ARBETSRAPPORTER
Kulturgeografiska institutionen
Nr. 726
___________________________________________________________________________
Ålderstruktur och Ekonomisk tillväxt i Ostasien 1950 - 2005
Martin Bergström
Uppsala, april 2010 ISSN 0283-622X
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 4
1.1 Syfte 4
1.2 Avgränsning 4
1.3 Disposition 5
2. METOD & MATERIAL 5
2.1 Material 5
2.2 Metod 6
2.3 BNP-måttet 6
3. TEORIER 7
3.1 Livscykelteorin 8
3.2 Humankapitalteorin 8
3.3 Den demografiska transitionen 9
3.4 Teorin om mellangenerationalla värdeflöden 10
4. ÅLDERSTRUKTUREN I OSTASIEN 11
4.1 Allmänt 11
4.2 Landsspecifikt 12
4.2.1 Filipinerna 12
4.2.2 Hongkong 12
4.2.3 Indonesien 13
4.2.4 Japan 13
4.2.5 Kina 13
4.2.6 Malaysia 13
4.2.7 Singapore 14
4.2.8 Sydkorea 14
4.2.9 Thailand 14
4.3 Sammanfattning 14
5. DEN EKONOMISKA TILLVÄXTEN I OSTASIEN 15
5.1 Allmänt 15
5.2 Landsspecifikt 18
5.2.1 Filipinerna 18
5.2.2 Hongkong 18
5.2.3 Indonesien 19
5.2.4 Japan 19
5.2.5 Kina 19
5.2.6 Malaysia 19
5.2.7 Singapore 20
5.2.8 Sydkorea 20
5.2.9 Thailand 20
5.3 Sammanfattning 21
3
6. ANALYS 21
6.1 Filipinerna 21
6.2 Hongkong 22
6.3 Indonesien 23
6.4 Japan 23
6.5 Kina 24
6.6 Malaysia 24
6.7 Singapore 25
6.8 Sydkorea 25
6.9 Thailand 26
6.10 Ostasien 2005 26
7. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS 26
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 29
4
1. INLEDNING
Under andra halvan av 1900-talet så var Ostasien den region i världen som hade den största ekonomiska tillväxten. Först var det Japan som växte starkast och sedan de så kallade NIC-länderna (Newly Industrialized Countries). Dessa länder delas in i två undergrupper. Dels de fyra tigrarna, Hongkong, Singapore, Sydkorea och Taiwan vilka hade en kraftig ekonomisk tillväxt under och efter 1970-talet. Dels de nyligen industrialiserade länderna; Indonesien, Malaysia och Thailand. Till den senare gruppen kan man också räkna Kina, som sedan den senare delen av 1980-talet har haft en kraftig industrialisering och en stor ekonomisk tillväxt.1
Denna kraftiga tillväxt var en av de viktigaste utvecklingarna inom världsekonomin under dessa år. Vissa av NIC-länderna hade redan 1990 nått så långt i sin ekonomiska utveckling att de inte längre kunde betraktas som U-länder utan snarare var I-länder.2
1.1 Syfte
Syftet med denna C-uppsats är att se om ålderstrukturen inom de ostasiatiska länderna har haft betydelse för den ekonomiska utvecklingen och/eller om den ekonomiska utvecklingen har haft betydelse för ålderstrukturen under perioden 1950 till 2005. Har NIC-länderna olika befolkningsstruktur, vilket skulle kunna vara en del av en förklaring till varför de haft olika startpunkt för sin starka tillväxt? Kan ålderstrukturen t ex. förklara varför inte Filipinerna har haft samma ekonomiska utveckling som NIC-länderna? Detta är frågor som denna uppsats ska försöka få svar på.
1.2 Avgränsningar
Uppsatsen kommer att behandla följande länder i Ostasien; Filipinerna, Hongkong, Indonesien, Japan, Kina, Malaysia, Singapore, Sydkorea och Thailand. Alla dessa, förutom Kina, kännetecknas av att vara marknadsekonomier med likartade relationer till USA, världens största ekonomi. Kina närmade sig ett marknadsekonomiskt tänkande alltmer under andra halvan av den undersökta perioden, därför tas också det landet med i uppsatsen. Följande ostasiatiska länder har utelämnats; Brunei, Kambodja, Laos, Nordkorea, Taiwan och Vietnam. Brunei utgår på grund av att deras ekonomi så totalt domineras av en enda naturresurs, nämligen olja. Kambodja utgår på grund av att landet under stora delar av det aktuella tidsspannet befann sig i inbördeskrig. Taiwan är inte medlem av FN och därför är det svårare att få tag på statistik. Därför kommer inte landet att beröras. Anledningen till att inte Laos,
1 World Bank Policy Research Report (1993). The East Asian Miracle, Economic growth and public policy. New York: Oxford Univeristy Press, Inc., s.XVI
2 Dicken, Peter (1992). Global Shift. The Internationalization of Economic Activity. London: Paul Chapman Publishing Ltd, s. 449.
5
Nordkorea och Vietnam kommer att studeras är att de under större delen av perioden har varit centralstyrda planekonomier.
Tidsmässigt kommer uppsatsen att behandla åren från 1950 till 2005.
För perioden innan 1950 är det svårt att få tag på material, det finns inte någon statistik, och dessutom var samtliga av de ostasiatiska länderna, möjligen undantaget Japan, starkt kontrollerade av Europa och USA. De data som kommer att behandlas ligger på nationsnivå, lokala skillnader inom länderna kommer inte att undersökas.
1.3 Disposition
I nästa kapitel kommer metod och material att tas upp samt de problem som dessa medför. I kapitel 2.3 diskuteras BNP-måttet och dess användbarhet. Kapitel 3 ägnas åt en kortfattad genomgång av några teorier om ålderstrukturens betydelse för den ekonomiska tillväxten (livscykelteorin och humankapitalbildning) och några teorier om den ekonomiska utvecklingens betydelse för åldersstrukturen (den demografiska transitionen och teorin om mellangenerationalla värdeflöden). Kapitel 4 tar upp ålderstrukturen och dess förändring i Ostasien, först allmänt och sedan landsspecifikt. I det därpå följande kapitlet tas den ekonomiska tillväxten i Ostasien upp, först på en allmän nivå och i relation till övriga världen, sedan varje land för sig.
I kapitel 6 analyseras förhållandet mellan ålderstrukturen och ekonomin. Kapitel 7 är en sammanfattande diskussion och utvärdering av de i uppsatsen framkomna resultaten.
2. METOD OCH MATERIAL
2.1 Material
Materialet som används i uppsatsen kommer dels från tidigare publicerad litteratur inom området, dels från statistik från FN3 och Penn World Table4. En kritik mot materialet är att det inte finns FN-data lika långt tillbaka i tiden för alla länder. Det är också svårt att få bra befolkningsdata från framförallt U-länder. Det är omöjligt att exakt veta hur stor befolkning ett land har, men ju mer resurser som läggs ner på undersökningen desto noggrannare blir resultatet. Eftersom fattiga länder inte kan lägga ner lika mycket resurser på befolkningsundersökningar som de rika blir deras undersökningar sämre. En annan faktor som gör befolkningsundersökningar i U- länder svåra är att de till huvudsak är agrara samhällen med utspridd befolkning, vilket fördyrar undersökningarna.5 Insamlingsmetoderna kan skilja sig mellan och
3 http://esa.un.org/unpp/
4 Alan Heston, Robert Summers and Bettina Aten, Penn World Table Version 6.3, Center for International Comparisons of Production, Income and Prices at the University of Pennsylvania, August 2009.
