Examensarbete 15 hp – Journalistik
Ensamma tillsammans till vänster om kompassen.
En enkätanalys av Breadtubes politiska påverkan på sin publik.
Abstract
Author: Dante Enocson
Title: Alone together to the left of the compass: a survey analysis of the political effect of Breadtube on its audience
Location: Linnaeus University
Language: Swedish
Number of pages: 43
Streaming on Twitch and creating content for YouTube is a relatively new platform for politically aimed content. This study aims to find out, through surveying the platform forums of Breadtube, if this content has changed the users political views over the course of two years. The survey shows that watching Breadtube clearly has changed the participants in their political affiliation, so the discussion part of the study goes over what effect this political shift might in turn affect and in different ways how this new life in media affects both consumer and creator.
Nyckelord
Breadtube, Twitch, YouTube, Politisk påverkan
Tack
Maria Ståhl, Tobias Klein, Lina Sjöblom, Kristoffer Holt, BoJack Horseman, Black Tower.
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning 2
1 Inledning 3
1.1 Vad är streaming? 5
1.2 Vad är breadtube? 5
1.3 Vad är Discord? 5
2 Problemformulering och syfte 6
2.1 Frågeställningar 6
2.2 Samhällelig relevans 7
3 Litteraturgranskning 8
3.1 Teoretiska perspektiv 8
3.2 Tidigare Forskning 12
3.2.1 Streamers som influencers 12
3.2.2 Filterbubblor och ekokammare 13
3.2.3 Tidigare YouTube-forskning 14
3.2.4 Streaming som jobb och ett liv i media 15
4 Metod 17
4.1 Kvantitativ enkät 17
4.2 Tillvägagångssätt och material 18
4.2.1 Material 18
4.3 Metodproblem 18
4.4 Forskningsetik, urval och population 19
5 Resultat och analys 21
6 Diskussion 27
7 Sammanfattning och vidare forskning 31
7.1 Vidare forskning 32
Referenser 33
Bilagor 38
Bilaga A: Enkät 38
1 Inledning
Livestreaming börjar bli väldigt populärt som medieform både på dedikerade
streamingsiter såsom Twitch, men även på YouTube. Många content creators har till och med börjat överge förberett eller ‘scriptat’ innehåll då engagemanget och sättet du får ut ditt meddelande ter sig enklare i streamingformatet. Mycket av innehållet är reaktioner på traditionell nyhetsmedia där artiklar, videor, inslag granskas och sedan tolkas ur kreatörens lins.
Streamers är vår tids nya art av influencer, opinionsledare och nyhetsförmedlare. När unga rör sig bort från traditionella media och drar sig till nya plattformar så stängs inte nyhetsflödet av, tvärt om så är det en större fokus på starka personligheter som i sin tur tolkar flödet åt och tillsammans med publiken. Allt blir flytande. Kreatören är samtidigt publik av traditionella medier, tolkare och ”expert”, den som är med och skapar
nyheterna genom reaktioner eller utlåtanden, samt forum för idéer. Fenomenet liquid journalism gör sig här tydligare än kanske någon annan stans; citizen-journalism, participatory journalism, nyhetsförmedling, agendasättande, allt smälter samman och blir ett nytt sorts journalistiskt deltagande (Deuze 2007).
Samtidigt blir frågan vad det har för påverkan på vår demokrati? Är gemenskaperna bara den nya tidens forum där man utbyter idéer och utsätts för nya politiska synsätt?
Blir de här gemenskaperna en plats för radikalisering och ideologiska filterbubblor? Hur mycket påverkas publiken av den här nya arten av influencers?
Denna studien ämnar utforska publikens plats i detta nya medielandskapet som
nyhetskonsumenter. Det finns gott om studier som handlar om traditionell nyhetsmedia och dess påverkan på deras publik över TV, radio och sociala medier, men än så länge är kreatörers påverkan mer av ett outforskat territorium. I den här studien avser jag att undersöka spänningsfältet mellan journalistik och underhållning där publikens
uppfattning av vad som är det ena eller det andra börjar bli mer och mer diffus. Både på grund av kreatörerna själva och deras personliga framställning, och deras position som självutnämnda “experter” eller “tyckare.” Efter det ska studien också undersöka publikens relation till kreatören och varandra, och hur den sociala aspekten och den flyktiga naturen hos både streaming och online-forum kan göra umgänget flytande och
skapa para-sociala förhållanden där tittaren sporras att bli märkeslojal men att använda sammanslagningen av allt det nämnda för att definiera sig själv och sin identitet.
Då kan ju frågan bli om streamers egentligen är en del av en ny sorts journalistik, de kanske håller sig i sfären av kommentatorer och underhållare i slutänden? I The
Handbook of Journalism Studies skriver Irene Costera Meijer i sitt kapitel att journalism är en del av populärkultur och inte separat från den (2020). Detta är något som ekas av Karlsson & Strömbäck som hävdar att journalistiken är en del av “en övergripande politisk kommunikationskultur” (2019 p.27) och att kulturperspektivet och
systemperspektivet ofta kan ha suddiga gränser. När även Ahva & Steensen (2020) nämner sociologi, kulturstudier, statsvetenskap, historia, och språk som del av fältet inom journalistikteori kan vi se att det är många saker som överlappar med varandra.
Wahl-Jorgensen & Hanitzsch har även de ett segment om journalism som social upplevelse (2020) där de diskuterar hur nyhetskonsumtion fungerar samt hur användarperspektivet i nyhetskonsumtion har förändrats. I detta inkluderar dem begreppet “infotainment” informative-entertainment vilket är en rubrik som politiska streamers faller under, då som en ny sorts journalistik eller ett nytt sorts engagemang med journalistiskt innehåll.
Min uppsats placeras inom fältet för journalistik och kultur. Med tanke på att det
(väldigt sällan) är kreatörerna själva som skapar nyheterna, och att de istället agerar som tolkare ur sin, vanligtvis, specifika politiska synvinkel (ex. socialism, liberalism,
konservatism), så faller de under paraplyet journalistik som underhållning. Mycket av kreatörernas innehåll är taget från större nyhetskällor; som tidningar, TV, blogginlägg, twitter, som de sedan trattar ner till publiken.
Till skillnad från de mer traditionella sortens influencers på sociala media eller liknande så deltar publiken aktivt i live-streams i en form av participatory journalism. Kristoffer Holt skriver om fenomenet som del av en ”ny sorts social kommunikationskanal för nyhetsspridning och debatt” (s.395 Karlsson & Strömbäck red. 2019), där publiken kan skriva till kreatören i realtid och donera pengar både för att stötta sina favoritkreatörer, men också som incitament för att få sin röst hörd då många streamers läser upp
donationer.
1.1 Vad är streaming?
Streaming i kontexten av denna uppsatsen och de politiska streamers jag undersöker är en livesändning av video där streamern tittar på nyhetsmedia, andra streamers innehåll (och sedan kommenterar dem), spelar spel och interagerar med sin publik. Mycket av innehållet klipps sedan ner och läggs upp på vardera kreatörs YouTube-kanal för mer engagemang i efterhand. Twitch är då den traditionella streamerplattformen, men på senare tid har även YouTube börjat använda streamingverktyg.
