Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Självständigt arbete 1 för grundlärare Fk-3 och 4-6, 15 hp VT18
Leken som pedagogiskt redskap
En studie om lekens roll i undervisningen från förskoleklass till åk 1-2
Sofia Danielsson
Handledare: Matts Dahlkwist
Examinator: Malena Lidar
Sammanfattning
Syftet med studien är att undersöka lekens utsträckning i undervisningen från förskoleklass till åk 1–2. Studien är kvalitativ. Metoden som används är intervjuer med sex lärare, detta för att undersöka en enskild grupp lärares subjektiva tankar och åsikter. För att undersöka studiens syfte har tre frågeställningar formulerats. Den första frågeställningen i vilken utsträckning leken används som ett pedagogiskt redskap i undervisningen. Resultatet presenteras i två grafer, där det sammanlagda resultatet visar en kraftig minskning av lekens utsträckning i undervisningen efter förskoleklass. Den andra frågeställningen som har formulerats är när leken används i undervisningen, detta för att undersöka lekens generella användningsområde för den enskilda läraren. Studien visar att det främst är rolleken som dominerar i ämnena bl.a. i svenska och engelska. Inom matematiken används främst spel som färdighetsträning. Den tredje frågeställningen som formulerats är vilket syfte lärarna har med att använda sig av lek i undervisningen. Studiens resultat visar att lärarnas syfte med lek är att utmana och avdramatisera elevernas kunskapskrav samt att ge eleverna en varierad undervisning.
Studien redovisar utifrån litteraturstudier lekens betydelse och hur leken sammanfaller med lärande och utveckling, vilket koppas till min empiriska undersökning. I studien har lekens betydelse presenterats ur en kognitiv psykologisk teori samt ur ett sociokulturellt perspektiv, med utgångspunkt från Jean Piaget och Lev Vygotskij. Studien har även belyst lekens omfattning i förskolans- och grundskolans läroplan. Jämförelserna mellan förskolan och grundskolans läroplan visar att leken tar betydligt mindre plats efter det att eleverna lämnar förskoleklass.
Nyckelord: Lek, utveckling, lärande, Grundskollärare F-3.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Inledning ... 5
Bakgrund ... 6
Lekens betydelse för barns utveckling ... 7
Tidigare forskning... 10
Lekens pedagogiska möjligheter ... 10
Det viktigaste är att få leka ... 10
Lek och läroplan ... 11
Lek och arbete i kursplanen... 11
Avslutande kommentar ... 12
Teoretiska utgångspunkter ... 13
Kognitiv psykologi ... 13
Sociokulturellt perspektiv ... 15
Syfte och frågeställningar ... 17
Metod ... 18
Urval ... 18
Etiska aspekter ... 19
Insamling av data ... 19
Studiens reliabilitet och validitet ... 19
Metoddiskussion ... 20
Analys och resultat ... 21
Vad menar du med lek? ... 21
Tycker du att leken är av stor betydelse? ... 22
Är leken av betydelse för den sociala utvecklingen? ... 22
Är leken av betydelse för den kognitiva utvecklingen?... 22
Uppskattad omfattning av lek i undervisningen ... 22
Vilka för- och nackdelar ser du med lek i undervisningen? ... 24
Varför använder du leken i din undervisning? ... 25
Vilka orsaker finns det till att du inte använder leken mer i din undervisning? ... 26
Diskussion ... 27
Avslutande kommentar ... 28
Slutsats ... 30
Referenslista... 31
Bilagor ... 33
Bilaga 1. Missivbrev ... 33
Bilaga 2. Intervjuunderlag till lärare ... 34
Inledning
Leken och hur leken används har alltid fascinerat mig. Jag har ett flertal gånger vikarierat på förskolor, fritidshem och grundskolor före och under min utbildning. Där har jag funnit mitt intresse för barns förmåga att utvecklas genom lek. Leken är barnens fristad. Under leken har de möjlighet att skapa en trygg miljö där det finns möjlighet att få låtsas vara och umgås med vem som helst. Leken är även utvecklande på många sätt. I leken lär sig barnen att uppfatta signaler som berör leken, t.ex. när leken börjar och hur den ska utspela sig med känslor, miljöer osv.
Barnen lär sig också att uppfatta de regler som finns i leken. Det är viktigt att få leka men också att få vara med att leka (Öhman, 2011, s.13).
I förskolan har jag upplevt att leken är ett redskap för att utveckla både teoretiska kunskapsområden såväl som för den sociala och kognitiva utvecklingen. Grundskolan har utifrån mina erfarenheter präglats mer av katederundervisning med enstaka praktiska moment. Jag har alltså inte upplevt att leken används som en metod för lärande. Skapande, undersökande och lek är viktigt för att kunna tillägna sig kunskaper i det väsentliga lärandet, särskilt under de tidiga skolåren (Skolverket, 2011, s.9). Borde inte leken utifrån dessa ord synas i grundskoleverksamheten i större utsträckning? I läroplanen för fritidshemmet finns det en del fokus på lek i verksamheten. Fritidshemmet är dock inte en obligatorisk verksamhet, utan en verksamhet som bedrivs på fritiden utanför skoldagens slut. Eftersom fritidshemmet inte möter alla elever kommer jag inte att involvera fritidshemmets läroplan i mitt arbete. Förskolan är inte heller någon obligatorisk verksamhet, men på grund av förberedelsen inför grundskolan och den stora kognitiva och sociala utvecklingen för barnen i verksamheten väljer jag att göra jämförelser mellan Lgr11 och Lpfö98 under arbetets gång.
I det här arbetet har jag undersökt och jämfört hur leken används som ett pedagogiskt redskap i grundskolan från förskoleklass till åk 1-2. Detta genom att intervjua sex lärare. Arbetet kommer även att redovisa förhållandet mellan lek, utveckling och lärande samt lekens betydelse för den sociala och kognitiva utvecklingen utifrån litteraturstudier kopplat till min empiriska undersökning.
Bakgrund
”Barn skapar mening genom att leka. Mening skapar kunskap.”
Margareta Öhman (2011, s.184) Lek uppstår när ett beteende upprepas för att det är tillfredsställande (Hwang & Nilsson, 2011, s.157). Lek är handlingar och ord som känns glädjefyllda, frivilliga och ”på låtsas” (Hwang &
Nilsson, 2011, s.221). Kriterierna för en lek brukar vara det egna engagemanget, att den ska vara frivillig och att den ofta sker spontant. Leken kan beskrivas som ett kontinuum. Det innebär att leken kan variera från att vara en associativ lek till en mer komplex social lek. Den associativa leken kan till exempel innebära att flera barn inspireras av varandra och imiterar varandras rörelser etc. Den komplext sociala leken innebär mer samarbete och perspektivtagande (Öhman, 2011, s.37). Öhman skriver att leken kan beskrivas ur olika perspektiv. Det första perspektivet är det strukturella perspektivet. Detta perspektiv beskriver de stora kroppsrörelserna och gesterna som signalerar att det är en lek. Det här perspektivet betonar även att leken varieras och att lekfrekvensen inte alltid är logisk eller komplett (Öhman, 2011, s.36). Det andra perspektivet leken kan ses ur är det funktionella perspektivet. Nu beskrivs leken som en process där leken inte har några verklighetskonsekvenser utan lekandet anpassas efter medspelarnas reaktioner. Leken är frivillig och utförs av barn. Oftast är leken väldigt lättstörd vilket beskrivs ur ett kausalt perspektiv (Öhman, 2011,s.37). Leken är en del av ett barns uppväxt. Leken skapar en trygghet där barnet tidigt kan ta kontroll och ta egna initiativ (Öhman, 2011, s.13). Leken öppnar upp för sociala och kognitiva utvecklingsmöjligheter, då leken inbjuder till intersubjektivitet och empati för andra medspelare. Intersubjektivitet består av två ord, inter som betyder mellan och subjekt syftar på någon som känner och tänker. Intersubjektivitet kan därför beskrivas som en process där två eller flera individer får ett utbyte av varandra. I leken handlar det här t.ex. om förmågan att kunna kommunicera om en händelse eller en person. Det är en avgörande betydelse att få leka och en rättighet: barn ska ha rätt till lek, vila och fritid (artikel 31, barnkonventionen). Hjärnan utvecklas genom stimulans och en del av den stimulansen sker under lekförhållanden (Woolfolk &
Karlberg, 2015, s.95). Att leka är bra och hälsosamt för kroppen såväl psykiskt som fysiskt. Leken kan även reducera stress och prestationsångest och hjälper därför även barn att utveckla en bättre självkänsla (National Association for the Education of Young Children, 2006).
