Effekten av kolhydratsintag på
återhämtning av anaerob
prestationsförmåga från
kortvarig högintensiv träning.
En randomiserad dubbelblindad
interventionsstudie
Författare: Matilda Andersson Handledare: Haris Pojskic Examinator: Marie Alricsson Termin: VT21
Ämne: Självständigt arbete idrottsvetenskap
Nivå: Grundnivå Kurskod: 2IV11E
Abstrakt
Bakgrund: För en del idrottare är det viktigt att bibehålla en hög effektutveckling och
anaerob kapacitet under en hel tävling. Ibland tillåts endast någon timmes återhämtning mellan prestationer, och nutritionsmässiga strategier, däribland intag av kolhydrater blir relevant för att underlätta återhämtningsprocessen. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka effekten av kolhydratsintag under 1h återhämtning från kortvarig högintensiv träning på efterföljande anaerob prestationsförmåga. Metod: Åtta
vältränade kvinnor och män utförde ett countermovement jump (CMJ) följt av 5 varv av Wingate cykeltest. Deltagare fick därefter vila i 1 timme och intog under tiden antingen 1.2g/kg kolhydrater (maltodextrin) eller placebo. Efter återhämtningen utförde
deltagarna ett CMJ följt av 1 varv Wingate cykeltest. Testvärden som mättes var hopphöjd (CMJ), min power, max power, average power samt fatique index (Wingate).
Resultat: Resultatet från två-vägs ANOVA visade att varken tid eller supplementering
hade någon signifikant effekt på prestation gällande någon av de uppmätta variablerna. Det var ingen signifikant skillnad mellan det första varvet Wingate före återhämtning jämfört med Wingate efter återhämtning, samma gäller CMJ. Båda grupper återhämtade sin ursprungliga prestationsförmåga efter 1h återhämtning, vare sig de intog kolhydrater eller inte.
Nyckelord
Abstract
Background: For some athletes it is important to maintain a high level of power output
and anaerobic capacity throughout an entire compentition. Some situations only allow a few hours of recovery between performances, and nutritional strategies, including carbohydrate intake become relevant to facilitate the recovery process. Purpose: The purpose of this study was to investigate the effect of carbohydrate intake during 1 hour of recovery from short-term high intensity exercise on subsequent anaerobic
performance. Method: Eight well-trained women and men performed a
countermovement jump (CMJ) followed by 5 laps of Wingate cycling test. Participants were then allowed to rest for 1 hour while consuming either 1,2g/kg carbohydrates (maltodextrin) or placebo. After recovery, participants performed a CMJ followed by one lap of Wingate cycling test. The testvalues that were measured were jump height (CMJ), min power, max power, average power and fatigue index (Wingate). Result: Results from the two-way ANOVA showed that neither time nor supplementation had any significant effect on subsequent performance regarding any of the measured
variables. There were no significant difference between Wingate lap 1 pre recovery and Wingate post recovery, same for CMJ. Both groups regained their original performance after 1h of recovery, wether intake of carbohydrate or not.
Keywords
Innehåll
1 Bakgrund ... 1
1.1 Energisubstrat vid högintensiv träning ... 1
1.2 Kolhydrater och återhämtning ... 3
1 Bakgrund
För en atlet är det optimalt att bibehålla optimal effektutveckling under en hel tävling. Vissa idrotter kräver att idrottare presterar i kvalificerande event för att vidare avancera i tävlingen. I dessa fall kan atleter ibland endast tillåtas någon timmes återhämtning innan ytterligare tävling. Denna typ av träning kan signifikant minska glykogennivåer vid maximal ansträngning som varar längre än 30s. Träning kan förbättra atleters förmåga att återgå till homeostas efter kortvarig, högintensiv träning. Däremot kan nutritionsmässiga strategier ytterligare effektivisera processen utöver vad endast träning kan åstadkomma (Haub et al. 1999).
1.1 Energisubstrat vid högintensiv träning
Förmågan att utföra aktivitet på hög intensitet beror på musklernas kapacitet att snabbt ersätta adenosintrifosfat (ATP) som utgör bränsle för alla energikrävande processer under fysisk aktivitet. De två metabola systemen som genererar ATP i
skelettmuskulaturen beskrivs som anaerob och det aerob, där det anaeroba systemet producerar ATP utan närvaro av syre, medan aerob produktion av ATP sker med hjälp av syre. Dessa system arbetar sida vid sida och inte isolerat. Under en sprint förses ATP främst av anaerob energiomsättning medan fysiologiska funktioner i hjärtat och andra organ stödjs av aerob energiomsättning (Burke, Hawley, Wong & Jeukendrup 2011). Anaerob produktion av ATP drivs av degradering av intramuskulära lager av
kreatinfosfat (PCr) och glykogen. Muskelglykogen bryts ner under muskelkontraktioner för att generera ATP snabbt. Processen medför även produktion av laktat och vätejoner. (Burke et al. 2011).
