Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
*
♦ »?
I K
I
♦ s «
ft
;, . . . S& «8!
RIKSORGAN FOR SVERIGES LUNGSJUKA
Ogsggye'i?
i västra Sverige
äter man
billigast
och
bäst
på
VARA-bolagets
restauranter
Dir.: Västsveriges Allm. Rest. A.-B.
10 HAMNGATAN 10 Telefon 10 91 37 - 2026 00
STOCKHOLM
ENGSTRÖMS
Förgyllda PENDYLER såväl antika som nya
GULD-UR
HEDERSPRESENTER
J. HEDMANS
Lilograiiska Tryckeri
Eftr. LISA KRUSE Specialitet:
Reklam*,
Emballagetryck m. m.
Box 690 A — GÄVLE 1 — Tel. 2892
HALDA P
ljud
isolerande bottenplatta
reses kriv maskinetl svenska
den
med en stor maskins skrivegen skaper
STOCKHOLM Butiker i alla stadsdelar Telefon växel 44 97 00
ÅTVIDABERGS
Försäljningskontor över hela landet
KLOSTERS FABRIKER K/b
JÖNKÖPING
Tillverkning av takpapP
^kommer varje månad
Ansvarig utgivare: EINAR HILLER.
Redaktör: SIXTEN HAMMARBERG.
Ägare: DeLungsjukas Riksförbund.
Annonspriser:
Visid. 400:—, V« sid. 225:—, V« sid. 125:—, V» sid. 65:—.
Småannonser:
60 mm spaltbredd 65 öre mm.
90 mm spaltbredd 90 öre mm.
Färgannonser 25 % tillägg.
För julnumret specialoffert.
RIKSORGAN FÖR SVERIGES LUNGSJUKA
Kontrollmärke lagligen skyddat
Nr 2. Februari 1955
18:e årgången
HUVUDREDAKTIONEN I STOCKHOLM:
Kocksgatan 15, Stockholm 4.
Telefon 4139 99 och 44 40 40.
Postgironr 9500 11.
LOKALREDAKTIONEN I MALMÖ:
Kamrergatan 3. Tel. 9753 44.
Postgironr 95 00 65.
Prenumerationspriser: helt år 8:—, halvt år 4:50.
Tröstlös vandring i socialmedicinskt ljus
Ver^ligt nyttiga undersökningarna, om man nu logisk me^an mer eller mindre väl motiverad socio- stad f°rskning, hör utan tvivel en sådan i Stockholms är av socialläkare Gunnar Inghe. I Stockholm S°c*alv° ar^®en c*rka 40.000 människor som behöver krn„ Varcl> en vård som i runt tal kostar 25 miljoner HiskOr °r *a en klarare uppfattning om dessa män- rs förhållanden och de problem som trasslat till J^ar man vill ha svart på vitt på hur det ligger till ett område, för en grupp människor av viss kategori,
|e°grafiskt yrkesmässigt eller på annat sätt avgränsad, ns det numera goda metoder att göra undersök- Sociologerna växer nästan fram som svampar ornJOr^en aven * vart svenska samhälle. Det finns gott herrar och damer, som studerar attityder och be- inst en me<^ hjälp av frågeformuläret som universal- Voient; allt under den välvilliga parollen ”män- к S an i centrum”. Och alltid måste ju ”människornas eenden” vara intressanta i något avseende, varför fr ar avertygad om att den sociologiska metoden har dåtiden för sig. Att följa miljöpåverkan och motivens л agksnrp kring människorna är en modern och spän- j^. e vetenskap — det har väl bl. a. de beryktade k^sey-rapporternä bevisat — och dessutom torde väl Os a^ast naS°n vetenskap vara bättre ägnat att lära de Va rikare °ch bättre liv. Om man nu använder l'gge°Ci°lOgiSka kunskaperna på rätt sätt. Kanhända far er ^Gck även i denna människoforskning en viss
a för överdrifter, vilket för en tid sedan tog sig Var 1 att en tidningsman i sina spalter höjde ett her an<fö Pekfinger mot de sociologifrälsta och indig-
al utropade: låt människan vara ifred!
livet för dem har dr Inghe gjort en socialmedicinsk un
dersökning av 1.000 stockholmsfamiljer som levat under jämförliga sociala och ekonomiska förhållanden — 500 av dem har haft varaktiga behov av understöd, de andra 500 har inte haft något understöd. Ett sådant jämförelse
material är en riktig guldgruva att ösa lärdomar ur.
Man kan bara först i all enfald ställa den enkla frågan: varför står den ena människan starkare rustad att möta de sociala svårigheterna än den andra? Här är det givetvis mycket att utläsa ur de faktorer man hittar när man kommer klientelet närmare in på livet.
Skol- och yrkesutbildningsförhållanden förefaller att ha varit tämligen likartade för de båda kategorierna
— understödstagama och jämförelsefallen. Men så in
träffar något — trettiotalskrisen kommer och där kan man iaktta en tydlig skiljelinje. Arbetslösheten blev påtaglig; men avgjort mest för de framtida under- stödstagarna. När konjunkturen vände började arbets
lösheten sjunka inom jämförelsegruppen men för under- stödstagarna stod den kvar på samma höga nivå under hela trettiotalet och till och med steg ytterligare under fyrtiotalet, trots att vi då började komma in i den fulla sysselsättningen. Antalet partiellt arbetsföra ökar bland understödstagarna. Många hankar sig fram långa tider trots ökade sysselsättningssvårigheter, korttidsanställ
ningar, periodisk arbetsoförmåga är påtaglig — den tröstlösa vandringen mot botten går vidare. Under
stödstagama är nu i nästan alla avseenden i sämre situation än jämförelsefallen.
