Kvinnors upplevelser efter hjärtinfarkt: en litteraturstudie

C - U P P S A T S

Kvinnors upplevelser efter hjärtinfarkt

En litteraturstudie

Pernilla Gustavsson, Liselotte Johansson

Luleå tekniska universitet C-uppsats

Omvårdnad

Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad

2007:151 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--07/151--SE

Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad

Kvinnors upplevelser efter hjärtinfarkt - en litteraturstudie

Women’s experiences after myocardial infarction - A literature review

Pernilla Gustavsson Liselotte Johansson

Kurs: Examensarbete 10 p Vårterminen 2007

Sjuksköterskeprogrammet 120 p Handledare: Britt-Marie Wälivaara

Kvinnors upplevelser efter hjärtinfarkt – en litteraturstudie

Pernilla Gustavsson Liselotte Johansson

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap

Avdelningen för omvårdnad

Abstrakt

Upplevelsen av att drabbas av hjärtinfarkt är en stor förändring i det dagliga livet. Den som blir drabbad, dennes familj och närstående påverkas också av sjukdomen på olika sätt. Kvinnor delar inte alltid samma upplevelser med männen efter en hjärtinfarkt. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva kvinnors upplevelser efter en hjärtinfarkt. Studien baserades på åtta vetenskapliga artiklar som analyserades enligt kvalitativ manifest innehållsanalys. Analysen resulterade i sex kategorier: Att förneka och ha svårt att acceptera, att inte få relevant information men känna lättnad över att diagnosen ställs, att inte vilja vara till besvär och oroa andra, att känna osäkerhet inför framtiden och att känna framtidstro, att vilja få stöd utan att känna sig överbeskyddad, att känna minskad energi och känna längtan efter hur det var före hjärtinfarkten. Detta kan all vårdpersonal ha stor nytta av att veta vid eftervården av de hjärtsjuka eftersom män och kvinnor är olika i sin anatomi och genetik.

Nyckelord: kvinnor, hjärtinfarkt, kvalitativ studie, förneka, acceptans, oro, osäkerhet, framtidstro, stöd, längtan.

Att leva med svår kronisk sjukdom innebär att människor inte längre kan delta i det dagliga livet och dess aktiviteter som tiden före sjukdomen. En svår kronisk sjukdom kan medföra existentiell vånda och stor kraftlöshet. Livet är präglat av motsägelser i form av dödslängtan och rädsla, samtidigt som önskan att leva också finns. Det dagliga livet hämmas av brist på energi samtidigt som välmående kan upplevas. Känslor som minskad frihet och bitterhet över förlorat oberoende är något som människor upplever. Det är viktigt att vara ansvarstagande, att ta egna beslut och att återfå kontrollen över det dagliga livet. En person som är svårt sjuk upplever känslan av ensamhet och osäkerhet. Detta är känslor som ingen annan kan förstå eller dela. När man samtalar med den som är kroniskt sjuk väcker det ofta starka känslor, svåra minnen dyker upp och personen får kämpa hårt emot sjukdomen (Öhman, Söderberg &

Lundman, 2003). Att leva med kronisk sjukdom innebär en fas av turbulens och känsla av bedrövelse att behöva leva med en kronisk sjukdom. Efter en tid blir sjukdomen en del av livet och det kan kännas lättare att anpassa sig, dock klarar inte alla denna anpassning. Det känns omöjligt att se sig själv i den nya annorlunda situationen och det känns svårt att se optimistiskt på framtiden. Genom att ta risker, ta beslut, frångå säkerheten och tänja på gränserna som sjukdomen medfört är det möjligt att hitta en plats för sjukdomen i sitt liv. För att få balans i livet är det bäst att ta en dag i sänder, att känna framgång med små steg varje dag hjälper den som är kroniskt sjuk att se framåt (Kralik, 2002).

Hjärt-kärlsjukdomar (cirkulationsorganens sjukdomar) omfattar sjukdomar i hjärtat och blodkärlen. Det finns olika former av hjärtsjukdomar, bland annat kärlkramp (angina

pectoris), slaganfall (stroke), hjärtinfarkt med flera. Hjärtinfarkt anses vara den mest vanligt förekommande sjukdomen av dem alla. Främsta orsaken till dessa sjukdomar är förkalkning i blodkärlen vilket i sin tur ger försämrad blodcirkulation med syrebrist i kroppens organ som följd (ischemi). Obotliga skador kan uppkomma i hjärnan och i hjärtat. Vid hjärtinfarkt dör en del av muskelvävnaden på grund av den syrebrist som uppstår. Risken att insjukna i hjärt- kärlsjukdom ökar i och med stigande ålder. Män drabbas i högre skala än kvinnor, i åldern 50- 60 år är risken fyra gånger större för en man att drabbas än för en kvinna. Kvinnor drabbas tio år senare än män och man påstår att det kvinnliga könshormonet östrogen anses skydda kvinnor mot hjärtinfarkt. Genom åren ser man dock minskad risk att insjukna och dö i hjärtinfarkt, detta beroende på människors medvetenhet om orsaker till insjuknandet vilket leder till förändrade levnadsvanor (Socialstyrelsen, 2004).

Att insjukna i hjärtinfarkt kan leda till stora konsekvenser för en människas liv och hälsa och leder i de flesta fall till en helt ny livssituation (Mårtensson, Karlsson & Fridlund, 1997).

Människor som lever med hjärtsjukdom får lära sig att leva med olika konsekvenser i det dagliga livet. Det finns konsekvenser som personen inte alltid får ett svar på varför man känner och mår som man gör. En av dessa konsekvenser är den utmattning som personerna känner. Det är en subjektiv upplevelse som känns olustig för de flesta som drabbats (Ekman

& Ehrenberg, 2002). Konsekvenserna varierar från individ till individ, det blir variationer i vardagen, några av dessa är: sociala, emotionella, man får tankar om döden och förändringar inom arbetslivet. De som lever med hjärtsjukdom hamnar i en process där de får en ny identitet (Europe & Tyni-Lenné, 2004). Som sjuksköterska är det viktigt att ha goda kunskaper inom sjukdomsområdet för att kunna ge stöd och information till personer som lever med hjärtsjukdom. Det är en hjälp för dessa personer att själva kunna hantera förändringarna och de konsekvenser som sjukdomen medför i det dagliga livet (Ekman &

Ehrenberg, 2002).

En person som haft hjärtinfarkt genomgår olika krisreaktioner, till exempel tankar om en plötslig död förekommer hos dessa personer vilket i sin tur skapar reaktioner som rädsla, ångest och depression. Personerna kan också känna en hopplöshet inför kommande framtid (Europe & Tyni-Lenné, 2004). Öhman och Söderberg (2004) menar att människor känner ovisshet i vad framtiden kommer att visa, de känner en rädsla över sjukdomens utveckling. En sjuksköterska måste ha vetskap om de olika krissituationer som kan förekomma samt att alla individer hanterar dessa reaktioner på olika sätt. Det är även viktigt att ha god erfarenhet samt teoretiska fackkunskaper eftersom det är av stor vikt att kunna informera och vägleda

personer som lever med kronisk sjukdom i det dagliga livet. En person som lever med hjärtsjukdom måste känna sig säker på att klara tillvaron innan hemgång för att kunna känna sig trygg vid hemkomsten.

I Öhmans et al. (2003) studie beskriver de att personer med sjukdom har vägrats hjälp av sjukvårdspersonalen och de att har känt sig besvikna över att de inte har blivit tagna på allvar.

De fick den övergripande hjälpen från sina anhöriga vilket gav dem en känsla av säkerhet.

Därför är det viktigt att i professionen som sjuksköterska se till att skapa tillit till människor med hjärtproblematik för att de skall känna sig trygga och säkra i den situation som de befinner sig i.

Målet med hjärtrehabilitering är att förbättra den fysiska förmågan och öka det känslomässiga välmåendet. Den kan minska dödligheten och höja livskvaliteten för den drabbade (Aude, Hill

& Anderson, 2006). Personer som drabbas av en hjärtinfarkt blir ofta medvetna om att deras livsstil kan vara en bidragande orsak till sjukdomen och de flesta är motiverade att göra förändringar. Det är svårt att göra livsstilsförändringar, det är en svår och komplex utmaning, på grund av att denna livsstil utvecklats under en hel livstid och för att människor har olika upplevelser, förväntningar och behov. Motivation och uppmuntran till livsstilsförändring i den tidiga återhämtningsperioden kan komma i och med att man inser att man har överlevt en hjärtinfarkt (Condon & McCarthy, 2004).

