All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

lima

POLHEM

TIDSKRIFT

FÖRTEKNIKHISTORIA

1987/4 Innehåll Årgång 5

Jan Hult: POLHEM 5 år Sida 265

Uppsats: Henrik Björck: Bilder av maskiner och 267 ingenjörskårens bildande

Debatt: Erik Tholander: Om källtolkning, 311

cistercienserna och språkliga stötestenar

Recensioner: Teknisk forskning i historiskt perspektiv. 316 Daedalus 1986. (rec. av Erland Waldenström)

Joachim Lenz & Lars Wadsö (red.), Inte vår 322 sak? - Om etik och moral i ingenjörskonsten

(rec. av Ulf Edstam)

Boris Serning, Karl-Axel Björkstedt & Curt 325 Westlund, De mellansvenska järnmalmsgruvorna

1930-1980. En teknikhistorisk studie (rec.

av E. Börje Bergsman)

Fabienne Cardot (ed.), 1880-1980. Un siècle 328 d'électricité dans le monde (rec. av Jan Hult)

Notiser: Nyutkommen litteratur 330

ICOHTEC: 16. International Symposium of ICOHTEC 331

Författare i detta häfte 332

Årsregister 1987 333

Utgiven av Svenska Nationalkommittén för teknikhistoria (SNT), Ingenjörsvetenskapsakademien, Box 5073,102 42 Stockholm Prenumeration (4 nr/år):

90

30

POLHEM

Tidskrift för teknikhistoria

Utgiven av Svenska Nationalkommittén för teknikhistoria (SNT) Ingenjörsvetenskapsakademien, Box 5073, 102 42 STOCKHOLM

med stöd av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Statens kulturråd

ISSN 0281-2142

Redaktör och ansvarig utgivare Jan Hult

Redaktionskommitté Stig Elg

Svante Lindqvist Wilhelm Odelberg Sven Rydberg

Tryck

Vasastadens Bokbinderi AB, 414 59 GÖTEBORG

Omslag och rubriker: Svensk Typografi, Gudmund Nyström AB, 170 10 EKERÖ

Prenumeration

90 kronor/år (4 häften)

Beställes genom inbetalning på postgirokonto nr 5 9905 -0

Ange "IVA-konto 2412" på talongen.

POLHEM 5 ÄR

Med detta häfte fullbordar Polhem sin femte årgång.

Svenska Nationalkommittén för teknikhistoria (SNT) bildades gemensamt av Kungl. Vetenskapsakademien och Ingenjörsveten- skapsakademien 1981. Redan två år därefter beslöt SNT att starta en teknikhistorisk tidskrift, ett beslut grundat på en optimism gränsande till lättsinne. Skulle den få några manuskript? Skulle den få några läsare? Och vem skulle betala äventyret? I stället för att vänta på svar på alla dessa frågor satte vi igång direkt.

Marken hade förberetts genom månadsbladet Teknikhistoriska Notiser, som i tre år utgivits av Centrum för teknikhistoria vid Chalmers Tekniska Högskola med god spridning över landet.

Många av Notisernas läsare växlade över till den nya tid­

skriften .

Sedan dess har tillkommit ett antal institutioner och företag som prenumeranter men även många privatpersoner. Glädjande är att Polhem nu har prenumeranter också i utlandet.

Antalet tryckta sidor har ökat stadigt från den första år­

gången :

1983 - 192 sidor 1984 - 216

1985 - 263 1986 - 303 1987 - 335

Dessutom utgavs ett extra häfte 1985/4b: "Teknik och samhälls­

utveckling", författat av Staffan Hansson, på 124 sidor. Detta har nu i tre år använts som kursbok i teknikhistoria vid våra tekniska högskolor och i kursverksamhet på olika håll.

265

Henrik Björcks artikel "På de tillfälliga uppfinningarnas oroliga haf" (Polhem 1986/2, 57-126) behandlar tekniska tid­

skrifter i Sverige under perioden 1800-1970. Av de 21 tid­

skrifter som startades under denna tid kom 13 att upphöra före femårsdagen. Tre klarade sig i fem år och de övriga fem i sju år eller mer. Polhem räds icke denna statistik, utan ser med tillförsikt fram emot kommande år.

Sedan 1986 har Polhem erhållit tryckningsbidrag från Statens humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsråd och sedan 1987 även från Statens kulturråd. Då det är närmast omöjligt för en kulturtidskrift att bära sina egna kostnader, är dessa bidrag av största betydelse för Polhem. Svenska

Nationalkommittén för teknikhistoria vill här, genom Polhems redaktion, tacka dessa båda organ för de beviljade bidragen.

Ett särskilt varmt tack går till slut till Ingenjörsvetenskaps- akademien som under de tre första åren helt bekostade utgiv­

ningen av Polhem med egna medel. Det förtroende som på detta påtagliga sätt visats redaktionen har varit en stark upp­

muntran i vårt arbete med tidskriften.

Jan Hult

Henrik Björck

BILDER AV MASKINER OCH INGENJÖRSKÅRENS BILDANDE Tekniska tidskrifter och introduktion av ny teknik i Sverige, 1800-1870

1.

I det förindustriella Sverige fanns få maskiner. Likaså få ingenjörer. Efter industrialismens genombrott har både maskinerna och ingenjörerna blivit allt vanligare och allt viktigare företeelser i samhället. Men hur kom dessa maskiner till Sverige? Och hur uppstod en kår av ingenjörer? Följande sidor vill belysa vissa speciella sidor av dessa mer övergripande frågor.

Hur ett svenskt tekniskt utbildningssystem uppkom och utvecklades har skildrats av historikern Rolf Torstendahl. Idéhistorikern Nils Runeby har beskrivit hur ingenjörerna runt 1870-talet började sammanslutas i en kår, samtidigt som deras yrke blev professionellt i högre grad. Utifrån ett historiskt perspektiv har sociologen Boel Berner behandlat näraliggande frågor, varvid hon ägnat ingenjörernas konstruktions- och ritarbete stor uppmärksamhet.1 Hur en ny, industriellt tillämpad teknik växte fram tycks inte vara lika ingående utrett. Dock finns uppsatser av ekonomhistorikerna Torsten Gårdlund, Klaus Wohlert, Olle Krantz och Lennart Jörberg som behandlar introduktionen av ny teknik i 1800-talets Sverige.2 Dessutom finns avsnitt i större arbeten där denna fråga tas upp.3 Eli F. Heckscher är, mig veterligt, den ende som klart uttalat sig om den tekniska tidskriftslitteraturens betydelse i sammanhanget. Apropå 1800-talets internationalisering och ökande idéöverflyttning skriver han:

I stället för mer eller mindre tillfälliga, empiriska rön har man fått en väldig teknisk vetenskap, representerad av en icke mindre litteratur, inom vilken tidskriftslitteraturen i detta sammanhang förmodligen varit viktigast; och detta har omintetgjort äldre tiders strävan att hemlighålla nya produktionsprocesser och andra nya metoder, också när nyheternas bärare själva skulle ha önskat motsatsen. Det är just detta som utgör en huvudförklaring till att idéerna kunnat gä på egna ben och att man ej behövt införskriva utländska företagare och arbetare för att övertaga deras metoder A

En uppgift blir här att söka utreda om dessa tidskrifter verkligen var

"nyheternas bärare"; om de drastiskt minskade beroendet av direkt personbundna kunskaper och färdigheter och därmed gjorde det möjligt för idéerna att "gå på egna ben".

POLHEM 5(1987) ,267-310

2

Det primära källmaterialet i sökandet efter svaret på denna huvudfråga utgörs av de planscher vilka bifogades de kortlivade tekniska tidskrifter som utgavs i Sverige före 1870. Dessa tidskrifter har tidigare behandlats av Carl Björkbom, Inga-Britta Sandqvist och mig själv.5 Det ganska omfattande planschmaterialet har emellertid inte utnyttjats.6 Några tankar från den sistnämnda uppsatsen skall relateras här, då dessa sidor i viss mån behandlar sådant som togs upp i denna men som lämnades utan mer ingående undersökning. Där hävdas att utgivningen var beroende av att det fanns ingenjörer som läste dessa alltmer fackbetonade tidskrifter. De många misslyckade försöken till en fortgående utgivning förklaras då av att ingenjörerna var alltför få. Vidare sägs tidskrifternas alltmer teoretiska inriktning vara beroende av en mer teoretiskt inriktad ingenjörsutbildning. I den framkommer också att de tidiga civilingenjörerna var mycket intresserade av Amerika och överraskande tidigt uppfattade amerikanarna som föregångsmän vad gällde bruket av arbetskraftsbesparande ■maskiner. Det antyds även att den ljusa amerikabilden var en aning idealiserad och blev något av en utopi, en sorts spegelbild av ingenjörernas drömda Sverige, lämplig att visa upp för de tvivlare som ifrågasatte maskinernas och ingenjörernas värde.