*
Dr Inghes undersökning blottar i statistiskt ljus hur det går till att bli partiellt arbetsför, sorteras ut ur den fruktbärande samhällsgemenskapen — hur man får ett
bottenskikt samlat på de kroniska understödstagarnas slagghög. Om igen ställer sig frågan varför en del kla
rade krisen på trettiotalet bättre. Någon generell för
klaring ger inte dr Inghes undersökning och när sjuk
dom och andra sociala svårigheter inställer sig blir det hela strax mera komplicerat. Uppväxtförhållanden och andra faktorer kommer med i bilden. Somliga män
niskor har naturligtvis vissa reserver att mobilisera som andra saknar när svårigheterna tränger på hårt.
Här fordras en genomgång av varje fall individuellt för att få fram någorlunda godtagbara förklaringar till ”att det gick som det gick”. Vissa saker har man fortfarande svårt att förklara, trots alla vetenskapligt konstruerade undersökningsmetoder.
*
Vi senare tiders barn kanske inte ska dröja kvar alltför länge i trettiotalet och dess problem, men de individuella människoöden som möter i det dagliga arbetet är minsann inte likgiltiga i sammanhanget.
Många sjuka och handicapade har hamnat i den tröst
lösa vandringen mot botten eller i dess omedelbara när
het — trettiotalskrisen lever mitt ibland oss om man nu inte lider av ”en besvärlig social starr på ögonen för att upptäcka det” för att nu citera en kollega i ett annat blad. När en människa drabbas exempelvis av tuber
kulos bör vi ha klart för oss att det inte bara räcker med kemiska preparat, effektiva operationer och en skön säng att vila sin sargade kropp i. Nej, man bör också tänka på den psykologiska upprustningen. Vissa saker kanske vi aldrig kommer åt, barndomsupplevel
serna och de olika miljöfaktorer som format individen till vad han är fram till sjukdomstillfället. Men vi kan hjälpa till att göra våra sjukhus trevligare, gemenskapen mera utvecklingsbefrämjande genom olika trivselanord
ningar, sysselsättningsterapi, böcker, musik och andra kulturella värden. På så sätt skapar vi en sundare in
tressesfär omkring de sjuka som kan hjälpa dem att bygga upp ett eget försvarssystem mot livets svårig
heter, göra dem starkare psykiskt att möta sin situation.
Artikeln om trivselanordningar vid länssanatoriet, Utt- ran, i detta nummer ger oss ljusa förhoppningar att man kan komma långt om man arbetar för att skapa en trevlig sjukhusmiljö. Arne Tallbergs artikel om alkohol och tuberkulos (finns också att läsa i det här numret) ställer oss inför ett mörkare kapitel i den sjukes till
varo. Den artikeln talar för sig själv, men det kan vara lämpligt att understryka även här att alkohol
problemet som trivselfaktor och socialt problem är en samhällsfråga i stort, men att det givetvis för en sjuk människa kan spela en mera ödesdiger roll i många avseenden, vilket Tallberg även redogör för. Om den sociologiska undersökningen och de lärdomar den ger oss bör kanske tilläggas, att de sociala mönstergossar
Om de partiellt arbetsföras möjligheter till statlig tjänst
kunde vi i januarinumret meddela att riksdagsman Sig®1 Jonsson interpellerat civilminister Gunnar Lange, som även ett positivt svar på de framförda synpunkterna. Vid presslag?
ningen av detta nummer är ytterligare att meddela, att gjorda framstöten snabbt resulterat i att civilministern reda<
utfärdat ett cirkulär i frågan till berörda organ. ”Nu gäller li
bara att vederbörande, som har hand om rekryteringsärånd6' omsätter cirkulärets maning i praktisk verklighet”, skriv11 Aftontidningen. Tidningen framhåller vidare att ”det gäller ® de partiellt arbetsföras organisationer att följa verksamhet och se till att den goda viljan inte stannar på papperet . 1 det välmenta påpekandet vill vi framhålla, att interpellation är direkt framsprungen ur ”de partiellt arbetsföras organ15*
tioner” så till vida att riksdagsman Jonsson även är ordförai*
i De Lungsjukas Riksförbund. Och när det gäller att hålla e vakande öga på efterlevnaden av det utfärdade cirkula1*
hoppas vi även att Aftontidningen, som visar berömvärt 15 tresse för de partiellt arbetsföra, liksom fackföreningsrörels6”
som tidningen representerar, hjälper oss med vakthållning6*
kring en humanare anställningspolitik.
Den obligatoriska sjukförsäkringen
har endast varit i kraft cirka tolv dagar när detta skrives ¡ j det är därför inte möjligt att — utöver vad vi tidigare rnedd®1’
— ingå på någon mera ingående analys på vad den betyder ' lungsjuka i olika avseenden, men att reformen har sina n«1 delar synes redan nu. En av dessa innebär, som vi påpekat, , vårdavgifterna vid sanatorium generellt höjts från 1 kr- 3 kr. per vårddag. De kategorier som redan från börjat1 utförsäkrade eller som snabbt konsumerar sin sjukhjälP5
•• nb’1 och följaktligen själva får betala vårdavgiften får en kan1 kostnadsökning liksom de som ha uteslutande inkomst a v
.¡jP sion — i regel sjukbidrag. De Lungsjukas Riksförbund har
t"r 5 kontakt med landstingen och städer utanför landsting i01 söka få en ändring till det bättre för berörda grupper av 51 I
och mönsterflickor vi så gärna vill se, mot bakgrur $ av blottade missförhållanden, vi kanske aldrig får | leva, men kan vi leda utvecklingen på rätt spår’J upp mönster här och var för ett bättre tillstånd, 53 vi i alla fall kommit en god bit på vägen till ett nuftigare samhälle.