Glykogen är polymerer av glukosmolekyler, och utgör lagringsformen av glukos i muskler. Det är det främsta energisubstratet under de flesta former av fysisk aktivitet, men främst under ansträngande aktivitet som varar längre än 20 sekunder (Hultman & Sjöholm 1983). Under en sprint på 6 sekunder bidrar degradering av glykogen
sekunderna, och kan därefter inte ökas för att kompensera för tomma PCr-lager (Hultman, Greenhaff, Ren & Söderlund 1991).
Aerob degradering av glykogen är en långsammare process än den anaeroba, däremot produceras kring 12 gånger mer ATP (ca 36 mmol) med syre närvarande än utan. Aerob glykogenolys är för långsam för att tillgodose den höga hastighet av ATP-omsättning som krävs under en sprint. Däremot är aerob energiomsättning ansvarig för resyntes av PCr under återhämtning mellan sprinter. Om antalet sprinter ökar bidrar aerob
energiomsättning successivt mer, speciellt under lågintensiv aktivitet mellan sprinter. Ökad aerob produktion av ATP från glykogen, glukos och fettsyror under fortsatt aktivitet, resulterar i mer ekonomisk och sparsam användning av glykogen (Burke et al. 2011).
Effektutveckling under 30s intensiv cykling minskar med cirka 40%, parallellt med minskad tillförsel av ATP från anaeroba processer, både PCr och glykolys (Hultman, Greenhaff, Ren & Söderlund 1991). Den snabbaste minskningen av energitillförsel är den från PCr-lager, som under de första sekunderna verkar kompensera för en kort fördröjning av ATP-produktion från glykolys. Detta gäller särskilt i typ II-fibrer, där 70% av PCr lager är utnyttjade efter 10s arbete, och nära uttömning efter 20s. Vid denna tidpunkt verkar glykogenolys-glykolys redan ha nått maximal aktivitet i typ II-fibrer och kan inte öka ytterligare trots hög tillgänglighet av glykogen. Detta innebär att typ II-fibrer inte kan öka glykolytisk ATP- reproduktion för att kompensera för bristen av PCr. Denna obalans mellan ATP-använding och ATP-reproduktion orsakar minskad kraft-och effektutveckling under högintensiv fysisk aktivitet (Hultman et al. 1991).
Fiorenza et al. (2019) jämförde ett flertal korta intervaller (18 x 5s) med långa
till slutet av sprinten (Cheetham, Boobis, Brooks & Williams 1986).
1.2 Kolhydrater och återhämtning
Kolhydrater är den enda makronutrienten som kan brytas ner snabbt nog för att förse musklerna med energi under perioder av högintensiv aktivitet, då framförallt typ II- fibrer arbetar (Hawley & Leckey 2015). Intag av kolhydrater spelar därför stor roll för prestationen gällande kort eller oavbrutet högintensivt arbete. Konsumtion av
kolhydrater med högt glykemiskt index direkt efter träning accelererar
glykogenreplikationen, något som är essentiellt för individer som tränar eller tävlar två eller flera dagar i rad (Burke et al. 2011). En meta-analys som sammanställt resultatet av 10 studier som undersökt effekten av kolhydrater på glykogensyntesen under kortare återhämtning efter träning, såg en positiv effekt på glykogenreplikationen när
kolhydrater intogs efter träning jämfört med kontroll (vatten och icke-näringsrik placebo). Ett signifikant positivt förhållande mellan omfattningen av
kolhydratsinducerad effektivisering av muskelglykogenreplikation och frekvensen av kolhydratsintag. Regressionsmodellen för detta förhållande förutspår en ökning av muskelglykogenreplikationen med ~11 mmol /kg torr muskelmassa per timme, när kolhydrater intas mer frekvent än varje timme. Mer frekvent intag av kolhydrater kan öka takten av glykogensyntesen genom att förlänga ökningen av glukos-och
insulinkoncentrationen i blodet. Frekvent konsumtion av kolhydrater under återhämtningstiden, åtminstone varje timme, bör vara prioriterat när kortsiktig påfyllning av muskelglykogen ska optimeras (Craven et al. 2021).