5 Barke, Michael & O´Hare, Greg (1991), The Third World. Harlow: Oliver & Boyd, s. 9.
6
även inom länderna över tiden. Detta leder till att jämförelser mellan de olika länderna inte kan bli en exakt avspegling av de verkliga skillnaderna.
2.2 Metod
Den metod som kommer att användas är att jämföra den demografiska sammansättningen och den ekonomiska tillväxten. Dels kommer jag att undersöka den andel av befolkningen som är i icke-produktiv ålder, 0-15 och 65+ år, dels på den andel av befolkningen som är i åldern 40-64 år och jämföra dessa med BNP per capita för varje land. Jag kommer att undersöka om dessa faktorer är beroende av varandra, om det finns något linjärt samband mellan dem. Detta gör jag med hjälp av statistikprogrammet OpenStat, vilket först räknar ut regressionslinjen för datan och sedan determinationskoefficienten, R², vilken säger hur stort förklaringsvärde regressionen har. R² kan variera mellan 0 och 1. Om värdet är 0 har regressionen inget förklaringsvärde alls, om det är 1 så har den perfekt förklaringsvärde. I min analys så anser jag att regressionen har ett bra förklaringsvärde om R² har ett värde över 0.85. Om man vill veta hur uträkningarna går till rent matematiskt kan jag rekommendera Paul Newbolds bok Statistics for business and economics 6. Jag kommer att studera siffrorna i femårsintervall och studera varje land för sig och även göra en jämförelse mellan länderna.
2.3 BNP-måttet
FN mäter den ekonomiska utvecklingen i förändring av BNP per capita. Detta mått är det mest använda vid utvecklingstudier. Fördelarna är att måttet indikerar förändringar i aktiviteter som är förutsättningar för utveckling, nämligen produktion av varor och tjänster. Måttet har utvecklats under lång tid, är välkänt och förstås av många. Dessutom är det en fördel att de flesta länder publicerar sin statistik i detta mått, vilket gör jämförelser möjliga.7
Det finns dock flera nackdelar med BNP-måttet. Det tar ingen hänsyn till fördelningen av den ekonomiska tillväxten inom länderna. En BNP ökning kan vara en ökning av några få personers förmögenhet och ha som följd ökade inkomstklyftor i landet. Vidare kan det vara enstaka regioner i landet som har stark tillväxt medan andra står stilla eller går tillbaka.8 Dessutom är begreppet BNP värdeladdat, vissa frågar sig om man kan använda marknadspriser som ett mått på social välfärd och utveckling. En kritik som vuxit fram är att BNP måttet normalt inte tar upp några miljöeffekter, t. ex. kan en total kalhuggning med ökenutbredning som följd eller utfiskning av haven mm. se positiv ut i BNP. Vid jämförelse mellan länder har BNP måttet flera andra brister. Måttet brukar vid
6 Newbold, Paul (1995). Statistics for business and economics, 4ed. Englewood Cliffs: Prentice-Hall Inc, s. 446 – 454.
7 Colman, David & Nixson, Fredrick (1986), Economics of Change in Less Developed Countries.
Oxford: Philip Allan Publisher Ltd, s.9.
8 Barke, Michael & O´Hare, Greg (1991), a.a.
7
sådana jämförelser omvandlas från lokal valuta till US-dollar. Detta skulle inte vara några problem om växelkurserna var konstanta. Det är de som bekant inte utan de förändras över tiden och de förändras dessutom olika för olika valutor.
Växelkursen visar inte heller på kostnadsläget i ett land. Ett bröd i Sverige kostar kanske 20 kr medan motsvarande bröd i Indien inte kostar den mängd indisk valuta man får för 20 kr.
BNP innehåller dessutom olika saker i olika länder. I de rika länderna ingår en stor del av hushållsservicen i BNP måttet genom inköp av tvättmaskiner, daghemsplatser mm. Denna serviceproduktion, tvättning av kläder och barnpassning, förekommer självklart även i fattiga länder men då ofta utan att ekonomiska transaktioner sker så därför syns de inte på landets BNP. Vidare är det många i de fattiga länderna som producerar sin egen mat, sina egna hus mm., detta syns inte heller i BNP siffrorna. Det finns dessutom i de flesta av U-länderna en stor informell sektor av ekonomin som aldrig kontrolleras eller beskattas av staten och därför inte heller finns med i BNP-måttet. Detta gör att skillnaden mellan rika och fattiga länder ser större ut än vad den i själva verket är.9
Trots sina brister anser jag, liksom Barke och O´Hare, att BNP per capita måttet är användbart att för att mäta ekonomisk utveckling.10 Det finns mig veterligt inget bättre mått på ekonomisk tillväxt. Det BNP mått jag kommer att använda mig av är baserat på köpkraften i det egna landet och är därför en omräkning från det traditionella måttet.
3. TEORIER
Det finns mycket som tyder på att ålderstrukturen har stor betydelse för den ekonomiska utvecklingen och vice versa, bland annat ät det välkänt att det är stor skillnad på ålderstrukturen i I- och U-länder. De flesta ekonomiska teorier säger att den ekonomiska tillväxten är, åtminstone delvis, beroende av investeringar. Detta kan vara investeringar i antingen humankapital eller i fysiskt kapital. Investeringar i fysiskt kapital är beroende av kapitalackumulation. Kapitalackumulationen i ett land är dels beroende av införsel av kapital, genom till exempel lån och direktinvesteringar från omvärlden, och dels beroende av det lokala sparandet inom landet. Sparandet är enligt livscykelteorin i sin tur beroende av ålderstrukturen i landet.
Både livscykelteorin och humankapitalteorin tar upp ålderstrukturens betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Båda anser att en stor andel medelålders och en liten andel unga/gamla är positivt för den ekonomiska utvecklingen. Om båda teorierna stämmer så förstärker de varandra.
9 Colman, David & Nixson, Fredrick (1996), a.a., s. 10f.
10 Barke, Michael & O´Hare, Greg (1991), a.a.
8
Teorin om den demografiska transitionen och dess följdteori om mellangenerationella värdeflöden tar däremot upp den ekonomiska utvecklingens betydelse för befolkningsstrukturen. Den demografiska transitionen visar på att ett ekonomiskt välutvecklat område kommer att få en högre medelålder på sin befolkning än ett ekonomiskt icke-välutvecklat område och teorin om mellangenerationella värdeflöden visar varför så är fallet.