Ett av syftena med denna undersökning är att söka mer hållbara argument än rimliga antaganden för dessa olika teser. Huvuduppgiften är emellertid att granska tidskrifternas planschmaterial och hur dess karaktär förändrades under perioden 1800-1870, samt att utreda deras möjligheter att sprida den information som fanns i bilderna. Dessa efterforskningar leder sedan fram till en diskussion av huruvida tidskrifterna hade någon omedelbar betydelse för en faktisk överföring av ny teknik, samt vilken funktion de fyllde om det inte var denna. I anslutning till denna diskussion berörs också vissa frågor och problem kring begreppen teknik och teknikintroduktion, ingenjör och ingenjörskår. Slutresultatet kunde sägas vara ett stycke receptionshistoria, behandlande främst former och förutsättningar för mottagande av ny teknik när spridningsmedlet utgörs av tidskrifter.

Uppsatsens utgångspunkter - och därmed även begränsningar - är flera. En av

dessa är tanken att den nya tekniken spreds från de länder där en

industrialiseringsprocess redan kommit igång till ännu oindustrialiserade

länder, snarare än att den togs fram inom dessa helt på egen hand. En annan

utgångspunkt är att med begreppet teknik avses i det följande huvudsakligen

maskiner, framför allt arbetskraftsbesparande maskiner; en trång definition

som gör begreppet hanterbart.7 Denna ganska snäva inriktning på bildmaterial,

på maskiner och på Amerika har valts för att få frågeställningarna, och därmed förhoppningvis även framställningen, mer hanterlig och gripbar. Denna begränsade infallsvinkel gör att något av tankarna bakom och motiven för dessa val bör redovisas, så att synvinkeln senare skall kunna vidgas.

2

En förutsättning för att detta sätt att nyttja materialet skall vara rimligt är att informationen på planscherna var viktig för tidskrifternas läsare, det vill säga att bilderna var viktiga för ingenjörerna. Att alla tekniska ting inte går att beskriva heltäckande med enbart ord utan att överblick och klarhet blir lidande syns klart.8 Det verkar därför rimligt att utgå från att tänkande i bilder är något för ingenjörsarbetet karakteristiskt; att ickeverbal information var viktig även för de tidiga civilingenjörerna.9 I ingenjörskonstens bilder ingår emellertid mer än enkla avbildningar av så handfasta föremål som maskiner. Även kurvor, diagram och formler blir för det tekniskt tränade ögat ett slags förenklande beskrivningar av verkligheten eller projiceringar av något som finns i huvudet på en ingenjör. Huvudsaken är att avbildningen, beskrivningen innehåller information av ett slag som betraktaren kan tillägna sig. Här kommer ytterligare en begränsning in: min oförmåga att fullt ut tillägna mig de långa matematiska formler och abstrakta diagram som mot periodens slut allt oftare förekommer i materialet. Detta humanistens bryderi gör att tonvikten kommer att läggas på just handfasta bilder och verbal, ickematematisk beskrivning - något som bör påpekas trots att helhetsbilden knappast påverkas.

Förutsättningarna är dock flera. Om tidskrifterna med hjälp av sina planscher skall ha haft en möjlighet att överföra ny teknik krävs att bilderna kunde tolkas rätt; att de förmådde uppbära erforderlig information. För detta krävs i sin tur ett visst mått av sofistikering vad gäller rit- och tryckteknik. Ett annat krav är att tidskrifterna nådde ut; att de hade en viss spridning. Det vill säga att läsare fanns och att tidskrifterna fann dessa. Innan själva bilderna granskas skall detta avsnitt ägnas åt att undersöka om dessa krav uppfylldes, åt att skissera den bakgrund mot vilken bilderna bör ses.

Rit- och trycktekniken utgjorde inte något problem i detta sammanhang. Att framställa och reproducera bilder och planscher med en precision tillräcklig för att möjliggöra överföring av teknik var under 1800-talet ingen omöjlighet.10 Vid själva bildframställningen kunde under vår period flera olika

269

förfaringssätt utnyttjas: koppar- och stålstick, xylografi och litografi. Dessa olika tekniker har också utnyttjats. Efter 1870 tillkom dessutom andra. Att sedan trycka dessa bilder innebar inte några rent tekniska svårigheter. Problemen var snarare av ekonomisk art - hör till exempel klagan från den tidige tidskriftsutgivaren Georg Scheutz, som själv graverade en del av sina planscher: "När en ökad afsättning betäcker kostnaden, kommer äfven planscherna att grafveras af en verklig artist.".11 Bristen på ett allmänt omfattat bildspråk kan dock ha varit en hämsko: bilderna torde många gånger mer ha tillfredsställt bildskaparens än ingenjörens smak.

*

Det krävs också att någon studerade dessa planscher för att de skall ha kunnat överföra ny teknik. Läsarna av tidskrifterna, betraktarna av planscherna var tekniker, närmast ingenjörer. Det är inte helt lätt att klargöra vilka som är ingenjörer - ett sätt är att definiera de som har ingenjörsexamen som ingenjörer. Detta kan dock lätt ge associationer som ger en något missvisande bild av denna tids svenska tekniker.12 De teoretiskt skolade ingenjörerna ansågs många gånger överkvalificerade och olämpliga för arbete vid de tidiga mekaniska verkstäderna.13 Ofta arbetade de istället för den betydligt äldre gruvindustrin eller för försvaret och staten. Många arbetade med uppbyggandet av landets infrastruktur: vatten-, lands- och järnvägar. En mer praktisk och lärlingsbetonad utbildning var mer gångbar i den gryende industrin. Dessa teoretiskt oskolade tekniker - hantverkare, mekaniker, verkmästare - torde emellertid inte ha kunnat tillgodogöra sig tidskrifternas efterhand alltmer abstrakt teoretiska innehåll. De lär därmed inte heller ha läst dem. Detsamma gäller ett slags tänkt teknikintresserad allmänhet med möjligheter att odla sitt intresse. Om tidskrifterna fann läsare ur dessa grupper så skedde det troligen under periodens tidigare skeden, då syftningen var mer populär.

Detta förhållande gör det intressant att trots allt diskutera antalet

utexaminerade ingenjörer. Det var också snarast denna sorts tekniker som

bildade de olika intresseföreningar, ur vilka en mer självmedveten

ingenjörskår senare växte fram. I ekonomhistorikern Göran Ahlströms arbete

Engineers and Industrial Growth redovisas antalet ingenjörer utexaminerade

från Teknologiska Institutet i Stockholm och Chalmerska Slöjdskolan i

Göteborg.14 Dessa skolor, vilkas verksamhet började 1827 respektive 1829,

slutexaminerade 1831 sammanlagt 40 elever. Fram till 1870 växte sedan antalet

ingenjörer med mellan 5 och 46 per år och med 28 som ett årsmedeltal. År 1840

var antalet examinerade ingenjörer 334, 1850 hade siffran stigit till 637, 1860 till

854 och 1870, slutligen, till 1 121.

Dessa siffror ger en fingervisning om antalet ingenjörer. Minst lika intressant är den antydan de ger om tillväxttakten. Första tusentalet nåddes 1866, vilket innebär att det tog 35 år att bygga upp en tusenhövdad skara. Nästa tusental nåddes 1897, vilket ger 31 år och således ingen uppseendeväckande höjning av tillväxttakten. Därefter går det fortare: påföljande tusental nås redan 1909, vilket innebär att det bara tog 12 år att gå från 2 000 till 3 000 ingenjörer. Detta kan jämföras med dagens drygt 1 200 utbildningsplatser och 800 examina per år enbart vid Tekniska Högskolan i Stockholm.

Att det fanns en stam av ingenjörer är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att de och deras ingenjörsvetenskap skall ha fått en större betydelse för samhället, och för att tidskrifterna skall ha kunnat överföra ny teknik. Det bör ha funnits ett visst antal ingenjörer, vilka dessutom sammanslutits i en ingenjörskår, för att dessa skall ha blivit en faktor att räkna med och ta hänsyn till. Därtill kommer att de bör ha accepterats i samhället och inlemmats i ett socialt sammanhang, snarare än att ha mötts med misstro.15 För att ingenjörerna skall ha kunnat fylla en tekniköverförande funktion måste detta också ha ingått i deras arbetsområde, i deras yrkesroll. Dessutom måste givetvis deras tjänster, i detta fall överföring av teknik, ha uppmärksammats och efterfrågats av de presumtiva avnämarna.16

*

Men det räcker inte med att ingenjörskonstens bilder gick att rita och reproducera, samt att det eventuellt fanns ingenjörer att uttolka dem. Det krävs också att dessa ingenjörer förmådde tillgodogöra sig den i bilderna inneboende informationen och sedan omvandla dessa bilder, dessa idéer till verklighet, till maskiner - antingen för egen hand eller med hjälp av hantverkare. Men först skulle tidskrifterna spridas till ingenjörerna. Att bestämma upplagesiffror för 1800-talets tidningar och tidskrifter är besvärligt.17 Så besvärligt att vi här inte kan fastställa några upplagesiffror direkt. Däremot finns det goda förut­

sättningar för att indirekt söka bestämma de tidiga tekniska tidskrifternas upplagor och spridning. Att precisera och belysa dessa siffror och sammanhang är av vikt för tolkningen av tidskriftsutgivningen och för infogandet av den i ett större samhälleligt skeende. Därför skall detta ske med viss utförlighet.