I förskolan är leken ett centralt innehåll i verksamheten. Leken bidrar till ett lustfyllt lärande och stimulerar fantasi och inlevelse hos barnen. Leken utvecklar kommunikationen och förmågan till barnets symboliska tänkande. Lekens skapande och gestaltande ger uttryck för bearbetning av känslor, upplevelser och erfarenheter men ger också upphov för problemlösning och förmågan att samarbeta med andra (Lpfö 98/2016, s.6). Leken är det centrala innehållet för social och
kognitiv utveckling. Skolverket (Lpfö 98/2016, s.7) betonar att verksamhetens miljö ska utgå från barnens intressen, erfarenheter och deras drivkraft att söka kunskaper. Verksamheten i förskolan känns ofta personlig och pryds ofta av olika färger och former för att locka till undersökande och lärande. Det är till exempel inte ovanligt att förskolor har temaveckor eller olika rum för vatten, sand och byggande. Det tematiska arbetssättet blir där både mångsidigt och sammanhängande samt skapar möjlighet för utforskning och lärande (Lpfö 98/2016, s.7). Olika miljöer påverkar leken och lekmöjligheterna. Kontrasten mellan miljön på förskolan och grundskolan är stor.
Många grundskolor idag är gamla och opersonliga. Lindqvist skriver om skolornas behov att renoveras och rustas upp då många idag ser ut att vara byggda för ”små vuxna” och inte för barn (Lindqvist, 2002, s.14). Hur ska vi kunna locka till lärande när miljön inte gör det? Varför ser skolans miljö ut att vara inspirerad av kontor och inte av laboratorium, ateljéer och verkstäder som fångar intresset för lärande? (Lindqvist, 2002, s.14) Skolverket skriver i grundskolans läroplan Lgr11:
”Skapande och undersökande arbete samt lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper”
(Skolverket, 2011, s.9)
Skolverket betonar vikten av att leka för att kunna tillägna sig kunskaper. Trots detta benämns leken enbart i det centrala innehållet för idrott och hälsa efter skolåret i förskoleklass. I det här arbetet vill jag undersöka lekens roll i grundskolans undervisning från förskoleklass till åk 1-3. Jag vill även undersöka om vilket syfte lärarna har med leken i undervisningen, samt om, hur och när leken används. Studien kommer även att, utifrån en grupp lärares perspektiv, belysa lekens betydelse för barns utveckling samt förhållandet mellan lek, lärande och utveckling, med utgångspunkt i tidigare forskning och litteraturstudier.
Lekens betydelse för barns utveckling
Leken är nödvändig för att barn ska kunna utvecklas på ett harmoniskt sätt. Leken ger en grund för barnet att skapa mening med sitt liv och fungerar som verktyg när barnet ska bygga en personlig identitet. Leken skapar betydelse för relationer med personer i barnets liv (Berg, 2009, s.55). National Association for the Education of Young Children (NAEYC) har samlat några av de positiva effekterna som lek bidrar med bl.a. utvecklar barnen sina fysiologiska förmågor som att balansera. De övar också på den kognitiva förmågan som problemlösning inom t.ex.
matematik. Under leken utvecklas ordförrådet och den sociala kommunikationen med andra medspelare. Leken kräver ett socialt sammanhang, en gruppverksamhet som betonas med kommunikation (Lindqvist, 2002, s.15) Knutsdotter Olofsson skriver att om en lek ska fungera måste den innehålla tre sociala regler. Den första regeln som barnen måste behärska är
ömsesidighet. Ömsesidigheten ska skildra lekens lika betingelser om att en jämställd nivå ska råda oavsett ålder och styrka. Den tredje regeln som behövs för att leken ska fungera är turtagandet.
Det är inte bara en person som ska bestämma eller hitta på vad som ska lekas, man behöver lära sig att turas om (Knutsdotter Olofsson, 2009, s.77). Barn övar i leken på literacitet genom att skapa, fylla ut och komma ihåg saker i minnet, som att göra en specifik glassmeny i en kiosk (NAEYC, 2006). Kreativitet är att kombinera tidigare erfarenheter på ett nytt sätt. Men leken hos ett barn är inte bara en kombination av gamla erfarenheter, utan en förmåga för barns uttryck.
Uttrycket för barnet förmedlar att hen har hittat ett nytt kreativt sätt att kombinera erfarenheter på (Johansson & Pramling Samuelsson, 2006, s.28).
NAEYC jämför förhållandet mellan lek och lära med kemister i ett laboratorium, där leken är barnets laboratorium där de utvecklas som mest. Vygotskij menar att lärare måste arrangera omgivningen så att barn kan göra upptäckter på egen hand. Det går inte att förutsätta att barn enbart ska lära sig om kunskap som redan finns i deras omgivning, de måste resonera själva och hitta egna slutsatser till lärandet. Vi måste i första hand skapa förutsättningar för lärande i stället för resultat på undervisning. Att ge förutsättningar för lärande kan t.ex. vara att ge ut stödbilder eller stödord, uppmuntran och påminnelser i rätt tid och i rätt mängd. (Woolfolk & Karlberg, 2015, s.61). Leken har kraft att fånga upp barn som gärna drar sig undan, det magiska kommunikationsmedlet. Det är viktigt att förstå de grundläggande kunskaperna för att följa de sociala reglerna. Den som inte förstår de sociala reglerna förstör (Knutsdotter Olofsson, 2009, s.77). Kognitiv utveckling är mer än att bara lära sig ny fakta och idéer och lägga till dem i redan existerande informationsförråd. En som har forskat kring faktorer som påverkar kognitiv utveckling är Piaget. Han kom fram till att det är fyra faktorer som påverkar den kognitiva utvecklingen. Dessa faktorer menar Piaget förändrar våra tankeprocesser radikalt från födseln till vuxen ålder eftersom vi hela tiden strävar efter att förstå världen (Woolfolk &Karlberg, 2015, s.37). De fyra faktorerna Piaget anser påverkar vår kognitiva utveckling är:
1. Biologisk mognad 2. Aktivitet
3. Sociala erfarenheter 4. Jämnvikt
Den första faktorn, mognad, är en av det viktigaste faktorerna och det är den som går att påverka minst, eftersom den styrs av genetiska förutsättningar. Den andra faktorn, aktivitet, innebär att med fysisk mognad utvecklas fler förutsättningar till att förhålla sig till omgivningen och att lära från den. När man förhåller sig till omgivningen utforskar barnet nya saker, testar, observerar och eventuellt lär sig att organisera information. Vi lär oss genom interaktion med andra människor.
