Intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med Covid-19
En kvalitativ intervjustudie
Emin Chebaane & Cecilia Lundberg
Examensarbete, 15 hp
Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot Intensivvård, 60 hp Höstterminen 2020
Innehållsförteckning Innehållsförteckning
Abstrakt ... i
Abstract ... ii
Introduktion ... 1
Bakgrund ... 1
Pandemier historiskt ... 1
Covid-19 ... 2
Sveriges krisberedskap vid pandemi ... 2
Prioriteringar inom intensivvård under extraordinära händelser ... 3
Intensivvårdssjuksköterskans roll ... 3
Motiv för studien ... 4
Syfte ... 4
Metod... 4
Design ... 4
Studiekontext ... 4
Urval ... 5
Datainsamling ... 5
Analys ... 6
Forskningsetiska överväganden ... 7
Resultat ... 8
Organisatorisk utmaning ... 9
Arbete med personal utan intensivvårds vana ... 9
Påfrestande arbetsmiljö ... 9
Ständigt förändrade behandlingsstrategier ... 11
Ny situation väcker känslor ...12
Växande oro och rädsla ...12
Otillräcklighet i yrkesrollen ...12
Ökad trygghet ...13
Utmaning med ny patientgrupp ...13
Den okända patienten ... 14
Den svåra patienten ... 14
Utmaning med förändrad kommunikation ... 14
Diskussion ... 16
Resultat diskussion ... 16
Förslag på framtida forskning ... 20
Metoddiskussion ... 20
Etisk diskussion ... 22
Konklusion ...23
Referenser ... 24
Bilagor ... 29
Bilaga 1 Förfrågan till biträdande verksamhetschef ... 29
Bilaga 2 Informationsbrev – Samtycke till att delta i en forkningsstudie ... 30
Bilaga 3 Intervjuguide ... 32
Intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med Covid-19 - en kvalitativ intervjustudie
Abstrakt
Bakgrund: I december 2019, upptäcktes ett nytt virus som senare fick gå under namnet Covid-19. Viruset spred sig snabbt över hela världen och klassades som en pandemi. Viruset drabbar människor olika där en del enbart får milda
förkylningssymtom medan andra blir så sjuka att de kräver intensivvård. Hittills har över en miljon människor världen över mist sina liv. Senast Sverige drabbades av ett virus klassat som pandemi i denna skala var 1918 då spanska sjukan bröt ut.
Erfarenheten av en pandemi är därför låg bland landets intensivvårdssjuksköterskor.
Motiv: Vi vill belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter som har Covid-19 för att ge en djupare förståelse och kunskap inför framtiden.
Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med Covid-19.
Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie genomfördes med intensivvårdssjuksköterskor. Inklusionskriterierna för deltagare i studien var utbildade intensivvårdssjuksköterskor som arbetat minst fem pass på covid-sal.
Intervjuerna analyserades genom innehållsanalys med induktiv ansats
Resultat: Upplevelsen av att vårda patienter med Covid-19 varierade och tre kategorier kunde identifieras; “Organisatorisk utmaning”, “Ny situation väcker känslor” och “Utmaning med ny patientgrupp”.
Konklusion: Under Covid-19 pandemin uppstod både positiva och negativa känslor hos de intensivvårdssjuksköterskor som intervjuats. I början var negativa känslor dominanta som stress, oro och otillräcklighet samt påfrestningar i arbetsmiljön. I ett senare skede minskade det negativa. Positiva känslor som trygghet och ny kunskap uppstod. Studien öppnar upp för vidare forskning.
Översikt över arbetets omfattning Magister
Antal sidor 36 Antal ord 7200 Antal tabeller 2 Antal figurer 0
Nyckelord: Kvalitativ, pandemi, Covid-19, intensivvård, upplevelse, sjuksköterska, vårda.
Intensive care nurse´s experience of caring for patients with Covid-19 - a qualitative interview study
Abstract
Background: In december 2019, a new virus was discovered that was later renamed Covid- 19. The virus spread rapidly around the world and was classified as a pandemic. The virus affects people differently, where some only get mild cold symptoms while others become so ill that they require intensive care. To date, over one million people worldwide have lost their lives. The last time Sweden was affected by a virus classified as a pandemic on this scale was in 1918 when the Spanish flu broke out. The experience of a pandemic is therefore low among Sweden´s intensive care nurses.
Motive: We want to illustrate intensive care nurses' experiences of caring for patients who have Covid-19 in order to provide a deeper understanding and knowledge for the future.
Aim: To investigate the intensive care nurse's experience of caring for patients with Covid- 19.
Methods: A semi-structured qualitative interview study was conducted with intensive care nurses. The inclusion criteria for participants in the study were trained intensive care nurses who worked at least five shifts in Covid ward. The interviews were analyzed by content analysis with an inductive approach.
Result: The experience of caring for patients with Covid-19 varied and three categories could be identified; “Organizational challenge”, “New situation evokes emotions” and
“Challenge with new patient group”.
Conclusion: During the Covid-19 pandemic, both positive and negative emotions arose among the intensive care nurses interviewed. In the beginning negative emotions were dominant such as stress, anxiety and inadequacy as well as stress in the work environment.
At a later stage the negative emotions decreased. Positive feelings such as safety and new knowledge arose. The study opens up for further research.
Keywords: qualitative, pandemic, Covid-19, intensive care, experience, nurse, caring.
Introduktion
I december 2019, upptäcktes ett nytt virus som senare fick gå under namnet Covid-19.
Viruset spred sig snabbt över hela världen och klassades som en pandemi. Viruset drabbar människor olika där en del enbart får milda förkylningssymtom medan andra blir så sjuka att de kräver intensivvård (WHO, 2021., Pitlik. 2020). Den 3 januari 2021 är Covid-19 fortfarande klassat som en pandemi. I världen finns över 83 000 000 bekräftade fall av Covid-19 och nästan 2 000 000 dödsfall (WHO, 2021). I Sverige upptäcktes den första smittade personen i mars 2020 (Krisinformation, 2020) och nu finns över 400 000 bekräftade fall och närmare 9 000 dödsfall (WHO, 2021).
Senast Sverige drabbades av en pandemi i den här storleken var spanska sjukan 1918.
Erfarenheten av en pandemi är därför bland Sveriges intensivvårdssjuksköterskor låg och beredskapen har visat sig vara bristfällig i regionerna när det kommer till lager av till exempel skyddsmaterial och läkemedel. Enligt vår kunskap finns det idag lite forskat kring intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med Covid-19 varav syftet med denna studie är att belysa detta.
Bakgrund
Pandemier historiskt
Den mest kända pandemin i modern tid är spanska sjukan 1918-1920, som har tagit flest liv.
Den pandemin bestod av tre vågor varav den andra vågen skördade flest offer. Totalt dog mellan 40 och 50 miljoner människor i världen (Saunders-Hastings & Krewski. 2016).
Experter världen över har de senaste 25 åren varit överens om att det inte är en fråga om, utan när, en ny pandemi bryter ut. Därav har strategier kring folkhälsa och socioekonomiska effekter av en framtida pandemi utarbetats. World health organisation (WHO) har
uppmuntrat att länder ser över sin beredskap inför en eventuellt kommande pandemi (Ziegler et al. 2018).