Dagspressens upplageutveckling finns förhållandevis väl beskriven. Under det tidiga 1800-talet var tidningarna få och upplagorna små: runt 300 exemplar räckte för att klara utgivningen ekonomiskt.18 Aftonbladet inledde 1830 ett nytt skede. Efter bara 5 år var dess upplaga 4 000 exemplar, under det att flertalet andra tidningar inte ens kom upp i 500 exemplar.19 Efterhand ökade antalet

271

tidningar. Upplagesiffrorna steg långsamt och under kraftiga variationer. Vid halvsekelskiftet fanns flera tidningar vars upplagor låg över tusentalet.20 Dagens Nyheter inledde 1864 ännu ett nytt skede. Redan efter 3 år kom tidningen ut i 7 500 exemplar och var därmed något större än Aftonbladet 21 Vid denna tid fanns ett hundratal dagstidningar, vilka hade en sammanlagd upplaga på drka 100 000 exemplar. Strax därefter vidtog en närmast explosions­

artad utveckling: 1876 var den sammanlagda upplagan nästan 500 000 exemplar. Även antalet tidningar ökade kraftigt: 1884 var de 174 stycken.22 Det för oss mest intressanta i denna utveckling är att upplagetillväxten var så pass långsam fram till 1860-talets slut, för att därefter bli desto hastigare.

Föga förvånande finns ingen motsvarande beskrivning av den tekniska tidskriftslitteraturens upplageutveckling. Närmast något sådant kommer en minnesskrift över Jernkontorets Annaler från 1917.23 Av den framgår att upplagan från 1817 - första utgivningsåret - fram till 1836 låg på 750 exemplar, varefter den sjönk till 600. Den ökade 1846 till 800 exemplar, vilken upplaga låg fast ända till 1909, då den ökade till 1 050. Sedan 1900 utkom dessutom ett Bihang, vilket blev speciellt inriktat på att presentera utländska nyheter inom bergsteknikens område. Dessa uppgifter ger en första fingervisning om vilka upplagesiffror de tidiga tekniska tidskrifterna hade, siffror som med vissa kvalificeringar kan bestämmas närmare. För att göra detta skall här först skisseras utvecklingslinjerna för de två tidskrifter - Jernkontorets Annaler och Vetenskapsakademiens Handlingar - vilka kan följas under mycket lång tid.

Inom denna ram relateras sedan ett antal belysande exempel, varefter några sammanfattande slutsatser dras.

Den 1787--88 privat utgivna Bergs-Journal "recenserades, berömdes, klandrades och blev osåld", tillfogande utgivaren en kännbar ekonomisk förlust.24 Lika illa gick det för Samlingar i Bergsvettenskapen, vars fyra delar trycktes mellan 1806 och 1812. Restupplagan på 110 exemplar inköptes så småningom av Jernkontoret för att hålla utgivaren något sånär skadeslös. Jernkontoret beslutade så 1814 om utgivandet av en egen periodisk tidskrift. I målsättningarna för Jernkontorets Annaler står bland annat: "Trycknings­

kostnaden kommer af Jem-Kontoret efter verificerade räkningar att utbetalas,

och försäljningspriset, som dock med afseende på ändamålet lärer utsättas

lindrigt, kommer Jern-Kontoret tillgodo.". Tidskrift för Svenska

Bergshandteringen utgavs 1843—45 på privat initiativ av Joachim Åkerman, då

föreståndare för Falu Bergsskola. Men detta först efter att Jernkontoret beslutat

ekonomin med ytterligare en egen tidskrift.25 De båda tidskrifterna slogs samman 1846, varvid Åkerman övertog utgivningen av ]ernkontorets Annaler - efter att Jernkontoret ställt sig som garant genom en stående prenumeration på 600 exemplar. Av resterande 200 exemplar gick 150 till Bergsmannaföreningen och 50 till redaktören, vilka man kan undra om han lyckades sälja. Efter att ett par årgångar uteblivit övertogs redaktionsansvaret 1856 av en kommitté, vilken alltid var högt kvalificerad - den intressante J. A.

Brinell var till exempel ledamot en tid.26

Vetenskapsakademiens Handlingar trycktes under det slutande 1700-talet normalt i cirka 500 exemplar, men antalet pendlade och kunde komma upp i över 700.27 Avsättningen var emellertid trög: antalet försålda exemplar var betydligt lägre. En förläggare beklagade sig över att han bara lyckades sälja 200 exemplar av den tryckta upplagan och ville därför höja priset.

Overloppsexemplaren löstes in av ledamöterna eller blev liggande på Akademins kontor, där allmänheten kunde köpa dem. Utgivaren av Vetenskapsakademins kortlivade Economiska Annaler konstaterade 1808 lakoniskt att det hela gick med förlust - han hade inte ens 50 fasta prenumeranter. Boktryckaren Johan Petter Lindh blev 1813 en andra gång utgivare av Vetenskapsakademiens Handlingar och övriga skrifter, vilka 1793 genom utarrendering sammankopplats med rättigheten att trycka och försälja Akademins eftertraktade almanackor. Upplagan var vid denna tid 600 exemplar. Efter att Lindh 1820 avlidit övertog hans änka almanacksarrendet, varvid upplagan syns ha sjunkit till 500. Per Adolph Norstedt köpte sedan tryckeri och rörelse. P. A. Norstedt & Söner blev därefter Vetenskapsakademins förläggare fram till 1904, då Almqvist & Wiksell tog över.28

Under tiden fram till första världskriget förändrades upplagan, som Vetenskapsakademiens Handlingar hade, mycket lite: den låg på 500 till slutet av 1860-talet, varefter den tycks ha ökat med 150 exemplar.29 Däremot förändrades publikationsverksamheten som helhet.30 Öfversigt af Kongl vetenskapsakademiens förhandlingar utgavs från 1844 till 1903, då den avlöstes av en Årsbok. Även denna skrift hade under större delen av vår period en upplaga på 500 exemplar. Denna siffra tycks sedan ha stigit i slutet av 1860-talet och i slutet av århundradet. Upplageuppgifterna är dock inte entydiga: vid sekelskiftet trycktes detta alster i 800 exemplar, samtidigt som endast 670 titelblad trycktes, varefter 500 exemplar försågs med omslag och häftades.31 Från 1872 försågs Vetenskapsakademiens Handlingar med ett Bihang, som hade en upplaga på 600 - 700 exemplar. Detta Bihang svällde emellertid och fick 1903

273

delas upp i fyra separata publikationer.32 Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, Arkiv för botanik och Arkiv för zoologi trycktes i 700 - 800 exemplar, och Arkiv för matematik, astronomi och fysik i ytterligare något hundratal.

Jernkontorets och Vetenskapsakademins tidskriftsutgivning tycks under perioden inte ha varit helt problemfri, trots att den alltså understöddes av stadgade föreningar med väl konsoliderad verksamhet. Det verkar vidare vara klart att de ovan redovisade, tryckta upplagorna översteg de försålda.

De tidiga tekniska tidskrifter som utgavs på privat basis, och som därmed var beroende av en marknad, torde ha haft än större problem att brottas med - något som redan uppgifterna om föregångarna till Jernkontorets Annaler antyder. Svenska Industriföreningens Tidskrift, utgiven 1834--39, utgör ett mellanting, som samtidigt belyser vissa intressanta samband mellan föreningsverksamhet och tidskriftsutgivning. Föreningen med det spännande namnet grundades 1832, och valde påföljande år in den märkligt mångsidige och driftige Georg Scheutz som medlem. Året därefter satt han i styrelsen.33 Väl där utarbetade han ett förslag till en ny arbetsordning, vilket utvecklar sig till en argumentering för nyttan av att ge ut en tidskrift: nyttan för föreningen, för industrin och näringsfliten, för riket. Jämförelser med andra länder görs också.

Det hela tycks ha fallit i god jord. Han framlade strax härefter ett kostnadsförslag som utgår från en tryckt upplaga på 1 000 exemplar.34 För att utgivningen skall gå jämnt upp krävs att 309 exemplar säljs. Hur - eller om - levebröd för redaktör och tryckare räknats in i detta framgår inte helt klart.

