Examensarbete i socialt arbete 10p Malmö högskola
Socionomprogrammet Termin 7 Hälsa och samhälle
Maj 2008 205 06 Malmö
Hälsa och samhälle
UNGDOMAR MED PSYKISK OHÄLSA
En kvalitativ studie om bakgrunden till ungdomars psykiska
ohälsa och behovet av utökade vårdformer.
Anjelli Kindblad
Annika Nilsson
Författare 1/Efternam, Initial förnamn & Författare 2/Efternamn, Initial förnamn. Huvudtitel. Undertitel. Examensarbete i (huvudämne) 10 poäng. Malmö
högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för (enhetens namn), Årtal.
Abstract är en kort sammanfattning av examensarbetets bakgrund, centrala frågeställningar eller problem samt de viktigaste resultaten av arbetet. Eftersom abstract oftast är det som man först kommer i kontakt med när man söker efter texter som producerats inom högskolan eller inom forskning, är det viktigt att verkligen fånga in det mest centrala i arbetet. Abstract får högst omfatta en halv textsida.
Nyckelord: Här skriver du ett antal viktiga nyckelord (5-7) som kan användas för att söka ditt arbete. Dessa nyckelord skrivs i alfabetisk ordning med komma mellan orden.
UNGDOMAR MED PSYKISK OHÄLSA.
En kvalitativ studie om bakgrunden till ungdomars psykiska
ohälsa och behovet av utökade vårdformer.
ABSTRACT
Kindblad, A & Nilsson, A. Ungdomar med psykisk ohälsa. En kvalitativ studie om bakgrunden till ungdomars psykiska hälsa och behovet av utökade
vårdformer. Examensarbete i socialt arbete 10 p. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2008.
Young people with mental health problems. A qualitative study of background variables to their health problems and the need of increased rehabilitation forms. Syftet med denna studie har varit att undersöka och belysa psykisk ohälsa hos ungdomar och om det finns behov av eventuellt utökade vårdformer för dessa inom barn- och ungdomspsykiatrin. Vi ville även veta vilken typ av diagnoser och livssituation som dessa ungdomar kan ha. Vidare önskade vi undersöka tänkbara orsaker till att det finns en eventuell ökning av psykisk ohälsa bland ungdomar i Sverige idag. Vi ville även undersöka vilka förebyggande faktorer som kan finnas för ungdomar med psykisk ohälsa. För att uppnå vårt syfte har vi dels tagit del av relevant litteratur och dels genomfört kvalitativa intervjuer. Vi har i vår analys av materialet utgått från olika barnpsykiatriska teorier eftersom vi i dessa
teoribildningar kan söka efter svaren på varför psykisk ohälsa generellt uppkommer. Vårt intervjumaterial består av fem stycken intervjuer med
professionella, som är yrkesverksamma inom dels öppenvård men även slutenvård på olika BUP enheter i södra Sverige. De diagnoser våra informanter upplever att de oftast kommer i kontakt med bland de unga är suicidtankar,
självskadandebeteende, ätstörning, depression, ADHD, familjekonflikter, utagerande beteende och ångest. Informanterna upplever att livssituationen för ungdomar med psykisk ohälsa ser olika ut. Deras familje- och socioekonomiska situationer kan vara lika varierande som för alla ungdomar i vårt samhälle. Livssituationen kan även vara präglad av stress och psykosocial utsatthet. Stress lyfts av våra informanter fram som den enskilt största faktorn till att den psykiska ohälsan ökar idag bland ungdomar. För att motverka psykisk ohälsa generellt anser de att det krävs förebyggande insatser i form av samverkan mellan olika samhälleliga instanser, samt samverkan kring riktade insatser till enskilda individer. Informanterna ansåg att det finns ungdomar med psykisk ohälsa vars vårdbehov inte täcks av de nuvarande vårdformerna. Här ser vi en efterfrågan på utökad mellanvård som är en vårdform som ligger mellan dagens slutna och öppna vårdformer. Mellanvård skulle kunna medföra att ungdomar med psykisk ohälsa får rätt vårdnivå, samt individuellt anpassad flexibel vård. Mellanvården skulle i så fall ske i nära samarbete med övriga vårdformer inom BUP, i nära samarbete med övriga hjälpinstanser samt i samverkan med den unges nätverk. Nyckelord: barn- och ungdomspsykiatri, mellanvård, psykisk hälsa, psykisk ohälsa, psykiatriska diagnoser, slutenvård och öppenvård.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord 4 1 INLEDNING 4 1.1 Problemformulering 4 1.2 Syfte 4 1.3 Frågeställningar 4 1.4 Disposition 5 2 METOD 5 2.1 Val av metod 5 2.2 Tillvägagångsätt 6 2.3 Urval av informanter 6 2.4 Genomförande av intervjuerna 7 2.5 Bearbetning av insamlat datamaterial och analys 72.6 Avgränsningar 8
2.7 Tillförlitlighet och trovärdighet 8
2.8 Etiska överväganden 8 3 HUVUDBEGREPP 9 3.1 Psykisk ohälsa 9 3.2 Psykisk hälsa 9 3.3 BUP 9 3.4 Vårdformer 9 3.5 Psykiatrisk diagnostik 10 4 TEORI 11 4.1 Strukturella teorier 11 4.2 Interpersonella teorier 11 4.3 Intrapsykiska teorier 11 4.4 Psykologiska utvecklingsteorier om tonårsperioden 12
4.5 Skyddsfaktorer 12
4.6 Teorin om KASAM och salutogenes 13 4.7 Olika perspektiv på diagnoser och dagens 14 psykiatriska vård
5 KUNSKAPSÖVERSIKT 15
5.1 Ökning av psykisk ohälsa 15 5.2 Orsaker till ökad psykisk hälsa 16 5.3 Går det att förbygga den ökande psykiska ohälsan? 17 5.4 Förslag till utökad vårdform inom BUP 18 6 REDOVISNING AV INTERVJUMATERIALET 19
6.1 Presentation av informanterna 19 6.2 Vilka är diagnoserna för ungdomarna med psykisk 20 ohälsa som kommer öppenvård respektive slutenvård?
6.4 Orsaker och ökning av den psykiska ohälsan 22 bland ungdomar idag
6.5 Vad kan förebygga psykisk ohälsa? 23 6.6 Finns det behov av annan vårdform inom BUP 25 Och vad ska den i så fall täcka?
6.7 Patientgrupper till en eventuell utökad mellanvård 30 7 ANALYS 32 7.1 Diagnos eller livsproblem- olika synsätt 32 7.2 Orsaker till psykisk ohälsa bland ungdomar idag 33 7.3 Faktorer som kan förebygga psykisk ohälsa 35 7.4 Behovet av utökade vårdformer 35 7.5 Patienter som behöver utökade vårdformer 36 7.6 Vad skulle en utbyggd mellanvård kunna erbjuda? 37
8 SAMMANFATTNING 39
8.1 De vanligaste diagnoserna och ungdomarnas 39 livssituation
8.2 Ökningen av ungdomars psykiska ohälsa och 40 tänkbara orsaker
8.3 Åtgärder för att förebygga psykisk ohälsa 41 8.4 Behovet av andra vårdformer – problem med 41 nuvarande vårdformer
8.5 Vad skulle en ny utökad mellanvårdsform kunna 42 tillföra?
9. AVSLUTANDE DISKUSSION 42
10. REFERENSLISTA 46
Bilaga 1 Intervjuguide 48
Förord
Vi vill inledningsvis tacka våra informanter som har tagit sig tid att träffa oss och dela med sig av sina ovärderliga kunskaper och erfarenheter. Tack vare er
medverkan har ni gett oss, och förhoppningsvis läsarna, en utökad kunskap om ungdomar med psykisk ohälsa. Ni har även bidragit till att belysa behovet av eventuella utökade vårdformer inom BUP, vilket kräver stor insatthet i de befintliga vårdformerna.
1 INLEDNING
1.1 Problemformulering
Vi har valt att i vår C-uppsats undersöka och uppmärksamma ungdomar med psykisk ohälsa. Valet av ämne beror på arbetslivserfarenheter hos författarna och att denna grupp ungdomar samt BUP (Barn- och Ungdomspsykiatrin) har
uppmärksammats mycket i media den senaste tiden. Vi har bland annat tagit del av artiklar som behandlar både ungdomars psykiska ohälsa och BUP i Svenska Dagbladet under 2008. En artikel i Svenska Dagbladet med titeln ”Fler unga försöker ta sitt liv” blev startskottet för vår mer preciserade problemformulering (Engström, 2008-01-28). Vi anser att detta ämne, ungdomar med psykisk ohälsa och vårdformer inom BUP, är ytterst aktuellt för socionomer att ta del av och undersöka. Vi kommer som socionomer att möta dessa ungdomar, deras familjer och övriga nätverk inom en rad olika tänkbara arbetsplatser. I vårt yrke som socionomer kan vi även komma att arbeta inom BUP.
För att förtydliga vårt forskningsuppdrag har vi valt följande problemformulering: Vad har ungdomar med psykisk ohälsa för vårdbehov och täcks deras vårdbehov av BUP i södra Sveriges öppenvård och slutenvård? Vi vill undersöka om ungdomars psykiska ohälsa faktiskt har ökat och vad som i så fall kan vara orsakerna till den ökade förekomsten av psykisk ohälsa bland ungdomar idag.