Människors livssituation skiljer sig åt efter en hjärtinfarkt, det är inte bara individuella skillnader utan skillnader finns även mellan könen. Forskning finns angående mäns upplevelser efter en hjärtinfarkt, kvinnors upplevelser finns inte studerade i lika stor

omfattning. Syftet med denna litteraturstudie var därför att beskriva kvinnors upplevelser efter hjärtinfarkt.

Metod

Litteratursökning

De databaser som användes för sökningen var Academic Search, Cinahl samt Pub Med.

Sökorden som användes och kombinerades var: Myocardial infarction, acute myocardial in- farction, rehabilitation, experience, recovering, qualitative research, changes och women. För att få så smal sökning som möjligt använde vi olika kombinationer och kompletterade dessa med AND. Översikt av litteratursökningen redovisas i tabell 1. De inklusionskriterier vi har använt oss av är internationella kvalitativa vetenskapliga artiklar publicerade på engelska.

Dessa innefattar kvinnor, vi planerar inte att utgå från någon specifik ålder eller någon annan specifik kategori. Fokus finns inte på något tidsperspektiv utan vi vill veta hur kvinnor upplever tiden efter hjärtinfarkten. Vi fann 8 olika artiklar som motsvarade syftet. Översikt över de analyserade artiklarna redovisas i tabell 2. Artiklarna granskades enligt Willman och Stoltz (2002, s. 122-123) protokoll för kvalitetsbedömning. För att få hög kvalitet krävdes bra beskrivet syfte, datainsamlings- och analysmetod. Det skulle tydligt framgå att studien var granskad och godkänd av en etisk kommitté. Artiklar som saknade etiskt godkännande men hade resterande kriterier fick därmed medel som betyg. Låg kvalitet har de artiklar som saknar beskrivning av analysmetod och som saknar etiskt godkännande.

Tabell 1 översikt av litteratursökningen

Syftet med sökning: Kvinnors upplevelser efter en infarkt

PubMed 2007 01 18

Söknr *) Söktermer Antal

ref.

1 FT Myocardial infarction 139546

2 FT Women 4680621

3 FT Recovering 7018

4 FT (#1) AND (#2) AND (#3) 169

5 FT Qualitative research 6242

6 FT (#5) AND (#2) AND (#1) 36

Vi valde ut artiklarna av Jackson et al. (2000); Johansson, Dahlberg och Ekebergh (2003)

Cinahl 2007 01 18

Söknr *) Söktermer Antal

ref.

1 CH Myocardial infarction 9415

2 CH Women 10061

3 FT Experience 5404

4 FT (#1) AND (#2) AND (#3) 79

5 FT acute myocardial infarction 2497

6 FT Rehabilitation 50336

7 FT (#5) AND (#6) 121

Vi valde ut artiklarna Worrall-Carter, Jones och Driscoll (2005); Svedlund och Danielson (2004);

Svedlund, Danielson och Norberg (2001); Tobin (2000); Svedlund och Axelson (2000) Syftet med sökning: Kvinnors upplevelser efter en infarkt

Academic Search 2007 01 18

Söknr *) Söktermer Antal ref.

1 FT Myocardial infarction 8897

2 FT Women 268461

3 FT Changes 205931

4 FT (#1) AND (#2) AND (#3) 45

Vi valde ut artikeln Crane och McSweeney (2003)

*CH - Cinahl headings i databasen CINAHL,*FT - fritext sökning.

Analys

Kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats baserad på Burnard (1991) användes för att analysera data. Kvalitativ manifest innehållsanalys används för att få en djupare förståelse för människan och hennes livsvärld, att förstå hennes innersta känslor. Upplevelsen beskrivs på ett systematiskt och objektivt sätt för att kunna dra säkra slutsatser av data. Downe-Wamboldt (1992) skriver att manifest ansats är endast det texten säger, det är det synliga innehållet som analyseras. Utifrån detta görs inga egna tolkningar.

Artiklarna lästes och textenheter som motsvarade syftet i denna litteraturstudie plockades ut.

Textenheterna kondenserades för att sedan kategoriseras i flera olika steg till dessa utesluter varandra och ett visst antal slutkategorier skapats (Burnard, 1991).

Tabell 2. Översikt över artiklar som ingår i analysen (n=8)

Författare

(År) Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/

Analys

Huvudfynd Kvalitet Hög, Medel, Låg

Crane, &

McSweeney (2003)

Kvantitativ/

Kvalitativ

15 kvinnor Semistrukturera d intervju innehållsanalys

Tre teman: fysiska förändringar, hälso- beslut/ handling och livsresultat relaterat till förändringar

Hög

Jackson et al.

(2000) Kvalitativ 10 kvinnor Semistrukturera d intervju innehålls analys

Information till kvinnorna efter en hjärtinfarkt och att ge relevant information så att kvinnor i kris skall kunna förstå och få behållning av informationen

Hög

Johansson, Dahlberg &

Ekebergh (2003)

Kvalitativ 8 kvinnor Fenomenologis k intervju Innehållsanalys

Kroppen är livsviktig för kvinnorna i deras livsvärld

Hög

Svedlund &

Axelsson (2000)

Kvalitativ 9 kvinnor Intervju Fenomenologis k hermeneutisk metod

Resultatet tog fram hur viktigt rehabiliteringen är. Och förlust av frihet.

Medel

Tabell 2. (forts.) Översikt över artiklar som ingår i analysen (n=8)

Författare

(År) Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling/

Analys

Huvudfynd Kvalitet Hög, Medel, Låg Svedlund &

Danielson (2004) Kvalitativ 9 kvinnor Intervju/

Fenomenologis k hermeneutisk metod

Två teman: att leva i en förändrad livssituation, visa hänsyn, ta ansvar, att bo sida vid sida och att längtan till vad som skall göras.

Att se på framtiden, känna osäkerhet, orkeslös, begränsning och känna hopp.

Hög

Svedlund, Danielson &

Norberg (2001)

Kvalitativ 10 kvinnor Intervju/

Hermeneutisk analys

Känslan av att vara beroende av andra- att vara kränkt, att vara en besvärlig person. Att ta avstånd - att ignorera det som hänt, att vara inne i en overklig situation, att känna oro över andra.

Att få ny insikt om sig själv- att hitta en ny mening med livet.

Hög

Tobin (2000) Kvalitativ 12 kvinnor Ostrukturerad intervju Innehållsanalys

Återhämtningsfasen är växlande och omfattande – att acceptera det som hänt, åstadkommit gränser, göra anpassning och försöka vara normal.

Hög

Worrall-Carter, Jones & Driscoll (2005)

Kvalitativ 6 kvinnor Intervju naturalistisk innehållsanalys

De upplevelse som beskrevs var

händelser/känslor som uppkom vid

sjukhusvistelsen och hur viktigt det var med support under återhämtningsfasen.

Medel

Resultat

Analysen av artiklarna resulterade i sex kategorier som framstår i tabell 3. Dessa olika kategorier presenteras i texten nedan och styrks med citat från de artiklar som ingår i litteraturstudiens analys.

Tabell 3 Översikt över kategorierna (n=6) Kategorier

Att förneka och ha svårt att acceptera

Att inte få relevant information men känna lättnad över att diagnosen ställs Att inte vilja vara till besvär och oroa andra

Att känna osäkerhet inför framtiden och att känna framtidstro.

Att vilja få stöd utan att känna sig överbeskyddad

Att känna minskad energi och känna längtan efter hur det var före hjärtinfarkten.

Att förneka och ha svårt att acceptera

Enligt Svedlund, Danielson och Norberg (2001) upplevde kvinnor att de blev inkastade in i en patientroll utan förvarning när de insjuknade i hjärtinfarkt. Kvinnor i studier av Svedlund et al. (2001); Worrall-Carter, Jones & Driscoll (2005) kände orättvisa och stundtals hade de ignorerat att något allvarligt kanske var på väg att hända deras kropp. Trots att kroppen gett signaler om att något varit fel fortsatte de att leva som de gjorde före hjärtinfarkten. Tobin (2000); Worrall-Carter et al. (2005); Svedlund et al. (2001) beskriver i sin studie att kvinnor försökte hitta en förklaring till det som hade inträffat. De frågade varför just de hade drabbats.

