1
Av: Emil Südow
Handledare: Niklas Öhman
Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande Examensuppsats 15 hp
Svenska | höstterminen 2016
Dunka huvudet blodigt
Fattigdom och psykisk ohälsa i Jenny Jägerfelds
bok Jag är ju så jävla easy going sett ur ett
2
Abstract
Title: Pound the Head Bloody
- Poverty and Psychological Illness in the Book I'm Just
So-o EasygSo-oing by Jenny Jägerfeld, Seen ThrSo-ough a Didactic
Perspective on Core Values
The purpose of this thesis is to examine certain discourses through a critical
reading of the book I'm Just So-o Easygoing (2013) with a focus on power relations and how these discourses affect the narrative’s theme and central conflicts of the
protagonist. My theoretical perspective is based on social constructionism and the hypothesis that human nature is not predetermined and that our culture and
history create our beings. I use discourse theory to examine the relations of power and discourse as well as subject formation and antagonism. The analysis is then looked upon through a didactic lens with the core values of the Swedish school system in mind.
My theoretical questions are:
- How is Joanna affected by the discourse of psychological illness?
- How does the discourse of poverty/economic status affect the protagonist Joanna? - How can the discourse of psychological illness and economic situation in the book be understood?
I argue that we can never position ourselves outside of discourse and that the different discourses in the book is intertwined in a complex manner which, in turn, creates a greater sum of understanding. For professionals, acquiring an understanding of the complexity of discourses in the book, can be helpful to also understand how to handle difficulties outside of the book in the classroom. Lastly, I argue that reading can help cultivating our humanity through narrative imagination.
Keywords: Discourse, Power, Class, Didactics, Core values, Jägerfeld, Psychological
illness, Critical reading.
Nyckelord: Diskurs, makt, klass, didaktik, värdegrund, Jägerfeld, psykisk ohälsa,
närläsning
Author: Emil Südow
3 Innehållsförteckning
1. Inledning och bakgrund ... 4
2. Tidigare forskning ... 8
3. Syfte och frågeställning ... 9
4. Teori och metod ... 10
4.1 Diskursteori – makt, diskurs och antagonism ... 11
4.1.1 Makt och diskurs ... 12
4.1.2 Antagonism inom subjektet ... 13
4.2 Teorireflektion ... 15
5. Material ... 15
6. Analys – och resultatredovisning ... 15
6.1 Sammanfattning av Jag är ju så jävla easy going. ... 16
6.2 Point of no return – Joanna slutar vara passiv och börjar agera ... 17
6.3 Hur påverkas Joanna av den psykiska ohälsans diskursordning?... 18
6.3.1 Pappan – ”Ingen skulle få bevittna kollit i soffan” ... 18
6.3.2 Mamman - ”Jag vägrar offra mig… vägrar offra mina konstnärliga ambitioner, min kreativitet… för hans depression!” ... 22
6.3.3 Joanna –” Audrey Audrey Audrey. I Will fire the gun. For you.” ... 24
6.3.4 Audrey – ”Min lilla räka. Ger dom dig inte nån mat därhemma?” ... 27
6.3.5 Valle - ”Du fattar att jag ska ha tillbaka varenda jävla spänn du stulit av mig om jag så ska karva dom ur din kropp” ... 28
6.4. Hur påverkar den ekonomiska diskursordningen huvudkaraktären Joanna? ... 29
6.4.1 Familjeekonomi ... 32
6.4.2 Skam över fattigdom ... 35
6.5 Hur bidrar diskurserna ekonomisk situation och psykisk ohälsa till att skapa berättelsens centrala konflikter och teman?... 37
7. Slutsatser och sammanfattning ... 40
4
1. Inledning och bakgrund
På en kurs i specialpedagogik för lärare under min utbildning lyftes frågan hur lärare kan skapa en skola för alla. Bland annat läste vi Inger Assarssons1 Utmaningar i en skola för alla – några filosofiska trådar, Elisabet Langmanns Välkomna (nästan) allihopa! Mellan kategoriserade olikheter och radikal skillnad. Utbildning & Demokrati2 men även Gunilla Hallerstedt3, Hedvig Ekerwald och Carl-Anders Säfström
4 samt Ann Ahlberg5 som på olika sätt fokuserar personer i skolan med särskilda behov.
Det fick mig att fundera på hur jag som lärare i framtiden kan arbeta inkluderande och icke stigmatiserande med värdegrundsfrågor i skolan. För jag är övertygad om att ett klassrum med en inkluderande kultur där eleverna vågar vara sig själva även har positivt inflytande på inlärning, demokratisk fostran och elevernas bildning. Ett sätt som ter sig extra lämpat för mig som blivande svensklärare är att arbeta med utgångpunkt i skönlitteratur för att lyfta värdegrundsfrågor. Martha Nussbaum har i sin bok Cultivating Humanity: A Classical Defense of Reform in Liberal Education 6 ett begrepp som heter narrative imagination7 vilket laborerar med hur skönlitteratur kan öka inkännande och empati samt vår förmåga att leva oss in i hur andra människor har det. Inlevelse och medkänsla för andra är viktigt eftersom det ger våra sinnen möjlighet att förstå saker vi själva inte upplevt. Genom att läsa litteratur menar Martha Nussbaum att vi övar upp just den förmågan och på så vis kultiverar vår mänsklighet, förbättrar och förstärker den genom att emotionell och intellektuell kunskap förädlas. Att kultivera mänskligheten, vilket också är huvudfrågan i hennes bok är inte enbart en fråga om att njuta av ”god kultur” utan nödvändigt för att förstå andra kulturer och människor. Att ha en utvecklad narrativ fantasi är en nyckel som öppnar upp för förståelse av våra medmänniskor. Något jag menar är ett viktigt motiv för att läsa skönlitteratur i skolan. Det är en fråga om demokrati likväl som att det är en fråga om individuell utveckling då alla över 18 år får rösta; och det ingår även i läraruppdraget att fostra goda demokratiska
1 Assarson. I. Utmaningar i en skola för alla – några filosofiska trådar, Liber, Stockholm, 2009
2 Langmann, E. Välkomna (nästan) allihopa! Mellan kategoriserade olikheter och radikal skillnad. Utbildning &
Demokrati, Digital: Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik, 2010
3 Hallerstedt, G (red.). Diagnosens makt. Om kunskap, pengar och lidande, Bokförlaget Daidalos, Göteborg, 2006 4 Ekerwald, H & Säfström, C. Levd demokrati? Skola och mobbning i ungdomars liv, (1: Upplagan), Liber,
Stockholm, 2012
5 Ahlberg, A. Specialpedagogik i ideologi, teori och praktik: att bygga broar, (2: Upplagan), Liber, Stockholm, 2015 6 Nussbaum, Cultivating Humanity: A Classical Defense of Reform in Liberal Education Harvard University Press,
United states of America, 1997, s. 85–86.
5 samhällsmedborgare som kan fatta självständiga och välgrundade beslut. Därför menar Nussbaum att det, i likhet med ett interkulturellt synsätt, är viktigt att använda sig av litteratur i skolan som en källa till kunskap; kunskap som både ger fakta men även övar upp den narrativa fantasin. Jag väljer i denna uppsats att anta att det är möjligt att arbeta med värdegrundsarbete via skönlitteratur. Nussbaum fokuserar dock främst frågor om klass och etnicitet men jag tror att det även är möjligt att bredda begreppet till värdegrundsfrågor som rör psykiskt mående. Det är detta jag menar med ”värdegrundsdidaktiskt perspektiv” i titeln på uppsatsen. Motivet till uppsatsen kommer från frågan om hur värdegrundsfrågor kan arbetas med ur ett didaktiskt perspektiv.
Under en annan kurs om ungdomslitteratur läste vi bland annat boken Jag är ju så jävla easy going från 2013 av Jenny Jägerfeld, och den gjorde stort intryck på mig för att den via handling och berättelse lyckas sätta ord på många av de problem och livsfrågor som blir aktualiserade under ungdomstiden. Boken utspelar sig i ”nutid” och jag upplever att den ger en trovärdig bild av hur det kan vara att vara ung idag. Jag vill dock vara tydlig med att det är en av många representationer och kan därför inte ses som helt sann. Vilket ingen bild, berättelse eller återgivning kan. Det finns helt enkelt inte någon absolut sanning, då jag i denna uppsats utgår från ett socialkonstruktionistiskt synsätt på världen. Det ska dock inte ses som ett hinder för att öka kunskap om saker och ting, eller att det är omöjligt att förstå, tvärt om blir det desto viktigare att försöka få inblick i hur andra kan ha det.
