K ÄRNKOMPETENSER I PRAKTIKEN
En kvalitativ intervjustudie om
operationssjuksköterskors upplevelser av att
arbeta på operationssalen
T HE PRACTICE OF CORE COMPETENCIES
A qualitative interview study of operating
theater nurses’ experiences of working in the
operating theater
Examensarbete inom huvudområdet omvårdnad Avancerad nivå
15 Högskolepoäng Hösttermin 2020
Författare: Monika Bergström Johanna Johnsson
SAMMANFATTNING
Titel: Kärnkompetenser i praktiken
- En kvalitativ intervjustudie om operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta på en operationssal
Författare: Bergström, Monika; Johnsson, Johanna
Institution: Institutionen för hälsovetenskaper, Högskolan i Skövde
Program/kurs: Examensarbete i omvårdnad - operationssjuksköterska A1E OM865U
Handledare: Svanström, Rune Examinator: Dahl Aslan, Anna
Sidor: 23.
Nyckelord: Operationssjuksköterska, ansvar, teamarbete, kommunikation, hälsa.
___________________________________________________________________________
Bakgrund: Operationssjuksköterskan har en skyddad yrkestitel som innebär specifikt ansvar för patienten både före, under och efter det kirurgiska ingreppet. Ansvaret
formuleras i kärnkompetenserna i kompetensbeskrivning för specialistsjuksköterska inom operationssjukvård.
Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta på operationssalen.
Metod: En kvalitativ metod användes där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med operationssjuksköterskor med minst ett års yrkeserfarenhet. Datamaterialet
analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema: Operationssjuksköterskans arbete präglas av att omväxlande fokusera på helhet och delar, samt tre kategorier; att arbeta i team, att hitta sin plats och att ha patienten i fokus.
Konklusion: Studien visade att kontinuitet i teamets sammansättning har betydelse för hur väl kommunikation och samarbete fungerar under en operation. Väl inarbetade team medför ett effektivare och kvalitativt bättre arbete och en säkrare vård för patienten.
ABSTRACT
Title: The practice of core competencies
- A qualitative interview study of operation theater nurses’ experiences of working in the operation theater
Author: Bergström, Monika; Johnsson, Johanna
Department: School of Health Sciences, University of Skövde
Course: Master Degree Project in Nursing, 15 ECTS OM865U
Supervisor: Svanström, Rune Examiner: Dahl Aslan, Anna
Pages: 23.
Keywords: Operating theater nurse, responsibility, team work, communication, health
___________________________________________________________________________
Background: The operating theater nurse has a protected work title that includes specific responsibilities for the patient before, during and after the surgical procedure.
The aim: The aim of the study was to describe operating theater nurses’ experiences of working in the operating theater.
Method: A qualitative method was used, five semi-structured interviews were made with operating theater nurses that have worked at least one year in the profession. The data was analysed with qualitative content analysis.
Result: The analysis resulted in one overarching theme: The work of the operating theater nurse is characterized by continually changing focus between the whole and its parts, and three categories; To work in a team, To find one's place and To focus on the patient.
Conclusion: The study showed that team continuity has an impact on how well the communication and teamwork works during a surgical procedure. Teams that often work together will result in a more effective process, a better quality of the outcome and a safer care of the patient.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 1
BAKGRUND 1
Sjuksköterskans ansvar 1
Operationssjuksköterskans specifika ansvar 2
Operationssjuksköterskans kärnkompetenser 2
Personcentrerad vård 2
Evidensbaserad vård 3
Förbättringskunskap och kvalitetsutveckling 3
Säker vård 3
Informatik 4
Samverkan i team 4
Hälsa 5
PROBLEMFORMULERING 5
SYFTE 6
METOD 7
Urval 7
Datainsamling 8
Analys 8
Etiska överväganden 9
Förförståelse och reflexivitet 9
RESULTAT 11
Att arbeta i team 11
Att hitta sin plats 13
Att ha patienten i fokus 15
DISKUSSION 16
Metoddiskussion 17
Resultatdiskussion 18
Samverkan i team 18
Säker vård 18
Personcentrerad vård 19
Evidensbaserad vård 19
Konklusion och kliniska implikationer 20
REFERENSER 21
BILAGOR
1. Brev till verksamhetschef 2. Brev till deltagare
3. Intervjuguide
1
INLEDNING
Operationssjuksköterskans arbete på operationssalen innebär att ansvara för patientens vård före, under och efter det kirurgiska ingreppet. I praktiken uttrycks detta som att vara huvudansvarig för hygien, aseptik, medicintekniska produkter och instrument. Dessutom ingår operationssjuksköterskan i ett team som består av olika individer med specifika kunskaper och ansvarsområden (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Teamen består av olika personer inför varje operation vilket ställer krav på kommunikation och samarbete (Sandelin, 2015). Specialistutbildningen till operationssjuksköterska har framförallt fokuserat på de enskilda arbetsuppgifter som en operationssjuksköterska utför vilket är naturligt när man ska lära sig ett nytt yrke. Författarna till denna studie har flerårig erfarenhet av teamarbete i liknande miljö (kranskärlsintervention och kärlkirurgi) vilket medfört en redan inarbetad helhetssyn på teamarbete och på möjligheten att fokusera på en patient i taget. Denna förförståelse resulterade i att vi, under hela utbildningen, har varit intresserade av vad vårt nya yrke kommer innebära på en övergripande nivå.
BAKGRUND
En yrkestitel talar om vilket yrke en person har, en skyddad yrkestitel är skyddad av ett regelverk i svensk lag så att bara vissa får använda titeln som t.ex. legitimerad yrkestitel (UHR, 2020). Att ha ett yrkesansvar som legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvård innebär att arbetet utgår från vetenskap och beprövad erfarenhet, säker och omsorgsfull vård, att vården ska genomföras i samråd med patienten samt visa patient respekt och omtanke (SFS 2010:659).
Sjuksköterskans ansvar
Den legitimerade sjuksköterskan är specifikt ansvarig för patientens omvårdnad. Arbetet ska ske enligt gällande lagar, riktlinjer och förordningar. Arbetet ska präglas av ett etiskt förhållningssätt med respekt för mänskliga rättigheter och hänsyn till den enskilda människans värderingar, tro och integritet (Sjuksköterskeföreningen, 2017b). Hen ska tjäna mänskligheten vilket kräver bl a reflektion, kunskap och en vilja att ta ansvar (Forsberg, 2016). Vidare skriver Forsberg (2016) att sjuksköterskan ska stå upp för centrala värden och försvara patientens värdighet som litar på att vårdpersonalen ska ta hand om dem. Ju mer utsatt patienten är desto större är ansvaret. Detta kräver mod och att man stöttar kollegor och medarbetare att våga säga till en medarbetare om patienten kränks.
Sjuksköterskans yrkesansvar innebär ett personligt ansvar för kontinuerligt lärande för att kompetensen ska upprätthållas. Vidare ska sjuksköterskan sköta sin egen hälsa så att vården av andra inte äventyras. I ansvaret ingår också att verka för gott samarbete, respekt för kollegor och skydda personer vars hälsa är hotad (Sjuksköterskeföreningen, 2017a).
2
Operationssjuksköterskans specifika ansvar
Operationssjuksköterskan har en skyddad yrkestitel vilket innebär att det är en legitimerad sjuksköterska som har en specialistsjuksköterskeexamen inom operationssjukvård (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020). Operationssjuksköterskan ansvarar för patientens vård före, under och efter det kirurgiska ingreppet, och därför krävs speciella kunskaper i perioperativ omvårdnad (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Det patientnära arbetet påbörjas när operationssjuksköterskan tar emot på operationsavdelningen, och kan pågå i allt ifrån mindre än 1 timme och upp till flera timmar (Lindwall & von Post, 2000).
Mötet med patienten i den perioperativa processen är viktigt för operationssjuksköterskan för att bygga upp ett respektfullt möte och få patienten att känna sig som en hel människa och inte bara en diagnos (Lindwall & von Post, 2000). Den perioperativa sjuksköterskan har även ett personligt ansvar för sina vårdhandlingar och har en vilja att ta hand om patientens hälsa och välbefinnande (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a).