1.2 Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka och belysa psykisk ohälsa hos ungdomar och undersöka om det finns behov av eventuellt utökade vårdformer för dessa inom BUP. Vi vill även veta vilken typ av diagnoser som är vanligast och hur livssituationerna ser ut för dessa ungdomar. Vidare vill vi även undersöka tänkbara orsaker till den eventuella ökning av psykisk ohälsa bland ungdomar i Sverige idag
1.3 Frågeställningar
Våra frågeställningar är:
1. Vilka är de vanligaste psykiatriska diagnoserna och hur kan man beskriva livssituationen för ungdomar med psykisk ohälsa, som söker vård på BUP? 2. Vilka kan orsakerna vara till den eventuella ökade förekomsten av psykisk ohälsa bland ungdomar i Sverige idag och hur kan denna förebyggas?
3. Finns det idag ungdomar med psykisk ohälsa vars vårdbehov inte täcks av de nuvarande vårdformerna inom BUP?
4. Vad skulle en utbyggd vårdsform inom BUP tillföra för ungdomar med psykisk ohälsa?
1.4 Disposition
I vår studie börjar vi med att presentera syfte, problemformulering och
frågeställningar i kapitel 1. Efter det följer en beskrivning av den metod och det material vi valt i kapitel 2. I kapitel 3 har vi definierat våra huvudbegrepp. Kapitel 4 är en teoretisk sammanfattning kring de teorier som knyter an till vår problemformulering, våra frågeställningar och vårt syfte. I kapitel 5 ger vi läsaren en kunskapsöversikt. Denna innehåller aktuell information och forskning som ligger till grund för studien. I kapitel 6 presenterar vi våra informanter och sammanställer intervjumaterialet. I kapitel 7 finner ni analysen av det
sammanställda intervjumaterialet och övrigt material som presenteras i studien. I kapitel 8 sammanfattar vi hela vår studie och vi avslutar studien med ett
diskussionsavsnitt i kapitel 9.
2 METOD
Här kommer vi att redovisa våra metoder, dess fördelar och begränsningar och vilket urval vi har gjort och vilka etiska överväganden vi har använt oss vid i processen.
2.1 Val av metod
I vår studie har vi valt den kvalitativa metoden, detta i form av intervjuer med högskoleutbildad behandlingspersonal inom BUP i södra Sverige. Vår studie är även delvis deskriptiv då vi bett våra informanter att beskriva sin syn och sin erfarenhet av det undersökande fenomenet. Studien är även deskriptiv i den meningen att vi redovisar andra författares och forskares resultat, analyser och undersökningar (Rosengren & Arvidson, 2002).
Då vi har valt kvalitativ inriktning på vår studie så valde vi att vårt instrument för datainsamling skulle vara intervjuer. Vi använde oss av en intervjuguide, se bilaga nr 1. Denna bestod av ett antal riktat öppna frågor, det vill säga de var öppna inom vårt valda frågeområde. Dessa frågor syftade till att ge oss informanternas
upplevelse av vårt eftersökta fenomens kvalitet. Rosengren och Arvidson (2002) beskriver dessa typer av frågor som tillhörande det utforskande
forskningsintresset. Den vägledande tanken med hur vi utformade vårt
intervjuinstrument, intervjuguiden, var att vi ville få informanterna att berätta så mycket som möjligt. Vi ville även att våra informanter skulle berätta så
öppenhjärtigt och så uttömmande som möjligt kring de teman som vi ville
utforska. För att uppnå det krävdes det en rad tekniker och förutsättningar. Därför var en av våra uppgifter som intervjuare att få våra deltagare att prata kring och om dessa teman som vi valt ut i vår intervjuguide, samt att hålla informanterna koncentrerade på de teman och de ämnen som vi ville undersöka. Vi valde denna typ av frågor utifrån att vi önskade fördjupande svar och gärna olika vinklar och tankar kring våra teman. Vi försökte även undvika komplicerade eller
dubbeltydiga frågor. Vi föredrog riktat öppna frågor framför strukturerade frågor. Detta på grund av att strukturerade frågor ger mindre eller ingen möjlighet till fördjupning via följdfrågor. Våra kvalitativa intervjuer var således icke –
standardiserade. Våra intervjuer kan beskrivas som vägledda konversationer, där vi som intervjuare ville upptäcka och förstå egenskaperna hos det fenomen vi
undersökte. De riktat öppna frågorna följde vi upp med följdfrågor, med syfte att få informanten att fördjupa och förtydliga sina svar. Följdfrågorna användes vidare för att följa upp aspekter av intervjumaterialet som var av intresse för studiens problemformulering, syfte och frågeställningar (Rosengren & Arvidson, 2002).
Då vi valde den ovan nämnda utforskande metoden så innebar det att vi måste hitta informanter som kunde berätta för oss på ett ingående och självupplevt sätt kring det som vi i vår studie vill undersöka och utforska. Det har varit
tidskrävande att hitta just de personerna som är relevanta och som kan ge oss den informationen som vi eftersökte. Även genomförandet av intervjuerna,
transkription, tolkning, analys är processer som är tidskrävande. På grund av den begränsande tid vi haft till vårt förfogande har vi endast haft möjlighet att
intervjua ett fåtal informanter, vilket kan ses som en nackdel. Men enligt Rosengren och Arvidson (2002) så är detta ingen nackdel om bara urvalet av informanter gjorts på ett bra sätt. Vi har varit noga med att välja informanter som sinsemellan är olika, i vårt fall beträffande att de arbetar inom olika vårdformer och på olika arbetsplatser. Detta har gett oss en spridning på informanternas kunskaper och erfarenheter samt större chans till att vi i vår studie utforskar något nytt vid varje intervjutillfälle och därmed undvika informationsmättnad. Därmed har vi i vårt urval uppnått att datamaterialet ger olika aspekter på det fenomen vi vill utforska (Rosengren & Arvidson, 2002).
2.2 Tillvägagångssätt
Vår studie är baserad på datamaterial från kvalitativa intervjuer, litteratur, artiklar, utredningar, statistiskt material och skrivelser. Det insamlade datamaterialet presenteras och analyseras i vår studie. Vi jämför och lyfter fram gemensamma respektive olika faktorer, fakta och teorier i vår analys. Litteratur, artiklar och utredningar fann vi på olika bibliotek efter att vi sökt i databaser efter begrepp knutna till vår studie. Vi har även funnit material till bland annat vår
kunskapsöversikt på internet, med sökning via sökmotorer. Vi är medvetna om att tillförlitligheten kan vara svår att kontrollera i material som inhämtas från internet. Vi har därför försökt inhämta internetmaterial från kända källor till exempel offentliga tryck. Alla källor från internet är märkta med den dagens datum för att visa vilken aktuell dag då de fanns tillgängliga. Detta även för att markera att vissa texter kan vara dagsfärska, tas bort eller flyttas från de angivna internet sidorna.
2.3 Urval av informanter
Vi har valt att intervjua fem informanter i vår studie. För att inhämta djupgående och personliga kunskaper som finns kring vår studies problemformulering, frågeställningar och syfte valde vi att få frågorna belysta av yrkesverksamma inom BUP. Vidare valde vi ut personal på olika BUP- mottagningar i södra Sverige. Detta eftersom vi ville få så stor spridning av deras arbetsplatser som möjligt. Informanterna arbetar med spridning på olika geografiskt belägna BUP- mottagningar vilket ger större möjlighet för oss att göra beskrivningar utifrån flera BUP- mottagningar. Vi valde ut tre informanter från öppenvården och två
informanter från slutenvården. Vi tror att informanter som är yrkesverksamma på en öppenvårdsmottagning respektive slutenvårdsavdelning är bäst lämpade för att beskriva just den specifika vårdformen som de är yrkesverksamma inom. Men det var även intressant att ta del av vad informanterna ansåg och trodde om andra vårdformer inom BUP än vid vilken de själva var yrkesverksamma. Alla
informanterna har mångårig yrkesverksam erfarenhet från BUP och de är alla högskoleutbildade. Detta urval bestämde vi utifrån att vi ville att de utvalda informanterna skulle kunna ge aktuell information som också kan ställas i ett tillbakablickande och jämförande perspektiv. Dessutom ville vi att de skulle ha liknande arbetsuppgifter för att säkerställa att materialet behandlar samma aspekt av vård och behandling av ungdomar med psykisk ohälsa. Personal utan
högskoleutbildning, kan ha arbetsuppgifter av mer omvårdande karaktär där de inte innehar behandlingsansvar vilket vi anser nödvändigt för att ge oss den mest relevanta informationen utifrån frågeställningarna i vår studie.