3.1 Livscykelteorin
Enligt livscykelteorin varierar sparandet under en människas livstid.11 Detta på grund av att individen oftast vill ha en någorlunda stabil nivå på sin levnadsstandard hela livet. Man fördelar sin livskonsumtion ganska jämnt över livet. En individs inkomster däremot är inte jämnt fördelade över livstiden. Oftast stiger lönen med stigande ålder i och med att individens humankapital ökar för att sedan minska i samband med pensionen. Inkomsten kompenseras med hjälp av sparande och lånande för att kunna upprätthålla en jämn konsumtion hela livet. Då ingen med säkerhet kan veta vilka inkomster han eller hon kommer att få i framtiden så bygger konsumerandet på antaganden om den framtida utvecklingen. Dessa antaganden ändras över tiden och konsumtionen styrs av vad individen tjänar i nuet och av förväntningar på framtida förändringar av inkomsten. Sparande i ett skede av livet hänger intimt samman med konsumerande i ett annat skede. Följaktligen blir sparandet lågt eller negativt bland unga, barn har inga större inkomster att spara och unga vuxna har relativt låga löner och stora utgifter för t. ex. bostadsinköp och familj. Sparandet blir högt bland medelålders, inkomsterna har stigit, barnen har flyttat ut och man börjar tänka på ålderns höst. Bland äldre blir sparandet återigen lågt eller negativt, inkomsterna sjunker och man vill spendera sina sparade tillgångar innan man dör. Enligt denna teori skulle alltså ett land vars befolkning till stor del består av medelålders ha ett stort sparande och därför goda möjligheter till ekonomisk tillväxt. Ett land med stor andel unga eller gamla skulle däremot ha ett lågt eller negativt sparande och därmed sämre förutsättningar för en gynnsam ekonomisk utveckling.12
3.2 Humankapitalteorin
Humankapitalets betydelse för regional utveckling belyses bl a i Romers modell. Den går i korthet ut på att teknologisk utveckling har stor betydelse för den ekonomiska tillväxten. Enligt Romer är den teknologiska utvecklingen beroende av hur mycket resurser som läggs ner på forskningen. Han säger också att ökningar i sparande och/eller ökningar av det totala humankapitalet leder till snabbare teknologisk utveckling och därmed snabbar ekonomisk tillväxt. Den betydelse som Romer lägger
11 Malmberg, Bo (1994), Age structure effects on regional development – Theory and evidence.
Uppsala: Dept. of Social and Economic Geography, s.8.
12 Modigliani, Franco (1980). The collected papers of Franco Modigliani, vol. 2: The Life Cycle Hypothesis of Savings. Boston: The Massachusetts Institute of Technology, s.44 ff.
9
vid humankapitalet belyser, enligt Malmberg, hur viktigt detta är vid studier av regional utveckling.13 Ett antagande är därför att detta även måste gälla vid studier av länder.
Humankapitalets storlek beror till stor del på befolkningens åldersstruktur. Humankapitalet är inte något som varar för evigt utan måste ständigt reproduceras. Kunskaper måste läras ut till unga människor, erfarenhet måste byggas upp över tid för att sedan gå förlorad för samhället vid individens pension eller död.
För detta återskapande av humankapital går det åt en del av det totala humankapitalet i samhället. Allt humankapital kan alltså inte användas för forskning och ekonomisk utveckling. En människas humankapital växer ju äldre hon blir, hennes erfarenheter och kunskaper ökar. Detta gäller bara till en viss gräns, gamla människor har svårt för att lära sig nya saker samtidigt som deras kunskaper blir omoderna och inte användbara för att skapa ekonomisk tillväxt, de går i pension. Ju yngre en befolkning är desto mindre humankapital finns det i den. Dessutom går en större del av det existerande humankapitalet åt till nyskapande eller återskapande av humankapital, med andra ord till utbildning och barnskötsel. Det finns alltså ett mindre humankapital samtidigt som en mindre del av det kan användas till forskning och ekonomisk tillväxt. Detta leder till att länder som har en stor andel unga i sin befolkning, till exempel de flesta U-länderna, har en låg ekonomisk tillväxt. Ett land som har en stor andel medelålders i sin befolkning får istället ett högt humankapital samtidigt som en mindre andel av det måste användas till utbildning mm och följaktligen får landet goda förutsättningar för stark tillväxt i ekonomin. När ett lands befolkning vuxit sig för gammal börjar humankapitalet att minska och en allt större del av det kommer att gå åt till äldreomsorg och sjukvård. Den ekonomiska tillväxten kommer att sjunka.
3.3 Den demografiska transitionen
Den demografiska transitionen är en teori om befolkningstillväxten. Teorin förutsäger ett visst mönster i de demografiska förändringar som sker när ett land övergår från ett jordbruks- till ett industrisamhälle. Den har sitt ursprung i iakttagelser av förändringar i födelse- och dödstal i de Europeiska och Nordamerikanska staterna i samband med den industriella revolutionen på 1800- talet. Då började en kraftig befolkningstillväxt. Tidigare hade både födelse- och dödstalen varit höga. Befolkningstillväxten var låg, men på 1700- och 1800-talen började dödstalen att sjunka. Detta berodde på flera faktorer, bland annat förbättrad sanitet och ett effektivare jordbruk. Befolkningstillväxten ökade kraftigt. Ungefär ett sekel senare började även födelsetalen att sjunka vilket gjorde att befolkningstillväxten minskade. Ett undantag var Frankrike där födelsetalen började sjunka tidigare. De länder som började industrialiseras senare, t ex. Japan, har genomgått transitionen snabbare. Idag kännetecknas den industrialiserade världen av
13 Malmber, Bo (1994), a.a., s. 10.
10
låga födelse- och dödstal- Befolkningstillväxten är liten eller obefintlig. De senaste två seklen har medellivslängden fördubblats och fertiliteten halverats i I-länderna.14
Det har funnits en viss tveksamhet bland forskare om U-länderna kan inkluderas i teorin om den demografiska transitionen. Visserligen har dödstalen sjunkit i de flesta av dem. Detta har skett med hjälp av import av mediciner och tekniker för förbättrad hälsovård. Däremot har inte födelsetalen sjunkit lika allmänt.
Detta på grund av att levnadsvillkoren inte har förbättrats tillräckligt mycket.
Moderniseringen har inte kommit lika långt inom samhällets övriga delar. Enligt Jones är det dock tydligt att de mest utvecklade av dem, bland annat de i Ostasien, har gått in i den demografiska transitionen.15
3.4 Teorin om mellangenerationella värdeflöden
Den klassiska demografiska transitionsmodellen tar inte på ett tillfredställande sätt upp varför fertiliteten minskar vid ökad utveckling. För att förklara detta har Caldwell lagt fram teorin om mellangenerationella värdeflöden. Caldwell säger att fertilitetsbeteendet är rationellt i alla samhällen och steg i utvecklingen. Det finns i fertilitetshänseende i princip två typer av samhällen. Ett där hög fertilitet är ekonomisk fördelaktigt för familjeöverhuvudena och ett annat där det inte är det. Det ena samhället övergår ganska snabbt till det andra om förutsättningarna är de rätta.
