STUDY OF ECOTONES IN VALLE AREA AND VARA FLAT STUDIE AV KANTZONER I VALLEOMRÅDET OCH VARASLÄTTEN

(1)

STUDIE AV KANTZONER I

VALLEOMRÅDET OCH VARASLÄTTEN

Inventering av invertebrater, träd, mossor och lavar

STUDY OF ECOTONES IN VALLE AREA AND VARA FLAT

Inventory of invertebrates, trees, mosses and lichens

Examensarbete i ekologi Grundnivå 15 högskolepoäng Vårtermin 2013

Johanna Blomstrand

Handledare: Niclas Norrström

Biträdande handledare: Annie Johansson Examinator: Noél Holmgren

(2)

Sammanfattning

Kantzoner är områden där olika ekosystem möts och de varierar i skarphet och omfattning.

Områdena erbjuder hög biologisk diversitet då de är en blandning av de mötande ekosystemen samt erbjuder särskilda mikroklimat. Den biologiska diversititen påverkas av bredden, längden och strukturen på kantzonen och de har en biologisk betydelse i och med att de erbjuder habitat, skydd och föda till flera arter. För att påvisa var i landskapet det finns kantzoner kan verktyget GIS användas. I arbetet användes GIS för att avgränsa områdena som arbetet skulle handla om samt för att slumpa ut punkter för inventering i kantzonerna i dessa områden. Inventering av kantzoner skedde med hjälp av 20 stycken 5x2 meter stora inventeringsrutor, tio i Valleområdet och tio på Varaslätten. Det som inventerades i rutorna var invertebrater, träd, mossor och lavar. Syftet med arbetet var att se hur den biologiska diversiteten i kantzoner mellan skog och öppen mark skiljer sig åt mellan Valleområdet och Varaslätten. En studie gjordes också för att se huruvida väderstrecken kantzonerna ligger i har en påverkan på invertebratfaunan eller ej. Inget av de utförda testen visade på statistisk signifikant skillnad mellan Valleområdet och Varaslätten. Inte heller fanns det signifikant skillnad i invertebratfaunan beroende på kantzonens väderstreck. Trots detta finns det indikationer på att områdena skiljer sig åt i invertebratfauna och antal individer träd.

Abstract

Ecotones are areas where different ecosystems meet, and they vary in sharpness and range.

The areas provide a great biological diversity since they are a mixture of the meeting areas and provide special microclimate. The biological diversity is affected by the width, length and structure of the ecotone and they have a biological significance in that they provide habitat, protection and food to many species. To demonstrate where in the landscape there are ecotones the tool GIS can be used. In this work GIS have been used to define which areas the work is concentrated on and to randomize out points for inventory in the ecotones in these areas. Inventory of the ecotones was made with the help of twenty 5x2 meters big inventory boxes, ten in the Valle area and ten on the Vara flat. Invertebrates, trees, mosses and lichens where inventoried in the boxes. The aim of this work was to see how the biological diversity in ecotones between forest and open land differ between the Valle area and the Vara flat. A study was also made to see whether the cardinal direction the ecotones lie in have an impact on the invertebrate fauna or not. None of the tests made showed any statistically significant difference between the Valle area and the Vara flat. Nor was there any statistically significant difference in invertebrate fauna depending on cardinal direction of the ecotone. Nevertheless, there are indications that the areas differ in invertebrate fauna and number of tree individuals.

(3)

Innehållsförteckning

1. Introduktion ... 1

1.1 Syfte ... 1

1.2 Kantzon ... 1

1.2.1 Visning av kantzon ... 1

1.2.2 Mellan skog och öppen mark ... 2

1.3 Studerade områden ... 2

1.4 Hypotes ... 3

2. Metod ... 3

2.1 ArcMap ... 3

2.2 Inventering ... 4

2.2.1 Studerade områden ... 5

2.3 Artbestämning ... 6

2.4 Artdiversitet ... 6

2.5 Art- och individantal ... 7

2.6 Antal moss- och lavarter ... 7

2.7 Väderstreck ... 7

3. Resultat ... 7

3.4.1 Invertebratfauna ... 8

3.4.2 Träd ... 8

4. Diskussion ... 9

4.1 Inventering ... 9

4.3.1 Invertebratfauna ... 11

4.3.2 Träd ... 11

4.6 Övrigt ... 12

(4)

4.7 Framtida studier ... 12 5. Referenser ... 14 6. Bilageförteckning ... 16

(5)

1

1. Introduktion 1.1 Syfte

Syftet med examensarbetet är att se hur biodiversiteten i kantzoner mellan skog och öppen mark skiljer sig åt mellan storjordbruksområdet Varaslätten och kamelandskapet Valleområdet. Syftet var också att se huruvida väderstrecken kantzonen mellan skog och öppen mark ligger i har en påverkan på invertebratfaunan eller ej. Frågeställningen som ska besvaras är:

 Skiljer sig artdiversiteten i kantzoner mellan skog och öppen mark mellan Varaslätten och Valleområdet? Påverkar kantzonens väderstreck invertebratfaunan?

1.2 Kantzon

Kantzoner är de områden där olika ekosystem eller olika vegetationstyper möts (Risser 1995).

Gränsen mellan två habitat kan variera från att vara smal med en skarp gräns till att vara breda med en succesiv övergång mellan habitaten (Smith & Smith 2009, Kotze & Samways 2001).

Områdena, speciellt de som varit stabila under en längre tid, erbjuder ofta relativt hög biologisk diveristet då de innehåller egenskaper från de mötande habitaten samt särskilda mikroklimat (Risser 1995). Den speciella strukturen och sammansättningen inbjuder växt- och djurarter med specifika levnadskrav samtidigt som organismer från de mötande områdena sprider sig dit. Biodiversiteten är generellt störst i kantzoner med stor kontrast mellan de mötande habitaten men gynnas också av bredden och längden på kantzonen (Smith & Smith 2009). Kantzoner generellt har en biologisk betydelse genom att de erbjuder habitat, skydd och föda till flera arter (Risser 1995).