4
o
Sockersjuka och tuberkulos
ar ingen ovanlig kombination skriver sa- natorieläkare Erik Forsgren, Svenshögen,
^nvenska Läkartidningen och redovisar ,'a' en del erfarenheter från sitt eget sWkhus:
Sockerkonsumtionen här i landet lär nu .ra en av de högsta i världen. Socker- siüka har också blivit allt vanligare. För av ar sedan hade jag på en beläggning falj0 a Patienter endast ett eller annat av diabetes vart eller vartannat år.
d“ har ia§ På c:a 90 tbc-patienter stän- j^l8t ett flertal fall av sockersjuka. Det ]^ar Pyligen i ett par fall inträffat, att soc- h®rsjukan debuterat med lungtbc. Pat.
ko ej- markt sin diabetes, förrän denna UDniE>^cerats med tbc åtföljd av hosta och var* .°Stn*ng> som fört honom till läkare, 00st. båda sjukdomarna samtidigt diag- siulrSer^’ På avdelningarna för kroniskt av "Î Vårdas vanligen ett eller flera fall aldersdiabetes med eller utan gangrän.
blin<len V' haft en 20-årig flicka helt Oef av öiabetisk angiopati. Hon dog av
Nroskleros med urämi.
iyxv Var bten var sockret en dyrbar Oiarara’ .Sotn bolls väl inlåst i handkam- sadgj11 Oatkomligt för barnen. Man utspi- ha[ . en enkel husmanskost, t. ex.
sttiÖr • S*h reed potatis, knäckebröds- be(0 gas’ Ptjölk, paltbröd, pölsa och röd- iärnv. a^u^orv> maträtter, som jag allt- tas ava^eor med förtjusning, medan de ra- hluic -Var bds värnpliktiga. Om man blev niorot meban målen, fick man taga en v¡d P dyl- Vi hade bland slaggvarpen hälso? U gruva några trädgårdsland, där kun(je Tïlnia rotfrukter och grönsaker haltjg6 °d'as så snart den svavelsyrlighets- hördg 50ströken vid seklets början upp
för^ Veckopengar för inköp av snask lider Orn 'C^e under min barndom. Ändock harnd *cke av några komplex från är tvärtom mycket Uppf ^r att jag fick en lagom sträng et*ke] J311 ocb vandes vid en sund och
nusnianskost.
béa
arbetstakten ger ett
^är at
ttlånniskSVar- nog ”hundraprocentiga”
vårdSb °.r sager föreståndaren för arbets-
^6rströr^an * hfalrnöhus län Gunnar So
mite tid A ett uttalande för Kvällsposten.
01Pgivni °r vänlighet och omtanke från ochn§6nS s*da betyder oerhört myc- sadant kan man -inte åstadkom
ma genom stadsfullmäktigebeslut och an- slagsbeviljande instanser:
Den fysiskt handikappade klarar sig ganska väl, mén den som har ett psykiskt eller socialt handikap kommer till korta i en miljö där hetsen inte ger tid för vän
lighet. På andra håll har man prövat att placera partiellt arbetsföra i särskilda annexverkstäder till den egentliga indu
strien, men det innebär en risk, att deras besvärligheter och särställning markeras.
De ska ut bland de fullt arbetsföra. När de känner, att de gör nytta för sig där, kommer deras självförtroende tillbaka, och har vi lyckats med en sådan riktig placering på en arbetsplats, är det den bästa propagandan för vårt fortsatta ar
bete.
Utomordentliga resultat med lung- operationer
redovisas i Göteborgspressen och visar att den nya tekniken — att avlägsna en Ipnga helt eller delar därav genom direkta in
grepp — är framgångsrik.
Medicinerna PAS, streptomycin och INH har öppnat möjligheterna till direk
ta operativa ingrepp i lungan, något som läkarna tidigare på grund av den stora komplikationsrisken ej ansett sig kunna utföra. Sådana operationer har emeller
tid på senare tid — och sedan april förra året av docent Nils Peter Bergh — före
tagits på Renströmska sjukhuset i Göte
borg. De 110—120 ingrepp, som sedan 1 april 1954 utförts har givit utomordent
liga resultat. Ingen av patienterna har av
lidit — dödlighetsprocenten har tidigare varit mycket hög — och samtliga har även klarat sig undan svåra komplikationer.
Operativa ingrepp direkt i lungan är sålunda i och för sig ingen nyhet. Sådana har tidigare försöksvis utförts i början av 40-talet, men med mycket nedslående re
sultat. Antalet dödsfall var mycket stort och läkarna fick notera det ena bakslaget efter det andra. Komplikationer, t. ex. var i lungsäcken, var vanliga, och få patien
ter kunde räddas till livet. Man tvingades till följd härav upphöra med dessa opera
tioner, och det enda operativa ingrepp man fortfarande vågade utföra på tbc- patienter var den vanliga s. k. revbens- operationen.
— Revbensoperationen är ju inget di
rekt ingrepp i lungan, förklarar docent Gösta Birath, överläkare vid Renströmska sjukhuset. En sådan operation innebär nämligen att man sågar bort bitar av ett
par revben, så att lungan därigenom fal
ler ihop. Lungan blir mindre, såret krym
per och därmed underlättas läkningen. I början av 30-talet kunde professor Key, Stockholm, notera att 40 proc, av de rev- bensopererade patienterna blev arbetsfö
ra. En sådan statistik imponerar knappast nu, men på den tiden betraktades resul
tatet som en mycket stor framgång.
Den nya tekniken — att avlägsna hela lungan eller delar därav — betyder ett enormt framsteg säger docent Birath. Just nu kan vi inte komma längre på det här området. Men vem vet, om några år kan
ske det kommit något nytt. Det går fram
åt med rasande fart. Ännu kan vi givet
vis inte uttala oss om hur detta kommer att verka i framtiden, men det som ger upphovet till återfallen avlägsnas med dessa ingrepp, och då måste ju sjukdoms
fallen begränsas.
Utgången av operationerna har också fått till följd att alltfler kommer till lä
karen med en begäran om att få bli ope
rerade. De ser den ene efter den andre skrivas ut från sjukhuset — frisk — och den rädsla som kanske tidigare funnits för lungoperationer får vika för en oemot
ståndlig längtan efter att en gång bli friskförklarad och komma i arbete.
