1 Högskolan i Halmstad
Sektionen för lärarutbildning Utbildningsvetenskap 61-90hp
FRILUFTSLIV I GRUNDSKOLAN
En kvalitativ analys av lärares uppfattningar om friluftsliv inom ämnet idrott & hälsa samt en granskning av friluftslivets roll i
grundskolans läroplaner
Examensarbete lärarprogrammet Slutseminarium: 2011-01-10 Författare: Erik Svanström
Handledare: Anniqa Lagergren & Lucia Christensen Medexaminatorer: Claes Ericsson & Jonnie Eriksson Examinator: Anders Nelson
2
Sammanfattning
Studier visar att utomhusvistelse och naturupplevelser gör barn och ungdomar friskare (Grahn et al., 1997; Fjørtoft & Gundersen 2007; Söderström & Blennow, 1998). Samtidigt menar andra studier att utomhusvistelse i form av friluftsliv i grundskolan bedrivs i en mycket begränsad grad samt att lärare i idrott och hälsa och idrottslärarutbildare har skilda
uppfattningar kring hur ämnet ska undervisas (Backman, 2004a; Backman, 2010; Svenning, 2001).
Syftet med denna studie är att ta reda på om friluftsliv i grundskolan bedrivs så lite som forskningen menar och i så fall finna orsaker och samband till detta samt hitta förslag på hur en god friluftsundervisning kan genomföras i skolan.
I denna kvalitativa studie, som har en hermeneutisk ansats, ingår fem stycken informanter som har intervjuats om deras uppfattningar kring friluftsliv i skolan. Resultatet visar att lärare bedriver friluftsliv i väldigt olika utsträckningar och i olika former samt att lärarna på sina respektive idrottslärarutbildningar fått en storskalig utbildning i friluftsliv, med fokus på friluftstekniker och friluftsidrotter, som är svår att genomföra i skolans värld. Det har också uppdagats att ämnesintegrering och delat ansvar mellan flera lärare är en klar förutsättning för att bedriva friluftsliv i skolan.
Nyckelord: Friluftsliv, idrott och hälsa, idrottslärare, idrottslärarutbildning, läroplansteori
3
Innehållsförteckning
Inledning ... 5
Introduktion till ämnet ... 5
Syfte ... 6
Litteraturgenomgång och tidigare forskning ... 7
Definition av friluftsliv ... 7
Svensk friluftshistoria ... 8
Friluftslivs betydelse för individen ... 9
Friluftsliv som mål eller medel ... 9
Friluftslivets inverkan på människan ... 10
Friluftsliv hos barn och ungdomar... 10
Friluftslivets pedagogik ... 11
Ämnet Idrott och hälsa ... 11
Friluftslivets pedagogik ... 12
Lärares syn på friluftsliv i skolan ... 13
Ungdomars utövande av friluftsliv ... 13
Friluftsliv i den svenska idrottslärarutbildningen ... 15
Läroplansteori... 16
UPL 1919 ... 17
U-55 ... 17
Lgr 62 ... 17
Lgr 69 ... 18
Lgr 80 ... 18
Lpo 94 ... 19
Lgr 11 ... 19
Sammanfattning av de olika läroplanerna från 1919 till 2011 ... 20
Metod ... 21
Vetenskapsteori ... 21
Val av metod ... 21
Urval ... 22
Intervjuguide ... 23
Genomförande ... 23
Etiskt förhållningssätt ... 24
Bearbetning och tolkning av insamlat material ... 24
4
Resultat ... 25
Presentation av informanterna ... 25
Ansvaret för friluftsliv i Idrott och hälsa ... 26
Friluftsliv som mål eller medel ... 28
Friluftsliv som mål ... 28
Friluftsliv som medel ... 29
Lärares uppfattningar om hur friluftsliv ska läras ut ... 29
Friluftsliv i idrott och hälsa och kopplingen till lärares tidigare erfarenheter ... 30
Friluftslivets roll i idrott och hälsa ... 30
Lärares utövande av friluftsliv på fritiden ... 32
Lärarnas erfarenheter från idrottslärarutbildningen ... 33
Lärares uppfattningar om möjligheter och hinder med att utöva friluftsliv i idrott och hälsa ... 34
Möjligheter med friluftsliv i idrott och hälsa ... 34
Hinder med friluftsliv i idrott och hälsa ... 35
Friluftsliv i förhållande till kursplaner i idrott och hälsa ... 37
Lpo 94 ... 37
Lgr 11 ... 37
Diskussion ... 39
Definitionen av friluftsliv – skilda uppfattningar och låg kunskapsnivå ... 39
Ämnesintegrering – en förutsättning för friluftsliv i skolan ... 40
Friluftsliv i idrottslärarutbildningen – Kvar i gamla normer ... 41
Friluftslivets funktion i skolan - mål eller medel ... 42
Friluftslivets karaktär i läroplaner – En nedåtgående kurva på uppgång ... 43
Sammanfattande diskussion ... 45
Avslutning ... 46
Metoddiskussion ... 46
Implikationer ... 47
Vidare forskning ... 47
Referenser ... 49
Bilaga ... 53
Intervjuguide ... 53
5
Inledning
Introduktion till ämnet
Enligt Kungliga skogs- och lantbruksakademiens tidskrift, som gjort ett temanummer med namnet Friluftsliv-framtid-folkhälsa (2005), lever svenskar allt längre men får i genomsnitt leva allt färre år som friska. Temanumret menar att ökad fysisk aktivitet och kontakt med naturen gör människor friskare. Naturvårdsverkets rapport Argument för friluftsliv (2007) redovisar siffror från en enkätstudie som säger att 80 % av Sveriges befolkning anser det är nödvändigt för livskvaliteten att komma ut i skog och mark, 42 % anser det är absolut nödvändigt medan bara 4 % tycker naturen helt saknar betydelse för deras livskvalitet.
