Utbildningsprogram för sjuksköterskor 180 hp
Kurs 2VÅ60E Ht 2014
Examensarbete 15 hp
ATT BLI TAGEN PÅ ALLVAR
En bloggstudie om unga kvinnor med självskadebeteende och deras upplevelser av sjuksköterskans bemötande
Författare:
Emelie Strand Linnéa Emanuelsson
Titel Att bli tagen på allvar
En bloggstudie om kvinnor med självskadebeteende och deras upplevelser av sjuksköterskans bemötande
Författare Emelie Strand och Linnéa Emanuelsson Utbildningsprogram Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare Lisbet Andersson
Examinator Susanne Syrén
Adress Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap 351 91 Växjö
Nyckelord Bemötande, Blogg, Sjuksköterska, Självskadebeteende, Upplevelse
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Självskadebeteende ökar bland unga kvinnor i Sverige. Att skada sig själv kan innebära en tillfällig tillfredsställelse då psykisk smärta omvandlas till fysisk för att skapa en tillfällig känslomässig balans. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska varje enskild individ bemötas med värdighet och respekt vilket är av betydelse för en god vård. Tidigare forskning visar dock att kvinnor med självskadebeteende upplever sjuksköterskans bemötande
bristfälligt.
Syfte: Syftet var att belysa upplevelser av bemötandet från sjuksköterskor bland unga kvinnor med självskadebeteende.
Metod: Litteraturstudien baserades på fem bloggar som analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys.
Resultat: I resultatet framkom fem kategorier och två underkategorier som belyste
sjuksköterskans bemötande gentemot unga kvinnor med självskadebeteende. Dessa var brist på ett värdigt och respektfullt bemötande, upplevelser av bristande kunskap, upplevelser av att vara missförstådd, avsaknad av emotionellt stöd och trygghetens betydelse.
Slutsats: Sjuksköterskans attityder emot kvinnor som skadar sig själva har en avgörande betydelse i deras hälsoprocess. I ett gynnsamt bemötande av kvinnor som skadar sig själva är en kunskap om och en förståelse för deras sårbarhet och unika upplevelser av grundläggande betydelse.
INNEHÅLL
INLEDNING ... 1
BAKGRUND ... 1
Självskadebeteenden ... 1
Orsaker ... 2
Förekomst ... 2
Bemötande ... 2
Bemötandet av kvinnor med självskadebeteende ... 2
Bemötandets betydelse för unga kvinnor med självskadebeteende ... 3
TEORETISK REFERENSRAM ... 3
Livsvärld ... 3
Vårdande relation ... 3
PROBLEMFORMULERING ... 4
SYFTE ... 4
METOD ... 4
Urvalsförfarande ... 4
Datainsamling ... 5
Analys ... 5
Etiska överväganden ... 6
RESULTAT ... 6
Respekt ... 6
Bristfällig kunskap ... 7
Inlevelseförmåga ... 8
Emotionellt stöd ... 8
Trygghet ... 9
DISKUSSION ... 10
Metoddiskussion ... 10
Resultatdiskussion ... 12
Slutsatser ... 15
REFERENSER ... 16 Bilagor
1. Sökschema
2. Sammanfattning av bloggarna 3. Exempel på analysförfarandet
INLEDNING
”Ingen ser det jag ser Ingen hör det jag hör
Ingen förstår hur dåligt jag mår Att jag bara har öppna sår
Ingen vet, ingen förstår…” (Josefin Alm, jozzanstankar.blogspot.se)
I ovanstående dikt beskriver en kvinna som skadat sig själv sina upplevelser om hur ett möte inom vården kan ske. Att som enskild individ inte bli sedd eller hörd kan vara en bidragande orsak till utsatthet. Dikten kan förstås som att den fysiska skadan sätts i fokus och hur kvinnan åsidosätts.
Under den verksamhetsförlagda utbildningen har vi som sjuksköterskestuderande kommit i kontakt med patienter med självskadebeteenden. Genom att lära känna människan bakom självskadeproblematiken, uppfattade vi en komplexitet vilken utvecklade vår nyfikenhet för området. Vi insåg att det finns flera aspekter som kan inverka och ligger till grund för en kvinna med självskadebeteendes hälsa. Detta gjorde att våra tankar kring självskadebeteende förändrades. Till en början hade vi föreställningar om att självskadebeteende utfördes med syftet att få uppmärksamhet, och inte var ett tecken på psykisk ohälsa. Efter möten med patienter med självskadebeteende insåg vi att självskadebeteenden oftast är de enda tillgängliga sätten för dem att hantera svåra känslor.
Under vår verksamhetsförlagda utbildning uppfattade vi det som att vårdpersonal ibland hade svårigheter att bemöta och ge stöd till dessa kvinnor. I denna uppsats vill vi därför belysa hur kvinnor med självskadebeteenden upplever bemötandet i vården.
BAKGRUND
Självskadebeteenden
Att skada sig själv är ofta ett uttryck och en tillfällig lösning på en svårighet (Hicks & Hinck, 2008). Självskadebeteende klassificeras inte som en diagnos då det råder osäkerheter
gällande dess symtombild och behandling (Fjellman, 2011). Ett självskadande beteende ingår däremot ofta som ett symtom vid psykiska sjukdomar och störningar, som till exempel emotionellt instabil personlighetsstörning. En sådan störning kan innefatta en
självskadeproblematik som ett försök till att hantera ångest (Emmelkamp & Kamphuis, 2009).
Självskadebeteende innefattar flera olika typer av beteenden och kan delas in i en mildare grad som innefattar hudskärning, hudbränning eller att dra bort hår, och en allvarligare grad som till exempel huvuddunkningar eller bitningar på sin kropp (Hicks & Hinck, 2008). Ett självskadebeteende kan även kategoriseras som direkt självskadande beteende, det vill säga impulsiva handlingar som utförs och som ofta görs för att lindra smärtan för stunden, till exempel hudskärning. Detta skiljer sig från ett indirekt självskadande beteende där det inte finns någon specifik avsikt i stunden utan skadorna är långsiktiga. Det kan till exempel handla om olika ätstörningar, så som anorexi (Fjellman, 2011).
När en självskada utförs kan det upplevas som en ”kick”, vilken kan resultera i en tillfällig tillfredsställelse. Det beror på att kroppen frigör dopamin, encefalin och endorfiner, vilka är ämnen som smärtstillar och ökar välbefinnandet (Fjällman, 2011).
Orsaker
Ett självskadebeteende innebär att stänga ute känslor, att få kontroll, ett självhat eller ett rop på hjälp. Genom att skada kroppen fysiskt uppnås en tillfällig psykisk balans, då den fysiska smärtan kan vara lättare att hantera (Hicks & Hinck, 2008).
Det finns flera olika faktorer som kan påverka och ge upphov till ett självskadebeteende.
Tofthagen och Fagerstrøm (2010)menar att en problematisk uppväxt och relationsproblem kan öka risken för att utveckla ett beteende att skada sig själv. Fysiskt, psykiskt och sexuellt våld har liksom missbruk en negativ påverkan på en individs liv, vilket kan leda till en psykisk smärta som omvandlas till ett självskadebeteende. Cleaver (2014) betonar att
psykiska sjukdomar kan vara ytterligare en orsak till självskadandet. Självskadebeteendet kan visa sig i självbestraffning för känslor och tankar som anses ovärdiga, exempelvis ilska eller sexuella tankar (Hicks & Hinck, 2008).
Förekomst
Självskadebeteende har från början av 1990-talet fram till 2007 ökat hos ungdomar mellan 15-29 år i Sverige. Från 2007 sågs en minskning beträffande självskadebeteenden hos unga människor, dock visar aktuell statistik att siffrorna fortfarande är högre än i början av 1990- talet (Socialstyrelsen, 2013). Självskadebeteende förekommer i alla åldrar och hos både män och kvinnor, det har dock visats att kvinnor är fyra gånger mer benägna att utföra självskador än vad män är (Hicks & Hinck, 2008).