Kantzoner kan fungera som förbindelse för energi och organismer mellan habitaten. Beroende på hur sammansättningen av växtlighet i kantzonen ser ut varierar graden av flöde av vind, fukt och temperatur mellan ekosystemen vilket i sin tur påverkar till vilken grad spridning av växter och djur kan förekomma (Smith & Smith 2009).

Det går att rangordna kantzoner efter olika skalor. Enligt Gosz (1993) finns det kantzoner på nivåerna växter, population, patch, landskap och ekosystem. Den traditionella bilden av kantzoner är på patch- och ekosystemnivå (Gosz 1993). Detta arbete kommer att fokusera på kantzoner på ekosystemnivå.

1.2.1 Visning av kantzon

Det finns svårigheter med att undersöka var kantzoner finns under en speciell tid, dess storlek, form, skarphet samt landskapets karaktärer (Kark & van Rensburg 2006). För att påvisa var det finns kantzoner och dess mönster i naturen går det att göra rumsliga analyser med verktyg såsom GIS. Påvisningen av kantzoner går att göra med hjälp av en- eller tvådimensionella fältdata, olika typer av data bearbetas med olika metoder. Tvådimensionella data kan skapa ett rutnät av observationer vilket kan visa en mer oregelbundenhet i kantzonerna, en oregelbundenhet som endimensionella data inte kan visa. Raster och vektor är de två vanligaste GIS-datamodeller som används vid påvisning av kantzoner. Vid rasterdata har

(6)

2 varje pixel fått ett värde i en x och y-axel och med rastersystem går det att påvisa skarpa eller gradvisa övergångar i kantzoner. I vektorsystem har varje egenskap blivit sammankopplad med antingen punkter, linjer eller polygoner. Detta system är bra vid bland annat beräkning av längder, areor, buffertzoner och vid framtagning av kartor. Nackdelen med att använda vektorsystem vid analys av kantzoner är att de uppvisas som helt jämna och skarpa istället för verklighetens övergångszoner (Fortin et al. 2000). Satellitbilder är en annan viktig källa till undersökning av kantzoner. De går att använda för att titta på kantzoner från flera år tillbaka, från flera olika skalor och se olika datatyper såsom vegetation- och värmeindex (Kark & van Rensburg 2006).

1.2.2 Mellan skog och öppen mark

Kantzoner mellan skog och öppen mark anser Skogsstyrelsen ha stor betydelse för biodiverstiteten. Där skapas särskilda miljöer med nivåskillnader mellan träd och buskar vilket även ger skillnader i ljusinsläpp. De menar att dessa kantzoner erbjuder skydd och möjlighet till födosök för flera olika arter medan andra arter bosätter sig där. De fungerar också som korridorer då de gör det lättare för både växter och djur att sprida sig i landskapet.

Skogsstyrelsen menar att ju bredare kantzoner mellan öppen mark och skog desto stabilare och mer artrik kantzon (Ederlöf 2011).

En studie av Duelli et al. (2002) på kantzoner mellan skog och odlad mark visar på att strukturen i kantzoner påverkar antal arter, ju högre grad struktur desto större biodiversitet medan kantzoner med skarpa gränser har mindre biodiveristet. Studien visar även på att antal fångade arter generellt var minst i fällor inne i skogen och högst i högt strukturerade kantzoner. Studien visar tydligt på minskat artantal ju längre från kantzonen mätningar gjordes (Duelli et al. 2002).

1.3 Studerade områden

Områdena som studerats i arbetet är Valleområdet och Varaslätten. Båda områdena ligger i Västra Götalands län väster om Skövde. Generellt sett är kantzonerna bredare och övergångarna mellan habitaten mer gradvisa i Valleområdet jämfört med Varaslätten och enligt Duelli et al. (2002) gynnar detta artdiversiteten. Varaslätten har å andra sidan större kontraster mellan de mötande habitaten vilket i sin tur gynnar artdiversiteten i kantzoner (Smith & Smith 2009).

Valleområdet ligger i Skara kommun väster om Billingen. Området hyser en stor artrikedom gällande både flora och fauna, har en kalkrik mark och är ett så kallat kamelandskap (Skara Naturskyddsförening 2009). Ett kamelandskap bildas genom att isälvssediment avlagras på och omkring dödis. När dödisen sedan smälter sjunker sedimenten ihop vilket leder till ett oregelbundet kulligt landskap (NE 2013).

Varaslätten är en lerslätt som är en av Sveriges planaste och är en kraftigt uppodlad jordbruksmark (Naturvårdsenheten 2013). Lerslätter består av jordar med hög vattenhållningsförmåga och är rika på näringsämnen. De bildades genom att inlandsisen pressat ner jordskorpan till under havsnivån och marken har blivit täckt med vatten. När marken var under vatten lagrades lera och silt på botten och efter att isen smält bort skedde en

(7)

3 landhöjning som bidrog till att denna mark torrlades (SGU 2013). Varaslätten ligger i området kring Vara, söder om Vänern.

1.4 Hypotes

Hypotesen inför arbetet är att biodiveristeten kommer skiljas åt mellan Valleområdet och Varaslätten. Detta baserat på de skillnader i kupering och markanvändning som finns mellan områdena. Även det varierande landskapet i Valleområdet misstänktes ha en positiv effekt på biodiversiteten. Hypotesen gällande huruvida väderstrecken kantzonerna ligger i påverkar invertebratfaunan är att det kommer finnas ett samband mellan invertebratfaunan och väderstreck. Detta baserat på att inventeringarna görs tidigt under våren då lokala värmeskillnader säkerligen kan uppkomma. Innan besök på platserna går det ej att yttra sig om sammansättningen i kantzonerna och därför kan detta inte tas med i framtagande av denna hypotes.