Övergången sker när det inträffar en förändring i nettobalansen av de två mellangenerationella värdeflödena. Dessa är flödet från barn till föräldrar och flödet från föräldrar till barn. Flödena består av de pengar, varor, arbete, skydd och garantier som strömmar mellan personerna under en livstid, ibland även längre i form av gravvård och omhändertagande av förfädernas andar mm.16
Det som har gjort att fertiliteten har minskat i och med industrialiseringen är övergången från ett system med familjeproduktion, där produktionen var organiserad i familjeenheter, till ett kapitalistiskt system med en arbetsmarknad utanför familjen. I det förra kontrollerade och tjänade den äldre generationen (föräldrarna) både på produktion och på reproduktion. Barnen var en framtida inkomstkälla som arbetare inom familjens produktion och mervärdet av deras arbete kom föräldrarna till del. Föräldrarna var kapitalister som profiterade på sina barns arbete. I det senare bryts sambandet inom familjen mellan produktion och reproduktion upp genom att produktionen nu sker på kontrakt mellan arbetsgivare och arbetstagare utan familjeband. Mervärdet av barnets framtida arbete kommer inte att hamna hos föräldrarna utan i stället hos någon främmande kapitalist. Detta undergräver också de självklara skyldigheterna som traditionellt flödar från de yngre till de äldre, t ex omhändertagande av föräldrarna när de blir äldre och omvårdnaden av deras gravar mm. Vidare har kostnaden för att föda upp ett barn ökat i och med industrialiseringen. Det krävs längre skolgång med därtill följande kostnader och
14 Jones, Huw (1990). Population geography. London: Paul Chapman Publishing Ltd, s. 18 ff.
15 Ibid, s. 18 ff.
16 Jones, Huw, a.a. s. 100 ff.
11
barnen står utanför produktionen en längre tid. Föräldrarna får alltså lägga ner större tillgångar på en investering som ger en osäkrare avkastning än tidigare. Därför är det mindre lönsamt att ha en stor familj i ett kapitalistiskt och industrialiserat samhälle än i ett traditionellt och följaktligen blir fertiliteten lägre.17
4. ÅLDERSSTRUKTUREN I OSTASIEN
4.1 Allmänt
Ett lands befolkningsstruktur har enligt teorierna ovan stor betydelse för dess nuvarande och framtida möjligheter till ekonomisk tillväxt. Ålderstrukturens förändring beror på tre variabler: mortalitet, fertilitet och migration. En extremt ung befolkning försvårar ekonomisk tillväxt, likaså gör en extremt gammal. Idag har de flesta U-länder en befolkning där över 40% är under 15 år. Den stora andelen barn gör så att en stor del av de tillgängliga resurserna binds upp i omvårdnad av dem, kostnaderna för utbildning är höga. För att komma upp i samma standard i undervisningen som I-länderna skulle U-länderna behöva lägga en mycket större andel av BNP på utbildning än vad de rikare länderna gör.18
Barn och äldre kan anses vara icke produktiva vad gäller ekonomisk tillväxt. De är beroende av att andra producerar för dem. Länder med av dessa grupper har därför små möjligheter till ekonomisk tillväxt. För en optimal ekonomisk tillväxt vore det bästa för ett land om alla människor föddes som vuxna färdiga med kunskaper och allt, och att de sedan dog när de kom upp i pensionsålder. Vid vilken ålder som människor är improduktiva skiljer sig från land till land, dels beroende på hur rikt landet är och dels på kulturella skillnader som finns mellan länder. I Sverige är man barn längre och blir pensionär tidigare än i Bangladesh, där man ofta är en del av produktionsapparaten från en tidig ålder och möjligheterna att ställa sig utanför produktionen på ålderns höst är små.19
Om man jämför Ostasien med övriga tredje världen så ser man att födelsetalen sjunkit kraftigt. Man har kommit längre i den demografiska transitionen.
Denna minskning i fertiliteten har bland annat åstadkommits med hjälp av framgångsrika familjeplaneringsprogram i Sydkorea, Taiwan, Singapore, Hongkong och Kina. Man har t ex. utformat skattesystemet så att det är ogynnsamt med stora familjer. Den ökade ekonomiska tillväxten och den höjda levnadsstandarden är andra orsaker som kan ha haft betydelse. Likaså det kulturella inflytandet från väst, vilket har medfört en annan syn på familjen, kvinnans roll i samhället och ålder för familjebildning. Även i mindre industrialiserade länder som Indonesien och Filipinerna har fertiliteten minskat kraftigt.20
17 Ibid, s.100 ff.
18 Coleman, David & Nixson, Fredrick (1986), a.a., s. 109.
19 Barke, Michael & O´Hare, Greg (1991), a.a., s. 195 f.
20 Coleman, David & Nixson, Fredrick (1986), a.a., s. 106 ff.
12
8,77 %.
Minskningen av dödstalen har varit mer likartad i de flesta av U-länderna. Detta tyder på att ekonomisk utveckling inte har varit den mest betydelsefulla faktorn vid denna minskning. Istället har faktorer som omfattande medicin- och hälsovårdsprogram, som drivits igenom av antingen staten, kolonialmakten eller biståndsgivare, varit avgörande för minskningen. Förbättringar i medicin- och hälsovård är inte längre beroende av landets ekonomi utan till allt större utsträckning av teknologier, medlidande och välgörenhet från de rika länderna. När I-världen minskade sina dödstal så spelade den medicinska utvecklingen inte alls samma roll.
Minskningstakten av dödstalen har i många delar av tredjevärlden sjunkit och i vissa fall helt stagnerat sedan slutet av 1960-talet. Detta tyder på att minskningen med hjälp av medicinska program har nått så långt som det är möjligt. För att ytterligare få ner dödstalen mot samma nivå som i I-länderna krävs nu ekonomisk tillväxt.21
4.2 Landsspecifikt
Följande avsnitt kommer att studera ålderstrukturen för varje lands befolkning. De data som används är FN-data22. FN får i sin tur data från respektive lands statistikbyrå/departement eller motsvarande. Det finns alltså en viss risk att inte all data är likvärdig när det gäller noggrannhet och kvalitet. Till gruppen medelålders räknar jag personer som är 40 till 64 år gamla och till gruppen beroende räknar jag personer som är antingen 0 till 15 eller 65+ år gamla.
4.2.1 Filipinerna
Den Filippinska befolkningens åldersammansättning kännetecknades 2005 av en stor andel i beroende ålder23, 39,42 %. Varje person i produktiv ålder måste alltså försörja 1,65 individer. Andel medelålders24 var liten, bara 1
Den huvudsakliga förändringen mellan 1950 och 1990 var att andelen i beroende ålder minskade. Fram till 1965 ökade denna andel för att sedan börja minska. Toppåret så var andelen beroende hela 49,17 %. Andelen medelålders minskade fram till 1975 för att sedan öka. Förändringarna var dock små. Andelen beroende minskade mellan 1950 och 2005 från 47,18 % till 39,42 % och andelen medelålders ökade från 16,01 % till 18,78 %.
4.2.2 Hongkong
Hongkong hade 2005 en låg andel av sin befolkning i beroendeålder, lägst bland de länder jag tittat på, och en relativt hög andel medelålders, näst mest i mitt material.