Personer med endast en lunga kan bli dugliga yrkesarbetare
framgår av en undersökning som utförts vid Söderby sjukhus av doktorerna Tors
ten Bruce och Rune Raxell enligt Sven
ska Läkartidningen:
Ett kirurgiskt avlägsnande av en lunga måste alltid leda till att individens pres
tationsförmåga nedsätts. Även om de sju
ka tvingats inrikta sig på verksamhets
områden med mindre framträdande krav på fysiska prestationer har emellertid de flesta av de 79 pulmectomerade personer som under åren 1948—1953 vårdats vid Uttrans sanatorium åter kunnat inlänkas i arbetslivet.
Fem av de opererade avled inom ett år efter operationen och två från andra världsdelar har inte kunnat efterunder- sökas. Av de övriga 69 är emellertid inte mindre än 55 arbetsföra. 19 sköter hus
hållsarbete, 13 kontorsarbete, sju verk
stadsarbete, sju är affärsanställda, fem författare, ingenjörer eller läkare och fy
ra sköterskor.
Av de 14 som är arbetsoförmögna har de flesta något fel även på den kvarva
rande lungan. Det har också två av de arbetsdugliga haft men de har snabbt bli
vit bättre. Över huvud talar mycket för att lungtuberkulosen sedan den sjuka Jungan avlägsnats förlorar något av sin udd, så att kroppen kan bemästra kvar
varande härdar, heter det i redogörelsen.
Det är vidare inte utan betydelse i vil
ken ålder ingreppet utförs. Följderna blir svårare att klara med tilltagande ålder.
Påfrestningarna för patienten blir slut
ligen större när höger lunga avlägsnats, eftersom denna har störst andel i den to
tala lungfunktionen.
Hur blir det med min sjukförsäkring?
FRÅGOR och SVAR
FRÅGA: Sedan den 3 september 1954 vårdas jag på sanatorium. Då jag tidigare haft tbc och vårdats på sanatorium i ett par långa omgångar har jag sjukbidrag.
Innan jag nu insjuknade sista gången ha
de jag av hemarbete en inkomst av 2.115 kr vilken deklarerades 1954 och som jag gav uppgift om till sjukkassan. Nu har jag fått besked av sjukkassan att jag inte får vare sig sjukvården betald eller någon sjukpenning. Är detta rätt?
3:e gången SVAR: Genom att ni är sjukbidragsta- gare, alltså folkpensionär, har ni bara 90 dagars sjukhjälpstid från årsskiftet räk
nat när ni var sjuk vid detta. Enligt över
gångsbestämmelserna skall sjukdomstid liggande före 1 jan. 1955 räknas med vid beräkningen av sjukhjälpstiden. Eftersom ni vårdats på sanatorium i mer än 90 da
gar vid årsskiftet har ni således ingen sjukhjälpstid att förbruka. Sjukhjälpsti
den är gemensam för sjukhusvårdsersätt- ningen och sjukpenningersättningen. Ef
tersom så är fallet får ni heller ingen sjukpenning.
Huruvida ni skulle fått sjukpenning om ni inte haft den nu föreliggande sjuk
domstiden är tveksamt. Under förutsätt
ningen att er inkomst av hemarbete kun
de betraktas som stadigvarande skulle ni fått sjukpenning. Om hemarbetet däremot kunde betraktas som mer osäkert och till
fälligt skulle ni inte sjukpenningplacerats och då heller inte fått sjukpenning.
FRÅGA: Vi är två fruar som ligger på samma sal. Vi kom in på sanatoriet i au
gusti 1954 båda två. Jag har sjukbidrag men bara 200 kr . om året genom att min make ju har inkomst. Hemma har jag två pojkar i åldern 6 och 9 år. Min salsgranne har inte sjukbidrag och hon har en fem- årig flicka hemma. Min väninna har av sjukkassan fått beskedet att hon får dels vårdavgiften betald i ungefär 19 månader och under samma tid får hon en sjuk
penning på fem kronor om dagen. Av sjukkassan har jag fått beskedet att jag
vare sig får sjukvården betald eller någon sjukpenning. Är detta riktigt? Och om det är riktigt är det rättvist?
Två som funderar över rättvisan SVAR: Enligt gällande sjukkasseregler är det riktigt. Däremot kan det knappast anses rättvist. Det ligger till så här:
Gift kvinna grundsjukpenningförsäkras automatiskt trots att hon ej har förvärvs
arbete. Genom grundsjukpenningen får hon 3 kr om dagen. Därtill är det stadgat att när gift kvinna som har minst ett hemmavarande barn under 10 år vårdas på sjukhus så skall hennes sjukpenning aldrig få vara mindre än tre kr (eljest nedsättes ju sjukpenningen vid sjukhus
vård med tre kr dock högst hälften av sjukpenningens storlek) och hon skall till sin sjukpenning ha ett barntillägg på 2 kr.
Hennes sjukpenning blir alltså 5 kr och så betalar sjukkassan hennes sjukhusvård på allmän sal.
Eftersom ni har sjukbidrag är er sjuk
hjälpstid blott 90 dagar (se föregående svar). Då ni vårdats på sanatorium sedan augusti månad har ni enligt övergångs
bestämmelserna redan förbrukat dessa 90 dagar. Gift kvinna som är folkpensionär, och som sådan räknas ju sjukbidragsta- gare, kan inte sjukpenningförsäkras såvitt hon inte har en arbetsinkomst om minst 1.200 kr. Barntillägget till kvinna som vårdas på sjukhus är bundet till sjukpen
ningen och eftersom ni inte har någon sjukpenning kan ni heller inte få barn
tillägget. Ni får alltså ingen sjukpenning alls. Sjukhusvården får ni själv betala.
