TRAUMAENKÄTEN 2020: Vad har Akademiska sjukhuset för traumakompetens?

(1)

SKRIFTLIG RAPPORT

Läkarprogrammet, självständigt arbete (30 hp)

TRAUMAENKÄTEN 2020

Vad har Akademiska sjukhuset för traumakompetens?

Av: Karolina Berglund

Handledare: Fredrik Linder

(2)

Innehållsförteckning

1 Populärvetenskaplig sammanfattning ... 3 2 Abstract ... 3 3 Bakgrund ... 4 4 Metod ... 5 4.1 Enkätdesign ... 5 4.2 Erhållande av mailadresser ... 5

4.3 Exkludering av respondenter i maillistan ... 6

4.4 Dataanalys ... 6

5 Resultat ... 7

5.1 Svarsfrekvens... 7

5.1.1 Vanligast förekommande utbildningar per yrkeskategori ... 7

5.2 Kartläggning av täckningsgrad ... 8

5.2.1 Täckningsgrad av traumautbildning ... 8

5.3 Repetitioner ... 9

5.3.1 Upplevt behov av utbildning, praktisk övning och repetition ... 9

5.3.2 Behov av fler utbildningar... 9

5.3.3 Behov av repetition ... 10

5.3.4 Behov av praktiska övningstillfällen ... 10

5.3.5 Nödvändigheten med traumautbildningar ... 11

5.4 Samband mellan exponering, yrkesverksamma år och upplevd trygghet ... 12

5.4.1 Exponering ... 12 5.4.2 Utbildning... 14 5.4.3 Yrkesverksamma år ... 15 6 Diskussion ... 16 7 Författarens tack ... 20 8 Referenser ... 21

(3)

1 Populärvetenskaplig sammanfattning

En av de vanligaste orsakerna till död och skada under de första fyrtio åren i livet är på grund av trauma. Detta medför både stora kostnader på samhället och lidande på individnivå. Som följd av detta ställs stora krav på sjukhuspersonalens hantering av denna patientgrupp. Samtliga som arbetar med traumapatienter behöver utbildning och exponering för att uppleva en trygghet och kompetens både gällande praktiska och teoretiska färdigheter samt en trygghet i den egna rollen och handläggningen av traumapatienter.

En enkätstudie genomfördes våren 2020 för att kartlägga hur många av de som arbetade med traumapatienter vid Akademiska sjukhuset som har genomgått traumautbildning. Frågor ställdes även om hur traumautbildning påverkat deras upplevda trygghet och kompetens samt om olika aspekter relaterat till utbildning, hur många traumahandläggningar de exponerats för och yrkesverksamma år. Resultaten visade att täckningsgraden av traumautbildning var mycket varierad och att det fanns ett stort behov av repetition och utbildning. Ju mer utbildade och exponerade för traumahandläggning de var desto säkrare upplevde de sig. Vi behöver hitta vägar till att både utbilda den stora massan och exponera nyckelpersonal för större volymer

traumahandläggning.

2 Abstract

Aim: This study aimed to map the level of trauma-educated personal at Akademiska Sjukhuset involved in trauma care. Questions regarding self-perceived competence and skill were asked and the hypothesis was that more exposure to trauma cases, trauma-education and longer work-experience would give more favorable answers.

Methods: An online survey was sent to multiple departments involved in trauma care. The survey was available for 8 weeks, in that time, 7 reminders were sent.

Results: 2400 employees were involved in trauma care and 58% answered the survey. Education levels were widely different depending on department and position. 98-99% thought that trauma education was important and expressed a need for repetition and education. The hypothesis was strengthened by these results. Among employees who were exposed to more than 50 trauma cases, 100% felt comfortable and at ease in their role and with their tasks during trauma resuscitation. Conclusion: The level of trauma-education is widely different depending on department and position. There is a perceived need for continued practice and education in trauma resuscitation and it is considered important. Exposure of trauma cases and education in trauma resuscitation have a clear effect on how comfortable and competent the staff experience themselves providing trauma care.

(4)

3 Bakgrund

2015 gjordes ett försök till att kartlägga hur många läkare och sjuksköterskor på Akademiska Sjukhuset i Uppsala som någonsin har gått en vidareutbildning inom traumatologi. Det framgick att det var varierande täckning av traumautbildning i olika verksamhetsområden och att personalen hade tydliga önskemål om utbildningskrav och repetitionstillfällen för att känna sig trygga i sin kompetens. Inventeringen är idag komplett för VO Kirurgis läkare men det finns stora luckor i övriga verksamhetsområden.

2018 genomförde Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (LÖF) en traumarevision vid

Akademiska sjukhuset där man presenterade 8 tydliga förbättringsförslag. Ett av dessa förslag löd: ”Det finns inga definierade kunskaps- eller kompetenskrav för de olika rollerna i

traumaomhändertagandet. Sjukhuset bör därför upprätta en kravspecifikation för de olika rollerna i traumaomhändertagandet och kartlägga behovet av utbildning/fortbildning för respektive

yrkeskategori.”

Vi avsåg genom detta projekt att ånyo undersöka täckningsgraden av de vanligaste

vidareutbildningarna inom trumatologiska områden och det upplevda behovet av vidareutbildning och repetition.

Hypotes: Enskilda medarbetare med hög andel traumautbildning, fler yrkesverksamma år och hög exponering för traumaomhändertagande upplever en högre grad av trygghet och säkerhet kring egen kompetens och förmåga vid traumahandläggning.

Målet med denna undersökning delades upp i 2 huvuddelar med 3 underkategorier.

• Täckningsgrad av traumautbildning för respektive grupp och yrkeskategori fördelat på o Vanligaste vidareutbildningen per kategori

o Andel som genomgått repetition

o Kartlägga upplevt behov av utbildning, praktisk övning, repetition och generella åsikter om traumautbildning överlag

• Samband mellan upplevd trygghet och kompetens med exponering för trauman, yrkesverksamma år och utbildning.

o Exponering o Utbildning

(5)

4 Metod

4.1 Enkätdesign

Enkäten skapades i programmet Webropol och utformades med utgångspunkt från den som användes under 2015 av Traumagruppen vid Akademiska sjukhuset. Den första versionen granskades av traumaansvarig överläkare Fredrik Linder och traumakoordinator Monica Frick Bergström vilka ansvarade för den föregående enkäten och därefter erhölls återkoppling från Traumagruppen. En psykiatriprofessor från Uppsala Universitet, Mia Ramklint, konsulterades gällande frågeformuleringar och detta genererade den slutgiltiga versionen.

Enkäten bestod av en utslagsfråga där respondenterna kunde svara ”ja” eller ”nej” om de deltar i traumaomhändertagande samt en definition1_{. För de som svarat ”ja” följde ett antal frågor om}

utbildning, yrkesroll, erfarenhet och exponering för traumahandläggning. Respondenterna fick ta ställning till 8 påståenden med alternativen ”Nej, absolut inte”, ”Nej, inte riktigt”, ”Ja, till viss del” och ”Ja, absolut”. Påståendena berörde upplevt behov av utbildning, repetition, praktiska

övningstillfällen samt upplevd trygghet och kompetens relaterat till nuvarande utbildningsnivå. Frågor ställdes även gällande upplevelser av traumateamet men då detta ej låg i fokus för studien presenteras ej resultaten i denna rapport.