Bemötande
Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vården ske på lika villkor vilket innebär att varje enskild individ ska bemötas med värdighet och respekt. Vården ska präglas av god kontakt mellan patient och sjuksköterska, patientens integritet ska beaktas och rätten till självbestämmande främjas (SFS 1982:763). Som sjuksköterska är det ett krav att se hela människan och därmed stödja istället för att döma (Dahlberg & Segesten, 2010).
Ett bemötande betyder att två individer skapar en närhet men samtidigt bildas en distans. Det är utifrån patientens integritet dessa gränser dras, vilket sjuksköterskan bör beakta. I
sjuksköterskans roll ingår det att främja patientens hälsa genom att visa hänsyn till dennes livsvärld och delaktighet. En ömsesidig tillit mellan sjuksköterska och patient är av betydelse för att mötet ska vara vårdande. Kommunikation är en viktig del i mötet, då det är genom samtalet patientens upplevelser och behov uttrycks. Det är av betydelse att sjuksköterskan låter samtalet ske på patientens villkor (Dahlberg & Segesten, 2010). Sjuksköterskans bemötande ska även präglas av medmänsklighet och äkthet då är det viktigt att gå in med en positiv och hoppfull inställning (Skärsäter, 2014).
Bemötandet av kvinnor med självskadebeteende
Ett gott bemötande innebär att lägga sin förförståelse åt sidan för att kunna möta patienten på ett jämlikt och rättvist sätt. Förförståelsen hos sjuksköterskor som bemöter unga kvinnor med självskadebeteende präglas ofta av attityder, såväl positiva som negativa. En negativ attityd kan leda till att bemötandet blir lidande på grund av att viljan att vårda minskar (McCann, Clark, McConnachie & Harvey, 2006).
Sjuksköterskan har ofta en uppfattning om att självskadebeteende är ett sätt att söka uppmärksamhet på, vilket är en bidragande orsak till att sjuksköterskan inte känner
motivation till att bemöta patienten på ett etiskt korrekt sätt (Gibb, Beautrais och Surgenor,
2010). Sjuksköterskan angav frustration över utebliven förändring hos patienternas självskadebeteende som anledning till deras bemötande (Martin & Chapman, 2014).
Erfarna sjuksköterskor har ofta en positivare attityd och därmed ett bättre bemötande mot patienter med ett självskadebeteende än vad mindre erfarna sjuksköterskor har. Detta för att de erfarna sjuksköterskorna har bemött och tagit del av fler patienter med självskadebeteende (McCann et al, 2006). Mer utbildning för sjuksköterskor har visats leda till bättre attityder, vilka tidigare präglades av bristande empati, ilska och frustration (Gibb et al, 2010).
Bemötandets betydelse för unga kvinnor med självskadebeteende
I forskningen framkommer att bemötandet är viktigt för de som har en självskadeproblematik.
Ett bristande bemötande från sjuksköterskan i mötet med unga kvinnor med
självskadebeteende kan leda till en ökning av deras självskadebeteende, vilket kan leda till en försämrad hälsa (Gibb et al, 2010). Patienterna upplever att vården inte blir vårdande, ofta på grund av okunskap och osäkerhet hos sjuksköterskan, vilket leder till brister i bemötandet (Norouzi, Taghinejad, Mohammadi, Mohammadi & Suhrabi, 2012). Unga kvinnor med självskadebeteende upplever att de i bemötandet med sjuksköterskor blir verbalt trakasserade och nedvärderade på grund av sitt självskadebeteende (Schoppmann, Schröck, Schnepp &
Bücher, 2007). En bättre attityd har däremot lett till att mötet upplevts som vårdande av patienten då en sådan attityd präglas av stöttning och empati (McCann et al, 2006).
TEORETISK REFERENSRAM
Studien grundar sig på ett vårdvetenskapligt synsätt, vilket innebär att ett patientfokus föreligger. Ett sådant synsätt innefattar även att som sjuksköterska visa förståelse för patienten och att med en sådan ansats utveckla förutsättningar för hälsa och vårdande
(Dahlberg & Segesten, 2010). Med ett vårdvetenskapligt synsätt kommer denna uppsats skapa en förståelse för hur unga kvinnor med självskadebeteende kan påverkas av sin ohälsa, därför kommer deras perspektiv belysas.
Livsvärld
Livsvärlden är inte bara en upplevelse av livet som levs, utan även hur man förstår sig själv och allt annat som sker i ens värld. Livsvärlden är inte endast något fysiskt, utan innefattar även minnen, erfarenheter, upplevelser, tankar och känslor. Den skapar därmed en
betydelsefull mening för individen. Som sjuksköterska är det viktigt att beakta patientens livsvärld då det är via den som hälsa, välbefinnande, lidande och sjukdom utspelar sig.
Genom att som sjuksköterska ha livsvärlden som grund för vårdandet kan det bidra till en öppenhet och förståelse för kvinnor med självskadebeteende och därmed ge insikt i vilken inverkan beteendet har på deras liv (Dahlberg & Segesten, 2010). I ett bemötande med dessa unga kvinnor blir upplevelserna av varandra viktiga. Sjuksköterskans expertis är ej tillräcklig för att bemöta kvinnorna optimalt, därav är ett livsvärldsperspektiv av betydelse (Lepp, 2009).
Vårdande relation
I bemötandet av kvinnor med självskadebeteende är det väsentligt att relationen som uppstår mellan sjuksköterska och patient är vårdande. En vårdande relation definieras av en öppenhet och professionell kunskap hos sjuksköterskan (Snellman, 2014). Den uppstår mellan vårdare och patient där patienten och dennes behov av vård är i fokus (Dahlberg & Segesten, 2010). I en sådan relation finns förutsättningar för att patienten upplever välbefinnande och att
samtalet blir betydelsefullt och vårdande, medan en icke-vårdande relationen kan orsaka ett
lidande. Att vara öppen och följsam i sitt vårdande innebär att visa tålamod och förmåga att vänta in patienten. Att bemöta varje patient så fördomsfritt som möjligt, visa förståelse, låta sig bli överraskad och inte ta saker för givet är viktiga aspekter i ett vårdande möte (Dahlberg
& Segesten, 2010). I ett möte med kvinnor med självskadebeteende är det av värde att beakta och skapa en vårdande relation, detta på grund av att kvinnorna ofta känner skam, ångest och kan vara självcentrerade (Tofthagen & Fagerstrøm, 2010).
PROBLEMFORMULERING
Självskadebeteende är självdestruktivt och kan uttryckas på flera olika sätt men gemensamt för dessa är en omsättning av psykisk smärta till fysisk. Självskadebeteende har ökat de senaste årtiondena hos ungdomar mellan 15-29 år, där majoriteten av de som skadar sig själv är kvinnor.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska vården ske på lika villkor vilket innebär att varje enskild individ ska bemötas med värdighet och respekt. I en vårdvetenskapligt utformad vård är mötet mellan patient och sjuksköterska centralt. Forskning pekar dock på att unga kvinnor upplever att sjuksköterskornas bemötande präglas av en nedvärderande syn och negativa attityder, vilket försämrar kvinnornas hälsa. Tidigare forskning har även visat att bristande kunskap om självskadebeteende hos sjuksköterskor påverkar bemötandet och kan även bidra till en ökning av självskadebeteendet, eftersom den bakomliggande orsaken inte uppmärksammas. Denna studie kommer därför att genomföras med en förhoppning om att öka sjuksköterskor kunskap och förståelse om hur unga kvinnor med självskadebeteenden upplever sjuksköterskans bemötande.
SYFTE
Syftet var att belysa upplevelser av bemötandet från sjuksköterskor bland unga kvinnor med självskadebeteende.
METOD
En kvalitativ metod har valts i studien för att kunna belysa upplevelser hos unga kvinnor med ett självskadebeteende. Utgångspunkten för en kvalitativ metod är att undersöka ett ämne eller problem på djupet, och därmed öka förståelsen för ämnet (Polit & Beck, 2012). Genom att utgå från en kvalitativ metod ökar förståelsen för kvinnans synsätt och hur denne beskriver sin livsvärld. Denna metod valdes då den kan ge kunskap om innebörden att leva i en särskild situation där ohälsa eller lidande förekommer (Dahlborg-Lyckhage, 2012).