1.2 Vad är breadtube?
Breadtube, eller Lefttube, är i folkmun samlingsnamnet för vänsterfalangen av YouTube och en Reddit-tråd. Även om många i Breadtube har delade åsikter om hur traditionella vänsterpositioner såsom; socialism, allmän sjukvård, öppnare gränser m.m. så kan de skilja sig väldigt mycket i hur det ska appliceras i praktiken. Vissa är mer teoretiska, vissa är mer praktiska. Vissa är anarkokommunister, vissa är socialdemokrater. Med det sagt så må det vara att även om det finns stora meningsskiljaktigheter inom Breadtube, och att det finns mycket interna stridigheter så delar ändå de flesta grundläggande socialistiska principer om hur produktionsmedlen ska fördelas. De kan vara streamers, kreatörer av förberett innehåll, eller båda.
1.3 Vad är Discord?
Då de flesta av mina svar kom från Discord tyckte jag att det vore passande att förklara plattformen. Discord är en plattform för socialt umgänge, men till skillnad från
Facebook och andra sociala medier så har du ingen “egen” sida. Man är fri att skapa så många sidor man vill, men de agerar mer som öppna forum där alla, eller en utvald inbjuden skara, får vara med och göra inlägg på en vägg av löpande text. Det finns även möjlighet till röstsamtal där användare kan hoppa in och ut ur samtal om vilket givet ämne som helst.
Det är en plattform som av sin natur är flyktig, med mycket information och idéer som delas, men texten och samtalet går vidare utan någon möjlighet att själv “pausa” flödet utan att riskera att missa eventuell ny information, som en gigantisk Facebook-chat som aldrig sover då medlemmarna bor över hela världen, och pågår dygnet runt.
2 Problemformulering och syfte
Som en sorts medborgarjournalistik har streamare börjat växa i rasande fart men formatet och lösheten i innehållet, tillsammans med en brist på källkritik kan påverka publiken på olika sätt. Är streaming ett ställe för radikalisering? Är det en ekokammare eller social klubb? Är det harmlös underhållning där streamerns personlighet är det publiken dras till? Med uppsatsen vill jag undersöka hur politiska kommentatorer på plattformar som Twitch och YouTube påverkar sin publik.
Det har gjorts mycket forskning om sociala medier och varför människor drar sig till onlineforum för kontakt; ett bristande socialt nätverk, brist på externt stöd,
underhållning (Sjöblom, Hamar 2018), men mitt syfte är att undersöka vad som händer när de väl är där. Twitch och YouTube gällande politik är relativt nytt om man jämför med andra sociala medier som Facebook eller Twitter. Det är egentligen bara de senaste 4-5 åren som det har fått en stor ökning av innehåll, både förberett och streamat. Denna ökningen har såklart också lett till en ökning av deltagande runt detta nya medium i form av Discords, Twitter-hashtags, Twitch-chattar där konsumenterna har kunnat interagera med både kreatörerna själva och med varandra. Min fråga blir då: vad händer över tid med någon som spenderar tid i dessa forum? Är det en plats för politisk
radikalisering eller en social klubb?
Hur mycket tid spenderas med olika sorters media och vilken tillit har användarna till denna nya sortens kreatörer, nyhetsförmedlare och hur upplevs de traditionella nyhetsmedierna som mer och mer överges av de yngre generationerna? (Andersson, Carlander. & Öhberg (2020).
2.1 Frågeställningar
Det har gjorts många studier som handlar om varför personer dras till
streaming-gemenskaper med anledningar som ett bristande socialt nätverk med mera och enligt studier är nyhetskonsumtion långt ner på den listan (Sjöblom, Hamar 2018).
Det har även gjorts studier om hur streaming påverkar själva kreatörerna, med allt från känslomässig till ekonomisk påfrestning. Syftet med uppsatsen är att öppna upp fältet för att undersöka vad som väl händer en publik när de har hamnat i de här
gemenskaperna och varit där under en tid vilket inte har forskats om, men även ha med
dessa andra inblickar i min diskussionsdel, för att reda ut vad denna politiska påverkan i sin tur kan ha för utfall. Därför är frågorna jag vill ha svar på från min undersökning:
1. Hur påverkas publiken av politiska streamers?
2. Får de sina nyheter av dem eller traditionell media?
3. Är det en social klubb eller en politisk front där publiken överför sin ideologi till den ’verkliga’ världen?
4. Hur mycket litar publiken på sina valda streamers och hur mycket litar de i sin tur på traditionell nyhetsmedia?
2.2 Samhällelig relevans
Traditionella medier tappar prenumeranter och följare åt höger och vänster och
samtidigt fångar dem inte upp de yngre generationerna som historiskt sett hade gått från P3 till P4. Allt detta medan skärmtiden ökar, så var är publiken, ja inte på radio eller TV i alla fall kan man konstatera. SOM-institutet (Samhälle, Opinion och Massmedia) ser en nedgång i representationen från yngre generationer i frågor om nyhetskonsumtion i Sverige (Andersson, Carlander. & Öhberg (2020). Samtidigt skapas en ny form av konsumenter som Sabine Geers kallar ”social news users” (2020) där till exempel Alexandria Ocasio-Cortez och Ilhan Omar; ledamöter i USA:s representanthus, spelar multiplayerspel med streamers på Twitch och får miljontals av tittningar. Därför är det relevant att undersöka detta fenomen.
3 Litteraturgranskning
Här följer avsnittet där jag presenterar användbara teoretiska perspektiv för att förklara användarnas beteende och förhållande med kreatörerna. Samt tidigare forskning som kan hjälpa mig att placera mitt resultat i relevant blickomfång.
3.1 Teoretiska perspektiv
Teoretiskt ämnar jag att utgå från Katz och Lazarsfeld tvåstegshypotes som handlar om att det egentligen är offentliga figurer som har störst påverkan på en befolknings synsätt på olika händelser istället för nyhetsbyråer. Detta med tanke på, som skrivet ovan, att kreatörerna tolkar traditionell nyhetsmedia och sedan ger sin bild av världen till publiken och därmed blir opinionsbildare (Gripsrud 2002).
Figur A. Skillnaden på tvåstegshypotesen och tidigare kommunikationsmodeller.
Figur A visar hur tidigare modeller (Hypodermisk modell, eller, enskild direkt modell) har som hypotes att kommunikation var en envägsprocess från massmedia till den enskilda individen. Medan tvåstegshypotesen drar slutsatsen att majoriteten av kommunikation har två steg: först från massmedier, sedan till en opinionsledare som tolkar vidare informationen till de individer som är i kontakt med dem. Detta gäller inte bara på makronivå med större opinionsledare som politiker eller kreatörer, utan även på mikronivå med familjemedlemmar.
Enligt en undersökning av 150.000 Tweets gällande miljöaktivism i Chile fann de att 39% av deltagarnas mentions (nämnanden) gick genom denna tvåstegsprocess (Hilbert, Vásquez, Halpern, Valenzuela, & Arriagada 2017) och där de även argumenterar att dock tvåstegshypotesen fortfarande gäller att det inte nödvändigtvis räcker med två steg längre, utan även kan utökas till en “nätverks-hypotes.” Båda synvinklar är relevanta då förhållandet streamer - publik är en sorts flöde av kommunikation, men även flödet mellan åskådare, och mellan åskådare till streamer. Även då om tvåstegshypotesen inte fungerar på exakt samma sätt som den gjorde 1955 när Katz & Lazarfeld skrev om den så kan flödet av information appliceras i en modern miljö.