Någon slags skam drog som en febervarm flod genom kroppen.
Det var ju därför jag inte bjöd hem någon längre. Inte bara för att vi knappt hade någon mat, inget att bjuda på. Nej. Ingen skulle få bevittna kollit i soffan. Ingen skulle behöva oroa sig eller undra eller hålla på.8
Med de orden kan två viktiga teman i Jenny Jägerfelds roman Jag är ju så jävla easy going ringas in. Dessa två teman är den psykiska ohälsan hos flera av karaktärerna och
den ekonomiska situation som huvudpersonen befinner sig i. Huvudpersonen Joanna
har en pappa som lider svårt av en långvarig depression, det enda han gör på dagarna är att sitta framför tjockteven och han har nästan slutat tala med både Joanna och hennes mamma. Mamman lever i det förgångna - en tid då hon var utgiven författare - och
6 vägrar acceptera att förlagen refuserat hennes senaste fem manus, hon lever på hoppet och blundar för verkligheten. Emellan dessa båda karaktärerna finns 18-åriga Joanna, som känner skam över att de är fattiga, över hennes föräldrars olika personliga misslyckanden och över sin egen ADHD.
Som blivande ämneslärare för gymnasiet är jag ständigt på jakt efter relevant och bra litteratur att använda mig av i skolsammanhang och det är sällan jag stött på en bok som på så många plan tar upp viktiga motiv och teman som Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going. Det fick mig att närläsa boken och i den processen fann jag mönster som jag vill undersöka noggrannare. Dessa mönster knyts ihop av förhandling av makt, och visar sig på olika ställen i romanen genom Joannas rika tankevärld och fåordiga kommentarer. Det fick mig att vilja undersöka mönstren närmare för att se hur de påverkar bokens handling men även huvudkaraktären Joanna.
Undersökningen av boken är viktig då den tar upp ett antal ämnen som ofta är känsliga att tala om, eftersom de är stigmatiserade i samhället.9 Som blivande gymnasielärare ser
jag en poäng med att använda skönlitteratur för att lyfta psykosociala problem och skapa förståelse och dialog om det som normalt är svårt att tala om. Speciellt eftersom gymnasietiden är en känslig, sårbar och identitetssökande period i uppväxtåren där förväntningarna på att hantera skolan kan bli tunga att bära för elever med problem. Att då läsa skönlitteratur som sätter ord och bild på psykiska och socioekonomiska problem kan vara en öppning för diskussion och i vissa fall bearbetning för elever som lever i liknande förhållanden. Det kan även vara en förståelsens väg in för de elever som inte har den typen av problem eftersom vi genom narrativ fantasi10 kan sätta oss in i hur andra har det och på så vis berika vår förståelse av världen. Att undersöka den typen av problem via en bok är mer ”neutral mark” än att tala om problemen direkt, vilket har sina fördelar eftersom det är icke-utpekande och alla (elever) kan tolka den på sitt sätt. Doktoranden Madeleine Hjort ansluter sig till Nussbaums idéer om att kultur och litteratur är en viktig källa för att utveckla vår förmåga ”till förståelse, socialisering och
9 Det här är en generalisering som har sina retoriska förtjänster, självklart är det inte så att det överallt är stigma med
sociala eller psykiska problem men flera undersökningar pekar ändå på att samhällsdiskursen kring sociala och psykiska problem än inte är helt oproblematisk. Se exempelvis: Alm, Lena, Sjöström, Anneli, Att leva som barn till
förälder med psykisk sjukdom – en litteraturstudie, 2008 och Eklund, Lina, PSYKISK OHÄLSA En kvalitativ studie om attityder, återhämtning och attitydförändrande arbete, 2012
7 kultur. De kan fördjupa våra insikter i att vara människa”.11 Magnus Persson är
professor på Malmö högskola och har skrivit flera böcker om litteraturläsning i skola, hans Varför läsa litteratur? problematiserar och undersöker varför läsning ses som viktigt i skolan och vilka förtjänster det har. Han presenterar tre intressanta perspektiv där läsning traditionellt sätt ses som en bärare och formare av demokratiska människor.12 Sen gör han sin tolkning av narrativ fantasi och hur vi kan se på begreppet13 för att slutligen se på läsning som en kreativ process.14
En hypotes för uppsatsen är att boken Jag är ju så jävla easy going kan läsas som ett material för potentiellt värdegrundsarbete i skolan, något som ingår i läraruppdraget.15 Skolans värdegrund omfattar: människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen och solidaritet mellan människor.16I min läsning av boken upplever jag även att språket är en styrka, eftersom
det på ett bildligt och berättarmässigt vis beskriver det som ofta kan vara svårt att greppa. Det gör att den är väl lämpad som studiematerial i svenska för gymnasieungdomar. Språket i boken ligger bitvis nära ett talspråk och använder sig av ungdomskulturella referenser. Att använda sig av böcker som skildrar situationer som ligger nära elevers vardag anser jag gör att böckerna blir enklare att ta till sig och dessa kan sen användas som utgångspunkt för diskussion om just värdegrundsarbete, eftersom de skildrar situationer som eleverna är bekanta med. Speciellt kring teman som alla människors lika värde, solidaritet mellan människor och individens frihet och integritet. Tankar om hur boken skulle kunna fungera i en didaktisk kontext kommer mer utförligt under analysens slutdel.17
Jägerfeld är verksam psykolog men även författare och rör sig i sina skönlitterära böcker kring teman om sexualitet, att vara annorlunda och socialt utanför. Jag är så
11 Hjort, Madeleine, Konstens betydelse: om konstarterna och litteraturen i skola och samhälle, Carlsson Bokförlag,
Stockholm, 2011
12 Persson, Magnus, Varför läsa litteratur? Om litteraturundervisningen efter den kulturella vändningen
Studentlitteratur, Lund, 2007, s. 247ff
13 Persson, s. 255ff 14 Persson, s. 277ff
15. http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund, hämtad: 2016-11-29, kl 12.07 16 Ibid
17 Docent Gunilla Molloy visar i sin studie Läraren, litteraturen, eleven: en studie om läsning av skönlitteratur på
8 jävla easy going är hennes tredje utgivna roman och den har i nuläget givits ut och översats på norska, danska, tyska och svenska.18
2. Tidigare forskning
Som grund och inspiration för uppsatsens ämne ligger de verk som jag läste under en kurs i specialpedagogik. Den kursen fick upp mina ögon för hur viktigt det är att arbeta för en inkluderande skola och värdegrundsfrågor. De texter som främst inspirerade mig var Inger Assarssons Utmaningar i en skola för alla – några filosofiska trådar,19 som problematiserar begreppet ”en skola för alla”; Elisabet Langmanns Välkomna (nästan) allihopa! Mellan kategoriserade olikheter och radikal skillnad. Utbildning & Demokrati,20om kategorisering och vilken påverkan det har på elever; Gunilla
Hallerstedt Diagnosens makt. Om kunskap, pengar och lidande,21 hur diagnoser
påverkar individer och vilka ekonomiska incitament det kan finnas för att sätta diagnoser; samt Ann Ahlberg Specialpedagogik i ideologi, teori och praktik: att bygga broar,22som beskriver hur lärare kan arbeta inkluderande. Dessa specialpedagogiska texter är den tankemässiga grund jag tar ansats från i uppsatsskrivandet.
Jägerfelds författarskap ger få träffar i söksystem som Diva, Söderscholar och googlescolar, de två som är närmast denna uppsatsens fokus är Skönlitteratur – en källa till stöd? En kvalitativ textanalys av ungdomsböcker där huvudpersonens förälder lider av psykisk ohälsa av Kerstin Tornsäter Johansson23 samt Identitetssökande och kärlekstörstande Komposition, språk och textmarkörer i unga vuxna-litteraturen av Sofia Ejheden24, båda på kandidatnivå. Ingen av uppsatserna undersöker boken ur ett didaktiskt perspektiv. Tornsäter Johansson rör sig bitvis kring samma tematik som ämnas undersökas i denna uppsats men har en helt annan ansats och är skriven inom sociologi. Frågorna som Tornsäter Johanssons uppsats rör sig kring handlar om 18 http://www.jennyjagerfeld.se/forfattare/ 19 Assarson. 20 Langmann. 21 Hallerstedt. 22 Ahlberg.
