Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Vårdpersonalens följsamhet till de basala hygienrutinerna vid Akademiska sjukhuset
Författare: Handledare: Barbro Wadensten
Ida Brinck Examinator: Mariann Hedström Linda Byberg
Examensarbete i Vårdvetenskap15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp VT 2010
Förord
Vi har upplevt att intresset för att delta i vår observationsstudie samt att intresset för resultatet varit stort vid de observerade avdelningarna. Resultatet är också något som intresserat oss eftersom vi kan relatera till det och ta med oss det till blivande arbetskollegor.
Vi vill tacka avdelningscheferna som accepterat och välkomnat vår observationsstudie på respektive avdelning. Framförallt vill vi framföra ett stort tack till observerad vårdpersonal och deras vänliga mottagande, vilket gjort det möjligt för oss att genomföra studien.
Vi vill tacka Marie- Charlotte Stenborn Gustavsson vid Akademos som bidragit med värdefull information angående pågående arbete inom området.
Vi vill också rikta ett särskilt tack till vår handledare Barbro Wadensten för bra synpunkter och kontinuerlig hjälp vid uppsatsskrivandet.
Ett stort tack!
Sammanfattning
Bakgrund: Att följa de basala hygienrutinerna är den viktigaste åtgärden för att förhindra uppkomst av vårdrelaterade infektioner (VRI). Vårdpersonal måste arbeta för att förbättra och upprätthålla följsamheten för att minska risken att sprida VRI eftersom det ger onödigt
lidande för patienten. Det leder till förlängda vårdtider, ökade samhällskostnader samt bidrar till en förhöjd mortalitet.
Syftet: Syftet med studien var att undersöka om och hur väl de basala hygienrutinerna följs vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. För att undersöka om det fanns någon skillnad mellan avdelningarna valdes en avdelning som deltagit i projektet ”vårdrelaterade infektioner ska stoppas- VRISS” på sjukhuset samt en avdelning som valt att avstå deltagande.
Metod: En kvantitativ jämförande observationsstudie valdes som metod där vårdpersonal observerades utifrån en mall angående de basala hygienrutinerna. Totalt observerades 15 vårdpersonal från respektive avdelning. Data analyserades med Chi2- test och deskriptiv statistik
Resultat: Studien visade en bättre följsamhet vid avdelningen där undervisning och pågående förbättringsarbete bedrivs inom vårdhygien, än vid avdelningen som inte deltagit i VRISS- projektet. Båda avdelningarna hade god följsamhet till klädreglerna. Båda avdelningarna hade en låg följsamhet vid desinfektion av händer före användandet av handskar.
Slutsats: Trots skillnader mellan avdelningarna krävs mer omfattande studier för att slutsatser kring VRISS- projektets betydelse ska kunna dras. Detta eftersom denna studie är relativt liten och endast omfattar två avdelningar på sjukhuset.
Nyckelord: vårdpersonal, basala hygienrutiner, följsamhet, observationsstudie
Abstract
Background: Compliance to basic hygiene guidelines is the most important way to prevent health care- associated infections (HAIs). The healthcare staff must work to improve
and maintain compliance to reduce the risk of spreading HAI since it causes
unnecessary suffering to patients. It leads to prolonged hospitalization, increased mortality and costs for society.
Aim: The aim of the study was to investigate if and how well the basic hygiene guidelines are followed at Akademiska University Hospital in Uppsala, Sweden. To see whether there were any differences between care units, one unit that had participated in a project
called “nosocominal infections shall be stopped- VRISS” was chosen and one unit that had chosen not to participate in the project.
Method: A quantitative comparative observational study approach were chosen where healthcare staff were observed based on a template regarding basic hygiene guidelines.
Altogether 15 healthcare staffs were observed on respective care unit. Data were analyzed with Chi2- test and descriptive statistic.
Results: The study showed a better compliance at the unit where education and improvement work with healthcare hygiene had been done, than at the unit that had not participated in the VRISS- project. Both care units had good compliance regarding dress code. At both care units the disinfection of hands before using gloves had poor compliance.
Conclusion: Even though there are differences between the care units, further research must be done in order to draw conclusions about the impact of the VRISS-project, since this study is comparatively small and only include two care units at the hospital.
Keywords: nursing staff, basic hygiene guidelines, compliance, observation study
Innehållsförteckning INTRODUKTION
Historik: sid. 6 Följsamhet till de basala hygienrutinerna sid.6-8
Arbete med att öka följsamheten till de basala hygienrutinerna
globalt, nationellt och på organisationsnivå: sid. 8-10 Sveriges problematik med vårdrelaterade infektioner: sid. 10
Basala hygienrutiner: sid. 10-11
Problemformulering: sid. 11-12
Syfte sid. 12
Frågeställningar sid. 12
METOD
Design: sid. 13
Urval: sid. 13
Setting: sid. 13-14
Datainsamlingsmetod: sid. 14
Tillvägagångssätt: sid. 14-15
Databearbetning: sid. 15
Etiska överväganden: sid. 16
RESULTAT
Följsamhet till de basala hygienrutinerna: sid. 16-17 Skillnader mellan observerade avdelningar: sid. 16-17 DISKUSSION
Resultatdiskussion: sid. 17-22
Metoddiskussion: sid. 22-23
Slutsats: sid. 23
REFERENSER: sid. 24-27
Bilagor:
Bilaga 1: Observationsprotokoll 1A och 1B
Bilaga 2: Information angående observationsstudie
6 Introduktion
Ett av de största och viktigaste hoten mot patientsäkerheten inom vården i dagsläget är vårdrelaterade infektioner (VRI). Detta fastslogs i rapporten ”Patientsäkerhet och
patientsäkerhetsarbete” som Socialstyrelsen gav ut 2004. VRI är en form av infektion som patienten drabbas av vid vårdsituationer, undersökningar eller vid behandlingar inom hälso- och sjukvården. Smittämnet kan komma från patienten själv eller tillföras i samband med vården. Personal kan drabbas av VRI om infektionen kommit till följd av arbetet (Lundholm, 2006). VRI orsakas ofta av multiresistenta bakterier vilket försvårar behandlingen till dessa patienter (Trampuz & Widmer, 2004). Smittspridning av VRI till patienter har visat sig vara olika bland personalkategorier samt beroende på vilken vårdmiljö personalen arbetar i. Att hålla miljön ren på sjukhuset är en viktig del i förebyggandet av VRI (Allegranzi & Pittet, 2009; Raboud, Saskin, Wong, Moore, Parucha & Bennett, 2004).
Historik
VRI uppmärksammades redan på 1800- talet då den österrikiske förlossningsläkaren Semmelweis såg ett samband av förekomsten av barnsängsfeber när olika personalgrupper medverkade vid förlossningen. När medicinstuderande medverkade vid förlossningen var förekomsten högre än när barnmorskor var med och assisterade. Semmelweis hävdade att orsaken var dålig handhygien samt dåligt rengjord utrustning och införde därför
handdesinfektion med klorvatten för all vårdpersonal. Efter en tid kunde han konstatera att förekomsten av barnsängsfeber minskade (Thorseth- Andreassen, Hægeland & Wilhelmsen, 2004; Trampuz & Widmer, 2004). Sjuksköterskan Florence Nightingale blev känd för sitt arbete med att förebygga VRI, efter att hon konstaterat att orenhet och dålig hygien innebar att även friska människor blev sjuka. Arbetet innebar att vara noga med patienternas
personliga hygien samt hygien i lokalerna, vilket minskade mortaliteten (Jahren Kristoffersen, 2001).
