JÖNS JONSGÅRDEN SIGNESTORP 5:21

(1)

HELSINGBORGS KOMMUN, SKÅNE LÄN ANTIKVARISK MEDVERKAN 2014

FÖRSTÄRKNING AV LOGLÄNGAN, OMLÄGGNING HALMTAK

(2)

(3)

Objekt och administrativa uppgifter ...5

Bakgrund och syfte ...6

Juridiska förutsättningar ...7

Byggnadshistorik av betydelse för ärendet ...8

Tidigare åtgärder och förutsättningar ...9

Logen ...9

Taktäckning ...9

Utförda åtgärder ...10

Logen ...10

Taktäckning ...12

Iakttagelser under arbetet ...13

Avvikelser från handlingarna ...14

Kulturhistorisk bedömning ...15

(4)

(5)

Medverkande

Antikvarisk medverkan vid förstärkningsarbeten på loglängan samt omläggning av halmtak tillhörande byggnadsminnet Jöns Jonsgården, Signestorp 5:21, Helsing- borgs kommun, Skåne län har utförts av:

Caroline Ranby, byggnadsantikvarie, fi l mag, certifi erad kontrollant av kulturvärden behörighet K

Ranby Text & Kulturmiljö Brisvägen 6

263 75 Nyhamnsläge 042-344252

caroline.ranby@telia.com www.ranbytextkulturmiljo.se

Objekt och administrativa uppgifter

Objekt Jöns Jonsgården

Fastighetsbeteckning Signestorp 5:21

Socken Kattarp

Kommun Helsingborg

Länsstyrelsens beslut 2014-03-24 dnr 432-7952-2014 (tillstånd) 2014-03-24 dnr 434-24783-2013 (bidrag) Beställare Stiftelsen Jöns Jonsgården gm Rolf Leire Handlingar Civilingenjör Anders Högberg

Entreprenör Byggnadsaktiebolag K. Rosenkvist Skånetak i Viken

Antikvarisk medverkande Ranby Text & Kulturmiljö Byggnadstid 2014-06-23 – 2014-07-31 Slutbesiktning 2014-07-10 (loglänga)

2014-08-14 (halmtak)

Jöns Jonsgården är belägen i Kattarp i Helsingborgs kommun.

(6)

6

Jöns Jonsgården. Antikvarisk medverkan

Ranby Text & Kulturmiljö

Bakgrund och syfte

Den norra väggen i Jöns Jonsgårdens norra länga, loglängan, hade sedan en tid tillbaka rört sig. Fotträet hade glidit på grundens stenar och vridit sig. Endast tack vare en större uppskjutande sten i grunden, hade fotträet hållits kvar utan att helt glida av grunden. Rörelsen hade också orsakat sprickbildning i korsvirkestimrans övre fack, vilka består av putsat tegel. De nedre facken består av båle (skiftesverk).

Loglängan, som är en stor och bred byggnad, saknade till för några år sedan tvär- gående, sammanbindande konstruktion. Äldre väggar som delat in längan i logar och loggolv har tagits bort. Det fi nns inte heller några bjälkar kvar i byggnaden och taklaget, som är konstruerat med högben, saknar till stor del hanband. Detta gör att taklaget pressar väggarna utåt. För att motverka detta tryck på väggkonstruktionen sattes dragstag med vantskruv in i logen med början 2008. Vid detta tillfälle notera- des även att det norra fotträet vridit sig ur läge.

Under ett antal år har Jöns Jonsgårdens taktäckning successivt bytts ut i enlighet med en kulturhistorisk utredning utförd av Regionmuseet 2003. Vass har bytts mot halm och täckningen har utförts med några enstaka stig om året för att erhålla ett

Jöns Jonsgården tillhör den forna byn Signestorp och ligger invid järnvägen i utkanten av Kattarp. Utsnitt ur Helsingborgs stads karta.

(7)

utseende liknande äldre tiders, då det var vanligt att man lade om delar av taken efterhand som behov uppstod. Loglängans norra takfall ovan porten samt östra län- gans, portalängans, västra takfall ovan inkörsporten behövde nu läggas om.