23 Tornsäter Johansson, Kerstin, Skönlitteratur – en källa till stöd? En kvalitativ textanalys av ungdomsböcker där
huvudpersonens förälder lider av psykisk ohälsa, Socialhögskolan, Lund, 2016
24 Ejheden, Sofia, Identitetssökande och kärlekstörstande Komposition, språk och textmarkörer i unga
9 huvudpersonerna i olika böcker som Tornsäter Johansson undersöker och deras relation till föräldrar med psykisk sjukdom, samt om böckerna kan fungera som hjälp för barn och unga med sjuka föräldrar. Ejhedens uppsats är mer av en språkanalytisk text som gör en komparativ analys av flera verks komposition. Dessa båda uppsatser kommer inte användas som referenser då deras syften och frågeställningar svarar på andra frågor än de som fokuseras här.
Hjort, Persson och Nussbaum ser alla en demokratisk potential i kultur men framför allt i läsningen av litteratur. Detta är, menar Persson, en historisk förankrad bild, ett argument som används i närmare fyrtio år för att legitimisterna och motivera läsningen av skönlitteratur i skolan.25 Läsning av litteratur kan via den kreativa läsningen förena kritiskt tänkande och empati, kan tas i bruk för demokratiska samtal men behöver inte nödvändigtvis leda till något av dessa menar Persson. Viktigt att diskutera är enligt Persson hur läsning ska ske, snarare än att fastna i varför, och där ska en naiv läsning kombineras med en kritisk närläsning.26 I den kombinationen ser jag en potential där
elever både kan känna och reflektera och på så sätt skapa fler kanaler för förståelsen över andra personers livssituation. Det som förankrats både via tankar och via känslor sitter stadigare förankrat i våra sinnen.
3. Syfte och frågeställning
Jag förstår romanen som ett fiktivt skönlitterärt verk. Uppsatsen har som föresats att genom närläsning, tolkning och kontextualisering analysera diskurserna i Jag är ju så jävla easy going och hur maktrelationer bidrar till att skapa berättelsens centrala konflikter och teman. Det är därför en ambition att blottlägga dessa strukturer, diskurser, för att på så vis försöka förstå dem och problematisera vad de gör med berättelsen och huvudkaraktären. För att göra det blir det viktigt att även titta på vilka förutsättningar och bakgrunder som Joanna befinner sig i, alltså undersöka hennes familjekontext men också andra diskurser som finns i boken. Det är för verket intressant att då även titta på hur Joanna försöker hantera problemen, gör motstånd eller slits mellan olika viljor inom vissa av diskurserna som finns i boken.
10 För att avgränsa arbetet något kommer jag att välja ut två diskursordningar, detta av två skäl: det ena är att uppsatsen har ett begränsat omfång och det andra är för att dessa två teman knyter an till den didaktiska avsikten som finns med arbetet eftersom det rör sig om problematiska ämnen som är viktiga för alla människor, men speciellt under skolåren. De två diskursordningar som jag ämnar ställa under lupp är psykisk ohälsa och den ekonomiska situationen. Det mynnar ut i en frågeställning om hur makt görs inom dessa diskursordningar och hur de påverkar Joanna och Jag är ju så jävla easy goings handling. Min frågeställning är följande:
a. Hur påverkas Joanna av den psykiska ohälsans diskursordning?
b. Hur påverkar den ekonomiska diskursordning huvudkaraktären Joanna? c. Hur bidrar diskurserna ekonomisk situation och psykisk ohälsa till att skapa
berättelsens centrala konflikter och teman?
Dessa frågor kommer undersökas via närläsning i analysdelen och slutsatserna kommer sedan att diskuteras mot en didaktisk fond i avslutningen av analysdelen.
4. Teori och metod
11 Reform in Liberal Education27 där begreppet narrativ fantasi motiverar läsning av litteratur som källa till insikt och förståelse av andra personers liv och levnadssituation. För att få teoretiska verktyg att arbeta med för att kunna angripa Jägerfelds Jag är ju så jävla easy going har jag vänt mig till två verk. Dessa verk är Marianne Winther Jørgenssen och Lousie Philips Diskursanalys- som teori och metod28 och Vad är queer?29 av Fanny Ambjörnsson. Diskursanalys- som teori och metod går igenom vad diskursanalys är och hur det görs, samt viktiga begrepp och teoretiska utgångpunkter. Jag har använt mig av den för att utforma min metod och min teori. Jag använder mig inte av Foucaults olika verk av två anledningar, det ena är att hans författarskap är väldigt omfångsrikt vilket gör det svåröverblickbart och det andra är att han inte direkt presentera en teoretisk väg att gå utan en uppsjö av olika teoretiska vinklar och tolkningar. Vilket gör hans texter spännande men svåra att använda. För att få en mer lättillgänglig överblick av poststrukturalism har jag vänt mig till Vad är queer? där kapitlet ”Teoretisk bakgrund” varit till stor hjälp för att få en helhetssyn över det poststrukturalistiska fältet. Det kan tyckas märkligt att en bok som handlar om queer-begreppet används utan att ha en queer ansats, men det finns likheter i det jag vill undersöka och det som traditionellt sätt fokuseras i queer forskning vilket är: subjekt, identitetsskapande och hur vi kan tänka om normalt och onormalt. Skillnaden är att jag inte kommer fokusera på sexualitet utan psykisk ohälsa och ekonomisk situation.
Slutligen har Roddy Nilssons bok Foucault – en introduktion30 använts för att få djupare inblick i Foucaults filosofi och teori.
4.1 Diskursteori – makt, diskurs och antagonism
Diskurser är en konsekvens av att se världen ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, här nedan kommer en genomgång av de teoretiska begrepp inom diskursteorin som är centrala för uppsatsen. Jag ska även klargöra hur jag tänker mig att jag kommer använda dem. Winther Jørgenssen och Philips menar att diskursivt handlande ”är en form av socialt handlande som bidrar till att konstruera den sociala världen (inklusive kunskap,
27 Nussbaum, Cultivating Humanity: A Classical Defense of Reform in Liberal Education, 1997
28 Winther Jørgenssen, M, och Philips, L, Diskursanalys- som teori och metod, Studentlitteratur, Lund, 2000 29 Ambjörnsson, F. Vad är queer?, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm, 2006
12 identiteter och sociala relationer) och därmed bevara vissa sociala mönster.”31 En
ambition med min text är att visa på vilka sociala mönster som bevaras och vilka som bryts inom boken.
4.1.1 Makt och diskurs
Michel Foucault menar att det ”som får makten att äga giltighet, det som gör att den blir accepterad, är … att den inte bara tynger oss som en kraft som säger nej utan genomsyrar och skapar tingen: den framkallar njutning, frambringar kunskap, skapar diskurs. Den måste betraktas mer som ett produktivt nätverk som löper genom hela samhällskroppen än som en negativ instans med förtryck som uppgift.” (min kursivering).32
Makten skapar alltså diskurs, men det går även att se på det som att makt verkar genom diskurs. Likväl som att diskurs i sin tur påverkar makten. Diskurs och makt är således tätt sammankopplade, två delar av samma fenomen. Ambjörnsson tolkar Foucault på ett liknande sätt, att ”makt sällan är en ensidig relation mellan förövare och förtryckt”33
utan finns överallt. I alla mellanmänskliga möten, relationer, samhällets institutioner, i skola, i familj och inom dig själv. Makten är ”helt enkelt själva förutsättningen för våra identiteter”.34
Det finns även ett samband mellan kunskap och sociala processer. ”Vårt sätt att uppfatta världen skapas och upprätthålls i sociala processer. Kunskap frambringas i social interaktion, där man bygger upp gemensamma sanningar och kämpar om vad som är sant eller falskt”35. Samtidigt menar Foucault att någon absolut sanning inte går att finna
emedan man ”aldrig kan tala från en position utanför diskurserna: det finns ingen väg utanför representationen”36 utan vi får nöja oss med att se på sanning som en (av många) möjliga tolkningar av världen, en ”sanningseffekt”.