Haub et al. (1999) undersökte effekten av kolhydratsintag på glykogenpåfyllning och prestationsförmågan under efterföljande, kortvarig, högintensiv träning. Testpersonerna skulle genom att cykla generera 100KJ så snabbt som möjligt under två sessioner åtskilda med en timmes återhämtning, då de intog en av två drycker (kolhydrater eller placebo). Resultatet visade att tiden som krävdes för att generera 100KJ ökade
signifikant mellan första och andra cyklingen för de som fick placebo (p< 0.05). Hos gruppen som fick kolhydrater såg man ingen signifikant skillnad mellan tiderna i den första och andra cyklingen. Detta resultat visade att intag av kolhydratslösning inte förbättrade prestation från första till den andra cyklingen. Däremot dämpades försämringen av prestationsförmågan som observerades när den kalorifria
två cykelsessionerna. Däremot fanns det ingen signifikant skillnad på
glykogenkoncentrationen mellan CHO och placebo efter intag av de olika dryckerna (Haub et al. 1999). Senare undersöktes samma frågeställning, men där deltagarna var tävlingscyklister såg däremot ingen signifikant skillnad på prestationsförmågan mellan gruppen som fick kolhydrater och placebogruppen under den efterföljande cyklingen (Haub, Haff, Potteiger 2003).
Intag av kolhydrater under återhämtning verkar orsaka en signifikant högre
blodglukoskoncentrationen signifikant återhämtning jämfört med placebo. En ökad användning av glukos som substrat för energiproduktion kan förklara det relativa upprätthållandet av prestationsförmågan vid intag av kolhydrater som observerats i tidigare studie (Haub et al. 1999).
1.3 Anaeroba tester
Wingate cyckeltest är det mest använda testet i syfte att utvärdera anaerob
prestationsförmåga. Cirka 80% av energiomsättningen under Wingate kommer från anaerob metabolism, som domineras av glykolys (Beneke, Pollmann, Bleif, Leithäuser & Hütler 2002). Testet går ut på att högsta möjliga trampfrekvens ska erhållas under 30s mot ett motstånd som motsvarar 7,5% av kroppsvikten. Effektutvecklingen beräknas sedan som medeltal var femte sekund. Vanligtvis noteras maximal effekt, medel effekt och min effekt. Dessa värden kan uttryckas i absoluta värden eller relaterat till
kroppsvikten. Maximal effekt speglar de alactacida anaeroba processer och musklernas förmåga att producera hög mekanisk effekt under kort tid, medan medel effekt speglar graden av anaerob glykolys i musklerna och korttidsuthållighet (Gullstrand & Larsson 1999). Då Wingate cykeltest förlitar till stor del på anaeroba energiprocesser och
Att optimera och bibehålla anaerob prestationsförmåga är otroligt viktigt i många idrotter. Nutritionsmässiga strategier har visat sig påverka atleters förmåga att prestera, där framförallt intag av kolhydrater verkar ökar anaerob prestation (Krings et al. (2016). Kolhydratsintag har även visat sig öka återhämtningen av glykogen efter träning, vilket är en stark indikator för efterföljande prestationsförmåga när återhämtningstiden är limiterad till < 8 timmar (Craven et al. 2021). En del sammanhang kräver kortare återhämtning än så, där kostråd inte är lika tydligt kartlagda.
2 Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka effekten av kolhydratsintag under 1h återhämtning från kortvarig högintensiv träning på efterföljande anaerob prestationsförmåga
2.1 Frågeställningar
• Kan intag av kolhydrater främja återhämtning av effektutveckling i Wingate cykeltest under 1h återhämtning?
• Kan intag av kolhydrater främja återhämtning av explosivitet och hopphöjd för CMJ under 1h återhämtning?
3 Metod
3.1 Studiedesign
För denna studie användes en randomiserad dubbelblindad, placebokontrollerad
interventionsstudiedesign. Deltagarna slutförde ett testprotokoll, ett glykogentömmande protokoll följt av 1h återhämtning, samt ett återtest. Inför testprotokollet fick deltagarna bekanta sig med countermovement jump (CMJ) under 3-4 repetitioner, följt av en standardiserad uppvärmning på cykel. Testprotokollet bestod av ett CMJ
(countermovement jump) test följt av 120s vila, följt av ett Wingate cykeltest. Det glykogentömmande protokollet bestod av fyra Wingate cykeltest. Under
uppvärmningen följt av ett återtest bestående av ett CMJ test och ett varv av Wingate cykeltest.
3.2 Urval
Åtta unga, friska och tränade deltagare genomförde studien, varav fyra kvinnor och fyra män (se tabell 1). Alla deltagare hade styrketränat regelbundet 3 gånger i veckan eller oftare i minst 3 månader. Deltagarna delades upp i två grupper, interventionsgrupp och placebogrupp, med två kvinnor och två män i varje grupp. Innan testtillfället
informerades deltagarna via mail om hur interventionen kommer att gå till, att
deltagandet är helt frivilligt och att de kan avbryta när de vill utan vidare förklaring (se bilaga A). Eftersom interventionen var mycket fysisk krävande var det viktigt att deltagarna i förväg försäkrade att de var friska, för att studien inte skulle utgöra någon hälsorisk. Innan testet fick deltagarna fylla i och signera en hälsodeklaration och gav därmed sitt skriftliga samtycke till deltagande i studien. Inklusionskriterierna för deltagande i studien var aktiva individer mellan 18-30 år, med en träningsfrekvens på minst 3h/vecka under 3 månader tillbaka. Exklusionkriterier var rökning, kroniska sjukdomar, samt att deltagarna ska ha varit skadefria i minst 3 månader. Deltagarna instruerades att avstå från högintensiv träning under minst 48h före testtillfället. Deltagarna uppmanades även att under 48h innan testtillfället inta en diet med en
Tabell 1. Beskrivande statistik av deltagare (n=8).