Hongkongs befolkningsstruktur förändrades kraftigt mellan 1950 och 2005. Andelen medelålders har stadigt vuxit samtidigt som andelen beroende har fluktuerat. Fram till mitten av 1960-talet steg andelen beroende från låga 32,89 % till
21 Jones, Huw (1990), a.a., s. 49 ff.
22 http://esa.un.org/unpp/
23 0-15 år eller 65+ år.
24 40-64 år
13
43,70 % för att sedan börja sjunka. 2005 var den 26,62 %. Varje person i produktiv ålder måste alltså försörja 1,36 individer. Andelen medelålders ökade under tiden från 16,35 % till 36,51 %. Större delen av denna tillväxt skedde efter 1995.
4.2.3 Indonesien
Indonesien hade 2005 33,91 % av sin befolkning i beroendeålder och 22,35 % i medelåldern. Förändringarna under början av undersökningsperioden var små men i den senare delen har de accelererat. Andelen medelålders var 1950 17,15 % och sjönk fram till 1965 då den var 16,57 % för att sedan växa till 22,35 % 2005.
Andelen beroende sjönk något under första halvan av 1950 talet, från 43,13 % till 42,51 %, för att sedan växa fram till 1970 då den var 45,50 %. Efter 1970 började den återigen sjunka och var 2005 33,91 %.
4.2.4 Japan
Andelen i beroendeålder i Japan var 2005 33,71 %. Av de länder jag undersökt hade Japan 2005 tredje störst andel medelålders, 34,00 %. Endast Hongkong och Singapore hade högre andel.
Japan hade en stor förändring i andelen medelålders mellan 1950 och 2005. Denna grupps andel av totalbefolkningen ökade med 67 % under perioden, från 20,33 % till 34,00 %. Ökningen var ganska jämt utspridd över perioden men under de sista 10 åren, från 1995, skedde en minskning. Andelen av japanska befolkningen i beroendeålder minskade samtidigt från 40,32 % till 33,71 %. Här skedde emellertid den största delen av minskningen före 1965 och efter 1990 så började andelen öka på grund av den åldrande befolkningen.
4.2.5 Kina
Av Kinas befolkning 2005 var 27,77 % medelålders och 29,57 % i beroendeålder 1950 var andelen medelålders 22,34 % men sjönk sedan tills den 1970 var 18,84 %.
Därefter växte andelen långsamt till 1990 då den var 20,91 %. Efter 1990 så har den vuxit snabbt till 27.77 % 2005. Andelen i beroendeålder var 1950 38,02 % och ökade sedan fram till 1965 till 44,58 %. Därefter minskade andelen långsam fram till 1980 då den var 40,20 %. Efter 1980 gick minskningen snabbare och 2005 var andelen beroende nere i 29,57 %.
4.2.6 Malaysia
2005 hade Malaysia 22,54 % av sin befolkning i medelåldern och 35,70 % i beroendeålder. Under perioden 1950 till 2005 förändrades andelen medelålders relativt lite. Det var först efter 1990 som den tog fart. Andelen i beroendeålder fluktuerade lite mer. Mellan 1950 och 1965 gick den upp för att sedan minska fram till 2005.
14
4.2.7 Singapore
Av Singapores befolkning var 2005 37,06 % medelålders och 28,08 % i beroendeålder. Det var den största andelen medelålders i hela undersökningen och endast Hongkong hade en lägre andel av befolkningen i beroendeålder.
Befolkningens åldersstruktur förändrades kraftigt i Singapore mellan 1950 och 2005. Andelen i beroendeålder minskade med drygt 34 %, endast Sydkorea kunde vissa en kraftigare minskning. Trots den stora totala minskningen under perioden skedde en ökning mellan 1950 och 1965. Andelen medelålders ökade under perioden med 126 %, från 16,42 % till 37,06 %. Det var den största ökningen i undersökningen och merparten av den skedde efter 1990.
4.2.8 Sydkorea
2005 hade Sydkorea en stor andel av sin befolkning i medelåldern, 31,77 % och en relativt liten andel i beroendeålder, 28,37 %. Mellan 1950 och 2005 hade Sydkorea den kraftigaste minskningen av andel beroende av alla länderna i undersökning, 37
%. 1950 var andelen 45,36 %. Andelen minskade lite i början av 1950-talet, kanske beroende på Koreakriget, för att sedan stiga till toppnoteringen 46,38 % 1965. Efter det började andelen falla. Först långsamt men efter 1970 ökade minskningstakten för att på 1990-talet plana ut och mellan 2000 och 2005 så ökade andelen i beroendeålder igen. Sydkorea började se effekterna av en högre andel pensionärer.
Andelen medelålders var 1950 18,02 % och den andelen minskade fram till 1965 för att sedan öka tills den 2005 var 31,77 %. Den kraftigaste ökningen skedde efter 1990 och totalt sett var ökningen från 1950 till 2005 76 %, Den tredje största i undersökningen.
4.2.9 Thailand
Thailand hade 2005 28,57 % av sin befolkning i medelåldern och 30,04 % i beroendeålder. 1950 var dessa siffror 15,72 % och 45,38 %. Andelen medelålders minskade under femtio- och början av sextiotalet något och nådde sin botten 1965 med 15,13 %. Sedan vidtog en långsam ökning till 1990 och efter det en kraftig ökning till 2005 års värde. Andelen beroende steg först och nådde sin topp 1965 med 48,08 %. Efter det följde en minskning till 2005 års värde.
4.2.10 Sammanfattning
Det första som jag slås av när man jämför åldersammansättningen i länderna i Ostasien är det faktum att Japan och de gamla tigrarna, Hongkong, Singapore och Sydkorea har så mycket högre andel medelålders än de övriga länderna i undersökningen. Detta visar att de har kommit längst i den demografiska transitionen. De flesta av dem har i själva verket gått igenom den för länge sedan.
Det är också anledningen till att det mellan 2000 och 2005 endast var Japan och
15
Sydkorea som ökade andelen i beroendeålder. Anledningen till detta är att en allt större del av befolkningen är över 65.
Även Kina och Thailand har en ganska stor andel av befolkningen i medelåldern och en relativt liten andel i beroendeålder. Indonesien och Malaysia har ganska lika värden 1990 låg andel medelålders och hög andel i beroendeålder.
Filipinerna har den högsta andel i beroendeålder och den lägsta andelen i medelåldern av alla undersökta länder.
Befolkningstrukturen 2005 tyder på att Nordostasien, stadsstaterna, Kina och Thailand har kommit långt in i, eller igenom den demografiska transitionen. Anledningen kan vara olika. Japan och tigrarna har väl utvecklade ekonomier och det kan ha drivet dem genom transitionen. Kina har troligen gått igenom transitionen tack vare familjeplaneringsprogram införda från statligt håll.
Indonesien, Malaysia och framförallt Filipinerna är däremot är fortfarande inne i den och har därför en högre andel unga i sin befolkning.
5. DEN EKONOMISKA TILLVÄXTEN I OSTASIEN
5.1 Allmänt
Världsbanken delar in världens ekonomier i tre grupper efter BNP per capita.