Eftersom Jöns Jonsgården utgör byggnadsminne och bidrag till arbetet erhållits av länsstyrelsen, uppdrog Stiftelsen Jöns Jonsgården åt Ranby Text & Kulturmiljö att vara antikvarisk medverkande under arbetets gång.

Juridiska förutsättningar

Sedan 1991 utgör Jöns Jonsgården byggnadsminne. Gården skyddas därmed av Kul- turmiljölagen 3 kap. Skyddsbestämmelserna omfattar bevarande av både exteriörer, stommar, interiörer och planlösningar samt trädgården. Underhållet skall utföras med material och metoder anpassade till byggnadernas egenart så att de kulturhis- toriska värdena inte minskar.

Plan över Jöns Jonsgården från 1920. Norr nedåt. Till vänster portalängan, längst upp boningslängan, till höger stallet och nederst logen. Redskapslutan och torvhuset som var tillbyggda logen är numera rivna.

Original i Helsingborgs museer.

(8)

8

Metod

Den antikvariska medverkan har omfattat deltagande i byggmöten och slutbesikt- ningar, dokumentation före, under och efter utfört arbete samt upprättande av fö- religgande rapport.

Byggnadshistorik av betydelse för ärendet

Gårdens längor är uppförda under 1800-talets första hälft. Äldst är östra längan, portalängan, som uppfördes 1805. Södra längan, boningslängan, byggdes 1816 enligt den inskription som bevarats ovan dörren. Västra längan, stallängan, byggdes om 1835 medan loglängan i norr uppfördes 1855. Byggnaderna har således efterhand ersatt äldre längor på samma plats.

Gården ligger kvar på samma tomt som före det laga skiftet av byns ägor 1829- 31. I skifteshandlingen från 1831 omtalas att gården, som då var kronoskatterust- håll, hade en tämligen nybyggd boningslänga uppförd i ekekorsvirke och bränd sten. Uthusen, som var i gott skick, var uppförda av ekekorsvirke med fyllningar av dels lera, dels eketimmer, med vilket man bör ha avsett båle. Därtill omnämns att gården hade en nyligen anlagd plantering. Enligt skifteskartan var södra längan vid denna tid friliggande medan övriga längor var sammanbyggda.

Utsnitt ur laga skifteskarta över Signestorp från 1831. Norr uppåt. Jöns Jonsgården, Signestorp nr 5, ses längst till vänster. Längst till höger ligger Signestorp nr 1. Dessa båda gårdar fi ck ligga kvar på sina ur- sprungliga platser i samband med skiftet medan de övriga tre gårdarna, vilka är ofärgade, fl yttades ut från byn. Av de byggnader som fanns på Jöns Jonsgården 1831, har östra och södra länga, portalängan och bo- ningshuset, bevarats till idag. Boningshuset dock tillbyggt mot väster. Stallet och logen har byggts om, vilket inneburit smärre förändringar av gårdens situationsplan. Karta i Lantmäterimyndighetens arkiv.

(9)

På 1870-talet byggdes boningshuset till i öster med två kammare och en sal och ytterväggarna försågs samtidigt med locklistpanel. Loglängan har varit tillbyggd med en redskapsluta på gårdssidan och ett torvhus mot norr. Tillbyggnaderna är dokumenterade 1920. Till gården hör även ett brygghus kallat Ryllehuset, vilket ligger i anslutning till trädgården söder om boningshuset. Gården renoverades 1959 och ett par år senare bildades Stiftelsen Jöns Jonsgården med uppgift att bevara an- läggningen som kulturreservat. Därefter har gården restaurerats i omgångar, vilket är väl dokumenterat i Regionmuseets rapportserie. En vård- och underhållsplan togs fram 2002 av Rosén Arkitektkontor samt Kersti Lenngren Arkitektkontor. Denna uppdaterades 2012.

Gårdens längor visar prov på något varierande, traditionella byggnadstekniker beroende på uppförandetid samt renoveringsarbeten företagna under årens lopp.

