Hur långt är jag beredd att gå för att min text ska få läsning?: En kvalitativ intervjustudie om svensk sportjournalistik

En kvalitativ intervjustudie om svensk sportjournalistik

Samuel Hallin

HUR LÅNGT ÄR JAG BEREDD ATT GÅ FÖR ATT MIN TEXT

SKA FÅ LÄSNING?

VT 2021 Examensarbete, 15 hp Journalistprogrammet, 180 hp

Handledare: Jesper Enbom

Innehållsförteckning

Abstract ... 4

1 Inledning och bakgrund ... 5

1.1 Syfte ... 5

1.2 Frågeställningar ... 6

2 Tidigare forskning ... 6

2.1 Mediers centraliserade rapportering ... 6

2.2 Nyhetsvärdering och urval ... 7

2.2.1 Distinktion mellan begreppen... 7

2.2.2 Normativt- och marknadsmässigt styrfält ... 7

2.3 Förändrade tankesätt ... 8

2.4 Grindvaktare i den digitala världen ... 10

2.5 Journalistikens digitalisering och dess konsekvenser ... 11

3 Teori ... 13

3.1 Teorin om grindvaktning ... 13

3.2 Kommersialiseringen och den ökande konkurrensen ... 14

4 Metod och material ... 14

4.1 Material och urval ... 14

4.2 Metod ... 15

4.3 Metoddiskussionen ... 16

4.3.1 Validitet och tillförlitlighet ... 17

4.3.2 Forskningsetik ... 18

5 Resultat och analys ... 18

5.1 Rättigheterna ... 18

5.2 Datadriven påverkan ... 21

5.3 Journalistikens kris ... 23

5.4 Betydelsen av specialiserade reportrar ... 24

5.5 Konkurrens av andra sporter ... 25

5.6 Marknadens tjänst ... 27

5.7 Funktion som grindvaktare ... 28

6 Diskussion ... 30

7 Förslag på vidare forskning ... 32

3

Käll- och litteraturförteckning ... 33

Elektroniska källor ... 33

Tryckta källor ... 34

Bilaga - Intervjuguide ... 35

Abstract

The title of the study is: How long am I prepared to go for my text to get some readers? A qualitative interview-based study about Swedish sports journalism. The aim of this study is to figure out what underlying factors which affects the journalisms news values and selection on news based on which sports that get editorial space. The paper approaches the subject with a specific viewpoint from the sport floorball, which is the largest indoor-sport in Sweden. Though it’s relative size, the sport seems to have an issue: it does not reach out. It gets a lot less coverage and media attention compared with other similar sports, such as ice hockey for example. The development of the sport has been discussed through the years, and a part of that has been an less flattering image as a hobby, not a sport. A part of the discussion has also circulated around the argument that the sport doesn´t get the media coverage it needs.

Some essays have been written on the subjects on journalism and media from the point of news value. Very little has been done with a combined view on sports, which is why I argue that there is a gap in the research field which this study will partly fill. This work looks at what the sports media in Sweden are focusing on in terms of coverage and what the sport floorball can do to get more coverage. Since the 2020/21 season, the Swedish newspaper SportExpressen streams every game in the top league for both women and men. Therefore, that was an interesting point to refer the study to. The results of the study shows that there are several reasons behind the fact that floorball don´t get that much coverage. One reason is that today´s journalism is well driven by digital metrics: if a text doesn´t seem to generate enough readers, then that is a sign that the subject isn´t worth writing much about. This development in news values and news selection seems to derive from the technological development in the profession, as well as the commercialization.

Keywords: floorball, media coverage, sports journalism, news values, gate-keeping, digital journalism, commercialization

5

1 Inledning och bakgrund

337 530. Så många personer spelade innebandy i föreningar år 2020. Sporten är den femte största i landet sett till antalet utövare. En sport som innebandyn ibland jämförs med är ishockey, som år 2020 hade 233 985 utövare (Riksidrottsförbundet 2021). Att antalet utövare är stort och det finns mängder med intresserade inom innebandyn så finns det ett problem. Den får mycket färre artiklar och bevakning i media än sporter man närmast kan jämföra med, däribland ishockey. Samtidigt är innebandyn en sport som har kämpat under en längre med att bli professionell och växa ekonomiskt. Det Svenska Innebandyförbundet har fått kritik för beslut de tagit och en del har menat att dessa beslut har tagit innebandyn tillbaka i utvecklingen (Kenny Wiis, Corren 2019). Den har länge kämpat med stämpeln av att vara en hobbysport som spelas i ribbstolshallar av medelålders män som motionerar på jobbet, det vill säga en amatörstämpel. När herrarnas SM-final sändes så sent som i april kritiserades SVT för ämnet de valde att fokusera på i periodpauserna som handlade om gamla fördomar om sporten. Om fördomarna har eller hade någon sanning i sig är mindre relevant för denna studie – innebandy är idag en elitsport där utövarna lägger ner väldigt mycket tid på sin idrott och där de svenska landslagen är några av sportens bästa.

En del uppsatser har skrivits på journalistik och medier ur ett nyhetsvärderingsperspektiv och även några uppsatser på sportjournalistik har gjort innehållsanalyser av till exempel Sportbladets publicerade material. Men förutom något enstaka arbete har det inte gjorts mycket mer inom fältet för sporter i media som berör det här ämnet (åtminstone inte i Sverige). Det finns ett hål i forskningsfältet på sportjournalistik i Sverige, varför jag anser att uppsatsen kommer bidra med något nytt, som förhoppningsvis kan hjälpa innebandyn att ta nästa steg eller åtminstone belysa ett problem och dilemma som existerar: Svensk innebandy vill bli professionell och få mer medialt utrymme. Sedan säsongen 2020/21 sänder Bonnierägda SportExpressen alla grundseriematcher ur damerna och herrarnas högsta serie (SSL), varför det är intressant att ta reda på om det har blivit någon skillnad i och med denna bevakning.

1.1 Syfte

Studiens syfte är undersöka vilka bakomliggande faktorer som påverkar journalistikens nyhetsvärdering och urval av nyheter med avseende på hur mycket sporten innebandy ges redaktionellt utrymme.

6

1.2 Frågeställningar

- Vilka anledningar ser journalister kring att innebandyn inte får en större massmedial uppmärksamhet?

- Hur ser journalisterna att innebandyn skulle kunna få en större uppmärksamhet?

2 Tidigare forskning

Detta kapitel avser att gå igenom uppsatsens teoretiska ramverk och tidigare forskning. Det kommer sedan redogöras för hur det kan besvara frågeställningarna som ställdes i början samt vilken relevans det har till detta arbete.

2.1 Mediers centraliserade rapportering

Det som närmat sig syftet för det här arbetet som har gjorts med svenskt perspektiv är journaliststudenten Andreas Käcks kandidatuppsats från 2012: Stolpe ut för bredden – En analys av innehåll, urval och nyhetsvärdering i sportjournalistik. Den tog avstamp i Sportbladets utgåva där målet var att ta reda på vilka sporter som gavs utrymme och förklaringar till hur utrymmet fördelades mellan sporterna. Uppsatsen innehåller samtalsintervjuer med olika svenska sportjournalister i Sverige, som vid tidpunkten antingen var verksamma eller pensionerat sig från yrkesrollen.

Där framkom det tydligt att det då också fanns ett större fokus på de historiskt största idrotterna ishockey och fotboll (Käck, 2012: 29). Där lyftes också idrottsförbundens egna hemsidor fram som en nyckel för att möjligen ta mer plats i medierna. Det uppfattades som lättare att bygga artiklar utifrån en väl uppdaterad hemsida då det var lättare att helt enkelt hitta information. Att uppdatera sin egen hemsida och använda sig av alternativa medier var något som Riksidrottsförbundets dåvarande medieansvarige Helena Björck menade att stora delar av förbunden var dåliga på (Käck, 2012: 32).

I stora delar är det nyhetschefer och de ledande personerna på redaktionerna som har det övergripande ansvaret för urvalet, men reportrar har också en möjlighet att påverka innehållet själva (Käck, 2012: 26). Tack vare sin likhet i val av ämne har detta arbete fungerat som kuliss till denna studie, och inspiration har hämtats i valet av intervjupersoner.

7

2.2 Nyhetsvärdering och urval

Forskning har gjorts tidigare på nyhetsvärdering i journalistiken av svenska och utländska forskare, även om den inte har varit inriktad på sportjounalistik. Journalistikdocenten Bengt Johanssons populärvetenskapliga rapport från år 2008 fokuserar särskilt på just nyhetsvärdering och nyhetsurval i fråga om hur man väljer nyheter och vilka nyheter man väljer bort och varför.