Siffrorna ger oss likväl vissa inblickar i förutsättningarna för en utgivning. En halvering av den tryckta upplagan hade inte medfört en halvering av produktionskostnaden, och därmed inte heller av avyttringskravet. Eftersom alla de tidigaste tekniska tidskrifterna upphörde att existera efter ganska kort tid, borde detta innebära att utgivarna inte lyckades sälja ens 200 - 300 exemplar.

Föreningen fattade samma år - 1834 - beslut om att ge ut en tidskrift och utsåg

Scheutz till förläggare. Denne började omedelbart att ge ut Svenska

Industriföreningens Tidskrift på eget ekonomiskt ansvar men med

föreningens stöd.35 Uppgiften tycks ha varit betungande. Efter ett par år fick

Scheutz, som då blivit något av en ständig sekreterare för föreningen, hjälp av

en granskningskommitté. Tidskriften knöts också närmare till föreningen i och

med att prenumerationskostnaden bakades in i medlemsavgiften. Genom att

på detta sätt erbjuda tidskriften i vederlag för årsavgiften - först till landsortens

och sedan till huvudstadens ledamöter - hoppades man få fler medlemmar.36

Detta beslut revs upp 1839, och samma år upphörde utgivningen.37 Scheutz

övertalades 1840 att fortsätta utgivningen, men krävde då en prenumeration på

minst 150 exemplar. Tidning för Näringarne, som den nya tidskriften kom att heta, utkom under drygt ett år: vid denna tid hade antalet medlemmar börjat sjunka och styrelsemötena blev efterhand alltmer sporadiskt förekommande.

Föreningen upplöstes 1850.38

Om upplagorna således var mycket blygsamma under periodens tidigare skeden, kan det tänkas att de steg mot dess slut, då dagstidningarnas upplagor började skjuta i höjden. Vetenskapsakademins publikationsverksamhet tycks också ha tilltagit något i omfattning kring just 1870. Upplagan för Jernkontorets Annaler, en mer praktiskt och mindre vetenskapligt inriktad tidskrift, ökade däremot inte. De tekniska tidskrifterna verkar ha mött samma avsättnings­

svårigheter och haft i princip samma upplagor som tidigare, något som illustreras av historien om den 1867--69 utgivna Tidskrift, innefattande hand­

ledning i Svenska Jernbruksekonomien.39 Bruksförvaltaren L. J. Wedholm, som i tidskriftsform ämnade ge ut ett arbete kallat "Försök till en systematisk beskrifning af Svenska Jernbruksekonomien", anhöll 1866 om att Jernkontoret skulle underlätta utgivningen av detta alster genom en prenumereration på 250 - 300 exemplar. Efter att först ha skjutit upp beslutet avslog Jernkontorets fullmäktige ansökan. Året efter återkom Wedholm med en anhållan om att den prenumeration som ändå kommit till stånd - 10 exemplar - måtte utökas till 50 eller 100. Med förbehållet att priset inte fick höjas och att full betalning skulle ske först efter att tidskriftens kommande häfte gått av trycket, beslutades om en utökning av prenumerationen med 40 exemplar. Wedholm ansökte 1868 ånyo om bistånd till utgivningen: antingen en prenumeration utökad med ytterligare 50 exemplar eller ett lån på 400 riksdaler. Efter uppskov beslutade fullmäktige utöka prenumerationen. Året därpå återkom den arme utgivaren igen - fullmäktige beslutade välvilligt att prenumerera på sammanlagt 350 exemplar, dock med samma förbehåll som två år tidigare.

Senare samma år anhöll Wedholm om att Jernkontoret skulle köpa ytterligare 380 exemplar - till nedsatt pris. Fullmäktige fann inte skäl att bifalla ansökan.

Jernkontorets hanterande av denna fråga kan vara intresssant att jämföra med den yngre och mindre stadgade Svenska slöjdföreningens agerande i en inte helt olik situation vid ungefär samma tidpunkt. Carl Palmstedt, aktiv medlem och tidigare föreståndare för Chalmerska Slöjdskolan, förespråkade i början av 1864 att föreningen borde ge ut en tidskrift. Nästan omgående kontaktades G. R.

Dahlander och A. W. Ewert, som i Göteborg arbetat med att ge ut en teknisk tidskrift.40 Efter en snabb utredning slöts ett kontrakt om utgivningen av Svenska Slöjdföreningens Handlingar och Tidskrift för Teknologi. Enligt

275

kontraktet skulle slöjdföreningen betala tryckningen av sin del av tidskriften samt ett arvode på 300 riksdaler.41 Redan året därpå ansåg utgivarna en fortsatt utgivning vara omöjlig, varför de sade upp kontraktet. Efter förhandlingar träffades ett nytt avtal, vilket innebar att Dahlander och Ewert för 1 000 riksdaler skulle ta hand om hela utgivningen.42 För detta beslut kritiserade föreningens revisorer styrelsen, som värjde sig genom att hänvisa till det nyttiga för föreningen och dess ändamål med att ge ut en tidskrift. Tidskriften utkom under 1865 och 1866 i en upplaga på 500 exemplar.43

Från och med 1850-talet började ingenjörerna samla sig i olika, mer eller mindre långlivade intresseföreningar. Ingeniörsföreningen bildades 1865 och började samma år ge ut Ingeniörsföreningens Förhandlingar. Föreningen hade då 95 medlemmar. Innehållet i dess tidskrift var så pass snävt specialiserat att den knappast kan ha spritts utanför denna begränsade skara i någon större utsträckning. Mindre exklusiv var Teknologföreningen TI. Denna tog 1878 över utgivningen av Teknisk Tidskrift, vilken började utkomma 1870 och utkommer än idag. Tidningen Norden, som utkom samtidigt och hade en snarlik inriktning, sökte även den att bli Teknologföreningens organ. Denna tidskrift hade 76 prenumeranter inom föreningen 1876 - Teknisk Tidskrift hade troligen inte många fler.44 Vidare verkar det sannolikt att flertalet av de ingenjörer som var aktivt engagerade i sitt yrke och prenumererade på någon teknisk tisdskrift samtidigt var engagerade i någon förening, vilket skulle innebära att antalet prenumererande ingenjörer utan föreningsmedlemsskap var ringa. Prenumeranterna helt utanför de skolade ingenjörernas krets torde ha varit än färre - kanske var totalantalet därför inte avsevärt större än 76.

Liksom sina många föregångare gick Teknisk Tidskrift med förlust. Troligen hade den, liksom dessa, upphört att existera om den inte först beviljats statsanslag och sedermera fått en stabil uppbackning genom att bli Teknologföreningens officiella organ.

Ur dessa fragmentariska uppgifter framträder således en tämligen statisk bild.

Förutsättningarna, villkoren för att ge ut en teknisk tidskrift tedde sig i stort

sett lika avskräckande hårda 1870 som vid seklets början. Gränsen för att utan

förlust kunna ge ut en tidskrift av detta slag torde perioden igenom ha legat

kring 400 - 500 försålda exemplar: möjligen något lägre i början och något högre

mot slutet. Antalet direktförsålda tidskriftsexemplar lär ha varit lågt: kanske

något eller några hundratal. Men egentligen säger varken antalet tryckta eller

antalet sålda exemplar så mycket om antalet lästa exemplar. Periodens sista

årtionden innebar en fortgående specialisering av innehållet. Detta bör ha gjort

tidskrifterna alltmer svårtillgängliga för en lekman utan ingenjörsutbildning - till exempel den tidskriftsköpande ingenjörens familj. Sannolikt översteg antalet läsare därför inte väsentligt antalet köpare. Det faktum att ingenjörerna var så pass fåtaliga och "ingenjörstätheten" därmed relativt låg talar också för denna slutsats. Dagstidningarnas läsekretsar var annars, bland annat tack vare kollektivprenumerationer och läsning på lokal, vida större än deras upplagor.45 Däremot kan det tänkas att eventuella biblioteksprenumerationer förskaffat enskilda tidskrifter en större läsekrets. En genomgång av olika biblioteks beståndskatakloger ger också en fingervisning om vilken vikt tidskrifterna tillmättes av olika institutioner.