2. Metod 2.1 ArcMap

Programmet ArcGIS har använts för att göra en avgränsning av områdena som inventerades inför studien samt för att lokalisera kantzoner mellan skog och öppen mark i respektive område. Detta har gjorts med ett så kallat vektorsystem. Med hjälp av ArcCatalog skapades ett lager för vardera område där enbart kantzonerna var representerade. Detta för att göra det visuellt tydligare vilka zoner som var intressanta i studien samt för att kunna slumpa ut de totalt 20 platser som skulle inventeras. För att slumpa ut punkter i kantzonerna på kartan användes verktyget Create Random Points. När tio punkter var utslumpade i vardera område användes dess koordinater för att i fält kunna hitta dit med hjälp av GPS. Samtliga utslumpade koordinater finns att se i bilaga 1. För att se en version av kartan utan utslumpade punkter se figur 1 eller bilaga 2 för tydligare version med symbolförklaring.

Figur 1 Karta gjord i ArcGIS i skala 1:120’000

(8)

4

2.2 Inventering

Totalt 20 rutor på 2x5 meter har inventerats, tio i Valleområdet och tio på Varaslätten.

Rutorna var fem meter djupa och två meter breda för att fokusera på hur övergången mellan två habitat ser ut. Den gräns där skogen övergick till öppen mark blev mitten på rutan för att få rutan placerad 2,5 meter in i skogen och 2,5 meter över den öppna marken (Fig. 2).

Figur 2 Illustration över hur inventeringsrutan låg i förhållande till kantzonen

Då koordinaterna från kantzonerna i GIS inte stämde överens med verklighetens kantzoner uppskattades var den mest närliggande och tillgängliga kantzon var från punkten och där gjordes inventeringen.

Vid inventering av områdena användes redskap i form av:

 Måttband, för att möta upp inventeringsrutorna

 Snöre, för att markera ut rutorna på marken

 Plastmuggar, användes till fallfällor för invertebratfauna

 Etanol, användes i fallfällorna för att döda invertebratfaunan

 Trädgårdsspade, för att kunna gräva ner fällorna i marken

 20 småburkar, för insamling av fångsten från fällorna

 Inventeringsblanketter

 Anteckningsmaterial

 Kompass

 Digitalkamera

Inventeringsblanketter gjorda i Word innan besök användes för att på plats kunna fylla i karaktärsdragen för området, vilka och antalet trädarter som observerades samt för att göra övriga anteckningar såsom vilket väderstreck skogens öppning riktades mot (Bil. 3, 4).

Digitalkamera användes för att ta bilder över inventeringsrutorna samt närbilder på de lavar och mossor som påträffades. Detta för att vid senare tillfällen kunna identifiera vilken lav eller mossa som fanns i områdena.

Fallfällorna som användes till att fånga in invertebratfauna bestod av en plastmugg samt cirka en deciliter etanol per fälla. Med hjälp av en trädgårdsspade grävdes hål i marken där platsmuggarna fick plats. Sedan placerades plastmuggarna i hålen så att muggarnas öppningskant var i kant med markytan samt med så lite mellanrum mellan marken och muggkanten som möjligt. Därefter hälldes etanolen i muggen och eventuellt lades någon

(9)

5 mindre gren eller blad över muggen för kamouflage. Varje fälla fick stå ute i cirka 24 timmar vardera.

Inventeringen skedde 22-25 april 2013, under totalt tre heldagar samt en halvdag för insamling av de sista fällorna. Transport till de båda områdena skedde med privatbil och GPS användes som lokaliseringshjälp. Samtliga inventeringar utfördes på enskild hand av projektförfattaren.

2.2.1 Studerade områden

Valleområdet inventerades under de två första inventeringsdagarna, 22-23 april 2013, fem inventeringsrutor per dag. Första dagen inventerades rutor i närheten av punkterna 10, 1, 5, 4 och 9. De inventerades i den skrivna ordningen då de tycktes ligga på en lämplig slinga.

Andra dagen inventerades de rasterande fem lokaliseringarna i ordningen 2, 8, 7, 3 och 6 (Fig.

3). I slutet av andra dagen samlades fallfällorna från dag ett in.

Figur 2 De i ArcGIS utslumpade punkter för inventering i Valleområdet, skala 1:150’000

Den 24 april 2013 skedde inventering på Varaslätten och samtliga rutor inventerades under samma dag i ordningen 7, 6, 2, 1, 5, 3, 4, 10, 8 och 9 (Fig 4). I slutet av dagen hämtades de sista fallfällorna från Valleområdet in. Den 25 april 2013 hämtades samtliga fällor från Varaslätten in.

(10)

6

Figur 3 De i ArcGIS utslumpade punkter för inventering på Varaslätten, skala 1:150’000

2.3 Artbestämning

När samtliga fallfällor var inhämtade till laborationssal användes bestämmelselitteratur (Douwes et al. 1997 och Gärdenfors et al. 1988) för artbestämning av invertebratfaunan. I flertalet av fällorna från Varaslätten upptäcktes organismer på mindre än en millimeter. Dessa organismer gick ej att artbestämma men uppskattades till att vara totalt 65 i antal. Renligheten i fällorna varierade mycket från att vara klar etanol från att vara etanol väl blandat med jord och dylikt. Detta gjorde att dessa mindre organismer var betydligt lättare att upptäcka i vissa fällor än i andra. Denna skillnad gjorde att dessa organismer uteslöts ur vissa beräkningar för att uppvisa ett så rättvist resultat som möjligt. Även den mindre organismen hoppstjärt uteslöts ur dessa beräkningar då även den i vissa fall kunde vara mindre än en millimeter och således vara svår att upptäcka i de smutsiga fällorna. Hoppstjärtarna räknades till 69 individer Valleområdet och 156 på Varaslätten.