Följsamhet till de basala hygienrutinerna
Vårdpersonalens händer anses vara den största orsaken till att smittspridning sker och att VRI uppstår (Allegranzi & Pittet, 2009; Thorseth- Andreassen et al., 2004; Beggs, Shepherd &
Kerr, 2008; Dierssen- Sotos, Brugos- Llamazares, Robles- Garcia, Rebollo- Rodrigo, Fariñas- Àlvarez & Antolin- Juarez, 2010; Ott & French, 2009; Haas & Larson, 2008; Plante- Jenkins
& Belu, 2009; Trampuz & Widmer, 2004). Patienter som drabbas av VRI orsakar ökade
7 vårdkostnader och förlängda vårdtider. VRI ger också en ökad mortalitet. Vårdpersonal är ofta medvetna om att det finns riktlinjer för de basala hygienrutinerna, dessvärre är
följsamheten till dem oacceptabelt lågt. Detta visas i studier som gjorts i Schweiz, USA och Canada. Den ena studien innefattar en enkätundersökning vid ett sjukhus där det pågått omfattande hygienkampanjer under tio år, där vårdpersonal hade möjligheten att svara på när, var och hur de använder sig utav handhygien. Efter att enkäterna analyseras blir resultatet en följsamhet på 40 % till handhygien hos vårdpersonal. Två observationsstudier genomfördes, varav en i Schweiz och en i Canada, Toronto. Dessa syftade till att mäta följsamheten till de basala hygienrutinerna hos vårdpersonalen. I Schweiz gjordes 2834 observationer och den genomsnittliga följsamheten var 48 %. I Toronto observerades totalt fem sjuksköterskor under ett arbetspass var. Följsamheten till handhygien i den studien uppgick till 46 %. I USA
gjordes en kampanj angående handhygien där 40 sjukhus involverades. Dessa fick ta del av utarbetade riktlinjer för de basala hygienrutinerna. Ett år efter införandet av riktlinjerna gjordes mätningar, enkätundersökningar, där sjukhusen hade en genomsnittlig följsamhet till handhygien på 56,6 %. (Pittet, Mourouga & Perneger, 1999; Sax, Uckay, Herve, Allegranzi &
Pittet, 2007; Ott & French, 2009; Trampuz & Widmer, 2004; Larson, Quiros & Lin, 2007;
Raboud et al., 2004). Enligt Beggs, Shepherd och Kerr (2008) är däremot en följsamhet på 40
% tillräcklig för att minimera risken att VRI uppstår. De påpekar att god handhygien är viktig, men att en hundra procentig följsamhet inte är nödvändig då syftet är att förebygga VRI och positiva effekter uppnås vid de första tjugo procenten av följsamheten. Viktigt att påpeka är att detta enbart är gällande handhygien och innefattar inte exempelvis användandet av handskar och förkläden (Beggs et al., 2008). Det finns däremot betydligt flera källor som säger att de basala hygienrutinerna bör ha en följsamhet på 100 %, och att det är detta som all verksamhet som bedriver hälso- och sjukvård ska sträva efter för att öka patientsäkerheten och minska antalet VRI. Ingen av dessa källor nämner att sjukvården bör nöja sig med en
följsamhet på 40 % (Pittet et al., 1999; Sax et al., 2007; Allegranzi & Pittet, 2009; Thorseth- Andreassen et al.; Dierssen- Sotos et al., 2010; Haas & Larson, 2008; Plante- Jenkins & Belu, 2009; Ott & French, 2009; Trampuz & Widmer, 2004; Larson et al., 2007; Rabound et al;
Creedon, Slevin, De Souza, Mannix, Quinn & Boyle, 2008; Kampf, 2004; Sax, Allegranzi, Chraïti, Boyce, Larson & Pittet, 2009; Larson, Early, Cloonan, Sugrue & Parides, 2000;
Longtin, Sax, Allegranzi, Hugonnet & Pittet, 2009; Rykkje, Heggelund & Harthug, 2007).
Vårdpersonal ökar inte följsamheten till de basala hygienrutinerna enbart genom riktlinjer och utbildning, det krävs ofta motivation för att kunna förändra sitt beteende. Detta försvåras
8 genom att många inte är medvetna om hur pass dålig följsamheten är, trots att de har för avsikt att följa de basala hygienrutinerna (Creedon et al., 2008; Kampf, 2004).
Arbete med att öka följsamheten till de basala hygienrutinerna globalt, nationellt och på organisationsnivå
World Health Organization [WHO] har utarbetat ett instrument för att mätningar kring följsamheten av de basala hygienrutinerna ska kunna mätas på ett liknande sätt oavsett var mätningarna utförs någonstans. Det ska kunna användas i undervisningssyfte och vid rapportering av följsamheten kring de basala hygienrutinerna. Instrumentet kallas för ”My five moments for hand hygiene”. Med detta hoppas WHO på att kunna få ut sina riktlinjer om de basala hygienrutinerna till praktiken. Även om flera länder har försökt att introducera program för att följsamheten av hygienrutinerna ska öka, måste detta upprepas och arbetet fortsätta vid näst intill alla vårdinstitutioner för att en acceptabel följsamhet ska kunna uppnås (Sax et al., 2009).
Flera projekt har startats på nationell- samhälls- och organisationsnivå där sjukhus tagit initiativ till att förbättra följsamheten till de basala hygienrutinerna hos personalen. I Cantabria, Spanien har tre sjukhus involverats i ”The hand hygiene promotion program”. I USA gjordes en liknande studie med samma syfte där fyrtio sjukhus involverades.
Kampanjerna fick olika resultat, där programmet i Spanien visade på en ökad följsamhet av de basala hygienrutinerna, medan studien i USA inte kunde visa på några märkbara skillnader, då antalet VRI inte hade minskat, trots att medvetenheten till de basala hygienrutinerna ökat hos vårdpersonalen (Dierssen- Sotos et al.; Larson et al.). Studier där flera sjukhus själva ansvarat för datainsamlingar och författarna senare analyserat och jämfört har också genomförts. I dessa finns en antydan att följsamheten kring de basala hygienrutinerna troligen är beroende på organisationen. De olika sjukhusorganisationerna gav olika mycket respons och support till sina anställda angående projektet och därför uppfattades vikten av följsamheten till de basala hygienrutinerna olika beroende var personalen arbetade (Creedon et al.; Larson et al).
Verksamheter utanför akutsjukvården anses ha en större utmaning angående följsamheten till de basala hygienrutinerna. De utformade riktlinjerna är ofta specifika för
akutsjukvården, då dessa patienter oftast är mest utsatta och mottagliga för VRI (Ott &
French, 2009). De mest utsatta miljöerna där patienterna oftast drabbas av VRI är inom intensivvård, kirurgi, anestesi samt akutvård vilket kan förknippas med att dessa patienter ofta
9 är mer utsatta än andra genom att deras immunförsvar är nedsatt i dessa situationer
(Allegranzi & Pittet, 2009). Däremot betyder inte detta att följsamheten nödvändigtvis är bättre inom detta verksamhetsområde. Inom anestesin är patienterna mer utsatta och drabbas lättare av VRI. Trots detta brister följsamheten för de basala hygienrutinerna inom detta verksamhetsområde. En studie från 2003 visade en följsamhet på 19,6 procent. Författarna förklarar detta med en hög arbetsbelastning vilket är förknippat med en generellt lägre följsamhet (Pittet, Stéphan, Hugonnet, Akakpo, Souweine & Clergue, 2003). Vid andra instanser som inom psykiatrin uppstår inte samma situationer där det är självklart med de basala hygienrutinerna, som vid akutsjukvård. Där är det lättare att de basala hygienrutinerna glöms bort, trots att det är minst lika viktigt där. De stöter även på andra former av
problematik i och med att handsprit inte alltid kan finnas tillgängligt eftersom patienterna skulle kunna använda sig utav detta i syfte att skada sig själva genom att dricka det (Ott &
French, 2009).
Det finns samband mellan organisationen och vårdpersonalens beteende i olika situationer.
Organisationens ledare sätter upp ett beteende för underliggande personal, där socialt stöd, uppmuntran och ett aktivt deltagande från ledningens sida skapar förtroende hos personalen.
Dessa byggstenar behövs för att implementera nya riktlinjer i praktiken där personalen har en god följsamhet. Organisationer som engagerade sin vårdpersonal hade en bättre följsamhet till riktlinjer än organisationer där vårdpersonal inte fick samma stöd (Larson et al., 2000).