Figur B. Min tillämpningstolkning av tvåstegshypotesen i undersökningen.
Figur B visar på hur kreatörerna tar emot massmediernas övergripande vinklingar eller ställningstaganden sedan färgar dem genom sin egna lins och erfarenheter. Efter det förmedlas åsikterna genom medium som Twitch, YouTube, Twitter till människorna i kreatörens nätverk (publiken). Joel Hartman från Uppsala Universitet har i sin uppsats
“Sociala medier i lokal politik” (2010) samlat fyra anledningar från Jesper Strömbäck och Shearon Lowery till varför opinionsbildare mottas bättre än massmedia:
1. Kommunikationen sker ansikte mot ansikte.
2. Att opinionsledarna är bekanta och således ses som mer trovärdiga.
3. Att mottagaren inte ser propagandistiska skäl från opinionsledaren, än i förhållande då informationen kommer från t.ex. politiker.
4. Att opinionsledarna lättare kommunicerar med ointresserade och obeslutsamma väljare.
En aspekt av vilket innehåll som visas på kanalerna är att det mesta är skapat av traditionella nyhetsmedia vilket i sin tur skulle säga att det ändå är de som sätter dagordningen även för de mest mediekritiska av streamers. Därför kan
dagordningsteorin ge en inblick i vad som tas upp, även om för denna studiens intresse måste gå hand i hand med framingteoring som jag tar upp nedan. I kreatörens fall kan det då bli en sorts tredje led av dagordning, då politikerna mer eller mindre bestämmer vad som tas upp, traditionella medier gör nyheter av dem (Karlsson & Strömbäck 2019), och sedan förmedlar och tolkas dem av streamers.
Annan kunskap kan också komma från framingteorin som går i tandem med
dagordningsteorin, men inte gällande vad som tas upp utan hur det gör det (Karlsson &
Strömbäck 2019). Framingteorin handlar om allt från den journalistiska infallsvinkeln som kan innefatta vilka ord som används och hur; till exempel att skriva upplopp istället för protest. Den handlar även om vilka källor som får uttala sig och vilka fakta som hänvisas till; det kan finnas flera experter som har olika utlåtanden om samma händelse ur olika synvinklar, men för kreatören lär endast ett fåtal vara användbara. En partiskhet hos kreatörerna gör att nyheterna kommer tolkas kraftigt ur den ideologiska lins som de har valt och det görs en helt ny bedömning om inramning utanför den kanske menade från vilket nyhetsmedia informationen kom från början. Något mer som spelar in på hur opinionsgenomslaget kan uppfattas hos publiken är att det upprepas och att de
exponeras för det vid upprepade tillfällen. Kreatörer har naturligtvis någon sorts övergripande ideologisk grund, som dock kan förändras med tiden, men under tiden som en given åsikt fortfarande är av intresse eller användbar så kan repetition bli
användbart på flera sätt. Kreatören kan mjölka ur ett ämne för att lägga mindre tid på att introducera en publik eller förbereda eget innehåll, om man märker att publiken reagerar starkt kan det bildas en återkopplingsslinga där kreatören eggar på publiken som eggar på kreatören,
I avslutningen av sitt kapitel om dagordningar och gestaltningar skriver Adam Shehata:
“Nya politiskt orienterade nyhetskanaler har skapat förutsättningar för politiska aktörer att få genomslag för sina problemformuleringar, och för medborgare att enbart ta del av ensidiga gestaltningar av olika samhällsproblem.” (p. 347 Karlsson & Strömbäck 2019).
Så slutligen när det kommer till framingteori i kontexten till min undersökning hamnar kreatörer och streamers i kategorin hos de här nya politiskt orienterade nyhetskanalerna.
Herbert Kelman har en teori om social inlärning om hur individer förändrar sitt beteende för att möta krav hos en viss social miljö (1958). Det finns tre breda varianter av teorin: Överensstämmelse (Compliance) är när människor verkar vara överens med andra men faktiskt håller sina avvikande åsikter privata. Identifiering (Identification) är när människor påverkas av någon som gillas och respekteras, till exempel en berömd kändis. Internalisering (Internalisation) är när människor accepterar en tro eller beteende och är överens både offentligt och privat. Teorin är relevant för att förklara ideologiska skiften och appliceras i uppsatsen både på livestreaming,
YouTube-kommentarer och forum som Discord.
3.2 Tidigare Forskning
3.2.1 Streamers som influencers
Woodcock & Johnson (2019) har försökt förstå hur streamers på Twitch roll som sociala-medier-influencers fungerar. Undersökningen visar på att kreatörernas påverkan kommer från närheten mellan publiken och streamerns upplevda autencitet. En annan sak de fann var att de flesta tittarna vill vara med live, även om videorna finns kvar efter sändning, och att motivationen är att de är med och skapar media samtidigt som den inträffar/skapas. Ännu en intressant sak som de fann var att storleken på kreatörens publik inte hade så stor inverkan på deras påverkan, utan att även dem med liten publik kunde ha mycket inflytande på de tittare de hade.
När det gäller tittarens motivation för att vara på Twitch och Discords finns det sex identifierade motiv som hjälpte till förklara live-stream-engagemang: social interaktion, känsla av gemenskap, möjligheten att träffa nya människor, underhållning,
informationssökning och brist på externt stöd i verkliga livet (Hilvert-Bruce, Neill, Sjöblom, Hamar, 2018). Jämfört med annan media så verkade tittarmotivationer för att delta i live-stream-underhållning ha en starkare social och samhällelig bas.
En annan studie identifierar sociala medieanvändare som syftar till att påverka andra och de som har upplevt påverkat beteende riktat mot dem. Den undersöker hur inflytelserika användare och påverkansmål skiljer sig åt med avseende på deras demografiska bakgrund och hur den upplevda gruppidentifieringen,
nätverkshomogeniteten och storleken på det sociala nätverket påverkar onlinepåverkan (Malinen, Koivula, 2020). I studien fann dem att unga och högutbildade män var mer benägna att vara målet för inflytandeförsök, men de demografiska skillnaderna var mindre uppenbara när det gällde att påverka beteendet. Dessutom var gruppidentifiering en viktig faktor som låg till grund för online-inflytande för både påverkande beteende och målupplevelser. Nätverkets homogenitet och nätverkets storlek ökade sannolikheten för att påverka beteendet.
3.2.2 Filterbubblor och ekokammare
Genom att analysera amerikaners sökhistorik har Flaxman, Goel och Rao (2016) funnit att sociala nätverk och sökmotorer är associerade med en ökning av det genomsnittliga ideologiska avståndet mellan individer. Men samtidigt att samma kanaler också förknippade med en ökning av en individs exponering för material från hens mindre föredragna sida av det politiska spektrumet. Slutligen var den stora majoriteten av nyhetskonsumtionen online besök av hemsidorna för deras favoritsidor, vanligtvis mainstream media.
Axel Bruns (2019) argumenterar dock att filterbubblor inte är ett nog definierat koncept och har likt andra soundbites som "fake news" eller “alternativa fakta” mer växt fram i folkmun och redan accepterats som begrepp innan de fastställs. ”Even members of a partisan Facebook group or followers of a ideologically slanted selection of Twitter account may have critical or oppositional readings of the content they encounter”. De här gemenskaperna kan vara otroliga purister där innehåll och ordval är under konstant kritik, normer förändras ofta och att falla ur "The party line" kan straffas med omedelbar bannlysning eller försök till uteslutning (cancelling) både av medverkande publik och kreatörerna själva (Maddox, Creech 2020). Bruns hävdar, likt andra, att personliga nätverk har större inverkan än eventuella ekokammare.