Rapporten var en del i en serie från Demokratiinstitutet (DEMICOM) i Sundsvall som hette Hot på agendan vars utgångspunkt för serien var att ta reda på varför vissa hot och kriser i samhället som beskrivs allvarligare av medierna än andra. Johansson granskar i sin rapport tre olika medier när han tittar på nyhetsredaktionerna: Dagens Eko (radio), Svenska Dagbladet (tidning) och Rapport (TV).

2.2.1 Distinktion mellan begreppen

Johansson menar att det är viktigt att göra skillnad på begreppen, alltså att nyhetsvärdering och nyhetsurval är olika saker (Johansson, 2008: 7). Att göra en nyhetsvärdering handlar om vad som gör en händelse nyhetsmässig, medan nyhetsurval handlar om övriga faktorer i nyhetsproduktionen. Nyhetsurvalet har inte med själva värderingen att göra i samband med att nyheten produceras (Johansson, 2008: 7).

2.2.2 Normativt- och marknadsmässigt styrfält

Johansson hävdar att det inom begreppet nyhetsvärdering finns två inofficiella förhållningssätt som styr nyhetsurvalet: det normativa och det marknadsmässiga (Johansson, 2004). Det sistnämnda går egentligen ut på att man väljer nyheter utefter vad man tror att publiken (läsarna) vill ha, medan det förstnämnda är en ideologisk föreställning om vad man tycker att läsarna borde vilja ha. (Johansson, 2008: 7). Att ha vetskap om dessa styrfält inom mediebranschen är en viktig kunskap för att kunna dra egna slutsatser om intervjuerna som ska genomföras, utöver att det är en förståelse för hur den svenska journalistiken fungerar

samtiden. Det är praktiskt för att kunna skriva genomtänkta frågor till uppsatsens intervjustudie.

I Johanssons studie framkom det att kraven på att nyheter ska tilltala så stor del av befolkningen av möjligt var påtagliga och förmodligen hade blivit högre (Johansson, 2008: 56). Varje mediaorganisation har sin egen nyhetspolicy, som har en stor roll kring hur nyhetsarbetet ser ut på respektive redaktion. För journalisterna själva är nyhetsvärdet centralt men inte det enda som

8 avgör. Det finns en hel del olika faktorer som också bidrar (Johansson, 2008: 35). Vad gäller bilder var tillgängligheten till sådana också en starkt bidragande faktor till nyhetsvärderingen, även om Johansson betonar att de flesta diskussionerna på arbetsplatserna kring bilder skedde när nyheten i sig inte hade ett jättehögt nyhetsvärde. Snarare var det mindre ”heta” nyheter som fick sig ett lyft om de kom med bilder (Johansson, 2008: 37).

2.3 Förändrade tankesätt

2016 publicerades en vetenskaplig artikel som fokuserade på kvinnor i sportjournalistiken.

Premissen var att kvinnor överlag bereddes mindre plats i sportmedia än herrarna och därför tittade forskarna på områden där motsatt förhållande kunde hittas. Den centrerades kring Australien där nätboll är en stor sport som utövas nästan uteslutande av kvinnor. I Australien ägnades kvinnliga idrottare mer uppmärksamhet i förhållande till manliga idrottare och vissa sporter som nätboll hade så kallade ”beat reporters”. Dessa är journalister vars huvudfokus är att rapportera om ett särskilt ämne.

Studien gick igenom tidningar i Australien och forskarna identifierade några mindre förändringar i centrala begrepp som orsaken till att det hade börjat skrivas mer om kvinnliga idrottare (Greenwood, Osborn, Sherry, Nicholson, 2017: 15). Resultatet var att journalisterna och nyhetscheferna på tidningarna såg kvinnliga egenskaper som positiva, och användbara i nyhetsarbetet. Studien avslöjade också att en faktor kring vilka nyhetsmässiga beslut man tog hade att göra med en särskild affärslogik, att man helt enkelt bevakade vissa saker för att man trodde att det var det som läsarna ville läsa (Greenwood, Osborn, Sherry, Nicholson, 2017:16).

Den tredje faktorn var mediebranschens systematiska arbetssätt som på flera sätt hade hjälpt till att bibehålla statusen om vad som skulle prioriteras på de australiska redaktionerna. Precis som många andra tidningar även internationellt bygger sportredaktionerna i Australien på

ämnesreportrar. I och med att det fanns flera som hade som uppdrag att bevaka nätboll och det hade funnits sådana sen lång tid, så var det ett förhållande som inte ifrågasattes (Greenwood, Osborn, Sherry, Nicholson, 2017: 17). De här ändringarna ses som en del i ett skifte inom sportvärlden där det inte handlar om motsättningar i ett könsperspektiv, utan ett större fokus på prestation och atletisk förmåga.

9 Detta arbete har gått in bakom redaktionerna och använt sig av intervjuer med chefer, reportrar för att förstå sammansättning av redaktioner samt arbetssätt. Det presenteras här för att studien som presenteras också ämnar säga något kring varför en viss rapportering ser ut som den gör, och där spelar reportrar och nyhetschefer en viktig roll. Det kan hjälpa till att utveckla en förståelse kring vilken roll som nyhetschefer och reportrarna själva spelar i produktionen av nyheter och själva nyhetsvärdering- och urvalet.

Gaye Tuchman pratade tidigt om betydelsen av specialiserade reportrar i sin bok Making News:

A study in the construction of reality från 1978. I den pratar Tuchman om ”nyhetsnät” och placeringen av reportrar för att få tag i nyheter. Kontexten för boken är amerikanska tidningar och tv-stationer där fokus ligger på att titta på deras organisationer och studera strukturerna och ramarna för miljöerna där nyheter produceras och sänds. För att nå ut och få tag på olika nyheter och därigenom ligga steget före sina motståndare använder sig olika aktörer av så kallade

”nyhetsnät” som illustrerar förhållandet mellan företag, företagets utsända reportrar och övriga informationskällor. Enligt studien finns det totalt tre sätt att placera ut sina reportrar på:

Geografisk hänsyn, specialister på organisationer samt ämnesspecialister (Tuchman, 1978:25).

Studien visade att dessa strategier var förekommande vid tidpunkten för boken och framförallt i USA, där ett exempel är New York Times. Nedan följer en redogörelse för respektive metod och sedan kommer det att motiveras för vilken betydelse denna bok kan ha för det här arbetet.

Med geografisk hänsyn menas att en tv-kanal eller tidning tar hänsyn till vad de tror att deras läsare vill läsa om och hur mycket resurser de är beredda att lägga ner på det (Tuchman, 1978:

26). Som exempel skulle en nationell tidning alltså potentiellt kunna ha redaktioner på fler än ett ställe. I Sverige har Dagens Nyheter (DN) redaktioner i både Stockholm och Göteborg för att man vill täcka en större del av landet. Dessa har i regel egna chefer på respektive ställe.

Den andra metoden som studien visade är tidningar som väljer att specialisera sig på särskilda organisationer. Man placerar reportrar vartefter man tror att det är störst chans till att få tag i olika scoop (Tuchman, 1978: 27). Det kan vara ställen där det är enkelt att få tillgång till ett informationsflöde som i sin tur förhoppningsvis genererar en nyhet eller platser där man nästan vet säkert att det kan hända något sensationellt. Sådana platser kan vara myndigheter, sjukhus

10 eller något lands ambassad. På dessa platser kan tidningarna/kanalerna också ha en slags redaktion, där det finns en redaktionschef och reportrar.

Den tredje metoden, ämnesspecialister, skiljer sig något från de övriga. Den går i första hand inte ut på att placera ut reportrar på fysiska platser, även om det till viss del handlar om det.

Men den delar in journalistiken i olika områden, som i viss mån är fristående från redaktionens övriga arbete. Ämnena kan variera, men ofta handlar det om sport, kultur, utbildning och finans (Tuchman, 1978: 29).

Det ska noteras att studien är från 1978 men det är ett verk som har hög bäring även idag. Det går att återknyta mycket från den till dagens medieklimat över fyrtio år senare. Till exempel har de flesta nordamerikanska lag i de fyra stora proffsligorna en egen reporter som åker runt och bevakar laget för en tidning eller tv-kanals räkning. På liknande sätt finns det renodlade sportjournalister i Sverige och journalister som ägnar delvis ägnar sig åt ämnesspecifik journalistik jämte det vanliga redaktionsarbetet.