Patienter kan öka vårdpersonalens följsamhet till de basala hygienrutinerna genom att fråga om de desinfekterat händerna innan de hälsar eller kommer i kontakt med varandra. Däremot är det inte vanligt att patienter frågar eftersom de oftast är rädda för att kränka personalen.
Samtidigt vill patienter vara delaktiga och uppmärksammas hur de ska kunna skydda sig mot VRI (Longtin et al., 2009).
Det finns olika punkter som organisationer kan arbeta med för att vårdpersonalen ska kunna öka följsamheten till de basala hygienrutinerna. Först och främst bör ett desinfektionsmedel som är accepterat av personalen, och som är skonsamt mot huden införskaffas (Kampf, 2004;
Whitby, McLaws & Ross, 2006). Det bör sedan placeras tillgängligt för personalen som vid patienternas sängar, vid alla dörrar samt vid handfaten, alternativt köpa in små flaskor som personalen kan ha i fickan. Personalen bör få undervisning för att veta hur de ska gå tillväga och varför följsamheten är viktig. Undervisning anses vara den mest effektiva metoden och en förutsättning för att vårdpersonalen ska kunna ha en god följsamhet (Kampf, 2004; Rykkje et
10 al., 2007). Det är ofta uppskattat av personalen och anses vara användbart samtidigt som personalen fått ökad förståelse för hur effektiv handdesinfektion är samt vikten av den (Plante-Jenkins & Belu, 2009).
Sveriges problematik med vårdrelaterade infektioner
I Sverige drabbas omkring 10 procent av alla patienter som är inlagd på sjukhus av VRI. Att drabbas av en infektion i samband med vården på sjukhus orsakar patienterna onödigt lidande och förlängda vårdtider med i snitt 4 dagar, vilket innebär en ökad belastning och kostnad för sjukvården. Varje år avlider cirka 1500 patienter som en direkt eller indirekt följd av VRI.
Därför är arbetet med att förebygga vårdrelaterade infektioner ett av de mest prioriterade områdena inom sjukvården (Sveriges kommuner och landsting [SKL], 2008).
2004 startades det första projektet ”Vårdrelaterade infektioner ska stoppas” (VRISS) i Sveriges landsting, där 21 team från hela Sverige deltog. Teamen bestod av flera olika personalkategorier som arbetade med olika specialiteter inom sjukvården. Senare kom VRISS- projektet även att innefatta Sveriges kommuner. Arbetet i VRISS- projektet innebär utvärdering och omarbetning av de vårdrutiner som finns på vårdavdelningar. Samtidigt som avdelningarna får möjlighet att omarbeta vårdrutinerna får de utbildning inom ämnet. VRISS- projektet har med det arbetssättet målet att öka följsamheten till de basala hygienrutinerna samt minska antalet VRI (SKL, 2008).
Basala hygienrutiner
Den viktigaste åtgärden för att minska VRI är noggrann handhygien med både handtvätt och desinfektion före och efter patientkontakt, mellan rena och orena arbetsmoment och före och efter användning av skyddshandskar (SOS, 2006). Hur personalen desinfekterar sina händer anses också ha betydelse för hur effektiv kontamination av bakterier avlägsnas och bör minska risken för patienterna att drabbas av VRI om detta utförs på ett korrekt sätt (Larson, Cimiotti, Haas, Parides, Nesin & Della- Latta, 2005; Raboud et al). Desinfektionsmedel underlättar för personalen att ha en god handhygien och få en bättre kvalité, eftersom det är både en snabb och effektiv metod (Larson et al., 2005). Vårdpersonal upplever en tidsbrist vad gäller att utföra både handtvätt och handdesinfektion vid omvårdnadsmoment (Whitby et al., 2006). I hygienrutinerna ingår även användandet av skyddskläder, som plastförkläde eller skyddsrock samt stänkskydd, i form av visir, skyddsglasögon och/eller munskydd.
Vårdpersonal som arbetar inom vård och omsorg ska använda en kortärmad arbetsdräkt som enbart får användas på arbetsplatsen. Arbetsdräkten ska bytas efter varje arbetspass samt när
11 den blir förorenad eller våt. Personal med långt hår och/ eller skägg måste sätta upp det, eftersom det finns risk att personal bär på stafylokocker och sprider detta vidare genom hårstrån, om håret är uppsatt minskar den risken (Lytsy, 2009). Det är viktigt att undvika att bära smycken i samband med vårdarbetet, eftersom det ökar mängden bakterier på händerna samt förhindrar att händerna blir tillräckligt rena. Bakterierna har lättare att överleva en längre tid på huden under ringar (SOS, 2006; Boyce & Pittet, 2002; Lytsy, 2009). Däremot får andra smycken, som örhängen och piercingar, användas om de inte stör och hänger ner i arbetsfältet samt att hålen är läkta (Lytsy, 2009). Personalen ska ha korta naglar och får inte använda färgat nagellack. Är naglarna långa och vassa kan dessa göra hål i handskarna och smuts ansamlas under nageln vilket kan vara svårt att få bort. Färgat nagellack kan dölja smuts och ska av den anledningen inte användas (Lytsy, 2009). Handdesinfektion ska ske före och efter patientkontakt samt före och efter användning av handskar. Det ska också ske före rent arbete och efter smutsigt arbete (Lytsy, 2009; Boyce & Pittet, 2002). Handtvätt ska ske med flytande tvål när händerna är synligt smutsiga, därefter torkas dessa och avslutas med
handdesinfektion. Handskar ska användas vid kontakt med kroppsvätskor och utsöndringar, exempelvis urin, avföring, blod, sår och sekret (Lytsy, 2009). Handskar skall alltid bytas mellan rena och smutsiga moment, eftersom detta minskar risken för smittspridning (Lytsy, 2009; Boyce & Pittet, 2002). De ska kastas direkt efter användning. Plastförkläde ska
användas vid patientnära arbete, vid direkt kontakt med patientens säng samt vid hantering av smutsiga föremål. Det ska fungera som ett skydd mot arbetsdräkten för att personalen inte ska kontamineras av patientens bakterieflora, förklädet slängs efter arbetsmomenten och har därmed skyddat mot smittspridning. Plastförklädet är patientbundet vilket innebär att förklädet endast kan användas vid arbetet hos en patient, det anses sedan vara förbrukat och ett nytt förkläde tas till nästa patient. Stänkskydd används om personalen kan förutse att stänk kommer att förekomma vid arbetsmomentet eller att det finns en risk för stänk (Lytsy, 2009).
För att minska spridningen av VRI när patienter drabbats är det viktigt att isolera drabbade i enkelrum samt att vårdpersonalen upprätthåller goda hygienrutiner för att inte sprida smittan vidare (Harthug & Akselsen, 2008).
Problemformulering
Vårdpersonal har en skyldighet att ge patienter en god och säker omvårdnad. I detta ingår att ha förmågan att motverka komplikationer hos patienter i samband med vård och olika
behandlingar där sjuksköterskan har det huvudsakliga ansvaret för att detta genomförs (Socialstyrelsen, 2005). Det är därför viktigt att sjuksköterskan, samt övrig vårdpersonal,
12 arbetar för att förebygga smitta och smittspridning i syfte att undvika uppkomsten av VRI (Thorseth- Andreassen et al). Spridning av antibiotikaresistenta bakterier ökar och innebär ett hot mot patienternas säkerhet. Spridningen innebär att det i framtiden blir allt svårare att behandla komplicerade infektioner orsakade av resistenta bakterier, eftersom det inte finns något alternativ till antibiotikabehandlingen (Tegmark - Wisell, Thore, Mannerquist &
Struwe, 2009). VRISS- projektet på Akademiska sjukhuset har som syfte att öka följsamheten till de basala hygienrutinerna för att motverka VRI och författarna vill undersöka om projektet har bidragit till en ökad följsamhet. Vårdpersonal är medveten om vilka regler och riktlinjer som gäller. Eftersom det i dagsläget finns begränsat med behandlingsalternativ, samt att det är vården som ansvarar för att patienterna drabbas av VRI anser författarna att det är viktigt att belysa hur väl vårdpersonalen följer de basala hygienrutinerna och uppmärksamma var eventuella brister finns.