Operationssjuksköterskans arbete och ansvar regleras ytterst av Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763). Operationssjuksköterskan har en stor roll att förhindra patientens lidande i vårdandet genom att ansvara för hygien och aseptik, handhavande av medicintekniska produkter, instrumentering och instrumentvård. I ansvaret ingår även ledarskap och kommunikation, samverkan i operationsteamet, positionering av patienten samt hantering av intraoperativt tagna preparat från patientens kropp (Myklestul m fl, 2012, Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a).
Operationssjuksköterskans kärnkompetenser
Operationssjuksköterskans kärnkompetenser är: personcentrerad vård, evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård, informatik samt samverkan i team.
Dessa beskrivs vidare nedan (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a, 2020b).
Personcentrerad vård
Inom sjukvården startar personcentrerad vård i mötet mellan patient och vårdare, där den ena parten är i underläge, i behov av hjälp och beroende av den andra parten som är där frivilligt och har kunskapen som ger ett överläge. Maktbalansen mellan dessa parter är ojämn vilket alltid måste finnas i vårdarens medvetande så att patientens underläge inte förstärks i det praktiska arbetet (Forsberg, 2016).
För att få till en personcentrerad vård på operationssalen jämfört med andra möten i vården så ställs höga krav på operationssjuksköterskan att vara påläst på patientens hälsotillstånd och eventuella önskemål om sådana framgår av journal. Mötet sker oftast i operationssalen precis innan operationen ska starta vilket innebär att operationssjuksköterskan har endast lite tid att etablera kontakt med patienten och stämma av att planerad omvårdnad stämmer överens med patientens önskemål (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Om det finns möjlighet att träffa patienten preoperativt och postoperativt finns en chans att operationssjuksköterskan kan skapa kontinuitet i vårdandet för patienten (Lindwall & von Post, 2008).
3
Patientens underläge förstärks dessutom under en operation eftersom hen är sövd, helt utlämnad och ofta blottad, och inte alls kan föra sin talan. Det är därför extra viktigt att operationssjuksköterskan och teamet hela tiden är medvetna om att det är en människa som ligger där och inte bara ett organ som ska opereras (Forsberg, 2016).
Evidensbaserad vård
För att bedriva en god och säker vård för patienten krävs att arbetet sker utifrån ett vetenskapligt förhållningssätt. Detta innebär att kontinuerligt hålla sig uppdaterad och ompröva sina metoder när nya rön kommer fram. Mängden forskningen inom ämnet omvårdnad ökar dramatiskt varje år. Den stora mängden nya studier kan vara svår att ta till sig i sjuksköterskans dagliga arbete då det ofta saknas systematiska sammanställningar av aktuell forskning. Evidensbaserad vård är en förutsättning för att fortsätta utföra säkra och vetenskapligt baserade metoder, samt förhindra eventuella skadliga metoder, som påverkar patientens hälsa (Willman m fl, 2016). Nyström (2013) skriver att vetenskapliga rön lättast implementeras om de bygger på data som ligger nära den egna verksamheten. Enligt kompetensbeskrivningen innebär evidensbaserad vård att operationssjuksköterskan jämkar samman patientens situation, sin egna kliniska expertis och systematisk sammanställd forskning för att hitta bästa möjliga omvårdnadsåtgärder (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). För att kunna utföra denna jämkning krävs också ett professionellt omdöme som utvecklas över tid (Myklestul m fl, 2012). Wiklund (2003) beskriver evidensbaserad vård som en integration av teori och praktik vilket egentligen betyder att vi gör det vi vet fungerar.
Förbättringskunskap och kvalitetsutveckling
Socialstyrelsen har tagit fram föreskrifter för God vård (SOSFS 2005:12), som bland annat innehåller allmänna kvalitetsindikationer för personer som vårdas inom hälso- och sjukvård.
Dessa indikationer omfattar bl a hur patienten ska bemötas, att patientens egen kunskap och erfarenhet ska tas tillvara, samt att patienten ska vara delaktig i vårdens planering och genomförande.
Standardiserade vårdplaner (SVP) är ett resultat av ett strukturerat förbättrings- och kvalitetsarbete som baserats på evidensbaserad vård. Dessa definierar hur vården ska utföras på en grundläggande nivå för en specifik situation och bör vidareutvecklas kontinuerligt (Forsberg, 2016). På operationssalen arbetar man ofta utifrån SVP som beskriver exempelvis vilken positionering som är lämplig inför ett specifikt ingrepp eller om det är några särskilda förberedelser som ska göras. En förutsättning för vidareutveckling av rutiner och SVP är att personalen har en arbetsmiljö där man vågar ifrågasätta och föreslå nya lösningar och förbättringar (Forsberg, 2016). Operationssjuksköterskan ska kunna vidareutveckla sina egna kunskaper och personliga färdigheter samt även kunna genomföra förbättringsarbete på en mer övergripande nivå (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Detta ställer krav på operationssjuksköterskans engagemang och kreativitet då det ofta är operationssjuksköterskan idéer som leder till förbättringsarbeten (Myklestul m fl, 2012).
Säker vård
Patienten utsätts för flera risker såsom fysisk skada av positionering på operationsbordet, kvarglömd kirurgisk utrustning och att ingreppet sker på fel sida. En central del för säker vård är att operationssjuksköterskan skall verka för att förebygga vårdskada vilket innebär att upptäcka och minska antalet oönskade händelser i samband med operativa ingrepp.
4
(Riksföreningen för operationssjukvård, 2020). En annan huvuduppgift är att operationssjuksköterskan ansvarar för bibehållen aseptik och infektionsförebyggande åtgärder under ingreppet. Operationssjuksköterskans unika kompetens krävs för att minska risken för postoperativa infektioner (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a).
Operationssjuksköterskan ska i sin unika kompetens ha en helhetssyn över operationssalen, kunna ha fokus på flera parallella processer samtidigt, så som operationsområde, kontroll över kirurgisk utrustning, vara förberedd inför kommande moment samt övervaka att aseptiken bibehålls (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). Myklestul m fl (2012) beskriver denna “situationsmedvetenhet” som en förutsättning för att operationssjuksköterskan ska kunna fatta rätt beslut för patientens omvårdnad i den situation som uppstår här och nu. Dessutom måste operationssjuksköterskan behärska högteknologisk utrustning såsom kirurgiska instrument, röntgenutrustning och annan medicinsk teknisk apparatur. Användning av utrustningen styrs av lagar och standards (SFS 1993:584, Vårdhandboken, 2020).
Informatik
Inom vården arbetar personalen dagligen med många olika dataprogram som är viktiga verktyg för att bedriva god vård. Standardiserade vårdplaner är ett exempel på ett verktyg som behöver vara lättillgängligt i det dagliga arbetet. I en studie av Forsberg framkom att sjuksköterskor sällan söker ny kunskap genom vetenskapliga artiklar utan diskuterar hellre nya idéer med varandra eller med läkare, som ofta är mer uppdaterade (Forsberg, 2016).
Operationssjuksköterskan ska behärska digital teknik såsom patientjournalsystem, operationsplaneringsprogram, avvikelsehantering och standardiserade vårdplaner samt personlig kommunikation. Det är också operationssjuksköterskan som ansvarar för att dokumentera specifika delar av operation som till exempel vilken kirurgisk utrustning och material som användes. Efter varje operation skriver operationssjuksköterskan sin signatur i operationsjournalen som en försäkran om att säkerhetskontroll av den kirurgiska utrustningen är utförd korrekt (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020).
Samverkan i team
Ledarskap är ett kompetensområde som beskrivs i Riksförening för operationssjukvård (2020b). Där står det bland annat att operationssjuksköterskan ska samverka för den perioperativa vårdkedjan genom att planera, informera och konsultera kring patientens perioperativa förlopp tillsammans med de andra aktörerna kring patienten. Alla teammedlemmar ha ett gemensamt ansvar för att vården ska bli så bra som möjligt i samråd med patienten (Sandelin et al. 2015). Ett operationsteam består av specialister inom sina professioner, som har olika roller/uppgifter i arbetet, men som arbetar mot samma mål och har gemensamt ansvar att nå detta mål. De är ömsesidigt beroende av varandras unika kompetenser (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020b). Bemanningen på en operationssal ser olika ut i Sverige och i andra länder (Järhult & Offenbartl, 2006).