Tillväxten av Teknologiska Institutets bibliotek kan följas ganska ingående. I samband med Institutets omorganisering 1847 inventerades biblioteket. I den katalog som utkom året efter återfinns 5 av de 10 tidskrifter som dittills hade utkommit och som ingår i vårt material.46 Utöver dessa fanns i biblioteket Jernkontorets Annaler och ett flertal mer praktiskt inriktade hushållnings- tidskrifter. I 1853 års katalogsupplement tillkommer två tidskrifter och i 1887 års katalog ytterligare 8 stycken.47 Sammantaget innebär detta att Teknologiska Institutet införskaffade knappt tre fjärdedelar av de aktuella tidskrifterna. Att de fanns någonstans i bibliotekets hyllor behöver emellertid inte innebära att de fick fler läsare - eller att de lästes över huvud taget. Detta eftersom biblioteket av olika skäl inte utnyttjades särskilt intensivt under perioden.48 Till Chalmerska Slöjdskolan införskaffades inte ens hälften av tidskrifterna.49 Falu Bergsskola hade 1844 bara två av dem i sitt bibliotek, men till 1860 hade ytterligare 6 tillkommit.50 Slöjdskolan i Stockholm, vars inriktning var mer praktisk, köpte inte in en enda av de undersökta tidskrifterna.51

Sammantagna på detta vis gör alla dessa spridda uppgifter det möjligt att skönja ett mönster, att dra vissa slutsatser. Georg Scheutz gav från 1825 till 1854 på privat basis ut de första allmäntekniska tidskrifterna. Alla dessa var tämligen kortlivade, med viss reservation för den som stöddes av Svenska Industriföreningen under dess mest aktiva period. Kanske lyckades han bara sälja något hundratal exemplar, fastän det mångdubbla hade behövts för att i längden klara utgivningen. Dålig lönsamhet är den huvudsakliga förklaringen till den kortlivade och oregelbundna utgivningen, och även till de upprepade försöken att få uppbackning av någon stadgad organisation. Att Scheutz över huvud taget kunde ge ut sina tidskrifter sammanhänger troligen med låga personalkostnader och med att han själv ägde ett boktryckeri.52 De yttre förutsättningar som gällde för Scheutz torde vara ganska representativa för

277

hela perioden. En rimlig slutsats är att få utanför ingenjörernas skara köpte eller läste tidskrifterna. Om så varit fallet borde deras upplagor ökat något mot slutet av 1860-talet, då dagstidningarna blev tillgängligare för bredare lager i och med att deras antal och upplagor böjade skjuta i höjden.53 Det är vidare troligt att relativt få också ur ingenjörernas egen krets köpte tidskrifterna - av vilka de tidigaste över huvud taget inte hade några ingenjörer att vända sig till, varför dessa också hade en annan, bredare inriktning än sina efterföljare. Om flertalet av de från Teknologiska Institutet och Chalmerska Slöjdskolan utexaminerde ingenjörerna köpt var sin tidskrift skulle en fortlöpande utgivning möjliggjorts innan vår periods slut.54

Den ganska omfattande exemplifieringen låter oss emellertid ana mer än så. Vi kan till exempel se ett samband, ett samspel mellan tidskriftsutgivning och föreningsverksamhet: en tidskrift hade bättre förutsättningar för att fortleva om den knöts till en organisation av något slag. Samtidigt var unga och uppåtsträvande föreningar intresserade av att skaffa sig en tidskrift som internt kommunikationsmedel och offentlig manifestering av sin existens.

Ingeniörs-Föreningens Förhandlingar kan vara ett exempel på detta samband - tidskriften överlevde fram till 1890, då föreningen uppgick i Svenska teknolog- föreningen, vilket var det från 1887 nya namnet på Teknologföreningen TI. Vi kan också se hur utgivningsverksamheten utvidgades: detta skedde inte genom stora upplagehöjningar för existerande tidskrifter, utan snarare genom uppdelning och specialisering. Denna iakttagelse stärker tesen om en gradvis fortgående övergång från breda tidskrifter med en ganska populär syftning, men utan klar målgrupp, till alltmer specialiserade tidskrifter som riktar sig till och bärs upp av en fackpublik. De tidsmässiga knutpunkterna på de trådar vi följt visar hän mot mönster i en större väv; tidskrifternas ändrade karaktär är ett tecken på och en del av förändringar i samhället.

En kort redogörelse för Teknisk Tidskrift och dess öden en tid efter vår period bekräftar det rimliga i de ovanstående slutsatserna. Efter Teknologföreningen TI's övertagande av tidskriften 1878 var upplagan 900 exemplar.55 Den var därefter oförändrad i nästan 10 år, för att från och med 1887 börja öka år för år.

Tidskriften delades 1893 upp i en allmän del och 3 separata fackdelar; ytterligare

specialinriktade fackavdelningar tillkom 1900, 1905 och 1907. Vid sekelskiftet

hade upplagan ökat till 1 900 exemplar, och började strax därefter att stiga

hastigt. Den till en början oförändrade upplagan kan jämföras med den för

Jernkontorets Annaler och dess från 1900 utkommande Bihang, vilken låg fast

vid 800 exemplar fram till 1909. Utvidgningen av Vetenskapsakademins

publikationsverksamhet 1903 faller in i samma mönster. Troligt är att de stabila siffrorna anger tryckta upplagor som inte avyttrats i sin helhet - att det således är fråga om ett slags stödupplagor. Intressant är att så tydligt se ökningen genom uppdelning och den tilltagande specialiseringen. Det är också intressant att konstatera att upplagan höjs samtidigt som Teknologföreningens medlemsantal och takten för utexaminering av ingenjörer stiger. Även tidskriftens omfattning och ekonomiska omsättning ökade samtidigt.

Beträffande ekonomin så var utgivningen av Teknisk Tidskrift ingen lysande affär - tillskottet från prenumeranter utanför föreningen var mycket litet och Teknologföreningen fick hela tiden skjuta till medel.56

3.

I det följande skall uppmärksamheten helt ägnas åt planscherna och deras bilder. Om dessa kan allmänt sägas att de under perioden genomgår ganska stora förändringar. Från bilder till ritningar - så kan förändringarna, utvecklingen sammanfattas. Samtidigt med denna glidande övergång förbättrades den tekniska kvaliteten på återgivningarna. I detta avsnitt skall först planschmaterialet och dess förändring karakteriseras, varefter följer några exempel för att belysa denna karakteristik.

Till en början är bilderna översiktliga och som regel ganska lättillgängliga:

perspektivet är den omedelbare betraktarens och överblicken över hela det avbildade föremålet är god. Efterhand blir inriktningen på detaljer allt starkare.

Ofta avbildas bara en del eller detalj av en större helhet, vilket å andra sidan sker med desto större noggrannhet. Allt oftare överges det markerade betraktarperspektivet och istället blir snitt, genomskärningar och avbildninger utan perspektivförskjutningar vanligare. Samtidigt som intrycket av omedelbar avbildning blir svagare kan överblicken sägas bli av ett annat slag.

Bilderna blir nämligen på samma gång allt abstraktare. Efter att från början ha varit handfast jordnära blir avbildningama mer schematiska och idealiserade, mer frigjorda från det omedelbart sinnliga. Det efterhand vanliga uppgivandet av centralperspektivet torde bidra till detta intryck av tilltagande abstraktion.

Det blir också vanligare med beskrivningar i form av grafer, diagram och slikt.

Parallellt med att illustrationerna blir mer detaljinriktade och abstrakta blir de också alltmer exakta. De tidigare planscherna är tämligen oprecisa. Efterhand förses allt flera av dem med skalor; många figurer blir också direkt måttsatta.

279

Själva bildkvaliteten förändras också - strecken blir skarpare, linjerna rakare, cirklarna rundare. Avbildningskvaliteten på de mer konstnärliga alstren - såsom vyer av hängbroar inramade av fantastiska naturscenerier eller imposanta utställningslokaler omgivna av finklädda flanörer - höjs också.

Även själva planscherna förändras. Under periodens början är de mycket plottriga och helt utan förklarande rubriker. Bild och text hör intimt samman, samtidigt som glädjen och förtjusningen i bilder tycks stor. Mot periodens slut blir planscherna överskådligare och de enskilda bilderna på dem förses med små förtydligande rubriker - uppläggning och utformning blir enhetligare.

Bilderna får alltmer karaktär av ritningar, möjliga att förstå utan förklarande text, samtidigt som de ger ett intryck av att ha blivit utvalda och utförda med mer eftertanke och omsorg.