Erik Backman (2010) har skrivit en avhandling som menar att dagens friluftsliv i grundskolan ofta sker antingen i form av idrott utomhus, som orientering, eller inte alls. I samma
avhandling diskuteras att studenter på idrottslärarutbildningar ofta får en väldigt exklusiv utbildning i friluftsliv som de sedan har svårt att bedriva i skolans värld. Med exklusiv menar författaren att det som lärs ut på idrottslärarutbildningar ofta sker i stor skala där
friluftstekniker och friluftsporter är i fokus, till exempel utförsåkning.
Backman (2004a) menar vidare att friluftsliv förekommer mycket sparsamt i grundskolan, att friluftsdagar ofta präglas av idrottsliga aktiviteter snarare än friluftsliv samt att lärare bedömer elevers kunskaper i friluftsliv som små. Backman (2008) redogör också för att
friluftsundervisningen i kursplanen för Idrott och hälsa kan tolkas i princip hur som helst och att hela ämnet idrott och hälsa präglas av en svag klassifikation i jämförelse med andra ämnen, alltså ses som mindre viktigt eller mindre värdefullt.
Det råder alltså en positiv syn på friluftsliv bland Sveriges befolkning och forskning visar att naturvistelse gör människor friskare. Annan forskning menar att just naturvistelse som till exempel i form av friluftsliv är mycket begränsad i grundskolan. Varför tas detta då inte fasta på i en större utsträckning i skolan?
I uppnåendemålen för årskurs 9 i Lpo 94 står det att ”eleven skall kunna orientera sig i okända marker genom att använda olika hjälpmedel samt kunna planera och genomföra vistelse i naturen under olika årstider” (Skolverket, 2010a). Hur väl förankras genomförandet av friluftsliv i ämnet idrott och hälsa till denna mening av olika grundskolelärare i idrott och hälsa?
6
Syfte
Syftet med denna uppsats är att söka svar på om friluftsliv bedrivs så lite i ämnet idrott och hälsa i grundskolan som forskningen menar och i så fall varför det är så. Syftet är vidare att ta reda på olika idrottslärares uppfattningar och erfarenheter gällande friluftsliv i grundskolan.
Till detta syfte togs följande frågeställningar fram:
Vilka möjligheter respektive hinder ser idrottslärare med att utöva friluftsliv i idrott och hälsa?
Vad har idrottslärare för uppfattning om ansvarsfördelningen mellan idrottslärare och övriga lärare vad gäller friluftsliv i grundskolan?
Anser idrottslärare att friluftsliv främst är ett mål i sig eller ett medel för att nå andra mål?
7
Litteraturgenomgång och tidigare forskning
Definition av friluftsliv
Enligt kulturdepartementets utredning Statens stöd till friluftsliv och främjandeorganisationer (s. 15, 1999) definieras friluftsliv som; ”Vistelse och fysisk aktivitet utomhus för att uppnå miljöombyte och naturupplevelse utan krav på prestation eller tävling”. Ett problem med att definiera friluftsliv finns emellertid då det enligt Fredman, Boman, Lundmark och Mattsson (2008) finns en rad angränsande fält som turism och fritid med rekreation som i vissa fall överlappar en vanlig definition av friluftsliv. En vidare definition görs av Fält (s.7, 2007) som definierar friluftsliv till; ”Ett enkelt liv på färd ute i naturen, där färden är förutsättningen för upptäckter och intellektuell stimulans i en naturlig miljö”.
Backman (2005) menar att det finns risker med att ha en alltför snäv syn på begreppet friluftsliv eftersom det då kan utelämnas aktiviteter som finns i gränslandet. Exempel på sådana är sportifierade friluftsaktiviteter (exempelvis klätterväggar och multisporttävlingar) samt äventyrsbetonade riskaktiviteter (till exempel extremskidåkning och skärmflygning).