Artbestämning av mossor och lavar skedde i laborationssal genom att titta på fotografierna tagna under inventering med hjälp av bestämningslitteratur (Hallingbäck et al. 1995 och Moberg & Holmåsen 1990). Träden artbestämdes delvis på plats och delvis med hjälp av fotografierna över rutorna.

2.4 Artdiversitet

Det finns flera olika sätt att beräkna skillnaden i biologisk diversitet mellan kantzoner (Kark

& van Rensburg 2006). Den metod som har använts här är Simpson’s diversitetsindex.

Diversitetsindex har bestämts för invertebratfauna samt träd för varje inventeringsruta. För att jämföra medelvärdet i diversitet-index mellan Valleområdet och Varaslätten utfördes ett t-test.

(11)

7 Simpson’s diversitetsindex, D, kan anta ett värde mellan 0 och 1. Värdet mäter sannolikheten för att två slumpvis valda individer tillhör samma art (Smith & Smith 2009). Ekvationen går att se som ekvation 1 där ni står för antal individer av art i och N är det totala antal individer av alla arter. För att lösa ut D tas ni genom N upphöjt i två för att sedan summeras.

Ekvation 1

När D hade räknats fram togs ett (1) dividerat med resultatet (1/D). Resultatet blir då mer tydligt eftersom detta leder till högra resultat vid högre diversitet (Smith & Smith 2009).

2.5 Art- och individantal

För att beräkna om medelvärdena för artdiversitet i kantzonerna mellan skog och öppen mark i Valleområdet och Varaslätten har en statistisk signifikant skillnad har t-test beräknats med t- test för två stickprov med förmodade olika varianser. T-testen beräknades på invertebratfauna och träd. För invertebratfaunan utfördes två test; ett där samtliga funna organismer var med i beräkningen samt ett där 65 individer från Varaslätten var uteslutna tillsammans med 69 hoppstjärtar från Valleområdet och 156 från Varaslätten. T-test har även utförts på antal invertebratarter funna i varje område. På träden utfördes två t-test, ett test för antal individer och ett för antal arter.

Hypoteserna för samtliga t-test har varit desamma. Nollhypotesen är att det inte går att se statistisk signifikant skillnad mellan områdens medelvärde för art- och individantal och mothypotesen är att det finns en skillnad. Samtliga test utfördes på signifikansnivån 0,05.

2.6 Antal moss- och lavarter

Ett Mann-Whitney test har utförts i programmet Minitab på data över mossor och lavar.

Metoden jämför medianen av två stickprov. I detta fall har antal arter mossor och lavar räknats ut för varje ruta och dessa värden har sedan testet baserats på. Nollhypotesen för testet var att det inte skulle vara statistisk signifikant skillnad mellan medianerna för områdena och mothypotesen var att det fanns en skillnad. Testet utfördes på signifikansnivån 0,05.

2.7 Väderstreck

Vid samtliga rutor noterades vilket väderstreck öppningen på skogen riktar åt, syd- och västläge eller nord- och österläge. Denna information användes för att beräkna om solinstrålning visar på något samband med invertebratfauna. Detta beräknades genom att utföra tre t-test; ett där samtliga individer var medräknade, ett utan 69 organismer från Varaslätten och utan hoppstjärtar samt ett test för antal invertebratarter. Alla testen utfördes på signifikansnivån 0,05.

3. Resultat

Resultaten från samtliga inventeringsrutor finns att se som bilagor, resultat från Valleområdet i bilaga 5 och Varaslätten i bilaga 6. I Valleområdet observerades totalt 150 individer och 72 olika arter av samtliga organismgrupper och på Varaslätten observerades total 263 individer

(12)

8 och 74 olika arter av samtliga organismgrupper. För mossor och lavar beräknades endast artantal. För att se fördelningen mellan de olika organismgrupperna se tabell 1.

Tabell 1 Visar samtliga undersökta organismgrupper för de båda områdena

3.3 Artdiversitet

Medelvärdet av diversitetsindexen för invertebratfaunan i Valleområdet blev 3,5 och för Varaslätten 3,0. I t-testet som utfördes på indexen för invertebratfauna går det ej att se statistisk signifikant skillnad mellan Valleområdet och Varaslätten (t16=0.61, p=0.550).

Medelvärdet av diversitetsindexen för träden i Valleområdet blev 1,1 och 1,0 för Varaslätten.

I t-testet som utfördes på indexen för träd går det ej att se statistisk signifikant skillnad mellan Valleområdet och Varaslätten (t9=0.14, p=0.204).

3.4 Art- och individantal

3.4.1 Invertebratfauna

Två t-test utfördes på skillnaden i antal invertebratindivider mellan Valleområdet och Varaslätten; ett t-test baserat på samtliga individer samt ett t-test utan 65 individer från Varaslätten samt utan 69 hoppstjärtar från Valleområdet och 156 från Varaslätten. Ett t-test utfördes även på samtliga invertebratarter funna i områdena.

I testet där samtliga funna individer var med i beräkningen blev medelvärdet för Valleområdet 13,3 och 31,0 för Varaslätten. I testet går det ej att se att Valleområdet statistisk signifikant skiljer sig från Varaslätten (t₉=2.02, p=0.074). I testet där 65 individer från Varaslätten samt 69 hoppstjärtar från Valleområdet och 156 från Varaslätten var uteslutna går det inte heller att se statistisk signifikant skillnad mellan områdena (t16=1.30, p=0.211). I detta test blev medelvärdet 6,4 för Valleområdet och 8,9 för Varaslätten. T-testet som utfördes på antal invertebratarter visar inte på statistisk signifikant skillnad mellan områdena (t18=1.93, p=0.096) och medelvärdena blev i detta test 5,1 för Valleområdet och 7,0 för Varaslätten.