Samtliga längor är uppförda med bjälkar med ur fasaden utskjutande bjälkändar, en teknik som användes fram till omkring 1800-talets mitt. Portalängan är uppförd i korsvirke, ursprungligen sannolikt med fyllningar av kline och båle. Efterhand som facken varit i behov av lagning har fackfyllnad av bl.a. lersten använts. Ett parti av längan har klätts med faluröd locklistpanel. Boningslängan är uppförd i korsvirke med tegelfyllningar. Hela längan har varit klädd med oljefärgsmålad locklistpanel, typisk för tillkomsttiden under 1800-talets senare hälft. Panelen är idag kvar till hälften. Stallängan är uppförd i korsvirke med tegel i facken medan loglängan utgörs av en korsvirkesbyggnad med både tegel och båle som fackfyllningar.

Äldre fotografi er från 1920-talet visar att gårdens längor då fortfarande var täckta med halm, vilket är det ursprungliga täckningsmaterialet. Samtliga längor utom portalängan hade vid denna tid ryggning utan ryggaträn. Istället hade man ryggat med löshalm och hönsnät. På portalängan fanns ryggaträn. I samband med renoveringsarbeten under 1900-talets senare hälft byttes halmtaken ut mot vasstak, eftersom de ansågs hållbarare. Efter Regionmuseets ovan nämnda utredning från 2003, rörande de äldre takens utseende och utförande, sker nu en återgång till halmtak av traditionellt utseende, sydda med ståltråd i enlighet med den teknik som använts från sent 1800-tal och framåt.

Tidigare åtgärder och förutsättningar

Logen

Loglängans taklag förstärktes med tre dragstag 2008, eftersom norra väggen rörde sig utåt. Detta förstärkningsarbete fortsatte 2009, då man konstaterat en fortsatt rörelse av norra väggen. Ytterligare fem dragstag sattes in. Tidigare hade förstärk- ningar utförts av taklagets högben, vilket visar att rörelsen i norra väggen pågått under längre tid.

Norra väggens putsade fack lagades 2007. Ilagningar gjordes där puts fallit ner eller satt löst.

Taktäckning

Omläggningen av gårdens tak påbörjades 2004. Efterhand har de gamla vasstaken bytts mot halm, några enstaka stig i taget. Åtgärdsförslagen i Regionmuseets rap-

(10)

10

port från 2003 har följts, vilket innebär att portalängan har ryggats med ryggaträn medan övriga längor har fått ryggning utan ryggaträ.

De längor som nu är aktuella för omtäckning, portalängan och loglängan, har tidigare varit föremål för åtgärder i olika omgångar. Portalängans sydöstra takfall, hela partiet söder om inkörsporten, omtäcktes 2006. Under 2011 och 2012 omtäcktes hela västra takfallet med undantag av partiet över inkörsporten. Loglängans yttre och inre svingel mot stallet omtäcktes 2010. Därtill har omtäckning utförts 2013.

Dels har partiet ovanför västra logporten åtgärdats, dels har den ostligaste delen av norra takfallet lagts om. Loglängans ryggning åtgärdades redan 2008. Den gamla ryggningen var då i dåligt skick. Den låg på plast och den nya ryggningen lades på samma sätt. Plasten plockas bort efterhand som omtäckning görs.

Utförda åtgärder

Logen

Det aktuella väggavsnittet lyftes med hjälp av stämpar. Dessa placerades under bockryggar som sattes in under lejden. Totalt sattes åtta bockryggar intill stolparna i väggerum 7-14 från väster räknat. Korsvirkets delar förankrades med spikplåtar för att inte glida isär vid lyftet. Fotträet kunde därefter vridas och justeras till rätt läge.

Det förankrades genom att en bjälke lades på fotträets insida. Denna fästes till det gamla fotträet med hjälp av gängstänger. Fotträet kunde därmed bevaras. Grunden kompletterades med kilsten från utsidan.

Taktäckningsplan som visar vilka delar av taken som täckts respektive år. Norr uppåt. Bearbetsning och uppdatering av plan utförd av Regionmuseet.