Svenning (2001) menar att det i skolans kontext ofta sätts ett likhetstecken mellan begreppen friluftsliv och friluftsaktiviteter. Detta innebär enligt författaren att aktiviteter som fotboll och friidrott kan betecknas som friluftsliv under friluftsdagar och att friluftsliv därför blir ett väldigt stort begrepp. Öhman (2003, s. 65) beskriver en definition av friluftsliv kontra friluftsaktiviteter som lyder så här; ”Med friluftsaktiviteter avser jag fysiska aktiviteter som lekar, spel och övningar av idrottskaraktär som bedrivs ute i naturen. Med friluftsliv avser jag aktiviteter som innebär att man lever i naturen.” Svenning (2001) menar att skolan bör
tydliggöra skillnaden mellan friluftsliv och friluftsaktiviteter, men det är något som inte görs i skolans styrdokument enligt författaren. Svenning får belägg för sin tes i Lpo 94:s kursplan för idrott och hälsa där det i betygskriterierna för väl godkänt står att läsa; ”Eleven deltar i och tillämpar sina kunskaper om friluftsliv under olika årstider” (Skolverket, 2010a). I
betygskriterierna för Mycket väl godkänt finns texten; ”Eleven organiserar friluftsaktiviteter tillsammans med andra med hänsyn till olika deltagares behov” (Skolverket, 2010a).
Kursplanen blandar alltså de två begreppen i betygskriterierna.
8
Svensk friluftshistoria
I svensk litteratur uppkommer ordet friluftsliv första gången i Verner von Heidenstams Endymion från 1889 där en mening lyder ”Det naturliga primitiva friluftslivet – enkelheten”.
Med detta ska von Heidenstam menat att naturupplevelsen var en form av ursprungligt naturtillstånd som stod i kontrast med den ökande urbaniseringen (Argaladei, 2000).
Enligt Sandell och Sörlin (2000) är friluftslivets historia drygt 100 år gammal och startar i slutet av 1800-talet då människor började ägna sig åt alpinism och stärkande friluftsliv.
Sandell och Sörlin (2000) räknar upp fyra huvudsakliga faktorer till att friluftslivet växte fram i Sverige; Det fanns intresse för en nationell enhet (att hitta landets sociala identitet), det fanns ett intresse för geografiska upptäckter med resenärer som Nordenskiöld och Hedin i spetsen, det började växa fram ett naturskyddsintresse på grund av industrialismen samt människor fick tillgång till fritid på ett helt nytt sätt i och med att arbetstiden började regleras och folk började då ägna sig åt turism, alpinism och friluftsliv.
Under början av 1900-talet växte det fram tankar om att naturen skulle fostra den svenska ungdomen och det bildades då tre föreningar som skulle verka för detta. Dessa tre var Friluftsfrämjandet, Svenska Scoutförbundet och 4H-rörelsen (Sandell & Sörlin, 2000).
Friluftsfrämjandet bildades 1892 och är en rikstäckande ideell förening med friluftsaktiviteter som till exempel långfärdsskridskor och har ett starkt engagemang för miljöfrågor
(Friluftsfrämjandet, 2010a). Svenska Scoutförbundet är en organisation med cirka 55 000 medlemmar och är en arena där barn och ungdomar får prova på olika äventyr, åka på läger samt utveckla ledarskap och samarbete (Svenska Scoutförbundet, 2010). 4H står för huvud, hjärta, hand, hälsa och är en rörelse som härstammar från USA och lär barn om bland annat djur och natur (4H, 2010).
På 1960-talet växte det i Sverige fram tankar om att folket behövde rekreation efter jobbet och vardagen, och naturvistelse och friluftsliv blev då den naturliga arenan för detta. Under 1960-talet togs det även fram en särskild naturvårdslag som kompletterades med
allemansrätten 1974 där rättigheter och skyldigheter i naturen redogjordes. Under 80- och 90- talet började befolkningen i Sverige förstå att naturen var hotad av industri- och
informationssamhället och införde under de här åren 1300 naturreservat och ett 80-tal naturvårdsområden (Sandell & Sörlin, 2000).
9
Sandell och Sörlin (2000) och Sandell (2007) menar att dagens friluftsaktiviteter sedan 1990- talet tenderar att fabriceras då landskapet inte sällan byggs om för att passa aktiviteten eller att aktiviteten flyttar inomhus. Exempel på det är klätterväggar, äventyrsbad och dry-ski-åkning.
Friluftslivs betydelse för individen
Begreppet friluftsliv har förklarats och definierats på föregående sida och här följer en redogörelse för hur friluftsliv påverkar människan och dess hälsa. Enligt
Nationalencyklopedin (NE, 2010) definieras folkhälsa som ”Det allmänna hälsotillståndet i en befolkning”. Måttet på folkhälsan inhämtas vanligen genom sjukvårdens statistik och
intervjuundersökningar och används för att bedöma hur en befolknings hälsa ska förbättras samt för att jämföra landet internationellt (NE, 2010). En annan definition av folkhälsa beskrivs i en statlig utredning enligt följande: ”Befolkningens hälsa, en summa av
individernas hälsa där hälsa dels är en upplevelse av välbefinnande (hälsan som mål) dels en förmåga till handling (hälsa som medel)” (Kulturdepartementet, s.88, 1999).