3.4.2 Träd

Två t-test har utförts för träd, ett med antal trädindivider och ett med antal trädarter. I t-testet som gjordes på individantal blev medelvärdet 1,7 för Valleområdet och 5,3 för Varaslätten. I testet går det inte att se statistisk signifikant skillnad mellan områdena (t10=1.90, p=0.086). I t- testet som gjordes på artantal går det inte heller att se statistisk signifikant skillnad mellan områdena (t₁₇=0.60, p=0.559). I testet blev medelvärdet 1,2 för Valleområdet och 1,1 för Varaslätten.

Organismer Individantal Artantal

Invertebrater Träd Totalt Invertebrater Träd Mossor/lavar Totalt

Valleområdet 133 17 150 25 5 42 72

Varaslätten 310 53 363 31 5 38 74

(13)

9

3.5 Antal moss- och lavarter

Resultatet från Mann-Whitney testet blev att medianen av antal moss- och lavarter funna i Valleområdet samt Varaslätten blev 8 respektive 7,5. Resultatet visar alltså på större antal arter mossor och lavar i Valleområdet jämfört med Varaslätten. W (rangsumman) blev dock 103,5 och när det jämfördes med tabellen för Mann-Whitney blev resultatet att nollhypotesen inte gick att förkasta. Det gick alltså inte att se statistisk signifikant skillnad mellan områdenas moss- och lavartantal.

3.6 Väderstreck

För att beräkna om solinstrålning visar på något samband med invertebratfanan utfördes tre t- test; ett där samtliga individer var medräknade, ett utan 69 organismer från Varaslätten och utan hoppstjärtar samt ett med antal invertebratarter. I testen med samtliga insamlade individer blev medelvärdet 21,5 för kantzoner som låg i syd- och västläge och 23,4 för kantzoner som låg i nord- och österläge. Det går inte att se statistisk signifikant skillnad mellan områdena när samtliga individer är med i beräkningen (t9=0.17, p=0.869). I t-testet för väderstreckens påverkan på invertebratindivider när 69 hoppstjärtar från Valleområdet och 156 från Varaslätten var uteslutna samt ytterliga 65 individer från Varaslätten blev medelvärdet i kantzoner som låg i syd- och västläge 8,2 och i nord- och österläge 6,7. Det går inte att se någon statistisk signifikant skillnad mellan områdena (t18=0.83, p=0.418). Testet för huruvida väderstrecket påverkar antal invertebratarter visar ej på statistisk signifikant skillnad mellan områdena (t18=1.49, p=0.153). Medelvärdena i det sista testet blev 6,5 i syd- och västläge och 5,1 i norr- och österläge.

4. Diskussion 4.1 Inventering

Faktorer inom inventeringen som kan ha påverkat resultatet är att de första rutorna som inventerades i Valleområdet kan ha blivit sämre inventerade än de senare. Detta på grund av större bekvämlighet och säkerhet i inventerandet under de senare inventeringsrutorna. Även metoden för hur fallfällorna på bästa sätt skulle grävas ner blev var mer inövat under de senare rutorna. Detta kan förklara varför Valleområdet, som inventerades först, hade färre artantal och individantal jämfört med Varaslätten. För att undvika denna eventuella påverkande faktor hade en pilotstudie kunnat utföras där metod och utförande hade blivit testat innan de riktiga inventeringarna. På så sätt hade utförandet redan varit inövat när de första rutorna skulle inventeras.

Att lokalisera de utslumpade koordinaterna för inventering var svårare och mer problematiskt än anat innan inventeringarna. De utslumpade punkterna låg sällan i en kantzon när koordinaterna söktes upp. Koordinaterna var i många fall även svårlokaliserade och svåråtkomliga på grund av terräng. Detta ledde till att flera inventeringspositioner i fält fick justeras om och nybestämmas. För att nybestämningen skulle bli så objektiv som möjligt användes en regel; den närmsta belägna kantzon från koordinaten skulle inventeras och om det i kantzonen fanns ett spår av mänsklig aktivitet skulle detta objekt agera som kant- eller hörngräns. Exempel på spår efter mänsklig aktivitet är staketstolpe, uppstickande rör och

(14)

10 lämnat skräp av olika slag. Om det inte fanns något spår av mänsklig aktivitet inventerades den uppskattningsvis mest representativa ytan för kantzonen. Trots dessa regler kan resultatet ha blivit påverkat då valet av plats för inventering inte blev helt slumpmässig. Detta hade kunnat undvikas genom att flera punkter slumpades ut i ArcGIS och att tio punkter slumpades ut utav dessa. Vid behov i fält hade en ny punkt kunnat slumpas ut från de övriga.

Några av de utslumpade inventeringspunkterna låg väldigt nära bebodda gårdar och tomter.

För att inte komma för nära inpå någons privata tomt placeras dessa punkter om med samma teknik som beskrivet tidigare. Även detta ledde till ett inte helt slumpmässigt val av plats och kan således ha en påverkan på resultatet. För att undvika detta hade en buffertzon kunnat appliceras runt gårdar och hus i ArcGIS för att undvika att slumpprogrammet slumpade ut punkter för nära dessa objekt.