Vi använde oss av den utforskande metoden, genom kvalitativa intervjuer. Våra informanter har stor erfarenhet och kan beskriva sina egna verksamheter
ingående. En av författarna till denna studie är tjänstledig från sin tjänst som familjebehandlare på en öppenvårdsmottagning på BUP i södra Sverige. Via kontakt med en av sina medarbetare, som är väl förtrogen med BUP i södra Sverige, fick författarna till denna studie rekommenderade till sig informanter som kunde vara lämpliga till denna studie. Vi valde ut tre utav flera
rekommenderade informanter och kontaktade dem först via e-mail som sedan följdes upp av telefonsamtal. Den fjärde informanten blev aktuell för intervju genom personlig kännedom om att denna informant är väl insatt i BUP:s arbete. Denna informant kontaktades också först via e-mail och sedan via telefon. Den femte och siste av våra informanter kontaktade vi utan någon tidigare personlig kännedom eller rekommendation. Vi ringde upp sjukvårdens växel och bad att bli kopplade till slutenvården inom BUP, i den stad vi valt ut. Efter telefonsamtalet ombads vi skicka ett e-mail med presentation av vår studie. En vecka senare fick vi svar via e-mail att det var möjligt för en av de efterfrågade informanterna att delta.
2.4 Genomförande av intervjuerna
Intervjuerna ägde rum på informanternas arbetsrum, hemma hos en av studiens författare och på allmän plats (ett café). Båda författarna till denna studie var med vid intervjutillfällena. En antecknade och ställde avslutningsvis följdfrågor. Den andre ställde frågorna från vår intervjuguide, se bilaga nr 1, och löpande
följdfrågor. Vi använde dessutom bandspelare med inbyggd mikrofon. Intervjuerna pågick under ca en timme vardera.
2.5 Bearbetning av insamlat datamaterial och analys
Då vi var klara med våra intervjuer lyssnade vi igenom och bearbetade
intervjumaterialet vid flertalet tillfällen. För att arbeta på detta kvalitativa sätt blev det för oss som ”forskare” att vi grundligt och systematiskt lät oss uppslukas av det insamlade material som vi fått tillgång till. Detta för att vi skulle komma fram till betydelser och mönster i våra intervjuer. Efter transkription av allt
intervjumaterial började vi att tematisera våra intervjuer. Då vi tematiserade sökte vi efter kategorier som kunde falla in under våra frågeställningar (Starrin & Renck, 1996). Motiveringen till att vi valde denna metod för databearbetning med att kategorisera och tematisera våra intervjuer, är för att vi anser att det är det bästa sättet att få ut så mycket information som möjligt. Dessutom för att se olika betydelser och mönster i våra intervjuer. Detta gav oss även en förberedelse inför vår analys. Vid tematisering och kategorisering utgick vi ifrån våra
frågeställningar och sedan vidare med olika teman som vi fann i det insamlade intervjumaterialet.
2.6 Avgränsningar
Vi har valt att avgränsa vårt ämne till att inrikta vår undersökning på ungdomars psykiska ohälsa och bland annat vilka vårdformer som de är i behov av. Med ungdomar menar vi mellan 13 – 18 år. Vi upplyste inledningsvis i intervjuerna att det var denna åldersgrupp som vi var intresserade av. Denna avgränsning finner vi relevant då dessa år betecknas som tonåren och därmed skiljer sig från barnåren. Det passar även in på BUP:s uppdragsområde, barn och ungdomar upp till 18 år. I studien förekommer det att vi använder båda begreppen barn och ungdomar. Detta beror på att i FN:s barnkonvention om barns rättigheter definieras barn vara mellan 0 – 17 år. Enligt utredningen om Ungdomar, stress och psykisk ohälsa så kallas därför åldersgruppen mellan 13 och 17 år för både barn och ungdomar (SOU 2006:77). En del av det material som vi har tagit del av redovisar fakta för åldrarna 15-24 år, vi har valt att ta med detta i vår studie då det delvis belyser även vår målgrupp.
2.7 Tillförlitlighet och trovärdighet
För att vi ska kunna avgöra tillförlitligheten av vår studie så behöver vi ta hänsyn till både validitet och reliabilitet. Författaren Svensson (1996) menar att validering i den kvalitativa forskningen handlar om analys och metod. Detta innebär en kontroll av trovärdigheten och en försäkran om att man har empiriska belägg och att man har gjort en rimlig tolkning. En god reliabilitet i en studie innebär att den är tillförlitlig. Detta innebär att resultatet skulle bli ungefär detsamma om
undersökningen gjordes om. Varje intervjusituation är dock unik (Svensson, 1996). Vi har använt oss av litteratur, rapporter, tidningsartiklar etc. som allmänt belyser aspekter av barn- och ungdomspsykiatrisk vård i hela Sverige. Våra intervjuer gäller emellertid endast fem personer som arbetar inom BUP i södra Sverige. Vårt material kan därför inte ge generaliserade svar. Denna avgränsning gjorde vi klar redan i vår problemformulering. Vi ansåg att det är problematiskt i vår typ av studie, att uppvisa ungefär samma resultat vid upprepning av studien. Detta eftersom alla intervjusituationer och forskare är olika. Ett tillvägagångssätt som vi använt oss av för att få högre validitet, är att vi frågade våra informanter vid intervjutillfället om vi kunde återkomma vid behov av komplettering kring våra intervjufrågor. En av informanterna kontaktades via e-mail då vi fann att informantens avslutande svar inte fanns med på det inspelade bandet. Vi ställde ungefär samma frågor till samtliga informanter, se intervjuguide i bilaga nr 1. Något som i viss mån kan öka reliabiliteten. Vi ansåg vidare att det var en fördel med att vara två personer som intervjuar för att det kan öka tillförlitligheten och trovärdigheten i intervjumaterialet. Detta gäller både vid insamlandet,
transkription och vidare bearbetning av allt insamlat material.
2.8 Etiska överväganden
Vi har, av etiska skäl, valt att avidentifiera informanterna i redovisningen av vår studie. Detta för att de i möjligaste mån ska kunna uttrycka sina åsikter fritt utan att lida någon skada. Beslutet togs för att informanterna inte ska känna sig hämmade i sina svar, av oro för offentliggörandet av deras namn och
arbetsplatser. Vi kommer därför inte att presentera deras arbetsplatser eller deras namn. Efter det att vår studie är klar och C-uppsatsen är godkänd så kommer vi att förstöra det inspelade materialet.
Våra informanter har fått skriva på en samtyckesblankett där de gett sitt samtycke till att delta i vår studie. Deras enhetschefer har sedan skrivit under en
tillståndsbilaga där de gav sitt tillstånd till att vi som studenter från Malmö högskola kan genomföra vår studie inom deras verksamhet. Därmed har vi i studien följt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer vad det gäller
informations-, samtyckes- och konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet,1990).
3 HUVUDBEGREPP
I detta avsnitt definieras våra huvudbegrepp: psykisk ohälsa, psykisk hälsa, barn-och ungdomspsykiatri, psykiatriska diagnoser barn-och vårdformer. Vi kommer här att förklara och avgränsa våra begrepp för att underlätta för läsaren under den vidare läsningen av vår studie.
3.1 Psykisk ohälsa
Enligt SOU (2006:77) utgörs psykisk ohälsa av olika former av oönskade psykiska tillstånd. Vad som är normalt eller avvikande tolkas olika av olika personer, i olika situationer, olika tidsperioder och olika kulturer (SOU 2006:77). I Region Skånes Hälso- och sjukvårdsprogram definieras psykisk ohälsa som en upplevelse eller brist på tillräckligt god egen förmåga att möta utmaningar. Dessa utmaningar kan vara knutna till känslolivet, minnet eller till förståndet. Psykisk ohälsa kan vara dels en egenupplevd känsla och dels en iakttagelse som görs av någon annan (Region Skåne, 2003).
3.2 Psykisk hälsa
En förutsättning för att vardagen ska fungera är att må bra psykiskt. Detta för att livskvaliteten ska vara tillfredsställande och för att det ska finnas en balans i livet. En positiv självbild och ett gott självförtroende bidrar till människors utveckling och den psykiska hälsan. Psykisk hälsa har ett starkt samband med upplevelsen av att känna en känsla av delaktighet och inflytande i sitt liv (Region Skåne, 2006, 2008-05-13).
3.3 BUP
För att få hjälp då man som barn eller ungdom har psykisk ohälsa kan man vända sig till BUP. BUP är en medicinsk specialitet vars uppgift är att förebygga, känna igen, lindra och bota psykisk ohälsa hos barn och ungdomar upp till 18 år, och även i undantagsfall upp till 20 år (Region Skånes, 2007, 2008-03-13). BUP har ansvaret för att behandla allvarliga psykiska tillstånd. Riksdagen har beslutat om att i första hand ska personer med livshotande och allvarliga tillstånd prioriteras. Detta innebär att BUP:s öppenvård i första hand används för svåra psykiatriska tillstånd (SOU 2006:77).
3.4 Vårdformer
Enligt landstinget i Kalmar läns webbsida är BUP:s mål att igenkänna bota och lindra psykisk ohälsa hos barn och ungdomar och deras familjer. Detta ska i största möjliga mån ske inom öppenvård. Inom BUP:s öppenvård finns det även en målsättning att samverkan med övriga verksamheter där barn och ungdomar med sina familjer behandlas. Öppenvårdens uppdrag är även att bidra med förebyggande insatser i form av utbildning, handledning och information (Landstinget i Kalmar Län, 2008-05-15).