Sammantagna kan delssa förändringar och övergångar sägas vittna om framväxten av en speciell bildsyn. Många av bilderna från slutet av perioden skulle säkert flertalet än idag uppfatta som bilder och ritningar utförda av ingenjörer för andra ingenjörer. Så icke med de tidiga bilderna. Under perioden började emellertid ett gemensamt omfattat bildspråk ta form: de individuella, personliga avvikelserna blev efterhand färre, och utförandet mer standardiserat, stereotypt. Denna korta karakteristik är givetvis förenklande och starkt schematiserad. Även tidigt fanns det ansatser till "ritningar", liksom det sent fanns praktfulla "bilder". Att materialet förändrar karaktär under perioden är likväl påtagligt, vilket förhoppningsvis framgår av de exempel som i det följande skall få belysa den ovanstående skissen. Eventuella oklarheter i denna exemplifiering härrör till större delen - vill jag hoppas - omedelbart från det stundtals något förvirrande materialet. Detta gäller framför allt periodens tidigare skeden. Bilderna är orubricerade, planscherna onumrerade och i oordning, somliga dessutom förkomna. Desorienteringen avtar efterhand. Mot slutet av perioden har de olika bilderna fått rubriker och planscherna nummer. Därtill har planscherna bundits in i ordning och i en del tidskrifter blivit upptagna i prydliga innehållsförteckningar.57

*

De tidigaste tekniska tidskrifterna knöt an till den åldriga bergshanteringen. Det är också i en av dessa, Samlingar i Bergsvettenskapen, som de första illustrationerna står att finna. I tidskriftens första del, från 1806, finns en

"Beskrifning öfver Eld- och Luft-Machinerna i England", till vilken hör en

plansch med 5 figurer. Dessa små bilder konkretiserar och förtydligar

beskrivningen av "ett ibland de ädlaste bevis af menskliga snillet". I de senare

bergstidskrifterna återkommar ofta maskinerier till olika slags uppfordrings- verk. Vanligast är dock bilder av byggnader, hyttor och ugnar: detta gäller hela perioden igenom. Ett exempel är den skalförsedda plansch med 16 bilder av ugnar och skorstenar som hör till artikeln "Om användandet af de gaser som bortgå från mas- och kupolugnar” från 1843.58 Bilder av arbetskraftsbesparande maskiner i snävare bemärkelse är i denna första tidskriftskategori mycket få.

Bergstidskrifternas bildmaterial kan sägas vara ganska homogent vad gäller innehållet, samtidigt som formerna för gestaltningen av materialet förändras på samma sätt som i de övriga tidskrifterna.

*

De första allmäntekniska tidskrifterna utgavs av Georg Scheute med början på 1820-talet. Planscherna till dessa är av varierande kvalitet. Ofta är de mycket oprecisa och plottriga. På dem finns mest handfasta avbildningar av olika praktiska ting, såsom en "Flyttbar, vedbesparande Kokapparat".59 Bild 1 är ett gott exempel på detta slags plansch, som avbildar flera olikartade saker samtidigt. Vi kan på den se ett rithjälpmedel i form av en spegel med tillbehör, en illustration av en princip för förstärkning av kraften hos vindspel samt en avbildning av en "Machin till stenars lyftande”. Denna sorts bilder vill väl mer på ett schematiskt sätt förklara arbetsprinciper, än vara exakta ritningar.

Bild 1. ]MH 1825

Bild 2. ]MH 1826

λ

, I Ixr.

Λν*ί

■gjjjj

Bild 2 är tänkt att belysa beroendet av bildskaparen och vilken varierande

bildsyn och bildkvalitet detta beroende gav upphov till. Den har utförts av en

yrkeslitograf och är, liksom bild 1, hämtad ur Journal för Manufakturer och

Hushållning. Den osignerade bild 1 är däremot troligen utförd av Scheute

själv. Planschens 32 figurer hör till en artikel om borrade brunnar

De tidiga planscherna kan ibland tyckas komplicerade: ofta bygger de på att texten läses parallellt med betraktandet av bilden. Detta gör att varken text eller bild lever själv. Bild 3 är från 1836 och skall illustrera detta förhållande. Inte heller här är det fråga om direkta ritningar. Men när arbetsprincipen väl förståtts borde en välutrustad och händig hantverkare, eller ingenjör, ha kunnat förfärdiga en snarlik maskin utifrån den egna förståelsen och uppfattningen - snarare än utifrån "ritningen" direkt. Tillverkningen kan sägas bygga på att en hantverkare eller mekaniker får en idé som han själv bearbetar innan han med hjälp av sin material- och verktygskännedom låter den ta gestalt, snarare än att en arbetare av en överordnad konstruktör får en färdig ritning som skall följas exakt med hjälp av sofistikerade verktygsmaskiner. Principen med bokstäver i bilden, vilka hänvisas till i texten, användes perioden ut. De första "maskinerna" hörde, som den på bilden, i allmänhet till textilindustrin. Ofta var de också, likt denna, hämtade från England, men även från Frankrike och Tyskland. Några planscher ägnade amerikanska alster fanns ännu inte.

Forbållrad SiIkeedvhieringsmac/tin.

ThomasRoot ShutesPetent ef den ιη Aug. ι835 (Eller Rrpertwr? ef Petrel /w«fwi,

I.63G, Apoll, lid. loé—»j i j

Fig. 1 *eh a föreMSIU de«»· förbittring fria t«l olik· *idor. Andimllel med drannni ir J:o att lu>*k'l«t tridar. eem »kela «ammanttinna«, alltid bibvhilla »amma «pinning, faatia friktio­

nen lina «polarité kan vara alika, ach £:· all i fall en af tr&darne brjatrr, Ifvea bringa den aa·

dra att briala, hvarigmera debirringena fortnitl- aing tned blott dm ena trtden »cli dm deraf för­

anledda njcmnlieten I den dnblcradc fnrekorame«.

A, «i*ar Lagret för apiadeJpanaorna, Jl, Spindlame,

C, Spolar ne,

J), cn Ställning mellan hvart par »pigdlar, Jivar- II11 Itrflnaea

E, en Kat, eller genemakirning, ntj hviiken fi.

atea

F, en Flyttbar Ställning, *am i jalten E kin akjtita« tipp ach ner.

C, en Fjäder till atlliningena // faathåljande pi den plala dit den akjulea, med el« t II, en llttn pinne, tjenande till /landtag It C.

/, Axel, pl hviiken, fritt rörlig, nitler L, m lUtUe. kring denne relie Br anbragt

Men också bilder av trä- och metallbearbetningsmaskiner förekommer. Dessa är dock aldrig måttsatta och endast sällan försedda med skalor. Bild 4 med tillhörande text, från 1839, är intressant på flera sätt. Av texten framgår att beundran för det mekaniska snillet vid denna tid var stor, samt att bönder och andra teoretiskt oskolade ansågs kunna äga insikt och snille i mekanikens värld. Vidare konstateras att produktionshastighet och precision drivs upp med hjälp av lämpliga maskiner samtidigt som beroendet av "väl öfvade

Bild 3. SIT 1836

arbetare” minskar. Intressant är också anmärkningen om "de numera vanliga anspråken på ren stil i machinbyggnad", och kravet på eget omdöme och egen förmåga vid en eventuell tillverkning av maskinen. På bilden är sedan en metallbearbetningsmaskin, bestående av både trä- och metalldelar, avbildad i

"en tredjedel af verkliga storleken" - jämför denna med bild 1 vad gäller detaljinriktning, exakthet och perspektiv.60

Jiukel filniugsnmchiu Jur kugghjul.

(Eller Uiwum /W)f. Jemnmt)

Dalla lilla redfkap, livar* litlkamal hlrledrr «ijj fria ScbwarlBwalderbiadrr··· bekanta fialllflut f Mckaaiak vig, Br appfuaact af Johan Ptaft i Try ber g acb firbittradt af AocBm* Kiniun der- atldca, hvllkra Ifrca ailjer dylika verktyg. Ett

•Ida·!, laiaadt alt fereaa* ned ea vaalig ararf- alal, kealar 18 Floriaer (enkriag 22 Kdr B:ce).

laråtladl aen ea alrakild nacbia, kaatar det 48 Flerlaer. Dea* verkam Ir eldaa. Ht dl ea vSI if- . vad arbetare aaaara bcbäfver ea bei dag, fSr att aicd der till paraade filar afraada de ned drlalaga·

akifva atakaraa knggarac pfi 120 enl hjul, eå altter ifrlgavareade redekap brem aen hclet ech ataa alrakild Ifaiag 1 allad alt firrltla' eanma arbete iaen tre (jerdedel* tinne, ech detta ned ca aeggraaabet ech felliadaiag^ aen enéjligca appela geaen filaiag pl fri baad.

Bitaiagca Ir appgjerd efter ca ef Kiknuxni nacbiaer, fêrfirdigad fur ea nedelieanliag i Tii- biegea. Åtekilligt kan aanlrkaa derenet, ned hlaaceade till de aa nera vanliga aaeprikca pl rea alii I nachiabyggaad ; nea vi ba icke trett es* berlttigade till algra ändringar 1 erigiuat- teckaiagea, ataa Sfverlcmaa II dem sen bir knn- aa Tilja atflra nacblaea, att rllta fernen efter aitt eget endfine.

Flg. 1 Ir nacblaea fria aldan; Fig. a ofvan- ifrla; akaiaa ir ea tredjedel af verkliga atorlekea.