Med dessa metoder i åtanke vore det därför av högt intresse att ta reda på huruvida specialutnämnda reportrar kan vara en faktor för bevakningen av innebandy.

2.4 Grindvaktare i den digitala världen

2014 kandiderade Anja Böttcher med en uppsats som fokuserade på att illustrera nya gatekeepers i den digitala sfären samt klarlägga hur dessa samverkade med varandra. Hon hävdade att de gamla modellerna för gatekeeping hade blivit utdaterade. Hon menar att det behövs en ny approach till hur man tänker kring konceptet gatekeeping (Böttcher, 2014: 5).

Böttcher landade i ett flertal saker. Vi går i en riktning i och med den digitala världen där journalistik måhända fortfarande har en stark roll som gatekeepers – men de är inte ensamma om den rollen. Istället har den makten delvis förflyttats till individer – och i viss mån algoritmer – som kan göra samma saker som tidningar gjorde förut, det vill säga ta emot nyheter, välja vad man vill prata om på sina sociala medier och/eller redigera (Böttcher, 2014: 36).

En tendens som Böttcher ser som oroande är att nyheterna som börjar läsas mer och mer är nöjesnyheter. Böttcher ser att de ”torra och hårda nyheterna” såsom politiska händelser eller konflikter får mindre plats till förmån för fler sensationsnyheter (Böttcher, 2014: 36). Det verkar

11 som att den nya digitala miljön har påverkningseffekter på läsarna: istället för att vara mer fokuserad på innehållet i tidningen så menar Böttcher att läsarna har svårare att fokusera när det gäller att konsumera innehåll online. Den digitala världen med det ständiga informationsflödet innebär att människor känner sig övermäktiga, vilket leder till att de söker sig mot nöjesnyheter. Dessa ses som lättare att förstå och tilltalar personer på ett emotionellt plan. Det här får konsekvensen att människor inte försöker hitta mening och förståelse i allvarligare nyheter. Böttcher hävdar att faktumet att folk hellre vänder sig till nöjes-scoop är ett exempel på att de journalistiska ”grindvakterna” inte vet hur de ska få den digitala erans läsare att bli trogna läsare till sitt innehåll. De gamla institutionerna behöver lista ut ett sätt att få läsare till sina plattformar. Här spelar innehållssamlare en viss roll, om än inte hela lösningen.

Böttcher menar att det finns ett utrymme att ta för den som kan kombinera viktiga ämnen med att samtidigt tilltala läsarens känslomässiga sida. Detta skulle kunna leda till en ny form av historieberättande, som engagerar betydligt fler läsare och gör det lättare för dessa att förstå världen (Böttcher, 2014: 36). Grindvaktare är, enligt Bötcher, fortfarande ett begrepp som är relevant även i den nya tiden. Framförallt genom att titta på hur individer och sociala medieranvändare använder sig av sina plattformar och därigenom utövar sin makt över sina följare. I den moderna tiden går det att prata om dessa som digitala grindvakter, som genom sin maktutövning trots allt är en viktig del av den digitala medie-kulturen. Böttchers uppsats kommer vara en av pelarna i grunden för det här arbetet då insikten om hur mediebranschen har förändrats – och grindvakterna likaså – kan hjälpa till att förstå varför mediebevakningen ser ut som den gör. Dessutom kan det observeras om sportjournalistiken har förändrats på liknande – om inte samma – villkor som resten av mediebranschen.

2.5 Journalistikens digitalisering och dess konsekvenser

I boken Sports Journalism Context and Issues skriver den skotske forskaren Raymond Boyle om de teknologiska förändringarna som skett inom journalistiken och vad det har inneburit samt innebär för sportjournalistiken. Bland annat menar Boyle att det finns tydliga synergieffekter mellan olika mediala plattformar (Boyle, 2006:129I). En tidning behöver inte enbart jobba med skriftligt material, utan kan lika väl producera och sända matcher och program kopplade till matcheventet (Ibid). En annan märkbar effekt av den digitala utvecklingen (läs Internet) är att tempot på nyhetsproduktionen har höjts. När tillgången till nyheter har blivit större och möjligheterna till att producera material snabbare, har det blivit viktigare att vara först med en

12 nyhet (Boyle, 2006:134). Den här ambitionen menar Boyle har implikationer för de enskilda sportjournalisterna i första hand. När citat ska publiceras och nyheter ska ut på sajten, verkar tiden för att göra ett grundligare förhandsjobb minska, vilket i sin tur kan leda till att en tidning publicerar felaktiga nyheter (Boyle, 2006: 135). Diskussionen om journalistikens utveckling och framtid är fortfarande aktuell, då den teknologiska utvecklingen fortsätter skölja över branschen.

Sedan några år har webben blivit en primär nyhetskälla, men den får nu konkurrens av andra alternativ. Detta tar medieforskaren Ulrika Hedman vid Göteborgs universitet upp i ett kapitel från boken Mellan det hyperlokala och det globala: Journalistikens förändringar och utmaningar i en global tid från 2020. I kapitlet tar Hedman greppet runt hur ramarna ser ut för nyhetsjournalistiken.

Hedman menar att sociala medier är vad som det pratas om år 2020 och att dessa spelar en stor roll i nyhetsjournalistikens utveckling (Appelgren, Lidholm, 2020:70). Hedman hänvisar till att det idag finns ett betydande antal sociala medier-redaktioner på mediehusen, med särskilt rekryterade sociala medier-redaktörer som sköter jobbet från sina skrivbord. Hedman hävdar att nyhetsjournalistiken har gått från att vara ett jobb som utförs på fältet, till att handla mer och mer om att sitta framför datorn på redaktionen. Den teknologiska utvecklingen har också inneburit att mediaorganisationerna anställda lever under en större press, då nedskärningar och rationaliseringar förekommit i stor skala (Appelgren, Lidholm, 2020:70). I slutändan så verkar det som att det innebär att färre personer måste göra ett likvärdigt jobb.

Denna bild bekräftas av forskaren Gunnar Nygren samt researchern Karolina Olga Nord i deras enkät- och intervjuundersökning: Svenska nyhetsredaktioner. Studien genomfördes under 2019 och visade att trenden med nedskärningar fortsätter, om än i mindre takt än förut (Nygren, Nord 2019:

26). Omvandlingen av branschen har tvingat medieföretagen att hitta nya lösningar för att finansiera sina verksamheter. Det förefaller inte längre som att idén om mediernas samhällsuppdrag är lika gångbar. Snarare läggs allt större fokus på att hitta sätt att få till en lönsam affär (Nygren, Nord 2019: 50).

En minst lika viktig faktor som har kommit efter Internet och som förefaller påverka journalistiken är statistiken (Petre, 2015: 10). Den digitala utvecklingen har möjliggjort för nyhetschefer, redaktionschefer, chefredaktörer och medieägare att analysera sitt eget arbete och verkar vara här för att stanna (Petre, 2015: 17). Det går att mäta bland annat antalet sidvisningar och hur många minuters läsning respektive text genererar. Medie- och journalistikforskaren Caitlin Petre publicerade år 2015 en studie som handlade om huruvida statistiken spelade någon slags roll för journalistiken. Studien riktade in sig mot produktionen av amerikansk nyhetsjournalistik och visade en del intressanta resultat. Bland annat kunde journalister och skribenter uppleva en ambivalent

13 relation till mätverktygen (Petre, 2015: 58) i det att de kände sig stressade men också bekräftade och tröstade. Vidare visade det sig att trots att de flesta jobbade under överordnade mål att driva trafik till respektive nyhetssida så kände sig många fria i sin yrkesroll. De kändes inte pressade att skriva om ämnen eller saker enbart baserat på statistiken (Ibid).

Den här forskningen med fokus på nyhetsjournalistik ska inte appliceras rakt av på denna studie som riktar in sig på specifikt sportjournalistik. Den kan dock användas för att ge en förståelse för vilka faktorer som påverkar svenska sportmediers nyhetsurval och nyhetsvärdering med hänsyn till hur mycket utrymme som ges åt innebandy.

3 Teori

3.1 Teorin om grindvaktning

Kapitlet om tidigare forskning snuddar vid ämnen som påverkar det publicistiska innehållet.

Den makt som redaktörer och nyhetschefer i sin roll som publicister kallas för grindvaktare.