31 Winther Jørgenssen och Philips, s. 11f 32 Winther Jørgenssen och Philips, s. 20 33 Ambjörnsson, s. 47
34 Ambjörnsson, s. 48
13 För Foucault är ”subjektet en produkt av maktens verkningar, av krafter som verkar på och igenom kroppen men också ett resultat av de praktiker och självteknologier hon ger sig hän”37. Makt försöker forma subjektet via diskurs, vilket skapar ett fragmenterat
subjekt. ”Vi kan också sägas vara olika individer samtidigt”38, vårt fragmenterade
subjekt är alltså inte det samma i alla situationer. Subjektet är enligt Foucault, ”en sorts samlingsbeteckning på en mängd skiftande kvaliteter, förhållningssätt och betydelser. Det subjekt vi är i olika situationer beror på de olika regler, normer, diskurser, relationer etc. som omger dessa situationer”39. Jag vill undersöka hur Joanna formas av situationer och diskurser hon ställs inför i boken.
Winther Jørgenssen och Philips försöker i inledningen av sin bok att definiera vad diskurs är på följande sätt: ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)”40 vilket jag tolkar som ett sätt att avgränsa det som undersöks men
samtidigt inte se allt som sägs som isolerade händelser utan delar i en större maktstruktur. I en sportdiskurs betyder ”time out” en sak medan det i en politisk diskurs något annat. Ords betydelse har olika innebörd beroende på i vilken kontext de sägs och av vem, diskursbegreppet som jag ser det, slutar dock inte där utan analyserar vilka konsekvenser (vilken makt) som orden får, vem som tjänar och vinner något på det som sägs. Jag är ju så jävla easy going handlar mycket om vad som är normalt och ickenormalt, alltså en kamp om normen och förhandling om att få vara en del av den. Denna maktkamp sker via diskurs, alltså ord som sägs, eller inte sägs och den eller de som har makt bestämmer var gränsen för det normala går: vem som är normal och vem som inte är det. Diskursen styr normen genom språket.
4.1.2 Antagonism inom subjektet
Det vi är/blir visar sig ofta genom motpoler, det vi inte är, och genom att spegla sig i det vi inte är skapas vår identitet. Ambjörnsson refererar till psykoanalytikern Jacues Lacan och hans avvisande av en essentiell inneboende mänsklighet, istället blir vi de vi är ”genom speglingen i andras blickar. Jaget har alltså ingen inre kärna utan skapas alltid i
37 Nilsson, s. 180 38 Ibid
39 Nilsson, s. 181
14 realation till andra”.41 Det kan ibland skapas antagonism inom subjektet, när två
identiteter kämpar om herraväldet eller ”ställer motstridiga krav på ens handlingar i samma terräng” och den ena diskursen blockerar den andra.42 Antagonism är alltså ett
diskursteoretiskt begrepp för konflikt mellan diskurser. Det kan uppstå antagonism inom subjektet i de fall då subjektet är överdeterminerat, alltså då det finns flera motstridiga diskurser som drar åt olika håll. Denna diskursiva konflikt visar sig när ”diskurser – som var för sig representerar ett bestämt sätt att tala om och uppfatta den sociala världen – kämpar … mot varandra för att uppnå hegemoni, alltså för att låsa fast språkets betydelser på sitt eget sätt.”43 Winther Jørgenssen och Philips tar som exempel
när vi väljer politiska partier på valdagen; en person kan kanske identifiera sig både som arbetare, hindu och feminist men kan bara välja ett parti som representant. Beroende på hur subjektet interpelleras, alltså vilken personlig diskurs som för tillfället tar makten blir krysset olika.44 Min ambition är att i Jägerfelds bok visa på hur Joannas
subjektsposition skiftar beroende på diskurs och sammanhang, alltså försöka att blottlägga diskursernas ordning.
För att avgränsa arbetet har jag valt att titta på två tematiska storheter i verket, diskursen om det ekonomiska och diskursen om psykisk ohälsa, dessa ser jag som diskursordningar. Det ryms olika diskurser inom vardera diskursordning och därför blir dessa ofta skådeplats för kontrasterande och antagoniserande handlingar. Diskursordning ”har den fördelen att det just är i …(dess) spel som de sociala konsekvenserna blir mest synliga”45, eftersom det är där kampen mellan diskurser sker.
Därför kommer fokus i uppsatsen att ligga på när de två fokuserade diskursordningar diskuteras och kämpas om inom verket.
”Skådeplatsen” blir i uppsatsens fall Joannas tankar, uttal och handlingar och de diskursordningar som ska lyftas och undersökas är de om psykisk ohälsa och ekonomi. Hur makten görs, hur diskursen påverkar och hur antagonism blir synligt via vad Joanna upplever och tänker. Det ger oss en inblick i vilka diskurser som är styrande och
41 Ambjörnsson, s 41
15 rådande för Joanna och hur ordningen påverkar henne och hennes handlingsutrymme (makt).
4.2 Teorireflektion
Mitt intresse av Jägerfelds bok kommer främst av hypotesen att boken kan användas för värdegrundsarbete, och att den är extra lämpad för det eftersom den är samtida, modern i sitt språk och lättillgänglig. Den problematiserar och tematiserar ämnen som kan vara stigmatiserade och därav svåra att tala om direkt med en elevgrupp utan att peka ut enskilda individer, då är det bra att skapa distans till problematiken för eleverna via en bok, som inte direkt handlar om någon i klassen, men kan skapa ökad insikt i hur det är att leva i den typen av situationer. Detta har lett till att jag vill granska två teman varav den ena är ekonomi, något som är ett vanligt fokus inom marxistisk teori. Med diskursteori tänker jag att jag kommer åt de relationer och spänningar som finns mellan ekonomi och psykisk ohälsa, något jag inte skulle kunna göra med enbart marxistisk teori. Då hade jag varit begränsad till de materiella förutsättningarna. Jag menar att Jag är ju så jävla easy going inte kan förklaras utan att titta på dessa båda diskursordningar och hur de samverkar för att skapa makt, antagonism och diskurs i verket.
5. Material
Mitt material för studien kommer vara boken Jag är ju så jävla easy going, första pockettryckningen från 2015 utgiven av förlaget Gilla böcker. Min läsning kommer innefatta hela verket men det kommer vara en för uppsatsens frågeställning selektiv läsning. Det är alltså min ansats att göra en tematisk tolkning av boken med fokus på diskurser. Uppsatsen har en kvalitativ ansats i sin bearbetning av materialet.
6. Analys – och resultatredovisning
16 analysera diskursordningen om psykisk ohälsa, för att slutligen leda fram till hur den påverkar Joanna och diskursordningen om ekonomi. Därefter kommer mina resultat att diskuteras utifrån ett didaktiskt perspektiv.
6.1 Sammanfattning av Jag är ju så jävla easy going
Bokens handling utgår ifrån huvudpersonen Joannas perspektiv, den är skriven i
förstaperson singular och berättelsen skildras mycket genom inre monolog. Till skillnad från i det talade språket är Joannas tankars diskurs inte kontrollerad av skam över den psykiska ohälsan och den dåliga ekonomin. Tvärt om pågår den diskursiva maktkampen lika mycket i hennes tankar som i det talade språket i boken. Hon vänder och vrider på sin situation, sina känslor och sina analyser av verkligheten. Läsaren får följa med Joannas tankar och dessa är målande och bildrika. Boken har ett språk med mycket metaforer, allegorier och ungdomsspråkliga referenser. I stora drag är den
inomverksliga handlingen fokuserad kring två saker som löper parallellt, det är Joannas (kärleks) relation till Audrey och det är Joannas jakt på pengar för att ha råd med det Ritalin hon tycker sig behöva för att hålla sin ADHD under kontroll men som hennes föräldrar inte längre har råd med. För att få tag i pengar bestämmer hon sig för att försöka lura skolans värsting, Valle, på en drogleverans. Det hela går snett och hon blir påkommen. Då uppstår en konflikt mellan Joanna och Valle, han kommer på hennes kupp och tvingar henne att betala tillbaka pengarna han blivit av med. Joanna har inga pengar och kan inte betala tillbaka. De kommer då överens om en avbetalningsplan. Ungefär samtidigt som Valle och Joanna kommer överens om avbetalningsplanen, som kommer pågå i två år, kommer Joannas mamma till insikt om att hon behöver ett jobb som ger fast inkomst för att kunna ge ut sin egen bok, och skaffar sig ett. Det gör inte Joanna glad som modern trott eftersom Joanna har gått genom eld och lågor för att få fram pengar till sitt Ritalin, en fråga hennes föräldrar negligerat. Joanna och Audrey förblir ett par boken ut.
17 ett eller annat sätt kan kopplas ihop med innehållet i kapitlet på ett metaforisk eller symboliskt vis. Totalt är boken 285 sidor lång.