Covid-19
Det finns flera typer av coronavirus. Första gången denna familj av virus upptäcktes var på 1960 talet från en vanlig förkylning (Su et al. 2016). Sex olika typer av coronavirus var kända fram till sent 2019 (Zhu et al. 2020).
I december 2019 kommer rapporter om kluster av pneumoni som av okänd orsak var kopplade till en lokal fiskmarknad i Wuhan, Kina. Den 27 december samma år testas tre patienter som ligger på sjukhuset i Wuhan p.g.a. feber och hosta. Med hjälp av olika
labbanalyser från bronkial vätska och epitelceller från luftvägarna har forskare kunnat se en 86,9% likhet med tidigare SARS-liknande CoV. Den får namnet 2019-nCoV (icke bekräftad ny stam av virus) och är en misstänkt sjunde familjemedlem av coronavirus (Zhu et al.
2020). Fler analyser bekräftar att det med 96 % sannolikhet är ett coronavirus och får då namnet SARS-CoV-2, även kallat Covid-19. Viruset smittar mellan människor via
droppsmitta. Det finns även en misstanke om aerosolsmitta (Li et al. 2020). Patienter med Covid-19 får låg, mild och allvarliga respiratoriska symtom (Li et al. 2020., Pitlik. 2020).
I början av pandemin drabbades Italien av en chockvåg av patienter med Covid-19 med sjukdomsbilden akut andningssviktsyndrom (ARDS) som krävde intensivvård. Inom en vecka fanns behov av ytterligare 2 500 intensivvårdsplatser och mer än 5 000 ventilatorer än vad som fanns tillgängligt i Italien (Remuzzi & Remuzzi. 2020).
Sveriges krisberedskap vid pandemi
Sveriges övergripande mål vid pandemiutbrott är att minimera dödlighet och sjuklighet i befolkningen samt minimera övriga negativa konsekvenser för individer och samhälle. För alla medlemsländer inom WHO är det internationella hälsoreglementet (IHR) ett bindande ramverk där syftet är att förebygga, förhindra och hantera gränsöverskridande hälsohot.
Utöver detta bygger det svenska krishanteringssystemet på tre grundläggande principer som gäller under alla kriser; ansvarsprincipen, likhetsprincipen och närhetsprincipen. Vid utbrott av smittsamma sjukdomar krävs även en god beredskap på nationell, regional och lokal nivå.
Handlingsplaner, beredskapslager, tillgång till tillräckligt med kompetent personal samt strukturer för kommunikation och samverkan skall finnas på alla nivåer
(Folkhälsomyndigheten, 2019). För att kunna möta upp behovet av intensivvårdsplatser i landet så utökades antalet platser samt att nya intensivvårdsavdelningar upprättades. Även fältsjukhus byggdes upp i delar av landet (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap,
2020). Sjukvårdspersonal fick snabbutbildning inom intensivvård för att utöka behovet av personal på de nya intensivvårdsavdelningarna (Socialstyrelsen, 2020).
Den 9 mars 2020 fick Västerbotten sitt första konstaterade fall av Covid-19. På mindre än en månad fick intensivvården i Västerbotten ställa om från en till tretton patienter med Covid- 19. Antalet intensivvårdsplatser ökades i regionen (Region Västerbotten, 2020).
Prioriteringar inom intensivvård under extraordinära händelser
I mars 2020 kom Socialstyrelsen ut med nationella riktlinjer kring prioritering inom
intensivvården under extraordinära förhållanden. Det gällde prioriteringar kring tillgången av intensivvård efter behov och patientnytta, avbryta intensivvård, hantering av etisk stress hos personalen samt vård och behandling av patienter som nedprioriteras. Dokumentet skulle vara ett stöd för hälso- och sjukvården och var tänkt att konkretiseras av
verksamhetsföreträdare (Lindén, 2020).
Jämfört med andra avdelningar ställs personal som arbetar på intensivvårdsavdelningar oftare inför etiskt svåra situationer. Situationer kan uppstå med etiska svårigheter i samband med avslutande av livsuppehållande medicinsk behandling eller vid användning av
livsuppehållande behandling. Inom intensivvården uppstår ofta funderingar kring livet och döden gällande om de åtgärder som görs är lämpliga eller olämpliga (Park et al. 2014).
Intensivvårdssjuksköterskans roll
Intensivvårdssjuksköterskans funktion och ansvar är att bedöma, analysera, planera, genomföra och utvärdera avancerad omvårdnad till akut eller kritiskt sjuka patienter. Det ingår även att ta hand om anhöriga och närstående som befinner sig i en krissituation (Stubberud, 2013, s. 25). En intensivvårdssjuksköterska ska kunna vårda patienter som har svikt i ett eller flera organ i en högteknologisk miljö. Utifrån vetenskap kunna kritiskt granska och utvärdera olika typer av ordinationer, behandlingsformer och
omvårdnadsinterventioner (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2012). Det har visat sig att sjuksköterskor som är väl insatta i arbetsplatsens kris- och katastrofplan är mer effektiva vid en händelse som liknar en kris eller katastrof (Thobaity et al. 2017). Hälso- och sjukvårdspersonal som arbetat under en pandemi exponeras för fysiska och psykiska stressfaktorer som kan resultera i allvarliga psykiska hälsoutfall. Under tidigare pandemier har det funnits förekomst av posttraumatisk stress, depression, ångest, en oro för att själv smittas samt utmattningssymtom bland
personalen (Preti et al. 2020).
Motiv för studien
Det finns fåtal studier som belyser intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att arbeta vid fronten under en pandemi. Vi vill belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att arbeta med patienter som har Covid-19 för att ge en förståelse men också för lärdom inför framtiden om något liknande skulle ske. De studier som finns kring upplevelsen är utförda internationellt, främst från Kina. Studieansvariga har inte kunnat hitta några svenska studier kring intensivvårdssjuksköterskors upplevelser i skrivande stund. Covid-19
klassificeras fortfarande som en pandemi och är inne på sin andra våg. Vaccinationer mot viruset har precis påbörjats i världen (december 2020). Därför är studien, enligt
studieansvariga högaktuell.
Syfte
Syftet är att undersöka intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med Covid-19.
Metod
Design
Kvalitativa semistrukturerade intervjuer har genomförts och analyserats med innehållsanalys med induktiv ansats.
Den induktiva ansatsen innebär en förutsättningslös analys av texten, i detta fall baserat på deltagarnas upplevelser. Sanningen finns i betraktarens ögon och texten ses i sitt sammanhang. Texten har inte en given mening och kan därav tolkas på flera sätt. Olika tolkningar kan dock ändå göra analysen giltig. (Graneheim & Lundman, 2008, s.160).