Grindvaktning är en viktig del av mediabranschen eftersom det är till stora delar den funktion som styr innehållet (Shabir, Safdar, Imran, Mumtaz, Ali Anjum, 2015: 591). Det finns olika nivåer av grindvaktning: dels den individuella nivån som journalisterna själva besitter. Den andra nivån är organisatorisk: där beslut tas baserat på de injobbade principer och policys som företaget man jobbar på har bestämt. Den tredje nivån är de som finansierar mediehuset:

sponsorer, annonsörer och övriga som kan ha något att säga till om innehållet. Den sista nivån av grindvaktande är kulturell och ideologisk: det vill säga hur samhället ser ut påverkar hur medborgarna och även journalister väljer ut och värderar information och nyheter (Shabir, Safdar, Imran, Mumtaz, Ali Anjum, 2015: 592).

Med Internets ankomst har definitionen av grindvaktning ändrats, så även rollen som publik.

Kommunikationen mellan medierna och medborgarna är inte längre enväga utan vi ser ett medielandskap där producenter och mottagare har blivit svårare att skilja på, vilket är orsaken till att definitionen har ändrats (Shoemaker, Vos, 2009:133). I och med digitaliseringen har medborgarna tagit en större plats i den massmediala världen genom sociala medier och ett nytt skrå har växt fram influencers, som idag ses ha en slags roll som grindvaktare i den digitala världen (Chin-Fook, Simmonds, 2013: 10).

14

3.2 Kommersialiseringen och den ökande konkurrensen

Sedan TV4 gavs tillstånd att sända från marknätet och avregleringen av lokal radio skedde i början av 1990-talet, så har kommersialiseringen av journalistiken ökat. Jesper Strömbäck och Anna Maria Jönsson skildrade i ett arbete från 2005 kommersialiseringen av den svenska journalistiken, den samtidigt ökade konkurrensen på mediemarknaden och relationen dem emellan. På 90-talet kom Internet som drev på utvecklingen med en ökad konkurrens (Strömbäck, Jönsson, 2005: 25). Den ökade konkurrensen förutspåddes i sin tur bidra till en ökad kommersialisering. Andelen kommersiella företag hade tagit en större plats i mediebranschen och reklamintäkterna hade blivit en större del av den marknad som mediehusen konkurrerar på (Strömbäck, Jönsson, 2005: 25).

Författarna gör skillnad på publicistiska medieföretag och kommersialiserade medieföretag, där de publicistiska företagen enbart lever efter de publicistiska idealen utan hänsyn till marknaden och de kommersialiserade företagen som enbart producerar ett innehåll utifrån marknadsmässiga principer (Strömbäck, Jönsson, 2005: 26). Det är dock viktigt att betona att inget av medieföretagen i Sverige då enbart var ett av alternativen, utan författarna förespråkade en skala i hur man såg på mediehusen. Vissa låg någonstans mot antingen mer publicistiska ideal eller marknadsmässiga sådana, men gemensamt för alla är att de uppfyller kriterier för att kallas båda sakerna (Strömbäck, Jönsson. 2005: 26). Jönsson och Strömbäck tydliggör det med en demokratimodell och en marknadsmodell. I demokratimodellen är journalistikens tydliga uppdrag att tjäna medborgarna. Här ses läsarna alltså som medborgare och inte konsumenter (Strömbäck, Jönsson. 2005:33). I ren kontrast står marknadsmodellen, som ser medborgarna snarare som olika målgrupper som det går att rikta in sig mot för att sälja den typen av information som efterfrågas (Ibid).

4 Metod och material

4.1 Material och urval

Materialet till arbetet består av intervjuer med fyra svenska journalister med chefspositioner på lokala såväl som nationella tidningar. Dessutom har en intervju genomförts med VD:n för Svenska Superligan i innebandy. Intervjuer har genomförts med Markus Isacson, nyhetschef på Västerbottens-Kurirens (VK) sportredaktion, Kalle Forssell, sportchef på SportExpressen, Markus Josefsson, vikarierande sportchef och reporter på Bonnier News Local och Falu-

15 Kuriren, Johan Kingfors, nyhetschef på Sportbladet samt Jörgen Lindgren, SSL. Dessa har valts ut för att jämföra hur det ser ut på nationell kontra lokal nivå i medie-Sverige.

Västerbottens-Kuriren är en av två stora dagstidningar i Västerbotten (den andra är Norran) som riktar in sig på den sydligare delen av landskapet och därmed täcker in residensstaden Umeå i sitt bevakningsområde. Mycket av sportredaktionens arbete riktar sig mot de stora fotbollslagen Umeå IK, Umeå FC och hockeylaget Björklöven. Innebandyn har också en relativt sett stor plats där föreningarna IBK Dalen och Team Thorengruppen med representationslag i båda högsta serierna bevakas regelbundet. SportExpressen är en del av Expressen som är en av Sveriges två största kvällstidningar. På deras sajter syns främst ishockey och fotboll, där deras bevakningar är initierade. Sedan säsongen 2020/21 syns också innebandy en hel del i spalterna.

Falu-Kuriren är den av de lokala titlarna i Dalarna som har den största sportredaktionen. Ägda av Bonnier News Local har de under säsongen haft en stadig bevakning av innebandy i och med samarbetet med SportExpressen och lokala laget IBF Faluns framgångar. Sportbladet är Sveriges andra stora sportsajt som alltså konkurrerar med SportExpressen om nyheter. De stora sporterna är ishockey, fotboll och friidrott. Sedan ett par år har de rättigheterna till bland annat Damallsvenskan och Elitserien i bandy. SSL är ligaföreningen för svensk innebandys högsta serie. De tog över de kommersiella rättigheterna från innebandyförbundet 2020 och den nyligen avslutade säsongen var den första under deras regi.

Varje intervju är minst 20 minuter lång och som mest 60 minuter lång. Metoden för urval är ett typiskt urval med en homogen princip. Detta då personerna som har intervjuats är nyhetschefer/sportchefer på mediehus, precis som eftersöktes tidigare i uppsatsen. Det här underlättar när jag ska förstå exakt hur den särskilda yrkesgruppen tänker om ämnena (Hartman, 1998: 286). Intervjuerna har - på grund av förutsättningar orsakade av covidpandemin - genomförts med video- eller telefonsamtal, beroende på omständigheterna. Utgångspunkten har varit att genomföra intervjuerna med videosamtal, för att få flera intryck än det rent muntliga.

4.2 Metod

Metodvalet för det här arbetet är en kvalitativ intervjuundersökning. Ambitionen med arbetet är att ta reda på vad beslutsfattare på redaktionerna tänker kring sin yrkesroll och se om det finns några gemensamma nämnare kring ämnena som tas upp, dels i intervjuguiden, dels i intervjuerna. Det har därför varit av stor vikt att intervjupersonerna, i det här fallet

16 nyhetscheferna, har fått prata om sin tjänst, yrkesutövning och ämnet för uppsatsen under avslappnade former. Därför har en semistrukturerad och ej standardiserad intervju använts.

Fördelen med den är att den tillåter den intervjuade att själv bestämma över delar av innehållet under intervjun (Hartman, 1998:281). Intervjuerna kommer därför snarare likna ett samtal än besitta karaktären av raka intervjuer, där intervjupersonen har begränsade möjligheter att utveckla sina svar.

Till intervjuerna har intervjuguider använts, dels för att kategorisera innehållet, dels också för att ge en försäkring om att intervjuerna kan svara på frågeställningarna. En av riskerna med att inte använda en intervjuguide är att man kan tappa tråden och i förlängningen få ett material som inte alls är relevant för det arbetet vill ta reda på (Hartman, 1998: 281). Till fyra av intervjuerna har en och samma intervjuguide använts, medan en modifierad version har använts till den femte intervjun för att på ett rättvist sätt motsvara intervjupersonens yrkesroll. Det finns en hel del metodanalyser för kvalitativa intervjuer (Kvale, 1997:174) men den metoden som har valts för det här arbetet är meningskoncentrering. Då syftet för de flesta kvalitativa forskningsintervjuer – och den här är inget undantag – är att kunna beskriva och tolka intervjupersonernas livsvärldar (Kvale, 1997: 170) har denna metod identifierats som mest lämplig för arbetet. Intervjuernas svar har legat till grund för uppsatsens analys och i de har intervjuguiderna spelat en avgörande roll. Med hjälp av dessa har olika svar kunnat kategoriseras och indelats efter teman, som sedan har lagts fram i analyskapitlet.