Gränserna mellan grupperna varierar från år till år på grund av förändringar i den totala BNP i världen. 2008 räknades länder med en BNP per capita på under 976 US dollar till låginkomstekonomier, de mellan 976 och 11905 US dollar till medelinkomstekonomier och de över 11905 US dollar till höginkomstekonomier. De flesta av de ekonomier jag studerar ligger i medelinkomstgruppen.25
Ostasien var den region i världen som hade den snabbast växande ekonomin mellan 1965 och 2005. Det var framförallt Japan och NIC-länderna som stod för den stora tillväxten. Enligt Världsbanken hade dessa inte bara en enastående stor BNP-tillväxt utan de hade också varit ovanligt lyckosamma vad gäller fördelningen av denna ekonomiska tillväxt. De var faktiskt de enda ekonomierna som både haft hög tillväxt och minskade inkomstklyftor. Detta på grund av att både de politiska och de industriella ledarna tidigt förstod att det för en kontinuerlig ekonomisk tillväxt behövdes en princip med något så när jämlik fördelning av välståndet, alla grupper i samhället skulle få del av tillväxten. Detta gjorde de även för att rättfärdiga sina egna maktpositioner. Ledarna i så gott som alla NIC-länderna kände att deras ställning var hotad. Sydkorea hotades av invasion från Nordkorea, Taiwan från Kina, Thailand från Vietnam och Kambodja. I Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand fanns kommunistiska gerillarörelser. I Malaysia och Singapore fanns det risk för etniska konflikter. NEP, New Economic Policy, ett
25 World Bank,
http://web.worldbank.org/WBSITE/EXTERNAL/DATASTATISTICS/0,,contentMDK:20420458~me nuPK:64133156~pagePK:64133150~piPK:64133175~theSitePK:239419,00.html.
16
program för att få en jämnare fördelning av välfärden i Malaysia, kom till efter etniska upplopp 1969. Även i Japan var ledarna tvungna att återvinna folkets förtroende. Anledning här var nederlaget i andra världskriget. Ett resultat av denna politik är att välfärden har förbättrats dramatiskt. T ex. minskade andelen människor som levde i absolut fattigdom, som saknade rent vatten, mat och husrum, i Indonesien från 58% 1960 till 17% 1990 och i Malaysia från 37% till mindre än 5%
under samma period.26 Man byggde upp allmän skolplikt, genomförde landreformer, byggde nya bostäder mm.27
Japan och de traditionella NIC-länderna, alltså inte Kina, har kännetecknats av att privata inhemska investeringar och en kraftig tillväxt i humankapitalet varit motorerna bakom den ekonomiska tillväxten. De karaktäriseras av en snabb demografisk transition, stark och dynamisk agrar sektor och en snabb exporttillväxt. De skiljer sig från andra utvecklingsländer dels vad gäller den höga investeringsgraden, i genomsnitt över 20 % av BNP mellan åren 1960 och 1990, dels genom det höga och växande humankapitalet. Enligt Världsbanken svarar dessa faktorer för ungefär 2/3 av tillväxten i dessa länder, resten beror på förbättrad produktivitet.28
Redan på 1960-talet var humankapitalet högre i Ostasiens NIC-länder än i andra låg- och medelinkomstländer och sedan dess har skillnaden bara ökat.
Dessa stater satsade först framförallt på primär utbildning och senare även på sekundär utbildning. Vid en jämförelse med andra U-länder, framförallt de i Latinamerika, så har länderna i Ostasien lagt ner en mindre andel av sina totala skolutgifter på eftergymnasial utbildning. Detta har gjort att dessa länder har en bred bas av människor med relativt högt humankapital. Man har en stor mängd välutbildad arbetskraft istället för en liten högutbildad elit. Den snabba demografiska förändringen har gjort så att ökningen av antalet skolbarn har minskat och i vissa länder har även det faktiska antalet barn minskat. Detta har gjort att även om investeringarna på utbildning haft samma andel av totala BNP så har satsningen per elev ökat till skillnad från andra Utvecklingsländer där den stora ökningen av barn har lett till att man har varit tvungna att höja utbildningsutgifternas andel av BNP för att behålla tidigare nivå på skolundervisningen.29
De flesta av staterna i Ostasien har fört en politik där man har hållit statsskulden nere och man har snabbt och effektivt bemött alla makroekonomiska obalanser som uppstått. Denna politik har medfört en relativt, vid jämförelse med andra låg- och medelinkomstländer, låg och stabil inflation. Detta har i sin tur lett till stabila realräntor, vilket är en god förutsättning för ett högt sparande. Högt sparande är i sin tur en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt. I början av sin industrialisering har alla länder i Ostasien genomgått en fas av importsubstitution för
26 Jones, Huw (1990), a.a., s. 4 f.
27 World Bank Policy Research Report (1993), a.a., s. 1 ff. & s. 157 ff.
28 Ibid, s. 8.
29 Ibid, s. 15 f.
17
att sedan övergå till en exportinriktad politik. Japan gjorde denna övergång på 1950- och i början på 1960-talet, de fyra tigrarna vid slutet av 1960-talet och Indonesien, Malaysia och Thailand under tidigt 1980-tal.30
Ekonomer har traditionellt ansett att investeringar är en av de drivande faktorerna bakom ekonomisk tillväxt. I en sluten ekonomi är besparingar den enda källan till investeringar, men i en öppen ekonomi kan investeringar också finansieras av sparande i andra länder, med andra ord genom utländska direktinvesteringar eller utlandslån. Trots detta krävs ett tillräckligt stort inhemskt sparande för att investeringarna ska bli av. En viktig faktor för inhemsk kapitalbildning är det privata sparandet. NIC-länderna i Ostasien har kännetecknats av ett stort privat sparande. Mellan 1960 och 1990 ökade dessutom sparandet markant, likaså ökade investeringarna, men inte i samma takt. Detta gjorde att dessa länder var de enda Utvecklingsländer som hade högre sparande än investeringar. De var alltså nettoexportörer av kapital.31
Statsmakterna gjorde detta möjligt genom att göra banksystemet mer tillgängligt och pålitligt. Man har utövat stark reglering och övervakning av bankerna. För att få med landsbygdsbefolkningen i sparandet har flera av länderna startat postsparbanker. Vidare har man i vissa länder, bland annat i Japan och Sydkorea, haft kontroll över utlåningsräntan för lån till konsumtionsvaror och då sett till att den varit hög. Detta för att minska den privata konsumtionen och därmed höja det privata sparandet. Den minskade inhemska efterfrågan på konsumtionsvaror som då blir följden har haft mindre betydelse då länderna framförallt har satsat på en exportindustri.32
Det som skiljer NIC-länderna från andra utvecklingsländer vad gäller investeringar är framförallt att de privata investeringarna är mycket större i NIC- länderna. Statsmakterna har uppmuntrat privata investeringar på flera sätt. Man har lyckats bättre än andra Utvecklingsländer i sina infrastruktursatsningar, man har fört en investeringsvänlig skattepolitik och man har hållit nere låneräntorna för investeringar under marknadsnivå, något som brukar kallas ”financial repression”.