Placebo Kolhydrater
mean ± SD
(CV%) Min - Max mean ± SD (CV% ) Min - Max Ålder 26,5±2,6 10,0 23 - 29 23,5±2,4 10,1 22 - 27 Kroppsvikt (kg) 68,5±10,8 15,8 54,1 – 79,9 74,9±23,9 31,9 52,3 – 99,4 Kroppslängd (cm) 169,1±5,0 2,9 162 – 173,5 173,5±14,3 8,3 160,5 – 188,5 Fettmassa% 17,8±5,2 29,3 13,6 – 24,9 16,7±5,0 29,7 15,2 – 21,8 Muskelmassa (kg) 31,9±6,6 20,8 34,5 - 39 35,3±12,0 34,0 23,3 – 47,0
Legend: SD= standardavvikelse; CV%= variationskoefficient i procent; Min= minsta uppmätta värde; Max= högsta uppmätta värde.
3.3 Testprotokoll
Figur 1: Testprotokoll. CH= kolhydrater; CMJ= countermovement jump. Mellan varje test, samt mellan varje varv av Wingate vilade deltagarna 120s.
3.4 Wingate
Wingate cykeltest genomfördes på en mekaniskt bromsad ergometercykel (Monark Ergomedic Peak Bike 894 E, Sverige). Testet började med deltagarna trampade upp maximal trampfrekvens så snabbt som möjligt. När maximal trampfrekvens var nådd belastades hjulet med motsvarande 7,5% av kroppsvikten. Deltagaren trampade därefter med högsta möjliga trampfrekvens under 30 sekunder. Wingate cykeltest upprepas totalt 5 gånger (den första i testprotokollet samt fyra i det glykogentömmande protokollet) med 120 sekunders vila mellan varje runda. Effektutveckling beräknades som medeltal var 5 sekund, och i utvärdering användes max effekt (noteras vanligtvis under de första 5 sekunderna), medel effekt, min effekt (från de 5 sista sekunderna) samt fatique index (beräknas genom att subtrahera min power från peak power) . Värdena uttrycks relaterat till kroppsvikt (w/kg). Wingate cykeltest har visat sig vara ett tillförlitligt verktyg för mätning av max effekt och medel effekt, vid test och återtest (Hachana, Attia, Nassib, Shephard, Chelly 2012).
1 x Wingate
120s vila
3 x CMJ
120s vila
Standardiserad uppvärmning (5 min) 1h återhämtning (CH alt. placebo)
5 x Wingate (120s vila)
120s vila
3 x CMJ
120s vila
3.5 CMJ
Countermovement jump (CMJ) utfördes för att utvärdera explosiv effektutveckling innan och efter interventionen. Hopphöjden i cm för CMJ mättes med MuscleLab (MuscleLab Ergotest V8, Norge) utifrån antal sekunder i luften. Deltagarna instruerades att hålla händerna på höfterna, gå ner i 90 graders knäflexion, och därefter hoppar vertikalt så högt som möjligt. Deltagarna fick 3 försök på sig att uppnå en så hög hopphöjd som möjligt, där det bästa resultatet noterades. CMJ är en välanvänd
testmetod för att mäta kraft-och effektutveckling i nedre extremiteten, och har visat sig vara ett tillförlitligt test för en rad variabler såsom max effekt, hopphöjd och maximal kraftutveckling (Souza et al. 2020).
3.6 Supplementering
Interventionsgruppen (n=4) intog en kolhydratslösning innehållande 1,2 g/kg kroppsvikt kolhydrater fördelat på 4 doser i intervaller av 15 minuter. Denna mängd har visat sig optimera glykogenreplikationen efter fysisk aktivitet (van Loon, Saris, Kruijshoop, Wagenmakers 2000). Första dosen 0,3 g/kg intogs direkt efter det glykogentömmande protokollet, därefter 3 ytterligare doser var 15:e minut under 1h återhämtning. Sista dosen intogs 15 minuter innan uppvärmningen inför återtestet. Kolhydratslösningen bestod av maltodextrin blandat med sockefri saft (Zeroh!, wild rasberry, Norge) med en fördelning på 100g kolhydrater per liter vätska (ratio 1:10). Placebogruppen fick samma mängd vätska vid samma tidpunkter som interventionsgruppen. Placebodrycken bestod av endast sockerfri saft i samma smak för att matcha smak och färg med
kolhydratsdrycken. För att studien skulle vara randomiserad och dubbelblindad visste inte testledaren vilka deltagare som tillhörde kolhydrats-eller placebogruppen. För att uppnå detta randomiserades deltagarna av en utomstående som även var med vid testtillfällena och förberedde dryckerna utifrån varje deltagares kroppsvikt.