Operationssjuksköterskan kan ha en undersköterska eller en annan operationssjuksköterska till hjälp under operationen. Att arbeta på en operationsavdelning innebär teamarbete och kvaliteten på utförandet av uppgifterna på sal beror på teamets samarbetsförmåga och på hur teamets olika kompetenser ser ut (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020b). Teamets uppbyggnad varierar, gemensamt är att olika professioner jobbar med varandra (Thylefors, 2013).
5
I den komplexa operationsmiljön utför operationssjuksköterskan sitt arbete ställs det höga krav på kommunikation för en säker vård. Brister i kommunikation påverkar stämningen i teamet negativt då deltagarna i teamet inte har förstått varandra (Clayton et al, 2016). God kommunikation ger förutsättning för färre misstag, säkrare och kortare operationer.
Teammedlemmarnas utbildning, språklig bakgrund och ålder är komponenter som påverkar kommunikationen i teamet. Operationssjuksköterskans tydliga roll i teamet är att ansvara för aseptik, hygien och infektionsprevention (Riksföreningen, 2020b).
Hälsa
Operationssjuksköterskans kompetens och kunskap i den komplexa operationsmiljö handlar om att kunna ta hand om människan för att återskapa hälsa, behålla hälsa eller underlätta i livets slutskede genom operativ behandling. Omvårdnaden uttrycks bland annat i alla säkerhetskontroller som operationssjuksköterskan utför under en operation, såsom kontroll av aseptik, instrument och positionering (Myklestul m fl, 2012).
Hälsa kan beskrivas på många olika sätt men den vanligaste formuleringen är WHOs definition, där hälsa är ett tillstånd av totalt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte bara frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning (WHO, 2006). Katie Eriksson skrev (1987) att “vårdvetenskapens intresse är hälsa” (s. 73). Hälsa kan även uttryckas som att människan “är” hälsa vilket innebär att ingen kan ge hälsa åt någon, endast stötta personen i sin hälsa (Eriksson, 1992).
Wiklund (2003) skriver vidare att hälsa inte är en motsats till sjukdom utan en del av människans liv samt att inom vårdvetenskapen betonas hälsa och lidande istället för sjukdom. Vad som uppfattas som hälsa varierar från person till person och mellan olika tidpunkter i livet. Forsberg (2016) beskriver att praktiken inom omvårdnad består av fyra övergripande områden: “främja hälsa och välbefinnande, förebygga ohälsa, återställa hälsa samt…främja en värdig död” (s.26).
Tidigare forskning
De studier som framkom vid sökning på operationssjuksköterskors erfarenheter av arbete på operationssal behandlar specifika områden av yrket såsom kommunikation i teamet (Sandelin et al, 2015), patientens utsatta situation (Ingvarsdottir & Halldorsdottir, 2018) samt hur omvårdnaden uttrycks i handling (Blomberg m fl, 2015). Tidigare studier har därmed inte belyst operationssjuksköterskors arbete på ett övergripande sätt.
PROBLEMFORMULERING
Operationssjuksköterskor har ett viktigt och specifikt ansvar under en operation för att bland annat undvika vårdskada för patienten vid positionering och intrumenthantering. Arbetet sker i team som kan variera från dag till dag och från operation till operation. Mötet med den vakna patienten är kort och ställer höga krav på att hela teamet visar respekt för patienten och får hen att känna sig som en hel och unik människa. Dessutom ska själva ingreppet följa en säker struktur och en rad lagar och riktlinjer. I dagsläget saknas generell forskning om
6
hur detta ansvar och arbete upplevs i vardagen på en operationssal. Denna studie kommer beskriva hur några operationssjuksköterskor upplever detta.
SYFTE
Att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta på operationssalen.
7
METOD
Operationssjuksköterskors upplevelser av sitt arbete på operationssalen på en generell nivå är ett område som det finns begränsad forskning på så kan en induktiv studie vara lämplig.
Det innebär en mer förutsättningslös observation eller beskrivning av fenomenet (Elo &
Kyngäs, 2008, Priebe & Landström, 2017). Då syftet är att beskriva upplevelser passar det att genomföra intervjuer med den yrkesgrupp som är aktuell, dvs fråga den som kan beskriva fenomenet (Dahlberg, 1997, Danielsson, 2017, Dalen, 2015). Inom kvalitativ forskning är ett mål att nå insikt om fenomen som berör personer och situation i deras sociala verklighet (Dalen, 2015). Eriksson (1992) skriver att kunskap om verkligheten inom vården bör baseras på “beskrivning, tolkning och förståelse av vårdandets fenomen” (s. 26).
Vårdvetenskapens ontologiskt ställningstagande innebär att människan är i grunden sin kropp, själ och ande. Människan känner, upplever och handlar som kroppar i ett sammanhang och i relation till något annat, exempelvis en speciell situation (Eriksson, 1992, Wiklund, 2003, Lindwall & von Post, 2008). Katie Eriksson (1987) beskriver att människans medvetande speglar världsbilden och att vår inre och yttre värld bildar en helhet.
Reflekterande dialog kan användas för att uppmuntra intervjupersonen att reflektera över ett fenomen eller en företeelse som kanske inte är ny men som inte fokuserats på tidigare (Dahlberg, 1997). En delvis strukturerad intervju innebär att samtalet är inriktat på ett avgränsat område som forskaren valt. Detta kan underlätta att få en djupare reflektion kring området (Dalen, 2015). En intervjuguide kan underlätta för forskaren att hålla intervjun inom studieområdet samt täcka de viktigaste delarna. Det är viktigt att inleda med övergripande frågor som berör områdets periferi för att informanten ska känna sig trygg med ämnet. Om allt för känsloladdade delar berörs initialt kan det vara svårt att komma åt en reflekterande beskrivning (Dalen, 2015). En provintervju kan underlätta för författarna att dels avgöra om frågorna ger svar på syftet samt om avsatt tid kommer räcka för att täcka intervjuområdet (Lans, 2013).
Urval
För att få fram en berättelse som fokuserar på reflektioner inom yrket är det bra om informanten har uppnått en viss erfarenhetsnivå. Enligt Benner (1993) är det först när sjuksköterskan (här operationssjuksköterskan) uppnått stadiet kompetent som hen har börjat utveckla ett kritiskt tänkande till arbetet vilket underlättar reflektion över arbetsområdet.
Inklusionskriterierna för denna studie var operationssjuksköterskor med minst ett års erfarenheter i yrket. Förfrågan om tillstånd av genomförande av studien ställdes skriftligt till verksamhetschefen för operationsavdelningen på Skaraborgs Sjukhus Skövde. Förfrågan innehöll information om studiens syfte, tillvägagångssätt samt önskemål om att deltagande i studien kommer göras på arbetstid (se bilaga 1). Enhetschefer på avdelningen kontaktades muntligt och skriftligt med information om studien och förfrågan om bistående gällande urval av operationssjuksköterskor som har minst ett års erfarenhet i yrket. Detta bekvämlighetsurval valdes för att möjliggöra intervjutillfällen under arbetstid för informanterna samt för att uppnå lämplig omfattning inom tidsaspekten för denna studie.
Enhetscheferna förmedlade namn på fyra operationssjuksköterskor som tillfrågades muntligt och skriftligt om deltagande i studien genom informationsbrev om studiens syfte, innehåll
8
samt frivilligt deltagande (se bilaga 2). Dessutom inkluderades pilotintervjun som en femte deltagare. Skaraborgs Sjukhus Skövde valdes utifrån närhet till författarnas hemort samt det begränsade tidsutrymmet för studien. Urvalet resulterade i intervjuer med fem operationssjuksköterskor, fyra kvinnor och en man. Medelvärde för antalet år i yrket var 13,6 (5-34 år).
Datainsamling
En intervjuguide arbetades fram med halvstrukturerade frågor (se bilaga 3), baserade på kompetensbeskrivning för specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, för att svara på studiens syfte samt som stöd för intervjuaren. En pilotintervju genomfördes med en erfaren operationssjuksköterska. Detta gjordes dels för att testa frågorna och teknisk utrustning samt som övningstillfälle för författarna. Intervjuguiden bedömdes täcka syftet. Pilotintervjun användes i studien då den var av god kvalitet och täckte studiens forskningsområde väl.