Urvalsförfarande
Litteraturstudien baserades på fem bloggar skrivna av unga kvinnor med självskadebeteenden.
Inklusionskriterier för studien var kvinnor som har eller har haft ett självskadebeteende så som ätstörningar eller hudskärning etc. (Fjellman, 2011) och har vårdats av sjuksköterskor inom hälso- och sjukvården. Bloggarna skulle vara skrivna på svenska, uppdaterade
kontinuerligt under mer än ett år och inte vara äldre än åtta år för att öka trovärdigheten och få en helhetsbild. Studien exkluderade de som skrev om kontakt med rättspsykiatrisk vård och
de som beskrev möten med specialistutbildade sjuksköterskor. Även de inlägg som endast skrev om vårdpersonal i allmänhet och inte nämnde ordet sjuksköterska exkluderades. De bloggar som slutligen valdes ut till litteraturstudien var: Madicken, Hanna, Marta, Jessica och Malin (bilaga 2).
Datainsamling
Bloggar anses vara en lämplig datainsamlingsmetod då de innehåller subjektiva upplevelser och beskrivningar om människors tankar och åsikter relaterat till sjukdom, vård och hälsa.
Trots att det är bloggerskornas egna uppfattningar om livet som beskrivs i texterna menar Segesten (2012) att dessa bloggar bildar en trovärdighet.
Bloggarna har sökts på bloggportalen.se, som är en söktjänst för bloggar (bilaga 1). Även hittabloggen.se och bloglovin’ genomsöktes, där var dock majoriteten av bloggarna borttagna av bloggerskorna och de övriga överensstämde ej med syftet.
Sökord som användes var självskadebeteende och självskada. Sökordet självskada på
bloggportalen.se gav 7 träffar, varav en blogg uppfyllde inklusions- och exklusionskriterierna och valdes. Genom sökordet självskadebeteende på samma söktjänst hittades sedan 59
bloggar, samtliga kontrollerades. Fyra stycken valdes ut enligt studiens inklusions- och exklusionskriterier. När bloggarna valts ut lästes de relevanta kategorier som bloggaren delat in sina inlägg i. De kategorier som lästes var de som berörde självskadebeteende, psykisk ohälsa, ätstörningar och de som handlade om när kvinnorna var inlagda på avdelningar inom somatisk eller psykiatrisk vård. För att hitta ytterligare relevanta inlägg i respektive blogg användes bloggarnas sökruta då en sådan fanns. Sökord som användes var sjuksköterska, akuten och psykiatri i olika tempus. Vissa bloggar lästes hela då de ej var indelade i
kategorier. Ett par av bloggerskorna länkade även till sina nya och gamla bloggar, även dessa lästes enligt ovannämnda tillvägagångssätt.
Analys
Enligt Graneheim och Lundman (2004) kan en innehållsanalys vara av två olika ansatser, antingen manifest eller latent. Texten ur de valda bloggarna analyserades med en metod för manifest kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004). Metoden valdes för att tydliggöra det synliga och uppenbara i texten. De valda bloggarna lästes först av författarna var för sig och sedan tillsammans för att få en så korrekt återgiven bild av texten som möjligt.
Bloggarna granskades sedan som en helhet och delades upp i delar som granskades var för sig för att få en klarare helhetsbild (Graneheim & Lundman, 2004). De inlägg som stämde
överens med syftet kopierades och klistrades in i ett nytt dokument som sedan skrevs ut.
Utifrån detta dokument markerades alla meningsbärande enheter som stämde överens med syftet och plockades sedan ut. En meningsbärande enhet är citat från texten som är av betydelse för studiens syfte (Graneheim & Lundman, 2004) De meningsbärande enheterna kondenserades sedan, vilket innebar att de förkortades och formulerades om så att endast det mest centrala innehållet av meningsenheterna behölls. Utifrån de kondenserade
meningsenheterna sattes en kod som beskrev innehållet mer koncist. Koder som liknade varandra sattes samman och bildade så småningom fem huvudkategorier, vilka ligger till grund för studiens resultat (Graneheim & Lundman, 2004) (bilaga 3).
Etiska överväganden
Enligt lagen om upphovsrätt för litterära- och konstnärliga verk är dock materialet i bloggarna tillåtet att använda i och med att de är publicerade för allmänheten (SFS 1960:729). Då
kopieringsförbud uttryckts i bloggarna uteslöts dessa redan vid sökningen. Materialet som använts har inte förvrängts utan citerats ordagrant. Att bloggerskorna ej har blivit tillfrågade om användningen av deras material, kan dock anses inbegripa en viss etiskt problematik. Det kan finnas en viss problematik då vissa av de utvalda inläggen skrevs för ett flertal år sedan, vilket kan innebära att bloggerskorna ändrat uppfattning gällande de åsikter som framförts.
Genom att inget av det använda textmaterialet uteslutits finns garantier för att texterna i bloggarna blir korrekt beskrivna, vilket ökar studiens trovärdighet (Helsingforsdeklarationen, 2008).
RESULTAT
Unga kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande redovisas i fem kategorier:
Kategorier Respektfullt bemötande
Bristfällig kunskap Inlevelseförmåga Emotionellt stöd Trygghet
Respektfullt bemötande
Ett värdigt och respektfullt bemötande var betydelsefullt ansåg kvinnorna då de själva hade en självbild som präglades av ovärdighet. De flesta av kvinnorna upplevde att sjuksköterskorna bara såg självskadandet. Kvinnorna saknade att bli bemötta med den värdighet och respekt som de ansåg att varje individ bör få.
Flera kvinnor beskrev att sjuksköterskans bemötande präglades av en negativ ton.
Självskadeproblematiken uppmärksammades i de flesta fall, men inte på ett omtänksamt sätt.
Det som sågs var ofta det fysiska, snarare än att se hela människan.
Jag har stött på sjuksköterskor som med stora ögon stirrat på mina armar och förklarat hur korkat det är. och då menar jag inte så [sic] ett snällt och gulligt sätt ”förstår du inte att du bara skadar dej själv?” sätt utan ”DUMHETER, sånt trams ska du sluta med”. (Marta).
Det var inte bara sjuksköterskans negativa ord som väckte känslor hos kvinnorna, utan likaså deras handlingar. I flera av mötena visade sjuksköterskan brist på respekt även genom
kroppsspråket. Kvinnorna beskriver att de i mötet med sjuksköterskan blev utsatta för ironiska blickar vilket ledde till att osäkerhet skapades. Sårbarhet fanns naturligt i kvinnornas livsvärld och de kämpade för att bygga upp sitt självförtroende och skapa en acceptans för sjukdomen och de fysiska spår som den lämnat. En enda blick eller handling från sjuksköterskan kunde göra att det självförtroende som byggts upp skadades.
för ett tag sen var jag iväg och skulle ta min andra gardasil vaccination och när jag drog upp ärmen så jag skulle få sprutan backade sjuksystern och utbrast ”MEN HERRE GUD VAD HAR
DU GJORT!? SÅNNA [sic] DÄR DUMMHETER [sic] SKA MAN INTE HÅLLA PÅ MED”.
(Marta).
Precis som kroppsspråket spelade även sjuksköterskans tonläge och sättet att uttrycka sig på roll. Valet av ord eller tonläge kunde ha en påverkan på kvinnornas upplevelser av
bemötandet. ”Håller du fortfarande på med det där FINA på armarna, frågar sjuksköterskan ironiskt.” (Madicken). Kvinnorna upplevde att sjuksköterskan fokuserade på det yttre, istället för att se till kvinnans livsvärld. På grund av sjuksköterskans tonläge och ordval upplevde kvinnorna känslor av ovärdighet då de upplevde att de inte fick en ärlig chans.
Känslan av att inte bli tagen på allvar orsakade starka reaktioner hos kvinnorna. De reagerade genom ilska för att de blev sedda som sin sjukdom, och inte sig själva. I situationer där
orsaken till mötet inte var självskadeproblematiken ansåg kvinnorna att sjuksköterskans fokus borde ligga på dem som personer och anledningen till varför de var där.