För att stärka Bruns argument om icke-existensen av vad vi har tänkt oss att ekokammare ska vara fann Garret (2011) att fastän internet kunde främja
ryktesspridning så ökade inte nivån av mottagarens accepterande av ryktet. Vad de fann var att e-mail mellan vänner/familjemedlemmar togs emot mycket mer liberalt och antogs vara sanning vilket enligt studien påvisade ett starkt politiskt bias.
En fördel när det gäller informationsförmedling för de som är opinionsledare som också var faktasökare, var att de hade stor chans att ranka högt i studiens faktanivå (opinion leaders), vad det berodde på tar inte upp i studien men skulle enkelt kunna handla om lågvärdig trovärdighet. Efter det kom de som sökte opinionsledare och fakta (leader seekers) (Minaeian, Labelle, Beaudry 2020). De som var längst ner på nivån var de som aktivt undvek information. De summerar: “Both opinion leading and opinion-seeking behaviors are related to information verification practices, which help people insulate
themselves against threats of disinformation and echo chambers.” Och som vi nu redan har kommit fram till att eko-kammare är ett löst begrepp så tar vi här begreppet i dess folkliga betydelse och applicerar det mer på faktaresistens då som studien visar på, att opinionsledare är mer troliga att leta upp en större mängd information och vara mer faktaintresserade än andra.
3.2.3 Tidigare YouTube-forskning
Rebecca Lewis (2020) har gjort en kvalitativ innehållsanalys av YouTubekändisar i vad som kallas för "micro-celebrity" där YouTuberserna ställer sig själva som ett alternativ till traditionella media och hävdar sin egna autencitet och hur de genom detta kan fostra reaktionära idémönster. Lewis ser att detta oftast används för att ställa sig mot
mainstream-media och anti-progressiva tankesätt. I studien framkommer också en kritik mot tanken att delaktighetsjournalistik alltid skulle vara en demokratiskt främjande aktivitet där hon istället finner att hävdandet av jaget, och då micro-kändisskapet står i framkant, istället för institutionell trovärdighet.
ContraPoints, en av de största kreatörerna som kan anses vara delaktiga i Breatube, och möjligen en av de mest nyanserade, har analyserats av Maddox och Creech (2020).
I deras textanalys ser de att nyans eller ambivalens kan vara ett effektivt verktyg för avradikalisering, i ContraPoints fall då: alternativ-högern (alt-right). Men samtidigt att det inte är populärt bland "ens egna sida" då det kan uppfattas som att för mycket empati ges till "fienden". Analysen finner att ContraPoints videor kan vara effektiva men att den avsiktliga ambivalensen kan slå tillbaka då det i videorna kan saknas ett riktigt ställningstagande, vilket i sin tur är opopulärt för både vissa tittare och för det identitetsbaserade politiska landskapet på YouTube.
Kvantitativ "Utbud och efterfrågan" analys av höger-YouTube visar att populariteten nådde en höjdpunkt i och med 2017 men har sedan dess börjat sjunka kraftigt och börjar istället "bytas ut" av Breadtubers. Det verkar inte vara på grund av att YouTube ändrade sina algoritmer för att motverka högerpopulism med tanke på att de nya lagarna gick igenom 2019, utan anledningen var att många kanaler hade blivit bannlysta innan dess, många tog bort sina äldre videor på grund av att de skulle kunna ses som problematiska, och vissa tog bort sina videor/kanaler för att “ligga lågt” medan förändringar pågick med YouTube (Munger, Philips 2020).
3.2.4 Streaming som jobb och ett liv i media
Två böcker av Mark Deuze har varit väldigt hjälpsamma för att placera både konsument och kreatör i dagens medielandskap i relation till den här studien. Först ut är Media Work (2007). I den här boken går Deuze igenom alla aspekter av ett modernt arbetsliv spenderat i och kring media. Han diskuterar den moderna arbetssituationen där den anställda förväntas vara otroligt flytande i både inställning och anställning, att hitta nya färdigheter och glömma de förlegade. Han går även igenom faktumet att gränserna börjar suddas ut för vem som är konsument och kreatör med allt mer kollaborativa arbetssätt på internet.
Den andra boken heter Media Life (2012). Här går Deuze igenom på vilket sätt vi lever ett modernt privatliv i media, hur vi är “ensamma tillsammans” och individualiseringen av gemenskaper. Deuze argumenterar att vi har börjat använda samfund för vårt egna självförverkligande, och därmed försöker hjälpa oss själva istället för att bygga på befintliga institutioner eller gemenskaper. Han beskriver även hur vårt “jag”, likt samhället och ett modernt arbetsliv i media, blir mer och mer flytande där vi är
“permanent temporära” (egen översättning) och hur vår personlighet i media är mer av en sammanslagning av vad vi ser fungerar i given social krets för givet syfte.
Jag går nu vidare med att undersöka den monetära aspekten hos streamers och hur digitala gåvor (dricks) påverkar kreatörerna, deras attityder och innehåll. Wang, Lee och Fu (2019) finner att kreatörerna blir mer giriga med tiden och att deras innehåll kan ta skada då de slutar fokusera på bra innehåll och istället fokuserar på att göra det som drar in så mycket pengar som möjligt. Detta ledde till att de streamade oftare men sänkte den generella kvalitén. I studien påpekades också det konstlade förhållandet som kreatören har med publiken då publiken vet allt om kreatören, men kreatören vet inget om
publiken. Förhållandet ansågs också vara ensidigt på grund av att bara en sida gav gåvor till den passiva streamern. Enligt Guarniello (2019) är livestreaming av spel förutom en ny form av mediaarbete, också en ny form av betalt emotionellt arbete som, ur ett feministiskt perspektiv, skär sig med traditionellt feminiserade krav på obetalt
uppmärksamt och omtänksamt arbete. Guarniellos studie avslutas med en reflektion om hur människor med ökade individualiserade arbetsvillkor, som att kunna bestämma egna
arbetstider eller jobba hemifrån, är villiga att lämna traditionella jobb för att vara en professionell spelare utan sociala skyddsnät och i slutändan vara “instämplade” dygnet runt.
Om man tittar på affektivt och immateriellt arbete på Twitch involverar arbetet även en digitalt förmedlad mask, till exempel att vara vänlig mot tittarna i alla tillfällen, begära donationer, bygga parasocial (envägsförhållande) intimitet med åskådare och engagera publik genom humor (Woodcock, Johnson 2019). Kreatören blir en till "karaktär" som vi placerar inom ramen där deras lek blir arbete, prestanda och skådespel, och de andra ekonomiska incitamenten som formar arbete på Twitch.
Kristoffer Holt (2016) utförde en intervjustudie av personligheter inom svensk
höger-alternativmedia. Intervjuerna visar på ett mönster där personligheterna vill vara ett alternativ till mainstream men inte kan existera utan det och ser det som “sin motsats. Gällande andra liknande alternativ vill de oftast “distansera sig från andra aktörer som brukar räknas in i begreppet, för att dessa står för beteenden och åsikter som man inte vill förknippas med.”