Friluftsliv som mål eller medel
Sandell (2007) för ett liknande resonemang med ovanstående citat från den statliga
utredningen och utvecklar det till att friluftslivets motiv dels är att det ska vara ett mål sig, dels att det ska vara en metod för att nå andra mål, alltså ett medel. Friluftsliv som medel syftar till att utveckla hälsa, mognad och samarbete medan målet i sig är att uppnå en livskvalitet som dagens stressade samhälle inte kan tillgodose. Sandell (2004) beskriver vidare denna uppdelning som att friluftsliv för det första har ett egenvärde i sig (ett mål), något existentiellt som bidrar till livskvalitén och för det andra ett medel för att nå hälsa, gruppsolidaritet, personlig utveckling och ett engagemang för natur och miljö. Den
sistnämnda delen i denna uppdelning menar Sandell (2004) har brister eftersom att medlet för dessa ambitioner lätt kan bytas ut. Hälsa kan nås genom att gå på gym eller spela fotboll, gruppsolidaritet och personlig utveckling kan lika gärna uppnås på en annan arena och engagemang för natur och miljö kan nås genom tv-program, litteratur eller politiska debatter.
När det gäller friluftslivets egenvärde i sig är det inte lika säkert att det finns något komplement i en annan arena (Sandell, 2004).
10 Friluftslivets inverkan på människan
Enligt Engström (1999) innebär utövande av friluftsliv att leva i nuet. En stunds definitiv avkoppling i naturen gör att vi släpper tankar på framtiden för en stund, och det är enligt författaren kroppsrörelsens största rekreativa värde. Enligt Naturvårdsverket (2005) bidrar friluftsliv till en livskvalitet som inte alltid är lätt att hitta i dagens samhälle; ”I friluftsliv och naturkontakt ligger ett egenvärde, en livskvalitet, som inte går att finna i det brusande och kulturtyngda urbaniserade industrisamhället” (Naturvårdsverket, s.16, 2005).
Naturvårdsverkets rapport Argument för friluftsliv (2007) beskriver en rad faktorer där friluftsliv bidrar till att förbättra både den fysiska och psykiska hälsan hos människor. I den fysiska hälsan kan friluftsliv enligt rapporten bland annat bidra till att blodtrycket sjunker vid vistelse ute i skog och mark. Vad gäller den psykiska hälsan kan friluftsliv bidra till mental återhämtning samt lindra depression och ångest. Grahn och Stigsdotter (2003) har redovisat forskningsresultat som visar ett tydligt samband mellan stress och tillgång till natur och grönområden. Studien visade att desto mer människor vistas i naturen, desto mindre stressade upplever dem sig vara. Studien visar även att ju längre avstånd till ett grönområde, desto högre passivitet och desto sämre hälsa.
Friluftsliv hos barn och ungdomar
Söderström och Blennow (1998) har gjort en undersökning som visar att barn som går i uteförskolor har betydligt bättre hälsa än barn som går i vanliga förskolor. De hälsotillstånd som fokuserats i studien är infektioner, stressåkommor, grovmotorisk förmåga samt
koncentrationsförmåga. Alla dessa hälsotillstånd var alltså bättre hos barn som vistades utomhus stora delar av dagarna i förskolan än hos barn som mest tillbringade tiden inomhus.
Detta kan kopplas samman med det Sandell (2004) menar med friluftslivets egenvärde eftersom att barnen i uteförskolorna höjer sin livskvalitet tack vare utomhusvistelse.
Enligt Fjørtoft och Gundersen (2007) är utomhusmiljöer en mycket viktig faktor för barns fysiska lekar och främjar motoriska färdigheter. Barns motorik främjas extra mycket om miljön är omväxlande med fokus på topografi och vegetation. Dagisbarn som är i en naturrik miljö tenderar också att ha bättre koncentrationsförmåga och behöver vara hemma på grund av sjukdom mer sällan än barn som verkar i en icke-naturrik omgivning (Grahn et al., 1997).
11
Utomhuspedagogik är ett viktigt komplement till den ordinära undervisningen som sker i klassrummet. Utomhuspedagogiken är ett redskap som innebär att elever är utomhus och lär in olika ämnen. Vid tillämpning av utomhuspedagogik ges barn och ungdomar en alternativ undervisning, samtidigt som grunden till friluftsliv läggs för dem (Brügge och Szczepanski, 2007). Szczepanski och Leijon (2000) menar att syftet med utomhuspedagogik är att öka elevers personliga upplevelser av naturmiljöer och att landskapet ofta är överlägset bäst komplement för att åskådliggöra det abstrakta omkring oss.
Friluftslivets pedagogik
För att kunna beskriva friluftslivets pedagogik i Idrott och hälsa kan det först vara på sin plats att beskriva ämnet Idrott och hälsas pedagogik.