4.2 Erhållande av mailadresser

Enkäten ämnade nå ut till fler verksamhetsområden och yrkeskategorier än den från 2015. Löneenheten Primula tillfrågades och en lista baserat på verksamhetsområde tog fram. Listan innehöll 11 verksamhetsområde och 105 underundergrupper, exempelvis ”Kirurgmottagningen” och ”Kirurgins läkare” under verksamhetsområde ”Kirurgi”. Undergrupper som uppenbart inte arbetar med traumapatienter medföljde listan då exempelvis ”Bröstmottagningen vid

Samariterhemmet” ligger under verksamhetsområdet ”Kirurgi” och ”Steriltekniska avdelningen” under ”Anestesi, operation och intensivvård”. För att fånga upp så många som möjligt skickades enkäten trots detta ut till samtliga på listan med vetskapen om att flera skulle komma att

exkluderas i senare skede.

1_{”Traumaomhändertagande definieras som den handläggning och det omhändertagande som sker prehospitalt samt på akutrummet vid et t} traumalarm och de kommande 24 timmarna.

Det betyder att du som arbetar med traumapatienter på operation, intensivvårdsavdelningar, avdelningar med hög andel akutsjuk vård och liknande också kommer i kontakt med dessa patienter och därmed kan svara "Ja" på denna fråga.”

(6)

4.3 Exkludering av respondenter i maillistan

Enkäten var tillgänglig i 8 veckor och 7 påminnelser skickades innan den stängdes. Efter denna period hade 1804/3200 personer fyllt i enkäten, varav 992 angav sig delta i

traumaomhändertagande och 812 angav sig ej delta.

Exklutionskriteriet följde:

• Om >80% i en undergrupp angivit sig ej delta i traumaomhändertagande eller ej svarat på enkäten exkluderades denna.

Exempelvis hade undergrupp ”Bröstmottagningen vid Samariterhemmet” 6 anställda där 5 uppgav sig ej delta och 1 ej svarat, ”Kirurgmottagningen” hade 22 anställda där 11 uppgav sig ej delta och 11 ej svarat. Båda dessa hade därmed >100% som antingen ej svarat eller uppgivit sig ej delta varför dessa båda exkluderades. (Fler exempel från exkluderingen ses under Appendix 4)

Undantag gjordes för kirurgavdelningarna och Barnsjukhuset. Kirurgavdelningarna inkluderades då dessa avdelningar tveklöst hanterar traumapatienter. Barnsjukhuset inkluderas då de trots låg exponering involveras i barntrauman och därmed ansågs av intresse. De identifierade

undergrupperna exkluderades från listan innehållande de 3200 ursprungliga individerna vilket genererade2400 individer. Samtliga 11 verksamhetsområden var kvar och 61 av de 105 undergrupperna.

4.4 Dataanalys

(7)

5 Resultat

5.1 Svarsfrekvens

Den totala svarsfrekvensen låg på 58% totalt. Inom yrkeskategorierna låg läkare på 64%, sjuksköterskor på 61% och undersköterskor på 49%.

Tabell 1: Svarsfrekvensen per yrkeskategori och total svarsfrekvens

5.1.1 Vanligast förekommande utbildningar per yrkeskategori

Den vanligaste kursen bland läkare var ATLS, bland sjuksköterskor ATSS och undersköterskor uppgav att de oftast saknade traumautbildning. Enligt stapeldiagrammen nedan syns det att undersköterskor närvarat under ATSS och ATLS men enligt kommentarer i enkäten ej examinerats.

Figur 1: Antal genomförda kurser per yrkeskategori. En individ kan ha gått fler än en av kurserna.

20 24 203 0 13 15 5 ₀ 7 25 17 39 77 29 9 1 24 0 3 84 184 18 0 0 2 0 56 146 1 0 8 0 0 17 85 3 ₀ ₀ ₁ ₀ 26 130 0 50 100 150 200 250

Antal genomförda kurser per yrkeskategori

läk ssk usk

Utslagsfråga

Jag deltar i traumaomhändertagande i min yrkesroll

Ja Nej Ej svarat Svarsfrekvens

Läkare 256(53%) 53(11%) 177(36%) 486 (64%) Sjuksköterskor 433(41%) 216(20%) 407(39%) 1056 (61%) Undersköterskor 257(30%) 167(19%) 434(51%) 858 (49%) Totalsumma 946(39%) 436(18%) 1018(42%) 2400(58%) 946 (39%) 436 (18%) 1018 (42%) Ja Nej Ej svarat

(8)

5.2 Kartläggning av täckningsgrad 5.2.1 Täckningsgrad av traumautbildning

Täckningsgraden varierade beroende på arbetsplats och yrkeskategori. Tabell 2 visar andelen utbildade någonsin och om de genomgått utbildning de senaste 5 åren (för fler detaljer, se

appendix 2)

Tabell 2: Täckningsgrad av traumautbildning någonsin, samt under de senaste 5 åren Täckningsgrad av traumautbildning

Arbetsplats och yrkesroll Traumautbildning senaste 5 åren Traumautbildning någonsin Antal individer Akademiska barnsjukhuset 36 Läkare 6 (46%) 11 (85%) 13 Sjuksköterskor 3 (19%) 3 (19%) 16 Undersköterskor 1 (14%) 1 (14%) 7

Akutsjukvård och internmedicin 115

Läkare 7 (64%) 9 (82%) 11 Sjuksköterskor 32 (52%) 47 (77%) 61 Undersköterskor 18 (42%) 33 (77%) 43 Ambulanssjukvård 108 Läkare 0 1 (100%) 1 Sjuksköterskor 31 (36%) 77 (89%) 87 Undersköterskor 9 (45%) 20 (100%) 20

Anestesi, operation och intensivvård 278

Läkare 20 (36%) 54 (96%) 56 Sjuksköterskor 40 (29%) 102 (74%) 137 Undersköterskor 14 (16%) 36 (42%) 85 BFC* 60 Läkare 8 (24%) 21(64%) 33 Sjuksköterskor 3 (15%) 4 (20%) 20 Undersköterskor 0 0 7 Kirurgi 81 Läkare 26 (60%) 43 (100%) 43 Sjuksköterskor 3 (14%) 9 (41%) 22 Undersköterskor 2 (13%) 3 (19%) 16 Neuro** 86 Läkare 5 (28%) 15 (83%) 18 Sjuksköterskor 6 (17%) 16 (46%) 35 Undersköterskor 6 (18%) 17 (52%) 33

Ortopedi och handkirurgi 82

Läkare 14 (27%) 47 (92%) 51

Sjuksköterskor 3 (20%) 5 (33%) 15

Undersköterskor 3 (19%) 4 (25%) 16

Plastikkirurgi och käkkirurgi 34

Läkare 6 (55%) 11 (100%) 11

Sjuksköterskor 3 (25%) 8 (67%) 12

Undersköterskor 2 (18%) 4 (36%) 11

Thoraxkirurgi och -anestesi 59

Läkare 4 (33%) 9 (75%) 12 Sjuksköterskor 8 (29%) 16 (57%) 28 Undersköterskor 2 (11%) 9 (47%) 19 Urologi 7 Läkare 4 (57%) 6 (86%) 7 Totalsumma 946

*Bild- och Funktionsmedicinskt Centrum

(9)

5.3 Repetitioner

Mellan 77–88% i samtliga yrkeskategorier uppgav att de inte genomgått repetitionskurs efter sin senaste traumautbildning. Mellan 5–14% uppgav att de genomför repetitionskurs, mellan 1–6% uppgav sig vara instruktör och mellan 1–9% uppgav sig inte minnas om de gått repetitionskurs.