3.7 Statisktisk analys
Data presenteras som medelvärde och standardavvikelser (SD). Normalfördelning bestämdes med Shapiro-Wilk’s test. Ett två-vägs ANOVA repeterad mätning med två inomgrupps-faktorer; supplementering (placebo vs.kolhydratstillskott), tid (före vs. efter) användes för att analysera effekten på prestationen i CMJ and Wingate.
beräknades för ANOVA huvudeffekt, med effektstorlekar tolkad som följande: >0.02 (liten), >0.13 (mellan), and >0.26 (stor). Statistisk signifikans för alla tester bestämdes till P≤0.05. Statistiska analyser genomfördes med hjälp av SPSS®25.0 (IBM, New York, USA).
3.8 Etiska ställningstaganden
Studien tar hänsyn till de fyra forskningsetiska huvudkraven; infomationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2017). Inför testtillfället informerades deltagarna om studiens syfte och tillvägagångssätt via mail (se bilaga A). Deltagarna informerades även om att de har rätt att avbryta
deltagandet när som helst utan vidare förklaring. När deltagarna anlände till testtillfället fick de även fylla i och signera en hälsodeklaration för fysiska tester, som bekräftar att samtycke råder kring deltagandet. De uppgifter som samlades in vid testtillfället kan inte spåras till individen och samtliga insamlade data raderas efter studien avslutats. Datan kommer endast att användas till studiens ändamål och ej utlånas till annat bruk. Med tanke på rådande omständigheter gällande Covid-19 pandemin uppmanades deltagarna att avstå från deltagande vid sjukdomssymptom såsom hosta, feber, snuva eller avsaknad av lukt och smak. För att minska smittspridning bar testledaren mask, visir och handskar i labbet, samt att handdesinfektion fanns att tillgå. Deltagarna befann sig alltid i labbet en och en, det vill säga endast en deltagare och testledare åt gången.
4 Resultat
För att undersöka om datan för de uppmätta variablerna var normalfördelade användes Shapiro-Wilk’s test. All data var normalfördelad (se bilaga B).
Tabell 2 illustrerar resultatet före och efter återhämtning för alla uppmätta variabler, för kolhydrats-respektive placebogrupp. Varken tillskott av kolhydrater (F=0.182 P=0.698, hp2=0.057) eller tid (F=6.604 P=0.83, hp2=0.688) hade någon signifikant effekt på
prestationen i CMJ. Det fanns inte heller någon signifikant effekt på prestation i Wingate, varken av kolhydratstillskott eller tid, utvärderad i: minimum power (F=0.00
hp2=0.036 och F=0.05, P=0.939, hp2=0.016), average power (F=.006 P=0.943,
hp2=0.002 och F=0.004, P=0.952, hp2=0.001), och fatigue index (F=.221 P=0.670,
hp2=0.069 och F=0.359, P=0.591, hp2=0.107).
Tabell 2. Beskrivande statistik av anaerob prestation för kolhydratsgrupp och placebogrupp. Presenterat som medelvärde ± standardavvikelse, samt variationskoefficient i procent (CV%).
Legend: SD= standardavvikelse; CV%= variationskoefficient i procent; Min= minsta uppmätta värde; Max= högsta uppmätta värde.
Grupp Variabel
Före Efter
mean ± SD (CV%) Min - Max mean ± SD (CV%) Min - Max
5 Diskussion
5.1 Resultatdiskussion
Syftet med denna interventionsstudie var att undersöka hur kolhydratsintag påverkar återhämtningen från kortvarig högintensiv träning på efterföljande anaerob
prestationsförmåga, när återhämtningstiden är begränsad. Det huvudsakliga resultatet från denna undersökning var att kolhydratsintag efter högintensiv ansträngande fysisk aktivitet på ergometercykel resulterade i ingen signifikant förändring i prestation under efterföljande anaerob prestation 1h efter. För variablerna max power och average power fick kolhydratsgruppen något bättre resultat efter återhämtningen än före, medan
placebogruppen presterade sämre efter återhämtningen (se bilaga E & F). Båda
grupperna hade en högre min power efter återhämtningen än före (se bilaga D). Fatigue index var något högre för kolhydratsgruppen efter återhämtningen än före, medan den för placebogruppen var något lägre (se bilaga G). Prestationen i CMJ minskade för båda grupper, något med hos gruppen som fick kolhydratstillskott (se bilaga C). Samtliga av dessa skillnader var relativt små och inte statistiskt signifikanta. En anledning till att avsaknaden av signifikans kan vara det låga antalet deltagare, fyra i varje grupp. Dessutom pekar resultaten för de uppmätta parametrarna åt olika håll för de två grupperna, ytterligare något som talar för att dessa små skillnader beror på slumpen.