Orättvisan i detta har påtalats av för
bundet i ett yttrande över Socialförsäk- ringsutredningens betänkande angående samordning mellan sjukförsäkring och folkpensionering.
FRÅGA: Efter att ha varit sjuk i flera föregående perioder med ganska långa mellanrum blev jag återigen sjuk i slutet av december 1954 och inlades på sana
torium efter nyår i år. Vid kontakt med sjukkassan fick jag det förbluffande be-
skedet att jag inte hade någon for111 sjukkasseersättning att få. Detta trots jag inte har sjukbidrag och att det, ett år sedan jag var sjuk sist. Mina s] jj perioder är följande: 1949 = 4 aprn'íj nov., 1951 = 16 juli—4 febr., 1953 == . jan.—16 dec., 1954 = 18 dec. och til*s^
dare. Trots sjukperioderna har jag re)a beskedlig tuberkulos som inte kollaP5^
handlas och jag har arbetat som kont®
mellan sjukperioderna. Kan det vara . tigt att jag har förbrukat 730 dagars SJ
hjälpstid? ° 0
Johansson på SVAR: Enligt sammanläggningsreg^
för sjukdomsperioder med niedic’jîu samband skall sjukperioder som intr L- inom kortare tidsrymd än 2 år läggas Sj(.
man. Detta gäller även om sjukdomsr j.
derna skulle vara mycket korta vis 1 månad och mellan varje skum ga en tid som nära nog gick upp år. Teoretiskt sett kan man på detta (¡j, bli utförsäkrad för korta sjukdoms $ stånd i samma sjukdom som sträcM J mer än tio år tillbaka i tiden. 1 tycks genom tuberkulosens benägen!111 ,-r récidivera en tidrymd av två år ¡nte. ^ flutit mellan sjukdomsperioderna sammanlagda tiden av dem överst1^
år. Därför har ni ingen sjukhjälp att ta för er nuvarande sjukdom.
FRÅGA: Jag har i nästan 3 år $ på sanatorium. Nu är jag ganska i hälsan och doktorn säger att prova med att vara utskriven fraj1 v j’
toriet. Som en övergång vill han A' jag skall vistas ett tag på konvay hem. Nu är jag ju utförsäkrad kassehjälp genom min långa Har jag möjlighet att få någon s] • sehjälp för konvalescenthemsvist®15
DångW SVAR: Ja. Oberoende av om ni f ¡ir försäkrad för tuberkulosen kan jf sjukkassehjälp med 3 kr. om dw
(Forts, å s‘d’
6
tuberkulos
och
alkohol
• Av ARNE TALLBERG •
derekar ganska intressant att stu-
’TTe^ LUr Var S^n Pa alkoholproble-
”.ar förändrats under tidernas alk i, "*■ gamla tider, när bruket av r¡n °1 ingick i den dagliga livsfö- f(jr ea på ett helt annat sätt än nu Utp- j n> när husbehovsbränningen slag • e nära nog självfallet in- det } sysslorna på en gård och när
”kall spaderna fanns krogar eller hare ’ 1 varje kvarter, då fanns ble^^kiiskt taget inga alkoholpro- i en eller annan form stOr , 1 den dagliga kosten för en foenj6i av befolkningen, nästan obe- tHOr e av åldern. Man drack på tiled jnen> innan man satte igång Och j5agens arbete. Man drack till Vi (j . mellan målen ungefär som och r vatten eller läskedrycker, V*tlskl^n^a småbarn fick en bränn- tysta U katt su8a på för att hålla sig
Spr- lugna.
fullt st’ Vetraktades som ett värde- a, ande och stimulerande lä- sÍUkdQe ’ mte minst vid tärande sWac|iï'ar som lungsot m. fl., och kurej.e viktig roll i de flesta hus-
°ch „ e er i de kloka gubbarnas der umrnornas behandlingsmeto-
* ^inné
'Mte*. Var mte bara en stor bo- utan också läkare och diet
specialist. I sina bevarade föreläs
ningar i dietetik prisar han visser
ligen vattnet som hälsodrycken framför alla andra och då främst det rena vattnet, det som naturen själv har destillerat, ”regnwatn eller lufftwatn”. Men han går också noga igenom de olika vinsorterna och skärskådar dem ur medicinsk syn
punkt. Han framhåller bl. a. att vin är särskilt nyttigt för dem som lig
ger till sängs eller sifler mycket stilla, eftersom vinet ”promoverar cirkulationen sanguis”, dvs. stimu
lerar blodomloppet. Rhenvinet anser han vara det förnämsta av alla viner och betonar att om det bara är gott och gammalt, så har det den ange
näma egenskapen att man alltid blir muntrare dagen efter.
Verkningarna av den märkliga drycken ”brännewin” skildrar han på följande sätt: ”Det uppmuntrar, styrker, lättar sinnet, gjör en glad, öppenhjertig, tåpig, läspande, narr
aktig, raglande, sömnig och död”.
Det sorgliga slutet vid för stark brännvinskonsumtion förklarar Lin
né bero på att brännvin ”som löpnar alla vätskor i kroppen” åstadkom
mer blodlevrar i hjärtat. I rättvisans namn skall dock framhållas, att han starkt fördömer ett överdrivet
brännvinssupande och beklagar dem
”som stadnat i brännewinssjukan, som ingen doctor med hela apothe- cet kunnat hjelpa”.
Det var på den tiden något helt naturligt att de sjuka skulle ha brännvin eller ädla viner — allt ef
ter råd och lägenhet — för att höja välbefinnadet och den allmänna konditionen. Ännu fram på 1800- talet använde man i stor utsträck
ning starkt sprithaltiga läkemedel, och någon tanke på att de skulle kunna framkalla alkoholism hade man tydligen inte alls, eftersom man t. ex. i barnpraxis använde ”Althen- stedts jemlikör”, som innehöll 20 % sprit och 0,2 % järn!