Det finns idag inom BUP i Skåne olika vårdformer. Inom öppenvården finns det förutom mottagningarna även en del specialenheter för bland annat neuropsykiatri och psykoser. Slutenvården kan bestå av akutavdelningar och
utredningsavdelningar. På akutavdelningarna finns möjlighet till vård och bedömning i jourverksamhet dygnet runt. Här kan patienterna bli inlagda och få dygnsvård (Region Skåne, 2007, 2008-03-13). LPT (1991:1128) Lagen om psykiatrisk tvångsvård, möjliggör tvångsvård av individer med psykisk ohälsa. Lagen tar upp vilka förutsättningarna är för att tvångsvård ska kunna bli aktuellt. I lagen klargörs att patienten ska ha ett oundgängligt behov av psykiatrisk
dygnetruntvård för att vård enligt LPT ska ges. Det vill säga patientens hälsa eller liv ska anses vara i fara om inte patienten vårdas inom slutenvård. Enligt LPT är syftet att tvångsvården ska hävas när patienten frivilligt tar emot den vård som patienten anses vara i behov av. Inom slutenvården har man enligt LPT
kvarhållningsrätt, patienten kan hindras att lämna vårdinrättningen. Därför är slutenvårdsavdelningarna låsta och försedda med säkerhetsglas. Med LPT kan även patienten beredas tvångsbehandling tillexempel tvångsmedicinering. Patienten kan även avskiljas från övriga patienter, spännas fast med bälte osv. Vård enligt LPT ska prövas av Länsrätten och patienten har rätt att överklaga. Vissa typer av tvångsåtgärder måste personalen anmäla till Socialstyrelsen (Engström, 2006).
3.5 Psykiatrisk diagnostik
Enligt Svenska akademins ordlista betyder ordet diagnos: fastställande,
bestämning och angivande av en sjukdomsart (Svenska akademins ordlista 1998). Inom BUP i Sverige och på alla sjukhus i Sverige används ICD-10
(Internationell Classification of Diseases). Enligt detta klassifikationssystem förs det statistik inom både den psykiatriska och somatiska vården. ICD-10 är
utvecklat av WHO och används över hela världen. Inom BUP används även DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder). I detta diagnossystem är de psykiatriska sjukdomstillstånden definierade. Här beskrivs vilka symtom som patienten ska ha, under hur lång tid de ska ha funnits och hur pass allvarliga de ska vara. En grundläggande tanke bakom att använda
diagnostiska system av dessa två nämnda typer är att sjukdomar ska kunna definieras entydigt. Detta blir till hjälp vid forskning, medicinering och
behandling då patienters symtom kan jämföras och utvärderas (Cederblad, 2001). Enligt Passer och Smith är klassifikation ett nödvändigt första steg för att kunna fastställa och diskutera orsaker och behandling av psykologiska störningar. Ett klassifikationssystem för detta måste ha validitet och reliabilitet, vilket de menar att DSM-IV har (Passer & Smith, 2001). Patienter som söker till BUP kan uppvisa symtom som ibland inte täcker de uppställda diagnoskriterierna. Eller så har patienten många symtom på en och samma gång. Enligt Cederblad (2001) kan detta förklaras med att barn och ungdomar, jämfört med vuxna, kan uppvisa ospecifika symtom. Symtomen kanske inte är uttryck för någon eller några specifika sjukdomar utan kan ses som uttryck för stresstillstånd, symtom på psykosociala förhållanden eller individens personlighet. Vad som anses som symtom som kan diagnostiseras hör också samman med vad barnets omgivning förväntar sig och beskriver som avvikelse. Vad som anses som avvikande avgörs bland annat av de regler och normer som finns i samhället och vid vilken ålder barnet uppvisar ett visst beteende (Cederblad, 2001).
4 TEORI
I detta kapitel avser vi att undersöka och fördjupa våra och läsarens kunskaper kring en del utvalda barnpsykiatriska teorier. Detta eftersom vi i dessa
teoribildningar kan söka efter förklaringsmodeller på varför symtom på psykisk ohälsa generellt uppkommer. Längre fram i kapitlet kommer vi även att ta upp viktiga faktorer för psykisk hälsa.
Vi har här inledningsvis valt att fördjupa oss kring strukturella, interpersonella och intrapsykiska teorier. Dessa tre ger olika förklaringsmodeller till varför symtom uppkommer. De olika faktorerna och förklaringsmodellerna kan var och en ge förklaring till ett enskilt barns psykiska ohälsa. Det vanligaste är att flertalet faktorer samverkar fast på olika nivåer i barnets miljö (Cederblad, 2001).
4.1 Strukturella teorier
Strukturella teorier är de teorier som förklarar psykisk ohälsa utifrån de omgivande samhälleliga förhållandena runt barn och ungdomar och hur dessa faktorer kan leda till psykisk ohälsa. Förhållandena påverkar, när barnen är små, i första hand föräldrarna vilka i sin tur påverkar barnen. Desto äldre barnen och ungdomarna blir desto större är den direkta påverkan på den unge själv.
Samhällsförhållanden som kan påverka föräldrarna och barnen negativt är bland annat långa arbetsdagar, ett boende som inte fungerar för ungdomen, miljön runt hemmet och skolförhållanden. Strukturella teorier tar upp olika sociologiska förklaringar till psykiska problem. Ytterligare exempel på sociologiska faktorer är utstötning, flyktingskap och upplösning av sociala nätverk (Cederblad, 2001).
4.2 Interpersonella teorier
Den interpersonella teorin handlar om familjestrukturer och i familjen ska ungdomen under goda förhållanden kunna känna engagemang, kärlek, stöd och värme. Balansen mellan den unges självständighet och intimitet är en viktig faktor för den friska familjens funktion. Om ungdomarnas familjestruktur varit kaotisk, frikopplad eller insnärjd så kan ungdomarna uppvisa olika psykiska symtom. Om den unge hamnar mittemellan sina föräldrar vid konflikter så kan det innebära stora påfrestningar för den unge. De psykiska symtom som ungdomen uppvisar kan tolkas som familjens strävan att bevara en jämvikt. Detta kan ske som en omedveten familjeprocess. Är relationerna i ett familjesystem för invecklade och komplicerade så kan det bli svårare för den normala tonårsfrigörelsen.
Frikopplade relationer i ett familjesystem kan vara destruktiva. Frikopplade relationer kan uppstå om det till exempel finns barn i familjen som kräver extra mycket omvårdnad (Cederblad, 2001).
4.3 Intrapsykiska teorier
Den intrapsykiska teorin handlar bland annat om Sigmund Freuds
personlighetsteori. De intrapsykiska teorierna fokuserar på den enskilda individen. Freud delar in personligheten i detet, jaget och överjaget. Han kategoriserade även upp själslivet i en omedveten och en medveten del. Intrapsykiska konflikter med ursprung i barndomen anses vara en viktig orsak till psykiska störningar enligt Freuds teori. Inom psykiatrin kan även inlärningspsykologiska teorier användas för att förklara psykiska avvikelser. Ungdomars beteende formas, enligt inlärningspsykologiska teorier, till mycket stor del av deras miljö och med detta menas att ungdomarnas beteenden är inlärda (Cederblad, 2001).
Ungdomar reagerar olika på stressframkallande situationer. Stress är en specifik reaktion som uppkommer hos organismer i kroppen vid fysiska eller psykiska påfrestningar. Vilken toleransnivå för stress som den unge har är avgörande av den unges personlighet. Viktigt för ungdomar som utsätts för stress är att ungdomen har en känsla av att kunna hantera den stressande situationen. Skulle det vara så att ungdomen upplever känslor av hjälplöshet så ökar detta på stresskänslan. Händelser i livet som påverkar ungdomen på ett negativt sätt, kan medföra störda relationer eller kan påverka självkänslan negativt och detta kan leda till psykiska symtom för ungdomen (Cederblad, 2001).
4.4 Psykologiska utvecklingsteorier om tonårsperioden
Tonårstiden är enligt Wrangsjö (2004) en omvälvande tid i en människans liv med stora fysiska och psykiska förändrings- och utvecklingsprocesser. Flickor
utvecklas generellt sett snabbare än pojkar i samma kronologiska ålder, både fysiskt och psykiskt. Sexualiteten är ett område som utvecklas och sexuella aktiviteter med partners förekommer. Det kan även vara en källa till problem vid identitetsskapandet under denna livsperioden. Homosexualitet och bisexualitet kan leda till påfrestningar i identitetsökandet men även orsaka problem med ungdomens nätverk och kultur. Även det faktum att vår tidsålder präglas av en sexualiserad kultur kan leda till svårigheter gällande sexuella experiment och gränssättning. Under tonårsperioden har ungdomen ett behov av att skydda sin integritet samt att markera gränser gentemot föräldrarna. Ungdomen ska under denna period vidareutveckla sin självbild och sin självkänsla. Wrangsjö (2004) skriver att ungdomen måste genomgå ett sorgearbete när ungdomen ska fjärma sig från barndomen och lägga grunden till en fast förankring i vuxenvärlden. Denna sorgsenhet beskrivs kunna komma och gå under en längre tidsprocess. När ungdomen har genomgått tonårsperioden och kan klara sig i vuxenvärlden krävs det att individen har tillägnat sig nya beteenden och genomgått en inre
psykologisk förändringsprocess som lett till mognad (Wrangsjö, 2004).