Ämnet Idrott och hälsa
Backman (2008) menar att ämnet Idrott och hälsa präglas av en svag klassifikation i
jämförelse med andra ämnen, alltså inte ses som lika viktigt och lika värdefullt ämne, och har alltså heller inte någon hög status jämfört med andra ämnen. Annerstedt, Pietersen och Rønholt (2001) menar att det finns en uppfattning bland allmänheten att idrottsliga kunskaper inklusive ämnet Idrott och hälsa inte är ”bildande”, alltså inte särskilt viktiga i jämförelse med andra ämnen eftersom att det inte är något elever har nytta av i ett livslångt lärande.
Annerstedt et al. (2001) räknar emellertid upp ett antal sätt att legitimera ämnet Idrott och hälsa som alltså beskriver varför ämnet finns med i skolan. Här följer några olika sätt att legitimera ämnet Idrott och hälsa med; ämnet är ett utbud av fysiska aktiviteter som möjliggör för elever att utveckla en bred repertoar av rörelseerfarenheter, det bidrar till elevers bildning då inslagen av fysisk aktivitet kan ha vilka avsikter som helst (en stor skillnad från idrott i samhället i övrigt), ämnet ger en positiv självvärdering och utveckling av personligheten, ämnet kan utveckla en positiv skolmiljö, ämnet är en språngbräda in i föreningslivet (Annerstedt et al., 2001).
12 Friluftslivets pedagogik
Brügge och Szczepanski (2007) menar att friluftspedagogik ger goda möjligheter till individer att få lära sig bland annat ledarskap och samarbete. Vidare ger friluftsliv utmaningar där individer får använda sig av kreativitet, problemlösning och klara av gemensamma svårigheter. Quennerstedt, Öhman och Öhman (2007) kallar friluftsliv för en alternativ kroppskultur. De menar att barns uppväxtvillkor i dagens samhälle präglas av ett idrottande som är prestationsinriktat, mycket styrt och i princip alltid innehåller tävlingsmoment samt har en värdegrund som bygger på konkurrens och kroppsfixering. Friluftsliv och naturvistelse blir då en alternativ kroppskultur till allt detta som låter barnen utvecklas i ett harmoniskt helhetsperspektiv fritt från materialism. Friluftslivets pedagogik präglas enligt Quennerstedt Et al. (2007) av rörelseglädje, sinnlighet och samarbete fritt från prestationsångest och resultatfixering. De menar emellertid också att det helt klart finns hinder med friluftsliv som pedagogik. För att lyckas med en bra friluftsundervisning krävs relativt små grupper, gott om tid och resurser samt att undervisningen bedrivs med god kontinuitet. Detta är något som inte är helt lätt att skapa i dagens skola på grund av allt större gruppsammansättningar och färre lärare enligt författarna.
Backman (2010) refererar till forskning som ifrågasätter om lärare i idrott och hälsa är bäst lämpade för att undervisa i friluftsliv eftersom att dessa lärare ofta har ett huvudintresse i fysisk aktivitet av en mer idrotts- och sportkaraktär och förespråkar idrottsliga bedrifter.
Vidare visar denna forskning att idrottslärare lägger för mycket fokus på tekniska färdigheter i friluftslivet och mindre på det egenvärde som friluftslivet ger elever i form av social och intellektuell utveckling (Backman, 2010).
En amerikansk studie visar att något som är viktigt för att bedriva en god
utomhusundervisning är att ämnesintegrera och samarbeta lärarkollegor emellan. Författarna menar i studien att delat ansvarstagande och beslutsfattande är en förutsättning för att kunna genomföra utomhusundervisning eftersom att flera lärare då kan vara med och påverka och behöver inte drabbas av att någon ”stjäl” schematiden (Dyson & O’Sullivan, 1998). Svenning (2001) menar att friluftsundervisningens karaktär skiljer sig mycket åt mellan olika skolor när det gäller ansvarsfördelningen. På vissa skolor har idrottsläraren hela ansvaret för friluftsliv, vilket innebär att det ställs höga krav på denne, medan friluftsverksamheten på andra skolor ses som hela skolans angelägenhet. Författaren menar även att skolans organisation håller på att förändras i riktning mot att lärarlaget spelar en alltmer central roll och att om detta blir ett väl fungerande team kan läroplanens intentioner uppfyllas på ett bra sätt.
13 Lärares syn på friluftsliv i skolan
Backman (2010) menar att friluftsliv är en utbredd och populär fritidssysselsättning i Sverige och mycket tid och resurser läggs på friluftsliv som är en del av idrottslärarutbildningen. Trots detta förekommer friluftsliv i väldigt liten skala i den svenska skolan då det enligt
Friluftsrådets rapport (2006) ägnades endast 9 % av undervisningen till friluftsliv i Idrott och hälsa jämfört med bollspel som stod för 30 %, gymnastik som stod för 13,8 % och fysisk träning som stod för 13,7 % av undervisningen. Backman (2010) menar vidare att både lärare i Idrott och hälsa och idrottslärarutbildare på högskolan i allmänhet har svårt att komma överens om hur friluftsliv ska benämnas i centrala och lokala kursplaner. Det som oftast nämns i de olika styrdokumenten är orientering, allemansrätten och att välja rätt kläder men inget om hur friluftslivets didaktik och pedagogik ska se ut. Backmans (2010) intervjuer med olika idrottslärare vittnar om att undervisningstid, gruppstorlek, närheten till naturen samt bristande utrustning och finansiella resurser som begränsande faktorer för att utöva friluftsliv i skolan. Författaren menar också att uppfattningen hos många lärare är att friluftsliv är och måste vara något väldigt exklusivt som kostar mycket pengar.