Syfte
Syftet är att se om och hur vårdpersonal följer de basala hygienrutinerna vid två
vårdavdelningar på Akademiska sjukhuset. Studien syftar även till att undersöka om de basala hygienrutinerna följs bättre på avdelningen som deltagit i VRISS- projektet jämfört med avdelningen som inte har deltagit.
Frågeställningar
1. I vilken utsträckning följer personalen på två vårdavdelningar vid Akademiska sjukhuset de basala hygienrutinerna?
2. Finns det skillnader i följsamheten till de basala hygienrutinerna vid avdelningen som deltagit jämfört med den avdelning som inte deltagit i VRISS- projektet?
13 Metod
Design
Studien är en empirisk kvantitativ jämförande observationsstudie (Polit & Beck, 2004).
Urval
Två vårdavdelningar vid Akademiska sjukhuset är aktuella i denna studie. Den ena
avdelningen har varit deltagande i Akademiska sjukhusets VRISS- projekt och genomför egna mätningar kontinuerligt, vad gäller följsamheten till de basala hygienrutinerna. Den andra deltagande avdelningen har inte deltagit i projektet. Båda avdelningarna har inneliggande patienter och valdes ut i samråd med Marie-Charlotte Stenborn Gustavsson vid Akademos, Akademiska sjukhuset. Författarna valde att endast observera sjuksköterskor och
undersköterskor, eftersom de utför patientnära omvårdnadsarbete. Läkare valdes att uteslutas ur studien, då de vistades för lite på avdelningen, besökte patienterna under en begränsad tid och i många fall inte under den tid som författarna var på avdelningarna. Personalen som deltog i observationerna valdes ut i samband med att varje observationstillfälle startade, då författarna i förväg inte hade information om vilken personal som arbetade vid de tillfällen som observationerna genomfördes. Sammanlagt observerades 15 sjuksköterskor och 15 undersköterskor på de två vårdavdelningarna, totalt medverkade 30 stycken. För att få lika många sjuksköterskor som undersköterskor att delta observerades 7 sjuksköterskor och 8 undersköterskor vid avdelningen som deltagit i VRISS- projektet, samt 8 sjuksköterskor och 7 undersköterskor vid avdelningen som inte deltagit. Ingen i den tillfrågade personalen tackade nej till att delta och därmed finns inget bortfall.
Setting
För att underlätta en god följsamhet till de basala hygienrutinerna har avdelningarna
handdesinfektionsmedel utplacerat på flertalet ställen både i korridoren på avdelningarna samt inne på patientsalarna. Dessa var placerade utanför dörrarna till patientsalarna, direkt innanför patientsalarna, vid patientsängarna, inne på toaletterna, vid handfat inne på salen samt vid läkemedelsvagnarna. Handskar fanns tillgängligt för personalen innan för dörren till alla patientsalar samt på alla toaletter och duschrum. Plastförkläden fanns tillgängligt i varje patientsal samt vid dusch- och sköljrum.
14 Genom sitt deltagande i VRISS- projektet har den avdelningen medverkat vid seminarier vad gäller hygien inom vården. Övriga avdelningar på sjukhuset som också medverkat i VRISS- projektet har varit närvarande vid dessa seminarier. Avdelningarna har då haft möjlighet att ge varandra råd och förslag till förändring och förbättring. Avdelningen har utfört
journalgranskning för att få fram uppgifter om sårinfektioner och att minska antalet sårinfektioner har därmed varit deras mål i VRISS- projektet.
Den andra avdelningen som deltog i studien har inte utfört något specifikt arbete vad gäller att uppmärksamma och förbättra följsamheten till de basala hygienrutinerna.
Datainsamlingsmetod
En mall utarbetades för att kunna registrera observationerna och denna användes vid alla observationstillfällen. Den utformades utifrån Hygienregler för Akademiska sjukhuset (Lytsy, 2009; Informationsavdelningen Akademiska Sjukhuset, 2004). Mallen är ett
observationsprotokoll som döptes till 1a och 1b (Se Bilaga 1). Den är utformad så att författarna inledde observationerna med att registrera vilken personalkategori som
observationstillfället gällde, sjuksköterska eller undersköterska samt vilken avdelning som den utfördes på. Detta för att skilja avdelningarna åt vid resultatanalysen. Författarna observerade sedan om personalen bar kortärmad arbetsdräkt, om smycken på händer och armar användes, om personalen hade kort alternativ uppsatt hår samt om personalen hade kortklippta naglar och inte använde färgat nagellack. Detta ingick i observationsprotokoll 1a.
Vidare så innefattade mallen att observera om personalen desinfekterade händerna både före och efter patientkontakt, om desinfektion av händerna utfördes före och efter användande av handskar, om byte av handskar utfördes mellan orent och rent arbete samt om handskar användes vid kontakt med kroppsvätskor eller utsöndringar. Observationsprotokoll 1b innefattade också att observera användandet av plastförkläde i samband med patientnära kontakt, vid kontakt med smutsiga föremål och användande vid kontakt med patientens säng.
Tillvägagångssätt
Författarna kontaktade avdelningscheferna vid de aktuella vårdavdelningarna som författarna önskade inkludera i studien. De fick ta del av den utformade projektplanen samt ett
informationsbrev angående studien (Se Bilaga 2). Båda avdelningscheferna godkände att studien genomfördes på respektive avdelning. Personalen på båda avdelningarna fick både skriftlig och muntlig information om studien. På förfrågan av en avdelning besökte författarna
15 avdelningen och gav muntlig information till berörd personal och gav dem även möjligheten att ställa frågor. Vid den andra avdelningen informerade avdelningschefen personalen samt lämnade ut informationsbrevet vid ett personalmöte. Totalt genomfördes 10
observationstillfällen som är fördelade på de två avdelningarna. Observationerna genomfördes under 5 dagar och författarna befann sig på varsin avdelning under dessa dagar. I samråd med avdelningschefen på respektive avdelning valde författarna att genomföra observationerna under förmiddagen, då det innebar fler tillfällen att observera personalen i patientnära
omvårdnadsarbete. Personalen valdes ut i samband med att varje observationstillfälle startade.
Utvald personal tillfrågades före om de ville delta och var införstådda med att de kunde avstå sitt deltagande eller avbryta när som helst under observationen. För att få ett resultat som var övergripande för avdelningen så hade författarna planerat att inte observera samma person mer än en gång. Författarna följde en personal i taget i deras vårdarbete och observerade noga de moment där det var aktuellt för dem att följa de basala hygienrutinerna. Varje moment besvarades i mallen med ja eller nej. Vid genomförandet av observationerna höll sig författarna i bakgrunden för att inte påverka personalens arbete. Varje observation genomfördes under 1,5 timme och 3 personal per dag observerades. Totalt tog observationerna 4,5 timmar att genomföra per dag.
Databearbetning
Då författarna önskade att ta reda på i vilken utsträckning vårdpersonalen följer de basala hygienrutinerna så har det insamlade materialet analyserats med hjälp av deskriptiv statistik.
För att få fram resultatet så har författarna beräknat frekvensen i procent (Ejlertsson, 2003).
Det insamlade materialet från de två avdelningarna sammanställdes separat genom att alla genomförda mätningar summerades. Vidare sammanställdes de olika svarsalternativen ja och nej var för sig. Genom att dividera det totala antalet ja-alternativ med antalet totalt
genomförda mätningar framkommer det i procent i vilken utsträckning personalen på respektive avdelning följer de basala hygienreglerna. För att kunna se vilka moment som följdes bäst respektive sämst så sammanställde författarna även varje moment enskilt. Även här summerades varje svarsalternativ och sedan beräknades frekvensen i procent. Resultatet presenteras i tabeller. Med hjälp av statistikprogrammet Statistical Packages for the Social Sciences (SPSS) har författarna besvarat frågeställning två. Eftersom det insamlade materialet är på kategorinivå så har analysen i SPSS genomförts med Chi2-test (Ejlertsson, 2003).