Identitetsskapandet är en viktig process under tonårstiden. När den inte har skett eller när identiteten är svagt utvecklad präglas individen av en känsla av vilsenhet. Det kan göra det svårt för den unge att göra val och fatta beslut. Vid god
identitetsutveckling känner individen en sorts självklarhet när det gäller val och att fatta beslut. Ens jag är förändrat under tonårsutvecklingen men individer med god identitetsutveckling upplever att man är samma jag som innan, men i
utvecklad form. Ungdomar med god identitetsutveckling känner en trygghet och kan behålla sitt jag oavsett om yttre omständigheter förändras. Detta
identitetsarbete är av yttersta vikt. Livet kan annars komma att bli förvirrande om individen inte utvecklar denna grundläggande känsla av identitet. För att
identitetsarbetet under denna period ska gå bra, behöver ungdomens tidigare utvecklingsfaser under barndomen ha gått bra. I annat fall kan utvecklingen och därmed ungdomens identitetsarbete stanna upp, bli fördröjd eller i värsta fall leda till förvirring. Ungdomen kan då utveckla en negativ identitet som präglas av en negativ självbild (Wrangsjö, 2004).
4.5 Skyddsfaktorer
Vid diskussioner kring ungdomars psykiska ohälsa respektive psykiska hälsa är det viktigt att titta på olika skyddsfaktorer. Dessa skyddsfaktorer kan förebygga psykisk ohälsa och skapa psykisk hälsa. I Socialstyrelsens skrivelse beskriver de att olika skyddsfaktorer kan skydda och minska en individs sårbarhet vid stress.
De nämner bland annat en känsla av sammanhang och mening i livet,
problemhanteringsförmåga och socialt stöd (Socialstyrelsen, 2006-107-23). Även Cederblad (2001) talar om att det finns faktorer som minskar risken för att
förändringar i livet, som medför psykisk stress, ska leda till psykiska problem. Hon talar om vikten av att individer har ett skyddsnät som aktiveras vid svårigheter. I detta skyddsnät, bestående av människor som gör det möjligt för individen att känna sig respekterad och älskad, får individen stöd och då minskar risken för psykiska och psykosomatiska reaktioner. Då man som professionell möter barn med svårigheter är det viktigt att hitta de positiva faktorerna som finns i barnets miljö. Genom dessa kan man då stödja barnet till en positiv utveckling (Cederblad, 2001).
4.6 Teorin om KASAM och salutogenes
Det finns tre viktiga faktorer som är centrala i KASAM teorin, känsla av sammanhang, dessa är meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet (Gassne, 2008). Den bästa och mest hälsosamma utgångspunkten för unga människor, och alla andra, är om dessa tre faktorer samverkar och ligger på en hög nivå.
Hanterbarhet handlar i KASAM teorin om på vilken nivå som individen själv upplever att det finns resurser för att hantera livets utmaningar. Innehar individen hanterbarhet så kan den möta och hantera olika krav. Om den unge upplever hög känsla av hanterbarhet kommer denne inte att känna sig som ett offer för
omständigheterna eller uppleva utmaningar som belastande. En hög känsla av hanterbarhet innebär att det blir möjligt att möta svårigheter och problem på ett konstruktivt sätt. Motivationskomponenten i KASAM är meningsfullhet.
Meningsfullhet innebär att livet upplevs ha en känslomässig mening och innebörd. Upplevs meningsfullhet så innebär detta att krav och problem inte är lika fullt skrämmande eller svåra att hantera. Begriplighet handlar om i vilken grad som individen upplever yttre och inre stimuli som begripliga. Om individen har en hög känsla av begriplighet kan oväntade situationer ses som begripliga. Detta innebär att individen upplever sig ha kontroll över sin egen situation. En hög känsla av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet gör även att problemlösning lättare nås och det ger bättre självförtroende för individen (Antonovsky, 1991).
Det salutogena synsättet karaktäriseras av att förklara hälsa och vad som främjar hälsa. Det salutogena synsättet handlar om att se till vad det är som gör att vi kan hantera alla motgångar som vi möter i livet. Detta innebär att fokus ska ligga på vad det är som bidrar till att människor kan hantera livets olika med och
motgångar (Gassne, 2008). Det leder vidare till en ökad förståelse och kunskap kring faktorer som är avgörande för människors hälsa respektive ohälsa. Någon gång i livet kommer alla individer att ställas inför flertalet olika stressorer.
Stressorerna kan vara positiva eller negativa, återkommande eller permanenta. De är relaterade till sociala roller eller situationer som uppstår. Exempel på stressorer kan vara att få barn, gifta sig, skilja sig, långvarig sjukdom, arbetslöshet, olyckor och ens arbete (Antonovsky, 1991). Det som är avgörande är inte vilken stressorn är, utan hur den hanteras och upplevs. Stress och stressorer kan även främja hälsa. Detta eftersom individer upplever stress olika utifrån vilken grad av KASAM individen bär med sig. På grund av detta kan stress vara en belastning för vissa medans andra kan se samma situation som hanterbar, meningsfull och begriplig och agera därefter (Gassne, 2008).
4.7 Olika perspektiv på diagnoser och dagens psykiatriska vård
Det finns en hel del kritik mot diagnostik och därmed gentemot hur sjukvården klassificerar olika beteenden som störningar och sjukdomar. Kritikerna, i detta kapitel, menar att klassificeringar och diagnostiseringar görs mot bakgrund av olika medicinskt framtagna klassifikationssystem. Dessa författarna menar att diagnoser presenteras som de rådande objektiva och vetenskapliga sanningarna, de blir på så vis den rådande diskursen Detta innefattar ett ifrågasättande av vilka individer som kan betecknas ha psykisk ohälsa (Börjesson & Palmblad, 2003). Författaren Eva Kärfve (2000) är kritisk till diagnostik på grund av att hon menar att det finns en rad nackdelar med diagnoser. Det som Kärfve (2000) är negativt inställd till gällande diagnoser är att genom diagnosen i sig så tar man bort barnets eller ungdomens normalitet. En annan nackdel som hon tar upp gällande
diagnoser är den hjälp som professionella erbjuder efter det att diagnos har ställts. Hjälpen som erbjuds kan troligtvis leda till att ungdomen utsätts för segregation. Vid behandling på till exempel behandlingshem så kan det då för ungdomen upplevas som att de segregeras från övriga samhället. Det är inte bara
ungdomarna som drabbas vid fastställande av en diagnos utan även föräldrarna. Beroende på vilken diagnos deras ungdom får så kan det komma att finnas en hjälpstab av professionella runt ungdomen. Föräldrarna kan komma att påverkas negativt då andra professionella finns runt ungdomen. För föräldrarna kan detta innebära att det uppkommer känslor av att alla andra vet bättre. Resultatet av detta blir att föräldrarna förlorar en del av sin föräldraförmåga, både känslomässigt och praktiskt (Kärfve, 2000).
Passer och Smith (2001) är inte kritiska till att det förekommer klassifikation av psykiska störningar men de framhåller vikten av att se diagnoser i sitt
sammanhang. Vad som är normalt och onormalt skiftar beroende på kultur och tidsperiod. De menar även att vad som betecknas som onormalt är en social konstruktion och påverkas därför av rådande värderingar, normer och politiska agendor. Det går därför inte att presentera en objektiv sanning gällande
definitioner av beteenden som psykisk störning (Passer & Smith, 2001). Börjesson och Palmblad (2003) menar att i det moderna samhället ifrågasätts föräldraskapet på så vis att det är professionella yrkesutövare som kan och ska ställa till rätta barnen med beteendeproblem. De menar vidare att det inte är barnen och ungdomarna som är problematiska eller avvikande i sig. De är det endast i relation till institutionella och kulturella krav. Hur skolan och
skolpedagogiken ser ut och vilka krav som där ställs på barnen och ungdomarna får därmed stor betydelse för vilka barn och ungdomar som ska betecknas som avvikande. Börjesson och Palmblad (2003) menar att grunderna som dessa definitioner och beteckningar vilar gentemot sällan diskuteras, de ses istället som professionella sanningar. Vidare menar de att dessa definitionsgrunder och jämförelsegrunder, som det avvikande beteendet betecknas och klassificeras utifrån, oftast historiskt sett har vilat i en dunkel bakgrund. Barn och ungdomar som inte anpassar sig till de rådande uppförande normerna blir sedda och betecknas som problembarn utan något större ifrågasättande. Benämningar, till exempel diagnoser, är inte enbart kliniska begrepp utan de ligger även till grund för att de resurser som ska fördelas i välfärdsstater fördelas till dem som verkligen anses behöva det. Vilket här innebär de barn och ungdomar som har blivit
professionellt klassificerade. Börjesson och Palmblad (2003) menar att man utifrån detta resonemang kan se klassificering av problematiska beteenden som att
man arbetar med administrativa identiteter. Där varje barn ska jämföras med diagnostiska kriterier och därefter kan individer gruppindelas. De menar vidare att det är omtvistat om barnpsykiatriska diagnoser såsom ADHD och Tourettes syndrom är vetenskapligt robusta och entydiga diagnoser. Börjesson och Palmblad (2003) menar att diagnoser har en sociokulturell dimension och inte är medicinska i strikt mening. Diagnos och behandling presenteras vidare som vår tids nyckelord när det gäller hantering av de barn som betecknas som problematiska. Utifrån detta resonemang blir slutsatsen att dessa barn behöver medicinsk och
psykologisk experthjälp. Målet blir då att anpassa barnen och ungdomarna till rådande krav på beteenden, gällande inom främst skolan (Börjesson & Palmblad, 2003).