Resultaten i denna studie liknar de resultat Haub et al. (2003) fick när de undersökte effekten av kolhydratsintag efter högintensiv cykling på efterföljande prestation under samma cykel-protokoll. Där återfanns ingen signifikant skillnad i prestation före och efter återhämtningen för varken gruppen som fick kolhydrater eller placebogruppen. Deltagarna i denna studie var däremot tävlande manliga cyklister vilket gör dem till en mer homogen testgrupp, sett till träningsbakgrund och erfarenhet av cykling.
högintensiv styrketräning där förmågan att återhämta anaeroba processer tränas, vilket ökar förutsättningarna för dessa individer att återhämta sig under 1h oavsett intag av kolhydrater eller inte. Däremot återhämtade sig alla deltagare mellan första och andra cykel-protokollet på alla parametrar, oavsett kolhydratsintag under
återhämtningstimmen eller inte. Detta resultat indikerar på att även den aktuella studiens deltagare förlitar sig på andra faktorer än tillgängligheten av glukos i cirkulationen under efterföljande prestation.
Däremot undersökte Haub et. al (1999) tidigare samma studiedesign, men rekryterade istället vältränade icke-atleter till studien. I denna studie såg man en signifikant minskning av prestationen efter 1h återhämtning när deltagarna intagit placebo-dryck, medan kolhydratsintag gjorde att prestationsförmågan upprätthölls från första cyklingen till den andra. Detta resultat skiljer sig från resultatet i den aktuella studien då båda behandlingar ledde till liknande återhämtning. När urvalet bestod av icke-atleter bidrog inte kolhydratsintag till ökad glykogenreplikation under den första timmen av
återhämtning, däremot ledde intaget till ökad koncentration av glukos i cirkulationen, vilket verkade minimera den signifikanta prestationsminskningen som observerades med placebobehandlingen. Då 1h återhämtning verkar vara för kort tid för att återhämta muskelglykogen tillräckligt för att påverka efterföljande prestation, är det möjligtvis användningen av blodglukos som har potential att minimera reduktionen av prestation.
resultatet på återtestet genom att de då hade mer förståelse för hur testet går till och kan fokusera på att göra ännu bättre ifrån sig än tidigare.
5.2 Metoddiskussion
Eftersom prover inte togs på muskelvävnad är det inte möjligt att veta utgångsvärde för glykogen och därav inte heller hur detta skilde sig mellan grupperna. Deltagarna
uppmanades att inta en kost fördelat på 55% kolhydrater, 30% fett och 15% protein under 48h innan testtillfället. Denna inrådan utgick ifrån Nordiska
Näringsrekommendationerna (NNR 2014) och ligger inom referensramarna för rekommenderat dagligt intag av makronutrienterna. Utöver rekommendationer till deltagarna kontrollerades inte deras kostintag inför testtillfällena, och därför finns det risk för att kostintagen skiljde sig åt mellan deltagarna i framförallt hur stor andel kolhydrater som intogs perioden innan. För de deltagare som möjligtvis dök upp med högre koncentration av muskelglykogen spelar förmodligen intag av kolhydratslösning under återhämtningstimmen mindre roll för efterföljande prestation, än för de som intagit mindre andel kolhydrater inför testtillfället. Detta är något som möjligtvis kan ha påverkat resultatet i den aktuella studien, då högkolhydratskost under 48h innan
högintensiv aktivitet har visat sig öka prestationsförmågan (Raman et. al 2014).
Många tidigare studier som undersökt återhämtning från högintensiv träning med intag av kolhydrater har använt sig av mer långvariga testprotokoll, från 90 min upp till 120 min, för att minska på glykogendepåer inför återhämtning (van Loon et al. 2000; Neville et al. 1993; Erith et al. 2006; Yaspelkis et al. 1999). Det glykogentömmande protokollet i denna studie bestod av 5 varv Wingate cykeltest á 30 sekunder per intevall. Detta träningsprotokoll var relativt kortvarigt jämfört med de protokoll som använts i tidigare studier. Om det aktuella protokollet varit för kortvarigt och därav inte
tillräckligt utmattande för att ha en större påverkan på glykogendepåer, kan detta ha påverkat resultatet genom att ytterligare intag av glukos inte haft någon större påverkan på användningen av glukos som substrat. Som tidigare nämnts, mättes inte
koncentration av glykogen före och efter protokollet. Det är därför inte möjligt att med säkerhet dra slutsatser om i vilken utsträckning 5 varv av Wingate minskade på
även kortare högintensiva intervaller reducerar muskelglykogen signifikant (Fiorenza et al. 2019; Balsom et al. 2001). Cykelintervallerna som deltagarna utförde i denna studie var dessutom så pass utmattande att flera av deltagarna upplevde illamående under återhämtningstiden.