Kvinnor i Worralls-Carters et al. (2005); Svedlunds et al. (2001) studier beskrev att de inte förstod varför de blev inlagda på sjukhuset. Tobin (2000) beskriver i sin studie att kvinnor hade svårt att förstå att hjärtinfarkten kunde ha inverkan på deras liv efter att den inträffat och de hade svårt anamma livsstilsförändringar.

Kvinnor ville inte engagera eller involvera sig själva i det som hade hänt. De kände skuld och skam över att de var sjuka, svaga, måste be om hjälp och att de förnekade det som hade hänt (Crane & McSweeney, 2003; Svedlund & Axelsson, 2000; Svedlund et al., 2001; Worrall – Carter et al., 2005). Kvinnor kände sig värdelösa eftersom de ansåg sig ha tappat sin frihet på grund av begränsningar. De kände sig maktlösa och misslyckade på grund av osäkerheten över att vara sjuk (Svedlund & Axelsson, 2000; Svedlund & Danielson, 2004). Enligt Svedlund et al. (2001) kände kvinnor sig skamsna över att vara sjuk och de kände sig som en bedrövlig person redan från sjukdomens början.

Några kvinnor i Worrall-Carters et al. (2005) studie förstod att hjärtinfarkten var ett faktum, de förstod det inträffade. De såg hjärtinfarkten som en varning, en varning om att något allvarligt inträffat och att de inte längre kunde ta förgivet att livet var oändligt. Enligt

Svedlund et al. (2001) beskrev kvinnor att de kände en smärta som de inte kunde förklara, de kände sig även stressade och allt kändes så överväldigande.

I couldn't quite say how I felt, I felt almost like a hypochondriac... what might people think, and I wondered myself how I really felt. Am I ill or is it my imagination? (Sved- lund et al., 2001, p.201).

I Tobins (2000) studie insåg kvinnor att begränsningar var ofrånkomliga i sitt nya

livsmönster, trots att detta, till en början, kunde vara svårt att acceptera. Svedlund et al. (2001) beskrev att kvinnor insåg att de förr eller senare måste ta tag i sina problem för att kunna återanpassa sig efter den genomgångna hjärtinfarkten. I studier av Svedlund och Axelsson (2000); Svedlund et al. (2001) beskrev kvinnor att det var svårt att sluta röka och att anpassa sig över huvud taget i den nya livssituationen. De såg rökningen som ett misslyckande och ville inte ta risken att fortsätta att röka. Det fanns några få kvinnor som trots allt fortsatte att röka.

I’ve stopped working and I’m not allowed to drive…you’re dependent on other people all the time’. These restrictions can arouse feelings of guilt and powerlessness (Worrall- Carter et al, 2005, p.216).

Tobin (2000) beskriver i sin studie att kvinnor kände svårigheter när de hamnade på ruta ett i rehabiliteringen. När kvinnor hamnade i den situationen gav de helt enkelt upp försöket att återhämta sig. De var pessimistiska och trodde inte att de skulle klara av att utföra det som de kunde utföra innan hjärtinfarkten. Det var kvinnor som hade svårt att acceptera sin situation som blev förtvivlade istället för att kämpa vilket ledde till att återhämtningen tog längre tid.

En kvinna visste att hennes enda chans till tillfrisknande var kirurgisk hjälp, en by pass- operation. Men för att genomgå denna ansåg kirurgen att hon måste vara mer positivt inställd.

When the doctor said he couldn’t do surgery [coronary artery bypass graft] as far as I was concerned, the death sentence was passed on me (Tobin, 2000, p.15).

Att inte få relevant information men känna lättnad över att diagnosen ställs

I studier av Crane och McSweeney, 2003; Tobin, 2000 framkom att kvinnor kände

begränsningar i sitt sätt att leva på grund av rädslan att inte veta hur mycket de kan göra eller om de gör för mycket. Enligt Tobin (2000) beskrev kvinnor att de kunde känna sig

pessimistiska och oroliga över att de inte skulle klara av att göra saker som de hade klarat före hjärtinfarkten, därför var de tvungna att sätta begränsningar. Det fanns dock kvinnor som inte tyckte om dessa begränsningar, de ansåg att detta störde deras livsmönster. Johansson et al.

(2003) beskriver att kvinnor kände sig besvikna, rädda, osäkra och fick lida över bristande information som sjukhuspersonalen gav. Brist på information fick kvinnor att känna sig ensamma och övergivna, de kände tvivel vilket i sin tur ledde till osäkerhet. Kvinnor upplevde det svårt att rehabilitera sig utifrån allmän information som inte var individanpassad. De förenklade råd som de fick från personalen på sjukhuset var inte tillräckliga. Kvinnor ville ha information om vad de skulle göra för att förhindra en ny hjärtinfarkt, vilket de upplevde att de inte fick.

Enligt Jackson et al. (2000) beskrev kvinnor att den utmattning de kände grundade sig bland annat i att de kände brist på information och kunskap om hjärtinfarkt. Att få relevant

information var av betydelse för återhämtningen och för att nå förståelse. I en studie Svedlund och Axelsson (2000) framkom det att kvinnor läste böcker och tidningar för att skaffa den information de behövde för att kunna hantera sin sjukdom. I Cranes och McSweeneys (2003) studie upplevde kvinnor att de fått mer kunskap om hjärtsjukdomar efter sin hjärtinfarkt.

Kvinnor (Svedlund et al. 2001) beskrev att de upplevde lättnad när diagnosen ställdes, därmed kunde de förstå varför de inte hade mått så bra.

When I understood what it was it was a relief, because I've felt so sick ...and now they are taking care of it... I thought it was good that it happened; maybe I can feel better in the future... This is a warning, a heart attack, but a small one (Svedlund, et al., 2001, p.

201).

Att inte vilja vara till besvär och oroa andra

Kvinnor upplevde oro över vilken effekt sjukdomen skulle ha på deras familj och hur deras män och barn skulle hantera den nya situationen (Jackson el al., 2000).

Vissa kvinnor trodde att sjukdomen skulle ha en negativ inverkan på sitt förhållande till sin partner (Svedlund et al., 2001). Kvinnor ville inte vara till någon börda för deras partner. De ville inte vara en gnällig person som tröttade ut sina anhöriga (Svedlund & Axelsson, 2000;

Svedlund & Danielson, 2004). I studier skrivna av Crane & McSweeney (2003); Svedlund &

Axelsson (2000); Svedlund & Danielson (2004); Svedlund et al. (2001); Worrall-Carter et al.

(2005) behöll kvinnor sina känslor, tankar, symtom och besvär för sig själva, dels för att inte göra sin familj orolig, dels för att de upplevde det svårt att prata om sina känslor. De ville inte visa sina nära och kära att de inte mådde bra. Om de ville gråta gjorde de det när de var ensamma. I studien av Svedlund och Danielson (2004) trodde kvinnor att genom att tiga visade de hänsyn till sin partner. I Worrall-Carters et al. (2005) studie beskrev kvinnor att de tyckte att relationen med deras familj hade vuxit efter sjukdomen.

Then after the dinner I took my temperature again. It had gone up to 38,1°C I wondered what I should do, if I should call home and say good night... and if so, say something about the temperature ... that may worry him, and make it hard for him to sleep tonight and so on. (Svedlund et al., 2001, p. 201).

Kvinnor beskrev hur obekvämt det var att ha rollen som patient. De ville inte vara en

besvärlig patient och de ville inte besvära vårdpersonalen med sina ”små” problem (Svedlund et al., 2001). Kvinnor var trots allt i stort behov av hjälp och vård för att överleva (Johansson et al., 2003). De var tvungna att inse att de var i behov av sina anhöriga (Svedlund et al., 2001) vilket gjorde att de upplevde en känsla av förlust, skuld och skam (Worrall-Carter et al., 2005).

Then he [physician] thinks this is a troublesome patient… who nags and asks questions the whole time… you don’t want to be that kind of patient. (Svedlund et al., 2001, p.

201).

Att känna osäkerhet inför framtiden och att känna framtidstro

Kvinnor kände rädsla och osäkerhet vid utskrivning från sjukhuset, över hur de gör nya förändringar i sina liv, samtidigt som de kände lättnad över att få komma hem (Jackson et al., 2000). Några kvinnor berättade att de visade ingen iver över att få åka hem (Worrall-Carter et al., 2005).