Tabell 3: Svar på påstående om repetitionskurs efter senaste traumautbildning Jag har gått repetitionskurs efter min senaste traumautbildning

Ja Nej Jag är instruktör Minns inte Antal

Läkare 13 (5%) 210 (88%) 13 (5%) 3 (1%) 239

Sjuksköterskor 47 (14%) 256 (77%) 19 (6%) 12 (4%) 334

Undersköterskor 24 (13%) 143 (77%) 1 (1%) 17 (9%) 185

Totalsumma 84 609 33 32 758

5.3.1 Upplevt behov av utbildning, praktisk övning och repetition

Respondenterna fick ta ställning till fyra påståenden. Mellan 74–99% svarade positivt, alltså ”Ja, till viss del” eller ”Ja, absolut”, på samtliga påståenden. (För detaljer se tabell i appendix 3). Påståendena var följande:

- Jag behöver gå fler utbildningar - Jag behöver repetera

- Jag vill ha fler praktiska övningstillfällen

- Jag tycker att det är nödvändigt med traumautbildning 5.3.2 Behov av fler utbildningar

Majoriteten av respondenter svarade positivt på påstående om de behöver gå fler utbildningar. Andelen positiva svar bland läkare var 74,4%, sjuksköterskor 89,6% och undersköterskor 91,4%.

Figur 2: Andel positiva respektive negativa svar uppdelat på yrkeskategori och verksamhetsområde.

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

läk ssk usk läk ssk usk läk ssk usk läk ssk usk läk ssk usk läk ssk usk läk ssk usk läk ssk usk läk ssk usk läk ssk usk läk Barn Akut Ambulans An/OP/IVA BFC Kirurgi Neuro Orto Plastik Thorax Urologi

Jag behöver gå fler utbildningar Ja, absolutJa, till viss del Nej, inte riktigt Nej, absolut inte

(10)

5.3.3 Behov av repetition

83,5% av läkare, 94,6 % av sjuksköterskor och 94,2% av undersköterskor svarade positivt till påståendet om de behöver repetition.

Figur 3 Andel positiva respektive negativa svar uppdelat på yrkeskategori och verksamhetsområde.

5.3.4 Behov av praktiska övningstillfällen

78,5% av läkare, 92,4% av sjuksköterskor och 90,6% av undersköterskor svarade positivt till påståendet om behovet av praktiska övningstillfällen.

Figur 4: Andel positiva respektive negativa svar uppdelat på yrkeskategori och verksamhetsområde.

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Jag behöver repetera

Ja, absolut Ja, till viss del Nej, inte riktigt Nej, absolut inte

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Jag vill ha fler praktiska övningstillfällen

(11)

5.3.5 Nödvändigheten med traumautbildningar

98,4% av läkare, 99% av sjuksköterskor, 98,2% av undersköterskor svarade att de anser att det är nödvändigt med traumautbildning. 91–100% av alla kliniker och alla yrkeskategorier uppger att de anser att det är nödvändigt med traumautbildning.

Figur 5 Andel positiva respektive negativa svar uppdelat på yrkeskategori och verksamhetsområde.

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Jag tycker att det är nödvändigt med traumautbildning

(12)

5.4 Samband mellan exponering, yrkesverksamma år och upplevd trygghet Fyra frågor ställdes gällande upplevd trygghet och kompetens.

1. Jag är bekväm med traumaomhändertagande 2. Jag har tillräckligt med teoretisk kunskap 3. Jag har tillräckligt med praktisk kunskap

4. Jag är trygg i min roll och med mina arbetsuppgifter

Svaren filtrerades utifrån de tre variabler som angivits enligt hypotesen och presenteras nedan. Påståendena hänvisas till enligt siffrorna 1–4 nedan.

5.4.1 Exponering

Ökad exponering för traumaomhändertagande visar en tydlig stegvis ökning av positiva svar i samtliga påståenden. För varje exponeringsintervall ökar uppgivna positiva svar. (för detaljer se

appendix 5)

Påstående 1: Positiva svar bland läkare ökade med 27% (från 71% till 98%) mellan 0 exponering till 50+ exponering för traumaomhändertaganden. Sjuksköterskor ökade med 48% (från 50% till 98%), undersköterskor med 64% (från 46% till 100%). Över 95% av alla yrkeskategorier uppgav positiva svar vid 10–20 traumaomhändertagande (Figur 6a).

Påstående 2: Positiva svar bland läkare ökade med 15% (från 78% till 93%), sjuksköterskor med 43% (från 53% till 96%), undersköterskor med 63% (från 37% till 100%). Över 92% av alla yrkeskategorier uppgav positiva svar vid 20–50 traumaomhändertaganden. (Figur 6b).

Påstående 3: Positiva svar bland läkare ökade med 64% (från 29% till 93%), sjuksköterskor med 57% (från 39% till 96%), undersköterskor med 50% (från 47% till 97%). Över 90% av alla yrkeskategorier uppgav positiva svar vid 20–50 traumaomhändertaganden. (Figur 6c).

Påstående 4: Positiva svar bland läkare ökade med 22% (från 78% till 100%), sjuksköterskor med 36% (från 64% till 100%), undersköterskor med 17% (från 83% till 100%). Över 95% av alla yrkeskategorier uppgav positiva svar vid 10–20 traumaomhändertaganden. Samtliga uppgav positiva svar vid 50+ traumaomhändertaganden. (Figur 6d).

(13)

(14)

5.4.2 Utbildning

I samtliga påståenden ses en ökning av positiva svar vid jämförelse av de som uppgav sig ha någon form av traumautbildning och de som uppgav ”ingen utbildning”.

Bland läkare var ökningen av positiva svar mellan 4–17% om de erhållit utbildning, bland sjuksköterskor mellan 19–38% och bland undersköterskor mellan 7–29%.

Påstående 1: Ökningen av positiva svar mellan de utan traumautbildning och de med var bland läkare 8%, sjuksköterskor 27% och undersköterskor 7% (Figur 7a).

Påstående 2: Ökningen av positiva svar mellan de utan traumautbildning och de med var bland läkare 12%, sjuksköterskor 38% och undersköterskor 29% (Figur 7b).

Påstående 3: Ökningen av positiva svar mellan de utan traumautbildning och de med var bland läkare 17%, sjuksköterskor 35% och undersköterskor 17%. (Figur 7c).

Påstående 4: Ökningen av positiva svar mellan de utan traumautbildning och de med var bland läkare 4%, sjuksköterskor 19% och undersköterskor 9% (Figur 7d).

(15)

5.4.3 Yrkesverksamma år

Påstående 1: Bland läkare och sjuksköterskorna ökade ”Nej, inte riktigt” mellan 11–20 och 21–30 med 7–10% respektive 9–10%. 95% av undersköterskorna uppgav positiva svar vid 30+ (Figur

8a). Påstående 2: Bland läkare och sjuksköterskorna ökade negativa svar mellan 11–20 och 21–30

med 8–14% respektive 10–17%. 100 % av läkarna uppgav positivt svar vid 30+ år. Bland

Undersköterskor ökade negativa svar mellan 21–30 och 30+ från 9–16% (Figur 8b). Påstående 3: Bland läkare och sjuksköterskorna ökade negativa svar mellan 11–20 och 21–30 med 9–15% respektive 14–22%. Bland Undersköterskor ökade negativa svar mellan 21–30 och 30+ från 9– 14% (Figur 8c). Påstående 4: Bland läkare och sjuksköterskorna ökade negativa svar mellan 11– 20 och 21–30 med 4–10% respektive 5–7%. Bland Undersköterskor ökade negativa svar mellan 21–30 och 30+ från 6–10% (Figur 8d).