Holt finner också tre olika strategier som aktörerna uppvisar:
1. Rikta in sig mer på att nå en grupp ”redan frälsta”.
2. Aktivt driva opinion och övertyga motståndare och tveksamma.
3. Exploatera en ekonomiskt främjande marknad för perspektiv, åsikter och nyheter där det tidigare funnits ett tomrum i de etablerade medierna.
Avslutningsvis enligt en enkätstudie i Latinamerika visade det sig att en större
användning av internet och sociala medier ledde till att, speciellt unga, blev mer kritiska till sin demokrati och ledande regimer (Gainous, Wagner, Gray, 2016). Det i sin tur relaterade studien till att det kunde spela in till de uppbrott vi sett i Chile, Argentina och Brasilien, och vi kan då se vi vilka politiska effekter sociala medieanvändning kan ha på sin publik.
4 Metod
Här presenterar jag vilken metod för datainsamling jag har använt och vilka problem den metoden kan innefatta, samt mitt populationsurval och min använda forskningsetik.
4.1 Kvantitativ enkät
I studien använder jag mig av en kvantitativ enkätanalys. Enkäten är uppbyggd med hjälp av likertskalan och utföras online. Likertskalan är en skala som möjliggör enkel mätning av olika upplevelser hos respondenterna vilket passar min undersökning av upplevda politiska skiften och tidsmängdsvariabler. Mätningen utgår ifrån en
observation av en eller flera svar från individerna då måttenheten bestäms genom olika sifferskalor eller genom negativa/positiva påståenden som respondenten då får markera i vilken grad den instämmer i frågorna (Likert 1932).
Formatet för en typiskt Likert-fråga med fem nivåer kan till exempel vara:
1. Håller inte med 2. Instämmer inte alls
3. Håller varken med eller inte 4. Håller med
5. Håller starkt med
Fördelen med enkätanvändning är att jag kommer kunna få in en stor mängd information för att bilda mig en uppfattning om publikens upplevelser (Ahrne &
Svensson 2015) för att sedan analysera dem. Jag utformade mina enkätfrågor från etablerade institutioner såsom Pew Research Centre (2020) och SOM-institutet för att få bästa möjliga svar. Genom att använda metoder som prövats och anpassats över år och åter år hoppas jag att det ska ge trovärdighet till enkäten i sig och en familjär känsla för deltagarna som där majoriteten visade sig vara Nordamerikaner. Med tanke på att de flesta av kreatörerna är från USA så valde jag också att använda mig av amerikanska folkräkningsbyrån (United States Census Bureau) versionerna av ras och könsidentitet då det skulle vara mest lätthanterligt för publiken.
4.2 Tillvägagångssätt och material
Som beskrivet i föregående avsnitt utformade jag enkäten utifrån etablerade källor och institutioner. Sedan var mitt mål att få ut den till relevanta källor: Discords, YouTube, Twitch, kreatörers privata mail. Det första problemet jag stötte på var att detta saknades på “högersidan” av streaming och YouTube, det fanns inga länkade Discords eller forum, det enda jag kunde hitta var enstaka email-adresser som ofta ledde till en online-affär för deras merch. Efter en vecka utan respons så valde jag att göra studien exklusivt om Breadtube.
Twitch, och YouTube-chatt märkte jag fort att det skulle bli svårt att få någon sorts respons på då texten fort dränks bort i andra meddelanden, och oddsen för att bli
“upplockad” kändes väldigt små, så mitt nya mål blev då Discords. Här fanns separata plattformar för vardera kreatör som jag kunde både posta individuellt på till relevanta flikar ex: kreatörshjälp, politik, user-aid, etc. Här hade jag tur då ett par moderatorer svara på mina privata meddelanden och gjorde min enkät till ett prioriterat inlägg, det var här jag fick de flesta av mina svar, och som man kan se på användarnas tittarstatistik så var det på kreatören “Thought Slimes” Discord.
4.2.1 Material
Efter 2 veckor hade jag fått in 271 svar och stängde enkäten för att påbörja datainsamlingen och analysen.
4.3 Metodproblem
Det kan vara problematiskt att få folk att svara på enkäter i dagens hetsiga
online-samhälle. Fördelen med att göra undersökning i politiska forum ser jag att det redan är många med starka åsikter som samlas här och som antagligen är gladare i att dela dem än gemene man. Ett annat problem skulle vara att, med internets anonymitet, så skulle de inte ta enkäten på allvar, men detta ser jag som en risk för alla enkäter; i vilka forum de än postas i. Det finns helt enkelt aldrig en garanti för genuint deltagande.
Jag fick inte med högersidan då jag underskattade deras närvaro på mer interaktiva och vanliga sociala medier. Ingen av de på min lista hade någon sorts offentlig Discord eller
forum där jag kunde lägga upp enkäten. Sen var det få av dem som hade en Twitter eller sina meddelanden öppna om de hade en Twitter. En vecka in märkte jag att det skulle bli svårt att få ett jämnt höger/vänster bias, och därför valde jag att fokusera
undersökningen på bara vänster-youtube (Breadtube). En annan sak jag märkte av mitt resultat är att de insamlade svaren till största del är från nordamerika vilket ger ännu ett bias om föreställningar kring flertalet saker rent politiskt tex. hur man ser på
höger/vänsterskalan, vad det innebär att vara liberal, ny-liberal, kommunist. Jag hoppas att dessa politiskt intresserade användarna ska vara tillräckligt pålästa och ha större kunskap om vad “far left” och “far right” kan innebära. Jag la även till en förklaring för politiska epitet i min enkätintroduktion för extra klarhet.
4.4 Forskningsetik, urval och population
I min population av människor jag sökte för min enkät ville jag ha de som kunde ge relevanta svar om just streamers och content creators, eller “människors
erfarenhetsbaserade uppfattningar av olika fenomen” (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, &
Wängnerud, (red.) 2012), i detta fallet personlig påverkan av fenomenet Breadtube. Då gemene man inte nödvändigtvis skulle ha något att säga om saken och därför inte kunna ge några svar alls gällande politisk påverkan. Discord blev i slutänden den största brunnen jag kunde hämta data från på grund av den mer permanenta formen av diskussion som förs i textform, och då inte är lika flyktig som en livestream. Å ena sidan gav det mig en bättre förutsättning att få data då de redan är intresserade av innehållet, och sen åter intresserade nog för att umgås på dessa ämnesspecifika platser, men å andra sidan ger det antagligen ingen övergripande bild av den i sin tur, flyktige tittaren. I vilket fall som helst kunde Discord, i slutänden, frambringa relevant data för undersökningens syfte även om det visserligen kan vara svårt att veta exakt hur många som ingår i populationen.
För att få rätt urval la jag ut enkäten på forum som är aktiva i just detta syfte där användarna har ett unikt perspektiv för just dem vilket ger mig ett icke-slumpmässigt urval, eller strategiskt urval (Trost 1994). På ett annat lustigt sätt blir det dock väldigt slumpmässigt vem som svarar på enkäten då det finns många aspekter som spelar in gällande incitament: om forumets moderator främjar enkäten, om forumet generellt ser ett värde i att besvara enkäter, om kreatörerna själva lyfter enkäten etc. På grund av
användarna/konsumenternas unika plats är även deras perspektiv mer nischat än vad som kan appliceras på en mer ledig (casual) person som kanske bara snubblar in på en video och inte stannar kvar vare sig på streamingsajten eller i forumen en längre period.