Studiekontext
Studien är utförd i Västerbotten på Intensivvårdsavdelningen, på Norrlands
Universitetssjukhus i Umeå, av två specialistsjuksköterske studenter inom intensivvård vid Umeå universitet. Samtliga deltagare är utbildade intensivvårdssjuksköterskor, anställda på intensivvårdsavdelning och har arbetat med patienter drabbade av Covid-19. På
intensivvårdsavdelningen vårdas i vanliga fall tolv patienter, fördelade på två salar, varav det även finns tillgång till en isoleringssal utöver dessa platser. Under pandemin öppnades
ytterligare intensivvårdsavdelningar som skulle vårda Covid-19 patienter. I nuläget (oktober 2020) har dessa stängts men den ordinarie intensivvårdsavdelningen har byggts om och är nu fördelat på tre salar med plats för totalt tre Covid-19 patienter och nio
intensivvårdsplatser utan isolerings behov.
Studien ingår inte i ett större projekt utan är en enskild studie utförd på magisternivå.
Urval
Urvalet har gjorts enligt tillgänglighetsurval för att få en insikt i intensivvårdssjuksköterskans upplevelse.
Tillgänglighetsurval innebär att studieansvariga använt sig av de deltagare som funnits tillgängliga för intervju under v. 41-44 och uppfyllde inklusionskriterierna.
Inklusionskriterierna för deltagare i studien var utbildade intensivvårdssjuksköterskor som anmält sig frivilligt och arbetat minst fem pass på covid-sal. De skulle även finnas
tillgängliga under vecka 41-44 då studien pågick under en bestämd tidsperiod.
I studien deltog elva intensivvårdssjuksköterskor, tio kvinnor och en man, som uppfyllde inklusionskriterierna. Deltagarna har olika lång erfarenhet inom sitt yrke, från ett år till över 20 år, då det i inklusionskriterierna inte fanns någon gräns för arbetserfarenhet. En deltagare har förutom i Västerbotten även arbetat i en annan region i Sverige under pågående pandemi.
Datainsamling
Biträdande verksamhetschef samt avdelningschef kontaktades för att få tillåtelse att genomföra studien på kliniken (bilaga 1).
Kontakt togs sedan med intensivvårdssjuksköterskorna på utvald klinik via mejl med
information om studien. Därefter hölls även ett muntligt informationstillfälle på kliniken av studieansvariga för att på så sätt kunna besvara eventuella frågor kring studien. Skriftlig information om studien har även funnits tillgänglig på aktuell klinik i deltagarnas fikarum.
Deltagarna har själva fått avgöra om de vill delta genom att kontakta studieansvariga samt skriva på samtyckesformulär (bilaga 2). När samtycke uppnåtts har studieansvariga
kontaktat deltagarna för att boka tid för intervju. De har givits möjlighet att intervjuas på annan plats än sin arbetsplats. Deltagarna informerades både muntligt och skriftligt om sin frivillighet att delta, samt sin möjlighet att avstå medverkan när som helst i processen, i
samband med intervjutillfället. Information om konfidentiell hantering av deltagarnas data gavs och beskrevs hur denna skulle förvaras.
Semistrukturerade intervjuer genomfördes för att samla in data. En intervjuguide (bilaga 3) med öppna frågor samt följdfrågor formulerades för att säkerställa att de frågor som ställdes till deltagarna hade samma innehåll.
En intervjuguide är av stor vikt då frågorna kan presenteras olika men alltid bör ha samma innebörd (Dahlberg, 1997, s. 104).
Varje intervju spelades in och kodades med ett randomiserat nummer innan de transkriberades av den studieansvarig som utfört intervjun.
Analys
De transkriberade intervjuerna har lästs av båda studieansvariga ett flertal gånger. Därefter reflekterade textens huvudsakliga innehåll tillsammans. Varje text har sedan analyserats genom att ta ut meningsenheter som svarade mot syftet. Dessa meningsenheter har kodats, kondenserats och givits ett nummer för att lätt kunna få en översikt samt hitta igen
tillhörande citat. Studieansvariga gick noggrant igenom alla koder tillsammans ett antal gånger och de jämfördes för att hitta likheter och skillnader. Till en början hittades åtta olika preliminära kategorier. Jämförelser gjordes mellan de olika preliminära kategorier som hittades och sorterades till slut under tre kategorier. Genom att placera de koder som hade ett liknande innehåll tillsammans kom vi fram till nio subkategorier och tre
kategorier.
TABELL 1. Exempel på analystabell
Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet Kod Subkategori Kategori
…jag har aldrig liksom upplevt mig pressad och
stressad över mitt jobb. Men nu är det för första gången som jag gör det.
Har man så lång erfarenhet, trodde att jag hade liksom kompletta verktyg men uppenbarligen hade jag inte det.
Det har varit väldigt
påfrestande……
Jag har aldrig upplevt stress över mitt jobb. Nu är det första gången. Med så lång erfarenhet trodde jag att jag hade kompletta verktyg men det här har varit väldigt påfrestande.
Upplevt försämrad arbetsmiljö vid förlust av
strategier.
Påfrestande arbetsmiljö
Organisatorisk utmaning
…det här med att informationen ändrades från det att du gick på ditt pass typ tills dom som gick på på eftermiddan så var det kanske någon annan information som gällde. Det var sånt
informationsflöde från början åh då är rädslan att vågar vi lita på det här?
Informationen ändrades från att du gick på ditt pass till eftermiddagspasset.
Det var sånt informationsflöde i början att vi inte visste om vi vågade lita på det.
Ständigt förändrad information från
ledningen gav osäkerhet.
Ständigt förändrade behandlings- riktlinjer
Organisatorisk utmaning
Forskningsetiska överväganden
Arbetet har utgått från Vetenskapsrådets fyra etiska huvudkrav för individskydd:
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
En etikblankett fylldes i och skickades till utsedd handledare på Umeå universitet.
En viktig aspekt är antalet informanter och att dessa ger mycket av sig själv i intervjuerna.
Stor vikt har lagts på att deltagarna ej ska gå att identifiera då resultatet presenteras.
I en studie ska nyttan vägas mot risker i en riskanalys (Kjellström, 2017, s. 57-77) och detta gjordes genom att säkra deltagarnas frivillighet samt identitet. Det är även av vikt att
klargöra för deltagarna att den som är studieansvarig inte är där som kollega utan enbart för att samla in data (Streubert Speziale & Carpenter, 2007, s. 57-73) då det under intervjuerna
delges personliga berättelser. Det faktum att studieansvariga även är kollegor med
deltagarna har tagits i beaktande under hela arbetets gång för att säkerställa konfidentialitet och att material inte läcks ut. Med tanke på detta har alla deltagare själva fått bestämma vart de ska intervjuas.
Resultat
Intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda Covid-19 patienter varierade. Från deltagarnas intervjuer har tre kategorier identifierats; “Organisatoriska utmaning”, “Ny situation väcker känslor” och “Utmaning med ny patientgrupp”. För att illustrera de
aktuella subkategorierna har noga utvalda citat använts som framkommit från intervjuerna med deltagarna.
TABELL 2. Översikt över kategorier och subkategorier
KATEGORIER SUBKATEGORIER
Organisatorisk utmaning - Arbete med personal utan intensivvårdsvana
- Påfrestande arbetsmiljö - Ständigt förändrade
behandlingsstrategier Ny situation väcker känslor - Växande oro och rädsla
- Otillräcklighet i yrkesroll - Ökad trygghet
Utmaning med ny patientgrupp - Den okända patienten - Den svåra patienten - Utmaning med förändrad
kommunikation
Organisatorisk utmaning
Upplevelsen var att det blev en organisatorisk utmaning att vårda patienter med Covid-19.