Samtliga fem steg i metoden har gåtts igenom i detta arbete: Intervjuerna har gåtts igenom var och en, och transkriberats. Därefter har olika teman och ämnen i olika stycken kunnat utarbetas utifrån egna tolkningar och utan fördomar. Det är viktigt att poängtera att det handlar om forskarens egna tolkningar i det här fallet (Kvale, 1997: 177). Efter det har dessa relaterats till uppsatsens syfte och frågeställningar, varpå dessa teman som är centrala för uppsatsarbetet har kommit med i analyskapitlet och således står i fokus för det analytiska arbetet. Poängen med den här metoden är att intervjupersonernas svar ska kunna plockas ner till centrala poänger, som ändå är representativa för innebörden i det de har sagt (Kvale, 1997: 177).

4.3 Metoddiskussionen

Uppsatsarbetet har drabbats av främst en sak. Metoden, syftet och frågeställningarna har inneburit att metodens avgränsning har varit snäv. Intervjupersonerna har varit eftertänksamt

17 utvalda, och det är en liten yrkeskategori att hämta intervjupersoner till. Från början var urvalet satt till sex intervjupersoner, något som har fått redigeras till fyra. Tyvärr har folk, av olika anledningar tackat nej till att medverka och somliga har helt enkelt inte gått att få tag på, varför materialet ser ut som det gör. En viss hänsyn togs till könsaspekten, men i det stora hela har urvalet präglats av att hitta personer i den specifika yrkesrollen. Det faktum att alla intervjupersoner har en liknande demografisk karaktär vad gäller kön och ålder kan vara något att reflektera över, även om det inte behöver vara direkt problematiskt.

4.3.1 Validitet och tillförlitlighet

Forskarens – i det här fallet min – förförståelse bör också diskuteras. Som journaliststudent och nästan yrkesverksam sådan har jag en egen uppfattning om mediebranschen. Dessutom spelar jag också innebandy, vilket gör mig insatt i vad uppsatsen handlar om från alla håll. Detta kan – om än inte borde – ha påverkat dels mina tolkningar av materialet, dels även framställningen av materialet och urvalet.

En sak det går att vara självkritisk över är den tekniska kvaliteten på insamlingen. Då intervjuerna är inspelade med en inbyggd mikrofon gick inte precis allt material att förstå. Det är då transkriberat och redovisat som ohörbart vid de tillfällen det existerar i en mening som tagits med i analysen. Vidare bör också sägas att insamlingen i den tidiga delen till viss del kan ha påverkats av det tidiga stadiet av insamlingen. Det har varit långa perioder mellan respektive intervju och allting har inte kunnat gås igenom på samma gång. Materialet har istället transkriberats undan för undan, vilket kan ha lett till att de senare intervjuerna har influerats av de första även om intervjuguiden har varit densamma. I inledningen av det här kapitlet nämndes att intervjuerna har genomförts via telefon- och videosamtal.

Det går att problematisera då dessa typer av samtal erbjuder olika dimensioner. Det kan inte uteslutas att intryck – som hade kunnat noteras vid en fysisk intervju – har gått förlorade när intervjuerna har genomförts på dessa sätt. Det är dock en pandemi som forskare såväl som intervjupersoner har fått förhålla sig till, och dessa lösningar har då varit de lämpligaste. Vad gäller skillnaden på telefon- och videosamtal behöver inte det ena vara bättre än det andra.

Kvale (Kvale, 1997: 148) betonar att ett videosamtal kan ha både sina förtjänster och brister.

Med detta sagt att arbetet har en god validitet och reliabilitet.

18 4.3.2 Forskningsetik

Den etiska delen av undersökningen har också varit framträdande genom arbetet. Det är en del som alltid måste övervägas vid framställande av rapporter och undersökningar. Steinar Kvale (Kvale, 1997:142) framhåller vikten av transparens gentemot den intervjuade personen i fråga om undersökningens syfte och hur intervjun ska gå till. I denna undersökning har fyra personer i ledande positioner inom sin bransch intervjuats utifrån sina yrkesroller. Samtliga har gått med på att ställa upp i studien och alla har blivit informerade om syftet med undersökningen innan själva intervjuerna har startat. Det är viktigt att forskaren är medveten om eventuella risker som kan drabba intervjupersonerna, och det är något som denne bör ha med sig fram till publicering (Kvale, 1997: 110). I det här fallet har de eventuella riskerna för intervjupersonerna bedömts som små, varför deras namn är publicerade i undersökningen. Att intervjupersonerna är offentliga personer genom sina yrkesroller har också tagits med i bedömningen.

5 Resultat och analys

Intervjuernas svar kan kokas ner till ett fåtal punkter som gås igenom här; rättigheterna, statistikens påverkan, journalistikens kris, konkurrensen från andra sporter samt den

datadrivna journalistiken. Dessa verkar alla ha roller i utformningen av det medielandskap vi ser idag och utformningen av villkoren för dessa som verkar i branschen. Det är viktigt att poängtera att de olika teman som har kunnat identifieras från intervjuerna och som tas upp här nedan, inte på något sätt är oberoende av varandra. Det verkar snarare som att det är

samverkande faktorer, som tillsammans har bildat det nya medielandskap som existerar år 2021 och som illustreras av intervjumaterialet.

5.1 Rättigheterna

När det kommer till sportjournalistik i Sverige verkar det inte som att det går att blunda för vilken betydelse som rättigheterna har för den journalistik som produceras. Svenska Superligan i innebandys intresseliga (FSSL) tog över de kommersiella rättigheterna under 2020 och slöt ett avtal med SportExpressen som innebar att tidningen fick sända hela grundserien på dam- och herrsidan under 2020/21. Det avtalet var historiskt för svensk innebandy då det var första gången alla matcher från grundserien skulle sändas på en och samma plattform.

19 Det har också haft en stor påverkan på SportExpressen och deras journalistik, menade tidningens sportchef Kalle Forsell. Tidningen har alltid haft en okej bevakning av just innebandy, men i år har den trappats upp rejält. Från att ha varit en person som skrivit om sporten för tidningens räkning på deltid, har samma person – på heltid – skrivit om innebandy sedan förra hösten. Samtidigt har ytterligare en person fokuserat mer och mer på innebandy och förutom nyhetartiklar så driver SportExpressen sedan en tid tillbaka en intervjupodcast med innebandyprofiler.

Det är en tydlig riktningsförändring som tillskrivs rättigheterna. Dessa pekas ut som ett av elementen till att sportjournalistiken förändras och de blir viktigare och viktigare för mediabranschen att tillskansa sig.

Markus Isacson på Västerbottens-Kuriren: Och sen tycker jag mig notera att sådana mediehus som har sändningsrättigheter, väljer också att fokusera mer på de serierna, för att lyfta.

Expressen skriver mer om innebandy för att de har rättigheterna till SSL. Jag har inte räknat på det här själv så jag kan inte säga hur det ser ut men jag är rätt säker på att det är markant mer innebandy i Expressen än Aftonbladet.

Det talas om sändningsrättigheter som ett sätt för en tidning att vilja satsa extra mycket på en sport eller liga, som man kanske inte annars skulle ha gjort. Det här verifieras i viss mån av SportExpressens Kalle Forssell:

Jag kan bara tala för Expressen och då kan man säga att vi har tillsatt resurser och ökat bevakningen väldigt mycket. Och haft en bevakning som vi aldrig har haft. Jag kan bara tala för den sidan och där tycker jag att vi haft en väldigt bra bevakning. Jag har svårt att bedöma då och nu på nåt annat sätt än då och nu för Expressen på något sätt.

Sändningsrättigheter ses som ett sätt att nå ut – vilket i förlängningen blir en nyckel för att kunna utveckla sporten. Jörgen Lindgren, VD för SSL, förklarar varför de valde att sluta avtal med SportExpressen:

Alla matcher ska vara tillgängliga, om det är så bakom en betalvägg eller en fri vägg, idag är ju nästan allting inlåst. Det var otroligt viktigt att vi sände lika många dammatcher som

20 herrmatcher, det ligger liksom naturligt för oss i kroppen att inte skilja på det och det kommer vi aldrig skilja på heller. Framför allt att alla skulle finnas hyfsat tillgängliga då och då föll valet till slut på Expressen.

Markus Isacson är inne på vikten av att nå ut till fler för att sporten innebandy ska kunna växa och bli större. På frågan om vad innebandyn skulle kunna göra för att växa så hamnar han också vid rättigheterna.

Jag tycker att de borde fundera på just sändningarna här, hur man kan nå ut till fler. Man kanske inte ska stirra sig blind på kronor och ören i första hand för jag tror inte att det rör sig om såna jättesummor, utan det är nog viktigare att nå ut till många i det här skedet i varje fall av innebandyns utveckling.