Kvinnor upplevde att de inte kunde förutspå vad som skulle hända i framtiden efter hjärtinfarkten (Johansson et al., 2003). Kvinnors känsla av osäkerhet och rädsla inför framtiden grundade sig i många olika aspekter (Jackson et.al, 2000; Johansson et al., 2003).

Rädslan var förknippad med en rad olika faktorer såsom rädsla för framtiden, rädsla för döden, rädsla för en ny hjärtinfarkt och dess komplikationer (Svedlund & Danielsson, 2004;

Svedlund et al., 2001). Några kvinnor i Cranes och McSweeneys (2003) studie berättade att de var speciellt rädda för att få en ny hjärtinfarkt i samband med att de var barnvakt till sina barnbarn.

I don’t like to be here by myself. That’s because I feel like should anything come up as suddenly as it did before…I want someone here to either help or call 911 or be able to tell them what they need to know…I wouldn’t call it a panicky feeling, just a feeling you’d rather not go through (Crane & McSweeney, 2003, p.174).

I en studie av Crane och McSweeney (2003) framkom att kvinnor var rädda för att falla, de kände rädsla för att vädret kunde inverka på deras aktiviteter samt att de var beroende av olika transportsätt till och från sina aktiviteter, allt beroende på hur långt från hemmet de befann sig vid utövandet av sina olika aktiviteter. Detta resulterade i att de kände oro så fort de kom för långt från hemorten eller det sjukhus och den läkare som de tillhörde om något skulle hända dem.

we don’t really like to be that far away from home…if something should happen seems like you just feel more comfortable with your own hospital and doctor and things (Crane

& McSweeney, 2003, p. 74).

Enligt Jackson et al. (2000) beskrev kvinnor den närmaste tiden efter sjukdomen som väldigt osäker. De kände sorg, emotionell labilitet samt att de stundtals kände sig deprimerade.

Studien beskriver även de kvinnor som insåg att de måste vara mer aktiva och mindre rädda för att de skulle få större självförtroende, dels för sig själva, dels för framtiden. Den osäkerhet kvinnor upplevde under sin rehabiliteringsfas var relaterad särskilt till dem själva. De

upplevde osäkerhet när de såg hur andra personer såg på sin hälsa. Brist på förtroende under rehabiliteringen och hur de ska handskas med eventuella symtom som dyker upp skapade en stor oro hos flertalet kvinnor. Kvinnor upplevde oro och ängslan inför möjliga framtida undersökningar som hade med sjukdomen att göra. De kände djup fruktan för de kirurgiska ingreppen vilket ibland kunde härledas till tidigare upplevda situationer på sjukhus.

Kvinnor i Cranes & McSweeneys, (2003); Jacksons et al. (2000); Johansson et al. (2003) studier kände rädsla för att inte kunna återgå till sitt arbete och hur de skulle klara den stress som arbetet innefattade, rädsla för att inte kunna delta i de aktiviteter de gjorde innan

hjärtinfarkten drabbade dem och slutligen den osäkerhet de kände för hur deras roll som hustru och mamma fortsättningsvis skulle vara. Kvinnors känslor (Tobin, 2000) påverkade inte bara familjelivet utan också alla aktiviteter och rutiner, men också hur de såg på sig själva.

Flertalet kvinnor (Jackson et al. 2000; Johansson et al. 2003; Svedlund & Danielsson 2004) planerade inte så mycket för framtiden eftersom de inte visste hur de skulle må från den ena dagen till den andra. De förstod att deras sjukdom kunde ha dödlig utgång vilket ledde till en känsla av fruktan för döden och detta gjorde dem osäkra. Några kvinnor beskrev (Svedlund &

Danielsson, 2004) att de trots allt ville planera för framtiden och se på den med tillförsikt tillsammans med sin partner.

Kvinnor beskrev att deras attityd till sin egen kropp förändrades. De kunde inte längre lita på att deras kropp bibehöll sin hälsa. Studier visade att brist på tillit och osäkerhet ledde till en osäker existens för kvinnor som genomgått hjärtinfarkt. Kvinnor beskrev sitt sjukdomslidande genom att säga att deras hjärta var deras liv (Johansson et al., 2003).

…now I think that there are only positive things to cope with…there is no reason to look back…it has opened my eyes and I realise that one should not take things for granted…it is easier to be grateful for things (Svedlund & Danielson, 2004, p. 442).

Att vilja få stöd utan att känna sig överbeskyddad

Kvinnor beskrev att de fick i överlag mer stöd från sin partner efter hjärtinfarkten och

samtidigt tog partnern ett större ansvar för hushållsarbetet (Jackson et al., 2000; Johansson et al., 2003; Svedlund et al., 2001; Worrall-Carter et al., 2005). Det framkom att kvinnor kände stort behov av stöd i det dagliga livet efter hemkomsten från sjukhuset, många kvinnor blev förvånade över den hjälp de fick (Johansson et al., 2003). Kvinnor beskrev att de kunde känna sig bekymrade över att de kanske inte skulle få den hjälp de behövde när de lämnades

ensamma eftersom de ansåg att deras hälsa numera var oberäknelig (Crane & McSweeney, 2003; Svedlund et al., 2001).

Det framkom att kvinnor också behövde ett stort emotionellt stöd från sin partner vilket de också fick. De behövde även stöd från sina familjemedlemmar och sina vänner för att klara sig igenom processen och att orka stå ansikte mot ansikte med sitt eget lidande (Jackson et al., 2000; Johansson et al., 2003; Worrall-Carter et al., 2005). Worrall-Carter et al. (2005) skriver i sin studie att kvinnor ansåg att det psykologiska stödet behövde inte alltid vara verbalt.

Känslan av att veta att någon av egen fri vilja fanns där och visade sin kärlek till dem betydde lika mycket som det som sades i ord. Kvinnor i Svedlunds och Axelssons (2000) studie upplevde det som krävande att vara social med familj och vänner. De kände även ett stöd i att träffa andra människor som var i samma situation som de själva och de kände en lättnad över att få umgås med dessa personer. De kunde umgås och delge varandra erfarenheter och det ställdes inte mycket frågor vilket kvinnor upplevde som jobbigt när personer utifrån gjorde detta.

Kvinnor upplevde det svårt att inte längre vara starkast i familjen, de var tvungna att tala om för sin partner hur de skulle sköta hushållet. De ville inte visa för sina män att de kände så, men trots detta uttryckte kvinnor ändå behov av att vänskapen sinsemellan bevarades (Jackson et al., 2000; Johansson et al., 2003; Svedlund & Danielson, 2004; Svedlund et al., 2001; Worral-Carter et al., 2005). Kvinnor ville fatta sina egna beslut och vara självständiga, de ville inte vara beroende av sina anhöriga (Svedlund & Axelsson, 2000; Svedlund et al., 2001; Tobin, 2000). Flertalet kvinnor insåg att det måste släppa på sina privata områden inom hemmet för att det skulle kunna återhämta sig efter hjärtinfarkten. Några kvinnor berättade att de njöt av att vila, både hemma och den tid de tillbringade på sjukhuset efter hjärtinfarkten (Worral-Carter et al., 2005). Kvinnor ville fortfarande organisera och styra upp det som behövde göras (Svedlund & Danielsson, 2004). De kämpade för att behålla sin frihet och självständighet i återhämtningsfasen. Kvinnor beskrev att när de inte fick tillåtelse från partnerna att utföra hushållsarbete, utan att de istället bara måste sitta stilla och inte göra någonting, upplevde de detta som mycket svårt (Jackson et al., 2000; Johansson et al., 2003;

Svedlund et al., 2001; Worrall-Carter et al., 2005).

…he thinks I should just relax but then I get pangs of conscience if for example I just sit about for a whole day and read a book or something and do nothing (Svedlund &

Danielsson, 2004, p. 441).

Kvinnor upplevde sig stundtals överbeskyddade när familjen försökte stödja dem i deras rehabilitering (Svedlund & Danielsson, 2004; Worrall-Carter et al., 2005). De kände sig iakttagna och i och med detta resulterade det i känslan av hjälplöshet och frustration hos kvinnorna. De ville själva göra vad de själva ansåg sig kapabla att utföra. Kvinnorna ansåg till slut att sina partners uppträdde fordrande istället för stödjande (Svedlund & Danielsson, 2004).