Mellan åren 1852 och 1854 gav Scheutz ut Svensk Illustrerad Polytechnisk Journal, vilken var hans sista tidskrift. Vid denna tid hade bilder av olika bearbetnings- och ångmaskiner börjat förekomma allt oftare. Men fortfarande inga amerikanska. Små, i’ texten inbrutna bilder - ofta vita linjer på svart botten - förekommer också. I denna tidskrift finns "En populär kurs i Technologien, med 35 plancher i stålstick”, vilken är en bearbetad översättning från tyskan.

Även bilderna är tyska. Dessa är sannolikt framställda i smått industriell skala av tekniskt drivna bildskapare, vilka även är individuellt namngivna.61 Broar och järnvägar är vanliga motiv i denna serie, ur vilken bilderna 5 och 6 är hämtade. Ibland är motiven inramade av grandiosa naturscenerier. Även människor förekommer flera gånger på dessa planscher och framstår då, liksom vid ett fåtal tidigare tillfällen, som tämligen opersonliga utsmyckningar. Bildkvaliteten är hög och detaljåtergivningen exakt.

Planscherna är emellertid något plottriga, hopträngda och svåröverskådliga.

Inga rubriker finns och skalor är sällsynta. I dessa bilder är gränsen mycket suddig mellan vad som skulle kunna kallas ett berättande eller konstnärligt bildskapande, respektive ett mer vetenskapsbetonat återgivande inriktat på största möjliga funktionalitet.62

Bild 4. SIT 1839

283

Büd 5. SIP 1852 Bild 6. SIP 1852

■•.-W

ifffilEBl

*

Kring halvsekelskiftet började också andra mer allmäntekniska tidskrifter utkomma. Tekno-Kemisk Journal var dock huvudsakligen inriktad på teknisk kemi. Detta avspeglas också i planscherna, vilka domineras av kokapparatur och olika slags retortrar. Den kemiska industrin var bland de första att ta intryck av en mer teoretiskt inriktad vetenskap. Det är intressant att den första fackinriktade tidskriften, utöver bergstidskrifterna, var ägnad åt just den kemiska industrin. Intressant är också att dessa fackinriktade tidskrifters bildmaterial är enhetligare än de övriga tidskrifternas.

Tidskrift för praktisk byggnadskonst och Mekanik m.m. började utkomma 1850 - dess tredje årgång är "Illustrerad med 29 Plancher och mera än 200 figurer i träsnitt". Bilder av lantbruks- och kyrkobyggnader dominerar, men även bilder av husdetaljer, arbetarbostäder och stadsplaner finns. Exempel på det sistnämnda är en serie planscher av "Stockholms nya sluss", i vilken ingår översikter, ritningar och genomskärningar.63 Broar, verktyg och ångteknik avbildas också - "Förbättringar å ångmachiner och propellrar" är ett exempel på utnyttjande av ångkraften för sjötransporter.64 Bilder ägnade åt jordbruks­

teknik är däremot förvånansvärt sällsynta. Ett exempel är dock de två i texten

insprängda bilderna av "Garrets förbättrade skördemaskin".65 På den ena ses en

häst som drar denna skördemaskin, på vilken en man står och arbetar med en

kratta, bakom ekipaget går en medhjälpare och knyter kärvar - i bakgrunden

syns väderkvarnar och mjuka kullar. Under denna arbetssamma idyll, där

tekniken på ett konfliktfritt sätt smälter in i ett närmast pastoralt landskap,

finns en tämligen odetaljerad och svårtolkad principskiss av maskinen.

Men även en del bearbetningsmaskiner finns avbildade, exempelvis maskinhyveln på bild 7. Till skillnad från skördemaskinen är den

"sjelfagerande" - den är till och med försedd med en liten klocka som ringer vid slutfört arbete! Den tillhörande texten påminner om den som finns på bild 3, men är mer facktermsbemängd och abstrakt. Även andra olikheter finns:

maskinen är större och tyngre och är byggd av metall för att bearbeta metall.

Typiskt nog är det på bilden ett brosegment som skall bearbetas. Vidare är själva illustrationen mer detaljerad och exakt. Perspektivet är inte den omedelbart fönimmande betraktarens, utan den målmedvetne analytikerns. Lägg märke till skalan i bildens nederkant, vilken är graderad i "fot". Engelska fot, schweizerfot, meter, alnar, linjer kunde också förekomma - ingen genomgående måttstandard med andra ord.

JMrtrit.. a

Bild 9. TTN 1861 Bild 7. TBM 1850

En serie för oss mycket intressanta planscher finns i denna tidskrift: "Till Bolinders berättelse öfver Werlds-Expositionen 1851".66 Jean Bolinder, som med sin bror drev en av de tidigaste svenska mekaniska verkstäderna, fick genom Vetenskapsakademins fömedling ett stipendium för att besöka den stora världsutställningen i London 1851. Denna gjorde ett mycket starkt intryck på honom och han skriver i sin publicerade reseberättelse:

Sedan jag länge varit villrådig, hvad ämne jag skulle kunna utvälja, som för värt land medförde den största fördelen, och derföre förtjenade att företrädesvis blifva kändt, stadnade jag slutligen vid träds bearbetning medelst machiners användande.

Dä värt land, furornas hemland, erbjuder en sä stor mängd af trädmaterialier, som i betydlig myckenhet bil utlandet exporteras, och dä plank och bräder, innan de blifva nyttiga för åtskilliga behof vid inredning af byggnader eller möblers förfärdigande, fordra mycket arbete för hand, samt kostnaden, i följd af den länga tid och mödosamma arbete, som dervid måste användas, naturligtvis blir ganska dryg, sä åstadkommes genom machiners användande, vid bearbetning af plank och bräder till finare ändamål, både snabbhet och korrekthet i utförandet, samt en högst billig arbetskostnad.

Han företog också studieresor till Birmingham, Manchester, Liverpool och

285

Hull. De 11 noggranna beskrivningarna av olika slags träbearbetningsmaskiner är ett resultat av dessa mödor. Typiska, återkommande kommentarer i dessa är:

"inbesparade högst betydligt i arbetskostnad", "gott och noggrannt arbete",

"tillverkades i otrolig mängd". Bilderna är precist utförda och försedda med skalor, samtidigt som de är överraskande detaljfattiga. Detta kan bero på att utställningsföremålen inte fick vidröras - förmodligen fick Bolinder inte heller undersöka maskinerna på de besökta fabrikerna så ingående som han önskade.

Ett annat resultat av hans mödor torde vara den från 1852 stigande produktionen av träbearbetningsmaskiner vid Bolinders mekaniska verkstad.67

G. R. Dahlander och A. W. Ewert utgav under 1860-talet fyra föga långlivade tekniska tidskrifter. Bägge arbetade vid Chalmerska Slöjdskolan i Göteborg - den driftige Dahlander blev senare föreståndare för Teknologiska Institutet.

Ämnesval och typografi genomgick inga stora förändringar i dessa tidskrifter, varför de kan ses som'en enda trots att namnet varierade. Planschmaterialet uppvisar stora likheter: trots att ett par olika litografiska ateljéer anlitades är bilderna mycket snarlika både vad gäller formgivning och detaljutförande.

ßild 8 är ett typexempel på dessa planscher. De ingående figurerna är många men försedda med rubriker och lätta att skilja från varandra. På planscherna finns såväl översiktliga och principförklarande bilder, som mer detaljerade och exakta ritningar. Bilden är från 1859 och är en av de allra första med en måttsatt figur; skalor är annars inte så vanliga på dessa tidskrifters planscher. Några i texten inbrutna bilder finns inte. Amerika har dock fått komma med på ett hörn - det nedre högra på bilden. Mest uppmärksammades små och praktiska ting. Amerikanska handverktyg verkar till exempel att ha varit uppskattade och återkommer på flera planscher.68 Amerikanska arbetskraftsbesparande maskiner finns emellertid inte avbildade, vilket är en smula anmärkningsvärt:

det tidiga 1860-talet framstår som något av en genombrottstid för beundran av dessa amerikanska maskiner vid en genomgång av textmaterialet.69

W.T

i»;

Bild 8. TTN 1859

Bilder av maskiner och verktyg är det annars ganska gott om. Ång- och järnvägsteknik är andra återkommande motiv. Dock inte lika populära på bild som i text. Detsamma gäller i än högre grad telegrafteknik. De avbildade maskinerna är ofta sådana avsedda för bearbetning eller efterbehandling, som till exempel "Machin för fulländning af Metallpjeser". I den tillhörande texten kan läsas: "I allmänhet behöfva de pjeser, hvilka äro tillverkade genom gjutning eller smidning att vidare bearbetas för hand, hvilket blifver både besvärligt och kostsamt, men likväl endast med svårighet blifver väl utfördt.".70 Det är återigen den dyrbara och mindre precisa människoarbets- kraften som skall understödjas eller ersättas av maskinerna - jämför med texten till bild 4. Bilderna kan vara abstrakta ritningar eller översiktliga, mindre exakta bilder såsom bild 9. Men även större och tyngre maskiner än denna finns, exempelvis en "Sjelfverkande machin för gravering af kattunstrycksvalsar" - hade denna avbildats tillsammans med en arbetare, skulle denne varit mer av maskinövervakare än mannen på föregående bild.71

Det finns i Dahlanders och Ewerts tredje tidskrift, den vars utgivning understöddes av Svenska Slöjdföreningen, en intressant serie planscher till en intressant artikelserie: "Om några nyare verktygsmaskiner för bearbetning af jem och trä".72 Författaren, G. R. Dahlander, skriver 1861:

Bearbetningen af metaller och trä har under de senare åren erhållit väsendtliga förbättringar.