Författarna Börjesson och Palmblad (2003) menar att det är viktigt att se
beteckningar av avvikande barn och ungdomar i ett historiskt perspektiv och vara ödmjuka inför det. Människor idag förfasar sig över hur steriliseringspolitiken och hospitalsepoken såg ut tidigare under det förra seklet. Vid den tidpunkten ansågs det vara det vetenskapligt och moraliskt rätta sättet att hantera psykiskt sjuka människor. Detta bör man ha i beaktande när rådande diskurser presenterar objektiva och vetenskapliga sanningar. Börjesson och Palmblad (2003) ställer sig frågande till att det ständigt har sökts efter fel och brister på de barn och
ungdomar som inte har anpassat sig till det rådande skolsystemet och till vad som i varje aktuell tidsålder anses som bra beteende. Sällan diskuteras det till exempel att det istället kan vara så att det är i skolsystemet som det brister, då det inte är anpassat efter alla individuella olikheter (Börjesson & Palmblad, 2003).
5 KUNSKAPSÖVERSIKT
För att ge en bakgrund och kunskapsöversikt till vår studie har vi valt ut ett antal aktuella rapporter och utredningar kring ämnena psykisk ohälsa, psykisk hälsa och BUP. Vi hoppas att läsaren ska få relevant bakgrund till hur det ser ut idag och ett underlag för studiens fortsatta upplägg och analys.
5.1 Ökning av psykisk ohälsa
I SOU (2006:77) ”Ungdomar, stress och psykisk ohälsa” kan vi läsa att den psykiska ohälsan har ökat avsevärt de senaste 20 åren. I SOU (2006:77) redovisas siffror från SCB (Statens statistiska centralbyrå) där ungdomar och unga vuxna, 15 – 24 år, har svarat på enkäter om upplevelsen av sitt psykiska mående. Enligt SCB:s undersökningar år 2005 finns det en 30% ökning av egen upplevd psykisk ohälsa, vid jämförelse med 1989. Denna undersökning gällde kvinnor i åldrarna 16 -24 år. I SOU:s rapport (2006:77) har det tagits del av en mängd övriga studier som alla visar på en ökning av psykiska problem såsom nedstämdhet och oro bland ungdomar. I SOU (2006:77) konstateras även att fler och fler ungdomar vårdas på sjukhus för ångest och depression. Här redovisas vidare att mellan åren 1980 - 2003 ökade antalet vårdtillfällen för flickor med 8 gånger. Antalet suicid bland ungdomar har i stort sett varit oförändrat under åren 1980 – 2003, då det samtidigt har sjunkit för övriga åldersgrupper (SOU, 2006:7). I Socialstyrelsens skrivelse ”Förslag till nationellt program för suicid prevention” redovisar de dock en ökning av suicidförsöken bland unga kvinnor, 15 – 24 år (Socialstyrelsen, 2006-107-23, 2008-04-01). Enligt SOU (2006:77) har flickor och unga kvinnor fler stressrelaterade symtom än pojkar och unga män. Män begår oftare suicid än kvinnor, men kvinnor begår fler självskadande handlingar och försök till suicid.
Det är svårt att exakt säga hur många dödsfall i Sverige som är suicid då det kan vara svårt att avgöra om vissa olyckor var just olyckor eller suicid. Ökningen av den psykiska ohälsan gäller både för pojkar och flickor, men störst är ökningen för flickor. Vidare redovisas att denna ökning av den psykiska ohälsan inte är unik för Sverige. Det är en trend som tog sin början efter andra världskrigets slut och att trenden även ses i andra höginkomstländer (SOU 2006:77). I Statens
Folkhälsoinstituts rapport (2005) konstateras det att psykisk ohälsa är ett angeläget område för samhällsinsatser då psykisk ohälsa är ett allvarligt
hälsoproblem för barn och ungdomar (Statens Folkhälsoinstituts rapport, 2005, 2008-04-07).
Statistik som vi har tagit del av styrker ovanstående uppgifter om att avsiktligt självdestruktivt handlande ökar för ungdomar och unga vuxna av båda könen. Statistiken visar att ökningen är väldigt stor bland flickor och unga kvinnor. Denna grupp är även kraftigt överrepresenterad om man jämför med andra
åldersgrupper inom båda könen. För att få en tydlig och illustrativ bild av hur stor andel unga kvinnor det är som har psykisk ohälsa, i förhållande till resten av befolkningen, så finns bilden med som bilaga i denna studie, se bilaga nr 2. I bilagan finner ni två tabeller som visar män respektive kvinnor som har begått avsiktlig självdestruktiv handling och som skrevs ut ifrån sjukhus under åren 1998 – 2006 (Socialstyrelsen, 2008:2).
I en rapport från BO (Barnombudsmannen) (BR, 2005:04, 2008-04-01) läser vi åter om att det finns en ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Ett tecken på detta är enligt BO att antalet sökande patienter till BUP har fördubblats på tio år. Detta motsvarar mellan 10 – 15% av alla barn i Sverige. Ytterligare en förklaring som ges till det ökande antalet sökande till BUP är att det kan bero på besparingar inom andra områden i vårt samhälle till exempel skol- och
primärvård, skola och barnomsorg. Detta tror enhetschefer på BUP -mottagningar runt om i landet, som har tillfrågats av BO. Enligt BO:s rapport finns det en rad faktorer som samverkar med de besparingsfaktorer som vi tidigare nämnde och som därmed ytterligare kan förklara den ökade psykiska ohälsan hos denna grupp. I BO:s rapport lyfts det fram att stress, ökade krav och utsatthet är ytterligare tänkbara förklarande faktorer (BR, 2005:4, 2008-04-01).
I Svenska Dagbladets nätupplaga kan vi i januari 2008 läsa en intervju med Brita Alin Åkerman och Anders Tennlind som båda har varit med och skrivit
Socialstyrelsens rapport ”Skador och förgiftningar som behandlades inom slutenvården under 2006”. Även de bekräftar bilden av en ökande psykisk ohälsa bland ungdomar, främst unga kvinnor. De efterlyser mer satsning på BUP för att bättre kunna bemöta denna problematik. I artikeln i SvD finns följande citat: -Det är en förfärlig utveckling och vi har inga vetenskapliga studier som förklarar varför. Men vi har ett tuffare samhällsklimat idag. Konkurrensen är hög inom skola och arbetsliv. Arbetslöshet, stress och höga krav föder en hopplöshetskänsla hos många, säger professor Britta Alin Åkerman, vid Karolinska institutets
institution för självmordsprevention (Engström, 2008-01-27).
5.2 Orsaker till ökad psykisk ohälsa
I SOU (2006:77) ”Ungdomar, stress och psykisk ohälsa” ger man två förklaringar till den ökande psykiska ohälsan bland ungdomar. Den ena förklaringen är att det i vårt moderna samhälle finns en starkt utvecklad individualisering.
mycket stort antal individuella valmöjligheter då det gäller hur ungdomarna vill leva sina liv. Den andra förklaringen är att det i dagens moderna samhälle finns en stor oförutsägbarhet, som kan vara svår att hantera. Båda dessa förklaringar leder till ökad stress för ungdomar vilket kan leda till psykisk ohälsa (SOU, 2006:77). En övergripande faktor till psykisk ohälsa, som lyfts fram i SOU (2006:77) är som tidigare nämnts stress. Stress definieras: ”…stimuli i individens livssituation som mobiliserar kroppsliga och mentala resurser. Denna mobilisering kallas för stress” (s. 13). Förutom ovan nämnda förklaringar ur ett företrädesvis samhällsperspektiv finns det givetvis ett stort antal individuella faktorer som avgör om en individ ska drabbas av psykisk ohälsa eller inte. Om en individ ska drabbas av psykisk ohälsa på grund av stress eller inte avgörs bland annat av vilken miljö som individen lever i, vilka resurser som finns där och även individens enskilda resurser och personlighet. I SOU (2006:77) konstateras vidare att det även handlar om att individen ska utsättas för flera olika problem och att dessa ska upprepas för att de ska ge upphov till psykisk ohälsa (SOU, 2006:77).