(16)

6 Diskussion

Täckningsgraden av utbildning hos personalen varierade mycket beroende på arbetsplats och yrkeskategori. Att kunskap och färdigheter följer en succesiv nedåtgående trend är tidigare demonstrerat (1,2) varför det är av yttersta vikt att inte bara kartlägga om personalen har gått

utbildning utan även när samt om de genomgått repetition. I denna population visade det sig att 77–88% av respondenterna ej genomgått repetition sedan senaste utbildningstillfället och av dessa 11 verksamhetsområden hade enbart 4 läkargrupper och 1 sjuksköterskegrupp över 50%

genomgått traumautbildning senaste 5 åren.

Det upplevda behovet av repetition, utbildning och fler praktiska övningstillfällen var uppbenbart och 98–99% av yrkeskategorierna ansåg att traumautbildning är viktigt. Behovet av utbildning och repetition samt upplevd ökning av kompetens relaterat till utbildning finns rapporterad i andra studier (3–7). Utbildning har visats ha effekt både subjektivt och objektivt på kompetens hos sjukvårdspersonal (8–10) och resultaten i denna studie visar tydligt att både utbildning och

exponering påverkar svaren kring upplevd trygghet och kompetens i positiv riktning vilket understödjer hypotesen.

Störst skillnad mellan grupperna som genomfört respektive inte genomfört traumautbildning sågs hos sjuksköterskor som där gruppen med utbildning hade mellan 19–38% fler positiva svar på de fyra påståendena gällande upplevd trygghet och kompetens. Lägst effekt sågs bland läkare där skillnaden låg på mellan 4–17% (Figur 7).

Effekten av exponering var störst bland läkare och ökade för varje intervall angivet (Figur 6). Det är även viktigt att poängtera att läkaruppgifter inom traumaomhändertagande är ytterst komplexa gällande svårighetsgrad och utförande, både när det kommer till praktiska färdigheter, kognitiv förmåga, ledarskap och stresshantering. Även ansvaret som ligger på läkarrollen ökar komplexitet av handläggningen vilket också understryker vikten av exponering och gedigen utbildning för att erhålla trygga och säkra ledare inom traumavården.

Denna effekt kan tolkas som att vi behöver prioritera att exponera läkare för traumahandläggning i högre grad och att erbjuda traumautbildning till sjuksköterskor i högre grad. Vad dessa skillnader beror på framgår inte av denna studie men skulle kunna ligga till grund för framtida arbeten.

(17)

Kanske finns det skillnader i hur de olika yrkeskategorierna tar till sig av kurser och den kliniska inlärningsmiljön? Matilda Liljedahl et. al. har studerat skillnader mellan läkar- och

sjuksköterskestudenters upplevelse av klinisk inlärningsmiljö och vad som upplevs som viktiga under grundutbildningarna. De fann flera skillnader mellan yrkeskategorierna, exempelvis betraktande av sin egen delaktighet och hur de tillskansar sig kunskap på bästa sätt i kliniken (11).

Den inlärningskultur vi uppfostras i kanske präglar oss och de senare inlärningsmetoderna och effekterna av olika typer av intervention?

Ett fåtal individer uppgav dock ”Ja, absolut” på de fyra påståendena gällande upplevd trygghet och kompetens trots att de också uppgivit sig aldrig exponerats för traumaomhändertagande. Detta var vanligast bland undersköterskor och minst vanligt bland läkare. Det väcker onekligen frågan om dessa individer verkligen kan vara helt bekväma och trygga gällande traumaomhändertagande eller om det finns ett övermod, misstolkning av frågan eller om deras grundutbildning varit tillräckligt bra och förberedande för att inge denna känsla av trygghet? Bland kommentarerna återfanns det att några relaterade sina svar till att de arbetade på avdelning och därmed ansåg sig vara helt trygga. Några ”Ja, absolut” saknade dock kommentarer, varför detta ej helt går att förklara med att dessa individer arbetar på avdelning.

Positiva svar var också förväntade vid ökat antal yrkesverksamma år men det var inte lika tydligt som vid exponering. Även här väcks frågan om det finns ett övermod bland de som arbetat kortare tid i sitt yrke eller om erfarenhet i sig medför ödmjukhet kring sin egen kompetens. Eventuellt går det att förklara med Dunning-Kreuger effekten men vidare granskning behövs. Framtida arbeten skulle exempelvis kunna fokusera på hur upplevd kompetens påverkas och skiljer sig mellan yrkesverksamma år, utbildning och exponering samt effekt av intervention. Eftersom denna studie fokuserar på en subjektiv upplevelse går det ej att uttala sig om reell kompentens. Övertro på sin förmåga kan i värsta fall bli farligt om enstaka individer tar risker och tror sig kunna hantera situationer som de saknar kompetens för.

För att öka kompetens och förmåga finns alternativ för inlärning och upprätthållandet av kunskap. Repetition, scenarioträning och regelbunden återkoppling kan öka vidmakthållandet och

retentionen av kunskap samt förbättra färdigheter hos personalen(2,9,12–16).

Det finns olika teorier kring vad som är det mest optimala tillvägagångssättet att undervisa i ämnet ”den kritiskt sjuka patienten”. Både undervisning under ronder, överlämning, simuleringsträning,

(18)

klassisk föreläsning och ren färdighetsträning har effekt men skiljer sig i hur mycket resurser de kräver, utbildarens motivation till att lära ut och tidsinvestering (17,18). Detta väcker självklart

frågan om resursfördelning och prioriteringar. Fullständiga utbildningar och utnyttjande av simuleringscentrum kan medföra stora kostnader varför alternativ också är av intresse. Enkla medel som videodebriefing har visat sig förbättra teamprestationer och medvetandegörande av förbättringsområden (19). Även virtuella simuleringsövningar med VR-teknik har testats (20) och mental träning i form av visualisering och mental förberedelser har visat god effekt på prestation under traumahandläggning (21,22).

Medvetandegörande och övningar av kommunikativa förmågor hos traumaledare och

teammedlemmar likväl som gruppstärkande övningar har visat sig påverka traumahandläggningen och effektivitet hos traumateamet, ledarskapsutbildningar och tydliggörande av roller lika så. (23– 30).

Att utbildning och träning stärker förmågor hos både individen och gruppen är uppenbart men vad som är mest effektivt både utifrån tid och resurser är oklart. Exempelvis visade Gianni R. Lorello et. al. att 20 minuters mental träning och visualisering av handläggningen förbättrade

teamprestationer i traumasammanhang kontra 20 minuters ATLS-träning. De menade att detta skulle kunna vara ett kostnadseffektivt alternativ för att öka kompetens(21). En svensk studie av

Maria Härgestam et. al. visade att ickeverbal kommunikation, så som blickriktning, hållning, gestikulering med händer och positionering i rummet hos traumaledaren påverkar handläggning och teamprestationen drastiskt. En traumaledare som uppträder osäkert, flackar med blicken, vänder sig från de denne talar med och dylikt påverkar teamet negativt medan de som understryker sina uttryck med tydlig gestikulering så som att peka mot den de talar med, tydligt positionerar sig där denne har överblick och är närvarande i situationen och liknande påverkar gruppen i positiv riktning. De diskuterade att träning av dessa förmågor med hjälp av simuleringsövningar kan stärka hela gruppens prestation och därför bör prioriteras, framförallt hos mindre erfarna kollegor som tenderade att vara mer osäkra(27). Denna intervention kan då exempelvis genomföras bland de

som har lägre exponering för traumahandläggning och på så vis fördela resurserna där de gör stor nytta.