Ytterligare fyra intervjuer genomfördes gemensamt av författarna i ett rum på informanternas arbetsplats utan störande element och pågick mellan 20-30 minuter, vilket kändes tillräckligt då vi bedömde att ämnet blev uttömt. Intervjuerna spelades in med hjälp av författarnas mobiltelefoner och transkriberas ordagrant av författarna i dataprogrammet Word. Varje intervju kodades efter transkribering och benämndes med en siffra som fortsatt identitet för att säkerställa konfidentialitet.
Analys
Materialet analyserades utifrån Danielssons (2017) beskrivning av kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats (sk konventionell innehållsanalys). Begreppen meningsenhet, kondenserad meningsenhet, kod, subkategori och kategori är centrala för denna ansats. Meningsenhet är en del av texten, meningar eller stycken, som har ett budskap som svarar på syftet. Kondenserad meningsenhet är en reducerad meningsenhet och innehåller det mest väsentliga i det valda stycket. Kod är ett namn på en kondenserad meningsenhet och kan beskrivas med ett eller ett fåtal ord (etikett). Närliggande koder grupperas i subkategorier som därefter kan grupperas ytterligare till kategorier och eventuellt teman som presenteras i resultatet. Ett analysschema rekommenderas för att underlätta själva textanalysen. Schemat eller mallen kan skapas i datorn som en tabell med intervjutext, meningsenheter, koder, subkategorier och kategorier. Hur schemat byggs upp beror på vilken analysform som passar för studien. I denna studie bestod schemat av intervjunr, meningsenhet, kondenserad meningsenhet, kod, subkategori och kategori.
Båda författarna läste de transkriberade texterna flera gånger för att bilda sig en uppfattning om innehållet. Textmaterialet delades därefter lika mellan författarna som sökte efter meningsenheter utifrån studiens syfte. Samtliga meningsenheter skrevs in i en tabell i programmet Excel, numrerade per intervju. En kondenserad beskrivning av varje meningsenhet skrevs samt kodades av författarna enskilt och därefter tillsammans. Koderna grupperades till subkategorier och därefter till kategorier genom att gå fram och tillbaka mellan dessa delar. Se exempel i tabell 1
9
Intervju
nr Meningsenhet Kondenserad
meningsenhet
Kod SubkategoriKategori
1 När man står på en operation vid till exempel en höftplastik eller knäplastik och i teamet där man ofta jobbar tillsammans att det blir en annan [känsla], liksom. Det blir också det här, varje person vet så tydligt sin del i det. Det flyter på så bra av sig självt. Och det är en väldigt häftig känsla när det blir så där. Då önskar man ibland att man fick uppleva det lite oftare.
Varje person vet så tydligt sin del i det, det flyter på så bra av sig självt. En väldigt häftig känsla.
Arbetet flyter
Arbetet flyter på
Att arbeta i team
4 Jag är inte så jätteofta inne på operation nu för tiden, eller på salen är jag, men jag står inte i såret. Och när jag gör det känner jag att det tar väldigt lång tid för mig att dokumentera alla de här olika delarna. Det är en nackdel
Om man inte gör momentet ofta så tar det längre tid vilket är en nackdel
Risk för osäkerhet /missar
Otrygghet Att hitta sin plats
Tabell 1. Intervjunr, meningsenhet, kondenserad meningsenhet, kod, subkategori, kategori
Resultatet skapades genom ett flöde mellan författarnas egna tolkning av materialet samt de meningsenheter som valts ut. Resultatet presenteras i form av de kategorier som framkommit, dvs dess mening. Innehållet består av beskrivning av subkategorier dels i text samt i tabeller som visar hur texten bearbetats. Citat används för att ge ytterligare trovärdighet, utan att identifiera informanten (Danielsson, 2017).
Etiska överväganden
Studier på magisternivå omfattas inte av etikprövningslagen (SFS 2003:460). Emellertid är det viktigt att klargöra etiska överväganden även på denna nivå eftersom enskilda personer ställer upp och beskriver personliga upplevelser som inte ska kunna härledas till denna person i resultatet. De som ingår i studien har informerats skriftligt och muntligt om studien samt att deltagandet var frivilligt. Uppgifter som lämnats till forskarna har förvarats säkert och utan åtkomst för obehöriga. Ljudfiler från intervjuerna har endast använts till studiens ändamål.
Förförståelse och reflexivitet
Som tidigare beskrivits har författarna till denna studie viss förkunskap och förförståelse för att arbeta i ett specialiserat team. Carlsson (2012) och Dalen (2012) beskriver hur detta inifrånperspektiv eller “inomförförståelse” (Dalen, 2012, s 17) kan leda till en djupare förståelse för det studerade området samt i kontakten med informanten eftersom vi är förtrogna med begrepp och situationer. Dock finns en risk att datainsamling och analys påverkas av forskarens subjektiva förståelse och kunskap, vilket skulle kunna medföra att nyanser och detaljer i materialet missas eller att tolkningar görs på sådant som inte beskrivits.
10
Reflexivitet innebär att forskaren tydliggör sin betydelse för arbetet genom exempelvis reflektiva anteckningar under mötet med informanten alternativt i samband med transkribering. Dessa reflektioner ökar trovärdigheten för studiens resultat (Carlsson, 2012).
Under en intervju tolkas informantens berättelse av forskaren. Tolkningen bygger dels på de direkta uttalanden som framkommer samt i den dialog som utvecklas mellan forskaren och det transkriberade materialet. Dialogen påverkas av forskarens förförståelse samt den teori som ligger till grund för forskningen (Dalen 2012). Författarna har kontinuerligt reflekterat över intervjumaterialet, sin egen förförståelse och i möjligaste mån försökt hålla tolkningar nära texten.
11
RESULTAT
Analysen resulterade i ett övergripande tema och tre kategorier. Temat som genomsyrar hela resultatet är Operationssjuksköterskans arbete präglas av att omväxlande fokusera på helhet och delar. Helheten står för teamets samarbete, gemensamma ansvar och teamkänsla, hela patienten och hela operationen. Delarna består av teammedlemmar och deras enskilda yrkesansvar, specifika arbetsuppgifter och det organ på patienten som opereras.
Operationssjuksköterskan får, genom sin yrkeserfarenhet, med tiden en känsla för helheten när hen släpper blicken från en enskild del och får en överblick av helheten. Det handlar om att se sin roll i förhållande till andra, att se sin uppgift i förhållande till andras uppgifter och uppskatta det ömsesidiga beroende som teamets medlemmar har av varandra. Resultatet presenteras i form av kategorierna Att arbeta i team, Att hitta sin plats och Att ha patienten i fokus samt subkategorier enligt tabell 2.
Tema Operationssjuksköterskans arbete präglas av att omväxlande fokusera på helhet och delar
Kategori Att arbeta i team Att hitta sin plats Att ha patienten i fokus Subkategori Olika konstellationer
Arbetet flyter på Teamkänsla
Veta sitt ansvar Utveckla sitt arbetssätt
Ständig utmaning
Noggrannhet Se hela patienten Resultat prioriteras Tabell 2. Tema, kategorier och subkategorier.
Att arbeta i team
Olika konstellationer
Informanterna framhåller i sina beskrivningar betydelsen av kontinuiteten i teamet. Teamets sammansättning sägs ha stor betydelse för om arbetet flyter på eller inte under en operation.
De beskriver att det pågår ett aktivt arbete på operationsavdelningen med att skapa en bra teamkänslan för att arbetet ska bli effektivt och vara av god kvalitet. Teamövningar för specifika situationer och professionsöverskridande diskussioner är två exempel som bidragit till positivt teamarbete. Teamen består av olika konstellationer varje dag och på dagtid görs urvalet från en stor personalgrupp. Det kan upplevas som en ganska stökig miljö med flera kringfunktioner med roller såsom koordinatorer, sektionsledare och resurspersoner.