En sammanfattning av ovanstående forskning vittnar om att lärare verkar tycka att det är väldigt svårt att bedriva en bra och pedagogisk genomtänkt friluftsundervisning. Något som helt verkar glömmas bort som en viktig resurs är alla de organisationer som är specialister på friluftsverksamheter (Kulturdepartementet, 1999). Skolan lever ofta sitt eget liv och är väldigt sällan integrerad i kommunernas övriga verksamhet. Exempel på skolor som samarbetar med en friluftsorganisation är de så kallade ”I Ur och Skur”-skolorna (Kulturdepartementet, 1999).
I Ur och Skur-skolor samarbetar med Friluftsfrämjandet och deras syn på friluftspedagogik lyder så här; ”Pedagogiken bygger på en upptäckarglädje och en nyfikenhet som lär barnen att se sambanden i naturen. Men också att använda alla sina sinnen. I Ur och Skur handlar om ett upplevelsebaserat lärande och friluftsliv för att uppnå läroplanernas mål” (Friluftsfrämjandet, 2010b).
Ungdomars utövande av friluftsliv
För att få en helhetsbild av ungdomars utövande av friluftsliv redogörs här både hur det ser ut på ungdomars fritid samt hur det ser ut under deras skolgång. Enligt Backman (2004b) finns det i huvudsak två faktorer som påverkar ungdomars utövande av friluftsliv på fritiden. För det första handlar det om friluftslivets dragningskraft som fritidssysselsättning gentemot andra
14
fritidsarenor. Backman (2004b) menar att friluftslivet främst har ett egenvärde i sig och att det oftast inte fungerar som ett medel för att till exempel få en snyggare kropp eller starkare muskler, som är målet med exempelvis styrketräning. Det har också en ganska svag
dragningskraft gentemot andra häftiga och sensationella fritidsintressen som kampsport eller go-cart. För det andra handlar det om ungdomarnas sociala bakgrund. Enligt Backman (2004b) så utövar ungdomar som kommer från medelklassen friluftsliv i betydligt större utsträckning än ungdomar vars sociala bakgrund finns i arbetarklassen. Detta gäller både för friluftsaktiviteter som kräver en betydande ekonomisk insats som skidåkning och för
aktiviteter som inte kräver ekonomisk insats i samma utsträckning som vandring.
Hur ser friluftslivets roll ut i skolan då? Backman (2004b) har gjort en undersökning om elevers och lärares tankar om friluftsliv i skolan samt hur skolans så kallade friluftsdagar ser ut. Den svenska skolan har arrangerat särskilda friluftsdagar ända sedan 1920-talet.
Ursprungligen var det bestämt att 15-20 dagar per år skulle ägnas år friluftsliv men det
reducerades till 6-12 friluftsdagar per år på 1960-talet. 1980 var antalet friluftsdagar nere i 4-8 friluftsdagar per läsår (Backman, 2004b). Förr var antalet friluftsdagar reglerat i läroplanerna men när skolan gick från att vara centralstyrd till att vara lokalstyrd försvann den centrala regleringen av friluftsdagar och det blev upp till varje enskild skola att bestämma själva över dessa dagar (Kulturdepartementet, 1999). Enligt Backman (2004b) varierar antalet
friluftsdagar mycket mellan olika skolor, från noll upp till tio dagar per läsår. Backmans (2004b) undersökning visar att endast en tredjedel av de undersökta skolornas friluftsdagar ägnades åt just friluftsliv medan resten av dagarna ägnades åt andra aktiviteter som
exempelvis brännboll, bowling, fotbollsturnering, friidrott. Vidare är både elever och lärare överens om att friluftsliv förekommer mycket sparsamt i grundskolan. Friluftsrådets rapport (2006) visade, som nämnts tidigare, en lärarenkät där det framgick att i Idrott och hälsa ägnas endast 9 % av undervisningen åt friluftsliv. Svenning (2001) menar att friluftsdagar sakta håller på att försvinna ur skolsystemet. Vidare menar författaren att innehållet på friluftsdagar förutom friluftsliv ofta består av bollspel, simning och friidrott.
En av anledningarna till att friluftsliv förekommer så sparsamt är enligt Backman (2004b) att många lärare anser att friluftsliv måste utövas i spännande, otillgängliga och ibland extrema miljöer, vilket gör det svårt att genomföra.
15
Friluftsliv i den svenska idrottslärarutbildningen
Lärarutbildningen i Idrott och hälsa kan läsas på 16 högskolor och universitet i Sverige.