I have made it clear for them that I don’t want to know and they have understood this and I don’t want it to be like this – I want to live…there is always somebody there to protect and take care of me and to warn me…I can’t live like this…it feels like being en- closed in a shell…I get warnings and they are always checking on me and sniffing to see if I’ve been smoking or checking to see if I’ve been cleaning…it gets you thinking you’ll be ill again and then I think about who they worry for themselves or me…but I have to live my life ( Svedlund & Danielsson, 2004, p. 441).

Kvinnor i en studie (Crane & McSweeney, 2003) berättade att de hade olika metoder för att hantera den stress de stundtals kände på grund av den sjukdom som drabbat dem och den förändrade livsstil som detta innebar. Ett sätt var att läsa bibeln och be böner, då kunde de koppla av och ignorera den stressiga situationen. I saknad av stöd uppgav kvinnor att de saknade ekonomiskt stöd eftersom deras förändrade livsstil innebar större omkostnader. Ett exempel togs upp i en av artiklarna där matkostnaderna blev större i och med att kvinnor fick rådet att ändra sina kostvanor.

I can’t buy two different sets of food. Maybe a wiener which I know is full of salt, but it’s soft and my husband doesn’t have teeth.” “I can’t afford unsalted canned food. He [husband] got a medicine list just as long as mine. I’m sure we doing $300 in meds [per month]. I filled a prescription for him yesterday, $79; on little bottle (Crane &

McSweeney, 2003, p. 175).

Att känna minskad energi och känna längtan efter hur det var före hjärtinfarkten

Kroppen blev aldrig som den var förut efter hjärtinfarkten, det blev svårt att kontrollera sin kropp, detta konstaterade flertalet kvinnor (Johansson et al., 2003; Svedlund & Axelsson, 2000; Svedlund et al., 2001), de fick dagligen kämpa emot sjukdomen och dess konsekvenser (Svedlund & Axelsson, 2000). Kvinnor berättade att de grät betydligt mer efter hjärtinfarkten, de kände att de var svagare inombords. Andra kvinnor i samma studie uttryckte sina

känslomässiga förändringar i ilska. De blev lättare arga och irriterade efter hjärtinfarkten.

Kvinnor upplevde flertalet gånger att folk gick dem på nerverna, samtidigt kände de att deras reaktioner inte var sådana de normalt brukade uppvisa, de kände inte igen sig själva. När det gäller ekonomin visar studien att kvinnor reagerade med ilska över att de fick högre

omkostnader detta i och med att de var tvungna att betala för den medicin de nu var tvungna att äta på grund av sin hjärtsjukdom. De hade inte längre möjlighet att ta extra arbete och därigenom få bättre ekonomi. Det var inte bara utlägg för mediciner utan även deras hobby påverkade chansen att tjäna en extra slant som de kunde lägga på nöjen och fritid (Crane &

McSweeney, 2003).

I don’t have insurance to pay for the medication…I remember the times I never had to take medicine…I didn’t know the cost of medication…now that I have to deal with medicine, that kind of vexes me because I know I can’t afford to buy the medicine (Crane & McSweeney, 2003, p.174).

Kvinnor kände att deras frihet att kunna leva ostört och göra vad som föll dem in var förlorad (Crane & McSweeney, 2003; Jackson et al., 2000; Johansson et al., 2003). De kände sig ofta maktlösa när de kände att de inte var samma person som tiden före insjuknandet, stundtals kunde de känna att livet inte var värt att leva (Svedlund & Axelsson, 2000; Svedlund &

Danielsson 2004).

If my heart stops again, don’t start it. I might as well go on [die] (Svedlund &

Axelsson, 2000, p. 260).

I samband med att kvinnorna låg på sjukhuset och fick morfin mot sin smärta fick de en känsla av att de kände sig helt borta (Svedlund et al., 2001;Worrall-Carter et al., 2005).

Kvinnor kände yrsel och upplevde att deras tankar inte fungerade på samma sätt som före sjukdomen (Crane & McSweeney, 2003; Svedlund & Axelsson, 2000; Svedlund et al., 2001;

Tobin, 2000). Dagliga aktiviteter, som de tidigare gjort utan problem, blev nu svåra att utföra.

I och med detta kände kvinnor en stor besvikelse. Förändringar i kvinnors liv i samband med hjärtinfarkten gjorde att de fick ge upp det som var värdefullt för dem. Detta ledde till att de upplevde saknad av ärlighet, hälsa, tillit, inkomst, nöjen och kontroll (Crane & McSweeney, 2003). Kvinnor berättade att de kände sig osäkra om hur de skulle klara en livsstilsförändring utan att vara tvingade att avstå från saker de normalt sett brukade göra (Crane & McSweeney, 2003; Jackson et al., 2000; Johansson et al., 2003).

Under första tiden efter hjärtinfarkten förväntade sig inte kvinnor att de skulle orka göra alla göromål de gjort innan hjärtinfarkten (Jackson et al., 2000). De berättade att de blev fortare trötta och kände sig utmattade. Orken tog plötsligt slut och energin, som de hade före

sjukdomen, fanns plötsligt inte längre kvar i lika stor omfattning (Crane & McSweeney, 2003;

Svedlund & Axelsson, 2000; Svedlund et al., 2001; Tobin, 2000). För att underlätta det dagliga livet, när orken plötsligt tog slut, var kvinnorna tvungna att sitta ner och ta pauser, att dra ner på farten eller att helt upphöra med det de gjorde just då (Crane & McSweeney, 2003;

Jackson et al., 2000). Deras hälsa var avgörande för hur mycket de kunde göra just den aktuella dagen (Crane & McSweeney, 2003; Svedlund & Axelsson, 2000; Svedlund et al., 2001; Tobin, 2000).

Kroppen upplevdes som överkänslig, de förväntade sig att tillfriskna så att de kunde återvända till sitt arbete och fortsätta med tidigare aktiviteter (Tobin, 2000). Kvinnor hade en vilja att återfå sin hälsa som den var tidigare. När de inte kunde fortsätta att arbeta upplevde de känslor av sorg och förlust, de upplevde att de var trötta och inte som de brukade vara innan hjärtinfarkten (Jackson el al. 2000), de ville bara vara normala (Svedlund et al., 2001) och känna sig behövda (Svedlund & Axelsson, 2000). Känslan av att känna sig normal var så stark att de inte riktigt förstod vad som hände i deras kroppar, de ville leva med värdighet

(Svedlund et al., 2001; Tobin, 2000).

.

I en studie av Johansson et al. (2003) försökte kvinnor hitta nya attityder hos sig själva genom försoning med sin kropp, detta för att kunna klara av det dagliga livet, känna livsglädje och må bra. En kvinna i studien berättade att hon inte var kapabel att göra någonting förrän hon uppnått försoning med sin kropp. Kvinnor ville känna sig som hälsosamma individer. Crane och McSweeney (2003) beskriver i sin studie hur några kvinnor fick nya perspektiv på hur de såg på sitt eget liv och världen runt omkring dem. Svedlund & Danielsson, 2004; Svedlund et al., 2001 beskriver i sin studie att kvinnor hade blivit mer försiktiga och funnit nya värden i livet.

Före hjärtinfarkten beskrev kvinnor att som för de flesta andra, levde de på ett sådant sätt att de verkade odödliga. Efter hjärtinfarkten tog kvinnorna inget förgivet. Livet hade fått en ny dimension, de hade blivit mer försiktiga (Johansson et al., 2003; Svedlund & Danielsson 2004; Svedlund et al., 2001) och som ett resultat av sjukdomen värderade de sitt liv på ett annorlunda sätt än tidigare.

Det var särskilt värdefullt för dessa kvinnor att uppskatta varje dag och göra livet meningsfullt (Crane & McSweeney, 2003; Johansson et al., 2003; Tobin, 2000) eftersom de ansåg att de hade fått en andra chans i livet (Tobin, 2000). Trots att kvinnor insåg att livet fått sina begränsningar efter hjärtinfarkten hade de ändå en framtidstro, de kände sig hoppfulla (Svedlund & Danielsson, 2004) och de tog mer seriöst på sin medicinering (Crane &

McSweeney, 2003). Viljan att leva föreföll att vara starkare, men också svårare när de hade kunskap om hur sårbart och kort livet kunde vara samt hur snabbt det kan förändras. Detta väckte känslor av rädsla, oro och en viss respekt för livet (Johansson et al., 2003). Kvinnor ville trots allt ta tillvara på vad livet hade att ge, de ville njuta och framför allt leva (Svedlund et al, 2001).