(11)

Överst den lutande väggen före åt- gärd.

I mitten ses detalj av väggen före åtgärd. En utskjutande sten (vid pi- len) har hindrat fotträet från att helt glida ner från grunden.

Nederst ses samma väggparti efter åtgård. Fotträet har lyfts upp på grunden och förankrats med hjälp av en bjälke på fotträets insida, fäst med gängstänger. Vid pilen ses sam- ma sten som i mittenbilden.

(12)

12

Korsvirkesfacken lagades därefter där bockryggarna varit placerade. Samtidigt lagades sprickor i korsvirkesfacken som uppkommit genom fotträets förskjutning och väggens kalvning. Korsvirkesfacken var här putsade med ett cementhaltigt bruk.

Valet stod därför mellan att knacka ner hela facket och putsa med kalkbruk, eller att laga i med ett så svagt KC-bruk som möjligt. Det beslutades därför att följa den linje man tidigare haft vid renoveringsarbeten på gården, att inte knacka ner puts med god vidhäftning, för att inte skada underliggande fackfyllning. (Se Regionmu- seets rapport 2007:83). Nedknackningar har därför inte gjorts och ilagningarna har utförts med C-bruk, vilket motsvarar det befi ntliga bruket.

Kalkning kommer att utföras under kommande vår av gårdsföreståndarna, vilka även kommer att bättra rödfärgningen där så behövs p.g.a. bruksstänk.

Taktäckning

I samband med startmötet uppkom diskussion om vilka takytor som var i störst behov av omtäckning. Läckage hade noterats i den östra delen av logens norra takfall. Taket var här mycket tunt. Partiet omfattade fyra väggerum samt området över logporten. Efter klartecken från länsstyrelsen valde man därför att omtäcka denna del av loglängan, istället för den tidigare planerade delen, svingeln mellan loglängan

Bockryggar och stämpar sätts in i loglängans norrvägg inför lyftet av väggen. Spikplåtar håller ihop korsvir- keskonstruktionen. Nederst till vänster ses den bjälke som förankrades i fotträet för att hålla det senare på plats. Till höger ses den åtgärdade väggen.

(13)

och portalängan. Svingeln var i relativt gott skick med förhållandevis tjock täckning och inga läckage, varför denna kunde anstå ett år. Portalängans västra takfall över inkörsporten, omtäcktes som planerat.

Omtäckningen utfördes med samma teknik och material som tidigare år. Råg- halmen levererades från Polen. Den bands med galvad ståltråd över käppar av salix.

Ryggningen lades med löshalm fäst med hönsnät på logen och med återanvända ryggaträn på östra längan.

Logens läkt låg på ett avstånd av 40 centimeter från varandra, anpassade för det gamla vasstaket. Läktena har därför kompletterats med nya, för att erhålla den tätare läktning som krävs för halmtak. De nya läktena är av ramsågat virke och har leve- rerats av Nyhamns Såg & Båtbyggeri. På portalängan har halmen lagts på befi ntliga läkt.

Iakttagelser under arbetet

Samtliga åtgärdade fyllningar i loglängan bestod av tegel. Facken var putsade med cementhaltigt bruk.

Överst ses loglängans norra takfall före respektive efter omtäckning av parteiet över porten. Nedan ses por- talängans västra takfall före och efter omtäckning. Ryggaträna tillhörande portalängan kunde återanvändas i dess helhet.

(14)

14

Avvikelser från handlingarna

Fotträet behövde inte bytas ut, utan kunde istället förstärkas på väggens insida.

Istället för svingeln mellan loglängan och östra längan omtäcktes, i samråd med antikvarisk medverkande och länsstyrelsen, en del av loglängans norra takfall där läckage förekom.

Portalängans tak sett inifrån genomkörsporten. Ovan ses det gamla vasstaket före omläggning och nedan det nylagda halmtaket. Samtliga läkt var i gott skick och återanvändes.

(15)

Kulturhistorisk bedömning

De aktuella åtgärderna har utförts med hänsyn tagen till Jöns Jonsgårdens kultur- historiska värden. Principen att bevara så mycket som möjligt av de ursprungliga materialen, har iakttagits i samband med förstärkningen av loglängans fotträ.