Det som är intressantast med det här urvalet är att jag förhoppningsvis får en före och efter bild av politisk läggning, politiskt engagemang och konsumtion/interaktion av/med politiskt innehåll på YouTube och Twitch.
När det gäller ämnen: validitet är det minst sagt svårt. Hur kan jag veta att människor inte ljuger på internet? Som jag har beskrivit innan så använde jag etablerade källor för min enkät vilket ger en stark begreppsvaliditet (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, &
Wängnerud, (red.) 2012). Sen såg datainsamlingen ut på exakt samma sätt för alla deltagare vilket i sin tur ger reliabilitetsvaliditet. Den här kombinationen anser jag leder till min resultatvaliditet. En annan oväntad (och antagligen ovetenskaplig) indikation för resultatvaliditet kan vara att alla deltagarna i enkäten kunde välja vilken användare som var deras favorit, det fanns också möjligheten att skriva in ett fritt “Övrigt” svar, här fick jag in nästan inga skämtsamma svar, eller svar som skulle indikera att respondenterna inte tog enkäten på allvar. Tvärtom var det många som skrev in mindre kreatörer som min ursprungliga lista hade missat.
Jag har under processen varit noga med att följa vad Vetenskapsrådet kallar för “god forskningssed” (ALLEA 2018) och de principer som det innefattar. Enkätanvändarna fick ta del av information om enkätens anonymitet innan de gav sina svar. De fick också information om enkätens syfte och var den senare kan hittas efter publicering. Alla resultat är direkt tagna från denna enkät utan att ha ändrats på i efterhand. Alla slutsatser som framkommer i antingen resultatdelen eller diskussionsdelen av denna uppsats är baserad på legitim tidigare forskning och etablerade forskningsteorier.
5 Resultat och analys
Här presenterar jag resultatet från min enkät och applicerar mina teorier för att förklara det.
Figur 1
Hur skulle du generellt klassificera din politiska läggning för 2 år sedan?
Figur 2
Hur skulle du generellt klassificera din politiska läggning idag?
I vårt första resultat Figur 1 ser vi att det generellt är en större spridning politiskt när det gäller deltagarna för två år sedan. Även om det inte blir så många moderata eller så många som faller över på högersidan av spektrat så kallar sig många liberala eller väldigt liberala med 84,6% som faller till vänster om Moderate.
Om vi sedan jämför med idag så kan vi se ett dramatiskt skifte till vänster med nu en majoritet som definierar sig som “far left” där nu 90% av användarna är far left eller very liberal. Här ser vi också hur nästan samtliga från extremhögern har flyttats över till extremvänstern, här ser vi exempel som skulle kunna passa in i alla av Kelmans
processer om social inlärning. Med tanke på att många av respondenterna också
befinner sig på forum så kan det både vara att man vill passa in i den nya sociala kretsen (Compliance), att de vill identifiera sig med en kreatör (Identification), eller att de får tillgång till ny information som sedan ändrar deras attityd eller beteende
(Internalisation). Det här är en trend som ekas av kreatörerna själva där
höger-YouTubers har “bytts ut” av vänsterversioner under de senaste 3 åren (Munger, Phillips 2020). Om vi jämför siffrorna gällande politisk tillhörighet med mängden innehåll och tid spenderad på sociala medier länkat till kreatörer kan vi använda oss av Kellmans identifieringsteori om social inlärning (1958) och se ett samband mellan att de ser denna online-profil som de ser respekteras, och när de utöver det umgås på sociala medier med andra likasinnade blir de också exponerade för en gruppidentifiering som också spelar in som faktor i deras onlinepåverkan (Malinen, Koivula 2020).
Figur 3
Hur mycket tillit har du för traditionell nyhetsmedia?
Figur 4
Hur mycket tillit har du till att dina favoritkreatörer är faktuellt korrekta i sina uttalanden?
Förtroendet för traditionella nyhetsmedier är milt till svalt där med alternativ från 0-10 om hur mycket tillit de känner till mediet så ligger majoriteten (55,4%) under 5 på tillitsskalan. Över 5 har vi totalt 29,2% av respondenterna där bland ingen kände maximalt förtroende (10). Alternativet med mest röster är 3 med 22,5%.
Däremot är förtroendet mycket högt för att ens favoritkreatör ska porträttera saker faktuellt korrekt i sitt innehåll och i andra uttalanden. Här ser vi ett typexempel av tvåstegshypotesen i aktion där opinionsledaren får väldigt mycket förtroendekapital jämfört med de traditionella nyhetsmedierna (Gripsrud 2002). Alternativet med flest röster är 8 med 43,2% av rösterna med ett kraftigt avfall efter alternativ 7. Jämfört med förtroendet för traditionella nyhetsmedier är rösterna mycket mer koncenterade i de högre nivåerna med 88,3% av rösterna på de top 4 alternativen vilket indikerar ett högt förtroende.
Det intressanta blir här att dagordningen sätts först av de traditionella massmedierna som respondenterna känner en flyktig tilltro till, och att dagordningen sedan sätts igen, och porträtteras om, av kreatörerna som har valt ut den information de känner är spännande. Resultatet visar att det finns en diskrepans mellan att förtroendet är så lågt för traditionella medier samtidigt som dagordningen sätts av just de traditionella medierna. Konsumtionen blir om inte annat indirekt, och vi kan igen knyta fenomenet till tvåstegshypotesens teori om förtroendeskifte från massmedia till opinionsledare.
Figur 5
Har du deltagit i ett offline politiskt event det senaste året?
Figur 6
Har du blivit mer politiskt aktiv offline sen du började titta på politiska streams/innehåll?
Figur 7
Har du börjat engagera dig mer politiskt online sen du började titta på politiska streams/innehåll?
Efter väldigt spridda skurar när det gäller om respondenternas offlinebeteende har förändrats så är det ännu en dramatisk ökning när det gäller deras online-aktivism. Om man korsrefererar den glidande skalan av offline-verksamhet med hur en mindre majoritet, 54,6%, har svarat att de inte har deltagit i någon sorts politiskt event så kan man anta en mindre överskattning av det egna deltagandet jämfört med den mer positivt självuppskattade fråga 8. Detta kan visa på en skillnad på upplevt politisk engagemang och faktisk politisk aktivitet, både online och offline. Beteendet kan också stärkas av Kelmans teori om social inlärning gällande “Compliance” när individen lär sig att
“uttrycka attityder eller bete sig på ett speciellt sätt och då alltid i närvaro av den andra personen men utan att för den skull ändra sin egen uppfattning.”
Figur 8
Hur mycket tid lägger du på politiskt streamer/kreatörsinnehåll per dag?
Figur 9
Hur mycket tid lägger du på att konsumera traditionell nyhetsmedia per dag?
Figur 10
Hur mycket tid spenderar du med att interagera med innehåll från streamers/kreatörer per dag?