5.3 Går det att förebygga den ökande psykiska ohälsan?
I Statens Folkhälsoinstituts rapport (2005) presenteras det generella insatser som riktas till exempel gentemot skolhälsovård och ungdomsmottagningar. Dessa skulle sannolikt både minska och förebygga psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. De drar i den här rapporten slutsatsen att generella insatser troligen även då minskar behovet av selektiva insatser. Med selektiva insatser menas riktade insatser mot enskilda individer som behöver extra stöd och hjälp. Denna hjälp kan komma ifrån exempelvis BUP. I rapporten redovisas även en del internationell forskning som tyder på att även insatser som exempelvis föräldrastöd och lärartäthet i skolorna är faktorer som påverkar barn och
ungdomars psykiska hälsa positivt. Vidare slås det fast i Statens Folkhälsoinstituts rapport (2005) att samverkan mellan olika verksamheter och huvudmän är en förutsättning för att både det förebyggande- och det riktade arbetet med individuella insatser ska kunna fungera optimalt. Samverkan mellan olika samhälleliga instanser krävs om den psykiska ohälsan ska kunna förebyggas. Samverkan är även viktig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv för att möjliggöra att samhällets resurser används effektivt. I denna rapport visas det på en mängd exempel på de samhällsekonomiska vinster som det skulle innebära att förebygga psykisk ohälsa för barn och ungdomar. Rapporten sammanfattas med bland annat att det blir ett betydande individuellt lidande och stora samhällskostnader om psykisk ohälsa inte förebyggs (Statens Folkhälsoinstituts rapport, 2005, 2008-04-07).
Socialstyrelsens artikel (2006-107-23) redovisar följande som de anser vara generella välfärdspolitiska åtgärder för att minska den psykiska ohälsan; minska alkoholkonsumtionen och investera i generella samhällsinsatser som ska främja livsvillkoren för mindre gynnade grupper i samhället, det vill säga minska klass – och sociala skillnader. De menar även att det är viktigt med rätt vård i rätt tid av psykiska störningar och missbruk (Socialstyrelsen, 2006-107-23, 2008-04-01). En rapport från BO (BR, 2005:4, 2008-04-01) pekar även den på att den psykiska ohälsan måste förebyggas. Detta kan ske genom bland annat ökade resurser till skolor, elevhälsa, primärvård, socialtjänsten och ett ökat föräldrastöd. BO lyfter i rapporten även fram vikten av ett ökat samarbete mellan olika aktörer till exempel BUP och socialtjänst. Samarbete är viktigt för att möjliggöra att den psykiska
ohälsan bland unga människor idag ska kunna minska. BO säger även i rapporten att det är föräldrarna och andra närstående som är de viktigaste enskilda aktörerna för att motverka den psykiska ohälsan hos unga. BO lyfter även i sin rapport fram FN:s barnkonvention och ger exempel på formuleringar i den som underlag för att ökade resurser ska tilldelas för att förbättra ungas psykiska hälsa. Exempelvis nämns det ur FN:s barnkonvention att barns bästa alltid ska komma i första rummet samt att barn och unga har rätt till bästa möjliga hälsa (BR, 2005:4, 2008-04-01).
Cederblad (2001) beskriver studier i Sverige och i andra länder som visar på att lättare beteendestörningar under uppväxtåren ofta är symtom på stress- och krisreaktioner. Dessa symtom går ofta över om barnet/ungdomen får stöd av föräldrar och andra viktiga vuxna. Om detta stöd inte ges och påfrestningarna fortsätter så befästes problematiken och kan då ge påföljande psykisk ohälsa (Cederblad, 2001).
5.4 Förslag till utökad vårdform
Vi kan på Stockholms Läns Landstings (2005) webbsida läsa att det finns förslag på att bygga ut vårdformerna inom BUP med utökad mellanvård. Detta är ett sätt att möta patienternas vårdbehov och ökningen av patientantalet (Stockholms Läns Landsting, 2005, 2008-03-31) På Västra Götalands (2008) webbsida kan vi se att mellanvård har startat inom deras BUP verksamhet(Västra Götalands region, 2008, 2008-05-15). Vi kan vidare på AMS webbsida läsa att det 2008 ska starta mellanvård inom BUP i Malmö (AMS platsbanken, 2008-04-07).
Socialdepartementet skriver på sin webbsida att beslut är taget kring att en satsning ska ske inom hela psykiatrin. Denna satsning av ekonomiska medel ska ske 2007 - 2009. Där nämns bland annat att satsningen ska leda till ökad
tillgänglighet för patienterna och att det ska leda till att vårdgarantin inom BUP stärks. Där nämns även att vårdplatserna ska öka samt att verksamheter som riktar sig speciellt till barn och ungdomar ska prioriteras. Satsningen på barn och
ungdomar inom psykiatrin motiveras med att den ska leda till minskad psykisk ohälsa och psykosocial problematik för barn och ungdomar samt förebygga att dessa problem befästas senare i vuxenlivet (Socialdepartementet, S.2006.31, 2008-04-28).
Hur definieras då mellanvård? Mellanvård ger lägre vårdinsatser än vad som ges vid dygnet-runt-vård. Mellanvården ska vidare vara en resurs för utslussning från heldygnsvården, slutenvården, eller kunna erbjuda intensiva insatser så att
heldygnsvård inom slutenvård inte ska behövas. Enligt Stockholms Läns Landsting (2005), är mellanvård ett samlingsnamn för vårdinsatser som har en högre intensitet än vad som är möjligt att erbjuda på en ordinarie
BUP-mottagning. Utan mellanvård finns det, enligt Stockholms Läns Landsting (2005), risk för att patienter får vård på för hög eller låg nivå samt att vårdtiderna inom slutenvården blir för långa. Vidare enligt Stockholm Läns Landsting (2005) är mellanvårdens tänkta uppdrag att vara en förstärkningsinsats som är en del av öppenvården. Vårdformen ska vända sig till patientgrupper där arten och graden av barnets och ungdomens psykiska tillstånd kräver denna vårdform. Vidare ska mellanvården vara en dagvård för patienter som har behov av hög nivå av insatser men där man har bedömt att heldygnsinsatser inte är nödvändiga. Vidare kan mellanvården innehålla mobila team som kan göra insatser i barnets och
En viktig insats för mellanvården är att stödja nätverket som finns runt patienten. Mellanvårdsformen kräver hög intensitet och stor flexibilitet i arbetsmetodik. Mellanvården ska kunna erbjuda både planerade och akuta insatser (Stockholm Läns Landsting, 2005, 2008-03-31).
I ett pressmeddelande från Västra Götalands regionens BUP meddelas det att deras nystartade mellanvård har möjliggjort för dem att ta emot tio gånger fler patienter än vad som tidigare var möjligt vid enbart öppen- och slutenvården. Vid de tillfällen som patienter har behov av vård dygnet runt så sker detta i samarbete med socialtjänsten (Västra Götalands region 2008, 2008-05-15).
På arbetsförmedlingens platsbank kan vi april 2008 läsa en platsannons där BUP i Malmö söker personal till en ny mellanvårdsenhet som ska tillskapas under detta året. Där formuleras att mellanvården ska vara ett komplement till den vård som idag bedrivs inom BUP (Ams Platsbanken, 2008-04-07).
6. REDOVISNING AV INTERVJUMATERIALET
I detta kapitel kommer vi att presentera våra informanter och vårt insamlade intervjumaterial. Materialet presenteras under rubriker med tematiserad text och citat från informanterna. Intervjuguiden finns som bilaga nr 1.
6.1 Presentation av informanterna
Här följer en kort presentation av våra informanter samt vilken yrkesbefattning de har inom BUP. Vi valt att benämna dem som informant A, B, C, D, och E för att deras identitet inte ska röjas.
Informant A är kvinna och psykolog. Hon är yrkesverksam inom BUP:s
slutenvård. Tidigare har informant A arbetslivserfarenhet av psykologyrket inom andra delar inom sjukvården, med inriktning på barn. Intervjun ägde rum på informantens arbetsplats.
Informant B är kvinna och psykolog. Hon är yrkesverksam inom BUP:s
öppenvård. Informanten B har vidareutbildningar inom bland annat familjeterapi och är handledarutbildad. Intervjun ägde rum hemma hos en av författarna till denna studie.
Informant C är kvinna, psykolog och psykoterapeut. Hon är yrkesverksam inom öppenvården. Hon har vidareutbildning inom bland annat familjeterapi med olika påbyggnads kurser. Informanten har arbetslivserfarenhet från att främst ha arbetat i öppenvården och även med inriktning anorexi och bulimi inom specialistenheter. Hon har även erfarenhet från att ha jobbat på en utredningsenhet i södra Sverige. Intervjun ägde rum på informantens arbetsplats.
Informant D är man och psykolog. Han är yrkesverksam inom öppenvården. Informanten har vidareutbildningar inom bland annat kognitiv behandlingsmetod. Intervjun ägde rum på ett café.
Informant E är man och psykiatrisjuksköterska. Han är yrkesverksam inom BUP:s slutenvård. Han har arbetat inom flera BUP kliniker i södra Sverige samt en kort period inom socialtjänsten. Han har inom BUP yrkeserfarenheter av att arbeta
inom skilda vårdformer; öppen, sluten- och mellanvård. Intervjun ägde rum på informantens arbetsplats.
Sammanfattningsvis så har alla informanterna en flerårig yrkesverksamhet inom BUP, mellan 4 – 30 år. De har arbetslivserfarenhet från många olika områden och vårdformer inom BUP. Två av informanterna innehar chefspositioner inom BUP.