”jag ville skrika åt henne, slå henne, sparka på henne för hon hade ingen rätt att säga sådär!” (Marta).
Bristfällig kunskap
Överlag upplevde kvinnorna att sjuksköterskorna faktiskt försökte hjälpa men saknade förmåga i hur de skulle uttrycka sig och bemöta kvinnorna på ett vårdande och respektfullt sätt.
Flera av kvinnorna upplevde att sjuksköterskorna hade en underliggande omtänksamhet men uttryckte denna på ett felaktigt sätt. De ansåg att det var sjuksköterskans ansvar att fråga om deras självskadebeteende, vilket de även upplevde som ett tecken på att sjuksköterskan brydde sig. Dock kommenterade de flesta sjuksköterskor självskadorna på ett negativt sätt vilket innebar att den tilltänkta omtänksamheten inte fick någon effekt.
”Visst hon BRYR sig säkert bara, eller det är ju ändå ett ansvar att fråga, men man behöver inte vara så otrevlig.” (Madicken).
I kvinnornas berättelse hade sjuksköterskan viljan till att hjälpa men såg bortom patientens egen vilja. ”när jag vägrade ta emot hjälp för överdosen jag tagit så sa sjuksköterskorna som hade mig att jag inte hade ngt val.” (Hanna). Sjuksköterskorna utnyttjade även sin
maktposition genom att ta bort valmöjligheterna.
Mötena med sjuksköterskorna kunde präglas av en nedvärderande syn upplevde kvinnorna som vanligtvis blev bemötta med ilska och irritation. Sjuksköterskorna upplevdes inte veta hur de skulle gå tillväga och fokuserade därmed på att tillrättavisa en felaktig handling än att stötta och finnas där. De känslor som framkom av bemötandet var att kvinnorna kände sig oväsentliga och bara var till besvär. Kvinnorna ansåg att en tillrättavisning inte var vad som behövdes, då de redan var medvetna om vad de gjort och nedvärderade sig själva. Istället ville de bli bemötta med omtanke och stöttning. När kvinnorna precis utfört en självdestruktiv handling blev de nedvärderade.
Jag minns sjuksköterskornas reaktioner. Alla skällde på mig. Jag kände att alla var irriterade och tyckte att jag var dum och korkad. Att jag tog upp deras tid med onödiga saker. Att skälla på någon som har skadat sig själv är fel. Att skrika är inte lösningen. För jag hatade redan mig själv. Hade redan så mycket ångest. Jag önskar att jag hade fått en kram istället. (Jessica).
Inlevelseförmåga
Majoriteten av kvinnorna kände sig missförstådda i mötet med sjuksköterskan. De upplevde att sjuksköterskan inte engagerade sig tillräckligt för att förstå och sätta sig in i deras
situation.
Blogginläggen beskrev att sjuksköterskans förståelse och uppmärksamhet var otillräcklig.
Kvinnornas upplevelser av de flesta mötena var att de inte blev lyssnade på, vilket var en av orsakerna till att känslan av att vara missförstådd uppstod. När det inträffade bildades en frustration hos kvinnorna vilket gjorde att de fick svårt att uttrycka sig. Detta ledde i sin tur till en desperation över att inte bli förstådd.
”Det slutade med att jag skrek att det enda jag ville ha var hjälp, fattade hon inte det.”
(Madicken).
När kvinnorna upplevde att sjuksköterskan inte förstod dem skapades känslor av misströstan.
Detta kunde resultera i att kvinnorna triggades i sin sjukdom eftersom att förståelsen hos sjuksköterskan saknades. Genom att fortsätta skada sig uppstod en förhoppning att en förståelse skulle infinna sig hos sjuksköterskorna. Kvinnorna beskriver händelser där de upplever att de inte blev förstådda och konsekvenserna av detta.
”DÅ hade jag lust att hämnta [sic] en jävla kniv och skära upp hela armarna så hon såg att jag menade allvar, då kanske skulle hon förstå. (Madicken).
Kvinnorna skrev om hur missförstånd kunde leda till en känsla av hopplöshet. Flera av kvinnorna beskrev händelser då de var i behov av hjälp, men upplevde att sjuksköterskan avvisade dem och inte förstod allvaret i situationen. Kvinnorna förklarade hur de kände men fick ingen respons som visade att sjuksköterskan förstod.
”Tårarna var inte långt borta & mörkret inom mig bara skrattade. Hon förstod inte, det kvittade vad jag än sa så hade hon ett svar på det, även om det 9 av 10 gånger var FEL svar.” (Malin).
Kvinnorna beskrev svårigheter att samtala om sitt självskadebeteende och när de vågade uttrycka sig gällande sitt beteende möttes de i flera fall av oförståelse. Då sjuksköterskan inte visade förståelse för situationen minskades förtroendet för sjukvården. ”Man blir bara så knäckt av ett sånt bemötande när man väl har samlat mod till sig att våga ringa. :(” (Malin).
När en kontakt med vården togs för att få hjälp med att förhindra ångest och därmed självskada missförstod sjuksköterskan kvinnornas situation vilket bidrog till ett lidande.
Genom att inte bli förstådd upplevde kvinnorna även känslor av ensamhet. De upplevde att sjuksköterskan inte visade någon förståelse för deras situation utan kampen mot sin sjukdom fick de klara ensamma. Att kämpa mot sitt självskadebeteende och bli bemött med oförståelse skapade en förtvivlan hos kvinnorna. De upplevde att deras situation blev otroligt jobbig.
Emotionellt stöd
I bloggarna beskrevs att sjuksköterskorna fanns där fysiskt, men upplevdes inte vara
emotionellt närvarande. Sjuksköterskornas intresse att bry sig om och sätta kvinnorna i fokus saknades. De prioriterade andra saker istället för att hjälpa och stötta kvinnorna när de mådde dåligt.
”Det är väldigt få sjuksköterskor och läkare som jag har träffat på sjukhusen som har brytt sig om mig. Knappt någon faktiskt.” (Jessica).
Sjuksköterskorna förminskade kvinnornas självskadebeteende vid upprepade tillfällen.
Kvinnorna upplevde att de blev bortglömda och att det fokus som skulle ligga på dem och deras problem inte fanns där. Att bli åsidosatt var något som påverkade kvinnorna negativt, de ville inte bli jämförda med andra patienter. De kvinnor som hade svårigheter med att uttrycka sig upplevde att de var tvungna att hävda sig för att inte bli satta åt sidan. De menade också att alla uttrycker sig på olika sätt, och därmed inte kan generaliseras och bli bemötta på samma sätt.
”Då sa hon att hon hade sätt mycket värre fall än mig. Ja det hade hon säkert gjort, men det var inte det de handlade om då.” (Madicken).
Kvinnorna påpekade att även mindre saker kunde göra att de upplevde brist på emotionellt stöd. Att inte bli bekräftad genom ord eller ögonkontakt gjorde att kvinnorna kände svek. ”På vägen ut gick jag förbi sköterskan & hon tittade inte ens på mig!” (Malin).
Då kvinnorna upplevde att sjuksköterskan inte stöttade dem genom ord eller handling beskriver de hur känslor av att bli åsidosatt uppkom.
När kvinnorna vågade öppna sig, berätta allt och visa att de ville ha hjälp blev de inte bekräftade eller bemötta på ett värdigt sätt. I bloggarna framkom det upplevelser av att det som kvinnorna sa i mötet med sjuksköterskorna inte togs på allvar. Sjuksköterskan satte inte dem i fokus och lyssnade inte på deras berättelse.
Jag fick prata med en sköterska som mest sa saker som att man inte kunde dö av ångest, så det var inte fara & sen sa hon att jag skulle testa att göra nånting för att avstyra ångesten. Det hjälpte inte att jag sa att jag haft ångest hela dagen & försökt att jobba bort den på olika sätt.
(Malin).
En kvinna upplevde dock att sjuksköterskan såg till hennes livsvärld och prioriterade just henne trots att han var upptagen. Enligt kvinnans berättelse var kontinuitet av betydelse då det skapade en relation av ömsesidig tillit. Genom att sjuksköterskan tog sig tid och lyssnade in kvinnans behov förstärktes känslan av att bli sedd. Hon beskriver hur hon försökte förhindra sin självskada genom att be sjuksköterskan om medicin. ”så öppnar en sköterska från 365 och går och hämtar medicinen snabbt även om han var upptagen.” (Hanna).