Oavsett vilken kompetensutvecklande metod som appliceras behöver både exponering för traumahandläggning och utbildning prioriteras i verksamheterna. Genom att identifiera

(19)

arbetar med traumapatienter kan vi exponera fler individer och öka kompetens. Eftersom kostnadsfrågan ständigt tas i beaktning behöver respektive verksamhetsområde prioritera och identifiera vad som rimligtvis kan genomföras hos dessa. Frågan är om det bör finnas ett övergripande ansvar kring just utbildning och exponering på ett universitetssjukhus som

Akademiska Sjukhuset? Att en utarbetad, välinformerad grupp nyckelpersoner i personalen kan ansvara över och överblicka täckningsgrad och exponeringsgrad av traumautbildning och

traumaexponering hos personalen samt inneha en utbildningsbudget som är avsett för detta syfte. Denna studie har skapat ett gediget underlag för att fortsätta kartlägga och arbeta för att täcka det behov som finns hos personalen som hanterar traumapatienter.

Svagheter i studien:

Det kan upplevas vara en svaghet att denna rapport ej innehåller statistiska beräkningar. Detta är dock ett medvetet val eftersom hela gruppen av intresse är undersökt. Statistiska beräkningar syftar till att se hur väl ett urval stämmer överens med en helhet och hur generaliserbara dessa slutsatser är mot en liknande population. Detta hade varit intressant om vi trodde att personalen och utbildningsklimatet på Akademiska Sjukhuset var översättningsbart till andra sjukhus, vilket det ej är och blir där med irrelevant. Det finns för mycket confounders och statistiska

spridningsmått kan bli felvisande då vi de facto jämför äpplen mot päron om vi försöker

generalisera studiens fynd mot andra sjukhus. Den data som presenteras i studien är en skildring av verkligheten i den population vi valt att undersöka och är inte generaliserbar mot andra populationer.

Svarsfrekvensen var >60% bland läkare och sjuksköterskor vilket anses vara gott. Dock skall det påpekas att en svaghet i denna studie var oförmågan att rent fysiskt närvara på de olika

klinikmötena för att påminna och uppmuntra till svar. Under de första veckorna av studien var detta möjligt men då Covid-19 pandemin var ett faktum gick det inte längre att besöka klinikerna i den utsträckning som initialt var planerad. Detta kan ha bidragit till att svarsfrekvensen inte blev ännu högre vilket självklart hade varit önskvärt.

Exklusionen av respondenter baserades på resonemanget att om >80% av en grupp antingen ej svarat eller svarat ”Nej” på om de arbetar med traumapatienter skulle tas bort. Då samtliga i dessa grupper exkluderades resulterade i att ett fåtal av de som trots allt svarat ”Ja” trots detta togs bort och alltså ignorerades. Dock går det att argumentera för att dessa enstaka svar inte kan ses som representativa för hela gruppen på grund av att de utgör en för liten andel av den grupp de tillhör.

(20)

Dessutom syftade denna studie till att kartlägga de som regelbundet involveras i traumaomhändertagande och enstaka svar blir därmed ej relevanta

Denna enkät innehöll frågor gällande känslor och upplevelser av egen kompetens och trygghet. Beroende på individens inställning och självinsikt kan svaren bli väldigt varierande och

svårtolkade. Risken finns att personlighet mäts istället för aspekter relaterat till utbildning, exponering och erfarenhet. Frågorna formulerades dock för att relatera till utbildning och inte personlighet.

De fyra svarsalternativen i påståendena har tvingat respondenterna till att ta ställning. Då det ej har funnits någon neutral punkt att välja på kan detta ha tvingat bort individer som genuint står i mitten i sina åsikter. Trots detta var det ett medvetet val att lägga denna 4-gradiga skala med svarsformuleringar som kan upplevas mer extrema eftersom studien syftade till att upptäcka var behovet verkligen finns och inte riskera att många hamnar i ett neutralt ställningstagande.

7 Författarens tack

Stort tack till min handledare Fredrik Linder för ditt förtroende, friheten att jobba självständigt och ditt stöd i min utveckling och karriär. Du är otroligt uppskattad!

Tack till Monica Frick Bergström som ställt upp med diverse och varit en klippa vid uppstart, Lina Holmberg för stöd gällande grammatik och språk, Mia Ramklint som bistod med konsultation och bollande av idéer kring formuleringar och enkätens upplägg.

Ett stort tack till min make Henrik som stöttat mig och hjälpt till med statistik och Excel. Tack till mina älskade barn Luna och William som haft tålamod och all er kärlek.

Och inte minst ett stort tack till mina älskade vänner och kursare Peder Öhman Fuchs och Louise Eriksson som bollat, korrekturläst, stöttar och lyssnat på mig vid alla steg på vägen. Ni är

(21)

8 Referenser

1. Mohammad A, Branicki F, Abu-Zidan FM. Educational and clinical impact of Advanced Trauma Life Support (ATLS) courses: a systematic review. World J Surg. februari 2014;38(2):322–9.

2. Allen JA, Currey J, Considine J. Annual resuscitation competency assessments: a review of the evidence. Aust Crit Care Off J Confed Aust Crit Care Nurses. 2012/07/25. februari 2013;26(1):12–7.

3. Lin H-L, Chen C-W, Lee W-C, Kuo L-C, Cheng Y-C, Lin Y-K, m.fl. Effects of the Emergency Trauma Training Course on the Confidence of Final-Year Medical Students Dealing with Trauma Patients. Kaohsiung J Med Sci. januari 2009;25(1):10–5.

4. Hughes KM, Benenson RS, Krichten AE, Clancy KD, Ryan JP, Hammond C. A Crew Resource Management Program Tailored to Trauma Resuscitation Improves Team Behavior and Communication. J Am Coll Surg. september 2014;219(3):545–51.

5. Cernuda Martínez JA, Castro Delgado R, Arcos González P. Self-perceived limitations and difficulties by Primary Health Care Physicians to assist emergencies: Medicine (Baltimore). december 2018;97(52):e13819.

6. Zhao X, Koutroulis I, Cohen J, Berkowitz D. Pediatric urgent care education: a survey-based needs assessment. BMC Health Serv Res. december 2019;19(1):388.

7. Mittiga MR, FitzGerald MR, Kerrey BT. A Survey Assessment of Perceived Importance and Methods of Maintenance of Critical Procedural Skills in Pediatric Emergency Medicine: Pediatr Emerg Care. augusti 2019;35(8):552–7.

8. Wong K. Trauma education of junior hospital doctors at a major Australian trauma service. Surg J R Coll Surg Edinb Irel. april 2007;5(2):76–80.

9. Knobel A, Overheu D, Gruessing M, Juergensen I, Struewer J. Regular, in-situ, team-based training in trauma resuscitation with video debriefing enhances confidence and clinical efficiency. BMC Med Educ. 07 juni 2018;18(1):127–127.