Denna kognitiva utveckling kallar Piaget för social överföring. Utan den sociala överföringen skulle all kunskap behöva återuppfinnas. Den sociala erfarenheten samverkar hela tiden med
aktivitet och mognad, den samverkningen kallas för jämnvikt. Dessa faktorer påverkar den kognitiva utvecklingen (Woolfolk & Karlberg, 2015, s.37).
Piaget har utvecklat en utvecklingsteori och en lekteori. I lekteorin använder han sig främst av två begrepp assimilation och ackommodation. Assimilation innebär att människan, eller i det här fallet barnet tar in information utifrån tidigare erfarenheter, assimilerar från omgivningen. Assimilation innebär att upprepa något man redan kan (Jorup, 1979, s.12). I leken får barnet utlopp för sina tidigare erfarenheter och assimilerar i stort sätt hela tiden. Leken ger utrymme för att prova tidigare erfarenheter. Ackommodation innebär istället att man anpassar sig efter nya erfarenheter, som skapar nya handlingsmönster. Detta säger Piaget är rent lärande (Öhman, 2011, s. 50).
Tidigare forskning
Denna del i studien kommer att belysa tidigare forskning inom området lek och leken som ett pedagogiskt redskap. Under kapitlet kommer fyra arbeten, av särskilt hög relevans för min studie att presenteras. Mycket av den tidigare forskningen av lek och lärande har fokuserat på lärandet som sker i förskolan eller lekens allmänna betydelse. Den första som kommer att presenteras är Boel Jorups doktorsavhandling Lekens pedagogiska möjligheter, en analys av barns lek på daghem utifrån Jean Piagets teori. Den andra personen som kommer presenteras är Margareta Öhman som är legitimerad psykolog. Öhman presenterar i sin bok Det viktigaste är att få leka om de olika perspektiven på lek och lekens betydelse. De tredje arbetet som presenteras är Eva Johanssons och Ingrid Pramling Samuelssons studie Lek och läroplan med syftet att skapa en diskussion om relationen mellan lek och lärande. Den fjärde och sista personen som presenteras i det här arbetet är John Dewey. Dewey skriver i sin bok Demokrati och utbildning, kapitel 15 om lek och arbete i kursplanen.
Lekens pedagogiska möjligheter
Boel Jorup genomförde 1979 en studie om daghemmets pedagogik och lekens pedagogiska möjligheter. När studien gjordes såg samhället annorlunda ut emot idag, men trots det belyser hon en hel del viktiga aspekter som är värda att nämnas. Med utgångspunkt från Piagets teorier gjorde hon ett flertal observationer på olika daghem och åldersavdelningar för att studera lekens roll och det sociala samspelet leken medför. Syftet med Jorups studie var att påpeka vilka möjligheter, leken kan medföra, för barnets utveckling, även om leken sattes i förhållande till daghemmets pedagogiska målsättning (Jorup, 1979, s.2).
Jorup för en diskussion i sitt slutord om det hon har observerat på daghemmen i förhållande till Piagets teorier. Där beskriver hon att Piagets teorier är fruktbara men också medför vissa konsekvenser då alla barn är olika.
Det viktigaste är att få leka
Margareta Öhman är legitimerad psykolog och har arbetat mycket inom förskola och skola. I boken Det viktigaste är att få leka beskriver hon olika varianter av lek och olika perspektiv. Öhman betonar att lek är ett tillstånd och inte en aktivitet. Leken ska alltså vara något som upplevs och kan därför sättas in i olika situationer (Öhman, 2011, s.11). Syftet med boken är att skapa en förståelse för vad barn menar med lek samt att tydliggöra vad leken betyder/kan betyda för lärare (Öhman, 2011, s.11). Öhman utrycker att leken är den främsta arenan för barn att uttrycka sig.
Hon betonar även att lärares uppdrag är att forma en stimulerande lekmiljö och att ta ansvar för
att ett positivt lekklimat finns. Hon menar att en stimulerande lekmiljö bildas när vi tar tillvara på barns tidigare lekerfarenheter men samtidigt bjuder dem på nya fantasiskapande erfarenheter att arbeta utifrån. De nya erfarenheterna kan handla om sagor och berättelser. Miljön handlar också om vad och var barnen kan leka, vad erbjuder förskolan/skolan? (Öhman, 2011, s.13) Öhman leker lite med begreppen lek och lärande. Hon menar att det är skilda fenomen, men att de i ett barns värld är så nära sammanvävda att det inte går att skilja dem åt (Öhman, 2011, s.15).
Lek och läroplan
Eva Johansson och Ingrid Pramling Samuelsson har gjort en tvådelad studie av lek och lärande.
Studien är gjord under ett års tid där de undersöker utmanandet och sambandet mellan lek- och lärprocesser men också hur lekfullheten kan bidra till lärande på barns villkor. I studien har de följt nio arbetslag i förskolan, skolan och fritidshemmet. I arbetslaget har observation och intervjuer av både barn, elever och lärare ägt rum. Det säger själva även ha bidragit med viss kompetensutveckling i lek och lärande. Syftet med studien är att skapa en diskussion om relationen/relationer mellan lek och lärande, samt vilken betydelse de har för barn och lärare i förskola och skola (Johansson & Pramling Samuelsson, 2006, s.12-13).
Lek och arbete i kursplanen
John Dewey belyser i kapitel 15 i Demokrati och utbildning (1999) om lek och arbete i kursplanen.
Kapitlet är indelat i tre delar:
1. Utrymmet för aktiva sysselsättningar i undervisningen 2. Tillgängliga sysselsättningar
3. Lek och arbete
I den första delen belyser Dewey att barn oftast lär sig lättare när de får möjlighet för fysisk aktivitet samt att låta naturliga impulser komma till uttryck. Det är lättare att lära med nöje. Lärare har en förmåga att använda lek, spel och andra nöjsamma sysselsättningar som tidsfördriv eller som en paus i undervisningen. Dewey menar dock att det inte finns någon anledning till detta utan att leken i sig kan ha betydligt fler arbetsområden (Dewey, 1999, s.241). Studier visar en positiv effekt på lärandet, om hela eleven engageras i undervisningen. Hela eleven kan engageras genom att omfamna leklusten och viljan genom att utforska, upptäcka, bygga och hantera verktyg (Dewey, 1999, s.241).
I den andra delen av kapitlet beskriver Dewey att lärarnas problem att använda leken som redskap oftast hänger ihop med att de tycker att det är svårt att engagera eleverna i lekar som även visar på manuell skicklighet och teknisk kompetens ( Dewey, 1999, s.243)
I den tredje delen skriver Dewey om lek och arbete som aktiva sysselsättningar. Att både lek och arbete innehåller regler och målsättningar. Dewey skriver att den största skillnaden mellan lek och arbete är tidsfaktorn. Leken har oftast inte ett tydligt slut till skillnad från ett arbete (Dewey, 1999, s.250).
Avslutande kommentar
Det urval av arbeten som har presenterats här täcker ett centralt område för ämnet lek. Jorups arbete belyser lekens pedagogiska möjligheter utifrån Jean Piagets teorier. Detta har hon gjort utifrån egna observationsstudier på daghem som fortfarande är aktuella i dagens samhälle.