Trygghet
Flera av kvinnorna menade att samtalet i bemötandet hade betydelse för upplevelsen av trygghet. De ville bli sedda och hörda och känna att sjuksköterskan var där för deras skull.
Kvinnorna beskrev att de uppskattade att sjuksköterskan tog sig tid och såg dem i situationen de var i just då. De upplevde att sjuksköterskan skapade en trygghet genom att möta dem på deras nivå. Att de blev inbjudna till att samtala om de händelser som påverkat dem var något som uppskattades.
”Hur som helst så fick jag prata av mig lite om den hemska upplevelsen & det kändes bra, så nånting positivt fanns det med att bli inlåst den gången.” (Malin).
Upplevelsen av att vara trygg var en orsak till att kvinnorna vågade söka hjälp. De beskrev att ett tröstande förhållningssätt från sjuksköterskan skapade tillit.
”Jag gick till henne varje gång jag hade skadat mig & hon var alltid supersnäll mot mig, tröstade mig & ja, hon var underbar.” (Malin).
I kvinnornas blogginlägg framkom det att känslan av trygghet försvann när de blev lämnade ensamma. De menade att sjuksköterskorna hade viljan att hjälpa, men inte tillräckligt med tålamod till att vänta in. Kvinnorna kände att tidsbristen var ett problem. Tiden var av
betydelse då de kände att de behövde tid på sig för att kunna uttrycka sina känslor. Då sjuksköterskorna inte gav utrymme till samtal eller lämnade kvinnorna ensamma kunde detta resultera i att känslor som hopplöshet, rädsla och ångest uppstod hos dem.
”när jag vägrade så sa dom, ”jahopp, säg. till om du ångrar dig och vill leva” så gick dom.
jag började as garva när jag blev själv för jag var så rädd så visste nt [sic] hur jag skulle reagera.” (Hanna).
DISKUSSION
Syftet med litteraturstudien var att få kunskap om hur kvinnor med ett självskadebeteende upplever bemötandet av sjuksköterskor. Att leva med ett självskadebeteende ledde till att dessa kvinnor ofta kommer i kontakt med vården, både den somatiska och psykiatriska. I studien framkommer det att kvinnor upplever att deras sjukdom ger upphov till ett bristande bemötande av sjuksköterskan. Majoriteten av kvinnorna känner att sjuksköterskan endast fokuserar på den fysiska skadan och därmed uppmärksammas inte hela kvinnans livsvärld.
Att bli bemött med värdighet och respekt av sjuksköterskan är en betydelsefull aspekt i hur mötet upplevs och om det uteblir kan det orsaka att kvinnorna känner känslor av misströstan.
Vid de tillfällen då sjuksköterskan tar sig tid och ser kvinnorna och deras livsvärldar upplevs trygghet.
Metoddiskussion
Författarna valde att göra en litteraturstudie grundad på fem bloggar. För att besvara syftet och fördjupa förståelsen för kvinnornas upplevelser valdes en kvalitativ ansats som innebär att subjektiva upplevelser och erfarenheter belyses och individens livsvärld sätts i fokus
(Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2008). En kvantitativ ansats beskriver förekomsten av neutral kunskap och mäter objektiv fakta vilket uteslöts då syftet ej skulle blivit besvarat (Dahlborg-Lyckhage, 2012).
Bloggar ansågs vara en passande data till syftet, då de precis som Dahlberg och Segesten (2010) nämner, är en skriven berättelse som ger tillgång till människors livsvärld. Texterna kan ge utförliga beskrivningar gällande människans liv och hur det erfars. Bloggar ansågs därför vara av intresse för en vetenskaplig studie. Det är dock viktigt att uppmärksamma att bloggar även kan skrivas i ett underhållande syfte och därför inte alltid är sanningsenliga (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2008). Trots att det inte finns krav på objektivitet eller sanning så anser Segesten (2012) att bloggerskornas upplevelser bildar en trovärdighet. En annan metod som övervägdes var vetenskapliga artiklar, då de anses vara tillförlitliga
eftersom de är kritiskt granskade och innehåller den senaste forskningen (Segesten, 2012). Då sökningar efter artiklar till bakgrunden gjordes, i databaser som PubMed och Cinahl ansåg författarna att det ej fanns tillräckligt med material som belyste studiens syfte. Därför uteslöts vetenskapliga artiklar som metodval. En intervjustudie hade också varit ett lämpligt alternativ då intervjufrågorna specifikt kan anpassas till syftet. Det ger även möjligheten att ställa följdfrågor och därmed kontrollera att informantens berättelse uppfattats korrekt (Polit &
Beck, 2010). Nackdelen med intervjuer i detta fall var att författarna såg svårigheter med att finna informanter. Förutom bloggar var självbiografier den metod som också övervägdes då även dessa beskriver subjektiva upplevelser under en längre tid, vilket ansågs öka förståelsen (Polit och Beck, 2010). Orsaken till att bloggar valdes framför självbiografier var att de inte bara beskrev upplevelser gällande sitt självskadebeteende, utan även om hur de upplevde
mötet med sjuksköterskan. De flesta självbiografier handlade endast om upplevelser av sin sjukdom.
Bloggarna hittades på Bloggportalen.se med hjälp av sökorden självskada och
självskadebeteende. Sökordet självskada resulterade i sju träffar, varav en valdes ut. Tre av bloggarna som hittades var borttagna av okänd anledning och de övriga beskrev inte mötet med sjuksköterskan. Självskadebeteende som sökord gav 59 träffar, 20 bloggar var borttagna, sex var lösenordskyddade, tre bloggar förekom två gånger och en var en hemsida. Av de återstående bloggarna valdes 4 stycken utifrån inklusions- och exklusionskriterierna. I detta fall var det inte möjligt att avgränsa genom fler sökord då träffarna hade blivit för få. I och med att söktjänster för bloggar användes var det inte möjligt att avgränsa sökningen till årtal etcetera, vilken var en nackdel. Istället fick varje blogg läsas och avgränsas enligt
inklusionskriterierna.
Bloggarna skulle vara skrivna på svenska då författarna ansåg att det fanns en risk för feltolkning av resultatet då de var skrivna på annat språk. Då bloggar ofta skrivs på ett vardagligt språk förekommer slanguttryck och icke vedertagna förkortningar vilket försvårar översättningsprocessen. Vissa av bloggarna skrevs av anhöriga till kvinnorna, dessa
exkluderades då syftet med studien var att belysa kvinnornas egna upplevelser för att få en trovärdigare bild av situationen. Den främsta orsaken till att kvinnors upplevelser valdes att belysas istället för mäns var att ett självskadebeteende är vanligare hos kvinnor. Om studiens syfte hade varit att belysa mäns upplevelser hade studien ej varit möjlig att genomföra med denna metod, då materialet som funnits ej var tillräckligt. Bloggarna skulle vara uppdaterade kontinuerligt under minst ett år och ej vara äldre än åtta år, detta ansåg författarna öka trovärdigheten i texterna, det vill säga att texterna är meningsfulla och relevanta i dagens sjukvård. Ett kontinuerligt uppdaterande tillförde studien mer material och kunde därmed öka tillförlitligheten. Ett problem som uppstod under datainsamlingen var att flera av
bloggerskorna beskrev möten med vårdpersonal i allmänhet, de beskrev inte vilken profession de syftade till. Dessa inlägg eller bloggar exkluderades då författarna ej tolkade utan såg det manifesta i texterna. Därav var det av stor betydelse att ordet sjuksköterska förekom i texterna. En annan svårighet med datainsamlingen var att mötena ibland beskrevs som bra eller mindre bra, men saknade vidare utveckling om varför. Även dessa inlägg valdes bort.
Ingen lämplig mall för kvalitetsgranskning har funnits för bloggar och därför inte utförts. De granskningsmallar som har funnits har varit utformade för artiklar, intervjuer och hemsidor.