16 Etiska överväganden
Enligt regler och riktlinjer för forskning (Codex, 2009) har alla personer som deltar i en studie rätt att vara fullt informerade om vad det innebär att delta och har också rätt att avstå sitt deltagande. Inför observationerna gav författarna både skriftlig och muntlig information till berörd personal om studiens syfte, hur observationerna skulle utföras och att deltagandet i studien var helt frivilligt. Personalen fick också ta del av kontaktuppgifter till författarna.
Varje person som deltog i studien har tillfrågats före det att observationen startade.
I samband med studier skall insamlat material hanteras konfidentiellt och de personer som deltar skall få vara anonyma (Codex, 2009). För att avdelningarna skulle vara anonyma så valde författarna att inte anteckna avdelningens namn. Varje avdelning tilldelades i stället ett nummer. Författarna antecknade inte namn på de personer som deltog, utan endast vilken personalkategori. Inga antecknade uppgifter kunde därmed härledas till den enskilde
personen. Det är enbart författarna och handledare som har hanterat det insamlade materialet.
Resultat
Totalt genomfördes 30 observationer, 15 på respektive avdelning. Dessa observerades utifrån mallen som är uppbyggd av fyra moment avseende klädregler, samt nio hygienmoment.
Följsamheten till klädreglerna observerades en gång per personal och presenteras i tabell 1. I tabell 2 presenteras följsamheten till de olika hygienmomenten. Beroende av omständigheter och aktuella arbetsuppgifter gjorde att vissa moment observerades mer än andra. Totalt utfördes 429 observationsmoment vid avdelning 1, avdelningen som deltagit i VRISS. Vid avdelning 2, som inte deltagit i VRISS- projektet, gjordes 465 observationsmoment.
Tabell 1 Observationsprotokoll 1a
Klädregler Avdelning 1 Avdelning 2 X!- värde P- värde Använder kortärmad
arbetsdräkt 100 %
(15/15) 100 %
(15/15) - -
Använder inga smycken 100 % (15/15)
100 % (15/15)
- -
Har kortklippt hår
alternativt uppsatt 80 %
(12/15) 93,3 %
(14/15) 1,154 .283
Har kortklippta naglar utan nagellack
93,3 % (14/15)
100 % (15/15)
1,034 .309
Total följsamhet 93,3 %
(56/60)
98,3 % (59/60)
1,878
.171
17 Tabell 2 Observationsprotokoll 1b
Hygienmoment Avdelning 1 Avdelning 2 X!- värde P- värde
Spritar händerna innan patientkontakt 84 % (63/75)
50 % (32/64)
18,452 .000
Spritar händerna efter patientkontakt 85,3 %
(64/75) 86,1 %
(62/72) ,018 .893
Spritar händerna före användandet av handskar
58 % (29/50)
12,8 % (6/47)
21,494 .000
Spritar händerna efter användandet av handskar
94 % (47/50)
61,7 % (29/47)
14,899 .000
Byter handskar mellan rena och smutsiga
moment 95,2 %
(20/21) 57,1 %
(16/28) 8,934 .003
Använder handskar vid kontakt med kroppsvätskor
94,7 % (18/19)
76,6 % (36/47)
2,993 .084
Använder förkläde vid patientkontakt 84,8 %
(28/33) 75,6 %
(31/41) ,966 .326
Använder förkläde vid kontakt med smutsiga föremål
81,8 % (9/11)
50 % (7/14)
2,707 .100
Använder förkläde vid kontakt med patientsäng
54,3 % (19/35)
77,8 % (35/45)
4,953 .026
Total följsamhet 80,5 %
(297/369) 62,7 %
(254/405) 29,732 .000
Diskussion
Huvudresultatet i studien är att det finns en signifikant skillnad mellan avdelningarna.
Avdelningen som deltagit i VRISS- projektet, fått undervisning samt bedrivit ett pågående förbättringsarbete inom vårdhygien hade en bättre följsamhet än avdelningen som inte
deltagit. Båda avdelningarna hade en god följsamhet till klädreglerna, men resultatet varierade vid observationerna av hygienmomenten. Märkbart är att båda avdelningarna hade en låg följsamhet vid desinfektion av händer före användandet av handskar.
Resultatdiskussion
Observationsstudien visar på skillnader mellan avdelningen som deltagit respektive
avdelningen som inte deltagit. Avdelningen som deltagit i VRISS- projektet hade en högre följsamhet än avdelningen som inte deltagit. Ingen större skillnad kan utläsas vid
observationen av klädreglerna eftersom båda avdelningarna hade en god följsamhet till detta, vid 50% av de observerade momenten tillhörande klädregler fanns ingen skillnad mellan avdelningarna då båda hade samma följsamhet. Däremot kunde desto större skillnader ses vid
18 hygienmomenten där en procentuell skillnad på 17, 8 % kunde ses vid den totala
följsamheten. Skillnaden kan antas vara en följd av att avdelningen med störst följsamhet deltagit i VRISS- projektet där det arbetats med utbildning, förbättringsarbete samt ständigt uppföljande av åtgärder på avdelningen. Genom deltagandet i projektet kan det tänkas att personalen blivit mer medvetna om följsamheten och vad som är en god följsamhet, vilket sedan kan ha bidragit till att de blev påminda om hygienrutinerna vid författarnas närvaro vid observationerna. Trots att flera omfattande studier under samma förutsättningar är att föredra för ett mer exakt resultat, kan författarna anta att VRISS- projektet har haft god effekt vid avdelningen som deltagit och därmed uppfyllt en del av målet med projektet. Det största målet med VRISS- projektet enligt SKL (2008) är att avdelningarna ska bli mer medvetna och uppmärksammade på de basala hygienrutinerna för att kunna öka sin följsamhet. Utbildning, utvärdering och omarbetning av dåvarande rutiner på avdelningarna har varit byggstenarna för ett lyckat resultat i följsamhet men även i minskat antal vårdrelaterade infektioner.
Avdelningen som inte deltagit i VRISS- projektet har inte haft samma förutsättningar.
Liknande resultat har setts vid ett flertal andra studier. Följsamheten blir bättre hos vårdpersonal när de vet hur de ska kunna förbättra de basala hygienrutinerna, samt får undervisning i varför det är viktigt att de följs. Detta anses av flera vara en förutsättning för att en god följsamhet ska kunna uppnås, främst för att vårdpersonalen får en ökad förståelse och förtroende för att åtgärderna har effekt utan att vara tidskrävande (Kampf, 2004; Rykkje, Heggelund & Harthug, 2007; Plante- Jenkins & Belu, 2009). VRISS- projektet har genom utbildning och seminarier givit deltagande avdelningar stöd, uppmuntran och redskap för att de ska kunna öka sin följsamhet hos vårdpersonalen. Konceptet är viktigt för att
vårdpersonalens beteende i olika situationer ska kunna förändras. Ett socialt stöd, uppmuntran och ett aktivt deltagande från en ledande grupp skapar förtroende. Detta leder till att
förändringar, som nya riktlinjer, antas av personalen på ett positivt sätt samt ger en ökad följsamhet, till skillnad från organisationer som inte ger stöd och uppmuntran till sin personal (Larson, Early, Cloonan, Sugrue och Parides, 2000; Creedon, Slevin, De Souza, Mannix, Quinn & Boyle, 2008; Larson, Quiros & Lin, 2007).