Öhmans bok presenterar alla de fantastiska fördelarna som lek bidrar med samt barnens syn på lärande. Hon belyser att leken är något som upplevs och kan därför sättas in i olika situationer.
Leken är enligt Öhman barnens arena för att testa gamla och nya erfarenheter. Vidare i den här delen av studien presenterades Johanssons och Pramling Samuelssons arbete som väcker en diskussion om relationerna mellan lek och lärande. De visar med sin studie att diskussionen om relationen mellan lek och lärande mellan förskola, skolan och fritidshemmet behövs. De anser själva att de med sitt arbete har bidragit med en viss kompetensutveckling vad beträffar just leken och lärandet tillsammans. Sist i den här delen av studien presenterades Deweys uppdelat i tre delar. Den första delen belyste den positiva effekten som kommer med lärandet om hela eleven engageras. Det är lättare att lära med nöje och lärare behöver därför inte enbart använda leken som tidsfördriv eller som paus i undervisningen. Den andra delen belyser det problem om att lärarna ofta tycker att det är svårt att engagera elever i lekar där de både kan visa skicklighet och kompetens och den tredje delen belyser likheterna och skillnaderna mellan lek och arbete.
Tillsammans bildar dessa arbeten en, för ändamålet, fyllig litteraturstudie och med stor kunskap om lek, lärande och utveckling. Tillsammans bildar de grunden för den empiriska studien för det här arbetet. De är alla jämförbara med varandra då alla syftar till att leken är viktig för utvecklingen. De framkommer även i arbetena att mer kompetensutbildning behövs för ökad förståelse för lekens betydelse och hur den kan inkluderas i undervisningen.
Teoretiska utgångspunkter
Studien utgår från kognitiv psykologi och ett sociokulturellt perspektiv. Den psykologiska teorin och det sociokulturella perspektivet redovisas för att ge en förståelse om olika faktorer som kan påverka förmågan att leka. Ledande forskare inom kognitiv psykologi och det kognitiva perspektivet är Jean Piaget. Nedan följer en kortfattad sammanställning på de fyra faktorerna som påverkar den kognitiva psykologin. Lev Vygotskij är den ledande forskaren inom det sociokulturella perspektivet. Efter upplysningen om kognitiv psykologi följer ett kort avsnitt om det sociokulturella perspektivet med kortfattad information om hur Vygotskij ser på lek, lärande och utveckling. Dessa utgångspunkter har valts till arbetet för en utvecklad förståelse för de olika faktorer som spelar in på lek och lärande. Tanken är att ge läsaren olika perspektiv på hur lärande och lek hänger ihop utifrån olika synsätt.
Kognitiv psykologi
Kognition beskrivs som ett samlingsbegrepp på forskning kring processer om hur vi utvecklas genom våra sinnen. Sinnena utvecklas genom att vi tar emot nya sinnesuttryck och skapar egna inre föreställningar, vi möter nya begrepp, utvecklar språk, tänkande och minnet (Öhman, 2011, 48).
Under rubriken Förhållande mellan lek, lärande och utveckling förklarades de fyra faktorerna för kognitiv utveckling. Piaget delade in den kognitiva utvecklingen i fyra stadier:
1. Sensomotoriska stadiet, 0-2 år 2. Preoperationella stadiet, 2-6/7 år
3. Konkret-operationella stadiet, 6/7- 11/12 år.
4. Formellt-operationella stadiet, 11/12 år- vuxen ålder
I den tidigaste perioden, sensomotoriska perioden utvecklar barnet sitt tänkande som involverar sinnena, det vill säga hörsel, seende, smak, känsel och lukt. Under den här perioden utvecklar barn sin objektpermanens. Objektpermanens innebär att man får insikt i att föremål finns i omgivningen oavsett om de uppfattas av sinnena eller inte. Exempelvis vet äldre barn att en boll fortfarande finns när den rullar iväg bakom ett skåp, men för små barn är bollen ”borta”. En viktig del i utvecklingen under den här perioden är även den målinriktade handlingen. Det innebär att medvetenheten för det mål som ska uppnås, exempelvis när små barn vill lägga ut en pusselbit i rätt lucka. De ser målet för var biten ska ligga men vet inte hur den ska passa där. När handlingen går igenom tanken istället för att utföra den fysiskt kallade Piaget det för operationer (Woolfolk & Karlberg, 2015, s.40). Leken i det här tidiga skedet handlar enligt Piaget mest om
övning- och funktionslek. Barnet utforskar i första han sin egen kropp och därefter föremål i omgivningen att leka med (Öhman, 2011, s. 50).
I den andra perioden, preoperationella stadiet avanceras barns tankeförmåga. Tankeförmågan uppfyller nu en semiotisk funktion. Den semiotiska funktionen innebär en förmåga för att använda symboler som bilder, tecken eller gester för att representera en mental handling. Ett tidigt exempel på att barn klarar av att använda sig av semiotisk funktion är när de låtsas dricka ur en kopp eller äta en glass. Dessa låtsaslekar blir alltmer avancerade och kallas av Piaget för symbollek (Öhman, 2011, s.51). Under det preoperationella stadiet har barn inte ännu lärt sig att tänka baklänges, det vill säga reversibelt tänkande. Detta kan till exempel visa sig genom att barn har svårt att tänka strategiskt för hur de ska nå ett mål med handling. Barn i det preoperationella stadiet har även svårt med konsekrationsprincipen. Principen innebär att man har förståelse för att om ingenting läggs till eller tas bort så bli mängden densamma, oavsett om föremålet ändrar struktur eller form. Ett klassiskt exempel på när sådana svårigheter syns är om det finns två behållare, där en behållare är kort och bred och en lång och smal. Även om barnet tittar och ser när vi häller i samma mängd vatten i behållaren kommer hen att tro att det är mer vatten i den långa och smala behållaren, eftersom vattenytan är högre upp (Woolfolk & Karlberg, 2015, s.41).
Under det här stadiet har barn också svårt att tänka ur ett annat perspektiv än sitt egna, detta kallar Piaget för egocentrism.
Tredje perioden, den konkret-operationella perioden är stadiet för logiskt, men konkret tänkande.
I det här stadiet blir symbolleken mer sofistikerad och modifierad. Det finns olika typer av symbollekar. Enkel symbollek är när t.ex. ett barn låtsas äta, eller matar dockan som låtsas äter.
Den här enkla symbolleken kallar Piaget för handlingsmönster eller generalisering av symbol/symboler. Symbolleken utvecklas senare till symbollek med identifikation. Nu kan barnet ikläda sig en roll och leka att det t.ex. är pappan som matar dockan (Öhman, 2011, s.51). Nu kan symbolleken även få mer komplicerade kombinationer t.ex. genom att ett barn ger ett gosedjur ett namn och ger det egna personliga egenskaper. Symbolleken utvecklas även kollektivt genom att använda sig av erfarenheter från vardagen, det kan t.ex. handla om att vara flera stycken tillsammans och leka skola. I det senare skedet av utvecklingsstadiet med symbolleken blir leken mer modifierad (Öhman, 2011, s.51). Symbolerna blir färre och reglerna blir fler. Leken handlar mer om samspel och samordnade roller. Barnen kan nu sätta sig in i andras perspektiv och meningar som ”När jag gör det här, då blir du glad och…” blir allt vanligare. I det här stadiet kan vi också kalla leken för intresselek. Intresselek är när barnen engagerar leken i deras intressen som de oftast delar med kompisar. Detta kan t.ex. handla om att leka dinosaurier, pokémonfigurer hästar etc. (Gärdenfors, 2009, s.51). Reglerna i leken skapar överenskommelser om hur leken ska utspela sig och vilka mål som finns (Jorup, 1979, s. 19). De flesta barn stannar på det konkret- operationella stadiet under grundskolåren och en del hela livet (Woolfolk & Karlberg, 2015, s.41).