Att fallfällorna varierade mycket i renlighet när de hämtades in har säkerligen haft påverkan på resultatet. Detta misstänks eftersom de oidentifierbara små organismerna enbart observerades i de fällorna med klar etanol och aldrig i fällor med jord och dylikt. Även hoppstjärtarna kunde i vissa fall vara så pass små att jord kan ha dolt dem. Om alla fallfällorna hade grävts ner och tagits upp lika försiktigt hade den ojämna renligheten kanske undvikits då jord och övrig smuts inte hade ramlat ner i fällorna i samma grad.

Placeringen av inventeringsrutorna var inte optimal. Detta eftersom hälften av rutan bestod av öppen mark och då arbetet riktar in sig på träd, invertebratfauna, mossor och lavar hade det varit bättre att placera rutorna fem meter in i skogen. Detta med tanke på att träden fanns i skogen och både lavar och mossor ofta växer på träden.

Även kunskapsmässigt fanns det svagheter i arbetet, framförallt artkunskapsmässigt. Detta blev tydligt när organismer skulle artbestämmas. Om bredare kunskap hade funnits om de olika organismgrupperna hade artbestämningen säkerligen blivit mer korrekt och eventuella misstag hade kunnat undvikas. Om en exaktare bedömning hade varit möjlig hade kanske större mängd data erhållits och därför säkrare resultat. Denna faktor borde dock inte ha en större påverkan på slutresultatet eftersom det var samma person som artbestämde under hela arbetet och bedömningen borde då vara jämlik. Detta gör att det ändå går att göra representativa jämförelser.

4.2 Artdiversitet

Medelvärden av diversitetsindexen Valleområdet och Varaslätten var väldigt likvärdiga för både invertebratfaunan och träden. T-testet på diversitetsindexen visade inte heller någon statistisk signifikant skillnad mellan områdena. Biodiversiteten minskar i kantzoner med skarpa gränser (Duelli et al. 2002) och kantzonerna bestod av mer gradvisa övergångar i Valleområdet. Strukturen upplevdes även vara av högre grad i Valleområdet jämfört med Varaslätten vilket även det bidrar till högre artdiveristet. Smith och Smith (2009) anser dock att en större kontrast mellan de mötande områdena ökar artdiversiteten och det kan ha bidragit till att det ändå inte blev någon skillnad mellan områdena. Detta med tanke på att det borde vara större kontrast i habitategenskaper mellan skog och åkermark jämfört med skog och

(15)

11 öppen mark och då det förstnämnda förekom till större grad på Varaslätten kan det ha gynnat området.

På Varaslätten fanns en relativt stor mängd individer av en organism (65 stycken) som inte hittades i Valleområdet. Även hoppstjärtar fanns i större mängd i Varaslätten än i Valleområdet (156 jämfört med 69). Mängden av båda dessa arter skilda sig mycket från mängden av övriga arter. Trots denna skillnad mellan områdena visar resultatet inte på någon statistisk signifikant skillnad.

Det fanns lika många olika arter träd i områdena men betydligt fler individer i Varaslätten än Valleområdet. Trots denna skillnad mellan områdena visar resultatet inte på någon statistisk signifikant skillnad. Överlag misstänks insamlade träddata vara i för liten mängd för att resultaten ska bli pålitliga.

4.3 Art- och individantal

Enligt Risser (1995) ökar art- och individantalet i kantzoner som varit stabila under en längre tid och eftersom det på Varaslätten förekommer jordbruk i stor skala går det att ana att Valleområdets kantzoner klassas som mer stabila och därför skulle få högre art- och individantal. Trots detta hade Varaslätten både totalt flest antal arter och individer. Som nämnt tidigare hade dock både Valleområdet och Varaslätten gynnande egenskaper i och med bland annat mer gradvis övergång mellan habitaten i Valleområdet och större kontraster mellan habitaten på Varaslätten. Dessa kan ha jämnat ut varandra gällande art- och individantal.

4.3.1 Invertebratfauna

Eftersom vissa fallfällor var renare än andra misstänkts resultatet ha blivit påverkat av detta.

För att undvika för stor påverkade på resultatet utfördes två test när t-test skulle utföras på invertebratindivider, ett test med samtliga funna individer och ett där två mindre arter uteslöts ur beräkningarna. Dessa uteslöts ur vissa beräkningar eftersom de var så pass många i antal att de riskerade att ge ett missledande resultat. I t-testet som utfördes på invertebratartantal var alla arter med i beräkningen.

Inget t-test för invertebratfaunan visar på statistisk signifikant skillnad mellan områdena. Ett test som var nära statistisk signifikant skillnad var t-testet som utfördes på samtliga individer.

Detta t-test var betydligt närmare statistisk signifikans än testet där individer var borttagna.

Då det bara är misstankar kring att test utan de små individerna är det mest verklighetstrogna går det inte att utesluta motsatsen. Även t-testet gjort på arterna var relativt nära en statistisk signifikans. Det hade kanske blivit en statistisk signifikant skillnad mellan områdena om stickproven hade varit större då vissa test var när statistisk signifikans.

4.3.2 Träd

Inget av t-testen gjorda på träden visar på en statistisk signifikant skillnad. Att det skulle bli statistisk signifikant skillnad var inte heller förväntat på grund av den begränsade data som fanns och den likhet som fanns mellan områdena. Dock var Varaslätten lite rikare på antal individ vilket indikerar på att det kanske hade blivit en statistisk signifikant skillnad om

(16)

12 stickproven varit större. Denna misstanke förstärks då testet på antal individer var relativt nära en statistisk signifikans.