6.2 Vilka är diagnoserna för ungdomarna med psykisk ohälsa som kommer till öppenvård respektive slutenvård?
Informant A berättar att den allra största patientgruppen inom slutenvården är flickor mellan 15 – 17 år. Dessa tjejer har ofta ett självskadande beteende. Många har tagit överdos av tabletter som är skadliga och kan leda till döden. De har då gjort ett suicidförsök eller parasuicid försök, det vill säga agerat på en impuls. Planen var inte att det skulle leda till döden men just i den stunden kändes det så. Det finns även en relativt stor patientgrupp som kan betecknas ha en ätstörning. Det finns även patienter som söker till slutenvården som har en neuropsykiatrisk diagnos. Dessa patienter har då ett kraftigt utagerande beteende.
Informant B berättar att det inom öppenvården finns det tre stora patientgrupper mellan 0-18 år. En stor grupp är ångestpatienter där det kan handla om
problematik med depression, självskadebeteende och suicidtankar. Den andra stora patientgruppen är utåtagerande, beteendestörningar, asocialt beteende som ligger bakom BUP kontakten. Det kan vidare vara tvister och konflikter i hemmet eller i skolan. Ungdomarna kan hamna i ständiga konflikter. Ofta ligger det en psykiatrisk störning bakom detta beteende. Den tredje stora patientgruppen är de som kan tänkas ha en ADHD problematik. Dessa patienter fångas upp lite tidigare, remissen kommer tidigare, kan vara i åldern 10-11 år. Det kan vara föräldrar som tar kontakten med BUP men även skolan.
Informant C menar att de vanligaste diagnoserna vid deras öppenvård är depression, ångest, självskadebeteende, självmordsbeteende, ätstörningar. Hon menar att de patienter som har kontakt med öppenvården är sällan de ungdomar som läggs in vid slutenvård.
Informant D tror att inom öppenvården så är de vanligaste diagnoserna
depression, familjekonflikter, föräldrasvikt, socialt riskbeteende och utagerande. Neuropsykologiska problem som koncentrationsproblem etc och kamratproblem debuterar ofta tidigare, men problemen kvarstår och förvärras många gånger i tonåren. Det kan även handla om socialfobiska problem, tvång eller sexuella övergrepp. Han anser att det är vanligt att mer än ett av ovanstående
problemområden finns samtidigt.
Informant E beskriver att de vanligaste diagnoserna, vid slutenvårdsavdelningen, är självskadande beteende, ångest och nedstämdhet. Han anser det vara viktigt att se till vad symtomet kan fylla för funktion för ungdomen. Detta för att kunna avgöra vilken behandling och vårdform som är mest lämplig. Vid vissa typer av självskadande beteende anser han att det är viktigt att undvika inläggning på slutenvårdsavdelning då detta kan leda till att beteendet förstärks.
”Det är ett väldigt stort bekymmer inom BUP att man ibland har flickor med självskadande beteende som ligger inlagda under väldigt lång tid.”( Informant E)
6.3 Hur ser ungdomar med psykisk ohälsas livssituation ut?
Vi bad informanterna beskriva hur livssituationen ser ut för de ungdomar som söker sig till BUP. Detta för att få en bild av dessa ungdomars psykosociala livssituation i anknytning till vårt syfte.
Informanten A beskriver att ungdomars livssituationer är fyllda av en massa krav. Kraven kan dessutom komma från flera skilda håll, till exempel hemmet,
föräldrarna, skolan. När kraven blir för många och för svåra så kommer de till BUP:s slutenvård. Informant A berättar att inom slutenvården ger man
omvårdnad. Det handlar om exempelvis mat, en säng, kunna ta det lugnt och dagliga rutiner. Inom slutenvården försöker man även ta hand om föräldrarna. Man vill att minst en förälder bor med barnet och ungdomen på avdelningen. Föräldrarna bor då i samma rum som barnet och ungdomen. Det är viktigt att se vad det är som måste fungera bättre för att ungdomen inte längre ska behöva slutenvård.
Informanten B säger att livssituationen för ungdomar med psykisk ohälsa speglar hur samhället ser ut idag. Ungdomarna kommer ifrån olika socioekonomiska förhållanden. Hon anser att en annan viktig faktor som påverkar ungdomarnas livssituation är den massmediala bild som finns idag och där det handlar om utseende, vikt, framgång och även sexuella erfarenheter. Media visar bristande ansvar kring vad de förmedlar. Informant B anser även att vid många svåra situationer som ungdomar ställs inför idag så saknar de vuxenstöd och detta påverkar deras livssituation och psykiska ohälsa negativt.
”Jag tror att vissa familjesituationer leder till större psykisk ohälsa för ungdomarna.” (Informant B)
Informanten C tror att en del av de ungdomar som kommer till BUP där har deras familjer drabbats av mer psykisk ohälsa än många andra. Många av föräldrarna har själva utmattningssymptom, det kan vara kriser och missbruk. Hon ser även en samhällsförändring där det förmedlas en ambition om att allt är möjligt. Detta är en falsk bild eftersom allt inte är möjligt för alla individer. Mediaflödet via nätet har ett enormt genomslag på barn och ungdomar. Det finns en stor press och stress via media kring om hur man som barn och ungdom ska vara.
”Jag tror att självkänslan att jag duger som jag är kanske är mindre hos de patienter jag möter, självkänslan är viktig /…/ Tonårsterapi idag går ut på verklighetsanpassning /…/ Man ska vara snygg, smart, ha stora bröst, smal, det finns en massa press på dagens tonåringar.”(Informant C)
Informant D säger att det är svårt att veta om och i så fall hur ungdomar med psykisk ohälsas livssituation skiljer sig från de med psykisk hälsa. Detta då han i sitt arbete endast träffar de med psykisk ohälsa. Men han säger att de ungdomar som får behandling ska uppfylla vissa diagnostiska skattnings skalor som visar på låg funktions nivå. Alltså har de ungdomar med psykisk ohälsa en livssituation och psykiska symtom som skiljer sig från andra ungdomar. Vilket gör att de är i behov av behandling eller utredning inom BUP.
Angående ungdomar med psykisk ohälsas livssituation anser informant E att ungdomar överlag i dagens samhälle har det stressigt. Det samma gäller vuxna
och därför får ungdomar för lite tid med vuxna. Ungdomar med psykisk ohälsa har ofta en psykosocial problematik, enligt informant E.
”Om du har en otrygg social miljö är det kanske inte så konstigt att du blir nedstämd och får ångest. För den sakens skull hjälper vi kanske inte patienten genom att bara ge psykiatrisk vård.” (Informant E)
6.4 Orsaker och ökning av den psykiska ohälsan bland ungdomar idag
Vi frågade våra informanter om de anser att den psykiska ohälsan bland ungdomar har ökat idag. Vi frågade även informanterna om de anser att det finns några generella förklaringar till den eventuella ökande psykiska ohälsan bland ungdomar idag.
Informant A berättar att de inom den slutenvårdsavdelningen där hon arbetar har en konstant överbeläggning och det innebär en beläggning på 140 %. Informant A nämner många gånger under sin intervju den stress som finns i samhället idag och att det idag ställs orimliga krav på just ungdomar. Kraven kan ofta vara större på ungdomar än på vuxna. När kraven blir för många och för svåra så uppstår psykisk ohälsa. Hon kan dock se vissa gemensamma bakgrundsfaktorer till att ungdomarna som kommer till slutenvården har en psykisk ohälsa: till exempel mobbing i skolan, nära anhörig som har avlidit, psykisk sjuk förälder, svår skilsmässa mellan ungdomens föräldrar. Hon anser att det ofta finns en anknytnings- och separationsproblematik i botten.
”Jag vågar inte säga om psykisk ohälsa generellt har ökat i samhället, men trycket på BUP:s slutenvård har ökat jättemycket de senaste åren, rejält. Oftast har de ungdomar som kommer till slutenvården många olika bekymmer, en multiproblematik. Jag kan inte svara på varför vissa blir så dåliga att de blir inlagda och vissa inte, det vet jag ju inte. I vuxenvärlden ställs det stora krav på ungdomar, mycket större än på vuxna. Ungdomar tillåts på något vis aldrig koppla av, de ska ständigt vara effektiva och glada, annars är något fel. Min bedömning är att det inte är en faktor som är avgörande utan flera, det är multi, multi, multi. Och stress, stress och åter stress.” (Informant A)
Informant B säger att det är svårt att veta om den psykiska ohälsan generellt har ökat bland ungdomar. Ökningen av patientantalet till BUP kan kanske även delvis förklaras med att det idag finns en positiv bild av BUP och att det därmed blir lättare att söka hjälp där.
” Allmänt bland ungdomar är det idag mer tillåtande att söka sig till BUP och ungdomen förstår att när de kommer på besök till BUP så är det för att det finns en anledning och en psykisk ohälsa/…/ Psykisk ohälsa har alltid funnits, idag är det dock mer tillåtet att söka hjälp. Jag tror att vissa familjesituationer leder till större psykisk ohälsa för ungdomarna. Det finns många orsaker till uppkomst av psykisk ohälsa men en av dem kan vara den stress som ungdomar har idag. Det kan handla om stress att klara sina betyg i skolan men även stress för att vara tonåring med allt vad det innebär/…/En annan viktig faktor som ungdomar
påverkas av är den massmediala bild som finns där det handlar om utseende, vikt, framgång och även sexuella erfarenheter. Media har ett mycket bristande ansvar och många situationer som ungdomar ställs inför idag saknar vuxenstöd.” ( Informant B)