10. Amaraegbulam PI, Nwankwo OE. The level of knowledge of the advanced trauma life support protocol among nonspecialist doctors involved in trauma care in Enugu metropolis. Niger J Clin Pract. 2013;16(1):67–70.

11. Liljedahl M, Boman LE, Fält CP, Bolander Laksov K. What students really learn: contrasting medical and nursing students’ experiences of the clinical learning environment. Adv Health Sci Educ. augusti 2015;20(3):765–79.

12. Falcone RA Jr, Daugherty M, Schweer L, Patterson M, Brown RL, Garcia VF.

Multidisciplinary pediatric trauma team training using high-fidelity trauma simulation. J Pediatr Surg. juni 2008;43(6):1065–71.

13. Siriratsivawong K, Kang J, Riffenburgh R, Hoang TN. Immersion team training in a realistic environment improves team performance in trauma resuscitation. Surgery. 2016/05/24. september 2016;160(3):586–90.

(22)

14. Dwyer T, Reid Searl K, McAllister M, Guerin M, Friel D. Advanced life simulation: High-fidelity simulation without the high technology. Nurse Educ Pract. 2015/06/04. november 2015;15(6):430–6.

15. Amiel I, Simon D, Merin O, Ziv A. Mobile in Situ Simulation as a Tool for Evaluation and Improvement of Trauma Treatment in the Emergency Department. J Surg Educ. 2015/10/09. 2016;73(1):121–8.

16. Gregg SC, Heffernan DS, Connolly MD, Stephen AH, Leuckel SN, Harrington DT, m.fl. Teaching leadership in trauma resuscitation: Immediate feedback from a real-time,

competency-based evaluation tool shows long-term improvement in resident performance. J Trauma Acute Care Surg. oktober 2016;81(4):729–34.

17. Joyce MF, Berg S, Bittner EA. Practical strategies for increasing efficiency and effectiveness in critical care education. World J Crit Care Med. 2017;6(1):1.

18. Abu-Zidan FM, Mohammad A, Jamal A, Chetty D, Gautam SC, van Dyke M, m.fl. Factors affecting success rate of Advanced Trauma Life Support (ATLS) courses. World J Surg. juni 2014;38(6):1405–10.

19. Vella MA, Dumas RP, Holena DN. Supporting the Educational, Research, and Clinical Care Goals of the Academic Trauma Center: Video Review for Trauma Resuscitation. JAMA Surg. 01 mars 2019;154(3):257–8.

20. Harrington CM, Kavanagh DO, Quinlan JF, Ryan D, Dicker P, O’Keeffe D, m.fl.

Development and evaluation of a trauma decision-making simulator in Oculus virtual reality. Am J Surg. 2017/02/10. januari 2018;215(1):42–7.

21. Lorello GR, Hicks CM, Ahmed S-A, Unger Z, Chandra D, Hayter MA. Mental practice: a simple tool to enhance team-based trauma resuscitation. CJEM. 2015/04/10. mars

2016;18(2):136–42.

22. Davis AJ, Fierro L, Guptill M, Kiemeney M, Brown L, Smith DD, m.fl. Practical Application of Educational Theory for Learning Technical Skills in Emergency Medicine. Ann Emerg Med. september 2017;70(3):402–5.

23. Jung HS, Warner-Hillard C, Thompson R, Haines K, Moungey B, LeGare A, m.fl. Why saying what you mean matters: An analysis of trauma team communication. Am J Surg. 2017/11/08. februari 2018;215(2):250–4.

24. Gillman LM, Brindley P, Paton-Gay JD, Engels PT, Park J, Vergis A, m.fl. Simulated Trauma and Resuscitation Team Training course-evolution of a multidisciplinary trauma crisis

resource management simulation course. Am J Surg. 2015/10/24. juli 2016;212(1):188-193.e3.

25. Briggs A, Raja AS, Joyce MF, Yule SJ, Jiang W, Lipsitz SR, m.fl. The Role of Nontechnical Skills in Simulated Trauma Resuscitation. J Surg Educ. juli 2015;72(4):732–9.

26. Roberts NK, Williams RG, Schwind CJ, Sutyak JA, McDowell C, Griffen D, m.fl. The impact of brief team communication, leadership and team behavior training on ad hoc team

(23)

27. Härgestam M, Hultin M, Brulin C, Jacobsson M. Trauma team leaders’ non-verbal communication: video registration during trauma team training. Scand J Trauma Resusc Emerg Med. december 2016;24(1):37.

28. Raley J, Meenakshi R, Dent D, Willis R, Lawson K, Duzinski S. The Role of Communication During Trauma Activations: Investigating the Need for Team and Leader Communication Training. J Surg Educ. januari 2017;74(1):173–9.

29. Sinclair TD. The role of the rapid response nurse: hospitalwide and in trauma resuscitations. J Trauma Nurs Off J Soc Trauma Nurses. 2006;13(4):175–7.

30. Clements A, Curtis K, Horvat L, Shaban RZ. The effect of a nurse team leader on communication and leadership in major trauma resuscitations. Int Emerg Nurs. januari 2015;23(1):3–7.

(24)

Appendix 1

Deltar i traumaomhändertagande

Ja Nej Ej svarat Totalt Svarsfrekvens

Akademiska barnsjukhuset 36 83 77 196 61%

Läkare 13 12 15 40 63%

Sjuksköterskor 16 44 32 92 65%

Undersköterskor 7 27 30 64 53%

Akutsjukvård och internmedicin 115 23 76 214 64%

Läkare 11 1 7 19 63% Sjuksköterskor 61 12 33 106 69% Undersköterskor 43 10 36 89 60% Ambulanssjukvård 108 9 110 227 52% Läkare 1 2 3 100% Sjuksköterskor 87 3 82 172 52% Undersköterskor 20 4 28 52 46%

Anestesi, operation och intensivvård 278 93 225 596 62%

Läkare 56 8 45 109 59% Sjuksköterskor 137 47 93 277 66% Undersköterskor 85 38 87 210 59% BFC 60 19 82 161 49% Läkare 33 9 20 62 68% Sjuksköterskor 20 5 25 50 50% Undersköterskor 7 5 37 49 24% Kirurgi 81 92 118 291 59% Läkare 43 4 28 75 63% Sjuksköterskor 22 57 38 117 68% Undersköterskor 16 31 52 99 47%

Klinisk neurofysiologi, neurokirurgi och neurologi

86 45 133 264 50%

Läkare 18 1 13 32 59%

Ortopedi och handkirurgi 82 17 96 195 51%

Läkare 51 5 22 78 72%

Plastikkirurgi och käkkirurgi 34 7 34 75 55%

Läkare 11 2 8 21 62%

Thoraxkirurgi och -anestesi 59 40 59 158 63%

Läkare 12 1 11 24 54% Sjuksköterskor 28 20 23 71 68% Undersköterskor 19 19 25 63 60% Urologi 7 8 8 23 65% Läkare 7 8 8 23 65% Totalt 946 436 1018 2400 58%

(25)