4.4 Antal moss- och lavarter

Resultatet från Mann-Whitney testet för mossor och lavar visar på väldigt liten skillnad mellan medianerna och visar inte heller på statistisk signifikant skillnad. Att det skulle bli en skillnad mellan områdena var inte förväntat baserat på artantalens likhet. Dock förväntades innan inventeringen en skillnad eftersom områdena utifrån såg olika ut. Det som innan besök förmodades ge ökad moss- och lavartantal i Valleområdet jämfört med Varaslätten var den variation i landskap som fanns i området. Detta skulle kunna ge stor variation i mikroklimat vilket kan ge stor variation i mossor och lavar eftersom kantzoners särskilda mikroklimat gynnar den biologiska diversiteten (Risser 1995). Vid inventering upptäcktes dock att Varaslätten generellt hade skarpare och tydligare gränser mellan skog och öppen mark vilket då gav fler träd i kantzonen och därmed ökade chanser till flera olika moss- och lavarter. Då det upplevdes som att förväntningarna uppfylldes med fler mikroklimat i Valleområdets kantzoner och i och med att det fanns flera träd i Varaslättens kan det förklara varför resultateten blev så pass lika då vartdera områdets positiva karaktärer kan ha jämnat ut varandra. Idén om att Varaslättens skarpare gränser mellan mötande habitat gynnar antal moss-och lavarter går emot det Duelli et al. (2002) säger om en minskad biodiversitet med skarpare gränser. I detta fall innebar dock de skarpare gränserna fler träd och i och med det tros det gynna mossorna och lavarna.

4.5 Väderstreck

Då studien utfördes under tidig vårsäsong var det förväntade resultatet att det skulle vara stor skillnad i invertebratfaunan mellan kantzoner som låg i syd- och västläge och i nord- och österläge. Detta eftersom det till större grad borde bli uppvärmt av solen i kantzoner som ligger i syd- och österläge än de övriga och detta borde gynna invertebraterna. Smith och Smith (2009) menar att kantzoner kan fungera som förbindelse för energi och större ljusinstrålning borde ge större mängd energi och gynna organismer. Dock visar inga medelvärden på någon större skillnad mellan områdena. Inget av t-testen visade på en statistisk signifikant skillnad. Det testet som var närmast att vara statistisk signifikant var testet på invertebratarter.

4.6 Övrigt

Inventeringsblanketterna som användes vid inventeringen fylldes i med mer data och information än vad som användes i arbetet. Detta för att försäkras om att tillräcklig mängd data fanns om flera olika analyser önskades göra. Exempelvis användes inte anteckningarna om karaktärerna i områdena till någon analys. Detta eftersom övriga testen gjordes och tiden inte räckte till att göra ytterligare analyser. Om tid hade funnits hade det varit intressant att göra någon analys på vilka karaktärer som gynnar artdiversiteten i kantzoner. Detta var också tanken i början av arbetet.

4.7 Framtida studier

För att göra en kompletterande studie i området hade en liknande studie kunnat utföras fast i ett större format. Fler inventeringsrutor, fallfällorna hade kunnat stå ute under en längre

(17)

13 period samt bytas ut under tidens gång, den studerande perioden hade kunnat vara ännu längre, exempelvis under hela sommarhalvåret och en pilotstudie innan inventering hade varit rekommenderbart. Allt detta hade kunnat ge ett statistiskt säkrare och mer pålitligt resultat.

Baserat på att samtliga lästa studier har utförts i större omfattning förstärks denna uppfattning om att större format är att föredra.

(18)

14

5. Referenser

Bawa K.S., Joseph G., Setty S. (2007) Poverty, biodiversity and institutions in forest-

agriculture ecotones in the Western Ghats and Eastern Himalaya ranges of India, Agriculture, Ecosystems and Environment 121: 287-295.

Douwes, P, Hall, R, Hansson, C & Sandhall, Å (1997) Insekter - En fälthandbok, (2:a upplagan), Stenströms Bokförlag.

Duelli P., Obris M.K. & Flückiger P.F. (2002) Forest edges are biodiversity hotspots – Also for Neuroptera, Acta Zoologica Academiae Scientiarum Hungaricae 48:75-87.

Ederlöf E. (2011) Kant och skyddszoner öppen jordbruksmark, Skogsstyrelsen.

Fortin M.-J., Olson R. J., Ferson S., Iverson L., Hunsaker C., Edwards G., Levine D., Butera K., Klemas V. (2000) Issues related to the detection of boundaries, Landscape Ecology 15:

453-466.

Gosz J.R. (1993) Ecotone hierarchies, Ecological Applications 3: 369-376.

Gärdenfors, U., Hall, R., Hansson C. & Willander, P (1988). Svenska småkryp (1:a upplagan).

Studentlitteratur, Lund.

Hallingbäck, T & Holmåsen, I. (1995). Mossor: En fälthandbok, Stenströms bokförlag.

Kark S., van Rensburg B.J. (2006) Ecotones: Marginal or central areas of transition? Israel Journal of Ecology & Evolution 52: 29-53.

Kotze D.J., Samways M.J. (2001) No general edge effect for invertebrates at Afromontane forest/grassland ecotones, Biodiversity and Conservation 10: 443-466.

Moberg, R. & Holmåsen, I. (1990). Lavar: En fälthandbok, Stenströms Bokförlag.

Naturvårdsenheten (2013) Löjtnantsholm, Länsstyrelsen Västra Götalands län.

Tillgänglig på Internet: http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/Sv/djur-och-

natur/skyddad-natur/naturreservat/lanets-naturreservat/vara/lojtnantsholm/Pages/index.aspx [Hämtad 2013-04-15]

NE (2013) Kame, Nationalencyklopedin.

Tillgänglig på Internet: http://www.ne.se/lang/kame/220232 [Hämtad 2013-04-15]

Risser P.G. (1995) The Status of the Science Examining Ecotones, BioScience 45: 318-325.

SGU (2013) Från havsbotten till lerslätt, Sveriges geologiska undersökning.