Tre subkategorier framkom; arbete med personal utan intensivvårdsvana, påfrestande arbetsmiljö och ständigt förändrade behandlingsstrategier.
Arbete med personal utan intensivvårds vana
Det som tydligt framkommit är problematiken kring teamarbete med personal som i vanliga fall inte arbetar på en intensivvårdsavdelning. Intensivvårdssjuksköterskan fick gå in i en, för många ovan roll, av ökat ansvar där de förväntades leda arbetet samt handleda de
kollegor som kommit från andra enheter. Det fanns en känsla av otillräcklighet i sin förmåga att handleda då de själva även kände en viss osäkerhet i den nya situationen. Stress framkom i att inte hitta i nya lokaler, arbeta med ovan personal vid akuta situationer och framförallt då det var enbart en person från intensivvårdsavdelningen tillsammans med ovan personal.
En del av det ökade ansvaret upplevdes bli att skydda patienterna från den okunskap och ovana som fanns kring både respiratorer, omvårdnadssituationer och i kommunikationen med patienter.
“Jag kände att det blev min uppgift att gå runt och se att det inte blev fel.”
Teamen som bildades var okända för varandra och svårigheter kring samarbete framkom som en del av den tidiga vården. Dock upplevdes samarbetet som positivt av många och att det efteråt har utvecklats till starkare relationer och förståelse mellan de olika enheterna.
“Jag menar, dom blev inkastade i IVA vård som de inte hade någon erfarenhet eller ehh..utbildning för. Dom gjorde ju verkligen ett bra jobb.”
Påfrestande arbetsmiljö
Deltagarna i studien påverkades både fysiskt och psykiskt när de arbetat med patienter som var smittad med Covid-19. Två deltagare nämner att de inte alls påverkats.
Arbetsbelastningen var hög med många patienter som var väldigt sjuka, vilket i sin tur kräver mycket omvårdnad. Deltagarna upplevde även att det var alldeles för lite personal på salen. Det var svårt att få gå ut ur salen för att ta rast men det gick oftast. Planering krävdes och i början var det endast halva personalstyrkan kvar inne på sal, vilket resulterade i att en redan hög belastning gav ännu högre belastning på de som var kvar.
“Jag menar du bara sprang runt som en sån där duracellkanin i den här utrustningen. Ja det var jobbigt”
På obekväm arbetstid var det färre personal och det var svårare att få tag i läkare som kunde svara på eventuella frågor. Miljöombytet till en annan avdelning gav en ökad belastning då deltagarna inte visste vart saker fanns eller hur viss utrustning fungerade. Samtidigt
upplevde intensivvårdssjuksköterskorna att de skulle ha kunskap om detta då de hade det yttersta ansvaret. Deltagarna ansåg att det fungerade bättre på hemavdelningen där de visste vart allt fanns.
Det var blandade åsikter om vilken typ av skyddsutrustning som
intensivvårdssjuksköterskan föredrog att använda men konsekvenserna av
skyddsutrustningen var en gemensam upplevelse. De drabbades av huvudvärk, trötthet, tryck mot näsa och nacksmärta. Då intensivvårdssjuksköterskan inte var van
skyddsutrustning så tog det tid att ta sig in på sal. De ville inte utsätta sig själv för risk och tog sin tid för att skydda sig. Sjukvårdsledningen tog höjd för att säkerställa mer material än vad de behövde vilket upplevdes positivt från deltagarna. Intensivvårdsavdelningen var prioriterade enligt deltagarna, vilket upplevdes som att allt gjordes för att säkerställa
personalens säkerhet. Det upplevdes, trots kaoset, välordnat i jämförelse med andra sjukhus och avdelningar som hanterade situationen på annat vis. I början upplevdes ledningen ha svårt att få tag i rätt skyddsutrustning vilket gjorde att personalen var tvungen att spara in på onödigt användande. Det upplevdes mer stressfullt att spara in på material än att faktiskt vara inne på sal och arbeta med de smittade. Deltagarna litade inte på att regionen skulle förse personalen med utrustning även om deltagarna inte hade några tvivel på att regionen skulle utsätta dem för risk.
Deltagarna blev trötta efter något enstaka pass och det behövdes mer återhämtning än i normalfallet. Det blev även svårt för deltagarna att koppla av hemma då arbetet följde med dem hem. En deltagare nämner att det inte fanns tid för reflektion och en annan deltagare nämner att det borde varit obligatoriskt med reflektion då många bara ville hem efter ett pass. En av intensivvårdssjuksköterskorna tyckte att samtalen i arbetsgruppen gick bra.
Både erfarna och icke erfarna intensivvårdssjuksköterskor såg hela situationen som en utmaning.
“Har man så lång erfarenhet, trodde att jag hade liksom kompletta verktyg men uppenbarligen hade jag inte det. Det var väldigt påfrestande…”
Ständigt förändrade behandlingsstrategier
“Alltså anledningen till att de, den behandlingen inte skulle ges, handlade ju inte om att det hade varit nyttigt för patienten, utan det handlade om att vi inte skulle utsätta oss för fara.”
Intensivvårdssjuksköterskan kände sig inte bekväm med de rådande riktlinjerna då vissa riktlinjer avvek från de normala strategierna för just det specifika symtomet. Med en ny sjukdom kom oklara beslut och riktlinjer. De första riktlinjerna som kom för att behandla patienter som var smittad av Covid-19 utgick från att skydda personalen. Majoriteten av deltagarna kände en frustration över att fokus gick från patienten. Frustrationen uppkom när intensivvårdssjuksköterskan inte förstod varför de gjorde på ett visst sätt. Det kunde vara ett specifikt läkemedel som skulle ges till patientgruppen men de förstod inte nyttan eller anledningen till det. Intensivvårdssjuksköterskan visste inte om de gjorde rätt eller fel.
Bland annat så skulle patienterna inte få aktiv befuktning då risken fanns för
aerosolspridning. Detta upplevdes av deltagarna som ett beslut för att skydda dem och inte relaterat till patientens bästa. Deltagarna upplevde även att många av de första patienterna fick njursvikt och hamnade i behandling av dialys. Olika typer av behandling gavs till patienter för att prova vad som fungerade bäst. Deltagare kände sig osäkra och kunde inte avgöra om något läkemedel saknas eller skulle tilläggas i behandlingen.
Intensivvårdssjuksköterskan kände en stress över att inte kunna arbeta evidensbaserat. De upplevde att det fanns ett kaos från ledningen. Deltagarna visste inte vad som gällde då information kom från flera olika håll. En enorm frustration upplevdes när inga klara behandlingsdirektiv fanns.
“Det var sånt informationsflöde från början åh då är rädslan att vågar vi lita på det här?”