Appendix 2. Antal individer Ingen utbildning Utb. inom 5 år Svar: Deltar (%) Svar: Deltar ej (%) Ej svar (%) Akademiska barnsjukhuset 196 Läkare 40 2 (5,0) 6 (46) 13 (32,5) 12 (30,0) 15 (37,5) Sjuksköterskor 92 13 (14,1) 3 (19) 16 (17,4) 44 (47,8) 32 (34,8) Undersköterskor 64 6 (9,4) 1 (14) 7 (10,9) 27 (42,2) 30 (46,9) Akutsjukvård och internmedicin 214 Läkare 19 2 (10,5) 7 (64) 11 (57,9) 1(5,3) 7(36,8) Sjuksköterskor 106 14 (13,2) 32 (52) 61 (57,5) 12(11,3) 33(31,1) Undersköterskor 89 10 (11,2) 18 (42) 43 (48,3) 10(11,2) 36(40,4) Ambulanssjukvård 227 Läkare 3 0 1 (33,3) 2(66,7) 0 Sjuksköterskor 172 10 (5,8) 31 (36) 87 (50,6) 1,7 82(47,7) Undersköterskor 52 0 9 (45) 20 (38,5) 4(7,7) 28(53,8)

Anestesi, operation och intensivvård 596 Läkare 109 2 (1,8) 20 (36) 56 (51,4) 8(7,3) 45(41,3) Sjuksköterskor 277 35 (12,6) 40 (29) 137 (49,5) 47(17,0) 93(33,6) Undersköterskor 210 49 (23,3) 14 (16) 85 (40,5) 38(18,1) 87(41,4) BFC* 161 Läkare 62 12 (19,4) 8 (24) 33 (53,2) 9(14,5) 20(32,3) Sjuksköterskor 50 16 (32,0) 3 (15) 20 (40,0) 5(10,0) 25(50,0) Undersköterskor 49 7 (14,3) 7 (14,3) 5(10,2) 37(75,5) Kirurgi 291 Läkare 75 0 26 (60) 43 (57,3) 4(5,3) 28(37,3) Sjuksköterskor 117 13 (11,1) 3 (14) 22 (18,8) 57(48,7) 38(32,5) Undersköterskor 99 13 (13,1) 2 (13) 16 (16,2) 31(31,3) 52(52,5) Klinisk neurofysiologi,

neurokirurgi och neurologi

264

Läkare 32 3 (9,4) 5 (28) 18 (56,3) 1(3,1) 13(40,6)

Sjuksköterskor 103 19 (18,4) 6 (17) 35 (34,0) 20(19,4) 48(46,6) Undersköterskor 129 16 (12,4) 6 (18) 33 (25,6) 24(18,6) 72(55,8)

Ortopedi och handkirurgi 195

Läkare 78 4 (5,1) 14 (27) 51 (65,4) 5(6,4) 22(28,2)

Sjuksköterskor 47 10 (21,3) 3 (20) 15 (31,9) 7(14,9) 25(53,2) Undersköterskor 70 12 (17,1) 3 (19) 16 (22,9) 5(7,1) 49(70,0)

Plastik- och käkkirurgi 75

Läkare 21 0 6 (55) 11 (52,4) 2(9,5) 8(38,1)

Sjuksköterskor 21 4 (19,0) 3 (25) 12 (57,1) 1(4,8) 8(38,1)

Undersköterskor 33 7 (21,2) 2 (18) 11 (33,3) 4(12,1) 18(54,5)

Thoraxkirurgi och -anestesi 158

Läkare 24 3 (12,5) 4 (33) 12 (50,0) 1(4,2) 11(45,8) Sjuksköterskor 71 12 (16,9) 8 (29) 28 (39,4) 20(28,2) 23(32,4) Undersköterskor 63 10 (15,9) 2 (11) 19 (30,2) 19(30,2) 25(39,7) Urologi 23 Läkare 23 1 (4,3) 4 (57) 7 (30,4) 8(34,8) 8(34,8) Totalsumma 2400 305 946

(26)

Appendix 3

Jag behöver gå fler utbildningar

Nej, absolut inte Nej, inte riktigt Ja, till viss del Ja, absolut Antal % pos svar Läkare 11 (4,6%) 50 (21,0%) 102 (42,9%) 75 (31,5%) 238 74,4% Sjuksköterskor 7 (1,8%) 34 (8,6%) 135 (8,6%) 220 (55,6%) 396 89,6% Undersköterskor 4 (1,8%) 15 (6,8%) 50 (22,6%) 152 (68,8%) 221 91,4% Totalsumma 22(2,6%) 99(11,6%) 287(33,6%) 447(52,3%) 855 85,8% Jag behöver repetera

Nej, absolut inte Nej, inte riktigt Ja, till viss del Ja, absolut Antal % pos svar

Läkare 7 (2,8%) 34 (13,7%) 97 (39,0%) 111 (44,6%) 249 83,5%

Sjuksköterskor 3 (0,8%) 17 (4,6%) 103 (28,0%) 245 (66,6%) 368 94,6% Undersköterskor 5 (2,4%) 7 (3,4%) 61 (29,6%) 133 (66,6%) 206 94,2% Totalsumma 15 (1,8%) 58 (7,0%) 261 (31,7%) 489 (59,4%) 823 91,1% Jag vill ha fler praktiska övningstillfällen

Nej, absolut inte Nej, inte riktigt Ja, till viss del Ja, absolut Antal %pos svar

Läkare 15 (6,1%) 38 (15,4%) 102 (41,5%) 91 (37,0%) 246 78,5%

Sjuksköterskor 3 (0,8%) 26 (6,8%) 96 (25,0%) 259 (67,4%) 384 92,4% Undersköterskor 3 (1,3%) 18 (8,1%) 47 (21,1%) 155 (69,5%) 223 90,6% Totalsumma 21 (2,5%) 82 (9,6%) 245 (28,7%) 505 (59,2%) 853 87,9%

Jag tycker att det är nödvändigt med traumautbildning

Nej, absolut inte Nej, inte riktigt Ja, till viss del Ja, absolut Antal % pos svar

Läkare 2 (0,8%) 2 (0,8%) 41 (16,3%) 206 (82,1%) 251 98,4%

Sjuksköterskor 2 (0,5%) 2 (0,5%) 34 (8,4%) 366 (90,6%) 404 99,0% Undersköterskor 2 (0,8%) 2 (0,8%) 26 (10,9%) 208 (87,4%) 238 98,3% Totalsumma 6 (0,7%) 6 (0,7%) 101 (11,3%) 780 (87,3%) 893 98,7%

(27)

Appendix 4 Innan exkludering Deltar i trauma-omhändertagande Ja Nej Ej svarat Total- summa Svars- frekvens >80% Nej+ Ej svarat Bild- och funktions- medicinskt centrum

Bild- och funktionsmedicinskt centrum

1 2 2 5 60% 80%

Bild- och funktionsmedicinskt centrums ST-läkare 19 8 27 70% 30% Buksektionens läkare vid BFC 8 2 4 14 71% 43% Kemi- och forskningsavdelningen vid BFC 2 2 100% 100% Exkluderas Molekylärsektionens läkare vid BFC 7 6 13 54% 100% Exkluderas Muskuloskeletal- och barnavdelningen vid BFC 10 4 24 38 37% 74% Muskuloskeletal och barnsektionens läkare vid BFC 2 2 3 7 57% 71% Neuroavdelningen vid BFC 8 11 19 42% 100% Exkluderas Neurosektionens läkare vid BFC 3 4 4 11 64% 73% Nuklearmedicinska avdelningen vid BFC 1 9 9 19 53% 95% Exkluderas Perifera interventionsavdelninge n vid BFC 8 8 16 50% 50% Röntgenmottagningen i Tierp 1 2 1 4 75% 75% Röntgenmottagningen i Östhammar 1 1 2 50% 100% Exkluderas Thorax- och bukavdelningen vid BFC 8 3 28 39 28% 79% Thoraxsektionens läkare vid BFC 1 5 6 17% 83% Exkluderas Tidsboknings- och medieavdelningen vid BFC 5 5 100% 100% Exkluderas