Tillgänglig på Internet : http://www.sgu.se/sgu/sv/geologi/jord/jordartsbildning/fran- havsbotten-till-lerslatt.html [Hämtad 2013-05-16]

Skara Naturskyddsförening (2009) Naturen i Skara kommun, Skara Naturskyddsförening.

Tillgänglig på Internet: http://www2.naturskyddsforeningen.se/kretsar- lan/skaraborg/skara/Besoksmal/ [Hämtad 2013-04-15]

(19)

15 Smith T.M., Smith R.L. (2009) Elements of Ecology, (7:e upplagan 394-396), Benjamin Cummings, San Francisco, CA, USA.

(20)

16

6. Bilageförteckning

Bilaga 1 - Koordinater för inventering Bilaga 2 - Karta

Bilaga 3 - Inventeringsblankett Bilaga 4 - Artinventering

Bilaga 5 - Resultat från Valleområdets inventeringsrutor Bilaga 6 - Resultat från Varaslättens inventeringsrutor

(21)

Bilaga 1

Koordinater för inventering

Valleområdet:

1: 58° 26' 48.209" 13° 42' 19.502"

2: 58° 29' 52.594" 13° 42' 44.944"

3: 58° 25' 7.409" 13° 38' 23.26"

4: 58° 29' 49.7" 13° 48' 29.413"

5: 58° 27' 50.644" 13° 43' 45.19"

6: 58° 29' 1.079" 13° 44' 50.21"

7: 58° 26' 26.027" 13° 37' 19.64"

8: 58° 26' 30.626" 13° 39' 22.353"

9: 58° 26' 39.57" 13° 44' 48.169"

10: 58° 24' 55.966" 13° 41' 31.368"

Varaslätten:

1: 58° 26' 9.125" 12° 55' 6.752"

2: 58° 25' 19.975" 12° 54' 57.767"

3: 58° 22' 51.696" 12° 54' 45.435"

4: 58° 21' 45.043" 12° 56' 0.892"

5: 58° 23' 31.736" 12° 55' 28.307"

6: 58° 26' 36.498" 13° 0'28.508"

7: 58° 26' 41.99" 13° 0'15.055"

8: 58° 27' 2.601" 12° 59'7.422"

9: 58° 23' 35.656" 12° 55'52.805"

10: 58° 24' 25.492" 12° 59'24.619"

(22)

Bilaga 2

(23)

Bilaga 3

Inventeringsblankett ______________ Ruta nr:

Karaktärer JA NEJ Anteckningar

Barrskog

Blandskog

Lövskog

Åkermark

Hagmark

Boträd

Grova träd

Jätteträd

Bärande träd

Hamlade träd

Högstubbe

Rotvälta

Sluten trädkrona

Rikligt med döda träd

Rikligt med död ved

Rikligt med stubbar

Rikligt med stenar

Stor sten

Blockigt

Odlingsrösen

Stenmur

Skrymslen

Sumpmark

Bäck

Vattensamling

Slutet

Väderstreck

Typ av öppen mark

Område

(24)

Bilaga 4

Artinventering

Träd Antal Mossor Antal Lavar Antal

(25)

Bilaga 5

VallemrådetRuta nr 1SRuta nr 2SRuta nr 3NRuta nr 4VRuta nr 5NRuta nr 6NRuta nr 7SRuta nr 8NRuta nr 9SRuta nr 10S

Insekter/småkrypArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalFluga 12Fluga 12Hoppstjärt7Hoppstjärt2Hoppstjärt5Hoppstjärt15Fluga 21Fönstermygga2Hoppstjärt6Hoppstjärt12Hoppstjärt6Fluga 24Kejsardubbelfoting1Kejsardubbelfoting1Knott3Knott2Hoppstjärt9Hoppstjärt2Knott2Klubbhornsbagge4Knott1Hoppstjärt5Knott1Knott2Skalbaggelarv2Spindel 42Knott1Klubbspindel1Snigel1Klubbspindel1Kejsardubbelfoting1Myra1Kvalster1Skogsmyra1Knott2Spindel 141Vintermygga1Knott2Spindel 21Skogsmyra2Kortvinge1Vintermygga3Lockespindel1Vintermygga2Spindel 31Spindel 51Mygga 12Vintermygga1Skalbagge 11Spindel1Spindel 11

TrädArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalArtAntalHassel1Randig stam1Hassel1Ek1Gran2Björk2Björk1Ek1Björk1Hassel2Hassel1Hassel3

Mossor/lavarMossorMossorMossorMossorMossorMossorMossorMossorMossorMossorCypressflätaVete på träTrådig på markenBjörnmossaStjärnhättemossaKvastmossaCypressflätaCypressflätaHättemossaStjärnhättemossaVågig kvastmossaCypressflätaCypressflätaHakmossaVäggmossaLavarMörkbrun lenHakmossaVågig kvastmossaVäggmossaKvastmossaPlattmossaCypressflätaMjölLen på träKvastmossaCypressflätaLavarLavarTrådig stamHättemossaVit m. ljusa kraterPraktstjärnmossaStjärnmossaHängmossa stenSvart småprickigLavarGul m. kraterLavarVäggmossaBlåslavPraktstjärnmossaSvart lavpunktLjus m. hårSkrynkellavLavarGulLavarUt från stenLavarSvart tätprickigVit m. beige kraterBlåslavSlånlavLavarVit m. beige kraterVitt mjölSvart nålhuvudVit m. beige kraterSkrynkellavVitt mjölSvart lavpunktSlånlavNäverlavBlåslavLavarVitt mjölBlåslavNäverlavMjölcirklarBlåslavSkrynkellavNäverlavFiltlavMjölcirklarSotigBrunMjöl m. svartprickSkrynkellavSlånlavBlåslavSlånlavSvart nålhuvudSvampigt grönLjusgrön spikGulGällav