*
När man sedan fick upp ögonen för alkoholens skadeverkningar, såg man under en lång tid alkoholfrågan huvudsakligen som ett socialt och moraliskt problem. Den som tog sin tillflykt till spriten var antingen en odåga, som saknade förmåga att sköta sig och hålla måtta eller en karaktärslös och oansvarig figur som brast i hänsynen till sig själv och omgivningen. Korrektion och bestraffning i en eller annan form
var de enda åtgärder som samhället vidtog. Ändå hade Magnus Huss un
der åren 1849—51 publicerat sitt stora arbete ”Alcoholismus chroni
cus eller chronisk alkoholsjukdom”, där han klart fastställde den kro
niska alkoholismen som en speciell sjukdom.
Det har gått trögt med omsväng
ningen i uppfattningen om alkoho
lismens natur, men under senare år har den medicinska uppfattningen mer och mer trängt i förgrunden:
Alkoholism är en sjukdom, och den alkoholskadade skall behandlas efter medicinska riktlinjer och principer.
Detta har ibland fört till konflikter och skiljaktiga meningar mellan lä
kare och socialvårdare i fråga om formerna för vården.
Innerst inne bottnär detta i att vi ännu i vårt land inte har någon en
hetligt organiserad alkoholforsk
ning. Vi har forskare som så att säga i andra sammanhang har utrett vissa detaljer i det stora alkohol
problemet, men någon vetenskaplig institution för ren alkoholforskning finns ännu inte och inte heller nå
gon officiellt erkänd vetenskaplig ledare för detta forskningsarbete.
Det har framkommit förslag om en professur i alkoholforskning, men hittills har denna tanke inte förverk
ligats.
*
Ser man i stort på det vetenskap
liga arbete som hittills har bedrivits på detta område, så skall man finna att det huvudsakligen har berört al
koholens skadeverkningar i olika avseenden, såväl för samhället och familjen som för den enskilde indi
viden, man har också gjort under
sökningar om förhållandet mellan alkohol och kriminalitet, om alkoho
lens roll vid trafikolyckor och vid olycksfall i arbete, man har varit inne på en del psykiatriska problem i samband med alkoholmissbruk, på frågan om alkoholisternas hustrur är äldre än männen och mycket annat.
Men tyvärr, måste man säga, har intresset inte på samma sätt kon
centrerats kring alkoholismens or
saker. Länge var meningarna delade mellan två alternativ. Eftersom erfa
renheten visade, att barn till alko
holister ofta själva blev alkoholister, låg det nära till hands att tänka sig en nedärvd konstitution eller vissa nedärvda, psykiska egenheter, som disponerade för alkoholism, ett slags predestinering för alkoholism.
Med denna förklaring till alkoho
lismen slog man sig länge till ro, men så -småningom kom man under
fund med att det fanns gott om fall av alkoholism, där man knappast kunde skylla på arvet. Så föddes tanken på miljöalkoholismen, per
soner som vistades i sådana kretsar, där man flitigt dyrkade Bacchus el
ler hade ett sådant yrke som förde dem i intim kontakt med alkohol eller alkoholhantering, blev lätt
”slavar under lasten”.
Mellan arvet och miljön har upp
fattningarna i stort sett sedan pend
lat, och inte sällan har man velat finna orsaken till alkoholismen i det enskilda fallet i en kombination av dessa båda faktorer.
*
Nu ger den vardagliga erfarenhe
ten belägg för — även om det kan
ske är svårt att statistiskt bevisa — att många tbc-patienter under och efter sin sjukdom visar en starkare dragning till alkohol än de tidigare visat. Här är det inte så lätt att tala om arv och miljö som när det gäller andra grupper i samhället. Arvet borde ju göra sig gällande oberoende av sjukdomen och alltså framträda redan före sjukdomen, och miljön kan helt uteslutas i detta samman
hang. Under en längre sanatorievis- telse kan vederbörande inte gärna ha varit utsatta för några frestelser från omgivningens sida, och det finns ingen anledning att anta att en tbc-patient efter utskrivningen skulle ha anledning att söka sig till en speciellt alkoholfärgad miljö.
Psykologiskt ligger det kanske nära till hands att tala om ett slags do- medagsstämning, en defaitism som inte tror på läkningen och utsikterna till fortsatt hälsa och som kommer vederbörande att resonera som ”det gör detsamma vad jag gör, det går i alla fall åt pipan förr eller senare”.
Det där kanske hade en viss gil
tighet tidigare, när terapin inte hade samma möjligheter som nu och inte heller var så aktiv som nu är fallet.
Då måste man i allmänhet uttala sig mera försiktigt om utsikterna till en definitiv läkning av sjukdomen än vad man nu vågar göra. De flesta patienter, som nu lämnar sanato
rierna efter att ha fått modern medi
cinsk eller kirurgisk behandling, tror i allmänhet helt på läkarnas försäkringar att processen är under kontroll och de — under förutsätt
ning att de sköter sig normalt i fort
sättningen — inte behöver av m^1' cinska skäl hysa några farhågor10, framtiden. De är i de flesta 10 lugna och optimistiska och inte härskade av någon syndaflodsstå111 ning.
Nu har emellertid under de naste åren den danske psykialetr' och alkoholexperten Oluf Marle®
sen-Larsen i Köpenhamn efter ® gående studier av ett eget mate11.
på över 1.500 fall kommit fran>
en egen uppfattning om nyckelne 1er en av nycklarna till alkohol 1 som inte har med arv eller mW vanlig mening att göra.