Diskussion

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva kvinnors upplevelser efter en hjärtinfarkt.

Litteraturstudien resulterade i följande slutkategorier: Att förneka och ha svårt att acceptera, att inte få relevant information men känna lättnad över att diagnosen ställs, att inte vilja vara till besvär och oroa andra, att känna osäkerhet inför framtiden och att känna framtidstro, att vilja få stöd utan att känna sig överbeskyddad, att känna minskad energi och känna längtan efter hur det var innan hjärtinfarkten.

I kategorin att ha förneka och ha svårt att acceptera beskrev kvinnor att de hade ignorerat det faktum att något allvarligt var på väg att hända deras kropp. När så hjärtinfarkten var ett faktum kunde kvinnor inte förstå varför just de drabbats. I Hardens et al. studie (2002) kände sig deltagarna arga och de tyckte att det inte var rättvis att just de hade insjuknat i cancer eftersom de redan hade andra sjukdomar. Kvinnor i vår litteraturstudie hade svårt att förstå att hjärtinfarkten kunde ha inverkan på deras liv efter att den inträffat och de hade svårt att inse att livsstilsförändringar var ofrånkomliga i det fortsatta livet. Detta kan jämföras med en studie av Hörnsten, Norberg och Lundman (2002) där det beskrevs att för att kunna göra en meningsfull livssituation krävdes det att individen upplevde sig ha tillit till sin egen styrka, målmedvetenhet och kapacitet. Om en individ saknade styrkan att ta till sig sjukdomen förnekade personerna sin diagnos och fortsatte att leva som förut. Alla upplevde sin situation olika och på sitt eget sätt och utifrån detta hanterade de sin situation. Personer blev

begränsade på grund av sjukdomen. De upplevde ett frihetsberövande och en känsla av utanförskap.

I vår litteraturstudie visade kvinnor, som genomgått en hjärtinfarkt, starka känslor. De kände skuld och skam, de kände sig värdelösa på grund av att de ansåg sig ha tappat sin frihet och att de måste leva med en rad olika begränsningar som påverkade hela deras existens. I en studie av Öhman et al. (2003) beskrev deltagarna att de kände att de måste leva ett begränsat liv på grund av sjukdomen. De kunde till exempel inte gå ut som de önskade. Vidare

beskriver författarna att smärta och trötthet överskuggande vardagen för deltagarna. Detta innebar att de förhindrades att göra vardagliga saker som till exempel att handla och sköta sin personliga hygien. I vår litteraturstudie beskrev kvinnor att trots idoga försök till

återanpassning fanns det kvinnor som ideligen hamnade på ruta ett i sin rehabilitering. Detta upplevdes som mycket svårt för dem och de kände sig oerhört uppgivna. Återhämtningen tog därmed längre tid för kvinnorna eftersom de istället för att kämpa blev förtvivlade och gav upp försöket att återhämta sig. Liknande beskrev Whittemore, Chase, Mandle och Roy i sin studie (2002) att när personer med diabetes var tvungna att göra livsstilsförändringarna framkom frustration och rädsla hos dessa personer. När personer drabbas av långvarig sjukdom ställs de inför en förändring av den invanda livsstilen som tidigare var kontrollerad och trygg, synen på framtiden blev osäker.

Vår litteraturstudie visar att det fanns kvinnor som beskrev att de insåg att hjärtinfarkten var ett faktum, men det var även svårt för dessa kvinnor att förstå situationen. Kvinnor hade insikt i att begränsningar var ofrånkomliga och att de förr eller senare måste ta tag i sitt liv för att överhuvudtaget kunna återfå så normal hälsa som möjligt. Kvinnor i Söderbergs och

Lundmans studie (2001) uttryckte att de tyckte livet var mer passivt efter att de fått besked om sin sjukdom. De ansåg det som betungande att göra livsstilsförändringar samtidigt som de hade insikt i att de måste göra dessa förändringar för att kunna leva med sin sjukdom. Kvinnor hade inte alltid ork att göra saker som de gjort innan sjukdomen. Några kvinnor insåg att de måste fortsätta med vissa aktiviteter trots att detta kunde göra att de mådde sämre efteråt. De menade att de hade en positiv syn på livet när de inte gav upp och att detta var bra för deras självkänsla.

Kategorin att inte få relevant information men känna lättnad över att diagnosen ställs beskriver att kvinnor uppgav att de kände sig osäkra och besvikna över den bristande

information som de fick från personalen på sjukhuset. När de inte fick relevant information ledde detta till att de kände sig övergivna, de kände tvivel och de blev i och med detta osäkra.

De ville ha relevant information för att snabbare kunna återhämta sig samt att de ville ha information om vad de skulle göra för att förhindra en ny hjärtinfarkt. Stundtals kunde de känna sig helt utmattade på grund av den bristande information som de fick, den var inte individanpassad och detta är mycket viktigt då varje individ är unik och upplever saker på olika sätt. Deltagarna i Söderbergs, Lundmans och Norbergs studie (1999) beskrev att de inte blev trodda av vårdpersonalen när de sökte hjälp, detta bidrog till att de fick en dålig relation med vården. När de blev väl bemötta av vårdpersonal som tog sig tid, visade intresse och trodde på deras upplevelser förbättrades relationen. Söderberg et al. (1999) menar att vårdpersonalen behöver vara medveten om att upplevelsen av smärta och sjukdom är individuell, och genom att tro på patientens upplevelser visar man respekt för deras dennes integritet. Kvinnor i vår litteraturstudie tyckte att det var svårt att återhämta sig i sin

rehabilitering när de endast fick allmän information med förenklade råd. Det var viktigt med information för att kunna få förståelse för det som inträffat, kvinnor kände då lättnad och kunde samtidigt förstå varför de inte hade mått så bra. I en studie av Harden et al. (2002) upplevde män med prostatacancer att de var i behov av information och att de behövde mer individanpassad information. Denna information skulle även ges på olika sätt eftersom det har visat sig att det även är individuellt hur en människa tar in information. Strömberg och

Mårtensson (2002) skriver att patientundervisning har kommit att bli en viktig komponent inom rehabiliteringen efter insjuknandet för att ge kunskap och information om egenvård.

Sjuksköterskor har därför en viktig roll i undervisning till människor med hjärtsjukdom.

Information ges vanligen muntligt men skall även kunnas ge skriftligt i form av exempelvis broschyrer, böcker och informationsblad. Det är viktigt att kunna motivera personer med hjärtsjukdom så att de blir delaktiga till att kunna förebygga sjukdomen. Gör man inte detta blir utvecklingen av hjärt- och kärlsjukdomar destruktiv. Som sjuksköterska bör man inte sätta upp en målsättning som består av en rad olika förbud och restriktioner utan istället framhäva det som är bra, tillexempel att få sunda levnadsvanor.

I kategorin att inte vilja vara till besvär och oroa andra beskrev kvinnor att de inte ville vara till besvär för sina anhöriga och de ville inte heller vara gnälliga personer. De ville inte känna sig som en börda för sin omgivning och därför behöll de många av sina tankar och känslor för sig själva. Ville de gråta gjorde de detta när ingen såg dem. Allt för att inte oroa sin familj. I studien av Öhman et al. (2003) ville inte personer med kronisk sjukdom vara till besvär. De

var vana att inte visa att de hade ont och de kunde tolerera smärtan. I vår litteraturstudie visade kvinnor att de var oroliga över vilken effekt sjukdomen skulle ha på familjen.

Kvinnorna kände även en oro över hur partnern och barnen skulle hantera den nya situationen.

Genom att undanhålla familjen om hur de egentligen mådde trodde kvinnorna att de visade hänsyn, speciellt till sin partner. Några kvinnor tyckte att deras relation till sin partner hade blivit starkare efter hjärtinfarkten. Kvinnorna berättade att tiden på sjukhuset var stundtals påfrestande i och med att de inte ville vara en besvärlig patient. De kände förlust, skuld och skam när de insåg att de var i stort behov av hjälp, både av anhöriga och av sjukvårdspersonal.