Denna utbildning har ökat markant i antalet utbildningsorter från fyra institutioner 1994 till 16 stycken 2006 vilket innebär att de olika utbildningarna skiljer sig åt i både undervisning och styrdokument (Backman, 2010). Vad gäller lärarstudenter så refererar Annerstedt (2001) till sin undersökning om idrottslärarutbildningen där det riktades kritik mot utbildningen.
Kritiken bestod i att undervisningen inte var tillräckligt skolanpassad utan snarare fokuserade på att utveckla högskolestudenternas färdigheter i olika idrotter.
Friluftsliv fick sin första roll i en idrottslärarutbildning 1907 då skridskoåkning, skidlöpning och ”vandring efter karta” infördes på dåvarande gymnastikdirektörsutbildningen vid Gymnastiska Central Institutet (GCI) i Stockholm (Sandell & Sörlin, 2000).
Backman (2010) delar in dagens friluftsliv i den svenska idrottslärarutbildningen i tre färger för att beskriva vad som läggs fokus på. Blått friluftsliv inkluderar aktiviteter runt eller i vatten som kanot eller segling, vitt friluftsliv innebär aktiviteter på snö eller is som
utförsåkning, längdskidåkning eller skridskor och med grönt friluftsliv menas aktiviteter i skog, berg och mark som vandring eller camping. Backman (2010) refererar till forskning som visar att vinterfriluftsliv, och då utförsåkning på skidresor i synnerhet, tenderar att dominera friluftslivet i idrottslärarutbildningen. Vidare refererar Backman (2010) till forskning som visar att ungefär 10 % av idrottslärarutbildningen läggs på friluftsliv.
Enligt Backman (2010) ligger störst fokus gällande friluftsliv i den svenska
idrottslärarutbildningen på att lära ut tips, råd och tekniker till studenterna, alltså ge studenter goda färdigheter i friluftsliv. Betydligt mindre fokus ligger vid att lära ut hur folks vanor i friluftsliv ser ut i allmänhet eller vad betydelsen med att utöva friluftsliv är (Backman, 2010).
Friluftslivets roll i den svenska skolan från 1919 till 2011
Under denna rubrik följer en genomgång av vilken roll friluftslivet haft i den svenska skolan och i ämnet idrott och hälsa från 1919 till 2011. 1919 infördes en så kallad undervisningsplan (Sandell & Sörlin, 2000) och sedan dess har sex revisioner etablerats åren 1955, 1962, 1969, 1980, 1994 och slutligen 2011. Men för att förstå varför läroplaner byts ut och varför de är skrivna som de är så kan det vara på sin plats att redogöra för hur läroplaner tas fram. Det samlade begreppet för detta kallas läroplansteori (Linde, 2006).
16 Läroplansteori
Enligt Linde (2006) innebär ordet läroplan en officiell utgiven skrift med riktlinjer och föreskrifter för hur innehåll och mål i undervisningen ska se ut, alltså vilket stoff som är relevant för elever i skolan. Linde (2006) menar att läroplaner fram till mitten av 1960-talet dominerats av vad som är viktigt för barn att kunna gällande bland annat moral och nytta och att läroplaner setts som svar på samhälleliga krav och alltså förändrats i förhållande till att samhället förändrats. Utformandet av läroplaner under de decennier från 1960-talets mitt och fram till idag har emellertid blivit mer empiriskt förankrade och har en tätare koppling till forskning om barn och ungdomar. Undervisningen lägger större vikt vid det verkliga
innehållet i undervisningen och inte bara enskilda faktakunskaper. Detta hänger enligt Linde (2006) ihop med John Dewey, progressivismens och den barncentrerade undervisningens intåg i den svenska skolan. Istället för att endast reproducera kunskap, som tidigare, skulle nu barnen lära sig själva att hitta kunskap och använda den. I läroplanerna blev det därför större fokus på vad kunskap ska användas till. Linde (2006) menar att dagens svenska skola har en så kallad rationell läroplanskod vilket beskriver läroplanens kunskapsurval, organisation och förmedlingsform. Den rationella läroplanskoden bygger på Deweys tankar.
Hur ska då läroplanen användas? Linde (2006, s. 48) menar att ”läroplanen är vad som sätts på pränt om det önskvärda”. Läroplanen är alltså ett hjälpmedel för att uppnå det som önskas men i praktiken påverkas läroplanens förverkligande av en rad faktorer. Saker som påverkar hur väl läroplanen följs är enligt Linde (2006) bland annat ett ämnes traditioner, hur läraren är som individ, undervisningsprocessen samt en lärares potentiella repertoar. Den potentiella repertoaren hos en lärare innebär att lektioner påverkas av lärarens bakgrund, erfarenheter och bildning i ämnet. Det finns också enligt Linde (2006) en rad ramfaktorer som påverkar
tolkning och förverkligande av läroplanen. Exempel på ramfaktorer är tiden till förfogande för ämnet och olika fysiska ramar som antal elever i klassen, utrustning i till exempel ett bibliotek eller idrottssal eller hur skolan ligger belägen geografiskt och topografiskt. Tydliga paralleller kan dras mellan de faktorer som påverkar hur läroplanen följs som Linde (2006) beskriver, och det som redogjordes under rubriken ”lärares syn på friluftsliv i skolan”. Sambandet består i att Backmans (2010) intervjuer med olika idrottslärare bland annat vittnade om att
undervisningstid, gruppstorlek, närheten till naturen samt bristande utrustning och finansiella resurser begränsade möjligheten till att utöva friluftsliv i skolan. Det är alltså ramfaktorer som påverkar möjligheten till att bedriva friluftsliv i enlighet med läroplanen.