För att säkerställa kvalitén i bloggarna har författarna utgått från Forsberg och Wengströms (2013) analys för dagböcker, vilken utgår från fyra kriterier: äkthet, trovärdighet,
representativet och meningsfullhet. För att uppfylla dessa kriterier var det ett krav att bloggen skulle ha ett uttryckt syfte, detta för att upprätthålla en god kvalité.
Ett par av kvinnorna led av olika psykiska sjukdomar vilket kunde påverka upplevelsen av sjuksköterskans bemötande. Självskadebeteenden kan vara ett symtom vid flera olika psykiska sjukdomar, så vilken eventuell psykisk sjukdom bloggerskorna av var dock ingenting som författarna lade någon vikt vid då vissa psykiska sjukdomar har
självskadebeteende som ett symtom. Författarna ansåg att sjuksköterskan ska kunna bemöta alla individer på ett vårdande sätt, oavsett psykisk eller fysisk hälsa, vilket stödjs av Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1997:142).
Författarna läste till en början igenom texterna enskilt, detta kan ha ökat studiens trovärdighet då författarna inte påverkade varandras förståelse. Den analys som utfördes var Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Orsaken till detta val av analys var att den
var lättförståelig och relevant för studien. För att analysera texten användes det manifesta förfarandet, där det uppenbara och synliga i textens innehåll analyserades. Ett latent
analysförfarande innebär däremot en tolkning av textens budskap vilket kräver mer erfarenhet och tid, vilket författarna inte ansåg sig ha (ibid). För att förstå texterna lästes dessa igenom flera gånger. Sedan togs meningsbärande enheter ut som kondenserades och kodades.
Koderna delades sedan in i kategorier och underkategorier. Analysprocessen genomfördes tillsammans då författarna ansåg att detta var ett sätt att undvika misstolkningar. Trots strävan efter objektivitet kunde författarnas förförståelse inverka på resultatet. Författarna gick därför in med ett öppet sinne och lade dessa förförståelser och tolkningar åt sidan för att öka studiens trovärdighet.
Då studien baseras på upplevelser går det ej att generalisera resultatet till hur andra kvinnor med självskadebeteende upplever bemötandet av sjuksköterskan. Dock kan det ge en ökad förståelse för hur kvinnorna upplever bemötandet och hur sjuksköterskorna kan erhålla ökad kunskap och fördjupad förståelse, vilket kan bidra till ett individanpassat förhållningssätt i framtiden.
Resultatdiskussion
Kvinnornas upplevelser av sjuksköterskans bemötande präglas av att självskadebeteendet sätts i fokus, de blir inte bemötta som individer och därmed inte med värdighet och respekt.
Det gav upphov till reaktioner som ilska, sårbarhet och osäkerhet. Resultatet visar att mötet ofta speglas av negativa toner och handlingar av sjuksköterskan. Alla har rätt till en
respektfull vård där en god relation mellan patient och vårdpersonal ska främjas, vilket Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) 2 a § stödjer. Författarna anser att det därför är viktigt att som sjuksköterska se över sina förförståelser och attityder för att kunna bemöta dessa kvinnor på ett värdigt och respektfullt sätt. McCann, Clark, McConnachie och Harvey (2007) påvisar fynd om samband mellan attityder och vård, det vill säga att en negativ attityd bidrar till en minskad vilja till att vårda. En minskad vilja till att vårda leder till att en sämre vård ges.
Genom en negativ attityd hos sjuksköterskan bildas ett osympatiskt förhållningssätt som i sin tur kan leda till skuld, sorg, skam och misslyckande hos patienten. Författarna anser att det är av betydelse att se hela människan och inte bara fokusera på en del. Kvinnor med
självskadebeteende har vanligtvis ett skört psyke och kan genom sitt självskadebeteende bli påverkade till att skada sig själva mer. McAllister, Moyle, Billett och Zimmer-Gembeck (2009a) skriver att sjuksköterskan ska se människans hela levda kropp, både det fysiska och psykiska och därmed undvika känslor av skuld, skam och ett ökat självskadebeteende hos patienten. McHale och Felton (2010) beskriver att sjuksköterskorna saknar vilja att förstå kvinnorna och deras situation, vilket resulterar i att fokus på hela människan brister och vården ej blir individanpassad. När sjuksköterskans förhållningssätt ej är anpassat efter individen upplever kvinnorna i studien att de inte blir tagna på allvar. Till följd av att inte bli bemött med värdighet så undviker majoriteten att söka vård för sina självskador (McHale &
Felton, 2010). Författarna menar att detta kan ge upphov till allvarliga konsekvenser. Då kvinnorna väljer att avstå nödvändig vård kan detta leda till ökad ohälsa. Att inte få den vård de behöver kan medföra ett ökat självskadebeteende, samtidigt som skadorna kan bli
livshotande.
Studiens resultat beskriver kvinnornas upplevelser gällande hur sjuksköterskans kunskap påverkar mötet. Det visar att kvinnorna upplever att sjuksköterskorna tenderade till att hjälpa, men saknade förmåga i hur de skulle anpassa sitt förhållningssätt. I dagsläget förekommer bristande kunskaper gällande hur sjuksköterskan bör bete sig gentemot patienter med självskadebeteende menar Norouzi et al (2012). Enligt författarna kan en bristande kunskap
leda till ett sämre bemötande, då sjuksköterskan känner en osäkerhet inför mötet med dessa kvinnor. Sjuksköterskorna i McHale och Feltons (2010) studie uppger att problem kunde uppstå då de saknade förmåga i hur de skulle bete och uttrycka sig gentemot kvinnorna.
McAlister et al (2009a) påpekar att innan sjuksköterskan blivit utbildad inom
självskadebeteende upplever patienterna att förhållningssättet hos sjuksköterskan präglas av lågt självförtroende, bristande empati, dömande och cynism. Detta resulterar i att patienterna ökar sitt självskadande, traumatiseras samt upplever känslor av hopplöshet. För att kunna inspirera patienterna och bemöta dem på ett omtänksamt och respektfullt sätt tror författarna att en bredare kompetens är av betydelse. Detta stöds av McAllister et al (2009b) då de beskriver hur kunskap om självskadebeteende har lett till ökad respekt för patienterna, vilket resulterat i minskad skam hos kvinnorna.
Enligt McHale och Feltons (2010) studie framkommer det att allmänsjuksköterskan har en mer negativ attityd gentemot kvinnor med självskadebeteende i jämförelse med
psykiatrisjuksköterskan som vanligtvis har en mer positiv inställning, det vill säga att en bristande utbildning har ett samband med sämre attityder hos sjuksköterskor. Författarna tror att en utökad kunskap leder till bättre insikter om självskadebeteendet och därmed kan bemötandet förbättras. Vidare anser författarna att sjuksköterskor behöver en djup och bred kunskap gällande psykiatrin och dess sjukdomar under grundutbildningen, brist på sådan kunskap kan vara en bidragande orsak till att allmänsjuksköterskan känner osäkerhet inför mötet med patienter som har psykiska sjukdomar. Enligt McHale och Felton (2010) har en bättre och specialiserad utbildning visats leda till bättre attityder. I och med utbildning gällande självskadande ser sjuksköterskan inte längre beteendet som ett sätt att söka
uppmärksamhet på, utan som ett sätt för kvinnorna att uttrycka sina känslor (McAllister et al, 2009a).
Kvinnorna i studien kände att de återkommande blev missförstådda av sjuksköterskan, detta orsakade känslor som ilska, hopplöshet, misströstan och frustration. När inte sjuksköterskan visade förståelse genom samtalet var kvinnorna beredda att ta till andra åtgärder för att bli trodda på. Detta kunde leda till att självskadebeteendet eskalerade i hopp om att
sjuksköterskan skulle förstå och inse allvaret i situationen. Enligt författarna bör
sjuksköterskans fokus ligga på patientens livsvärld och viljan att förstå hur hälsa, lidande, sjukdom och vårdande upplevs och påverkar patienten där denne befinner sig nu i hopp om att stödja och bygga upp patienten. För att kunna möta patienten på dennes nivå krävs en
förmåga att kunna sätta sig in i individens värld (Dahlberg & Segesten, 2010). En minskad vilja att förstå minskar förmågan att vårda och se till patientens rättigheter i ett möte (McAllister et al, 2009b).