Den fjärde perioden, det formellt-operationella stadiet handlar om att kunna tänka abstrakt. Det vill säga att kunna resonera i förhållande till sina egna tankar samt att kunna förklara tankeverksamheten för andra. I det preoperationella stadiet nämndes det att barn ofta är egocentriska och har svårt att sätta sig in i en annan persons perspektiv. Detta kallade Piaget för egocentrism (Woolfolk & Karlberg, 2015, s.41). Det formellt- operationella stadiet kännetecknas med något som kallas för adolescens egocentrism. Till skillnad från egocentrismen där barnet hade svårt att se utanför sig själv bildar personen nu föreställningen om att alla andra delar ens tankar, bekymmer och känslor (Woolfolk & Karlberg, 2015, s.47). Dessa föreställningar kan lätt öppna upp för missförstånd och irritation när personer i ens vardag inte förstår ens känslor, detta missförstånd uppstår ofta i tonåren. I det här stadiet avtar den fysiska leken allt mer, men den inre leken lever kvar. Den inre leken symboliserar dagdrömmar, fantasier. Något som äldre barn och vuxna tillbringar stor del tid åt (Gärdenfors, 2009, s. 50).
Sociokulturellt perspektiv
Det sociokulturella perspektivet på lärande och utveckling grundar sig på hur människor utvecklar sina kulturella förmågor. De kulturella förmågorna handlar om att kunna läsa, skriva, resonera abstrakt, lösa problem och hitta lösningar. Detta kallas att människor approprierar, dvs.
tar till sig de redskap som i det sociokulturella perspektivet kallas för medierande redskap (Säljö, 2016, s.298). Ett av de mest grundläggande begreppet inom den sociokulturella traditionen är termen mediering. Med mediering menas att när människan använder sig av medierande redskap, eller verktyg lär vi oss att förstå vår omvärld och hur vi ska agera i den. Vygotskij som är den ledande forskaren inom det sociokulturella perspektivet, menar att det finns två typer av medierande redskap, det språkliga och det materiella. Det språkliga redskapet är det vi använder oss utav för att kommunicera. Ett teckensystem med symboler, räknesystem och begrepp är ett tydligt exempel på det (Säljö, 2016, s.299).
Enligt Vygotskij är leken en social process. Han menade vidare att barns utveckling påverkas av det sociala sammanhanget, den historiska utvecklingen och den omgivande miljön barnet befinner sig i. Vygotskij såg leken som en social process och utvecklade en socio-historisk- kulturell teori om barns lek och utveckling av tänkande och språk. Han menade att barnens utveckling påverkas av den historiska utvecklingen, den sociala utvecklingen samt kulturen som barnet omgivs av (Öhman, 2011, s.51). Vygotskij var kritisk till de kognitiva teorierna och hävdade att lek inte sker förens i treårsåldern. Lek enligt Vygotskij förutsätter avancerade tankeoperationer och menar att barnet innan treårsåldern enbart lever i nuet och kan därför inte tänka i avancerade tankar som fantasilek kräver. Vygotskij betonar att leken ska vara något som tillfredsställer och att glädjen samt reglerna i barns lek skapar en fantasisituation där barnet själv
betydelse för leken. Det första antagandet är det abstrakta tänkandet. Abstrakt tänkande innebär i ett sociokulturellt perspektiv förmågan att låtsas. Den fantasiförmågan delar Vygotskij in i två stadier då den första delen handlar om att barnet bygger upp fantasin från tidigare erfarenheter och den andra delen att barnet leker ut fantasin i den ”nya” verkligheten. Detta abstrakta tänkande kan till exempel äga rum när en pinne blir till en bil eller en glass. Då är till exempel bilen en tidigare erfarenhet, det första stadiet och utlekandet av fantasin pinnen förvandlas till en bil, det andra stadiet (Öhman, 2011, s.52). Det andra betydande antagandet för lek är den potentiella utvecklingszonen. Vygotskij skiljde på barnets faktiska utvecklingszon och den potentiella utvecklingszonen. Den potentiella utvecklingszonen innebär den utvecklingen av vad ett barn är kapabel till med hjälp av stöd ifrån en mer erfaren kamrat eller en vuxen. Därför blir leken en utmärkt arena för lärande. Leken öppnar upp möjligheter för det egenskapande barnet att göra saker och delta i aktiviteter som barnet inte skulle klara av själv i andra sammanhang. Barnet har i leken förmågan att utveckla sitt eget kunnande genom stöd från sig själv och de andra deltagarna (Öhman, 2011, s.52). Det tredje antagandet är regler. Leken är uppbyggd av regler och sociala signaler där barnet måste förstå hur leken ska lekas, vad den ska säga, hur den ska säga det och så vidare. Det fjärde antagandet är de psykologiska- och kulturella verktyg som barnet använder sig av vid lek. De psykologiska verktyget handlar om barnets utveckling gällande självkontroll och minne. Till exempel behöver barnet kunna behärska impulser och minnas lekens regler samt förståelsen för lekens utveckling. De kulturella verktygen i leken handlar om språket och symboler, att kunna kommunicera med de andra lekkamraterna (Öhman, 2011, s.52).
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka om när, var och varför leken används som ett pedagogiskt redskap i årskurserna förskoleklass till åk 1-2. I studiens syfte ingår även att studera lekens roll i undervisningen och om/hur den används av lärare.
Frågeställningar:
• I vilken utsträckning används leken som ett pedagogiskt redskap?
• När används leken i undervisningen?
• Vilket syfte har lärarna med att använda leken i undervisningen?
Metod
Efter litteraturstudier kring lek har jag valt att göra en kvalitativ studie med intervjuer. Enligt Trost utmärker sig kvalitativa intervjuer genom att man ställer enkla men raka frågor, men som ger utrymme för ett innehållsrikt men komplext svar (Trost, 2005, s. 7). Intervjun är upplagd som ett vardagligt samtal som leds med hjälp av professionella frågor i ett vardagligt sammanhang (Kvale, Brinkman, 2014, s.47). Då jag har som intresse att intervjua lärare för att ta reda på hur de resonerar kring lek samt användningen av lek i undervisningen är en kvalitativ intervju som metod mycket rimlig ( Trost, 2005, s. 14). Intervjun ska äga rum på en neutral plats där den intervjuade kan kommunicera fritt utan krav från kontext och kan förhålla sig till sina egna erfarenheter. Både jag som intervjuar och den intervjuade ska fritt och öppet kunna bemöta varandra (Kvale, Brinkman, 2014, s.122). Studien undersöks utifrån ett lärarperspektiv. Lärarnas subjektiva svar kommer sedan att vara utgångspunkten för att besvara studiens frågeställningar.
Lärarperspektivet har valts till undersökningen för att redogöra studiens syfte med att undersöka lekens roll i undervisningen.