Deltagarna i denna studie bestod av både kvinnor och män, vilket bidrog till att spridningen på resultaten för både CMJ och Wingate var relativt stor. Om deltagarna bestått av endast män eller kvinnor hade gruppen blivit med homogen och presterat mer enhetligt, vilket hade ökat sannolikheten att få ett signifikant resultat. Att dessutom inkludera fler deltagare ökar sannolikheten att eventuella skillnader blir signifikanta.
6 Slutsats
7 Referenser
Balsom, PD., Gaitanos, GC., Söderlund, K. & Ekblom, B. (2001). High-intensity exercise and muscle glycogen availability in humans. Actata Physiology Scandivavia, 165(4), ss. 337-45.
Beneke, R., Pollmann, C., Bleif, I. Leithäuser, R. & Hütler, M. (2002). How anaerobic is the Wingate Anaerobic Test for humans? European Journal of Applied Physiology, (87), ss. 388–392.
Burke, LM., Hawley, JA., Wong, SH. & Jeukendrup, AE. (2011). Carbohydrates for training and competition. Journal of Sports Science, 29(1), ss. 17-27.
Cheetham, ME., Boobis, LH., Brooks, S. & Williams, C. (1986). Human muscle metabolism during sprint running. Journal of Applied Physiology, 61(1), ss. 54-60.
Craven, J., Desbrow, B., Sabapathy, S., Bellinger, P., McCartney, D. & Irwin, C (2021). The Effect of Consuming Carbohydrate With and Without Protein on the Rate of
Muscle Glycogen Re-synthesis During Short-Term Post-exercise Recovery: a Systematic Review and Meta-analysis. Sports Medicine Open, 7(1).
Dias, JA., Dal Pupo, J., Reis, DC., Borges, L., Santos, SG., Moro, AR. & Borges, NG Jr. (2011). Validity of two methods for estimation of vertical jump height. Journal of
Strength & Conditioning Research, 25(7), ss. 2034-9.
Erith, S., Williams, C., Stevenson, E., Chamberlain, S., Crews, P. & Rushbury, I. (2006). The effect of high carbohydrate meals with different glycemic indices on recovery of performance during prolonged intermittent high-intensity shuttle running.
International Journal of Sport Nutrition & Exercise Metabolism, 16(4), ss. 393-404.
Gaitanos, GC., Williams, C., Boobis, LH & Brooks, S (1993). Human muscle
metabolism during intermittent maximal exercise. Journal of Applied Physiology, 75(2), ss. 712-9.
Girard, O., Mendez-Villanueva, A. & Bishop, DJ. (2011). Repeated-Sprint Ability Part I: Factors Contributing to Fatigue. Sports medicine, (41), ss. 673-94.
Gullstrand, L. & Larsson, L. (1999). Wingate cykeltest: En god möjlighet att utvärdera maximal effektutveckling inom idrotten. Monark Exercise AB, 1(1).
Hachana, Y., Attia, A., Nassib, S., Shephard, R.J. & Chelly, M.S. (2012). Test-Retest Reliability, Criterion-Related Validity, and Minimal Detectable Change of Score on an Abbreviated Wingate Test for Field Sport Participants. Jounal of Strength and
Conditioning Research, 26(5), ss. 1324–1330.
Haub, MD., Haff, GG. & Potteiger, JA. (2003). The effect of liquid carbohydrate ingestion on repeated maximal effort exercise in competitive cyclists. Journal of Strength & Conditioning Resarch, 17(1), ss. 20-5.
Haub, MD., Potteiger, JA., Jacobsen, DJ., Nau, KL., Magee, LA. & Comeau, MJ. (1999). Glycogen replenishment and repeated maximal effort exercise: effect of liquid carbohydrate. International Journal of Sport Nutrition, 9(4), ss. 406-15.
Hawley JA. & Leckey JJ. (2015). Carbohydrate Dependence During Prolonged, Intense Endurance Exercise. Sports Medicine, 45 (1), ss. 5-12.
Hultman, E., Greenhaff, PL., Ren, JM. & Söderlund, K. (1991). Energy metabolism and fatigue during intense muscle contraction. Biochemical Society Transactions,19(2), ss. 347-53.