Viktigt att poängtera är att båda avdelningarna har en följsamhet över medel sett från tidigare studier, där genomsnittlig följsamhet låg mellan 40- 60%. Studierna genomfördes i Schweiz, Canada och USA, varav två av dessa var observationsstudier, och två byggde på
enkätundersökningar som vårdpersonal uppmanats att fylla i angående sitt beteende och
19 förhållande till de basala hygienrutinerna (Pittet, Mourouga & Perneger, 1999; Sax, Uckay, Herve, Allegranzi & Pittet, 2007; Ott & French, 2009; Trampuz & Widmer, 2004; Larson, Quiros & Lin, 2007; Raboud et al., 2004). Om detta beror på att det finns en viss medvetenhet innan observationerna ägde rum, eller om resultatet påverkades på grund av författarnas närvarande är däremot oklart. Möjligt är att båda avdelningarna hade en grundkunskap om de basala hygienrutinerna innan den ena avdelningen medverkade i VRISS- projektet. Projektet har senare utvecklat en ökad medvetenhet och förståelse hos personalen, medan avdelningen som inte varit med endast haft sina grundkunskaper. Antas kan då att avdelningen som inte deltagit i projektet haft en bättre grundkunskap än avdelningar och organisationer som deltagit i tidigare studier. Däremot får det inte glömmas bort att medvetenheten om de basala
hygienrutinerna kan ha ökat enbart på grund av den intensiva observationen som författarna utförde. Märkbart är att avdelningen som deltagit i VRISS och fått utbildning under
upprepade tillfällen angående de basala hygienrutinerna, trots observatörernas närvaro, inte hade fullgod följsamhet.
Enligt Beggs, Shepherd och Kerr (2008) är en 40 % följsamhet till handhygien tillräcklig och denna gräns har båda avdelningarna följt. Däremot kan resultatet i denna studie diskuteras då ingen annan läst litteratur påvisar detta i sina resultat. Tidigare studier hänvisar till att en 40%
följsamhet till handhygien och de basala hygienrutinerna är oacceptabelt lågt samt att det är bevisat att en 100% följsamhet minskar risken för VRI och ökar därmed patientsäkerheten.
Av den anledningen bör alltid en 100 % följsamhet till de basala hygienrutinerna vara målet för alla instanser där hälso- och sjukvård bedrivs (Ott &French, 2009; Trampuz & Widmer, 2004; Larson et al.; Raboud, et al., 2004; Sax, Allegranzi, Chraïti, Boyce, Larson & Pittet, 2009; Allegranzi & Pittet, 2009; Thorseth- Andreassen, Hægeland & Wilhelmsen, 2004;
Dierssen- Sotos, Brugos- Llamazares, Robles- Garcia, Rebollo- Rodrigo, Fariñas- Álvarez &
Antolin- Juarez, 2010; Haas & Larson, 2008; Plante- Jenkins & Belu, 2009; Creedon et al., 2008; Kampf, 2004; Larson et al., 2000; Longtin, Sax, Allegranzi, Hugonnet & Pittet, 2009;
Rykkje et al., 2007; Pittet et al., 1999; Sax et al., 2007)
Båda avdelningarna som deltagit i observationsstudien har gjort förebyggande insatser för att underlätta för vårdpersonalen att öka följsamheten till de basala hygienrutinerna. De har handdesinfektionsmedel utplacerat på flertalet platser, handskar och förkläden fanns
tillgängliga i varje patientsal samt på toaletter och duschrum. Dessa åtgärder som kan tyckas vara små och självklara gör en stor skillnad i följsamheten hos vårdpersonalen, eftersom de
20 ökar effektiviteten samt gör det mindre tidskrävande för personalen att följa de basala
hygienrutinerna. Tillgänglighet är en förutsättning för att en god följsamhet ska uppstå (Kampf, 2004 & Rykkje, et al.).
Vid följsamheten till klädreglerna var båda avdelningarna medvetna om rådande regler och riktlinjer. Avdelningen som inte varit med i VRISS- projektet hade den bästa följsamheten (98,3%), vilket kan härledas till att klädreglerna är allmänt kända och utförs därför av samtliga oavsett avdelning. Att använda en kortärmad arbetsdräkt var inte något som någon av vårdpersonalen bröt emot eftersom arbetskläder fanns tillgängliga och följde de aktuella kriterierna för riktlinjerna (Lytzy, 2009). Det som minskade följsamheten var att ett fåtal inte hade uppsatt hår eller kortklippta naglar, vilket författarna uppfattade som slarv snarare än okunskap kring detta.
Märkbart är att båda avdelningarna hade en högre följsamhet efter patientkontakt, användandet av handskar samt vid kontakt med kroppsvätskor. Följsamheten före dessa moment var inte lika prioriterade eller så saknade personalen kunskap om vikten att desinfektera händerna före dessa moment. Detta kan antas beror på personalens okunskap kring smittspridning och VRI, men stress och tidsbrist får inte glömmas bort eftersom att det är känt att hög arbetsbelastning är relaterat till en minskad följsamhet (Pittet, Stéphan, Hugonnet, Akakpo, Souweine & Clergue, 2003). Tänkbart är också att personalen inte funderar över deras egen roll i smittspridningen och att de kan vara smittbärare och föra smittan vidare till patienten. Att desinfektera enbart efter patientkontakt tyder snarare på att vårdpersonalen vill skydda sig själva mot smitta. Detta ses tydligt på avdelningen som inte deltagit i VRISS- projektet, där desinfektion av händerna före och efter användandet av handskar var 12,8% respektive 61,7%. Resultat kan även anses bottna i okunskap kring detta enskilda moment och att personalen av den anledningen inte tänker på det, eftersom
följsamheten till de andra hygienmomenten inte är lika låg. Det är inte orimligt att
vårdpersonalen har för avsikt att följa de basala hygienrutinerna optimalt, men detta försvåras när de inte är medvetna om hur följsamheten är (Creedon, et al.; Kampf, 2004).
Vid desinfektion av händer finns det instruktioner på hur detta skall utföras korrekt, för att rengöringen av händerna ska vara effektiv. Författarna vill understryka att de inte tagit hänsyn till hur personalen har utfört sin handdesinfektion utan enbart om de använt
21 desinfektionsmedel eller inte. Detta kan dock vara en viktig del i följsamheten då slarv kan innebära att smittspridning kan ske trots användandet av handdesinfektion.
Lägst följsamhet hos avdelningen som deltagit i VRISS- projektet var användandet av förkläde i kontakt med patientsäng (54,3 %). Orsaken till detta anser författarna kan bero på att personalen från början inte tänkt utföra patientnära arbete, utan skulle endast prata med patienten eller utföra andra enkla moment, som medicinutdelning. När patienten önskat hjälp vid dessa moment uppmärksammade inte personalen att använda förkläde eftersom de ansåg att det inte var nödvändigt från början. Vid moment där personalen visste att de skulle utföra nära patientarbete samt komma i kontakt med patientsängen hade personalen en högre följsamhet, enligt författarnas observationer. Avdelningen som deltagit i studien hade en högre följsamhet till användandet av förkläde i kontakt med patientsäng (77,8 %). De hade rutin på att alltid ta på sig förkläde när de kom in på en patientsal, däremot var följsamheten till byte av förkläde enligt rutiner samt användandet av förkläde vid kontakt med smutsiga föremål sämre (50 %). Varför vårdpersonalen hade en bättre följsamhet vid kontakt med patientsäng än vid kontakt med smutsiga föremål kan bero på att flertalet personal tog av sig förkläde efter arbete vid patientsäng alternativt vid patientkontakt och tog sedan hand om smutsiga föremål.