Inför intervjuerna utformade jag först ett missivbrev (bilaga 1). I missivbrevet har lärarna informerats om att svaren i intervjuerna har behandlats konfidentiellt. Deras svar kommer med andra ord att behandlas anonymt och kommer inte kunna anknytas till dem som person eller till arbetsplatsen de jobbar på (Trost, 2005, s.41). Då frågorna är personliga och riktade till lärarens individuella tankesätt och undervisning kommer intervjuerna att ske enskilt.
De intervjuade har fått möjlighet att ta del av frågorna innan intervjun (bilaga 2). Det är ett medvetet val för att skapa en tryggare miljö inför intervjun. Att ta del av frågorna innan intervjun anser jag även kan bidra till djupare och mer utförliga svar. Inför intervjun blev lärarna tillfrågade om det var okej att intervjun spelas in, vilket samtliga godkände. Intervjuerna har skett i lärarnas egna klassrumsmiljöer för att skapa trygghet och visad hänsyn för att de tar sig tid att ställa upp i denna studie. Inför varje intervju inledde jag med att på nytt berätta var det var för studie jag skrev. Den beräknade tiden för varje intervju var ca 30 minuter. Utfallet av intervjuernas tidsåtgång var 15-30min.
Urval
Till studien önskades en mångfald på lärare från förskoleklass till åk 1-3. Detta för att jag ville redovisa lekens omfattning i de olika årskurserna. Jag har tidigare under utbildningen haft verksamhetsförlagd utbildning (VFU) på en skola. På den skolan tillfrågades 15 lärare att vara med i studien. Den tidigare VFU-skolan upplevdes som en trygg miljö för mig, men också för att jag sen tidigare sett att lärarna undervisar på olika sätt. Då tio lärare valde att avstå intervjun på
min VFU-skola sökte jag mig även till en annan skola jag har god kontakt med. På den andra skolan i studien har jag en god relation med en lärare som tillfrågades att delta i studien. Läraren valde lyckligtvis att ställa upp. Tänkbara orsaker till det stora bortfallet är lärarnas tidsbrist i förhållande till de nationella proven i åk 3, men även att lärarna i slutet av vårterminen slutför elevernas bedömningsmatriser. Bortfallet av samtliga lärare i åk 3 kan ha påverkat studiens resultat. Detta för att studiens ursprungliga syfte var att mäta lekens utsträckning i samtliga årskurser förskoleklass till åk 1-3.
Etiska aspekter
I denna studie har jag tagit hänsyn till de etiska riktlinjer som finns för etik och integritet (Bell, 2016, s.72). Inför studien skickade jag ut ett missivbrev (bilaga 1) till samtliga lärare jag ville intervjua. I missivbrevet beskrev jag syftet med studien och vad det var jag ville undersöka. I missivbrevet betonade jag även att studien är kondentifiell, det vill säga anonym. Svaren i intervjun har behandlats med anonymitet och kan inte anknytas till den intervjuade som person eller till skolan hen arbetar på. Lärarna informerades även om att de kunde välja att avbryta deltagandet i studien och därmed skulle alla svar de bidragit med, tas bort. Lärarna hade också möjlighet att ta del av frågorna innan intervjun för ökad trygghet och tillfälle för förberedelse.
Insamling av data
Datainsamlingen till studien har skett via individuella intervjuer som har spelats in på en digital enhet. Intervjuerna har skett i lärarnas arbetsmiljöer, enskilt. Intervjuerna är sedan transkriberade.
Transkribering innebär att allt som sägs under intervjuerna, skrivs ner. Urval av relevans till studien har vidtagits vid transkriberingen. Vidare i studien redovisas och analyseras intervjuerna, se analys och resultat, enbart utifrån lärarnas kommentarer. I diskussionen som följer efter analys och resultat jämförs intervjusvaren med tidigare forskning. Diskussionen belyser även lärarnas svar i samband med de frågeställningarna som angavs vid syfte och frågeställningar.
Studiens reliabilitet och validitet
Reliabilitet, eller tillförlitlighet är ett mått på huruvida en studies tillvägagångssätt ger samma resultat oberoende av tidpunkt men i övrigt lika förutsättningar (Bell, 2016, s.134). Validitet, eller giltighet är ett mått på huruvida en fråga mäter det den är avsedd att mäta (Trost, 2005, s.113). Då detta är en kvalitativ studie som har undersökt i vilken grad leken används i undervisningen på grundskolan åk F-2, är det svårt att mäta reliabilitet och validitet. Det är en liten studie där resultatet är beroende av lärarnas egna preferenser och den egna undervisningen, vilket medför risk för stora slumpmässiga variationer. Detta bidrar till låg reliabilitet och validitet eftersom det
inte finns något korrekt resultat eller antagande. Validiteten för studien hade ökat om antalet intervjuade hade varit större. Detta var tyvärr inte möjligt på grund av den begränsade tidsplanen.
Metoddiskussion
Tidigt i studien beslutades att studien skulle vara en kvalitativ metod i form av intervjuer. Detta för att jag var intresserad av hur lärarna ställde sig till leken inom undervisningen samt vad de tyckte om lekens betydelse för den sociala och den kognitiva utvecklingen. Totalt tillfrågades 16 lärare att ställa upp på en intervju. Tyvärr skedde ett stort bortfall då endast sex lärare valde att delta. Det stora bortfallet försöker motverkas genom att tillfråga/påminna lärarna jag mötte, på väg till/från de schemalagda intervjuerna. Av de sex lärare som valde att ställa upp, var två lärare i förskoleklass, två i åk 1 och två stycken i åk 2. Lärarna i förskoleklass har bakgrund i förskolan och är båda utbildade förskollärare. Samtliga lärare i åk 3 valde alltså att avstå från att delta.
Självklart var önskemålet intervjuer i alla årskurser F-3 för ökad mångfald, men då det inte var möjligt fick studien jämföras och analyseras utifrån lärarnas svar från förskoleklass till åk 1-2. Av de frågor som hade formulerats till studien upplevdes en positiv respons. Det var lite svårt för lärarna att skilja på lekens betydelse för den kognitiva- och sociala utvecklingen. Därför skulle jag idag reducerat ner den frågan till att bara fråga om lekens betydelse för barns utveckling. En av intervjufrågorna ”Hur använder du leken i din undervisning?” reviderades efterhand, detta på grund av att svaren vävdes in i de andra frågorna under intervjuernas gång. I den här studien valde jag att inte ta reda på lärarnas ålder eller deras arbetserfarenhet som lärare då jag inte ansåg att det var relevant till studien. Skulle en större studie göras inom samma område skulle detta naturligtvis vara mer relevant.
Det hade varit intressant att intervjua både lärare och elever till studien. Det skulle då varit intressant att fråga eleverna om hur mycket de upplever som lek i undervisningen. Men eftersom intervjuer av elever kräver tillstånd av vårdnadshavare var det inte möjligt med den tidsåtgången som beräknades för arbetet.
Analys och resultat
I denna del kommer resultatet från de sex intervjuerna att redovisas. Inledande kommer varje intervjufråga att redovisas. För tydlighetens skull är intervjufrågorna uppdelade i varsin rubrik.
Med undantag för en reviderad intervjufråga. Analysen avslutas sedan med en kort sammanfattning. Lärarna har, vilket tidigare nämnts, innan studien blivit informerade om att all information är kondentifiell. Lärarna benämns därför som lärare A-F.
Vad menar du med lek?