Detta breda humankapital, höga inhemska sparande och goda makroekonomiska politik har varit en nödvändig bas för den kontinuerliga ekonomiska tillväxten i Ostasien.33 I World Development Report 1991 skrivs det att det krävs en marknadsvänlig strategi för kontinuerlig tillväxt. Denna strategi består av fyra kritiska aspekter: makroekonomisk stabilitet, humankapital utveckling, öppenhet för internationell handel och en miljö som uppmuntrar privata investeringar och konkurrens.34 Som vi har sett ovan uppfyller NIC-länderna i Ostasien dessa krav.
30 Ibid, s. 11 ff.
31 Ibid, s. 40 ff.
32 World Bank Policy Research Report (1993), a.a., s. 16f.
33 Ibid, s. 17 ff.
34 (1991), World Development Report: The Challenge of Development. New York: Oxford University Press.
18
NIC-länderna är den grupp av länder som har haft högst genomsnittlig tillväxt i världen 1960 – 1990. Den årliga ökningen var i snitt 5,5 %.35 Endast Botswana, på grund av stora diamantfyndigheter, har haft högre tillväxt än de främsta NIC- länderna. Sedan 1973 har exporten av industriprodukter från U-länderna vuxit dubbelt så snabbt som råvaruexporten.36 De Ostasiatiska länderna har haft väldigt stora, för att inte säga överlägsna, exportframgångar för sin industri. Deras andel av världsexporten har ständigt vuxit. Från 8 % 1965 till 18 % 1990. På 1960-talet var det framförallt Japans export som växte, på 1970-talet tog de fyra tigrarna över och hade fyra gånger snabbare exporttillväxt än Japan. På 1980-talet var det de Sydostasiatiska länderna Indonesien, Malaysia och Thailand som hade en kraftig ökning av sin export.37
5.2 Landsspecifikt
Här nedan följer en kort genomgång av den ekonomiska utvecklingen för varje land i min undersökning. Datan för köpkraftskorrigerad BNP är hämtat Penn World Table38.
5.2.1 Filipinerna
Filipinernas ekonomi har i förhållande till de flesta andra U-länder varit ganska framgångsrik men i förhållande till de andra länderna i Ost- och Sydostasien har den gått dåligt.39 Filipinerna hade 2005 en köpkraftskorrigerad BNP på 4063 US$ per capita. Detta var det lägsta värdet av alla länder i min studie. Tillväxttakten mellan 1950 och 2005 var också den lägsta, bara 1370 %, från 250 US$ 1950 till 4063 US$
2005. Tillväxttakten var som högst på 1970-talet men överlag har den varit ganska svag.
5.2.2 Hongkong
Hongkong utvecklades till en början som en inkörsport för handel med södra Kina.
Så var fallet till 1950 då det skedde en radikal förändring. Handeln med Kina blev avbruten pga. ett handelsembargo som FN införde som straff för Kinas inblandning i Koreakriget. Hongkongs enda möjlighet var att själv börja producera de varor man tidigare hade köpt av Kina och man började därför en egen tillverkningsindustri.
Trots att landets enda tillgångar är dess hamn, dess läge och dess människor så har
35 World Bank Policy Research Report (1993), a.a., s. 27 ff.
36 Dicken, Peter (1992), a.a., s. 27 f.
37 World Bank Policy Research Report (1993), a.a., s. 28.
38 PWT 6.3
Alan Heston, Robert Summers and Bettina Aten, Penn World Table Version 6.3, Center for International Comparisons of Production, Income and Prices at the University of Pennsylvania, August 2009. http://pwt.econ.upenn.edu/php_site/pwt_index.php
39 Krause, Lawrence B. (1988). “The Roots of Stability: The Economies of Northeast and Southeast Asia.” i Peace, Politics & Economics in Asia, The Challenge to Cooperate. Ed. Scalapino, Robert A.
& Kosaka, Masataka. New York: Pergamon Pres, s. 81.
19
man lyckats få en för regionen kraftig tillväxt och en hög levnadsstandard.40 2005 hade Hongkong en köpkraftskorrigerad BNP på 38156 US$. Endast Singapore hade ett högre värde bland länder i undersökningen. Tillväxttakten har varit kraftig.
Mellan 1960, det första året med data för Hongkong, och 2005 har ekonomin vuxit med 5544 %. De kraftigaste tillväxtperioderna var första halvan av 1960- och sista halvan av 1970-talet.
5.2.3 Indonesien
Indonesien är ett av länderna i undersökningen med lägst köpkraftskorrigerad BNP.
2005 var värdet 4884 US$ per capita. Endast Filipinerna hade ett lägre värde. Mellan 1960, första året med data från Indonesien, och 2005 hade Indonesiens köpkraftskorrigerade BNP ökat med 3130 %. Tillväxten var som kraftigast på 1970- talet. Det relativt låga BNP värdet för 2005 motsäger påståenden om Indonesiens framgångar inom exportindustrin under 1980-talet. Dessutom hade landet en större tillväxt på 1970-talet än på 1980-talet. Det är tveksamt om landet ska räknas till NIC- länderna i över huvud taget.
5.2.4 Japan
Japan har varit det industrialiserade land som varit mest lyckosamt med att skapa en kontinuerlig tillväxt under perioden 1945 – 1973. Sedan 1970-talet har landets ekonomi dock gått in i en relativ stagnation vilken började i och med oljekrisen 1973-1974.41 Japan var det land i min undersökning som 2005 hade tredje störst köpkraftskorrigerad BNP, 29780 US$ per capita. Landet hade den näst största tillväxten mellan 1950 och 2005, 7505 %. Tillväxten var kraftig fram till 1980 för att sedan ha avtagit.
5.2.5 Kina
När det gäller köpkraftskorrigerad BNP för Kina redovisas detta från 1960 i Penn - datan. Då hade Kina en BNP på 102 US$ per capita. Detta värde hade 2005 vuxit till 6483 US$, alltså med 6266 %. Ökningen tog fart på andra halvan av 1970-talet och har sedan dess varit relativt jämn.
5.2.6 Malaysia
Malaysia är mycket rikt på naturresurser. Landet är världsledande när det gäller produktion av naturgummi och palmolja och en bland de världsledande när det gäller tennutvinning. Man exporterar också olja och gas. Denna rikedom på naturresurser har lett till att lönerna varit för höga för att traditionell låglöneindustri, såsom textil och skoindustri, skulle kunna utvecklas. Trots det har tillverkningsindustrin i landet ökat, mycket tack vare att lönerna i grannlandet Singapore varit ännu högre. Landet
40 Ibid, s. 75 f.
41 Krause, Lawrence B. (1988), a.a., s. 73 f.
20
har till exempel dragit till sig investeringar från multinationella företag inom elektronikindustrin.42
Malaysia hade 2005 en köpkraftskorrigerad BNP på 16481 US$ per capita. 1955, det första året med data för Malaysia, var värdet 367 US$. Mellan 1955 och 2005 var alltså ökningen 4389 %. Kraftigast var tillväxten under 1970-talet.