Till sist ser vi här en relativt stor skillnad på hur mycket och vilken sorts medieinnehåll som svararna konsumerar. Majoriteten av respondenterna konsumerar lite till ingen traditionell nyhetsmedia per dag men ökningen ses nästan vändas upp och ner när det gäller innehåll från kreatörerna. Det intressanta händer här där traditionell media, i andra hand, är det som konsumeras på dessa plattformar och då på sätt och vis
legitimeras av kreatören (Holt 2016). Är det då kreatörens inramning av budskapet som bedöms och inte mediet självt, och då i sin tur en andrahandsversion av traditionell framingteori (Strömbäck, Karlsson 2019). Konsumenten hör inte bara vinkeln från kreatören, de ser originalet framför sig vilket kan tyda på en ny sorts tvåstegshypotes där originalinformationen konsumeras och sedan negeras, åtminstone när det gäller upplevd autencitet. Vi ser här ännu ett exempel av tvåstegshypotesen när dagordningen från traditionella nyhetsmedier tolkas.
Vi ser dock att interaktionen kring kreatör-innehåll på plattformar som Discord, Twitter och YouTube inte nödvändigtvis direkt korrelerar med konsumtionen i sig och att själva innehållskonsumtionen generellt står i överkant jämfört med hur mycket respondenterna interagerar med andra användare gällande kreatörsinnehåll på sociala plattformar.
Samtidigt är det användare som spenderar mer än 4 timmar om dagen på både interaktion (21,4%) och konsumtion (17%).
6 Diskussion
I sin bok “Media Life” beskriver Mark Deuze det nya livet i media som ett tyst disco där alla deltagarna har egna hörlurar så att de hör musiken och kan dansa tillsammans, men i det faktiska rummet så hörs inte ett knyst. Med den metaforen beskriver han hur vi är “ensamma tillsammans”. I både Media Work och Media Life skriver Deuze om en dramatiskt ökande individualisering som det nya livet i media har fört med sig (2007, 2012). Vi är del av många olika sociala sammanhang där vi har möjligheten att forma oss som vi vill, välja ut vad som passar oss själva och gruppen bäst och göra vad som för oss blir till ett perfekt online-själv. Vad detta kan föra med sig är att de här forumen blir en plats för ett politiskt uppvaknande för många, som vi ser i statistiken så
exponeras många onekligen för många idéer och tankesätt som i onlinesfären lett till en radikalisering. Sen vad denna radikalisering leder till offline är en helt annan fråga. Med tanke på mängden kreatörsinnehåll som många av enkätdeltagarna rapporterar att de konsumerar jämfört med traditionellt nyhetsinnehåll så kan man enkelt säga att det är deras största källa för nyheter och information om omvärlden.
Ett annat koncept som tas upp i Media Life är “information abundance”. När vi
konsumerar så mycket information varje dag så blir informationen också mindre värd i våra hjärnor. När det non-stop finns nya saker att ta in blir en person lätt överväldigad, och det nya blir det som är mest värt. Enkäten visar ett stort förtroende för kreatörerna och ett mindre förtroende för traditionella nyhetsmedier trots att konsumtionen av de traditionella är väldigt låg jämförelsevis. Frågan blir då om det är ett inneboende bias hos de som rör sig runt radikaliserande forum att misstro de stora nyhetsförmedlarna vilket kan leda till reaktionära tankemönster (Lewis 2020), även om det är därifrån kreatören med största sannolikhet får sin information (Holt 2016). Kreatörerna (på högersidan i det här fallet) gör exakt detta. De analyserar den traditionella nyhetsmedier men tar samtidigt avstånd från den för att kunna hävda sin egna genuinitet (Lewis 2020 Holt 2016). Även om jag inte själv sett samma attityder från vänsterkreatörerna är det både bra för kreatörerna själva rent monetärt (Wang, Lee, Fu 2019) och för användarnas självförverkligande att gå emot “etablissemanget” om än bara för syns skull vilket går hand i hand med den politiska påverkan då gruppidentifiering är en viktig faktor gällande online-påverkan (Woodcock, Johnson 2019).
“Even members of a partisan facebook group or followers of an ideologically slanted selection of Twitter account may have critical or oppositional readings of the content they encounter.” (s.13 Bruns 2019) Även om de här gemenskaperna ofta är till för delade värderingar så kan det också vara en plats för otroliga purister där innehåll och ordval är under konstant kritik, normer förändras ofta och att falla ur "the party line"
kan straffas med omedelbar bannlysning från varierande plattform, eller försök till (cancelling) både för medverkande publik och kreatörerna själva (Maddox & Creech 2020).
Så vad betyder det här för kreatörerna själva, och hur spelar deras roll in i dansen med deras publik? En aspekt är att streamers blir mer påverkade av kändisskap och
donationer än vad en bekräftelsesökande publik kan antas att lista ut.
Streaming är en osäker form av arbete utan skyddsnät, utan anställningsfördelar, men vissa är ändå redo att kasta sig ut i denna nya nyliberala formen av mediearbete (Guarmiello 2019). Woodcock och Johnson spekulerar att kreatören sätter på sig en mask, och blir en sorts karaktär (2019) med en helt ny sorts emotionella arbetsuppgifter där man måste presentera en viss persona vis a vis produkt. Problemet som kan uppstå gällande incitament att tala sanning eller vara autentisk när det är du och den persona som du har skapat själv, men samtidigt är din (kanske) enda inkomstkälla är knappast oproblematisk. Sanningen kommer av naturen till mediet hamna i andra hand,
antagligen och inte nödvändigtvis med mening eller inte. Och som jag visat på innan gällande tvåstegshypotesen så kan informationen som ges vara del av inte bara vara inne på andra steget av kommunikation, utan kanske tredje, eller fjärde, med någon som fotat vad någon annan har skrivit eller re-tweetat ett re-tweet. Informationsnätverket som används för underhållningen behöver inte nödvändigtvis vara elakartat, eller ha uppsåt att desinformera. Man ska vara medveten om att informationen inte heller
nödvändigtvis är tillförlitlig då den kan ha passerat genom en mängd filter och
tolkningar. En personlig observation är att förberett innehåll, dvs. ofta mer efterforskade videor, har börjat tappa popularitet och banat vägen för streamat innehåll hos kreatörer som innan endast gjorde mer djupgående videor. Anledningen som jag ser det är helt enkelt att det inte är värt, varken tidsmässigt eller monetärt att gå igenom det arbete som efterforskning, inspelning, klippning, etc. innebär när du lika gärna kan streama i några
timmar och både få pengar under själva streamen och innehåll till din YouTubekanal som du kan lägga upp när du vill och kultivera dina förhållanden med din följarskara och utöka din publik. Det finns numer för många fördelar med att hålla ditt innehåll enkelt och spontant och väldigt få negativa sidor då det är i den riktningen som publiken har rört sig naturligt. Detta kan bero på många saker men enligt min mening skulle den största orsaken vara att folk vill ta del av den sociala biten av vilken ideologi de än följer och vill interagera med denna i live-format mer än de vill få (ofta) nischad information om ett isolerat ämne som har en plats i ett större mer komplicerat narrativ.
Från The Handbook of Journalism Studies kommer här ett utdrag från David Buckinghams The Making of Citizens: “Young people today are postmodern citizens—cynical, distracted, no longer possessed of the civic virtues and
responsibilities of older generations. For them, conventional politics is merely an irrelevance; the personal has become political, the private has become the public, entertainment has become education”. Även om man ignorerar den småbittra tonen i citatet så överensstämmer det med både diskussionen ovan om arbetsbörda kontra sanning, och Deuzes teori om liquid journalism där nyhetskonsumtionen och underhållningen blir densamma.