Bild- och funktions-

medicinskt centrum Summa

62 51 114 227 50% 73%

Kirurgi Kirurgi 1 1 2 50% 100% Exkluderas

Bröstmottagningen vid Samariterhemmet 5 1 6 83% 100% Exkluderas Kirurgavdelning 65 A1 2 16 7 25 72% 92% undantag Kirurgavdelning 65 B1 10 18 24 52 54% 81% undantag Kirurgavdelning 65 B2 19 6 21 46 54% 59% undantag Kirurgavdelning 70 C1 4 26 19 49 61% 92% undantag Kirurgavdelning 70 C2 3 22 19 44 57% 93% undantag

Kirurgins läkare 42 4 28 74 62% 43% undantag

Kirurgmottagningen 11 11 22 50% 100% Exkluderas

(28)

Transplantations-mottagningen 1 1 100% 100% Exkluderas Kirurgi Summa 80 113 131 324 60% 75% Efter exkludering Deltar i trauma-omhändertagande Ja Nej Ej svarat Total- summa Svarts-frekvens >80% deltar ej + ej svarat Bild- och funktions-medicinskt centrum Bild- och funktionsmedicinskt centrum 1 2 2 5 60% 80% Bild- och funktionsmedicinskt centrums ST-läkare 19 8 27 70% 30%

Buksektionens läkare vid BFC 8 2 4 14 71% 43% Muskuloskeletal- och barnavdelningen vid BFC 10 4 24 38 37% 74% Muskuloskeletal och barnsektionens läkare vid BFC 2 2 3 7 57% 71% Neurosektionens läkare vid BFC 3 4 4 11 64% 73% Perifera interventionsavdelningen vid BFC 8 8 16 50% 50% Röntgenmottagningen i Tierp 1 2 1 4 75% 75% Thorax- och bukavdelningen vid BFC 8 3 28 39 28% 79%

Bild- och funktionsmedicinskt centrum Summa 60 19 82 161 49% 63% Kirurgi Kirurgavdelning 65 A1 2 16 7 25 72% 92% Kirurgavdelning 65 B1 10 18 24 52 54% 81% Kirurgavdelning 65 B2 19 6 21 46 54% 59% Kirurgavdelning 70 C1 4 26 19 49 61% 92% Kirurgavdelning 70 C2 3 22 19 44 57% 93% Kirurgins läkare 42 4 28 74 62% 43% Kirurgi Summa 80 92 118 290 59% 72%

(29)

Appendix 5. Exponering

Jag är bekväm med traumaomhändertagande:

Nej, absolut inte (%)

Nej, inte riktigt (%)

Ja, till viss del (%) Ja, absolut (%) % pos. svar Antal Läkare 244 0 (0) 2(29) 5(71) 0 71 1-10 1(2) 8(17) 34(71) 5(10) 81 10-20 (0) 2(5) 29(67) 12(28) 95 20-50 (0) 4(4) 44(49) 41(46) 96 50+ (0) 1(2) 19(33) 37(65) 98 Sjuksköterskor 394 0 9(13) 26(37) 31(44) 4(6) 50 1-10 5(4) 21(16) 85(64) 21(16) 80 10-20 (0) 2(3) 40(62) 23(35) 97 20-50 (0) 2(3) 36(47) 39(51) 98 50+ (0) 1(2) 22(44) 27(54) 98 Undersköterskor 219 0 5(18) 10(36) 9(32) 4(14) 46 1-10 2(3) 11(14) 53(67) 13(16) 84 10-20 (0) 1(3) 24(62) 14(36) 97 20-50 (0) 2(5) 16(41) 21(54) 95 50+ (0) (0) 12(35) 22(65) 100

Jag har tillräckligt med praktisk kunskap

Nej, inte riktigt (%)

Ja, till viss del (%) Ja, absolut (%) % pos. svar Antal Läkare 248 0 1(11) 1(11) 6(67) 1(11) 78 1-10 (0) 10(21) 30(63) 8(17) 79 10-20 (0) 5(12) 27(64) 10(24) 88 20-50 (0) 7(8) 56(61) 29(32) 92 50+ (0) 4(7) 20(35) 33(58) 93 Sjuksköterskor 386 0 8(11) 25(36) 31(44) 6(9) 53 1-10 5(4) 25(20) 81(63) 17(13) 77 10-20 (0) 5(8) 47(73) 12(19) 92 20-50 1(1) 3(4) 48(64) 23(31) 95 50+ (0) 2(4) 26(53) 21(43) 96 Undersköterskor 212 0 6(20) 13(43) 9(30) 2(7) 37 1-10 4(5) 27(36) 39(53) 4(5) 58 10-20 2(6) 5(14) 25(69) 4(11) 81 20-50 (0) (0) 29(78) 8(22) 100 50+ (0) 2(6) 22(63) 11(31) 94

Jag har tillräckligt med praktisk kunskap

Ja, till viss del (%) Ja, absolut (%) % pos. svar Antal Läkare 246 0 2(29) 3(43) 2(29) (0) 29 1-10 3(6) 15(30) 27(54) 5(10) 64 10-20 (0) 11(26) 24(57) 7(17) 74 20-50 1(1) 8(9) 46(51) 36(40) 90 50+ 1(2) 3(5) 18(32) 34(61) 93

(30)

Sjuksköterskor 388 0 11(16) 32(46) 22(31) 5(7) 39 1-10 6(5) 36(28) 77(59) 11(8) 68 10-20 (0) 6(9) 41(64) 17(27) 91 20-50 (0) 5(7) 46(61) 24(32) 93 50+ (0) 2(4) 26(53) 21(43) 96 Undersköterskor 216 0 4(13) 12(40) 10(33) 4(13) 47 1-10 4(5) 23(31) 43(57) 5(7) 64 10-20 1(3) 4(11) 24(67) 7(19) 86 20-50 (0) (0) 28(72) 11(28) 100 50+ (0) 1(3) 16(44) 19(53) 97

Jag är trygg i min roll och med mina arbetsuppgifter

Ja, till viss del (%) Ja, absolut (%) % pos. svar antal Läkare 249 0 (0) 2(22) 5(56) 2(22) 78 1-10 (0) 9(18) 29(59) 11(22) 82 10-20 (0) 2(5) 25(57) 17(39) 95 20-50 (0) 4(4) 29(32) 57(63) 96 50+ (0) (0) 17(30) 40(70) 100 Sjuksköterskor 389 0 3(4) 21(31) 31(46) 12(18) 64 1-10 2(2) 15(11) 74(56) 40(31) 87 10-20 (0) 1(2) 29(45) 34(53) 98 20-50 (0) 2(3) 27(35) 48(62) 97 50+ (0) (0) 13(26) 37(74) 100 Undersköterskor 219 0 1(3) 4(14) 16(55) 8(28) 83 1-10 1(1) 14(18) 39(51) 23(30) 81 10-20 (0) 2(5) 17(44) 20(51) 95 20-50 (0) (0) 12(31) 27(69) 100 50+ (0) (0) 9(26) 26(74) 100