Krings, B.M., Rountree, J.A., McAllister, M.J., Cummings, P.M., Peterson, T.J., Fountain, B.J. & Smith, J. (2016). Effects of acute carbohydrate ingestion on anaerobic exercise performance. Journal of International Society of Sports Nutrition, 13(40).
Markström, JL. & Olsson, CJ. (2013). Countermovement jump peak force relative to body weight and jump height as predictors for sprint running performances:
(in)homogeneity of track and field athletes? Journal of Strength & Conditioning
Research, 27(4), ss. 944-53.
Nevill, ME., Williams, C., Roper, D., Slater, C. & Nevill, AM. (1993). Effect of diet on performance during recovery from intermittent sprint exercise. Journal of Sports
Science, 11(2), ss. 119-26.
Nordic Nutrition Recommendations 2012 (NNR) (2014). Integrating nutrition and
physical activity. Köpenhamn: Nordic Nutrition Recommendations.
Raman, A., Macdermid, PW., Mündel, T., Mann, M. & Stannard, SR. (2014). The effects of carbohydrate loading 48 hours before a simulated squash match. International
Journal of Sport Nutrition and Exercise Metabolism, 72(1), ss. 106-11.
Souza, A. A., Bottaro, M., Rocha, V. A., Lage, V., Tufano, J. J., & Vieira, A. (2020). Reliability and Test-Retest Agreement of Mechanical Variables Obtained During Countermovement Jump. International journal of exercise science, 13(4), ss. 6–17.
van Loon, LJ., Saris, WH., Kruijshoop, M. & Wagenmakers, AJ. (2000). Maximizing postexercise muscle glycogen synthesis: carbohydrate supplementation and the application of amino acid or protein hydrolysate mixtures. The American Journal of
Clinical Nutrition, 72(1), ss. 106–111
Vetenskapsrådet (2017). God forskningsed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
8 Bilagor
8.1 Bilaga A Informationsbrev
Hej!
Du har visat intresse för att delta i en studie vars syfte är att undersöka effekten av kolhydratslösning på upprepad anaerob prestationsförmåga och effektutveckling vid kort återhämtningstid. Studien är ett examensarbete för Idrottsvetarprogrammet vid Linnéuniversitetet. Resultatet kommer av denna anledning att presenteras under ett föredrag som är öppet för allmänheten. Uppgifterna som presenteras kan inte användas för att identifiera dig som deltagare.
Testtillfället kommer att se ut på följande vis:
1) CMJ (Countermovement jump) där deltagaren ska försöka hoppa så högt som möjligt.
2) Wingate cykeltest x5, 30s intervaller som utförs på cykel mot en belastning relaterat till deltagarens kroppsvikt, med 120s vila mellan varje intervall.
3) 1h vila där deltagaren intar en av två drycker var 15:e minut i totalt 4 doser. 4) Återtest: CMJ + Wingate cykeltest x1.
Testvärden som kommer att samlas in är vikt, längd, % kroppsfett, % fettfri massa, hopphöjd samt effektutveckling. Deltagandet är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta din medverkan utan att ge någon vidare förklaring. Wingate cykeltest är ett väldigt fysiskt krävande test, och därför kommer du vid testtillfället att underteckna en hälsodeklaration där du som deltagare intygar att du är vid god hälsa.
För att minska smittspridningen av Covid-19 är det viktigt att du som deltagare avbokar testtillfället om du upplever symptom som feber, hosta, huvudvärk, snuva eller förlust av lukt-och smaksinnen dagarna innan eller samma dag.
Viktig information inför testtillfället:
- Ät ingenting under morgonen innan testtillfället.
- Försök att under 48h innan testtillfället äta en kost med en energifördelning på 55% kolhydrater, 30% fett och 15% protein.
Testerna kommer att utföras på Linnéuniversitetets labb på våning 4 i huset ”Radix”. Pedelstråket 11, 39231 Kalmar.
Ansvarig för studien av Matilda Andersson (ma224ti@student.lnu.se) Handledare för studien är Haris Pojskic (haris.pojskic@lnu.se)
8.3 Bilaga C Resultat CMJ
Hopphöjd (cm) för placebogrupp (1=blå) och kolhydratsgrupp (2=grön) före och efter återhämtning. Båda grupper minskade i CMJ från före till efter återhämtning, där kolhydratsgruppen minskade aningen mer. Skillnaden var däremot inte signifikant för någon av grupperna.
8.4 Bilaga D Resultat min power
8.5 Bilaga E Resultat max power
Max power (W/kg) för placebogrupp (1=blå) och kolhydratsgrupp (2=grön) före och efter återhämtning. Kolhydratsgruppen ökade sin maximala power en aning från före till efter återhämtning, medan placebogruppen minskade. Skillnaden var inte signifikant för någon av grupperna.