Detta kan jämföras med upplevelser i Hardens et al. (2002) studie där män med prostata cancer ville prata med vårdpersonalen men samtidigt ville det inte störa dem och vara till besvär. Männen tyckte att deras problem inte var så pass viktiga men det hade varit till stor hjälp att bara få prata med vårdpersonalen. Det kan vara svårt att ta sig tid att sätta sig ner och prata med patienterna. Trots allt är det av stor betydelse för patienterna att se att någon bryr sig om dem och att de kan känna stödet från sjuksköterskan. Det är ofta i dessa samtal som patienten uttrycker sina behov och problem som sjuksköterskan kanske inte observerat före samtalet. I Hardens et al. (2002) studie beskrev vissa deltagare hur betydelsefullt det var när sjuksköterskan gav sig tid till var och en av dem, lärde känna dem och svara på deras frågor.

Sjuksköterskans individuella insats gjorde att deltagarna kände sig sedda, de såg sjuksköterskan som speciell för att hon brydde sig om dem.

Kvinnor i kategorin att känna osäkerhet inför framtiden och att känna framtidstro kände stor osäkerhet inför utskrivningen från sjukhuset. De kände stor oro över alla förändringar som deras nya liv innebar. Samtidigt kände kvinnorna det oerhört skönt att få komma hem. Det fanns många aspekter till kvinnors oro inför framtiden och över hur livet skulle te sig utanför sjukhuset. De var speciellt rädda för en ny hjärtinfarkt och för döden. Deras rädsla påverkade det mesta i tillvaron, de var rädda för att inte kunna utföra sina aktiviteter, de kände rädsla för att inte kunna återgå till sitt arbete och något som kvinnor oroade sig mycket för var hur deras roll som mamma och hustru skulle vara i fortsättningen. I Hardens et al. (2002) studie gjorde den trötthet, som cancern medförde, att deltagarna inte kunde göra vissa hushållssysslor som de normalt sett brukade göra. Detta ledde till att deras partner fick göra dessa i stället och det gjorde att deltagarna förlorade sin roll i huset. Vissa par försökte behålla sina roller så gott det gick men det var inte alltid lätt.

Många kvinnor i vår litteraturstudie insåg dock att de måste försöka att inte vara så rädda för allt i sin omgivning, de kände inte bara rädsla utan en stor sorg. Kvinnor var emotionellt labila och vissa stunder kunde de känna sig deprimerade.

För att dessa kvinnor skulle få känna ett större självförtroende måste de vara mer aktiva och mindre rädda. Det var svårt för kvinnor att kunna planera för framtiden eftersom de inte visste hur de skulle må från den ena dagen till den andra. Enligt Söderbergs och Lundmans (2000) studie planerade kvinnor med fibromyalgi sin dag efter hur det kände sig samt beroende på hur mycket styrka de hade. Kvinnor kände stor osäkerhet i och med att de insåg att

hjärtinfarkt är förenad med döden, de kände stor fruktan. Det fanns de kvinnor som trots allt ville planera för framtiden, att ta dagen som den kommer. I och med att kvinnorna fått en hjärtinfarkt kände de att deras existens var osäker och att de inte längre kunde lita på sin kropp.

I kategorin att vilja få stöd utan att känna sig överbeskyddad berättade kvinnor att efter hemkomsten från sjukhuset kände de stort behov av stöd, de oroade sig över om de skulle få den hjälp de kände sig i behov av. Av sin partner behövde kvinnor ett stort emotionellt stöd vilket de också fick. Verbalt stöd var inte alltid det viktigaste, bara de visste att någon fanns där av egen fri vilja kunde de känna sig lugna. I en studie av Bjorg-Landmark och Wahl (2002) värderade kvinnor det sociala stödet från sina nära och kära både högt och värdefullt, men det kunde också bli en börda. Kvinnor upplevde en osäkerhet över hur de skulle

kommunicera med andra, speciellt med sina närmsta anhöriga och vänner. De ville ha stöd i form av närhet vilket sågs som viktigt. Det är viktigt att sjukvårdspersonalen ger stöd, visar respekt och tillit till sina patienter. Patienten måste känna stöd för att kunna öppna sig för oss och lägga sitt liv i våra händer. I studien av Bjorg et al. (2002) så upplevde kvinnorna att brist på stöd blev till en stor börda för dem.

Något som var av stor betydelse för kvinnor som drabbats av hjärtinfarkt var att få träffa kvinnor i liknande situation eftersom de kunde delge varandra liknande erfarenheter och känna likartade upplevelser kring de bekymmer som uppstod. I studien av Harden et al.

(2002) upplevde deltagarna att om de skulle få prata med någon som var i samma situation skulle det vara till stor hjälp för dem. Vi tror att det i många fall kan vara till hjälp för personer som lever med sjukdom och livslångbehandling att få träffa andra i liknande situation. Både för att dela med sig av sina erfarenheter och för att själva bli styrkta i mötet med dessa personer. Om det fanns grupper som ger ett ömsesidigt utbyte tror vi att det skulle

kunna vara till hjälp för att orka aktivera sig. Eftersom alla befinner sig i liknande situation skulle det vara tillåtet att komma dit och träffas oavsett hur man mår och de skulle på så sätt få ett socialt utbyte på deras villkor.

Att inte längre vara den som var starkast i familjen var något som kvinnor upplevde som mycket svårt eftersom de ville vara så självständiga som möjligt. De ville inte heller visa för sin partner att de kände det så. Därför var detta svårt att hantera när de fortfarande ville vara den i hushållet som organiserade och styrde upp de göromål som skulle utföras. Det blev inte lättare när deras partner förbjöd dem att göra de sysslor de var vana att göra utan istället fick de sitta ner och bara vila och ta det lugnt. I studien av Öhman et al. (2003) bibehöll kvinnor sin förmåga så långt det gick utan att sjukdomen påverkade dem, detta gav dem en känsla av självständighet. Kvinnor i vår litteraturstudie började stundtals känna sig överbeskyddade och iakttagna och detta ledde till att de kände frustration och hjälplöshet. De ville själva bestämma över vad de ansåg sig kapabla att utföra eller inte. Det var inte bara sjukdomssymtom som förändrade deras tillvaro, att vara sjuk och inte kunna arbeta var oerhört påfrestande då ekonomin blev lidande. De saknade ekonomiskt stöd på grund av ändrade

levnadsförhållanden som gjorde att utgifterna i mångt och mycket blev större än tidigare.

Kategorin att känna minskad energi och känna längtan efter hur det var före hjärtinfarkten beskrev att flertalet kvinnor konstaterade att kroppen aldrig mer blev som den var innan hjärtinfarkten. Varje dag var en ständig kamp emot sjukdomen och dess konsekvenser.

Emotionella förändringar visade sig i form av ilska, de grät mer och kände sig svagare

inombords, De kände att de hade fått någon form av personlighetsförändring i och med att de numera uppvisade reaktioner som de normalt sett inte brukade ha. Detta fenomen beskrevs i Corbins (2003) studie där den välkända kroppen blev den främmande kroppen allteftersom det skedde förändringar, framför allt när dessa skedde snabbare än vad som kunde hanteras.

När det inte fanns förståelse för den snabba förändringen ledde det till osäkerhet. Osäkerheten bottnade till stor del i kunskapsbrist eftersom sjukdomen upplevdes som att den tog över och bestämde hur livet skulle se ut.

Kvinnor kände att deras frihet var förlorad och ibland kom tanken att livet inte var värt att leva. Alla förändringar gjorde att de nu fick ge upp det som var värdefullt för dem, Känslor uppstod och de hade ingen vetskap om hur de skulle kunna göra en förändring i sitt liv i och med att de måste ge upp saker som de normalt sett brukade göra. Orken tog plötsligt slut, de blev fortare trötta och kände sig utmattade, Varje dag fick de känna efter hur mycket de

orkade utföra just den dagen. De ville bara känna sig normala och kunna återgå till arbetet igen. Kvinnor i en studie av Bjorg et al. (2002)önskade att deras dagliga liv var som det var innan de fick cancer. Aktiviteter i form av arbete och att göra privata sysslor som var

kopplade till rollen som hemmafru gav dem meningsfulla upplevelser för både kropp och själ.

Vidare beskrev kvinnorna att kunna läsa, lyssna på musik, gå på teater och måla gav dem en känsla av lycka och gav dem komfort i deras liv. Det var även en hjälp i att hantera

situationen. Kvinnor i vår litteraturstudie var tvungna att försöka hitta nya attityder hos sig själva, att hitta någon sorts försoning med sin egen kropp för att känna livsglädje och må bra.