Det är av stor vikt att följsamheten till de basala hygienrutinerna uppmärksammas och studeras för att säkerställa att en vård med god kvalité och trygghet bedrivs. Det berörda ämnet som har studerats är av stor betydelse för patienternas säkerhet men också för personalens säkerhet på sin arbetsplats. Det är fortsatt viktigt att all vårdpersonal görs uppmärksamma på området och får kontinuerlig utbildning eftersom den är förknippad med ökad följsamhet. Vid enstaka utbildningstillfällen finns en tendens att följsamheten ökar tillfälligt, men utgår till ursprunget efter ett tag då de inte påminns och arbetar aktivt för att upprätthålla följsamheten till de basala hygienrutinerna (Sax et al., 2009). Vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har VRISS- projektet pågått under ett år. Deltagande avdelningar fick verktyg att arbeta med och på det viset bedriva förbättringsarbete kring vårdhygien på respektive avdelning. Nyckeln för att lyckas med detta har varit seminarier angående de basala hygienrutinerna. Där har avdelningar haft möjligheten att reflektera, ge råd och förslag till andra avdelningar samt journalgranskning för att upptäcka eventuella brister i vårdhygien hos vårdpersonal. Utvärdering och omarbetning av de vårdrutinerna på avdelningarna, samt utbildningen har varit det framgångsrika konceptet för att vårdpersonalen skulle
22 uppmärksamma och öka medvetenheten kring vikten av en god följsamhet till de basala hygienrutinerna (SKL, 2008).
Metoddiskussion
Innan studien startade fick personalen vid de aktuella avdelningarna information kring den, detta skedde även innan varje observation för att personalen skulle ha möjlighet att avböja sitt deltagande. Detta kan ha bidragit till att personalen blev mer medvetna att följa de basala hygienrutinerna. Då författarna ständigt var närvarande vid observationerna kan också ha bidragit till att de påmindes om hygienrutinerna. Personalen var däremot inte medveten om vilka specifika moment som författarna observerande.
Observationerna delades upp mellan författarna där de observerade varsin avdelning. Detta bör inte ha påverkat resultatet eftersom observationerna genomfördes på samma sätt och med samma mall oavsett avdelning. Författarna diskuterade kring vilka hinder och risker som skulle kunna uppstå vid observationerna innan dessa startade. Utöver detta utvärderades observationerna dagligen, där författarna stämde av att rätt observation gjorts om tveksamheter uppstått under dagen.
Observationsprotokollet har utformats utifrån de olika momenten som vårdpersonal bör uppnå vid en god följsamhet. Detta för att göra det enkelt för författarna att fylla i följsamheten kring de olika momenten. Större frågor som om varje enskild följer de basala hygienrutinerna hade inte sagt något om vid vilka moment där det är en god följsamhet respektive finns brister.
Bristen med observationsprotokollet blev däremot att författarna inte kunnat förutse alla moment och händelser, vilket ibland gjorde det svårt att bedöma följsamheten. Detta hade kunnat underlättas om alla moment där det fanns oklarheter dokumenterats noggrannare.
Totalt observerades 30 personer, 15 sjuksköterskor och 15 undersköterskor. Uppdelningen gjordes för att få en spridning på avdelningen samt få möjlighet att observera olika typer av moment. I resultatet gjordes däremot ingen skillnad beroende på personalkategori eftersom författarna önskade att få ett övergripande resultat för avdelningen och inte att det skulle kunna knytas till någon specifik personalkategori.
Den avdelning som deltagit i VRISS- projektet har under sitt deltagande gjort egna mätningar vad gäller följsamheten till de basala hygienrutinerna. De moment som då har varit aktuella är
23 spritning av händer, användandet av handskar samt användandet av plastförkläde.
Avdelningen observerar också personalens följsamhet till sjukhusets klädregler. Mätningarna har skett vid ett tillfälle per månad och det är personal från avdelningen som genomfört mätningarna. Avdelningens resultat visar att följsamheten är 100 %. Då det är avdelningen själva som utför mätningarna samt att personalen vet vilka moment som kontrolleras kan ha bidragit till att följsamheten vid deras mätningar varit så god. Författarna gjorde observationer med flera mindre moment samt hade möjligheten att följa en personal i taget under en
sammanhängande tid, vilket gjorde att noggrannare mätningar kunnat utföras.
Författarna valde att utesluta läkare i studien. I samband med att observationerna startade framkom att läkare vistades för lite på avdelningen under den tid som författarna utförde observationerna. De tider som läkarna besökte sina patienter varierade och oftast skedde det en gång per dag. Detta gjorde att det var svårt att veta när det var möjligt att genomföra en observation samt att varje observationstillfälle skulle bli för kort. Författarna ansåg att den korta tiden inte skulle vara tillräcklig för att kunna dra någon tillförlitlig slutsats av resultatet.
Dessutom skulle dessa observationer ha blivit kortare än övriga vilket skulle kunna påverkat resultatet.
Observationerna valdes att genomföras i tid och inte i antal mätningar vid varje moment. Att utföra observationerna utifrån antal mätningar uteslöts eftersom det skulle ha varit svårt då de olika momenten utförs olika mycket beroende på personalkategori, patient och avdelning.
Författarna ansåg att det inte fanns tillräckligt med resurser för att kunna utföra
observationsstudien i ett förutbestämt antal mätningar då detta är tidskrävande eftersom att all personal har olika arbetsuppgifter varvid det kan ta lång tid innan alla moment utförts det förutbestämda antalet gånger. Vid mätning i tid observeras personalen i de arbetsmoment som de har under mättillfället.
Slutsats
Studien visar att det finns skillnader mellan avdelningen som deltagit i VRISS- projektet och avdelningen som inte deltagit. Dessa ses främst vid hygienmomenten där avdelningen som deltagit hade en högre följsamhet vid fem av nio hygienmoment. Vid den totala följsamheten till de basala hygienrutinerna hade avdelningen som deltagit i VRISS- projektet en högre följsamhet. Avseende klädregler kunde inga skillnader ses mellan avdelningarna.
Observationsstudien är däremot genomförd i en för liten omfattning för att mer exakta
24 slutsatser ska kunna dras och för att se om VRISS- projektet har påverkat resultatet.
Författarna kan se tendenser i studien där hygienmomenten kan studeras närmare av avdelningarna, och att de kan arbeta utefter detta för att uppmärksamma brister i form av tydligare information och utbildning.
Referenser
Allegranzi, B. & Pittet, D. (2009). Role of hand hygiene in healthcare- associated infection prevention. The Hospital Infection Society, 73, 305-315.
DOI: 10.1016/j.jhin.2009.04.019
Beggs, C. B., Shepherd, S. J. & Kerr, K. G. (2008). Increasing the frequency of hand washing by healthcare workers does not lead to commensurate reductions in staphylococcal infection in a hospital ward. BMC Infectious Diseases, 8(114), 1-11.
DOI:10.1186/1471-2334-8-114
Boyce, J. M. & Pittet, D. (2002). Guideline for Hand Hygiene in Health-Care Settings:
Recommendations of the Healthcare Infection Control Practices Advisory Committee and the HICPAC/SHEA/APIC/IDSA Hand Hygiene Task Force. Infection Control and Hospital Epidemiolgy, 23(12), 3-41.
CODEX, Regler och riktlinjer för forskning, 2009. Hämtad 21 januari, 2010, från http://www.codex.vr.se/manniska2.shtml
Creedon, S. A., Slevin, B., De Souza, V., Mannix, M., Quinn, G. & Boyle, L. (2008). Hand hygiene compliance: exploring variations in practice between hospitals. Nursing Times, 104(49), 32- 35.
Dierssen- Sotos, T., Brugos- Llamazares, V. Robles- Garcia, M. Rebollo- Rodrigo, H.
Fariñas- Àlvarez, C. & Antolin- Juarez, M. (2010). Evaluating the impact of a hand hygiene campaign on improving adherence. American Journal of Infection Control, 1-4.
DOI: 10.1016j.ajic.2009.08.014
25 Ejlertsson, G. (2003). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur
Haas, J. P & Larson, L. L. (2008). Compliance with hand hygien. The American Journal of Nursing, 108(8).
Harthug, S. & Akselen, P.E. (2008). Tiltak mot antibiotikaresistens. Tidskrift Norske Legeforening, 20, 2343-2346.
Informationsavdelningen Akademiska Sjukhuset, Hygienregler för Akademiska sjukhuset, 2004. Hämtad 9 Februari, 2010, från http://www.uas.se/templates/page____44135.aspx
Jahren-Kristoffersen, N. (2001). Teoretiska modeller i omvårdnad. N. Jahren-Kristoffersen (red.), Allmän omvårdnad I (sid. 349-354). Stockholm: Liber
Kampf, G. (2004). The six golden rules to improve compliance in hand hygiene. Journal of Hospital Infection, 56, 3-5.