Ilagningen av de under arbetet upptagna hålen i loglängans tegelfack samt lagning av sprickor i putsen i några enstaka fack, har utförts med ett så svagt KC-bruk som möjligt, eftersom den befi ntliga putsen visade sig vara cementhaltig. Ur kulturhistorisk synvinkel samt i enlighet med vård- och underhållsplanens åtgärdsförslag skall rent kalkbruk användas på tegelfyllningarna. För att få den nya putsen att fästa och för att undvika att knacka ner puts med god vidhäftning, vilket inneburit risk för skador på underliggande fyllningar, frångicks dock denna princip. Istället följde man beslutet från tidigare års renovering, att inte riskera skador på underliggande fyllningar genom nedknackning av hårt sittande cementhaltig puts, utan vänta med att ersätta denna puts med kalkbruk när den lossnar av sig själv. Beslutet togs i sam- förstånd med medverkande antikvarie och bedömdes som det mest skonsamma för byggnadens bevarande.

Taktäckningsarbetena har utförts i enlighet med den plan som framtogs av Re- gionmuseet 2003. Täckningen har utförts med traditionella material och metoder.

Halmen har slagits på plats, inte skurits, för att erhålla ett traditionellt utseende.

Den viktiga principen att inte dra ut halmtaket för långt vid takfoten har också iakttagits, för att erhålla rätt proportioner mellan tak och fasad.

Detalj av portalängans nylagda halmtak. Ryggningen av löshalm har fästs med hönsnät och ryggaträn.

Samtliga gamla ryggaträn återanvändes.

(16)

16

Ranby Text & Kulturmiljö Loglängan under pågående täckningsarbete. Nytt halmtak har lagts över tre väggerum. Läkten har här kompletterats med nya ramsågade, för att erhålla rätt avstånd för halmtäckning. Över de tre västra väg- gerummen håller vassen på att rivas av. Här ligger läkten med större mellanrum, eftersom vass inte kräver lika tät läktning som halm.

(17)

Källor och litteratur

Internet

http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/show/bilaga/showDokument.raa?dok umentId=21000001752140&thumbnail=false (skyddsbestämmelser för bygg- nadsminnet Jöns Jonsgården) Besökt 2014-08-18.

http://www.jonsjonsgarden.com/meny.html Besökt 2014-08-18.

http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/show.html?archive=REG&

showmap=true&searchType=v&nbOfImages=43&sd_base=lm12&sd_

ktun=00033ghw&mdat=1294619524 Besökt 2014-08-19.

Litteratur

Carlsson Helen 2009. Jöns Jonsgården Antikvarisk kontroll, 2009. Rapport 2009:73.

Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Gustafsson, Evald 1963. Stiftelsen Jöns Jons-gården i Kattarp. I: Skånes hembygds- förbunds årsbok 1963. Lund.

Hansson, Paul och Sturesson, Anna 2003. Jöns Jonsgården. Kulturhistorisk utredning 2003. Rapport 2003:111. Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Jungskär, Mia 2008. Jöns Jonsgården. Antikvarisk kontroll, 2008. Rapport 2008:84.

Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Petersson, Emelie 2007. Jöns Jonsgården - utvändiga arbeten. Antikvarisk kontroll, 2007. Rapport 2007:83. Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Petersson, Emelie 2010. Jöns Jonsgården – utvändiga arbeten. Antikvarisk medverkan 2010. Rapport 2010:63. Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Rabow, Anna 2006. Jöns Jonsgården - omläggning av stråtak Antikvarisk kontroll, 2006. Rapport 2006:58. Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Rabow, Anna 2012. Jöns Jonsgården. Antikvarisk medverkan, 2012. Rapport 2012:24 Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne.

Rosén, Lena och Lenngren Kersti 2012. Jöns Jonsgården, Signestorp 5:21 – Kattarps socken, Helsingborgs kommun. Vård- och underhållsplan 2012.

(18)

RANBY

TEXT & KULTURMILJÖ