De hade fått nya perspektiv på livet, innan hjärtinfarkten levde de ett liv som om de vore odödliga. De tog inget förgivet och de hade blivit mer försiktiga. Kvinnor insåg att de hade fått en andra chans och därför uppskattade de varje dag. Det är lätt att tappa fotfästet vid svår sjukdom men trots allt hade de flesta kvinnor en framtidstro även fast de insåg att det inte var lätt att göra förändringar när de såg hur sårbart och kort livet kunde vara. I och med allt detta kände de en stor rädsla och en stor respekt. Viljan att njuta och leva tog överhand och ingav kvinnorna en stark framtidstro. I Söderbergs och Lundmans (2000) studie var kvinnorna hoppfulla inför framtiden, hoppet var någonting de inte vill ge upp.

Slutsats

Denna litteraturstudie har gett oss ökad kunskap och insikt om kvinnors upplevelser efter en hjärtinfarkt. Alla upplevelser måste tas på mer allvar så att människor inte ska behöva känna rädsla och att de inte ska känna sig värdelösa. Alla är unika och upplever olika händelser och sjukdomar på olika sätt. Personer som lever med sjukdom ska inte behöva känna sig oroliga över vad framtiden kommer att utvisa. Personal inom vårdyrket måste kunna inge trygghet och tillit för bästa vård. Det är av stor betydelse att den som är sjuk känner tillit till

sjuksköterskan för att kunna lägga sin kropp i hennes händer. Att sjuksköterskan visar kunskap och ett professionellt yrkesutövande stärker också den som lever med sjukdom.

Vår litteraturstudie visar att det finns brister i informationen till den som fått hjärtinfarkt.

Bristande information försämrar möjligheten att kunna rehabilitera sig på bästa sätt. Att ge individanpassad information underlättar mycket för kvinnor som insjuknat i hjärtinfarkt, det ger en form av stöd av att få veta vad som händer, det minskar osäkerheten i framtiden om man som sjuk får relevant information. Sjuksköterskan måste vara lyhörd och se till varje

enskild individ. Eftersom kvinnor som genomgått hjärtinfarkt till stor del upplever känslor av skuld och skam anser vi att det borde finnas möjlighet till så kallade samtalsgrupper där människor i liknande situationer kan träffas och prata om sina bekymmer. Speciellt viktigt är att grupperna består av kvinnor eftersom det kan kännas tryggt för dem att se att flertalet kvinnor i samma situation upplever liknande känslor. Det framkom i vår litteraturstudie att kvinnor bekymrar sig mer om andra än om sig själva. Kvinnor offrar sig in i det längsta för att familjen skall ha det bra utan att tänka på sitt eget välmående. Att kvinnor skall känna att de bara är till besvär och inte vill besvära andra måste vi försöka komma till rätta med.

Sjuksköterskan kan stödja kvinnor med att till exempel se till att kvinnor får relevant information samt att informationen är individuellt anpassad. Kvinnor måste få veta

sjukdomens baksida såsom exempelvis alla känslor som uppstår i och med att kroppen blir begränsad, hela den nya livssituationen blir begränsad. En helt ny värld full av varierande känslor tar tag i deras liv och detta kan vara mycket svårt att hantera Det är av stor vikt att ge stöd till dessa kvinnor för att de lättare skall förstå sin situation samt att de lättare skall kunna rehabilitera sig på ett värdigt sätt. Sen kan de kanske återgå till att vara den mamma och hustru som de själva önskar vara, dock i den mån de kan. Kvinnor som genomgått hjärtinfarkt tappar sin frihet och därför måste sjuksköterskan i första hand underlätta för dem så att de känner sig värdiga. Genom ökad kunskap för personer som lever med sjukdom är det lättare att hantera sin sjukdom och det är lättare att gå vidare i livet.

Metoddiskussion

I vår litteraturstudie användes kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Kvalitativ innehållsanalys innebär att man som forskare försöker förstå en annan människas tankar, upplevelser och känslor (Holloway & Wheeler, 2002, s. 241). Med manifest ansats avses att man är textnära originaltexten och att man undviker egna tolkningar (Downe-Wamboldt, 1992). En av svagheterna i vår studie är att vi har begränsad erfarenhet av denna metod.

Graneheim och Lundman (2004) beskriver att texter kan tolkas på flera olika sätt, allt beroende på vilken läsare det är. I och med detta ställs det stora krav på de personer som analyserar en text.

En annan svårighet var att artiklarna som granskades var på engelska, vilket gör att det finns risk för att vissa nyanser och upplevelser kan då ha tappats bort på vägen (Holloway &

Wheeler, 2002, s. 250-256). Ytterligare svagheter i studien är att tiden har varit begränsad

vilket i sin tur har påverkat insamlingen av relevant och bra material som varit väldigt tidskrävande. De flesta artiklar har dock varit av bra kvalitet. En styrka med vår litteraturstudie är att vi är två personer som arbetat tillsammans. Enligt Polit och Beck (2004) ökar trovärdigheten för studien då två forskare analyserar och tolkar samma data. Detta borde reducera risken för feltolkningar. Under hela processen har vårt arbete granskats av en handledare och vid seminarier, detta stärker tillförlitligheten. Kvalitetsgranskningen har utgått från Willmans och Stoltz’ (2002) protokoll H vilket stärker vår granskning, dock är vi medvetna om att vår kvalitetsgranskning kan ha någon svaghet eftersom vår erfarenhet är begränsad.

Tillförlitligheten stärks ytterligare då litteratursökningen och analysen finns väl beskrivna i vår studie. Artiklarna är tydligt presenterade vilket gör det möjligt för läsaren att gå tillbaka till originalkällan (Holloway & Wheeler, 2002). Citat har använts för att validera och illustrera brödtexten och detta ökar också studiens trovärdighet (Graneheim & Lundman, 2004).

Referenser

Artiklar med * ingår i analysen

Aude, T., Hill, P. D., & Anderson, M. A. (2006). Quality of life after participation in a rural phase II cardiac rehabilitation program. Journal of Nursing Care Quality, 21, (1) 56-62.

Bjorg-Landmark, T., & Wahl. A. (2000). Living with newly diagnosed breast cancer: a qualita- tive study of 10 women with newly diagnosed breast cancer. Journal of Advanced Nursing, 40 (1) 112–121.

Burnard, P. (1991). A method of analysing interview transcripts in qualitative research. Nurse Education Today, 11, 461-466.

Condon, C., & McCarthy, G. (2004). Lifestyle changes following acute myocardial infarction:

Patients perspectives. European Journal of Cardiovascular Nursing, 5, 37-44.

Corbin, J. M. (2003). The body in health and illness. Qualitative Health Research, 13, 256- 267.

*Crane, P B., & McSweeney, J C. (2003). Exploring older women's lifestyle changes after myocardial infarction. MEDSURG Nursing, 12, (3), 170-176.

Downe-Wamboldt, B. (1992). Content analysis: method, applications and issues. Health Care for Women International, 13, 313-321.

Ekman, I., & Ehrenberg, A. (2002). Fatigue in chronic heart failure – does gender make a dif- ference? European Journal of Cardiovascular Nursing, 1, 77-82.

Europe, E., & Tyni-Lenné, R. (2004). Qualitative analysis of the male experience of heart failure. Heart and Lung, 33, (4), 227-234.

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105- 112.

Harden, J., Schafenacker, A., Northouse, L., Mood, D., Smith, D., Penta, K., Hussain, M., &

Baranowski, K. (2002). Couple’s experiences with prostate cancer: focus group research.

Oncology Nursing Forum, 29, (4), 701-709.

Holloway, I., & Wheeler, S. (2002). Qualitative research in nursing. Oxford: Blackwell Sci- ences.

Hörnsten, Å., Norberg, A., & Lundman, B. (2002). Psychosocial maturity among people with diabetes mellitus. Journal of Clinical Nursing, 11, 777–784.

*Jackson, D., Daly, J., Davidson, P., Elliott, D., Cameron-Taub, E., Wade,V., Chin, C. &

Salamonson, Y. (2000) Women recovering from first-time myocardial infarction (MI): a feminist qualitative study. Journal of Advanced Nursing, 32, (6), 1403-1411.