6.2 Point of no return – Joanna slutar vara passiv och börjar agera
Den scen som jag har valt som utgångspunkt för analysen utspelar sig ungefär i mitten av boken, och Joanna upplever att hon måste ta ställning, det är upp till henne att ta kontrollen över sitt liv. Hon har ett piller kvar i burken med Ritalin och hon har just avslutat sin sexuella relation med en ”kk” som hon träffat och haft sex med ett tag, detta efter att hon och Audrey haft sin första date och älskat med varandra. Hennes kropp värker efter närhet och bekräftelse från Audrey samtidigt som hon är orolig över hur hon ska bli när tabletterna är slut. Under den passagen börjar berättelsens händelseförlopp att förändras. Hon inser med ens som om en hammare träffat henne i huvudet att hon blivit kär på riktigt för första gången.
Jag hade blivit förälskad. (…). Ah shit. Vad skulle jag göra. Vad skulle jag göra med en så svindlande livsfarlig insikt? Jag var så rädd att jag skulle förstöra allting (…) att freakshowen i min hjärna inte skulle stanna därinne, att (…) den experimentella jazzorkestern skulle överrösta allt, att de skabbiga gamla björnarna, de olyckliga elefanterna och inavlade vargarna skulle rymma från djurparken. Om de skulle ta sig ut, skulle de förstöra allt som kom i deras väg. För så blev det om jag inte tog min medicin. Skräcken för det paralyserade mig, gjorde kroppen stel och stum. Jag måste fixa medicinen, tänkte jag, jag bara måste.46
Här går hennes inre monolog från att erkänna sina känslor till att inse att hon inte längre kan vara passiv, hon måste börja agera. Och precis efter det kommer också lösningen på problemet, i alla fall i Joannas stressade logik och det är att lura Valle på hans drogleverans. De pengarna som hon skulle få då upplevs som den enda utvägen ur krisen. Katalysatorn för hennes förändring är alltså att hon inser/erkänner att hon är förälskad i Audrey. Och för att kunna vara med henne och vara det ”jag” hon vill, tycker
18 hon sig behöva Ritalinet. Det uppstår en antagonism inom henne där hennes moral säger en sak, att hon inte ska stjäla, och hennes kärlek säger något annat, att hon måste ha Ritalinet och därför måste stjäla. Hon väljer att lyssna på kärleken även om hon vet med sig att det (antagligen) kan få sociala och legala konsekvenser. Foucault menar att ”makten finns i det lilla, i det dagliga livets alla möten, händelser och situationer”47
vilket blir tydligt i Joannas försök att bryta sig loss ur fattigdomen genom att försöka påverka sin situation konkret. Det gör hon genom att bryta mot samhällets normer genom att bland annat stjäla. Hennes stöld kommer inte omkullkasta den stora ekonomiska situationen i samhället, inte ens för hennes egen del på en längre sikt men den blir en tillfällig ”lösning” på hennes akuta problem.
6.3 Hur påverkas Joanna av den psykiska ohälsans diskursordning?
Jag väljer att fortsätta med analysen av diskursordningen kring psykisk ohälsa eftersom den är en bakgrundsfaktor och det som i första hand påverkar boken och Joanna. Faderns depression är en viktig omständighet som både påverkar Joanna känslomässigt men även rent ekonomiskt eftersom den hindrar fadern från att arbeta. Nedan kommer jag att beskriva och analysera de karaktärer som berör Joanna mest i boken, vad de gör, vilken funktion de har och hur de med sina diskurser inverkar på Joanna och de andra karaktärerna. Jag kommer även att försöka skriva fram vad de kan ha för motiv med sina handlanden och uttalanden, på vilken grund som de agerar som de gör. Detta för att försöka blottlägga vilka diskursordningar som döljer sig och som Joanna ställs mot.
6.3.1 Pappan – ”Ingen skulle få bevittna kollit i soffan”48
Joannas relation till pappan har inte alltid varit skamfylld. Det visar sig bland annat i en scen som ger en bakgrund till att Joannas och hennes familjesituation. Situationen dem emellan har inte alltid varit som den är i bokens nutid. Scenen är från ett av de tidigare kapitlen och börjar med att beskriva hur pappan sitter med en rutig filt över benen och tittar på TV. Joanna tänker: ”Och när jag gick på morgonen satt han där och när jag kom hem på eftermiddagarna satt han där och när jag gick och lade mig på kvällen satt han där.”49 Det är en beskrivning där pappans situation och beteende är väldigt statiskt och
19 den återupprepas i på flera ställen i boken. Han beskrivs som ”ett svart hål” som ”sög in alla energi utan att någonsin ge något tillbaka” och hur hans tystnad vibrerar olycksbådande. Pappans tystnad kontrasteras mot Joannas egen brist på kontroll när det gäller att tala, att folk ”brukade påstå att det var störande att jag aldrig någonsin kunde hålla käft.”50 Pappans tystnad smärtar Joanna. ”Och var det något som var störande så
var det tystnaden. Lågtrycket i luften av alla ord som stängdes in, som fanns där men aldrig uttalades.”51 Och när pappan väl talar är ”orden så energilösa och tunga att de
omedelbart föll till marken som gatstenar”52. Hans tystnad blir olycksbådande för
Joanna eftersom hon har svår att förstå den. Det finns inte något tydligt skäl för Joanna till hennes pappas depression. Depressionen bara finns där vilket gör att hans problematik och diskursen om psykisk ohälsa aldrig blir ”löst” eller ”avklarad” vilket skapar ångest i Joanna. De få försök till samtal med pappan som Joanna gör i boken blir nästan absurda i sin karaktär eftersom de på ytan är så innehållslösa. Det absurda men samtidigt tragiska i deras relation kommer till sin spets i kapitlet ”Vad heter galten”. Joanna har tagit sats, laddat för att orka gå ut från sin dörr och konfrontera pappan. Hon sätter sig bredvid honom och försöker få kontakt, försöker nå fram. Pappan svarar hummande utan att släppa Tv:n med blicken.
Pappa, du kan inte bara sitta här. Det går inte, fattar du? Du måste faktiskt göra något. Det här är helt sjukt. Hur länge har du suttit så här?53
Pappan svarar fortfarande inte trots att Joanna talar så högt att hon överröstar TV-apparaten. Samtidigt ställs frågesporten på Tv:n i bjärt kontrast till allvaret i samtalet. Kategorin för programmet är grisar. Joanna blir i hennes tolkning bortprioriterad till förmån för grisar.
Pappa, kom igen nu. Snälla! Varför tittar du ens på det här? Vad är grejen? Jag fattar inte?54 (…) Du kan väll svara när jag pratar
20 Joanna går från irriterad till desperat. Hon bönfaller pappan att lyssna på henne och när hans svar kommer bränner det som ”om någon hällt kokande vatten”56 över henne. När
han säger ”jag är … faktiskt inte särskilt upplagd för att prata med …dig…nu.”, tänker Joanna, som ofta försöker bete sig som en vuxen, att han inte vill ha henne där ”(h)an vill inte … ha mig”. En av de största rädslor som barn kan ha, rädslan att bli förskjuten av sina föräldrar drabbar där Joanna med full kraft och den ”stack i bröstet, små glödande knivar rakt genom huden, rakt in i hjärtat”57. Här blir det tydligt vilken makt
pappans tysta diskurs har. Hur deras diskurs om psykisk ohälsa utövar makt på dem båda utan att mycket sägs. Om det vi inte kan tala om, måste vi tiga - för att parafrasera Wittgenstein berömda slut på boken Tractatus - och i Joannas fall har hon inget annat val än att förbli tyst. Hennes ord ger ingen respons och resultatet blir att sorgen och frustrationen över fadern inte får något avslut. Deras diskurs är en av de mest stagnerade diskurserna i verket och utövar stor påverkan på Joanna.