Informanterna menar att en fördel med detta är att det finns möjlighet för operationssjuksköterskan att få lunchrast eftersom det kan finnas extra personal som kan lösa av arbetet. En nackdel kan vara att den stora mängden personal gör arbetsmiljön rörig med mer spring in och ut från operationssalen samt att personer utanför tittar in eller bara öppnar dörren. Operationssjuksköterskan måste då ha koll på fler personers rörelse och om dessa kommer emot sterila ytor. Informanter betonar att en fungerande kommunikation i teamet är extra viktig när …… så att alla vet vad som händer och får en insikt om och respekt för varandras arbete på operationssalen. Inför vissa operationer måste t ex instrumenten dukas upp och täckas över innan patienten kommer in på salen. Då är det viktigt att
12
narkossjuksköterskan är medveten om att det kan ta lite längre tid och stämmer av när det passar att hämta patienten vilket beskrivs här av en informant:
Ibland går det fort, men har man en bra kommunikation med narkossköterskan, för de brukar hämta patienten, och vissa ingrepp måste du duka upp och täcka över innan. Då tar det längre tid, längre startsträcka för då ska man ha gjort det innan de hämtar. Det är ju en grej man får ha en kommunikation [om]. (intervju 2)
Teamkänsla
Dag- och kvällstid består varje team av operationssjuksköterska, narkossjuksköterska (narkosläkare vid behov), undersköterska och opererande läkare (operatör). Det finns ett team för varje operation som ska utföras där antalet varierar på dagtid (vardagar) men på kvällstid arbetar alltid två team. På dagtid börjar passet ofta med ett morgonmöte på operationssalen där alla medlemmar går igenom dagens arbete, vilka som ingår i teamet samt eventuella kringresurser. Informanter beskriver att teamkänslan och målet för dagen sätts vid dessa möten och betonar hur viktiga de är. Kvällstid har man liknande möten och informanter upplever att eftersom det endast är två team som arbetar så det blir en särskild teamkänsla.
Om något händer ska teamen klara det eftersom man inte har så mycket hjälp utifrån.
Informanterna framhåller att på natten förstärks teamkänslan ytterligare då det endast är ett team som består av fyra personer, två narkossjuksköterskor och två operationssjuksköterskor, som arbetar på hela operationsavdelningen samt jourläkaren som utför ingreppet. Teamet koordinerar sitt arbete, lägger eventuellt upp en plan för natten så att teamet kan få tid för återhämtning mellan operationer om möjligt. Man måste hjälpas åt i teamet på ett annat sätt än på dagen eftersom det inte finns någon möjlighet att få extra hjälp. En informant beskriver:
Man är nästan ännu mer sammansvetsade på kvällarna för då har man bara de som är där. Och man ser ju knappt de andra heller som jobbar inne på sin sal. Då kanske man känner ännu mer: Nu är det vi liksom. Händer det något där det gäller, då ska vi funka. Ja. Då har man inte så mycket stöd utifrån. (intervju 5)
Arbetet flyter på
Oavsett tid på dygnet består teamet av olika individer med egna personligheter och erfarenheter, och de har olika funktioner i teamet. Informanterna betonar att en viktig del av operationssjuksköterskans arbete är att kunna utföra sina specifika arbetsuppgifter oberoende av vem eller vilka som ingår i teamet. Detta ställer krav på respekt för alla medarbetare, flexibilitet och anpassningsförmåga. För det mesta fungerar detta bra och arbetet flyter på. Det framhölls av informanterna att det ibland kan vara svårare att samarbeta eftersom vi arbetar med olika individer som har olika personligheter, något som kan påverka teamarbetet negativt. Operationssjuksköterskan måste då utveckla ett arbetssätt att komma förbi detta, se människan bakom och underlätta för den medarbetaren. Oavsett teamets konstellation har operationssjuksköterskan, och de andra i teamet, ansvar för att se till att alla teamets medlemmar mår bra och kan arbeta bekvämt.
Och se till även att alla har det bra. Operatören. Man kan alltid påpeka om man tycker att dom står konstigt eller höja bord eller vad det nu må vara. Och även checka ibland med anestesin. Hur mår patienten? Ja, det är såna små kontroller man kan
13
göra hela tiden. Hela teamet. Inte bara patienten utan att alla kan jobba utifrån dessa förutsättningar. (intervju 5)
På jourtid, framför allt nattetid, är det färre som arbetar då koordinator m.fl. endast arbetar dagtid. Det är också färre operations- och narkossjuksköterskor som arbetar jourtid eftersom de behöver ha längre yrkeserfarenhet, vilket medför att det dels är en mindre personalgrupp som teamet kan plockas från samt att eftersom dessa individer ofta arbetar ihop vet operationssjuksköterskan vad de andra kan och hur de jobbar. Den kontinuitet detta medför resulterar i en mer ordlös kommunikation och mindre behov av vaksamhet på medarbetarnas agerande. Informanter beskriver att det kan räcka med en blick eller en gest för att veta vad som ska göras. Denna kontinuitet kan inträffa även på dagtid på ortopediska implantatoperationer. Teamen består då ofta av mer eller mindre samma individer som har arbetat mycket tillsammans, känner varandra väl och har arbetat fram en struktur i arbetet där alla vet sin del i processen.
När man står på en operation vid till exempel en höftplastik eller knäplastik och i teamet där man ofta jobbar tillsammans att det blir en annan [känsla], liksom. Det blir också det här, varje person vet så tydligt sin del i det. Det flyter på så bra av sig självt. Och det är en väldigt häftig känsla när det blir så där. Då önskar man ibland att man fick uppleva det lite oftare. (intervju 1)
Informanter beskriver att det faktum att vissa medarbetare arbetar både dag och natt påverkar hur teamarbetet fungerar även på dagtid eftersom dessa har utvecklat en annan känsla för teamet än de som enbart arbetar dagtid. De har utvecklat ett arbetssätt som inkluderar hela teamet. De är vana att teamet löser alla situationer och uppmärksammar om en medarbetare behöver hjälp.
Att hitta sin plats
Veta sitt ansvar
Teamets medlemmar har, förutom sina respektive ansvarsområden, ett stort gemensamt ansvar för att själva operationen ska gå bra. Informanterna framhåller att arbetet som operationssjuksköterska på operationssalen innebär ett stort ansvar som kan kännas svårt att axla som ny men att det är något operationssjuksköterskan växer in i med tiden och det blir en del av vardagen. Då upplevs inte ansvaret som betungande utan snarare att det är roligt och inspirerande. Informanter beskriver att det ingår i professionen och att det är givande att veta sitt ansvar. Eftersom operationssjuksköterskan har en yrkeslegitimation ligger det yttersta ansvaret hos hen när det t.ex. gäller aseptik, apparater och annan utrustning.
Praktiska uppgifter kan tillfälligt delegeras till en undersköterska men det är alltid operationssjuksköterskans ansvar att det blir rätt vilket beskrivs nedan av en informant.
När man ser till sterilitet och renlighet och utrustning, så tycker jag att det faller mest ansvar på operationssjuksköterskan och operatören. Sen är det klart att undersköterskorna bidrar till en stor del där också [i och] med att de också behöver viss kunskap om hur olika apparater fungerar och sådant. Men det är ju ändå mitt [ansvar] eftersom jag är legitimerad sjuksköterska. Det är ändå alltid jag som måste veta. Om jag informellt delegerar det till en undersköterska att koppla iordning en apparat, måste jag vara säker på att jag vet att hon eller han vet hur de ska göra.
14
Annars måste jag kolla att det blir rätt eftersom det är jag som är ytterst ansvarig för det. (intervju 1)
Utveckla sitt arbetssätt
Informanterna betonar att det är mycket operationssjuksköterskan ska lära sig som nyfärdig och det tar tid att utveckla ett arbetssätt som känns tryggt. I början utförs arbetet en uppgift i taget, som t.ex. kontrollräkning, inställning av apparater och aseptik. Med tiden utvecklas en förmåga att göra många moment samtidigt, baka ihop uppgifter och få ett smidigt flöde i arbetet. Det är därför viktigt att vara medveten om att detta tar tid och att man inte kan allt från början. Det gäller att ha rimliga krav på sig själv och förstå att alla har varit nya någon gång. Informanterna betonar att det som ny operationssjuksköterska kan det vara svårt att smälta in i teamet. Medlemmarna är nya personer och arbetet är nytt, det gäller att skapa relationer till varandra i teamet även om inte personkemin alltid stämmer. Vidare framhåller informanterna att hur operationssjuksköterskan kommunicerar beror dels på teammedlemmars kompetens och erfarenhet men också på deras personlighet och humör för dagen. Är undersköterskan oerfaren kan operationssjuksköterskan behöva kontrollera och styra mer än när hen arbetar med en erfaren undersköterska. Detta kan innebära att arbetet tar längre tid och att det blir ett hinder i effektiviteten.