Lärare A (åk 1) förklarade leken som två olika saker, antingen lek för att leka, där man har roligt på något sätt eller den styrda leken. Den styrda leken har då redan ett tydligt mål och ett avsatt syfte. Lärare A förklarade även att leken ska vara något lustfyllt och något som ger en positiv känsla, en lek ska inte vara negativ.
Lärare B (förskoleklass) svarade att det finns olika sorters lek. Dels den fysiska leken där man cyklar, spelar fotboll etc. men också den stillsammaleken som inkluderar t.ex. spel. Men det som lärare B mest tycker symboliserar leken var roll- och fantasilekar, lekbubblan och att få komma in i tänket för nya lösningar-” Ja! Då gjorde vi det och då…”. Den fria leken.
Lärare C (åk 1) svarade att det är en jättesvår fråga eftersom leken nästan är hela barnets liv. Ju yngre barnen är desto mer använder de sig av leken för att utvecklas, prova/testa saker men också för att bearbeta erfarenheter. Leken är ju egentligen allt, men det är vi vuxna som styr barnen bort från leken för att organisera andra verksamheter och aktiviteter som ska vara runt omkring. ”Leken är ett jättestort begrepp som är barnens liv på något sätt. Där de får använda sig och växla från fantasi till det ena och det andra. Det är deras vardag.”
Lärare D (åk 2) svarade att hen inte hade någon färdig definition på lek. Men att det finns olika typer av lek, att man kan leka ensam och att man kan leka flera. Leken bygger i första hand på fantasi, men kan ta många olika former.
Lärare E (åk 2) svarade även hen att leken kan vara en fantasilek och en styrd lek. Att leken kan ske ensam eller tillsammans med andra. Kort sagt sammanfattar hen det som att leken kan vara olika.
Lärare F (förskoleklass) sa att lek är stort och att lek är mycket. Lärare F definierar leken som en social aktivitet men även som ett socialt inlärningsredskap, för att lära sig allt möjligt. Allt ifrån
Ett samband som lyftes i lärarnas svar var att leken som begrepp är svårdefinierat men att den de gemensamma nämnarna för en lek är att den ska vara lustfylld och positiv. Lärarna betonade även att det finns olika typer av lekar både psykiskt och fysiskt, ensam eller tillsammans med andra.
Tycker du att leken är av stor betydelse?
Är leken av betydelse för den sociala utvecklingen?
I den här frågan var lärarna väldigt eniga om att leken är jätteviktig för den sociala utvecklingen.
”Det handlar ju om så många delar i bara leken”. Det finns koder i leken som man inte tänker på (lärare E). Det är viktigt att kunna känna tillhörighet och att få vara med i en grupp (lärare B).
Leken hjälper till att knyta nya bekantskaper och avdramatiserar läran för att man kan utforska på olika sätt (lärare C). Flera av lärarna lyfte att leken hjälper den sociala utvecklingen på så sätt att man utvecklar ett socialt samspel med andra. Leken ger utrymme för att utveckla turtagandet, regler, könsroller, sexuell läggning, familjesammansättning, att vara och att ha schyssta kompisar och att dela med sig (lärare F). I leken lär du dig också om konflikthantering och att ha ett öppet sinne för andras åsikter och olika lösningar/perspektiv. Leken främjar självförtroende och självkänsla (lärare F).
Är leken av betydelse för den kognitiva utvecklingen?
Den här frågan gav lite olika svar och känns som att den för lärarna var svår att förstå. Lärare D svarade t.ex. att den kognitiva utvecklingen går att jämföra med leken hos andra djur och däggdjur, evolutionsläran. Hen jämförde den kognitiva utvecklingen hos människan med leken hos andra djur och däggdjur, där vi lär oss att bedöma risker och att ta risker (lärare D). Lärare A menade på att den sociala utvecklingen gick hand i hand med den kognitiva utvecklingen, men att skillnaden är om att kunna delta och att förstå deltagandet. Hen menar att du behöver ha den kognitiva nivån med dig för att nå en hög social nivå, annars går det över den egna fattningsförmågan (lärare A). Leken är ett bra redskap att öva och bearbeta kunskaper på (lärare C). Mycket av den kognitiva utvecklingen handlar om rörelse och motorik (Lärare E). Även lärare F beskrev rörelse, motorik och finmotorik till den kognitiva utvecklingen. Men också att hen gärna använder sig av ledorden ”Lär med kroppen för att lära med knoppen!” (lärare F).
Uppskattad omfattning av lek i undervisningen
Nedan presenteras två sammanställda grafer om studiens utfall. Figur 1 visar lärarnas svar om procentandelen lek i deras egna undervisning. Några av lärarna angav ett spann mellan flera procentenheter i intervjun. Spannet har i grafen reducerats ner till det mediala värdet. Figur 2 är visar den mediala procentenheten lek i de olika årskurserna. Frågan gav flera intressanta svar och aspekter. De båda lärarna i förskoleklass angav att de har 60% (lärare B) respektive 50-75%
(lärare F) lek, minst, i sin undervisning. De var båda två väldigt medvetna om att de använder sig
av leken flitigt och leker för att lära. Lärarna i åk 1 (lärare A & C) blev mer ställda när de fick frågan. De hade svårt att se leken i sin egen undervisning men gissade på att 10% av deras undervisning var lek. Vilket är en kraftig minskning av lek jämfört med i förskoleklass. Lärarna i åk 1 stöttade sig mot alla ”måsten” som ska göras utifrån läroplanen. När frågan ställdes till lärarna i åk 2 (Lärare D & E) ökade andelen lek i undervisningen igen. Lärarna svarade där att de använder sig av 25-30% lek i undervisningen, med spel inkluderat.
Figur 1. Det mediala värdet av lärarnas svar om andelen lek i den egna undervisningen.
Figur 2. Det mediala värdet av andelen lek i årskurserna förskoleklass till åk 1-2
Graferna ovan visar att omfattningen av lek (lekens utsträckning) i undervisningen, i den här studien, varierar. Lärarna i förskoleklass använder sig av leken flitigt för att öva på den sociala förmågan och gruppsammanhållningen. De övar även mycket på den sociala mognaden. Lärarna i åk 1 uppskattade att de enbart hade ca 10% lek i undervisningen. Klassrumsmiljön och möbleringen ansågs här vara något som påverkade deras möjligheter att leka, samt tidsbristen.
Fascinerande är att leken, i den här studien, ökade återigen i åk 2. Lärarna i åk 2 uppskattade
lekens utsträckning till ca 25–30% i deras undervisning, men att även dem såg klassrumsmiljön och tiden som en faktor till att det inte leks mer.
Vilka för- och nackdelar ser du med lek i undervisningen?
Samtliga lärare såg många positiva fördelar med lek i undervisningen och hade svårt att se några nackdelar. En fördel som lärare B lyfte var att eleverna oftast lär sig utan att veta om det, att de lär sig ned kroppen och har roligt. Även lärare D lyfte att leken väcker motivation och blir en annan typ av inlärningsform, ofta inkluderat i gruppövningar. Lärare C tror att leken gör det lättare för barnen att tillägna sig kunskaper och att det bli ett lustfyllt lärande. Lärare F angav att hen känner att hen får mer respekt för barnet under leken och att leken är språkutvecklande och främjar kreativiteten. Leken utvecklar den sociala förmågan och integrationen- hur med varandra och hur man är mot varandra. Detta i kombination med lärandet av turtagande och samarbete (lärare E).
En nackdel som flera av lärarna nämnde var att leken ofta kan bidra med att det blir lite rörigt.