Efter ett tag var de tvungen att inse att det som sägs just under det passet, det gällde och inget annat. Nästa dag kunde något annat gälla. Något som förvirrade
intensivvårdssjuksköterskan var även att behandlingarna skilde sig åt från olika
intensivvårdsavdelningar i landet. Känslan av att behandlat patienter felaktigt uppkom men de lärde sig av misstagen. Informationsflödet var konstant och flera deltagare sökte på egen hand information och ny kunskap. Det upplevdes vara ett sätt att hantera situationen och gav ny kunskap efterhand. Med tiden kom tydligare riktlinjer vilket gjorde det lättare för intensivvårdssjuksköterskan att utöva sin profession.
"...det blev som mer rutiner och tydlighet och då är det ju enklare å jobba, å det är ju lättare att, att stå för vad man gör på nå sätt."
Ny situation väcker känslor
Intensivvårdssjuksköterskorna fick hantera en ny situation som väckte känslor.
Subkategorierna som framkom var; växande oro och rädsla, otillräcklighet i yrkesrollen och ökad trygghet.
Växande oro och rädsla
Alla deltagare utom en uttryckte en oro eller rädsla. Deltagarna kände starkast oro och en ökad rädsla innan de fått vårda patienter som drabbats av Covid-19. Oron uttrycktes mest i samband med ovissheten och okunskapen till Covid-19 vilket ledde till en rädsla. Att inte veta hur smittsam sjukdomen var eller hur den exakt smittar var något som gav både oro och rädsla. Upplevelsen var mer påtaglig i början när de första Covid-19 fallen kom in på
intensivvårdsavdelningen. Intensivvårdssjuksköterskor ifrågasatte varför just de skulle gå in i den isolerade salen. Vissa ifrågasatte varför de skulle riskera sina, sin familj och framförallt sina barns liv.
“Ska jag måsta vara där? Jag har ju små barn eller jag har ju anhöriga.”
Andra deltagare uttryckte en oro och rädsla för att dö. Skyddsutrustningen som
tillhandahölls var i början munskydd och hemgjorda visir. Intensivvårdssjuksköterskan hade fått instruktioner på hur de skulle använda skyddsutrustningen men som visade sig i
efterhand varit fel enligt deltagarna. Detta bidrog till en oro och för vissa även en rädsla.
Efter en tid minskade antalet patienter med Covid-19 vilket gav mindre oro och rädsla. Då uppkom en oro för en andra våg. Intensivvårdssjuksköterskorna uttryckte en rädsla av att inte orka ännu en period av underbemanning, hög belastning och användandet av
skyddsutrustning. Osäkerheten kring den här sjukdomen kan enligt deltagarna få sjukvården att tappa hela sin struktur vilket speglades i sjukvården. Sociala medier hade även en
påverkan på intensivvårdssjuksköterskor som gav dem en rädsla för sjukdomen.
Otillräcklighet i yrkesrollen
Hälften av deltagarna upplevde en otillräcklighet i sin yrkesroll. Normalt sett så klarar de av intensivvård men nu fanns en känsla av att inte klara av den pågående situationen. Den egna kompetensen ifrågasattes. Mindre erfarna intensivvårdssjuksköterskor såg att även erfaren personal inte visste hur situationen skulle handskas. Känslan hos deltagarna var att hela världen upplevde samma och att ingen visste något om sjukdomen och hur den ska hanteras.
“För att jag på nått sätt insåg såhär att mina svin rutinerade kollegor har inte heller nån aning. Det är liksom ingen av oss som fattar det här…”
I det hela fanns ändå en pliktkänsla där patienten kom först och en själv i andra hand.
Intensivvårdssjuksköterskorna upplever att de är vana vid att skapa en relation till sina patienter, speciellt de vakna patienterna. Men då många patienter avled till följd av
sjukdomen var det lättare att inte alls skapa en relation. En av deltagarna uttrycker att ta en paus från intensivvård för att undvika att må dåligt.
“Jag vet nog inte riktigt än hur men jag kommer ta paus från iva ett tag.”
Ökad trygghet
Trots att arbetssituationen präglades av många negativa känslor och upplevelser så
upplevdes situationen som intressant och lärorik. Med tiden när deltagarna arbetade med smittade patienter lärde de sig hur sjukdomen betedde sig och hur de skulle göra för att göra det bättre för patienterna. När deltagarna lyckats med sina omvårdnadsåtgärder kände de sig värdefulla och det gav i sin tur trygghet i situationen. De flesta deltagarna fann vägar för att hantera sin situation vilket gav ett resultat av att hela situationen blev bättre. Genom att tänka kortsiktigt och ta ett pass i taget reducerades stressen över hur det blir framöver.
Enligt några av deltagarna uppfattades Stockholms vårdapparat vara extremt överbelastad.
Det beskrevs som en krigszon och därmed byggde vissa intensivvårdssjuksköterskor upp en bild som var värre än den i slutändan blev för dem.
“...men det var inte så illa som jag hade byggt upp en bild”
Deltagarna insåg även att chansen att smittas var mindre på arbetsplatsen än den var ute på affären vilket gav en trygghet i situationen. De flesta deltagarna ansåg att hela situationen blev tryggare med tiden.
Utmaning med ny patientgrupp
Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev arbetet under pandemin som en utmaning. De subkategorier som framkom var; den okända patienten, den svåra patienten och utmaning med förändrad kommunikation.
Den okända patienten
“Att ta hand om en svårt sjuk patient var ju ingenting nytt egentligen utan det som var nytt var att arbeta med en oviss sjukdom som är potentiellt dödlig för oss allihop”
Upplevelsen av det okända var tudelad bland deltagarna. Det framkom en jämförelse med en vanlig intensivvårdspatient och samtidigt att denna patientgrupp var väldigt annorlunda.
Det fanns en ovisshet kring viruset där alla stod oerfarna och jämlika inför det, oavsett tidigare erfarenheter. Vanliga intensivvårds kunskaper gick inte alltid att tillämpa och även de mest erfarna deltagarna tvivlade på om de skulle klara detta. Samtidigt som detta var nytt och okänt framkom även en nyfikenhet och spänning kring det nya. Upplevelsen av det okända påverkade även intensivvårdssjuksköterskans syn på samhället. Hälften av deltagarna berättade att de blev irriterade och provocerade av människor ute i samhället som inte följer myndigheternas riktlinjer för att minska smittspridningen.
Den svåra patienten
Den svåra patienten förknippades med en känsla av att inte veta om det som deltagarna gjorde var rätt eller fel. Upplevelsen var att patienterna var väldigt sjuka men även att de inte svarade på behandlingen på det sätt som förväntades. Den första känslan var påtaglig, att alla patienter dog. Detta upplevdes bli en etisk stress som deltagarna brottades med tillsammans med ansvarig läkare som skulle ta beslut om eventuella
behandlingsbegränsningar. Flera deltagare upplevde att patienterna blev snabb försämrade och att det var tvära kast mellan liv och död.
“Men de var ju så himla sjuk. Alltså allting kajkade ju som på dom. Dialys och lungorna.. blodvärden man aldrig sett förut åh.. så att det var ju det som var så svårt. Att man inte riktigt visste. Man fick pröva sig fram.”
Utmaning med förändrad kommunikation
“Det vill jag verkligen poängtera, att kommunikationen var så himla svår.”