5.2.7 Singapore
Singapore har tack vare sin naturliga hamn alltid varit en inkörsport till och servicecentra för Sydostasien. Visserligen har tillverkningsindustrin expanderat i landet men det är fortfarande framförallt ett servicecentra.43 Singapore hade 2005 en köpkraftskorrigerad BNP som var 38441 US$ per capita. Det var det högsta värdet i undersökningen. 1960, det första år som BNP-data redovisats för landet, var den köpkraftskorrigerad BNPn 775 US$ per capita. Ökningen mellan 1960 och 2005 var alltså 4863 %. I början av 1960-talet var tillväxttakten ganska låg men den tog fart och var mycket kraftig i slutet av sextiotalet och hela sjuttiotalet. Efter det minskade ökningstakten något.
5.2.8 Sydkorea
Efter vapenstilleståndet i Koreakriget 1953 började man i Sydkorea att tillämpa en importsubstitueringsstrategi. Det blev en viss tillväxt i tillverkningsindustrin men överlag gick ekonomin dåligt och man hade en låg ökning av levnadsstandarden.
Detta bidrog till att det 1961 blev en militärkupp och en förändring av landets utvecklingsstrategi. Man försökte ta efter Japan och liberaliserade importen som en del av en exportledd tillväxt. Detta ledde till en kraftig tillväxt av arbetskraftsintensiv tillverkningsindustri inriktad på export vilket i sin tur gav en kraftig tillväxt för hela ekonomin. Denna tillväxt har varit bestående under hela perioden 1965 till 1990.44 Sydkorea hade 2005 en köpkraftskorrigerad BNP på 22048 US$ per capita. Mellan 1955 och 2005 ökade den med 8045 %. Det är den procentuellt största ökningen i hela undersökningen. Ökningstakten var som störst mellan 1965 och 1990. Efter det har den minskat rejält.
5.2.9 Thailand
2005 hade Thailand en köpkraftskorrigerad BNP på 8666 US$ per capita. 1950 var detta värde 185 US$. Ökningen mellan 1950 och 2005 var alltså 4581 %. Efter en negativ tillväxt i början av 1950-talet följde en ständig ökning fram till 1995. Mellan 1995 och 2000 skedde dock återigen en minskning av den köpkraftskorrigerade BNPn.
42 Ibid, s. 80 f.
43 Krause, Lawrence B. (1988), a.a., s. 77
44 Krause, Lawrence B. (1988), a.a., s. 76.
21
5.3 Sammanfattning
Det mest iögonfallande när det gäller siffrorna över den köpkraftskorrigerade BNP:n för Ostasiens länder är hur Hongkong och Singapore har de överlägset högsta siffrorna. Dessa länder hade 2005 en köpkraftskorrigerad BNP på 38156 respektive 38441 US$ per capita. Sedan följer Japan och Sydkorea med 29780 respektive 22048 US$ per capita. Japan hade den högsta faktiska BNP per capita men när den köpkraftskorrigeras hamnar den bara på tredje plats. Sydkorea hade alltså bara en köpkraftskorrigerade BNP per capita som var drygt hälften av de andra tigrarna (Hongkong och Singapore). Malaysia hade en köpkraftskorrigerad BNP på 16481 US$ per capita. De övriga länderna i Sydostasien, tillsammans med Kina, är de länder i undersökningen som har lägst köpkraftskorrigerad BNP per capita. Thailand har högst värde i denna grupp och Filipinerna lägst, 8666 respektive 4063 US$ per capita.
Det är alltså Japan, tigrarna och Malaysia som har det högsta ekonomiska välståndet, alla dessa länder räknas till höginkomstländer, medan de flesta länderna i Sydostasien, såsom Filipinerna och Indonesien, har det lägsta. Det mest överraskande är att det är så stor skillnad mellan de så kallade nyligen industrialiserade, NIC-länderna45, i undersökningen. Det är framförallt Indonesien som har en oväntat låg köpkraftskorrigerad BNP. Detta låga värde gör att det är tveksamt om landet verkligen kan räknas till NIC-länderna. Det är också lite överraskande att Sydkorea hade så mycket lägre köpkraftkorrigerad BNP per capita än Singapore och Hongkong.
6. ANALYS
I detta kapitel kommer jag att undersöka om det finns något linjärt samband mellan den köpkraftskorrigerade BNP per capita och andelen medelålders46 respektive andelen i beroendeålder47. Först studeras varje land för sig och sedan kommer jag att se om skillnaderna mellan de olika ländernas köpkraftskorrigerade BNP per capita kan förklaras med skillnader i ålderstruktur.
6.1 Filipinerna
Siffrorna för Filipinerna visar inte på något positivt samband mellan andelen medelålders och BNP per capita. Det lilla samband som finns är snarare negativt. I början av mätperioden var andelen medelålders som störst samtidigt som BNP per capita var som minst. På det hela taget har så har det linjära sambandet mellan de två faktorerna ett mycket lågt förklaringsvärde. R² är bara 0,65. Andelen medelålders har följaktligen inte påverkat den ekonomiska utvecklingen på Filipinerna 1950 -2005.
45 Indonesien, Malaysia och Thailand
46 40-64 år.
47 0-15 år och 65+ år.
22
När man studerar hur andelen i beroendeålder har påverkat den ekonomiska utvecklingen så är det linjära sambandet desto starkare. R²-värdet är 0,98.
År
Andel i beroendeålder
Andel medelålders
Köpkraftskorrigerad BNP (US$/capita)
1950 47,18% 16,01% 250,41
1955 48,32% 15,74% 356,72
1960 48,89% 15,20% 444,59
1965 49,17% 14,74% 483,63
1970 48,24% 14,14% 692,09
1975 47,28% 14,00% 1074,78
1980 46,30% 14,03% 1740,75
1985 44,97% 14,43% 1923,67
1990 43,93% 14,95% 2553,38
1995 42,70% 16,18% 2876,68
2000 41,26% 17,41% 3671,97
2005 39,42% 18,78% 4063,08
R2-
Värde 0.98 0.65
Tabell 1: Filipinerna.
6.2 Hongkong
För Hongkong är det linjära sambandet mellan andelen medelålders och BNP per capita mellan åren 1960 och 2008 starkt. R² är 0.91. Andelen i beroendeålder har också ett bra förklaringsvärde på BNP per capita under perioden. Här är R²-värdet 0,87. För Hongkong förklarar alltså andelen medelålders på ett bra sätt det köpkraftskorrigerade BNP per capita värdet. Andelen i beroendeålder gör också det, men inte riktigt lika bra.
År
Andel i beroendeålder
Andel medelålders
Köpkraftskorrigerad BNP (US$/capita) 1950 32,89% 16,35%
1955 37,88% 18,98%
1960 43,66% 20,69% 676,03
1965 43,70% 21,40% 1230,25
1970 40,98% 22,55% 1941,12
1975 35,75% 24,14% 3380,54
1980 31,98% 23,35% 7676,57
1985 30,88% 22,69% 12509,21 1990 29,98% 24,33% 20106,97 1995 29,11% 26,89% 26053,36 2000 27,86% 31,24% 29871,87 2005 26,62% 36,51% 38156,11
R2-
Värde 0.87 0.91
Tabell 2: Hongkong.