Larson, E. L., Cimiotti, J., Haas, J., Parides, M., Nesin, M. & Della- Latta, P. (2005). Effect of antiseptic handwashing vs alcohol sanitizer on health care- associated infections in neonatal intensive care units. Archives of Pedriatic and Adolescent Medicine, 159, 377- 383.
Larson, E. L., Early, E., Cloonan, P., Sugrue, S. & Parides, M. (2000). An organizational climate intervention associated with increased handwashing and decreased nosocomial infections. Behavioral medicine, 26, 14- 22.
Larson, E. L., Quiros, D. & Lin, S. X. (2007). Dissemination of the CDC’s hand hygiene guideline and impact on infection rates. American Journal of Infection Control, 35(10), 666- 675.
Longting, Y., Sax, H., Allegranzi, B., Hugonnet, S & Pittet, D. (2009). Patients’ beliefs and perceptions of their participation to increase healthcare worker compliance with hand hygiene. Infection Control and Hospital Epidemiology, 30(9), 830- 839.
26 Lundholm, R. (2006). Vårdrelaterade infektioner- vad är det, hur vanliga är de, vilka drabbas och vilka konsekvenser får de? Socialstyrelsen, Att förebygga vårdrelaterade infektioner: ett kunskapsunderlag (s. 19-30). Lindesberg: Socialstyrelsen.
Lytsy, B. (2009). Hygienregler för Akademiska sjukhuset, Uppsala.
Ott, M. & French, R. (2009). Hand hygiene compliance among health care staff and student nurses in a mental health setting. Issues in Mental Health Nursing, 30, 702-704. DOI:
10.3109/01612840903079223
Pittet, D., Mourouga, P. & Perneger, TV. (1999). Compliance with handwashing in a teaching hospital: infection control program. Annals of Internal Medicine, 130 (2), 126- 130.
Pittet, D., Stéphan, F., Hugonnet, S., Akakpo, C., Souweine, B. & Clergue, F. (2003). Hand- cleansing during postanesthesia care. Anesthesiology, 99, 530- 535.
Plante- Jenkins, C. & Belu, F. (2009). Hand hygiene: seeing is believing. Healthcare Quarterly special issue, 12, 110- 114.
Polit, D.F. & Beck, C.T. (2004) Nursing research principles and methods. Philadelphia:
Lippincott Williams & Wilkins
Raboud, J., Saskin, R., Wong, K., Moore, C., Parucha, G. & Bennett, J.(2004). Patterns of handwashing behavior and visits to patients on a general medical ward of healthcare workers.
Infection Control and Hospital Epidemiology, 25 (3), 198-202.
Rykkje, L., Heggelund, A. & Harthug, S. (2007). Enkle tiltak gir bedre håndhygiene.
Tidsskrift Norske Lægeforeningen, 7(127), 861- 863.
Sax, H., Allegranzi, B., Chraïti, M-N., Boyce, J., Larson, E. & Pittet, D. (2009) The world health organization hand hygiene observation method. American Journal of Infection Control, 37, 827- 834.
27 Sax, H., Uckay, I., Herve, R., Allegranzi, B. & Pittet, D. (2007). Determinants of good
adherence to hand hygiene among healthcare workers who have extensive exposure to hand hygiene campaigns. Infection Control and Hospital Epidemiology, 28 (11), 1267- 1274.
Tegmark - Wisell, K., Thore, M., Mannerquist, K., & Struwe, J. (2009). Vårdrelaterde infektioner drabbar tusentals varje år. Hämtad 10 januari, 2010 från
http://www.smittskyddsinstitutet.se/smittskydd/arkiv/2009/nr-1-2009/vardrelaterade- infektioner-drabbar-tusentals-varje-ar/
Thorseth-Andreassen, G., Hægeland, A. & Wilhelmsen, I-L.(2004). Omvårdnad vid infektionssjukdomar. H. Almås (red.), Klinisk omvårdnad 1(sid. 1071-1102). Stockholm:
Liber
Socialstyrelsen, Att förebygga vårdrelaterade infektioner - Ett kunskapsunderlag, 2006.
Hämtad 6 januari, 2010, från: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2006/2006-123-12
Socialstyrelsen, Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska, 2005. Hämtad 5 januari, 2010, från http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2005/2005-105-1
Socialstyrelsen. (2004). Patientsäkerhet och patientsäkerhetsarbete, en översikt. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Sveriges kommuner och landsting. (2008). Ren vård är säkrare vård II.(SKL-rapport) Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.
Trampuz, A. & Widmer, A. F. (2004). Hand Hygiene: A frequently missed lifesaving opportunity during patient care. Mayo Clinic Proceedings, 79, 109- 116.
Whitby, M., MacLaws, M.L., & Ross, M.W. (2006). Why healthcare workers don´t wash their hands: A behavioral explanation. Infection Control and Hospital Epidemiology, 27 (5), 484- 492.
28
BILAGA 1
Observationsprotokoll 1A
Undersköterska
"
Avdelning:Sjuksköterska
"
Läkare
"
Klädregler
(Besvaras med Ja eller Nej) Använder
kortärmad arbetsdräkt
Har inga smycken som ringar, klockor
eller armband
Har kortklippt hår alternativt uppsatt
hår
Har kortklippta naglar samt använder ej färgat
nagellack
Observationsprotokoll 1B (Besvaras med JA eller NEJ)
Desinfekterar händerna innan patientkontakt
Desinfekterar händerna efter patientkontakt
Desinfekterar händerna före användandet av handskar
Desinfekterar händerna efter användandet av handskar
Byte av handskar mellan rena och smutsiga moment
Används handskar i kontakt med kroppsvätskor eller
utsöndringar?
Används förkläde vid patientnära kontakt?
Används förkläde i kontakt med smutsiga föremål?
Används förkläde vid kontakt med patientsäng?
BILAGA 2
Information angående observationsstudie
Vi är två sjuksköterskestuderande i termin 6 vid Uppsala Universitet, som skall skriva en C- uppsats kring följsamheten till de basala hygienrutinerna.
Syftet med studien
Syftet med vår C-uppsats är att undersöka hur personal följer de basala hygienrutinerna samt att se om det finns skillnader mellan en avdelning som tidigare har deltagit i VRISS-projektet och en avdelning som inte har deltagit.
Observationer
Vi kommer att utföra observationer på avdelningen och kommer att följa undersköterskor, sjuksköterskor samt läkare. Observationerna skall utföras på sådant sätt att det inte påverkar ert arbete på avdelningen. Dessa är tänkta att äga rum mellan den 23/2 och 1/3 2010.
Deltagande och sekretess
Deltagandet i studien är frivilligt. Om du önskar att inte delta i studien så meddelar du antingen din avdelningschef eller vi som skall utföra observationerna och som är ansvariga för studien. Du kan antingen ringa oss eller skicka ett mejl, eller meddela oss muntligt när vi träffas. All insamlad data kommer hanteras med sekretess och kommer inte att kunna knytas till någon enskild person. Vi kommer inte att nämna avdelningens namn i studien.
Deltagande avdelningar
Avdelningarna har valts ut i samråd med Marie-Charlotte Sternborn Gustavsson vid Akademos. En avdelning har deltagit i VRISS-projektet och en avdelning har inte deltagit.
Detta för att vi skall kunna jämföra och se om det finns några skillnader i följsamheten vid olika avdelningar.
Handledare för vår uppsats
Barbro Wadensten, lektor på institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, vid Uppsala Universitet. barbro.wadensten@pubcare.uu.se
Telefonnummer: 018-471 66 31 Kontaktuppgifter
Ida Brinck: ida.brinck.5658@student.uu.se Mobilnummer: 073-738 83 60
Linda Byberg: linda.byberg.4060@student.uu.se Mobilnummer: 070-142 73 67