Det som ibland får pappan att tala och säga något spontant är frågesportprogram på TV, en företeelse som han och Joanna brukade göra tillsammans innan hans depression. En tid innan depressionen då talet inte var begränsat och de satt där tillsammans och svarade på frågorna. ”När jag var liten hade jag tyckt så otroligt mycket om att sitta där, med mitt mjukisbyxlår tätt intill hans i jeans, medan vi skrek våra svar mot den buktande skärmen från tjock-tv:n. (…) själva poängen var inte att ha rätt (…). Nej, poängen var istället att skrika sin gissning, skratta om det var fel och jubla och high-fivea om någon av oss hade rätt.”58 Symboliskt tolkar jag minnet inte enbart som en
beskrivning av en mysig stund med hennes pappa utan även som en tid då talet var fritt och livet var enklare; alltså att den psykiska ohälsans diskurs inte utövade sin repressiva makt på dem båda. Joanna hade en levande relation med sin far och behöver inte fylla tomrummet han lämnat i familjen med sina ord. Genom faderns passivitet och hans depression flyttas makt över på Joanna och hennes mamma mot deras vilja. Joanna saknar sin pappa även om hon gör allt för att trycka undan det, hon gråter i en passage
55 Jägerfeld, s. 42 56 Ibid
57 Ibid
21 över andra människors dödsannonser, men tänker samtidigt på sin pappas försök att ta livet av sig. Hon använder dödsannonserna som ett medium för att få/kunna känna sorg över sin pappa, som visserligen inte dog (på grund av att en slump) utan klarade sig. Han är på ett symboliskt sätt ändå ”död” i berättelsen eller i alla fall ”utan liv”. I bokens slutskede sätter Joanna ord på de känslor och tankar som tynger henne i en explosion av ilska:
Att jag ska vara lugn när jag ständigt måste tänka på hur du mår, ta hänsyn till dig, visa förståelse för dig och din kukiga jävla depression! Och när jag går hem från skolan och funderar över om du möjligen har mått lite bättre och lämnat soffan en stund eller om du kanske är så jävla deprimerad att du faktiskt har tagit livet av dig? Ja! Jag tänker så! (…) Ska jag också sitta som ett menlöst jävla VRAK framför tv:n och glo? Vem fan bryr sig om grisar? (…) Du har ju för fan ingen poäng längre! Du fyller ju för i helvete INGEN SOM HELST FUNKTION!!!59
Sedan flyr hon från situationen. Det värsta är sagt, det hon gått och burit på genom boken har sagts högt, har verbaliserats och nu är det upp till bevis ifall hon kommer bli förskjuten. Vilket hon inte blir. Både hennes mamma, som också får sig en omgång i samma situation, och pappan får upp ögonen för hur svårt och jobbigt Joanna har haft det. Pappan skickar sms och mamman springer efter Joanna som lämnar hemmet gråtandes. Och kanske är det den känslomässiga kallduschen som får pappan att ta sig ur depressionen, vilket han gör i bokens näst sista kapitel. Då går han för första gången på två månader ut och han och Joanna pratar med varandra. Hon erkänner för sig själv att hon älskar honom, men inser samtidigt att hon aldrig kommer kunna lita på att han inte kommer falla ner i depressionen igen.60 Insikten om att han åter kan bli sjuk gör att Joanna aktivt väljer att flytta över makt till sig själv, gör sig fri från pappans psykiska ohälsa för att kunna gå vidare i livet. Pappans sjukdom är viktig eftersom den är en nyckel för att förstå de rädslor som Joanna bär på. På ett sätt är det nog det hon är mest rädd för att hamna i själv. Hon vill inte bli passiv som sin pappa, hon vill inte ge upp och det motiverar henne till att börja agera. Sjukdomens diskurs påverkar henne framför
22 allt negativt, men formar hennes subjekt, till en position där hon tar avstånd från pappans makt.61 Genom att avlägsna sig från faderns diskurs vinner hon större frihet. 6.3.2 Mamman - ”Jag vägrar offra mig… vägrar offra mina konstnärliga
ambitioner, min kreativitet… för hans depression!”62
Joanna har en motstridig relation med sin mor. På ett sätt är det modern som sätter upp villkoren i hemmet. Till skillnad från fadern så gör mamman något, även om det hon gör inte är det som Joanna alltid önskar. Att modern är den aktiva av Joannas två föräldrar gör att Joanna lägger över mycket av ansvaret för hemmet på henne. Det är hon som inte skaffar sig ett ”riktigt jobb” utan ”dunkar huvudet blodigt” mot den metaforiska betongväggen och vägrar inse att familjen är fattig. Den första beskrivningen av mamman i boken är också början till en förklaring på deras ekonomiskt svåra situation, den lyder så här:
När jag kom hem efter att ha gått omvägen via Örnsberg satt mamma framför datorn vid köksbordet. Det gjorde mig alltid på så orimligt pissigt humör. Hon skrev inte ens, satt bara med hakan i handen och glodde framför sig. Tittade upp och försökte sig på ett lamt ”Hej Joanna” och ett leende när jag gick förbi (…). leendet inte bara misslyckades med att nå ögonen utan även något så oerhört centralt som munnen, och istället resulterade i en creepy grimas. Det är svårt att inte ta det personligt. Åtminstone när det kommer från ens mor.63
Till skillnad från Joannas pappas tydliga nedstämdhet och brist på engagemang så låtsas Joannas mamma vara intresserad, hälsar med ett spelat leende som Joanna ser igenom. Kapitlets titel alluderar på mammans litterära ambitioner som Joanna liknar vid att just dunka huvudet blodigt mot en betongvägg. Det beskrivs även att mamman ägnat nio år åt att skriva fem böcker som alla blivit refuserade. Joanna tänker att det är ”svårt att säga till sin morsa att hon borde ge upp hoppet (…) sluta dunka huvudet blodigt (…) det kändes liksom rimligt. Och mer värdigt.”64
61 Winther Jørgenssen och Philips, s. 21, 48 62 Jägerfeld, s. 55
23 Joanna kände från början stolthet över sin mor, när modern ”hyllades i pressen (…) och signerade böcker med sin slängiga oläsliga handstil”65 men problemet som Joanna ser det är att mamman skrev ”en skitbra bok. För nio år sen. That´s is. En litteraturens one-hit wonder”66. Då var hon stolt över modern och såg henne som ”smart och skarp och
snabb.”67 Det ställs i hård kontrast till hur Joanna ser på henne i bokens presens då det
beskrivs som att det nästan gör fysiskt ont att inse att hon inte längre är stolt över henne, att bilden som smart och skarp bytts ut mot ”dum och trög och långsam”68 och att ”en
liten del av mig faktiskt skämdes över henne, skämdes för att hon fortfarande försökte.”69 Men moderns funktion borde, som Joannas ser det, vara att ta hand om
24 hon ska få pengarna ifrån, och först då säger hon att hon har skaffat sig ett jobb. Joanna tänker följande:
Jag borde ju vara glad. Varför var jag inte glad? Varför kände jag mig så jävla…arg? (…) Jag fattade inte. Det här var ju bra. Väl?” Det här var väl det bästa som kunde hända? Att hon äntligen hade tagit sitt förnuft till fånga och skaffat sig det där jobbet, så jag slapp fortsätta vara kriminell för att kunna hämta ut min jävla medicin! Bara det att det var för sent. Alldeles för sent.71
Då kan Joanna inte hålla inne med sina tankar längre, hon öser ur sig allt hon kritiserar modern för, från vinterjackan som aldrig blev köpt till Ritalinet som blev bortprioriterat. Dessa saker är sådant som vi läsare har full insyn i via Joannas tankar men för modern blir det första gången i boken som de verbaliseras av Joanna som med sitt språk tar makten över diskursen mellan henne och modern. Hon avslutar utskällningen med att skrika: ”Jag vet inte om du har märkt det, men du har barn. Kanske borde du prioritera det lite?72 Detta kan tolkas utifrån det som Winther Jørgensen och Philips beskriver som en "hegemonisk intervention”, där två olika diskurser möts. Dessa är Joannas syn på moderns prioriteringar samt moderns egen syn på sina prioriteringar som kolliderar antagonistiskt varpå en ”en annan diskurs överlagrar den, eller snarare upplöser den, genom att reartikulera dess element”73. Modern yttrar alltså att hon har skaffat sig ett arbete, en ny diskursiv ”sanning” i familjen och Joanna reagerar med att presentera sin version av ”sanningen”, ur sin diskurs. Dessa både möts, kämpar om herraväldet för att mynna ut i en nya ”sanning” som kan fylla det tomrum som bildats efter kampen. Antagonismen inom familjen blir då upplöst och ersatt av den nya diskursen en ny fixering av betydelse74.