Grunden för hans studium aV "
tienten är vad han kallar f31111 jja konstellationsanalys, den akWe individens placering i familj ekre och den familjära bakgrunden un uppväxtåren. Principiellt utgar från att en person som hemfalle^r, alkoholism är en individ med krympt eller förtvinad självstän t hetskänsla och bristande själv Enligt Martensen-Larsen är det medlemmar av en familjekrets i detta avseende har en ogynn •[, position, därför att de redan början blir vana att andra ställer för dem, de lär sig aldrté tigt att stå på egna ben. Detta först och främst det enda b3?"
som ofta får en mycket stark „ ning till modern, det gäller yn sonen, ”lillebror”, som dom13 av modem eller stora syster oc gäller slutligen också de pojkar inom 1 1/2 år följs av en yngrLllar ter, vad Martensen-Larsen .pf pseudotvillingar. Eftersom <[as under hela uppväxttiden utv snabbare än pojkarna, komme1'^
kan i ”tvillingparet” att snar ^jjr ikapp och förbi brodern. Ue wfl snart hon som tar ledningen, P 1 ÿ trängs i bakgrunden, blir ber och domineras av syster.
sonlighetsutveckling och sjäN
blir förkvävd. [y
Granskar man vid en san ¡á miljekonstellationsanalys fäde ^¡jr finner man att de an tinge11 ep’i den dominerande ”storebrors >
mot vilken barnen och moder ter ett slags försvarsförbun också är lika svaga och osja .^ti
diga som patienten själv, var dern har varit den domin kraften i familjen. , ,»jjll®'
Naturligtvis blir inte varje stof bror” alkoholist men han 7P j.^' risk att bli det. Alkohol skaI\
minstone för tillfället en känsla och avlägsnar hämn1
t c t
\ t e
8
Må vi vara friska!
Återkommen från en fjällvistelse I* vi åter i redaktionsstolen. Nå- blek i ansiktet efter nyligen ge- influensa, som hör till j pänbildningen så här års, tar vi av klippskörden ur tidningarna ja den nya sjukförsäkringen. Ett tj]!ra vetenskapligt remissyttrande honungen och hans utrednings- hithörande frågor, välvilligt
^iämnat i avskrift av förbunds- ar re*'eraren, får vila så länge. Det
; r°hgare med klippen tycker vi fa a-nU.då sinnelaget inte är riktigt
k , ‘gsbpat för vetenskapliga be-
^ser. — ”8.000 anmälda före fö/-!?”’ Priver en tidning om sjuk-
°ch d r^n®ens premiär i Stockholm hist ar något av idrottsspalternas 8nu a fläkt över referatet. — ”Sista off.Ringen inför sjukförsäkringens vi ^lla start på måndagen”, läser ligg 1 rre och ser nästan de sjuka iardiga i startgroparna för att 22«A fram via det telefonnummer eetlt y som Stockholms allmänna bet/,., inkkassa satt ut som lock- före i °1" hugade spekulanter i sjuk-
Sakringsbranschen.
s *
en kontrast till dessa opti- sitterKa f°rmuleringar i sjuklighet en dyster man på andra sidan
om redaktionsbordet. Han har ingen möjlighet att deltaga i jakten efter det aktuella telefonnumret, ty han är redan utförsäkrad på grund av långvarig sjukdom. Han har redan konsumerat sin sjukhjälpstid som det heter på fackspråk och får alltså inte vara med i sjukförsäkringen.
Med hjälp av räknesticka och olika räkneoperationer framåt och bakåt i tiden försöker vi så gott det går att förklara för honom hur det enligt lagstiftarnas mening gått till att han ramlat igenom paragraferna och nu befinner sig i något sorts ingenmans
land mellan sjukförsäkring, sjukbi
drag och diverse andra hjälpformer.
Vi försöker mildra det negativa re
sultatet för hans vidkommande med att det inte är så lätt för lagstiftarna att förutse alla de skiftande förhål
landen och situationer en sjukför
säkring måste täcka. Meningen har varit god men luckor finns här och var som vi får försöka täppa till med erfarenheternas hjälp. Självfallet möter dylika förklaringar knappast någon förståelse hos den ”som ställts utanför”. Och på tal om våra idrotts
liga jämförelser och klippcitaten tyc
ker vår utförsäkrade vän, att den där sjukförsäkringen är allt en gan
ska underlig ”tävling”. Man inbju
der hela svenska folket till deltagan
de, men diskvalificerar somliga in
nan de ens tillåtits att starta!
*
Medveten om vår oförmåga att bringa någon ordning i och för det aktuella fallet i stolen mittemot övergå vi till de riktiga idrottssi- dorna för att för en stund glömma den gungfly i sjuk vårdsbyråkrati vi befinner oss i. De friska gossarnas fälttåg på idrottssidorna skall ge oss mera tillförsikt att bringa reda också i de sjukas tävlings- och poängta- beller. Döm om vår häpnad då vi även i dessa hälsans nejder hittar följande:
Lagledaren Herman Karlsson rapporterar att alla mannar är klara för drabbning, inklusive
Lasse Svensson, som dock visar tecken på begynnande förkylning,
”Stöveln” Öberg, som dras med huvudvärk, ”Mackan” Pettersson som fått ont i tänderna, Stickan Karlsson som har sendrag i vänst
ra armen, och slutligen Ake Las
sas, som i dag tränade för fullt och påstod sig inte ha någon kän
ning av smällen mot Gävle här
omdagen.
Till detta man kanske endast bör tillägga: Må vi vara friska!
Ting
ger
ett va n°,1? en subjektiv känsla av Pabelför sin hatt” och ka-
^rföratt klara sig själv. Det ligger hon0 s^ubblände nära till hands för All do afl oftare ta sin tillflykt
enria ”kraftkälla”.