Ett annat citat som fångade mitt öga var av S. Elizabeth Bird: “Much of the news that readers and viewers are exposed to is either ignored or forgotten almost immediately;
relevant news consists of stories that are memorable, and that take on a life of their own outside the immediate context of the newspaper or television broadcast.” (s.216 Colin Sparks, John Tulloch (red.)) Ett fenomen jag själv observerat är att åskådaren
(tillsammans med kreatören) ofta går vidare till nästa ämne väldigt fort, som om de tittade på en TV-serie. Ett segment kan skapa stort intresse och hypa upp publiken som vore det ett mediedrev av oanade proportioner, men så fort elden börjar dö ner och streamern går vidare så gör även publiken det. Det här får mig att undra hur stor faktisk påverkan de har om engagemanget är så flyktigt.
Självförverkligandet och självuppfyllandet är något som oroar både Mark Deuze och mig. Om ditt liv i media är flytande och vem du är online är en oavbruten
sammanställning av alla dina olika “jag”, så blir frågan hur gemenskapen och din politiska grupp gagnas. Risken blir att politiken blir ännu en social klubb där förändring och förbättring torde vara det största målet, men istället kan bli oönskade kvalitéer där den personliga agendan sätts i framkant.
När man ser resultatet från min enkät ser man även här ett relativt homogent
gruppmönster, med de flesta som vita, unga nordamerikaner. Det ska noteras dock att man genom min enkät inte kan se någon utbildningsnivå.
Gällande dem som spenderar merparten av sin dag med att konsumera innehåll på t.ex YouTube, Twitch, så är jag oroad över ett koncept som streamern “Destiny” kallar för
“terminally online” eller “obotligt online” (egen översättning). Han beskriver
fenomenet hos människor som ser vad som sker online som början och slutet för politik, där varje Tweet väger tungt på åsiktsvågen och varje liten detalj ska blåsas upp och mätas och vägas. Ett exempel skulle kunna vara onlinevänsterns tro in i det sista att Bernie Sanders skulle bli demokraternas kandidat när Joe Biden vann med över 1600 fler delegater och inget mindre än ett mirakel hade krävts för att Sanders skulle vunnit.
Detta är ett symptom för de som är obotligt online, och ett problem med den låga konsumtionen av traditionell nyhetsmedia: det blir omöjligt att känna av pulsen för det politiska klimatet om det enda man har fingret på är ådrorna i vänsterarmen.
Att streamers hade en politisk påverkan på sin publik gjorde sig snabbt evident under undersökningens process. Men sen vad som kunde diskuteras blev även vilken praktisk påverkan denna påverkan hade i sig. Enkäten visade många starka kontraster i politiskt skifte från ett år till ett annat, konsumtion av traditionella medier mot kreatörsinnehåll och politiskt engagemang online och offline. En undersökning om terroristdåd och möjliga framtida dåd från CSIS sa att: “Right-wing extremists perpetrated two thirds of the attacks and plots in the United States in 2019 and over 90 percent between January 1 and May 8, 2020” (Jones, Doxsee, Harrington 2020). De enda exemplen
undersökningen ger av dödsfall som orsakats på grund av extremvänstern är i tandem med högerextrema protester eller aktioner.
Den sista frågan blir då likt det gamla talesättet: Om ett träd faller i skogen och ingen hör det, gör det fortfarande ljud ifrån sig? Om någon hävdar att de är anarkokommunist online men inte applicerar detta till deras liv offline, är de radikala då?
7 Sammanfattning och vidare forskning
Nu går vi tillbaka till de ursprungliga frågeställningarna och ser vad som har blivit besvarat:
1. Hur påverkas publiken av politiska streamers?
Streamers har en signifikant påverkan på både den självupplevda och den uttryckta ideologin för publiken. De ändrar politisk åskådning och de ändrar sitt politiska beteende online.
2. Får de sina nyheter från streamers eller traditionell media?
Som undersökningen visar så får de flesta av publiken sina nyheter från streamers genom ren nyhetsbevakning eller som andrahandsinformation. Den stora ökningen behöver dock inte tas som en faktor av ett övergripande
nyhetsintresse då de allra flesta konsumerar mycket större del kreatörsinnehåll än nyhetsmedia.
3. Är det en social ideologisk klubb eller en politisk front där publiken överför sin ideologi till den ’verkliga’ världen?
Här blir svaret mer komplicerat än för de andra frågorna. Det är mycket som kan mäta politiskt engagemang, mer än valet att ta en jobbig diskussion eller att närvara på ett partimöte. En annan aspekt som måste tas upp är såklart Covid-19 och att många möjligtvis är relativt nya i sitt politiska uppvaknande och därför inte har haft möjlighet till politiskt engagemang. Rent generellt verkar dock undersökningen visa att villigheten till onlineaktivism ökar kraftigt hos
majoriteten av deltagarna medan offlineaktivismen håller en mer utjämnad skala.
Som jag har demonstrerat dock i diskussionen om liquid society och liquid media är de två inte ömsesidigt uteslutande, där det ena kan influera det andra, plus att man kan ha inflytande på andra i sin gemenskap att engagera sig vilket då kan ge bevislig effekt. Även om streaming-gemenskaperna till stor del kan vara sociala klubbar är det utan tvekan en grogrund för partipolitiska
utvandringar, kreatörerna med med möjligheten att bruka staven som delar det blå-röda (progressiva/konservativa) havet likt Moses.
4. Hur mycket litar publiken på sina valda streamers och hur mycket litar de i sin tur på traditionell nyhetsmedia?
Publiken uppvisar ett stort förtroende för kreatörerna och ett relativt lågt
förtroende för traditionell nyhetsmedia. Som jag skrev innan så kan detta bero på konsumtionsvanor där man är nära bekant med kreatörerna och därmed
utvecklar ett para-socialt förhållande där man genom en stor mängd
envägskommunikation därav utvecklar förtroendet. Och sedan då i sin tur att man har en väldigt opersonlig relation med traditionell nyhetsmedia och blir exponerad för den relativt lite både online och offline, och att man helt enkelt inte söker ut den.
Avslutningsvis vill jag även här nämna att majoriteten av respondenterna är från nordamerika och därför borde resultaten onekligen visa en partiskhet mot den amerikanska politiska medvetenheten och partiuppdelningen.
7.1 Vidare forskning
Det första jag kommer att tänka på är såklart ett mer övergripande urval som inkluderar högersidan av YouTube och Twitch, det som ter sig vara problemet på den fronten verkar vara till största del att nå kreatörerna själva eller de som konsumerar dem. En större fokus på antingen Reddit eller Parler etc. kan antagligen ge större genomslag.
Mer intressant forskning för att ställa mina resultat i större sammanhang vore att se om de som frekventerar dessa sociala gemenskaper sedan går ut och gör något av sin politiska vetskap tillsammans eller om den politiska aktionen även den är individuell, även om man vet att det finns kamratskap att hitta.
Det skulle även vara intressant att se hur samma frågeställningar skulle kunna appliceras på resten av världen. Nu är både de flesta kreatörer och konsumenter från nordamerika: hur skulle resultaten se ut om studien varit mer eurocentrisk eller
kinesiska streamers. Vidare blir min fråga om publiken, var de än befinner sig, tittar på de huvudsakligen nordamerikanska kreatörerna får en amerikaniserad bild av både världspolitik och då kanske en vriden bild av sitt egna lands politiska system då de börjar se det ur en annan lins, i detta fallet då en tvåparti-lins.