6.3.3 Joanna –” Audrey Audrey Audrey. I Will fire the gun. For you.”75
Joanna är den vars ögon och tankar förmedlar boken, hon är filtret som allt går igenom innan de når sidornas trycksvärta. Hon påverkas av andras diskurser men även av sina
71 Jägerfeld, s. 265 72 Ibid
73 Winther Jørgenssen och Philips, s 55 74 Ibid
25 egna. Den som kanske är tydligast och mest framträdande är hur hon ser på sig själv och sin ADHD. Hon beskriver den på följande bildstarka vis:
Jag som hade ett burleskt nöjesfält i min hjärna. En veritabel freakshow, komplett med cyklande dvärgar, skäggiga damer och rostiga, skevande pariserhjul. Och en experimentell jazzorkester med trumpeter, tromboner, althorn, ja full blåssektion mitt i värsta crescendot. Och en djurpark, med skabbiga björnar, olyckliga elefanter och ylande inavlade vargar. (…) Och ett analogt twitter, rösterna, infallen, idéerna som monologlikt bara skreks rakt ut.76
Denna upplevelse av sin egen ADHD för konsekvenser med sig, både för hur Joanna beter sig men även hur hon tänker och känner. För att hålla intrycken och känslorna under kontroll behöver hon Ritalin, ett centralstimulerande medel som ger henne kontroll över sig själv. För utan den klarar hon inte av att vara den hon vill vara. Jag tolkar det som en självkorrigering för att passa in i samhällets normer eller som ett medel för att kunna forma sin identitet i den riktning som hon själv vill.77
”Jag kunde inte säga att jag definierade mig utifrån mitt handikapp.”78 tänker Joanna om
hennes ADHD-diagnos. Hon ställer sig själv och sin diagnos i relation mot de två andra på skolan som har samma diagnos och finns då en stor skillnad. I hennes ögon ogillar hon att de inte försöker, att de använder sin diagnos som svepskäl för att bete sig hur det vill. ”I och med sin diagnos fick de liksom carte blanche att bete sig som vilka svin som helst”.79 Sådan är inte Joanna, hon försöker, hon är duktig och gör sitt yttersta för att
passa in, ”stundtals försökte jag så hårt att jag blev helt stel och nästan fick svårt att andas.”.80 Hon har bestämt sig ”för att jag skulle gå igenom det här livet med stil”81
även om det är svårt ”när man inte har några pengar. När man inte äger en jävla spänn.”82 Hon låter inte sin diagnos få definiera henne även om den starkt påverkar
76 Jägerfeld, s. 11
77 Winther Jørgenssen och Philips, 21 78 Jägerfeld, s. 33
79 Ibid 80 Ibid
26 henne och diskursen om vad som är normalt. Hon försöker påverka sig själv för att passa in i normen så gott hon kan.
När modern berättar att de inte längre kommer ha råd med Ritalin är hennes största rädsla att hon ska förstöra sin relation till sin stora kärlek Audrey. Hon ”kunde ärligt talat inte föreställa sig ett liv utan henne… kunde inte gå tillbaka till det liv jag haft innan”83. Utan medicinen blir hon i sina egna ögon för mycket. ”Pratade för mycket,
rörde mig för mycket, tog för mycket plats (…) Folk orkade liksom inte med mig.” rädslan över att ”den experimentella jazzorkestern skulle överrösta allt, att de skabbiga gamla björnarna, de olyckliga elefanterna och inavlade vargarna skulle rymma från djurparken”84 blir outhärdlig. I hennes ögon kan hon inte vara en person som går att
älska utan medicinen och det får henne att riskera allt för att motverka att det blir så. Det är då som tanken på att blåsa Valle på hans drogpengar vaknar. Under de turer som berättelsen om knarkpengarna tar faller Joanna ständigt tillbaks på att hon gör det för ”Audrey Audrey Audrey”85, hon upprepar det för sig själv som ett mantra som både ger
henne makt och kraft att utföra saker som hon egentligen inte vill, men också ett mål som helgar alla medel. För innan Audrey och Joanna träffades, saknade hennes liv en tydlig mening, hon gjorde sitt yttersta för att bara existera, överleva vardagens bekymmer och hantera sin sociala och ekonomiska situation. Audrey får Joanna att tänka framåt, får henne att börja tro på en framtid och att hon kan styra sitt liv i den riktningen hon själv vill. Men det får henne också att bryta mot hennes etiska ställningstaganden vilket skapar en tydlig antagonism inom henne, för hon är egentligen starkt emot droger och tycker att det är moraliskt fel att sälja knark. Samtidigt vill hon så gärna ha pengar för att kunna leva ett värdigare liv och kunna köpa medicinen som hon ser sig behöva. I slutändan vinner diskursen som säger att det är ett nödvändigt ont som måste göras över de moraliska tvivlen. På liknande sätt har hon känt sig tvingad att sälja kondomer där utgångsdatumet har gått ut för att få pengar för att klara vardagen.
Joannas föräldrar agerar inte i enlighet med samhällets konventioner vilket gör att hon skäms för dem, det i sin tur får henne att dölja sina känslor eftersom det är skambelagt
83 Jägerfeld, s. 135 84 Jägerfeld, s. 136
27 att tala om både fattigdom och psykisk ohälsa. Den enda känsla hon egentligen aktivt visar är ilska och då ofta riktad mot ”ofarliga saker” som rektorn på skolan, andra elever eller småsaker i vardagen, de stora problemen gör hon allt för att trycka undan och hålla för sig själv. Hon försöker agera vuxet, kanske som substitut för föräldrarnas egoistiska beteende, och tänka rationellt. Vilket inte alltid lyckas och när det blir en spricka i fasaden så forsar känslorna ofta ut, då blir hon det barn hon försöker att inte vara.
6.3.4 Audrey – ”Min lilla räka. Ger dom dig inte nån mat därhemma?”86
Audrey är en frizon för Joanna. Hon ställer inte frågor som Joanna inte kan svara på och är lugn oavsett vad som händer. På det sättet är de nästan varandras motsatser, om Joanna är den som ständigt blir bombarderad av diskursiva frågor, krävd på svar från samhället och föräldrarna så glider Audrey ovanför eller bortanför diskursordningen. Hennes funktion i boken är lite av en Foucaultsk paradox eftersom det verkar som att hon inte blir påverkad av diskursernas maktanspråk, hon har så att säga en hegemonisk plats i sin egen diskurs som spiller över på Joanna när de är med varandra. Det parti i boken som beskriver deras första kväll tillsammans är nästan helt befriat från situationer som påminner Joanna om den psykiska ohälsans diskurs och hennes ekonomiska situation, något som gör sig påmint på var och varannan sida i resten av boken.
Audrey är till skillnad från de övriga karaktärerna som här fokuseras inte orsak eller bidragande faktor till den psykiska ohälsans negativa sidor. Tvärtom, hon påverkar diskursordningen på ett positivt sätt och är det stora skälet till att Joanna inte dukar under för de negativa effekterna av den psykiska ohälsan som omringar henne. Dock är hon genom sitt tal och handling en del i diskursordningen och kan inte utelämnas från den.
Audreys tillbakalutade kärlek till Joanna är kravlös. Hon bedömer henne inte utifrån något annat än Joannas person, med sina förtjänster och brister. Det är intressant eftersom Joanna inte kan se detta, utan tror att hon måste korrigera sitt beteende för att passa in i diskursen hon tror Audrey är en del av. För Joanna blir Audrey representant
28 för vad normen tycker87 när det gäller hennes ADHD, även om Audrey gör sitt bästa för att motverka just detta med kommentarer som är till för att lugna ner Joannas stress över sin diagnos. Med humor försöker Audrey ta udden av Joannas självkritik, till exempel när hon säger till Joanna att ibland ”vill man bara ge dig en high five. I ansiktet. Med knytnäven.” när Joanna är rädd att bli avvisad för att hon kritiserat Audrey. ”Varför skulle jag vilja att du gick hem bara för att du plötsligt fick ett … ett litet epileptiskt anfall? En aggressiv urladdning liksom. Ett petit mal.”88 Eller som när hon svarar att det
inte gör något när Joanna varnar för att hon rör sig i sömnen: ”Du rör dig rätt mycket när du är vaken med. Ska du inte varna för det?”89 Det gör Joanna självmedveten om att
hon rör på sig, men Audrey följer upp det med att skämta bort det. ”Man skulle sätta dit en generator. Du skulle säkert alstra mer ström än du gjorde av med. (…) Äh, kom hit. Jag bråkar bara med dig.”90 Audrey ser och accepterar Joannas ADHD men gör ingen stor sak av det, något de flesta andra inte gör. När Joanna är med Audrey finns det ett större lugn än i andra situationer.