I studiens resultat framkommer det att kvinnorna hade svårigheter med att uttrycka sig gällande sin sjukdom, vilket författarna anser kan vara en bidragande orsak till att
sjuksköterskan missförstår kvinnorna och deras situation. Samtidigt belyser McCann et al (2007) att det finns sjuksköterskor som inte anstränger sig för att förstå, utan anser att patienterna är tidskrävande och inte tillför något i mötet. De sjuksköterskor som engagerade sig för att förstå patientens livsvärld och situation och ville ge dem hopp hamnade därför i bakgrunden. Att inläggen som kvinnorna i studien skriver handlar om att de inte blivit förstådda tror författarna till största del beror på att de faktiskt inte blir förstådda. Samtidigt kan de tillfällen då sjuksköterskan visat förståelse uteslutits ur bloggarna, då negativa
upplevelser kan väga tyngre än de positiva. När en förståelse inte visades kände sig kvinnorna i studien ensamma och fick klara sig på egen hand. I Schoppmanns et al (2007) studie
upplever kvinnor med självskadebeteende att sjuksköterskan är ohjälpsam och lämnar dem
ensamma i en situation då de egentligen velat ha någon vid sin sida. McAllister et al (2009b) beskriver vad ett vårdande bör innefatta, de anser att sjuksköterskan ska vara lyhörd, bekräfta och stötta patienten, vilket sjuksköterskan i Schoppmann et al (2007) inte gjorde. Patienter med självskadebeteende har en längtan av att bli trodda på, de vill bli förstådda och känna tillhörighet (McHale & Felton, 2010). Då självskadebeteende är komplext kan det vara svårt att sätta sig in i patientens situation, dock är det ett krav att ta hänsyn till patientens livsvärld för att kunna erbjuda en god vård och undvika lidande.
Resultatet visar att kvinnorna upplever att sjuksköterskorna inte sätter de och deras livsvärld i fokus, vilket Dahlberg och Segesten (2010) anser är grunden till ett bra vårdande och en god vårdrelation. I studiens resultat framkommer att det alltid finns en sjuksköterska till hands, dock upplever kvinnorna att denne inte alltid är där för kvinnornas skull. Kvinnorna upplever att sjuksköterskan inte visar något emotionellt engagemang för kvinnorna, vilket även
McHale och Felton (2010) tar upp i sin studie. Ett vårdande möte ska kännetecknas av en närvaro av sjuksköterskan för att minska det lidande patienten befinner sig i. Då
sjuksköterskans engagemang brister kan ett vårdlidande uppstå. Kvinnorna i studien upplever att det inte endast är den verbala kommunikationen som definierar ett möte, utan även
kroppsspråket kan vara en betydande faktor huruvida de upplever bemötandet som optimalt eller ej. Detta är viktigt att som sjuksköterska ha i beaktande, då även mindre handlingar som att bryta ögonkontakten kan skapa känslor av att bli åsidosatt hos kvinnorna.
I resultatet påvisas att tillit, vänlighet och förtröstan är tre viktiga aspekter i en vårdrelation.
När sjuksköterskan visar sig tillgänglig och utstrålar trygghet och vänlighet så vågar
kvinnorna öppna sig. Då kvinnorna ber om hjälp befinner de sig ofta i en hjälplös situation, de lämnar över sig själva och visar sig sårbara. I en sådan situation är tillit viktigt för att kunna möta dessa kvinnor. I Schoppmanns et al (2007) studie uppger majoriteten av patienterna att en fysisk beröring är av värde då det skapar en värme och trygghet. För att patienterna ska uppskatta beröring som en vårdande handling krävs en god relation och tillit till
sjuksköterskan. Trygghet växer fram med tiden och kan inte påskyndas, vilket även Dahlberg och Segesten (2010) menar. För att bygga upp en tillit och därmed en god relation tror
författarna således att kontinuitet gällande vårdpersonal är en viktig del. Såväl spelar även sjuksköterskans förhållningssätt roll, genom att vara öppen och följsam i sitt vårdande bidrar detta till en god relation.
Målet med vårdandet behöver inte alltid vara att bota ohälsa utan kan även vara att som sjuksköterska visa positivitet, optimism och förståelse för patienten. Genom att finnas till hands och följa patienten genom hela vårdprocessen undviks känslor av övergivenhet
(McAllister et al, 2009a). Oavsett vid vilket tillfälle sjuksköterskan bemöter dessa kvinnor är det av lika stor betydelse att följa patienterna och finnas till hands, dock kan det finnas svårigheter med att följa hela vårdprocessen beroende på arbetsplats t.ex. på en
akutmottagning där korta möten är praxis. För att undvika att kvinnorna blir lämnade
ensamma tror författarna att en kontaktperson kan vara av betydelse. Denna skulle kunna följa kvinnorna i deras vårdprocess då sjuksköterskan inte har möjlighet att finnas tillgänglig.
Kvinnor med ett självskadebeteende har en svårighet att uttrycka sig verbalt vid de tillfällen då en självskada skett. De upplever att det är enklare att uttrycka sig genom sitt kroppsspråk och/eller visa sina synliga kroppsskador, på grund av att de är fysiskt och psykiskt skadade och utmattade. Vid dessa tillfällen önskar kvinnorna att det inte ska ske någon verbal
kommunikation, utan hellre en fysisk där sjuksköterskan skapar en trygghet genom att finnas där. Kvinnorna uppskattar den verbala kommunikationen i ett senare skede, men precis efter ett självskadande gör det ingen nytta (Schoppmann et al, 2007).
Litteraturstudien bidrar till en ökad kunskap om kvinnor med självskadebeteende samt betydelsen av sjuksköterskans bemötande. Förslag på vidare forskning vore att undersöka huruvida en specialiserad utbildning om självskadebeteende påverkar bemötandet jämfört med en grundutbildning då detta ej kunde urskiljas i studiens resultat.
Slutsatser
Att leva med ett självskadebeteende innebär en kamp för att bli tagen på allvar. I mötet med sjuksköterskan är det av värde att bli bemött med värdighet, respekt och att bli sedd som personen bakom sin problematik. Som sjuksköterska är det viktigt att skapa en förståelse och trygg tillvaro då kvinnorna ofta upplever oförståelse och en ensamhet i sin sjukdom. Unga kvinnor med en självskadeproblematik har vanligtvis en negativ självbild vilket innebär att kvinnorna lätt påverkas av sjuksköterskans ord och handlingar. Därav är ett värdig och respektfullt bemötande av betydelse för att skapa vårdande relation och därmed förebygga en mer negativ självbild. Ett nedvärderande tonläge, en ironisk blick eller en bristande attityd kan orsaka ett lidande hos kvinnorna. För att kunna bemöta dessa kvinnor och tillgodose deras behov har god kunskap gällande beteendet visats vara betydelsefull.
REFERENSER
Birkler, J. (2009). Filosofi och omvårdnad – etik och människosyn. Stockholm: Liber AB.
Cleaver, K. (2014). Attitudes of emergency care staff towards young people who self-harm: A scoping review. International Emergency Nursing, 22(1), 52-61.
Dahlberg, K., Dahlberg, H. & Nyström, M. (2008). Reflective Lifeworld Research. Lund:
Studentlitteratur.
Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande – I teori och praxis. Stockholm:
Natur & Kultur.
Dahlborg-Lyckhage, E. (2012). Att analysera berättelser (narrativer). I: Friberg, F. (Red.).
Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund:
Studentlitteratur.
Dahlborg-Lyckhage, E. (2012). Kunskap, kunskapsanvändning och kunskapsutveckling. I:
Friberg, F. (Red.). Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten.
Lund: Studentlitteratur.
Emmelkamp, P M G. & Kamphuis, J H. (2009). Personlighetsstörningar. Lund:
Studentlitteratur.
Fjällman, L. (2011). Självskadande och suicidalt beteende hos ungdomar. Stockholm: Liber AB.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm:
Natur & Kultur.
Friberg, F. (2012). Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten.