Den förändrade kommunikation som framkom var dels den mellan de olika
yrkeskategorierna, den verbala och den kroppsliga, och kommunikationen med patienterna dels den annorlunda kommunikationen som uppstod med anhöriga.
Det upplevdes svårt att höra och att se. Mimiken försvann helt bakom skyddsmaskerna och flera upplevde det påfrestande att prata i dessa masker. Intensivvårdssjuksköterskan upplevde en försämrad kommunikation med patienten i omvårdnads- och information sammanhang. Det upplevdes svårt att göra sig förstådd hos de vakna patienterna.
Situationen med att anhöriga inte fick vara på plats med sina svårt sjuka närstående
upplevdes svår och komplicerad av deltagarna. Det upplevdes svårt att få anhöriga att förstå allvaret då tillståndet skulle förklaras via telefon. Det fanns även många tankar kring att inte finnas där för de anhöriga i en svår situation med en fysisk närvaro för att trösta och stötta.
De hjälpmedel som kom att användas i kommunikationen med anhöriga var läsplattor och videosamtal vilket flera nämnde som bra hjälpmedel i en annars svår situation.
“Jag tyckte det var jättetufft att, att bara ha telefon och videosamtal och att ehm.. att vi inte kunde få ha den här närstående hos oss, när det ändå var så pass kritiskt. Mmm.. det tyckte jag nog va liksom tufft å
hantera.”
Kommunikationen vid överrapportering, rond och i vårdsituationer kortades ner mellan de olika yrkeskategorierna. Alla deltagare påpekade svårigheter med att kommunicera och en gjorde jämförelsen att det ofta kändes som att vara med i en science fictionfilm.
“...det kändes väldigt så hära, typ lite som science fiction, alltså.. väldigt orimlig situation..”
Diskussion
I resultatet framkom tre kategorier; “Organisatorisk utmaning”, “Ny situation väcker känslor” och “Utmaning med ny patientgrupp”. Med dessa kategorier i beaktande har vi valt att diskutera utifrån Yerkes-Dodsons teori. Yerkes- Dodson beskriver, i sin teori från 1908, relationen mellan press och effektivitet. Yerkes- Dodson menar att viss press ökar effektiviteten men om pressen blir för hög så sänks effektiviteten. Det innebär också att dessa personer minskar i sin noggrannhet, tar längre tid på sig för respons och blir tröttare. Det positiva är att med tillräckligt mycket vila höjs effektiviteten. Under längre tid av för hög press kan personer drabbas av irreversibelt psykisk skada (Karasek
& Theorell, 1990, s. 89-90).
Resultat diskussion
I studiens resultat framkommer känslor och tankar kring att arbeta i team med
personal med liten intensivvårds vana. Det framkom en osäkerhet och en upplevelse av att tryggheten var påverkad. Både tryggheten för den enskilde
intensivvårdssjuksköterskan men även den trygghet som upplevdes äventyras för patienterna.
Teamarbete kräver att människor hanterar utmaningen med att relatera till varandra, kompromissa i stressiga situationer och hantera eventuella konflikter som uppstår.
Bristen på respekt har tidigare identifierats som ett betydande hinder för att skapa ett effektivt team. Andra hinder kan även vara olika uppfattningar om vad teamarbete är, olika kunskapsnivåer, brist på definierade roller och bristen på en tydlig teamledare.
Finns det dessutom en kultur där personalen inte känner sig trygg i att utmana andras handlingar och förhindra misstag från att hända minskar känslan av att vara ett team.
Teamarbete definieras av kunskap, färdigheter och värderingar som personalen använder för att utföra arbete. Det är viktigt att ha fungerande kommunikation, organisation, utbyte av expertis samt ömsesidig respekt (Eddy et al. 2016). De nybildade teamen som sattes ihop under första vågen av Covid-19 på
intensivvårdsavdelningen var inte vana att arbeta tillsammans och hade aldrig tränat i team tillsammans. Detta kan ha bidragit till känslan av osäkerhet.
Intensivvården mötte stora utmaningar världen över under 2020. Phua et al. (2020) beskriver dessa utmaningar och tar i sitt resultat upp några viktiga faktorer att tänka på för att förbereda intensivvårdsavdelningar och dess personal under den aktuella
pandemin. Den organisatoriska utmaningen var att skydda personalen från fysisk utmattning och de mentala hälsoaspekter som kan uppkomma av den etiska stress de utsätts för då svåra beslut ständigt ska tas inom intensivvården. Det framkom även vikten av att förse avdelningen med tillräckligt mycket personal samt att alla som ska arbeta där får en rimlig snabb utbildning. Vikten av att ha fungerande team, tydlig kommunikation, begränsa övertid och tillhandahålla möjlighet för samtal och reflektion framkom också. Flera av dessa faktorer som Phua et al. (2020) tar upp i sin studie är punkter som även vidrörs i resultatet i vår studie. I vår studie framkom att personalen påverkas både fysiskt och psykiskt av att vårda patienter med Covid-19. Det var hög arbetsbelastning som gjorde det svårare att lämna salen för raster och att deltagarna hade större behov av återhämtning. Skyddsutrustningen i sig och att den hindrade personalen att dricka tillräckligt under sina arbetspass resulterade i trötthet,
huvudvärk, nacksmärta och tryck mot huden. Det framkom i studiens resultat att det gavs möjlighet till reflekterande samtal men att det var svårt att finna tid för det.
Däremot framkom det inte i vår studies resultat om all personal som vistades på intensivvårdsavdelningen hade fått tillräcklig utbildning för arbetsuppgifterna. Enligt Yerkes- Dodsons teori kan hög press under lång tid ge långvarig psykologisk påverkan.
Teorin visar att komplexa, okända eller svåra uppgifter under lång tid kan ge en
försämrad prestationsförmåga. De negativa effekterna kan då leda till försämrat minne, sämre uppmärksamhetsförmåga och försämrad förmåga att lösa problem (Karasek &
Theorell, 1990, s. 89-90). Flera av deltagarna i vår studie nämner att de haft svårt att fokusera.
I oktober 2020 kom en rapport ut där det gjorts en utvärdering av region Västerbottens särskilda sjukvårdsledning och dess hantering av Covid-19 våren 2020. Syftet med rapporten var att förbättra arbetet inför en fortsatt tid i pandemin, utvärdera och samla erfarenheter samt värdera organisationens förmåga till samverkan. Initialt var det svårt för den regionala ledningen att skapa en lägesbild samt fördela resurser. Fokus blev att säkra skyddsutrustning. Det framkom även att det saknades övergripande kunskaper om principer för särskild sjukvårdsledning (Kristiansson, 2020).
I resultatet från vår studie framkommer det att deltagarna upplevde ett kaos i ledningen till en början. Informationen kring skyddsutrustningen och behandlingsstrategier ändrades ofta och det blev svårt för deltagarna att veta vad som gällde. Det var oklart i början hur mycket skyddsutrustning som fanns att tillgå och upplevelsen av att spara in på material blev en större stress än att vara inne på sal och vårda patienterna med Covid-19. Rapporten från Kristiansson (2020) visar tydligt på att beslut hamnade på
linjeorganisationen då det saknades inriktning och samordning från staben. Detta skapade oklarheter om vem som fattar beslut om vad. Ytterligare en rapport planeras längre fram för utvärdering av krisstödets agerande.