6.3.5 Valle - ”Du fattar att jag ska ha tillbaka varenda jävla spänn du stulit
av mig om jag så ska karva dom ur din kropp”91
För Joanna så representerar Valle allt hon inte vill vara och mycket av det hon tycker illa om men samtidigt representerar han möjligheter, han personifierar på många sätt någon som tagit kontroll över sitt liv. Dynamiken dem emellan är ett intressant parti av boken och trots att Joanna försöker hata Valle kan hennes empati inte låta bli att också sympatisera med honom. Han är likt henne ett offer för livets omständigheter; han har en mamma som tog livet av sig (till skillnad från Joannas pappa som försökte men blev påkommen) när han var åtta år.92 Det får Joanna att mot sin vilja se samband mellan deras liv, Valle är den hon kunde blivit om hennes pappa inte hade klarat sig. När han för första gången konfronterar, och misshandlar Joanna, om att hon stulit hans pengar börjar han med att beklaga sig över att han gillade Joanna. ”Du skiljde dig från mängden. Du var inte som de andra rövslickarna med sina identiska märkeskläder och
87 Den yttre normen om ADHD i Joannas värld är negativ, att diagnosen är något att skämmas över och därför bör döljas och tystas.
88 Jägerfeld, s. 113 89 Ibid
29 små fittigt uppstyrda mönsterliv. Jag kände igen mig själv i dig på nåt sjukt jävla vis.”93
Joanna känner både skräck, hat och avsky för Valle men kan samtidigt inte låta bli att bli lite stolt över att han vet vem hon är. Han är trots allt någon som folk på skolan har respekt för. Han beskrivs som hård och känslokall men nyanseras ju mer kontakt han och Joanna har. Den funktion han framför allt fyller i boken är en möjlighet för Joanna att få pengar för att kunna köpa sin medicin. Visserligen inte en riskfri väg, snarare motsatsen men dock en möjlig väg ut ur fattigdomen, vilken påverkar hennes subjekt negativt eftersom den förvägrar henne möjligheten att vara den hon vill vara. Han skapar också en möjlighet, genom sitt fysiska hot, för henne att omvärdera saker i livet. Som i följande passage: ”Vad fan hade jag gjort?! Vad fan hade jag förvandlat mitt liv till? Jag längtade tillbaks till den där patetiskt händelselösa och fattiga liv jag en gång haft. Jag borde ha haft vett att uppskatta det medan jag fortfarande hade det i mina händer.”94 Paradoxalt nog så har hon faktiskt tagit sitt liv i sina händer och börjat styra
det i en ny riktning för att uppnå de mål hon vill nå. Det har dock ett pris att gå utanför samhällets normer vilket är att den trygghet som normerna ändå innebär inte längre finns. I den kriminella världen gäller andra, men lika härskande diskursordningar. Den kanske tydligaste är att man alltid måste betala tillbaks det man är skyldig, på ett eller annat sätt.
6.4. Hur påverkar den ekonomiska diskursordningen
huvudkaraktären Joanna?
Makt och diskurs är enligt Foucault tätt sammantvinnade och påverkar och formar varandra.95 I Jag är ju så jävla easy going finns det mycket som berättar om vilka diskursordningar det är som är rådande. När det gäller den ekonomiska situationen som Joanna befinner sig i markerar klasskompisar i sitt tal med henne vad som är normativt inom deras diskurs och vad som inte är det. Ett exempel är när Joanna har tagit knäckebröd från skolmatsalen och hennes klasskamrater uttrycker att det är stöld. Diskursen kring vad som får göras och vad som inte får göras är tydlig - stöld är fel. När Joanna får frågan av en av klasskompisarna när hon ska äta alla knäckebröden svarar ”När jag är hungrig” och talar sanning, så blir hon inte trodd. Det är en ”självklar” norm
30 att få mat hemma och att ha råd att kunna köpa en macka i cafeterian. De tror att hon skämtar vilket hon inte gör.96 Det här är en förhandling om vad som är rätt och riktigt att göra och jag ordnar in den under det som jag kallar den ekonomiska diskursordningen, för det rör sig om samtalet och spelet kring synen på ekonomiska förutsättningar. Kapitlet inleds med kommentaren: ”Alltså Joanna, du är så knäpp! Hur många har du tagit? Va fan?”97 Att påstå att Joanna är knäpp, även om det är sagt på ett
skämtsamt sätt som den här kommentaren, är ett sätt att bruka makt och inordnar Joanna i en kategori som inte tillhör normen. För det är inte normativt inom diskursordningen att alltid vara hungrig eller att den ekonomiska situationen är fattigdom i Joannas familj. Joanna försöker först ignorera situationen genom att gå därifrån, men klasskompisarna ger sig inte. Julia, som är något av en bästis till Joanna, säger att hon ”tycker det är roligt, jag tycker hon är rolig”98 medan Bella, en annan klasskamrat mer öppet utmanar
Joannas handlingar med kommentaren att det ”faktiskt (är) slöseri med skattebetalarnas pengar”, att ”sno bara för att”.99 Här uppstår en konflikt om vad som är sant, där Joanna
antingen kan berätta att hon inte snor bara för att, utan att hon gör det för att hon inte har mat hemma, vilket vore sant, men det skulle samtidigt krocka mot den rådande diskursordningen i samtalet. Joanna försvarar sig genom att ironiskt fråga om Bella ”har gått PK-kursen eller? Du tror inte det finns värre slöseri med skattebetalarnas pengar än att jag tar knäckebröd till ett värde av tio spänn? När rektorn och fyrtio lärare ska åka till Spanien i juni.”100 Då svarar Bella, den av karaktärerna som är mest kritisk, men
också den som utmanar och försöker försvaga Joanna och hennes beteenden allra mest i situationen, ”alltså, kan du prata lite långsammare, jag hör fan inte vad du säger!”. En typisk härskarteknik som riktar in sig på att underminera Joanna, som har ADHD och alltid får höra att hon pratar för snabbt. ”Men jag var övertygad om att hon också använde det som sätt att trycka till mig”101 tänker Joanna innan hon överdrivet långsamt
upprepar vad hon sagt. ”Tio kronor, tiotusen kronor. Spelar roll. Det är fortfarande stöld.” svarar Bella.102 Julia försöker då åter igen försvara Joannas beteende genom att
31 under tusen spänn så är det ju det.”103 Bella struntar i Julias kommentar och använder
ytterligare en härskarteknik att utmåla Joanna som annorlunda, Bella säger: ”Du ska alltid vara en sån…gränskorsare (…) Typ ta saker, säga emot, vara uppkäftig. Alltså jag tycker inte det är coolt.”104 Då brister det för Joanna som avslutar den kampen om vad
som är normalt och vad som inte är det med tre meningar: ”Vad fan vet du om det? Vad fan vet du om mina jävla motiv? Vad FAN vet du om MIG?”105
Det som händer i situationen är att kampen om makten över diskursen böljar fram och tillbaka. Joanna gör något som är försvarbart (enligt henne) och dessutom en struntsak sett i ett större sammanhang; hon tar knäckebröd för att hon är hungrig. Det uppmärksammas och utpekas av kompisarna som onormalt och onödigt vilket är ett sätt att med orden trycka ner Joanna och få henne att korrigera ett beteende. Bella använder även två tydliga härskartekniker för att peka ut Joanna som annorlunda, först genom att påpeka hennes hastighet i tal vilket är en indirekt referens till hennes ADHD och sen beskriver hon Joanna som en ”gränskorsare”. Bella tar makt över diskursen genom att språkligt göra Joanna till en representant för det sjuka, vilket är en historiskt tung diskurs som Foucault skriver om som en brytning mellan förnuft och icke-förnuft, en metod för att förpassa de oönskade i samhället ut från den styrande diskursen, bort från den hegemoniska makten.106 Det Bella gör är inte någon fysisk exkludering men däremot en diskursiv exkludering, hon sätter ramarna för vad som är normalt och onormalt och Joanna, som förlorar kampen, lyckas inte försvara sin handling men heller inte sin identitet. Kvar lämnas identiteten som annorlunda och en ”gränskorsare” som manifesterar hennes skam. Joannas ekonomiska situation går inte att tala om utan att hon försätter sig i en skamfylld position, vilket får henne att reagera med ilska. Hon ställer dock den indirekta frågan vad Bella egentligen vet om hennes motiv. I exemplet kan vi se hur diskursordningen kring den ekonomiska diskursen vävs samman med den om psykisk ohälsa, vilket ofta sker i boken, Joanna är så att säga dubbelt stigmatiserad.
103 Jägerfeld, s. 40 104 Jägerfeld, s. 46 105 Ibid