Jag kan känna ibland att det tar mycket tid t.ex. om jag jobbar i team med en undersköterska som inte är så van. Då tar ju naturligt mer tid om jag liksom inte är säker på att vad den här personen kan. Då måste jag kontrollera att det blev rätt program på diatermi och [att] allting är kopplat iordning som det ska, alla grejer finns och så. Det blir oundvikligt att det tar lite mer tid så att jag kanske kan uppleva det ibland blir lite mer trögjobbat. (intervju 1)
Informanterna betonar även att operationssjuksköterskans relation till operatören är av stor betydelse för att operationen ska gå bra och att patienten ska få en säker vård. De flesta operatörer är lätta att samarbeta med eftersom de arbetar som en i teamet och ser hela patienten, men vissa operatörer har svårare att se teamet och helheten.
Operationssjuksköterskan får då utveckla ett arbetssätt och säga ifrån om något inte fungerar.
Informanterna framhåller också att det blir lättare med tiden för när hen lärt känna personerna i teamet och deras personligheter. Då vet operationssjuksköterskan att det inte handlar om mig, operatören kanske uttrycker sig klumpigt och missförstånd uppstår. En informant beskriver såhär:
Det är jättesvårt i början. Jag har också varit ledsen många gånger när jag var ny och tyckte varför var han så dum, men man får försöka skaka av sig [det]. Oftast är det inte personligt heller. Men det handlar också om personkännedom, att man ska lära känna vissa personer, personligheter. Till slut kanske jag förstod nej, men han kanske låter arg, men han är inte det egentligen när man lär känna dem på riktigt.
(intervju 1)
Ständig utmaning
Informanterna beskriver att operationssjuksköterskan upplever en trygghet i att arbeta med undersköterskor som har lång erfarenhet eftersom de har gedigen kunskap. Att kunna be om hjälp är en viktig egenskap hos operationssjuksköterskan, för att kunna hjälpas åt och lära av varandra. Som nyutbildad är det genom att fråga man lär sig och erfarna
15
operationssjuksköterskor kan lita på att man har förstått. Arbetet innebär ett ständigt lärande, ständig teknisk utveckling och utmaningar dagligen. Operationssjuksköterskans ska kunna hantera teknisk utrustning korrekt för att utföra säker vård. Det handlar ofta om att ta eget ansvar och att lära sig på egen hand. Informanterna framhåller att utbildning och information av ny utrustning oftast ges av kollegor eftersom det inte ges utrymme för att åka på de särskilda vidareutbildningar som finns. Informanterna upplever att produktionen prioriteras.
Att ha patienten i fokus
Genomgående i intervjumaterialet är att operationssjuksköterskan arbetar med fokus på patientens hälsa. Det upplevs som positivt att fokusera på en patient i taget, jämfört med arbete på traditionell vårdavdelning och att få möjlighet att vara medansvarig i att lindra och ofta bota patientens besvär. Mötet med patienten är kort, sker ofta enbart på operationssalen och informanterna beskriver att de ibland kan behöva ta ett steg tillbaka för att patienten upplevs som stressad över sin situation. Nödvändig information från patienten kan ändå fås genom att undersköterskan och narkossköterskan ställer frågor och för en dialog med patienten inför positionering på operationsbordet och sövning.
Noggrannhet
En aspekt som betonas i intervjumaterialet är att arbetet med patientens hälsa innebär att vara noggrann med kontroller av instrument, hygien och positionering. Vidare beskrivs operationssjuksköterskan vårda patienten och bevarar dess hälsa genom att bland annat ha kontroll på alla instrument, nålar och operationsdukar, samt att inget orent hamnar i såret.
Arbetet för patientens hälsa innebär också att skydda patienten från brännskador av diatermiverktyg, och se till att alla medicintekniska apparater fungerar. Hur noggrant detta sker påverkar både patientens hälsa och personalens säkerhet och är särskilt viktigt att tänka på vid akuta situationer eller vid byte av personal då röriga situationer kan uppstå. En informant beskriver det så här:
Att man faktiskt tar sin uppgift på allvar. Alltså, det har hänt vid ett par tillfällen att jag har löst [av] för lunch på sal och det till exempel fattas en duk eller det fattas en nål. Och att inte släppa det då utan jag tar inte över här förrän jag har koll på grejerna. Nu får du varsågod och leta reda eller liksom var de är och leta reda på det här liksom. (intervju 5)
Se hela patienten
Informanter framhåller även betydelsen av att kontrollera att patientens hälsa inte försämrats av operationen för att undvika postoperativt lidande så gott det går. Patienten ska inte vara i ett sämre skick än när operationen startade. Informanterna beskriver att operationssjuksköterskan har en skyldighet att säga ifrån till sina teammedlemmar om patienten inte hanteras värdigt eller om hygienregler inte följs. Det kan förstås som att informanterna ser operationssjuksköterskan som en företrädare för en människa som inte själv kan föra sin talan. Informanter beskriver att under en operation är det lätt att bli fokuserad på sin enskilda uppgift såsom att titta på en skärm eller ner i såret och glömma att det finns en helhet i situationen. En informant berättar att hen brukar fråga narkossjuksköterskan hur patienten mår för att uppmärksamma övriga på att lyfta blicken för att se hela människan och att påminna om att det är en person som ligger på operationsbordet.
16
Informanterna kan uppleva en känsla av otrygghet när t.ex. många personer är inne på salen samtidigt vid ett särskilt intressant eller ovanligt ingrepp. Det går inte att ha kontroll över situationen och aseptiken äventyras, ibland i onödan, vilket kan medföra ökad risk för att patientens hälsa inte kan tillvaratas på ett tillfredsställande sätt. Det kan också vara akuta situationer där det tydligt framgår att det inte går att ha full kontroll exempelvis vid akut kejsarsnitt. Det gäller då att tänka större och inse att en människas liv riskeras. Det vara svårt att säga ifrån t.ex. om ytterligare en läkare vill titta på och inte respekterar riktlinjer för hur många som får vara på sal samtidigt. En informant beskriver en särskilt rörig situation:
Vi hade 23 personer på sal. Vad håller ni på med? Men då är det ju inte lätt att göra något åt det heller när man står [sterilklädd]. Jag stod utanför för jag skulle springa och hämta grejer. Alltså, då är det inte lätt att säga något för de ska ju alla, det är så roligt att vara med. Då kom det en liten läkare som skulle gå in där. Men titta in, sa jag. Var ska du stå? Då blev hon skit sur och gick runt och in på andra sidan. Jag bara pekade på henne. Du är inte klok! Men alltså, då hade vi inte kontroll. (intervju 3)
Resultat prioriteras
Informanterna framhåller att det ökade trycket på att arbeta bort operationskön medför ett ökat arbetstempo på operationsavdelningen vilket kan gå ut över både patientsäkerhet och personalens arbetsmiljö. Mer arbete sker på jourtid än tidigare och informanter beskriver att det i och för sig är positivt att fler patienter får en förbättrad hälsa men att ett ökat arbetstempo också riskerar att rutiner inte följs till punkt och pricka. Det gäller också för arbetsuppgifter som kan kännas ovana eller tidsödande, när operationssjuksköterskan kanske känner press från övriga teamet att arbeta snabbare. Att exempelvis dokumentera och signera säkerhetskontroller måste utföras innan patienten lämnar salen och är de enda skriftliga bevisen på att operationssjuksköterskan utfört sitt arbete korrekt. En informant upplever det stressande att hinna med dessa uppgifter.