Det framkom i vår studie att deltagarna känner av hög arbetsbelastning och stress. En deltagare nämner även att det är jobbigt att skapa relationer till patienter som senare eventuellt kommer att avlida. Genom att minska kontakten var det lättare att hantera situationen om patienten skulle avlida. En studie från Kina har undersökt 85
intensivvårdssjuksköterskor som arbetar på intensivvårdsavdelningar i Kina och
Italien. Där har man sett att de drabbats av minskad aptit, trötthet, svårigheter att sova, nervositet, frekventa gråtattacker men även i extrema fall suicidala tankar. Speciellt bland oerfarna och nya intensivvårdssjuksköterskor har forskarna sett större
psykologisk påverkan. Både i Italien och Kina har intensivvårdssjuksköterskor tagit sitt liv (Shen et al. 2020). I vår studie har vi inte sett någon större psykologisk påverkan utan enbart en deltagare som funderar på att ta en paus från intensivvård. Vi har heller inte kunnat stärka någon skillnad mellan erfarna intensivvårdssjuksköterskor och de med kortare erfarenhet utifrån deras upplevelser.
Sun et al. (2020) har gjort en intervjustudie likt vår studie, med ungefär samma procentantal av män och kvinnor. De intervjuade 20 deltagare där 15 % av deltagarna var män och 85 % kvinnor. I deras resultat fanns en oro för att smitta sin familj.
Framförallt uttrycktes oron från de deltagare som själv hade barn. I vår studie fann vi också att deltagarna upplevde en oro för att smitta familjen men vi kunde inte urskilja på om deltagarna hade barn.
I denna studie visar resultatet att många negativa känslor fanns innan deltagarna varit inne och vårdat patienter med Covid-19. Upplevelsen var att de negativa känslorna avtog efter deltagarna varit inne på sal hos patienter med Covid-19. Resultatet från Sun et al. (2020) bekräftar vårt resultat där deltagarna kände stark oro och en ökad rädsla som minskade efter att de arbetat med patienter med Covid-19. Flera deltagare
uttryckte att det var svårt att ta ut raster, det var få personal på många patienter och patienterna var väldigt vårdkrävande. Sun et al. (2020) menar i sin studie att
arbetsbelastningen ökade med en och en halv till två gånger mer med tiden då fler patienter drabbades av Covid-19. Detta på grund av att det var många patienter med få vårdare. När belastningen ökade och mindre tid fanns att ge patienterna uttryckte deltagarna en oro. Sun et al. (2020) nämner även perioden när skyddsutrustning var en bristvara, vilket fick intensivvårdssjuksköterskor att känna sig obekväm, trött och
hjälplös. I vår studie drabbades deltagarna av trötthet men de beskrev inte att de kände sig hjälplös.
I studiens resultat framkommer det att deltagarna upplevt utmaningar med den nya patientgruppen och det nya viruset. Vanliga kunskaper inom intensivvård kunde inte alltid tillämpas på den specifika patientkategori och deltagarna uttryckte att de visste inte alltid om det de gjorde var rätt. Det upplevdes som en etisk stress.
Under SARS utbrottet 2003 i Taiwan upptäcktes hög psykologisk sjuklighet bland personal i frontlinjen. Bland annat sjuksköterskor som arbetade på SARS enheterna led av depression och sömnsvårigheter jämfört med sjuksköterskor som inte arbetade på SARS enheterna (Su et al. 2007). Tre år efter SARS utbrottet har forskare hittat sjukvårdspersonal som lidit av PTSD i Beijing, Kina (Wu et al. 2009). Liknande oundviklig stress, rädsla och ångest har hittats hos sjukvårdspersonal som arbetat i frontlinjen av Covid-19. Upplevelsen kommer från att arbeta med en okänd sjukdom (Dubey et al. 2020). Lai et. al (2020) studerade 1257 sjukvårdspersonal som arbetade med patienter som var smittade med Covid-19 på 34 olika sjukhus runt om i Kina.
Studien visar att kvinnliga sjuksköterskor hade en högre risk än annan sjukvårdspersonal att utveckla psykisk ohälsa.
I vår studie nämner flera deltagare att de har lång erfarenhet och därmed arbetat fram strategier för att hantera svåra situationer. Trots det uttryckte flera att det upplevt hela situationen stundtals påfrestande och att många minnen finns kvar. Det fanns behov av avlastande samtal men många ansåg att det inte fanns tid men påpekade att
arbetsledningen möjliggjort det. De strategier som deltagarna nämner kan tolkas vara copingstrategier. En studie från Pakistan undersökte olika copingstrategier hos
sjukvårdspersonal som arbetade med patienter som hade smittats med Covid-19.
Nyheter och sociala medier var något som gav stress och oro. Genom att begränsa tillgängligheten till nyheter och sociala medier minskade både stress och oro. En annan strategi var att inte dela med sig av detaljer från sina arbetspass till andra kollegor. Ett signifikant tema som forskarna hittade var religiös coping. Genom att tro på ödet och tro på att viruset inte kan göra en illa om det inte är guds vilja. Några deltagare tog dagen som den kom. De lät intala sig med att det är inte första gången de hanterar svåra händelser (Munawar & Choudhry. 2020). Det sistnämnda känns igen från vår studie där flera deltagare uttrycker att de är vana att vårda svårt sjuka patienter i
komplicerade situationer och att detta är något som de är tränade för. Enligt Yerkes- Dodson kan en utbildad person som är säker på sina förmågor klara svåra situationer
och hård press bättre eftersom individen kan förlita sig på sin kunskap (Karasek &
Theorell. 1990, s. 89-90). Upplevelsen av att vårda patienter med Covid-19 har gett deltagarna nya erfarenheter och minnen som de bär med sig.
Förslag på framtida forskning
Framtida forskning bör göras med större studie underlag där fler regioner ingår då det kan ge en mer generaliserande bild. Dessutom finns behov av studier som kan påvisa eventuell långsiktig påverkan på personalen då vi sett att deltagarna påverkas
kortsiktigt. I vår studie har det framkommit att intensivvårdssjuksköterskor använder strategier för att hantera nya situationer under press. Detta vore nyttigt att utforska mer i framtida studier för att minska negativ stress.
Metoddiskussion
För att belysa intensivvårdssjuksköterskans olika upplevelser utfördes studien med kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Då syftet med studien var att undersöka upplevelser var kvalitativ metod lämpligt. Dahlberg (1997) beskriver att vid intervjustudier är det deltagarnas livsvärld som undersöks. Semistrukturerade
intervjuer möjliggör att frågorna kan presenteras olika men alltid ha samma innebörd.
Dessutom öppnas det upp för följdfrågor och på så sätt får deltagarna möjlighet att utveckla sina berättelser i intervjun (Dahlberg, 1997, s. 97-104). Studieansvariga hade inför studien liten eller inga erfarenheter av att utföra intervjuer. Med detta i åtanke valdes därför att gemensamt utföra de två första intervjuerna tillsammans för att på detta sätt säkra att kommande intervjuer utfördes likvärdigt samt lära oss av varandra.