Lund: Studentlitteratur.
Gibb, S J., Beautrais, A L., & Surgenor, L J. (2010). Health-care staff attitudes towards self- harm patients. Australian & New Zealand Journal of Psychiatry, 44(8), 713-720.
Graneheim, U. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:
Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), 105-112.
Hanna. Ge mig nya vingar. Hämtad 2014-11-11 från: http://www.nattstad.se/hannahbloom Helsingforsdeklarationen (2008). Hämtad 2014-10-01 från:
http://www.sls.se/PageFiles/229/helsingfors.pdf
Hicks, K M. & Hinck, S M. (2008). Concept analysis of self-mutilation. Journal of Advanced Nursing, 64(4), 408-413.
Jessica. En flicka som är stark. Hämtad 2014-11-11 från: http://jessi91.spotlife.se &
http://enflickasomarstark.blo.gg
Madicken. Från självskadebeteende till lycka. Hämtad 2014-11-11 från: http://conler.blogg.se Malin. Min kamp för livet / super magic. Hämtad 2014-11-11 från:
http://jazzyjazzy.blogg.se/index.html & http://supermagic.bloggplatsen.se Marta. Marta. Hämtad 2014-11-11 från: http://martanilsson.blogg.se
Martin, C. & Chapman, R. (2014). A mixed method study to determine the attitude of Australian emergency health professionals towards patients who present with deliberate self- poisoning. International Emergency Nursing, 22(2), 98-104.
McAllister, M., Moyle, W., Billett, S. & Zimmer-Gembeck, M. (2009a). ’I can actually talk to them now’: qualitative results of an educational intervention for emergency nurses caring for clients who self-injure. Journal Of Clinical Nursing, 18(20), 2838-2845.
McAllister, M., Moyle, W., Billett, S. & Zimmer-Gembeck, M. (2009b). Use of a think-aloud procedure to explore the relationship between clinical reasoning and solution-focused training in self-harm for emergency nurses. Journal of Psychiatric And Mental Health Nursing, 16(2), 121-128.
McCann, T., Clark, E., McConnachie, S. & Harvey, I. (2006). Accident and emergency nurses’ attitudes towards patients who self-harm. Accident & Emergency Nursing, 14(1), 4- 10.
McCann, TV., Clark, E., McConnachie, S & Harvey, I. (2007). Deliberate self-harm:
emergency department nurses' attitudes, triage and care intentions. Journal of Clinical Nursing, 16(9), 1704-1711.
McHale, J. & Felton, A. (2010). Self-harm: what's the problem? A literature review of the factors affecting attitudes towards self-harm. Journal Of Psychiatric And Mental Health Nursing, 17(8), 732-740.
Norouzi, K., Taghinejad, H., Mohammadi, F., Mohammadi, E. & Suhrabi, Z. (2012). What is missed in self-immolated patients' care?: a grounded theory study. Journal Of Clinical Nursing, 21, 3418-3428.
Polit, D F. & Beck, C.T (2010). Essentials of Nursing Research: Appraising Evidense for Nursing Practise. Philadelphia PA: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Polit, D F. & Beck, C T. (2012). Nursing Research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. Philadelphia PA: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins.
Schoppmann, S., Schröck, R., Schnepp, W. & Büscher, A. (2007). ’Then I just showed her my arms…’ Bodily sensations in moments of alienation related to self-injurious behaviour. A hermeneutic phenomenological study. Journal of Psychiatric & Mental Health Nursing, 14(6), 587-597.
Segesten, K. (2012). Användbara texter. I: Friberg, F. (Red.). Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur.
SFS 1960:729. Lag om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Stockholm:
Justitiedepartementet. Hämtad 2014-11-11 från: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument- Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1960729-om-upphovsratt-_sfs-1960-729/
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad 2014-11- 11 från: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-
Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/
Skärsäter, I. (2014). Psykisk ohälsa. I: Edberg, A-K. & Wijk, H. (Red.), Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa. (s. 611-638). Lund: Studentlitteratur.
Snellman, I. (2014). Vårdrelationer – en filosofisk belysning. I: Friberg, F. & Öhlén, J. (Red.), Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt. (s. 439-462). Lund:
Studentlitteratur.
Socialstyrelsen. (2013). Barn och ungas hälsa, vård och omsorg. Hämtad 2014-11-11 från:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19016/2013-3-15.pdf Tofthagen, R. & Fagerstrøm, L. (2010) Clarifying self-harm through evolutionary concept analysis. Scandinavian Journal of Caring Scienes, 24(3), 610-619.
Wiklund Gustin, L. (2014). Lidande – en del av människans liv. I: Friberg, F. & Öhlén, J.
(Red.), Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt. (s. 272-295). Lund:
Studentlitteratur.
Bilaga 1 Sökschema
Databas Datum Sökord Antal
träffar
Antal valda bloggar Bloggportalen.se 2014-10-14 Självskadebeteende 59 4
Bloggportalen.se 2014-11-14 Självskada 7 1
Hittabloggen.se 2014-11-13 Självskadebeteende 10 0
Hittabloggen.se 2014-11-13 Självskada 8 0
Bilaga 2 Sammanfattning av bloggarna
Madicken
En 20årig kvinna som skriver om sitt självskadebeteende och vägen tillbaka. Hon beskriver möten med sjuksköterskor både inom somatiken och psykiatrin. Enligt bloggen är hon numera skadefri och uppskattar livet. Bloggen startades i september 2009, och avslutades oktober 2013. Syftet med bloggen var att skriva om sitt självskadebeteende.
Hanna
En kvinna på 20 år som startade sin blogg i februari 2010 och fortfarande bloggar aktivt. Hon kämpar fortfarande med sitt självskadebeteende och viljan att må bra. Hon har kommit i kontakt med både slutenvården och öppenvården. Syftet med bloggen är att ge inspiration till personer i samma situation som henne.
Marta
En kvinna som bloggar om sitt liv som före detta självskadare. Startade bloggen i november 2009 och skrev fram tills december 2013. Är idag 20 år och driver en ny blogg där hon skriver om livet som konditor utan självskador.
Jessica
Bloggar om sin kamp mot självskadebeteendet, sina psykiska diagnoser och att bli förflyttad mellan flera vårdavdelningar och behandlingshem. Är idag en skadefri 23årig
sjuksköterskestudent som blivit av med sina psykiska diagnoser, och skriver om sitt nya liv och viljan att hjälpa andra i en ny blogg.
Malin
Startade sin blogg i juli 2009 då hon började skriva om sitt självskadebeteende, ångest och psykiska diagnoser. Var skadefri i ett par år. Uppdaterar fortfarande sin blogg kontinuerligt med inlägg om självskadebeteendet hon fallit tillbaka i, men även sina hundar som hon numera spenderar mycket tid och tävlar med.
Bilaga 3 Exempel på analysförfarandet
Meningsenhet Kondenserad
Meningsenhet
Kod Underkatego
ri
Kategori
Håller du
fortfarande på med det där FINA på armarna, frågar sjuksköterskan ironiskt.
Frågar
sjuksköterskan ironiskt.
Ironisk
sjuksköterska.
Respektfullt bemötande
Visst man kan fråga, men fan heller vara otrevlig och ge såna dära blickar. Nej det var riktigt dåligt.
Man kan fråga, men inte vara otrevlig och ge blickar, riktigt dåligt.
Oprofessionell Bristfällig
kunskap
Det är så jävla jobbigt att vara oförstådd och ensam ibland.
Jobbigt att vara oförstådd och ensam.
Oförstådd och ensam
Inlevelseförmåga
Då sa hon att hon hade sätt mycket värre fall än mig.
Ja det hade hon säkert gjort, men det var inte det de handlade om då.
Värre fall än mig, men det var inte det de handlade om.
Inte i centrum Emotionellt stöd
När jag vägrade så sa dom, ”jahopp, säg till om du ångrar dig och vill leva” så gick dom.
Jag började as garva när jag blev själv för jag var så rädd så visste nt [sic] hur jag skulle reagera.
Dom gick, jag var så rädd så visste nt [sic]
hur jag skulle reagera.
Lämnad ensam Trygghet