Falu-Kuriren är en lokaltidning som sedan ett par år ägs av Bonnier News Local och ingår i samma koncern som just Expressen med SportExpressen. Deras sportredaktion har därför kunnat dra nytta av att SportExpressen haft rättigheterna den här säsongen eftersom kommunens stora innebandyförening IBF Falun spelar i bägge serierna. Markus Josefsson på tidningen beskriver hur det blir roligare att ”bygga” matcher när du har rättigheter att sända matcher och därtill skapa ”buzz” kring IBF Falun för att fler ska gå in och titta. Som journalist anser Josefsson att det är ”triggande” i positiv bemärkelse att ha en rättighet då det går att göra ett helt annat jobb kring produkten och stå för en ”fullödig bevakning”. Han beskriver hur rättigheterna har fått medieföretagen att inse något och därigenom vridit om journalistiken.

Det var inte journalistiken som folk var beredda att betala för, det såg vi ganska tidigt, utan det var för att kunna se de här matcherna. Och då blev det en glidning mot det. Och i takt med att vi fick större rättigheter, ja då vrider man journalistiken dit åt istället. Då skriver vi extra mycket om IBF Falun för att skapa en ”buzz” kring deras matcher då.

Men ett ökat fokus på en ny sport behöver inte nödvändigtvis leda till ett större intresse kring densamma, enligt Josefssons erfarenheter med rättighetssatsningar. Ett exempel han tar upp är koncernens tidigare satsning på Elitettan i fotboll (damernas näst högsta serie). Ett annat är Sportbladets satsning på Damallsvenskan som gjordes förra året, då alla matcher kunde ses via Sportbladets plattformar.

21 Då finns det en tro på att ju mer vi skriver eller lyfter upp den här produkten, desto mer kommer folk vara benägna att titta eller köpa liksom. Och hur det sen har blivit, det vet jag faktiskt inte.

Det enda jag kan säga är att vi har haft problem med exempelvis tidigare att lyfta intresset för Elitettan, som vi har haft rättigheterna på i kanske tre-fyra säsonger men vi ser liksom inte att det skjuter fart riktigt.

5.2 Datadriven påverkan

En annan punkt som lyfts fram som central för nyhetsarbetet på nyhetsredaktioner idag är statistiken (Petre, 2015:10). Sedan några år tillbaka finns det analysverktyg som såväl mediehus som journalister använder sig av för att se vad som läses mest, klickas mest och för att se vilka ämnen som driver mest trafik. Detta har spillt över på sportjournalistiken, som måste förhålla sig till det här på något sätt. Markus Josefsson beskriver hur det gick till när dåvarande ägarna till Falu-Kuriren, Mittmedia skulle rikta om sig.

Digitalt först var ju liksom parollen och då började vi också mäta allt och hur mycket läsning varje grej hade på nätet. Och eftersom det var digitalt först tog man heller ingen hänsyn till vad som papperstidningsläsarna ville ha och det är ju dessutom mycket mer svårmätt. Det finns det som kallas för rammätning där man liksom tittar på ett antal personer, hur de läser tidningen liksom, vilka grejer de väljer att läsa. Där blir det så mycket mer ett direkt svar, utifrån att man kan plocka fram statistiken så enkelt.

Denna utveckling har i allra högsta grad påverkat innebandyn. Enligt intervjupersonerna är förvisso utövarantalet inom sporten stort, men det verkar inte översättas i ett intresse att läsa om idrotten, något Markus Isacson är inne på. Förr kunde man inte veta exakt hur stort intresset för något var, till skillnad från nu då journalisterna får det svart på vitt.

Jag kan tänka mig att det är lite en generationsfråga, att det bland yngre är ett litet större intresse för innebandy än vad det är för den äldre befolkningen. För folk som är 40 och uppåt har väl knappt spelat innebandy på seriös nivå. Man spelade inte innebandy på samma sätt när man var liten på samma sätt det är nu att det är nästan lika vanligt som att lira fotboll.

Och jag kan väl tänka mig att det avspeglar sig i vad man är intresserad av att läsa också. Det är svårt att få de äldre att intressera sig för innebandy.

22 Att journalistiken har blivit statistikbaserad verkar reflektera intresset för sporten innebandy på ett bra sätt. För när alla vill att tidningen ska skriva mer om sin idrottare eller idrott så kan journalisten helt enkelt titta på underlaget och konstatera att det inte läses av tillräckligt många.

Det lyser igenom även i intervjun med Markus Isacson.

Vad ska man säga. Jag tror ju att det mer och mer styrs av, man kan ju mäta allting nuförtiden och jag tror det styrs mer och mer av det faktiskt, det är svårt att komma ifrån det.

I intervjuerna beskrivs en balansgång mellan statistiken och tidningens egna arbetssätt och flera frågeställningar verkar återkomma för redaktionerna. Hur balanserad ska bevakningen vara?

Hur heltäckande ska vi vara? Vilka målgrupper vill vi rikta in oss på? Det är några av frågeställningarna som redaktionerna ständigt har att brottas med. Det är en ständig dragkamp mellan att bli för smala och tappa läsare, än att bli för breda och inte göra bevakning som skulle generera fler läsare.

Markus Josefsson delar med sig av sina erfarenheter från Dalarna:

Att man kanske ser att man behöver ändra den bredden, för annars blir det bara Leksand i tidningen, om vi bara ska tänka digitalt. Och det märker man oftast när säsongen tar slut och vi fortsätter skriva, då börjar folk bli irriterade. När det egentligen inte finns några matcher att rapportera om men vi skriver ändå. Och det är klart att ”silly season” har ju blivit en ny stor grej liksom som också driver väldigt bra med trafik så den jobbar vi också ganska hårt med.

Resultatet av intervjuerna visar att den datadrivna journalistiken verkar välkomnas av de flesta, om än med olika reaktioner. SportExpressens Kalle Forssell:

”Det tror jag är väldigt bra. När jag började då hade man inte riktigt samma underlag och analys av vad vi gjorde och då tror jag mycket av det man gjorde gick på nån slags magkänsla hos nån chef som tyckte det här är vad folk vill ha. Nu vet vi mer eller mindre vad folk vill ha, så att säga.”

Konsekvenserna av statistikmätningarna blir dels att bevakningen kan upplevas smalare, men en annan förändring som den digitaliserade mediebranschen har medfört är en annan typ av journalistik. Tidigare studier har visat att statistiken inte behöver styra journalisternas upplevda

23 självständighet (Petre, 2015: 58) men i denna studie är det tydligt att statistiken har en central roll kring vad man väljer att skriva om. Följande citat illustrerar just hur detta tenderar att snudda vid en fråga om vilken väg sportjournalistiken ska ta.

Folk spydde i kommentarsfälten liksom, vad fan är det här för journalistik. Ja, tror du inte grejen blev mest läst på DT under hela förra veckan? Så jag menar, det där är nånting man brottas med varje dag. Hur långt är jag beredd att gå för att min grej ska få läsning? Vad är liksom okej att skriva om? Ska vi bli Hänt Extra eller ska vi vara seriösa?

5.3 Journalistikens kris

Statistiken började användas på allvar för mindre än tio år sen och användandet av den verkar sammanfalla med journalistikens nedskärningar. En intervjuperson hävdar att redaktionerna var större förr och att det inte finns tid till lika mycket som förut. Det här kan sägas vara en del av kommersialiseringens utveckling (Strömbäck, Jönsson. 2006: 24). Sportbladets nyhetschef Johan Kingfors började på tidningen för ungefär tretton år sedan och vittnar om att det skett stora förändringar sedan han började.

Vi hade massa reportrar som hade tid att skriva om allt möjligt. Och sen, med tiden att så här…

vi minskar organisationen och print lite, så blir det mycket mer fokus på vad som faktiskt folk läser mest på nätet. Ju mer vi skalar ner redaktionen här så måste vi till slut välja bort vissa delar.

Att behöva minska på antalet i redaktionerna är en trend som funnits i den svenska mediebranschen ett tag (Nygren, Nord 2019: 26). Markus Josefsson på FK menar dock att det inte bara är problem med de nedskärningarna som har fått göras, utan ser också möjligheter med den utveckling som pågår.