*
Vad har nu allt detta med
^et ij göra? kanske ni säger. Jo,
^'siuk6r nara hll hands att många ven(Ji a genom sin sjukdom för-
^tori« . en ”lillebror”. Under sa- a felsen har de levat efter fastställd regim, andra
har talat om för dem när de skall stiga upp och lägga sig, när de skall vila, vad de skall göra osv. Det egna initiativet har i hög grad varit från- kopplat. Till detta kommer att de ef
ter sjukdomen är osäkra på vad de tål, hur mycket de orkar med och vad slags arbete som lämpar sig för dem. De betraktas som partiellt ar
betsföra med allt vad detta för med sig, de möter kanske en mer eller mindre öppen smittskräck från om
givningens sida. Att allt detta kan ge intensiva mindervärdeskänslor är uppenbart. Spriten höjer självkäns
lan. Cirkeln är sluten. Vägen ur di
lemmat är i alla dessa fall positiv psykoterapi som syftar till att med alla medel höja självkänsla och självförtroende och visa vederböran
de att han kan klara sig själv utan hjälp av andra eller medelst spriten.
Likaväl som man, när det gäller de utsatta länkarna i familj eked jan, redan under uppväxttiden i före
byggande syfte söker stimulera och stärka självkänslan, lika väl borde man på sanatorierna genom psyko
terapi i ökad omfattning ”vaccinera”
tbc-patienterna mot att alkoholen blir en nödhamn undan mindervär
deskänslornas stormilar.
Förstående triumvirat gör sanatorievistelse lättart
Betydande moderniseringar och nya trivselanordningar pä Länssanatoriet
vid Uttran
Text: FRED W. STERNER
Foto: Carl H. Holgersson
Televisionen skapar nya kontakt
möjligheter med omvärlden — talande premiär på "Länet"
— Det torde vara sällsynt, om inte rent avenastående med ett tri umvirat av styrande som är så po-' sitivt inställt till patienternas trivsel under en nödtvungen sjukhusvistel se somman finner påLänssanatoriet vid Uttran, förklarade Patientför eningens ordförande vid vinterns luciafest där för övrigt landstingets ledamöteri sanatoriedirektionen för första gången var närvarande.
Det där om trivseln och och trev naden var förvisso inget tomt, kon
ventionellt prat vidett honnörsbord, det var ett omdöme med påtaglig realitet bakom. ”Länet” — som sa natoriet i dagligt tal kallas för att skiljas från Söderby, Stockholms stadsanläggning — befinner sig just nu i enmarkerad utvecklingsperiod som kan få sina verkningar långt in i framtiden. Då är det ju dubbelt värdefullt att de styrande är förstå ende, modernt inriktade människor som till fullo inser vad patienterna som individer behöver av trevnad, rörelsefrihetoch komfort för att inte angripas av ”anstaltsjukan” — en av tbcrns främsta näringskällor psy
kiskt sett.
I den lilla skrift som Patientför eningen sätter i händerna på alla nyinkommande patienterbetonas att
”ett gott och glatt humör gör halva arbetet i läkningen”. Detta låter en smula banalt, men är även med den moderna kemoterapins och opera tionsteknikensalla framstegför ögo nen alltjämt en fundamental san ning. Dessutom är det — fast kan
ske omedvetet för präglaren av te
sen — i bästa paritet med den me dicinska forskningensnyainriktning på den psykosomatiska läkelinjen och de tillkomna terapeutiska meto dernas effektivisering.
TV i ”uppgummat” dagrum Och säga vad man vill, men en sa
natorievistelse behöver faktiskt inte
Centralapparaten för lokalradion är en ovanligt ”ren” teknisk skapelse av Luxors fabrikat och ger alla tänkbara kopplings- möjligheter. Till 'höger den dubbla skiv
tallriken med hypermoderna pickups och till vänster en skymt av
trådinspelningsapparaten.
längre bli den cellpsykosskapande isolering från omvärlden den tidi
gare lätt kunnat tendera till och på sina håll ännu genom lokala och andra omständigheter kan bli. De tekniska förutsättningarna att även vid långvarigvistelse innanför sam ma väggar finns nu att uppehålla kontakten med det aktuella skeen det utanför i mycket högre grad än tidigare sedan tillradionockså kom mit televisionen med dess helt nya visuella möjligheter. ”Länet” i Utt ran torde vara landets första sjuk
hus i sitt slag som begåvats med te- levisionsmottagare och den som ha de tillfälle att övervara TV-premiä- ren vid Nobelprisutdelningen och ännu mera kanske TV-Karusellens premiär fick påtagliga intryck av
”Väntsal” blev modern TV-apparaten är emellertid$ det enda nya i sanatoriets s^°.rt]/
rum... det har fått en ansí*5 ning av revolutionerande slag P.jjji tone. Man skulle bruka åts^(()j våld på sanningen om man y att någon människa kunde b / vid entrén i dagrummet tidig^j«
sanatoriet är byggt för bara år sedan, men det är märklté [jt smaken förändrats på dessa 1 tiga decennier. Det var som att ma in i en av SJ:s gamla vaILtiot’’
på någon enslig landsorts5 slätstruket, dystert och mörkm^
rat liksom för att ”hållamed ? som de gamle sade. Det där 5 naturligtvis fel — men syn1111 ,et blev faktiskt sådant. Nu har tij' detta spartanska, ogästväm*^F rymme blivit något aven sa .|/
moderna människor: färggla monierande ljusa nyanser, a / gruppmöblering, pigg arma vaddenna nya kommunikations- underhållsform kan komma att tyda för de genom sjukdom k bundna”!
Här har vi ett av de senast®?
mera talande exemplen på saw riestyrets inställning, omtanke förutseende: på det just under r förande stadda personalbostadswj.
get finns inritad även centralal1 för TV-mottagning! Tills vidare , man nu med entemporär ante°®i själva sjukhusbyggnaden, som6 lertid ligger lite lägre och ö®0 J gynnsamt till för mottagning6®^
det har emellertid inte hindrat ■ redan nu de inneliggande tele*6^.
kerna fått fram ettmyckt gott tagningsresultat. jj
Själva TV-apparaten är f- f holländskbyggd Philips TX med 17 tums bildrör och en b® j(|
av 28x36 cm samt väljare 10 . kanaler. Den fungerar perfekt- ■
10 J