Jag är inte så jätteofta inne på operation nu för tiden, eller på salen är jag, men jag står inte i såret. Och när jag gör det känner jag att det tar väldigt lång tid för mig att dokumentera alla de här olika delarna. Det är en nackdel. (intervju 4)
17
DISKUSSION
Metoddiskussion
Syfte med studien var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av sitt arbete på operationssalen. Eftersom upplevelser skulle belysas användes kvalitativ forskningsintervju enligt Kvale och Brinkmann (2014) som datainsamlingsmetod för att skapa möjlighet till berättelser från informanterna. Materialet från intervjuerna analyserades sedan genom kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats enligt Danielsson (2017). Denna analysmetod innebär att analysen av materialet sker förutsättningslöst och eftersom vi var intresserade av en övergripande bild av operationssjuksköterskans arbete passar denna metod bra för studiens syfte. Inklusionskriterier var operationssjuksköterskor med minst ett års erfarenhet inom yrket för att möjliggöra berättelser med reflektioner över yrket som helhet. Informanterna hade minst fem år i yrket och bidrog med reflektioner om att vara nyfärdig, växa in i yrket samt hur yrket förändrats sedan de började.
Att intervjua relativt få personer kan ge både begränsad och rik information (Danielsson, 2017). Intervjuerna visade på en stor samstämmighet i beskrivningen av arbetet på operationssalen. Initialt diskuterades att även intervjua operationssjuksköterskor från en operationsavdelning på ett annat sjukhus som har en annan konstellation i teamen med två operationssjuksköterskor istället för en operationssjuksköterska och en undersköterska.
Tyvärr gjorde rådande omständigheter, framför allt neddragen verksamhet p.g.a. pandemin (Covid-19) detta inte möjligt. En begränsning var dock att majoriteten av informanterna i huvudsak arbetade som sektionsledare eller liknande och sällan var ansvarig operationssjuksköterska på sal. Detta borde ha varit ett inklusionskriterie, men förmodligen hade det varit svårare att praktisk kunna genomföra intervjuerna, med tanke på dagens höga produktionstempo. Ett alternativ som diskuterades var att be informanterna om ytterligare fördjupade berättelser om sin senast genomförda operation. Vid analys bedömdes dock den befintliga datan hålla tillräcklig kvalitet och en mättnad i svaren uppstod redan efter tre intervjuer.
Tack vare det mindre antalet intervjuer kunde båda författarna delta på samtliga intervjuer.
Intervjuerna spelades in på varsin smartphone för att undvika att förlora data om någon av dem skulle krångla. Intervjuerna genomfördes med stöd av en på förhand bestämd uppdelning genom att en skötte intervjun med stöd i intervjuguiden medan den andra lyssnade och förde anteckningar. Den person som lyssnade gavs tillfälle att fråga om förtydligande i slutet av intervjun. Efter varje intervju diskuterade författarna vad som framkommit, samstämmighet med föregående intervju och om något nytt tillkommit. Att intervjuerna gjordes gemensamt bedöms inte ha påverkat innehållet.
Alla enskilda intervjuer genomlyssnades, och genomlästes flera gånger av båda författarna för att få en känsla av helhet (Danielsson, 2017). Pilotintervjun transkriberades av båda författarna då ingen hade tidigare erfarenhet av detta. Resterande intervjuer delades lika mellan författarna att transkribera. För att stärka tillförlitligheten arbetade författarna med öppet förhållningssätt i relationen till varandra och till datamaterialets likheter och skillnader. En kontinuerlig dialog fördes mellan författarna, och mellan författarna och
18
textmaterialet, genom hela analysarbetet. För att undvika att analysen riskerar att bli snedvriden utifrån författarnas förförståelse har tolkningar utförts så nära texten som möjligt vilket ökar trovärdigheten i resultatet enligt Kvale & Brinkmann (2014). För att inte missa relevant material gjordes kontrollgenomläsning av hela intervjuerna efter att meningsenheter plockas ut.
Meningsenheterna kondenserades och benämndes med en kod, först enskilt följt av gemensam diskussion om vad texten och koden står för. Kategorisering gjordes gemensamt genom en diskussion om kodernas likheter och olikheter. Diskussionen skedde med tyglad hållning och samsyn arbetades fram vilket författarna anser ger hög tillförlitlighet till analysen. Tack vare att en analysmall använts går det att tydligt följa analysarbetet och det har underlättat för författarna att gå fram och tillbaka i analysen (Danielsson, 2017).
Resultatdiskussion
I förhållande till resultatet går det att identifiera flera av operationssjuksköterskans kärnkompetenser, som samverkan i team, säker vård, personcentrerad vård samt evidensbaserad vård. Informatik förekom endast marginellt och prioriteras därför inte i denna resultatdiskussion.
Samverkan i team
Operationssjuksköterskorna framhåller att ett väl fungerande team är när alla teammedlemmar tillsammans ansvarar för att utföra säker vård för patienten. Liknande resultat påvisas av Sandelin et al. (2015) som i sin studie visar att teammedlemmar känner ansvar för patientens vård. Operationssjuksköterskorna anger även att varje enskild teammedlem är ansvarig inom sitt område för att operationen ska gå bra.
Operationssjuksköterskorna framhåller att om inte arbetet sker mot samma mål finns det en risk för bristande samspel och kommunikation vilket kan påverka teamarbetet och därmed patientens vård negativt. Sandelin et al. (2015) påvisar liknande resultat att otillräcklig kommunikation och olika uppfattningar om målet med patientens vård kan påverka teamarbetet negativt och kan leda till sämre vård för patienten. Operationssjuksköterskan eftersträvar ett gott samarbete med alla medlemmar i teamet. Operationssjuksköterskorna framhåller att effektivt teamarbete och en ickeverbal kommunikation uppstår när teammedlemmarna känner sig trygga med varandras kunskap och kompetens. Det tar tid att skapa fungerande relationer till alla medarbetare, framförallt till operatör och undersköterska. Arbetar man ofta ihop upplevs att arbetet flyter på bättre, med mindre styrning och mer icke-verbal kommunikation. I kompetensbeskrivningen står det att när teamsamarbetet och kommunikation fungerar väl sker färre misstag, operationerna blir kortare och det ger en ökad patientsäkerhet (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020b).
Informanterna uppger att detta uppstår vid nattarbete och vid ortopediska operationer där teamen består av mer eller mindre samma personer.
Säker vård
Säker vård omfattar, enligt kompetensbeskrivningen, fyra områden: förebygga vårdskador, infektionsprevention, situationsmedvetenhet samt medicinsk teknik (Riksföreningen för
19
operationssjukvård, 2020a). Dessa områden framkommer i samtliga kategorier i resultatet.
Det handlar om att ha en ledande funktion för hygien och aseptik, kunna kommunicera med alla i teamet samt en situationsmedvetenhet och handlingsberedskap. Informanter framhåller att det tar tid att utveckla ett arbetssätt som gör att arbetet går smidigt och en medvetenhet om helheten på operationssalen. Enligt kompetensbeskrivningen och flera studier handlar säker vård om att vara noggrann i alla moment, ha kontinuerlig kontroll på instrument, kunna hantera medicinsktekniska apparater och övervaka patientens välbefinnande (Blomberg m fl, 2015, Ingvarsdottir & Halldorsdottir, 2018, Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a), vilket också framgår i resultatet. Bunkenborg m.fl. (2013) belyser att noggrannheten i sjuksköterskors arbete riskerar att bli sämre av ökad arbetsbörda. Detsamma framgår i resultatet, i kategorin Att ha patienten i fokus, när det gäller ökat fokus på resultat och produktion på operationsavdelningen.
Informanterna framhåller att de arbetar aktivt för att se hela patienten, inte blotta kroppen i onödan, alltid föra dess talan och tillse och poängtera att patientens värdighet inte får kränkas. Detsamma framkommer i en isländsk studie om erfarna operationssjuksköterskors erfarenheter av att stärka patientsäkerheten (Ingvarsdottir & Halldorsdottir, 2018). Där beskrivs att operationssjuksköterskan hela tiden har patienten i fokus och förebygger eventuella komplikationer och skador. Informanter i den isländska studien betonar vikten av att säga ifrån till medarbetare även om det uppfattas otrevligt eftersom det sker för patientens bästa. Blomberg m.fl. (2015) skriver att operationssjuksköterskan hela tiden har ett vakande öga på hela patienten och förebygger oprofessionellt agerande i teamet. Patienten är i en utsatt position under hela operationen och operationssjuksköterskan är ansvarig för att hela patientens kropp ska respekteras i alla situationer.