Ja, det är stora förändringar. Och det har ju dels gjort att vi har varit tvungna att jobba på ett annat sätt och framför allt valt bort saker. Vi skriver inte om allt längre liksom. Vissa saker väljer vi att inte skriva om. Och sen finns det olika sätt att rationalisera det här på också så vi har ju en nyhetsbyrå i Sundsvall som sitter och skannar av allt som händer runtom i hela världen. Skriver det här korta som går att skriva framför skrivbordet liksom och så åker vi

24 reportrar på plats ut och träffar människor och gör den typen av journalistik. Man kan inte säga krasst bara att det handlar om nedskärningar utan det har tillförts resurser också.

Sportbladets Johan Kingfors menar att det blir viktigare att skriva texter utifrån ett vinstperspektiv:

Egentligen, de två stora faktorerna är ju… Okej att annonsmarknaden går ner och att print försvinner, man måste börja tjäna… det är mycket viktigare att allt man gör har nån sorts, att det finns nån ekonomisk vinning i det man gör, i längden i alla fall. Inte att alla texter styrs av nån sorts affärstanke så, eller det man gör redaktionellt men att det, vad ska man säga, i strategi och i det långa är det viktigt att allt man gör funkar så här affärsmässigt. Alltså att det är värt att göra alla de här texterna hela tiden.

5.4 Betydelsen av specialiserade reportrar

En faktor i bevakningen av innebandy och sporterna verkar vara sammansättningen av redaktionerna. Även om statistiken påverkar det redaktionella arbetet i stor utsträckning så finns det rum för reportrarnas egna intressen. Ett exempel på det är den australiensiska sporten nätboll. Flera tidningar i Australien vittnade om att de hade särskilt utnämnda reportrar som skrev om nätboll antingen exklusivt eller tillsammans med ett par andra sporter (Sherwood, Osborn, Nicholson, Sherry, 2017:18). Johan Kingfors tar upp sin kollega Johan Flinck, som skriver mycket handboll som exempel.

Hade inte han jobbat här så hade handbollsbevakningen sjunkit. Och samma sak då om man skulle få in en ny reporter som brinner för basket eller innebandy eller så, då går det ju upp, så blir det för har man ett intresse så skriver man ju mer. Och det stoppar vi inte på det viset.

Däremot så kan det vara så att man väljer bort några av hans texter och säger: Nä men du måste skriva det här istället eller vi får vänta med det och så.

På Västerbottens-Kuriren är det inte lika tydligt med reportrarnas egna intressen, men Markus Isacson menar att några är mer inriktade än andra. Däremot finns det tydliga krav att förhålla sig efter om man vill jobba på deras sportredaktion.

25 På våran redaktion har vi ju, alla måste kunna skriva om allt. Men vi har ju en som är mer insatt i trav och vi har en kille som är mer insatt i innebandy och är lite specialreportrar på̊

samma sätt som vi har specialreportrar för Björklöven. Som sagt, den som jobbar helg ska kunna fara på̊ den match som bjuds för helgen så att säga, men sen har vi några med lite mer upparbetade kontakter så.

Sportexpressens sportchef Kalle Forssell är inne på samma sak när han får frågan om huruvida rättigheterna har påverkat deras bevakning av innebandy:

Jag tror inte vi hade skrivit lika mycket om SSL om inte vi hade varit rättighetsägare. Vi hade skrivit mycket, för att vi alltid haft en bra bevakning framför allt genom Anders Borgström och sådär men nu blir det väl ännu ett steg upp då när vi vill förvalta det här så bra som möjligt.

Betydelsen av specialiserade reportrar verkar vara viktig, om än inte avgörande. Det är statistiken som avgör vilka sporter och vilka lag som blir prioriterade och dagligt bevakade.

5.5 Konkurrens av andra sporter

Det blir tydligt i intervjuerna – främst med de lokala tidningarna – att innebandyn är konkurrensutsatt av andra sporter. Det är ett dilemma som verkar ha funnits länge, och som också blir extra tydligt av den digitaliserade mediebransch som utvecklats vars ena effekt är att det går att mäta vad läsarna vill läsa och följa. Både Falu-Kuriren och Västerbotten-Kuriren verkar på orter och i regioner där innebandyn är stark idag och båda orterna har lag på högsta nivå, det vill säga i den Svenska Superligan. I dessa fall finns IBF Falun och Team Thorengruppen representerade på både dam- och herrsidan.

Markus Isacson, VK:

Är det någonstans den (innebandyn) är hyfsat stor så är det i Umeå̊ ändå. Vi har ju under många år haft bra innebandylag, både på̊ dam- och herrsidan. Så här bevakar vi den ändå. Vi är ju på̊ alla hemmamatcher och skriver ju om alla bortamatcher också̊ så här har vi alltid haft en bra bevakning av innebandyn, tycker jag i alla fall, även om den inte kommer upp i samma nivå̊ som Björklöven, exempelvis.

26 Här verkar tidens tand spela en viss roll. Umeå fick sitt första elitlag någon gång på 1990- talet, medan lag som nämnda Björklöven hade nationella framgångar många år tidigare. Markus Isacson berättar att det är Björklöven som drar absolut mest intresse, före fotbollen och innebandyn och specifikt lagen Umeå IK, Umeå FC, IBK Dalen och Team Thorengruppen.

Skillnaderna mellan den största sporten fotboll och den jämförelsevis betydligt mindre sporten innebandy verkar inte vara stora i just staden Umeå. Markus Isacson pratar om skillnaderna mellan de två damlagen Umeå IK och IKSU (gamla Thorengruppen), båda två med nämnvärda framgångar bakom sig.

Oftast krockar inte UIK och IKSU speciellt mycket, det är olika säsonger. Men jag skulle säga att vi behandlar UIK och IKSU på̊ i princip samma sätt. Det är ingen större skillnad. Sen hade vi en möjlighet att lösa sändningsrättigheterna så nu sänder vi Umeå IK och vi sänder inte SSL- damerna så på så sätt är det stor skillnad nu då. Men om man bara kollar tidning respektive webb och texter skulle jag inte säga att det är nån större skillnad på den bevakning vi gör. Och det gäller även förhandsartiklar och silly season och sådär, det är ungefär på samma nivå skulle jag säga.

Även om Björklöven idag inte har samma position i Hockeysverige (andradivisionen) så förefaller det som att de tidigare framgångarna har lämnat avtryck hos supportrar, uppe i Umeå och runt om i landet. Åtminstone tillräckligt för att det ska generera ett sådant stort intresse.

Nere i Dalarna och hos Falu-Kuriren förefaller det som att traditionen har en påverkan också.

Och precis som i fallet med VK så är det sporten ishockey och specifikt klubben Leksands IF som har en särställning vad gäller intresse. Laget är landskapets bästa hockeylag, både i nutid och dåtid. IBF Faluns herrar tog SM-guld under 2020/21 och är ett av Dalarnas mest framgångsrika lag de senaste tio åren. Rent intressemässigt är inte Falun på samma nivå som Leksand. Men det är inte bara Leksand som utmanar om intresset.

Markus Josefsson:

.. traditionens makt har varit ganska stark och då har de ju stått mot Falu BS bandy, de har stått mot Leksands IF hockey, de har stått mot IK Brage, kanske framförallt de här tre stora, traditionstyngda sporterna och lag som faktiskt varit Sverigebäst. I BS fall långt tillbaka och Leksands fall också långt tillbaka. Och Brage också, så jag menar, vi pratar 1970/80-tal när de här lagen var som bäst. Men det lever ju kvar, det här är ju Dalarnas lag i stor utsträckning.

27 Och det har väl speglat i journalistiken också, att kulturen haft en ganska stark roll där, de här varumärkena.

Sajten Bandypuls startades 2013 av koncernen Mittmedia som då ägde FK. Det var en egen redaktionell sajt som drevs – och drivs – av särskilt specialiserade reportrar inom Mittmediakoncernen. Startandet av den här sajten skulle kunna ses som en konsekvens av de traditioner som funnits i Dalarna och Mellansverige, där bandyn har en stark ställning. Även om det var länge sen ett lag från Dalarna upplevde framgångar så är det ett kvitto på varumärkets starka ställning i landskapet. Josefsson menar att det här fick konsekvenser för övrig bevakning, och med att fler resurser sköts till bandybevakningen. Han menar att det hade kunnat bli en liknande effekt om koncernen initierat en egen innebandysajt.

Vilket gjorde att bandyn blev internt en ganska stor faktor. Vi hade våran egen sajt. Strax innan startade ju Innebandymagazinet. Hade vi haft Innebandymagazinet tror jag det hade sett helt annorlunda ut, då hade innebandyn fått en starkare ställning internt. Men innebandyn har liksom slagits mot de här gamla maktfaktorerna på nåt sätt och gjort att den kanske fått stå tillbaka mer än vad den egentligen borde fått göra.