Flera nya maskiner hafva blifvit uppfunna för att ersätta handarbetet, och de äldre verktygsmaskinerna hafva i flera hänseenden blifvit fullkomnade. /—/ Vi måste inskränka oss till en beskrifning af det vigtigaste, som vi inhemtat i denna sak under flera resor i Europas förnämsta industriidkande länder.

England intager ännu första rummet bland dessa länder i fråga om konstruktionen och användandet af olika arbetsmaskiner; men såväl Tyskland som Frankrike hafva gjordt så betydande framsteg i denna riktning, att de ofta kunna täfla och i vissa fall öfverträffa England.

Men de engelska maskinfabrikanterna ådagalägga likväl mera sjelfständighet och ursprunglighet än de tyska och fransyska; ehuru äfven de förra hafva ej obetydligt lånat, synnerligen från Norra Amerika.

Jämförs dessa planscher med Bolinders så ser man att maskinerna blivit större och stabilare. Men inte heller dessa planscher är måttsatta eller särdeles detaljerade. Det klart största intresset ägnas metallbearbetningsmaskiner, vilka som regel också är byggda helt i metall. Amerikanska maskiner avbildas alltjämt inte.

Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap utkom regelbundet från 1859 till 1871. Kanske var utgivningsförhållandena tryggare för denna än för Dahlanders och Ewerts samtidigt utkommande tidskrifter. Liksom flertalet av tidskrifterna utgavs den i Stockholm, vilket möjligen kan ha underlättat

287

avsättningen. Den och lngeniörs-Föreningens Förhandlingar var de två tidskrifter som kom ut under längst tid. Bägge utkom även efter 1870. De utgör således i viss mån slutpunkter för de utvecklingslinjer vi följt. Deras planschmaterial är också av likartat slag.

På planscherna till Tidskrift för byggnadskonst och ingeniörsvetenskap får dock byggnadskonsten ett mycket stort utrymme. Städer och stadsplaner ägnas ett större intresse än i den tidigare tidskriften av liknande slag. "Förslag till sammanbindningsbana genom Stockholm" ser ut att vara ett tidigt förslag till inrättande av en tunnelbana.73 Jordbrukets, kyrkans och speciellt de större utställningarnas byggnader återkommer gång på gång. Liksom bilder från järnvägs- och ångkraftsteknikens områden. Militärteknik återkommer också - pansarbåtar var ett mycket omtyckt motiv. Bild 10 illustrerar väl på sitt sätt att denna tid var något av ett "de tillfällliga uppfinningarnas oroliga haf".

Bild 10. TBI1867

Arbetskraftsbesparande maskiner avbildas också ofta. Bild 11 hör till artikeln

"Om supportidéens tillämpning inom maskinverkstäderna" från 1870.74 Tack vare den löpande försättaren, eller supporten, kunde en "fulländning i sjelfva arbetet" nås. Större precision medförde mindre efterbehandling av tillverkade delar, minskat beroende av skickliga hantverkare och större produktion - jämför återigen med bild 4. Figurerna 1 och 2 på bilden skulle ha kunnat heta

"före" och "efter". Mannen till vänster är äldre och arbetar vid en äldre svarv.

Hans arbete är tyngre, men kräver samtidigt en viss yrkesskicklighet - kanske skänker det också en viss yrkesstolthet. Säkert tar det längre tid att utföra och blir nog, trots krumcirkel och hammare, mindre exakt. Den yngre mannen däremot kan ha högra handen i byxfickan och titta bort under det att supporten

"gör jobbet". Det är lätt att gissa vilka slutsatser bildbetraktaren skulle dra.

Bild 11. TB7 1870 Bild 12. TB11863

Bild 12, från 1863, kan jämföras med bild 1, som också visar block och spel. Den senare planschen är varken plottrig eller uppsplittrad och ägnas helt åt en enda del av ett vindspel. Blocken är inte insatta i något sammanhang eller visade i funktion, utan har avbildats för sig. Själva illustrationerna är vidare mycket exakta samt skalförsedda och måttsatta - spontant upplevs de väl som just ritningar. Skillnaden mellan bild 1 och bild 12 är troligen större än skillnaden mellan bild 12 och dagens ingenjörers sätt att avbilda block.

Bilderna blir också mer abstrakta mot slutet av perioden. Bild 13 visar en avbildning av John Ericssons populära kalorikmaskin. Varken bilderna av maskinerna eller illustrationerna av kolvrörelserna är omedelbart tillgängliga för lekmannen. Bilden torde bättre än en myckenhet ord illustrera de förändringar och övergångar som nämndes i inledningen till detta avsnitt.

Bildkvaliteten är hög och planschen som helhet framstår inte som plottrig, utan tvärtom som mycket överskådlig. Likväl är detaljåtergivning och precision god. Rubriker och skalor finns.

Bild 13. TBI1861 289

Planschmaterialet till Ingeniörs-Föreningens Förhandlingar liknar, som nämnts, det som de 3 senaste bilderna hämtats ur. Kanske drivs dock abstraktionen ett steg längre i denna tidskrift. Bild 14 hör visserligen till en artikel om beklädnadsmurar, vilka har mer med väg- och vattenbyggnad än maskinkonstruktion att göra, men har trots detta tagits med eftersom den så konkret illustrerar tesen om tilltagande abstraktion.75 Skillnaden mellan den handfast avbildade stenen på bild 1 och den föga jordnära jordvallen på denna bild är slående. Artikelförfattaren måste vidare ha förutsatt att läsaren besatt den sorts skolning som låter sig anas av kommentaren "Genom en blick på figuren kan man nu utan svårighet öfvertyga sig"

Genom en blick pä figuren kan man nu utan svå­

righet öfvertyga sig. att brottytan AF,som hittills varit godtyckligt antagen, kan väljas pä ett sådant sätt, att trycket B blir det största möjliga. Flyttas neral. punkten F längre från B, så ökas visserligen det tryckande pris­

mat, men på samma gång minskas AGoch ökas FG, så att Rendast innehåller en mindre del af det tryc­

kande prismats vigt. och om Fsammanfaller med B, blir A Gnoll och Rnoll. Flyttas åter Fnärmre B, då minskas prismat B AF,men AGökas och FGmin­

skas, så att Rblir en större del af prismats vigt Om F sammanfaller med Bblir B AFnoll och Råter noll. — Vi vi\ja nu bevisa, att trycket Ruppnår sitt största möjliga värde, om brottytan AFtages så, att KF blir medelproportionalen till KB och KB.

Vi beteckna afståndet KBmed a, Kffmed boch KB'med X samt vidare „4/C med m, ABmed « och och det vinkelräta afståndet från *1 till KBmed poch slutligen AGmed soch G Fmed t. Betecknas vidare vigten af volymenheten jord med γ,så är

M=\p(x— a)roch R—\pr(x—a)~

Men emedan FGär parallel med AH,så är

$ b—X Ml-·, i

—=—— eller s—-(b—x)

mb b

Bild 14. IFF 1866

I denna tidskrift finns också till slut de första planscherna ägnade åt amerikanska maskiner: "Amerikansk skrufskärningsmaskin", "Om amerikanska stamphammare", "Amerikansk ång- och muddermaskin".

Uppskattningen av verktygen återkommer: "Universalskrufnycklar af amerikansk konstruktion".76 Vår periods allra sista år - 1870 - ägnas så slutligen 3 hela planscher åt amerikansk ingenjörsvetenskap: "Experimenter med turbiner utförde i Förenta Staterna af Norra Amerika, af ingeniör H. F. Mills".

Med dessa iakttagelser torde måttet vara rågat och en övergång till sammanfattning och tolkning av undersökningsresultaten vara önskvärd.

4.

"Ännu vid sekelskiftet", skriver idéhistorikern Bo Sundin i ett arbete om den

svenska teknologiska forskningen i början av 1900-talet, "tycks

industriutställningarna och teknikernas utländska studieresor ha varit de stora