Personcentrerad vård
Enligt kompetensbeskrivningen ska omvårdnaden ske i samråd med patienten och dess perspektiv ska väga lika tungt som de professionella perspektiven. Miljön och situationen på operationssalen underlättar sällan detta förhållningssätt och det kan ibland vara svårt att ta del av patientens berättelse (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a). I intervjumaterialet framkommer endast lite om mötet med patienten. Eventuellt kan detta bero på att de flesta informanter inte arbetar dagligen inne på operationssalen. En informant uppmärksammar att det ibland är lämpligare att ta ett steg tillbaka när patienten kommer in på operationssalen och istället få nödvändig information genom medarbetarnas samtal med patienten. Detsamma framkommer i Blomberg m.fl. (2015), där operationssjuksköterskor beskriver att ibland vill inte patienten prata med någon mer, men det kan räcka med ögonkontakt för att bekräfta att patienten blivit sedd och bekräftad.
Evidensbaserad vård
Evidensbaserad vård innebär bland annat förmågan att hålla sin kunskap uppdaterad med utvecklingen inom yrkesområdet (Riksföreningen för operationssjukvård, 2020a), vilket framkommer i resultatet. Informanter framhåller att arbetet innebär ett ständigt lärande och en ständig teknisk utveckling som de ofta får lära sig på egen hand som ett personligt ansvar.
Utmaningen för operationssjuksköterskorna är att arbetet innebär ett ständigt lärande i en operationssjukvård som utvecklas snabbt med ny och ofta digitaliserad teknik. Detta, visar resultatet, innebär att operationssjuksköterskan själv måste ta del av ny utrustning och hela
20
tiden hålla sig uppdaterad. Detta kan ge en känsla av otrygghet och osäkerhet för operationssjuksköterskorna.
Konklusion och kliniska implikationer
Denna studie har bidragit med kunskaper om att operationssjuksköterskors arbete inte bara handlar om kärnkompetenser, utan även om … . Av resultatet framkommer det att operationssjuksköterskor upplever att kontinuiteten i teamet har betydelse för om arbetet flyter på eller inte under en operation. Det framkom även att de inarbetade teamen upplevs fungera bättre, ger effektivare och kvalitativt bättre arbete vilket upplevs leda till en säkrare vård för patienten. Detta ökar känslan av trygghet hos operationssjuksköterskorna. Resultatet kan användas som underlag i förbättringsarbete för öka förståelsen för operationssjuksköterskans roll, teamets betydelse i form av kontinuitet och strukturerad utbildning av ny utrustning,
21
REFERENSER
Benner, P. (1993). Från novis till expert - mästerskap och talang i omvårdnadsarbetet.
Studentlitteratur.
Blomberg, A-C., Bisholt, B., Nilsson, J. & Lindwall, L. (2015). Making the invisible visible - operating theatre nurses’ perceptions of caring in perioperative practice.
Scandinavian Journal of Caring Sciences, 29(2), 361-368. doi:10.1111/scs.12172 Bunkenborg, G., Samuelsson, K., Akeson, J & Poulsen, I. (2013). Impact of professionalism in nursing on in-hospital bedside monitoring practice. Journal of Advanced Nursing, 69(7), 1466-1477. doi:10.1111/jan.12003
Carlsson, E. (2017). Etnografi och deltagande observation. I M.Henricson (Red.)
Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (2:a uppl., s 189- 204). Studentlitteratur.
Clayton, J., Neville, A. & Ellender, I. (2016). Perioperative nurses´ experiences of communication in a multicultural operating theatre: A qualitative study. International Journal of Nursing Studies, 54(), 7-15. doi:10.1016/j.jnurstu.2014.02.014
Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. Studentlitteratur.
Dalen, M. (2015). Intervju som metod. (2:a uppl.). Gleerups.
Danielsson, E. (2017). Kvalitativ forskningsintervju. I M.Henricson (Red.) Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (2:a uppl., s 285-299).
Studentlitteratur.
Elo, S. & Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing, 62(1), 107-115. doi:10.1111/j.1365-2648.2007.04569.x
Eriksson, K. (1987). Pausen - En beskrivning av vårdvetenskapens kunskapsobjekt.
Almqvist & Wiksell.
Eriksson, K. (1992). Vårdprocessen. Almqvist & Wiksell.
Ingvarsdottir, E & Halldorsdottir, S. (2018). Enhancing patient safety in the operating theatre: from the perspective of experienced operating theatre nurses. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 32(2), 951-960. doi: 10.1111/scs.12532
Järhult, J. & Offenbartl, K. (2006). Kirurgiboken: Vård av patienter med kirurgiska, urologiska och ortopediska sjukdomar. Liber.
22
Kvale, S., Brinkmann, S. & Torhell, S-H. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun.
Studentlitteratur.
Lantz, A. (2013). Intervjumetodik. Studentlitteratur.
Lindwall, L. & von Post, I. (2000). Perioperativ vård - den perioperativa vårdprocessen.
Studentlitteratur.
Lindwall, L. & von Post, I. (2008). Perioperativ vård - att förena teori och praxis.
Studentlitteratur.
Myklestul Dåvøy, G., Hege Eide, P. & Hansen, I. (2012). Operationssjukvård - Operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnad. Studentlitteratur.
Nyström, M. (2013). Reflekterande team - En arbetsmodell för evidensbaserad vård. Vård i Norden, 33(2), 42-44.
Priebe, G. & Landström, C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar - grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricson (Red.) Vetenskaplig teori och metod. Från idé till examination inom omvårdnad. (2:a uppl., s 25-42).
Studentlitteratur.
Riksföreningen för operationssjukvård. (2020a). Kompetensbeskrivning avancerad nivå - specialistsjuksköterska inom operationssjukvård. http://rfop.se
Riksföreningen för operationssjukvård. (2020b). Samverkan i team. Tillägg till
Kompetensbeskrivning avancerad nivå - specialistsjuksköterska inom operationssjukvård.
http://rfop.se
Sandelin, A., & Gustafsson, B. Å. (2015). Operating theatre nurses’ experience of teamwork for safe surgery. Nordic Journal of Nursing Research, 35(3), 179-185.
Thylefors, I. (2013). Babels torn: om tvärprofessionellt teamsamarbete. Natur & kultur.
SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslag. Socialdepartementet.
SFS 2003:460. Lag om etikprövning av forskning som avser människor.
Utbildningsdepartementet.
Svensk sjuksköterskeförening. (2017a). ICN:s Etiska kod för sjuksköterskor. 2017. Hämtad 23 oktober 2020 från https://www.swenurse.se/Sa-tycker-vi/publikationer/Etik/ICNs- Etiska-kod-for-sjukskoterskor/
23
Svensk sjuksköterskeförening. (2017b). Kompetensbeskrivning för legitimerad
sjuksköterska. 2017. Hämtad 23 oktober 2020 från https://www.swenurse.se/Sa-tycker- vi/publikationer/Kompetensbeskrivningar-och-riktlinjer/kompetensbeskrivning-for- legitimerad-sjukskoterska/
Universitets- och Högskolerådet (UHR). (2020). Reglerade yrken. Hämtad 14 december 2020 https://www.uhr.se/bedomning-av-utlandsk-utbildning/information-innan-
ansokan/Arbeta-i-Sverige/Reglerade-yrken/
WHO. (2006). Constitution of the World Health Organisation. Basic Documents, Forty- fifth edition, Supplement, October 2006. Hämtad 9 mars 2021
https://www.who.int/governance/eb/who_constitution_en.pdf
Willman, A. Bahtsevni, C. Nilsson, R. & Sandström, B. (2016) Evidensbaserad omvårdnad. Studentlitteratur.
Vårdhandboken. (2020). Vårdhygien, infektioner och smittspridning - operationssjukvård.
Hämtat 7 oktober, 2020, från https://www.vardhandboken.se/vardhygien-infektioner-och- smittspridning/operationssjukvard/operationsavdelning/