5.6 Marknadens tjänst

Vad materialet tydligt visar så har den svenska sportmediebranschen hamnat i ett läge där det mindre och mindre handlar om en ren demokratitjänst. Det ska sägas att det är vanskligt att applicera Strömbäck och Jönssons mediemodell (Strömbäck, Jönsson, 2006:4) på sportjournalistik då den främst riktar in sig på allmänjournalistik och bygger på studier av TV- bolag.

Sportjournalistik är dock likväl en form av journalistik och det kommer att göras ett försök att applicera nämnda modell i det här arbetet. Att verka i marknadens tjänst betyder att ett medieföretags jobb är att förse människor med den information som de vill läsa om eller se.

Hade tidningarna verkat i demokratins tjänst hade de publicerat mer innehåll som människor behövde. I det här fallet, om man ska utgå från mediemodellen, går det att konstatera att just sportmediebranschen verkar mer i marknadens tjänst, än vad den verkar i demokratins tjänst.

28 Ett tydligt exempel på att det är det som tidningarna idag jobbar utefter är citatet från Markus Josefsson (FK):

Och rätt eller fel, men det handlar om att öka intäkterna för bolaget liksom. Då finns det en tro på att ju mer vi skriver eller lyfter upp den här produkten, desto mer kommer folk vara benägna att titta eller köpa liksom.

Baserat på att det är så statistikdrivet, inriktat på vad som klickas mest och lockar nya läsare, är det svårt att säga annat än att företagens verksamheter bygger på marknadsmässiga principer (Strömbäck, Jönsson, 2005: 26). Annars hade de inte lagt ett sådant fokus på vad statistiken säger att folk vill läsa om. Det går dock att argumentera för att statistiken visar vad folk vill läsa om och därigenom tolka det som att folk behöver veta det.

Ett exempel på när en tidning gör en publicistisk värdering och inte går hela vägen tog Sportbladets nyhetschef Johan Kingfors upp:

För det första så finns det nyheter som är viktigare än andra som man känner att man måste rapportera, även fast man vet att det finns andra som läses av fler. Alltså, det går att göra jättesliskiga texter på fotboll från engelska tabloider, men då kan det samtidigt vara så att ja, Johan Garpenlöv presenterar sin VM-trupp och så vet man okej, den kommer inte läsas av lika många kanske men den är en mycket bättre sportnyhet och då gör vi alltid den före.

Med det här skrivet går det att argumentera för att mediebolagen i den här studien inte helt verkar i marknadens tjänst, snarare ligger de någonstans mellan ett publicistiskt och marknadsmässigt företag (Strömbäck, Jönsson, 2005: 26).

5.7 Funktion som grindvaktare

Inom sportjournalistiken har mediers funktion som grindvaktare ändrats under flera år. Från början var det tidningarnas sportredaktionella del som hade det publicistiska ansvaret. Skrev inte tidningen om det så betraktades det inte som värt att veta. Med tiden blev branschen större och människors intresse för sportjournalistik likaså. I takt med det började de redaktionella sportavdelningarna fungera mer och mer som egna utgåvor och det är på det sättet som Sportbladet och SportExpressen finns idag på nationell nivå. På lokal nivå ser det inte ut på

29 samma sätt. Där finns det inga fristående utgåvor av lokaltidningen, istället är sportredaktionen en betydande del av den genomsnittliga lokaltidningen.

Förutom det finns det också specialiserade utgåvor, såsom nämna Bandypuls som går djupt in på bandysporten. Innebandyn har sin mest framstående i Innebandymagazinet. Fotbollen i Stockholm har blivit en sådan angelägenhet att det finns en sajt som enbart bevakar vad som händer inom fotbollen inom huvudstadsområdet (Fotboll Sthlm). Inom ishockeyn finns det en sajt som heter Hockeysverige, och så vidare. Dessa – relativt – nya aktörer sitter på grindvaktarpositioner till sportvärlden, precis som sina ”bredare” kollegor. Johan Kingfors, Sportbladet, menar dock att en konkurrens från de nyare aktörerna inte behöver vara till nackdel för innebandyn som sport.

Det kan ju också vara bra för sporterna att det finns såna sajter. Om de skriver mer, så kommer vi kanske också skriva mer av vad de skriver, att vi får upp ögonen för saker. Så det kan vara en fördel för sporten men kanske inte för oss på det sättet. Så det är nog inte dåligt för innebandyn att det finns nischade sidor som skriver mycket mer, det tror jag inte. För vi kommer inte skriva mindre för det.

När det är fastslaget att de olika aktörerna utövar grindvaktarfunktioner behöver det undersökas hur de utövar grindvaktarfunktioner. Det går att utöva det på fyra olika sätt (Shabir, Safdar, Imran, Mumtaz, Ali Anjum, 2015: 592). Av intervjuerna går det att konstatera att reportrarna och nyhetscheferna har en förmåga att fatta beslut vad gäller innehållet. Det är de som tillsammans beslutar om vad som ska skrivas, ofta med hänsyn till statistiken. Där är första nivån (1) av grindvaktarfunktion, som filtrerar vad som når ut till läsarna (Shabir, Safdar, Imran, Mumtaz, Ali Anjum, 2015: 591).

Den andra nivån av grindvaktning är att innehållet kontrolleras genom ”injobbade policys och principer” som företaget själva slagit fast. Detta illustreras väl i meningen där Markus Josefsson berättar hur hela dåvarande Mittmedia-koncernen skulle rikta om sig till en digital publik. Det ledde till att reportrar och anställda fokuserade mycket mer på att skriva för webben och utelämnade sådant som inte visade sig läsas lika mycket som man kanske tidigare trott.

Tredje nivån av grindvaktning utövas genom makten från sponsorer eller annonsörer alternativt personer som på något sätt kan påverka det publicistiska innehållet. I dessa fall är det onekligen

30 läsarna, som ju tidningarna lyssnar på i den mån att ju fler som läser ett ämne, ju större är chansen att tidningarna kommer fortsätta skriva om det ämnet. Förutom det blir det tydligt att ekonomin har en maktposition. Det blir viktigare att tänka på journalistik som en ekonomiskt gångbar produkt och generera vinst till företaget. Detta visar bland annat citatet från Josefsson i förra kapitlet, men också Johan Kingfors kommentar i kapitlet om journalistikens kris.

Från intervjuerna går det att identifiera en fjärde nivå av grindvaktning: den som har att göra med kultur och ideologi (Shabir, Safdar, Imran, Mumtaz, Ali Anjum, 2015: 592). Av intervjuerna framstår det som att innebandyn har fått kämpa mot långa traditioner av andra sporters framgångar, som fortfarande sitter i medvetandet hos människor. Det gör att de också är intresserade av att läsa om de lagen trots att laget inte är lika framgångsrikt som då. Givet att människor påverkas av sin omgivning och tidsanda är det tänkbart att det både då och nu har speglat vad journalister finner intressant att skriva om.

6 Diskussion

Det är tydligt att det saknas en enkel förklaring till varför innebandyn inte får större utrymme i både riks-och lokalmedia. Det går dock att konstatera att studien erbjuder flera alternativa förklaringsmodeller till varför innebandyns situation ser ut som den gör. Det framkommer att intresset för att läsa om sporten är lägre än det behöver vara för att tidningarna ska vara intresserade av att skriva mer än man gör om det. Det har också föreslagits att en potentiellt viktig väg vidare skulle kunna vara att fokusera på sändningsrättigheterna. Intervjusvaren har visat att med värdefulla rättigheter i ryggen så borde också bolagen investera mer i produkten vilket i sin tur innebär att innebandyn i det här fallet har möjlighet att tjäna på det på längre sikt i form av intresse. SportExpressen har exempelvis skjutit till långt fler resurser till sin innebandybevakning den här säsongen i och med att de har sina rättigheter till högstaligorna.

Samtidigt motiverar Markus Isacson på Västerbottens-Kuriren tidningens täta bevakning av klassikerklubben Umeå IK FF med att de också hade rättigheterna till dåvarande

andradivisionen i fotboll.

En annan faktor som avgör bevakningen är eventuella regionala lags framgångar. I Dalarna (Falu-Kuriren, Dalarnas Tidningar) finns ett av Sveriges bästa innebandylag och de får således en del bevakning. På liknande sätt är det uppe i Umeå (Västerbottens-Kuriren) som hyser flera elitlag och som konsekvent bevakas vid matchdagar och dylikt. På de här orterna