Det kan ses som en svaghet vid val av metod att erfarenheten var låg (Dahlberg, 1997, s.
97-104) men de första intervjuerna gav möjlighet till reflektion och förbättring.
Intervjuguiden provades vid första intervjun med goda resultat mot syftet varav denna inte behövde förändras. Detta kan i sig ses som en styrka. Dahlberg (1997, s.97-104) beskriver hur en intervjuguide med förslag på följdfrågor kan vara ett stöd för den ovane intervjuaren men att den inte bör vara för detaljerad då detta snarare kan hämma.
För att svara till syftet användes inklusionskriterier som innebar att deltagarna skulle vara utbildade intensivvårdssjuksköterskor samt arbetat på sal för patienter med Covid- 19 under minst fem arbetspass. Elva deltagare anmälde sig frivilligt. Tio kvinnor och en man. Att enbart en man intervjuats kan ses som en svaghet men då arbetsplatsen vid
studiens tidpunkt hade få män i arbetsgruppen kan den intervjun snarare ses som en styrka. Antalet deltagare kan vara en svaghet men trots detta framkom ingen ny
information vid sista intervjun. Malterud (2014, s.71) beskriver att mättnad uppnåtts då ny kunskap inte uppnås av den data som samlas in. Streubert Speziale och Carpenter (2007, s. 19-33) menar istället att mättnad är något som inte uppnås med antalet deltagare utan snarare av repeterad och bekräftad data och att svårigheten vid
kvalitativa studier är att resultatet av det undersökta fenomenet är ett resultat enbart vid en given tidpunkt.
Syftet med kvalitativ innehållsanalys är att beskriva variationer med både män och kvinnor från olika åldersgrupper (Graneheim & Lundman, 2004) och detta uppfylls i studien samt att intensivvårdssjuksköterskor med olika lång erfarenhet inkluderats. En svårighet med kvalitativ innehållsanalys är att hitta en röd tråd genom hela studien och att tydligt belysa vad som är deltagarens röst och de studieansvarigas tolkning
(Graneheim et al. 2017). Det har varit en utmaning som studieansvariga i denna studie har försökt ha i beaktning.
Studien är genomförd på Norrlands universitetssjukhus och upplevelsen kring att vårda patienter med Covid-19 kan skilja sig åt inom studiens region och olika regioner i
landet. Endast en informant har arbetat även i annan region än Västerbotten under pandemin. Resultatet kan tänkas bli annorlunda om intervjuer hade utförts även i andra regioner med annat förlopp av pandemin samt där det fanns annan tid för förberedelse. Detta kan vi inte bortse ifrån. Det kan även skilja sig åt med upplevelsen från andra länder. Det faktum att denna studie är en enskild och till storleken liten studie gör den dock inte mindre trovärdig. Däremot kan det tänkas att överförbarheten blivit lättare om deltagare från olika regioner intervjuats. Med tanke på att majoriteten av deltagarna har uttryckt liknande upplevelser stärks dock överförbarheten.
Studieansvariga har dessutom stärkt resultatet med citat för att främja överförbarheten ytterligare. För att inte förlora sammanhanget under analysen gjordes upprepade kontroller av ursprungstexten. Att kontrollera ursprungstexten ökar pålitligheten i resultatet (Graneheim & Lundman, 2004) och för att uppnå det är det av stor vikt att finna deltagare som har erfarenheten utifrån studiens syfte samt förmågan att berätta om det (Graneheim et al. 2017). Alla deltagare har erfarenhet utifrån studiens syfte och haft mycket god förmåga att delge sina upplevelser.
Deltagarna arbetar alla på den arbetsplats där även studieansvariga är knutna till. Den professionella tonen blev därmed mer utsuddad och samtalen under intervjuerna mer intima. Den kollegiala relationen till deltagarna hade kunnat hämma studien men i
detta fall har studieansvariga endast sett att resultatet blivit djupare och mer fylligt av att deltagarna varit trygga med studiens ansvariga. Studieansvariga har varit tydliga med syftet av studien och i vilken roll de varit vid intervjuerna. Enligt Dahlberg (1997, s.103) är det inte ovanligt att deltagare uppskattar intervjun då den ger ett tillfälle och möjlighet till att uttrycka känslor och tankar.
Intresset för studien och att delta var stort och det kan tolkas som att det finns ett stort värde av studien och för utvecklingen av intensivvården under en pandemi.
Etisk diskussion
Deltagarna valde att intervjuas på sin arbetsplats i anknytning till sitt arbetspass. De valde därmed att själva vara öppna med sitt deltagande. Däremot har resultatet presenterats på ett sådant sätt att deltagarnas identitet ej går att identifiera.
Informationskravet har uppnåtts genom att information om studiens motiv, bakgrund och syfte givits både skriftligt och muntligt till alla deltagare (Vetenskapsrådet, 2002).
Informationsbrev skickades ut till alla intensivvårdssjuksköterskor. Muntlig
information gavs även vid olika tillfällen på kliniken samt ännu en gång i samband med datainsamling till de som valt att delta.
Samtyckeskravet har uppnåtts då alla deltagare själva, utan tvång eller press, valt att delta i studien. En samtyckesblankett har skrivits på innan datainsamling påbörjats.
Dessa blanketter förvaras inlåsta, utan möjlighet för utomstående att komma åt, och innehåller enbart namn, mejladress samt arbetsplats.
Enligt konfidentialitetskravet skall uppgifter om personer som ingår i en studie samt den information som framkommit vid datainsamling förvaras på ett sådant sätt att obehöriga ej kan ta del av dem (Kjellström, 2017, s. 57-77., Vetenskapsrådet, 2002).
Intervjuerna avidentifierades och transkriberingar kodades med randomiserat
nummer. En lista med dessa koder samt personuppgifter såsom namn, arbetsplats och mejladress sparades på ett USB-minne som är inlåst. Varje deltagare har, efter sin intervju, erbjudits sin personliga kod som de kan använda om de vill avbryta sitt
deltagande i studien. Denna data sparas på USB-minne i tre år enligt Umeå universitets önskemål för att sedan raderas. I enlighet med dataskyddsförordningen, GDPR, värnas deltagarnas identitet på detta sätt (Datainspektionen, 2016).
Den data som samlats in har enbart använts för detta ändamål och är tillgänglig för de som utfört studien samt utsedd handledare, Umeå universitet. Alla deltagare har
erbjudits att ta del av resultatet då studien är slutförd. Därmed uppfylls nyttjandekravet.
Konklusion
Under Covid-19 pandemin uppstod både positiva och negativa känslor hos de
intensivvårdssjuksköterskor som intervjuats. I början var okunskap om det nya viruset, skyddsutrustningen och förändrad kommunikation det som gav negativa känslor så som stress, oro och otillräcklighet. I ett senare skede minskade de negativa
upplevelserna. Positiva känslor som trygghet och ny kunskap uppstod. Den här studien belyser vikten av god arbetsmiljö. Den kan användas som en inspiration för fortsatt utveckling av arbetsmiljöarbete och strategier för att hantera negativ stress.