Lärare F nämnde även att leken kan gå lite överstyr och att det kan ta lång tid att övergå till arbetsro igen. Men att det handlar om den sociala mognaden som de övar mycket på. Lärare A pratade också om vikten för social mognad och om att det är viktigt att hitta en lek som passar samtligas sociala- och kognitiva nivå. Alla måste kunna vara med och bidra. Lärare D lyfte att leken oftast kräver mer organisation och mer utrymme än ”vanlig” undervisning. Lärare B lyfte att hen tror att man måste vara en pedagog som klarar av lite kaos för att leka och kunna fånga upp alla elever. Hen lyfte även att det är viktigt att förstå att en lek kan medföra att det inte finns ett tydligt slut på ”lektionen”. Lärare E tyckte inte att leken medförde många nackdelar alls men poängterade att den styrda leken, som eleverna oftast möter i undervisningen, inte skulle låta eleverna välja lekgrupper själva. Lekgrupperna ska då vara styrda på en nivå som lämpar sig för alla. Lärare C lyfte att nackdelen är att tidsbrist råder i förhållande till den styrda läroplanen. Hen menar att eleverna troligen skulle kunna lära sig nästan alla kunskaper med leken men att läroplanen känns väldigt styrd med många ”måsten” och mål som ska uppfyllas.
Sammantaget visar lärarnas erfarenheter att de mest ser positiva saker med att leka i undervisningen. Leken bidrar till ett lättsammare lärande och skapar gruppsammanhållning som leder till bättre integration med andra. Nackdelarna som lärarna lyfter är att leken tar mycket tid och att det kan ta lång tid att komma tillbaka till arbetsro. Det framkom att leken trots att den är positiv tyvärr kräver mer tid och organisation än annan undervisning och att det då råder tidsbrist i förhållande till läroplanens kunskapskrav.
När använder du leken i din undervisning?
Samtliga lärare nämnde att matematik och svenska lämpar sig väl för undervisning integrerad med lek.
Lärare B använder sig av lekmatematik mycket. Hen kan bl.a. be eleverna att para ihop sig två- och-två och en-och-en. Hen nämnde även att svenska lämpar sig väl med ramsor och lägesord, gärna i kombination med matematik. Det kan t.ex. handla om att hämta tre djur, för att sedan hämta dubbelt så många och ställa upp dem på en rad. Eleverna kan sedan få instruktioner om att de ska byta plats på den som är först och den som är sist, eller att placera det fjärde djuret framför det andra. De leker även gärna affär med varandra. Vilket är ett guldläge för eleverna att träna på att räkna och växla (lärare B). Lärare F använder sig av leken med eleverna i nästan allt de gör. Hen berättade om hur de på morgonen brukar hoppa almanackan och göra alfabetet med kroppen. Lärare E svarade även hen att matematik där eleverna ska springa och hämta dubbelt/hälften så många är något de brukar blanda in i undervisningen. De brukar även använda sig av olika "mattespel" och gruppövningar. Svenskan blandas in vid flera olika tillfällen, exempelvis lämpar sig vokallekar och olika stationövningar (lärare E). Lärare A sammanfattar att rollekar nästan alltid fungerar, eftersom eleverna då kan gömma sig bakom en karaktär. T.ex.
använder de sig av rollekar när de har engelska för att öva på att våga prata. Lärare C lyfte också rolleken och dramatisering som ett användningsområde för leken, att leken är bra för bearbetning av kunskaper och för att avdramatisera ett ämne. Leken gör så att eleverna vågar lite mer och gör att det inte känns lika svårt. Även lärandet blir lättare och oftast händer det bara, man lär utan att tänka på det. Även spel är ett bra sätt för att öva in de olika förmågorna (lärare C).
I frågan kan ett samband ses mellan de båda förskollärarna som tycks vara mer aktiva och påhittiga när leken kan komma till användning, då de ser möjligheter överallt. Matematiken var det ämnet som samtliga lärare såg lekmöjligheter i färdighetsträning. Rolleken var också den lek som dominerade i lärarnas svar. Rolleken användes som ett hjälpmedel för att få eleverna att våga mer.
Varför använder du leken i din undervisning?
Lärare E sammanfattar syftet med att leka i undervisningen som ett sätt att ge eleverna en utmaning. Det är även ett bra tillfälle att låta dem öva på ett litet annorlunda sätt där de får använda sig av sig själva, kroppen och rösten, men också av varandra. ”Man lär sig på olika sätt och där ingår även leken och att kunna leka till sig kunskap” (lärare E). Lärare B sammanfattar att leken bygger gruppkänsla och att de leker för att lära. Lärare C beskriver leken som ett hjälpmedel som passar alla elevers förutsättningar och att det blir ett lustfyllt sätt att ta till sig kunskap på.
Lärare F upplever att eleverna idag har sämre social mognad när de kommer till skolan. Att den sociala kompetensen är för låg och att det fortfarande är mycket ”bredvid lek”. De tränar därför mycket på att hitta de sociala reglerna och att vara socialt förberedd för grundskolan. Lärare A sammanfattar att hen gärna använder sig av rolleken för att få eleverna att våga mer. Genom att gömma sig bakom en karaktär behöver inte elevens personlighet spegla sig igenom utan kan vara vem som helst. Spelen anses också vara bra för att eleven inte behöver vara sig själv. Under spelen kan eleven dessutom möta en klasskamrat som personen vanligtvis inte umgås med för att enbart spelet och spelets regler är i fokus (Lärare A)
Vilka orsaker finns det till att du inte använder leken mer i din undervisning?
Lärare A lyfter klassrumsmöbleringen om den främsta faktorn till att leken inte bedrivs i större utsträckning. Sen anser hen själv att hen inte alls är lika bra på att hitta undervisningslekar som
”vanlig” undervisning. Lärare B tycker att lokalerna och rekvisitan inte räcker till för att kunna bedriva mer lek i undervisningen. Det är dåliga förutsättningar för att leka och ont om miljöer där det går att leka ifred och låta leken ta plats. Många barn anses heller inte vara så skickliga på att leka utan det behövs mycket stöd från vuxna. Lärare C tycker att det är brist på tid för lek. Hen anser även att barngrupperna är stora och att utrymmet är litet. Klassrummen skulle behöva vara mer utrustade för lek och att mer rekvisita/material behövs i arbetsmiljön. Hen önskar klassrum stora nog för olika stationer. Läraren påpekar även att hen är lite rädd för kaoset som lek kan medföra. Som lärare har man gärna en bild av det perfekta och lugna klassrummet och att man för att leka måste våga släppa kontrollen och låta det bli lite stökigt. Lärare D anser att det kan vara svårt att organisera leken rent fysiskt och att det är tidskrävande att leka så att alla kan interagera och kommunicera lika mycket. Lärare E sammanfattar tidsbristen som den orsak till varför hen inte leker mer i sin undervisning. Lärare F tycker att hen har hittat balansen mellan hur hen använder leken i undervisningen och anser inte att leken kan få mer utrymme.
Sammanfattningsvis kan de största faktorerna till lekens kanske låga utsträckning i undervisningen sammanfattas med att skolmiljön inte är utrustad för lek och att rekvisita saknas.
Tidsbristen i förhållande till läroplanens kunskapskrav ansågs också vara ett problem. Det framkom även att det kan vara svårt att hitta aktiviteter som fungerar i stora barngrupper och på allas sociala och kognitiva nivå.