17 UPL 1919
År 1919 infördes den första så kallade undervisningsplanen för den svenska folkskolan och fick namnet UPL 1919. I denna undervisningsplan bytte då ämnet Gymnastik namn till
Gymnastik med lek och idrott (Sandell & Sörlin, 2000). Det som kan betecknas som friluftsliv vintertid i målen för Gymnastik med lek och idrott bestod av skridskoåkning, kälkåkning och skidlöpning. Simundervisning skulle även ske utomhus i form av så kallat ”friluftsbad”. I anvisningarna för ämnet står att läsa ”Efter skolstyrelsens bestämmande böra, där så ske kan, minst fyra halva eller två hela dagar under vardera höst- och vårtermin användas för av lärare ledda lekar och idrottsövningar i det fria” (Undervisningsplan för rikets folkskolor, s.133, 1924).
U-55
År 1955 kom en ny undervisningsplan kallad U-55 som ersatte UPL 1919. I denna undervisningsplan skildes det mellan Gymnastik, lek och idrott och friluftsliv särskiljdes också från andra idrottsliga aktiviteter utomhus (Sandell & Sörlin, 2000). I kursfördelningen i kursplanen för Gymnastik med lek och idrott står det under kategorin idrott att både manliga och kvinnliga lärjungar ska utöva orientering, skidlöpning och skridskoåkning. I allmänna synpunkter i kursplanen står det att ”Gymnastikläraren skall sträva efter att väcka ett sådant intresse hos lärjungarna att de även efter avslutad skolgång fortsätter med friluftsliv”
(Kungliga skolöverstyrelsen, 1955, s. 182). I kursplanen nämns också aktiviteter som lägerliv och terrängvandringar (ibid.).
Lgr 62
I kursplanen för gymnastik med lek och idrott i 1962 års läroplan, Lgr 62, uppmuntras läraren att ta ut elever i skog och mark. Läraren ges tips på att friluftsliv och naturvistelse, under exempelvis friluftsdagar, kan vara ett bra redskap för att skapa bättre kontakt och en bra relation med eleverna. Det skrivs bland annat att läraren kan erhålla ett mer avslappnat samtal med eleverna om undervisningen sker utomhus jämfört med om det sker i klassrummet.
Riktlinjerna för friluftsdagar består i att antalet ska vara 6-12 heldagar eller 12-24 halvdagar och de ska innehålla övningar i lägerliv, terränglekar, skidåkning, utförsåkning, turteknik, skridskor, is- och fjällkunskap samt naturvård.
18
Friluftsundervisningen i Lgr 62 handlar mest om utomhusaktiviteter som orientering, skidåkning, skridskoåkning och simning. Vidare främjas idrottsläraren att i samband med friluftsdagar upprätta någon form av samarbete med andra lärare i till exempel
naturorienterade och samhällsorienterade ämnen, en ämnesintegrering uppmuntras alltså (Skolöverstyrelsen, 1962).
Lgr 69
I 1969 års läroplan för grundskolan ligger det centrala i friluftsliv att det ska tillämpas för rekreation och utveckla elevernas estetiska kunskaper. I Lgr 69 minskades antalet
friluftsdagar till 4-8 heldagar (Skolöverstyrelsen 1969). Eftersom att en reviderad läroplan togs fram endast sju år efter Lgr 62 så är det inte speciellt stora förändringar i Lgr 69 och det blev heller inga stora reaktioner på dess utformande. De enda egentliga reaktioner som Lgr 69 förde med sig var ett missnöje med antalet timmar som ämnet Gymnastik med lek och idrott blev tilldelat (Sandahl, 2004).
Lgr 80
Svenska gymnastiklärarsällskapet och Lärarnas riksförbund lade inför den nya läroplanen för grundskolan 1980 fram förslaget att ämnet Gymnastik med lek och idrott skulle byta namn till Idrott. Detta därför att Idrott ansågs vara ett bättre samlingsnamn på alla de moment och fysiska aktiviteter som skulle utövas i ämnet än Gymnastik med lek och idrott (Läroplan för grundskolan Lgr 80, 1980). Vad gäller friluftsliv i målen för ämnet Idrott i Lgr 80 står det;
”Under vistelse i naturen skall eleverna skaffa sig kunskaper om friluftsliv, få förståelse för den ekologiska balansen samt lära sig att ta ansvar för naturen och utnyttja den rätt för rekreation och friluftsliv” (Läroplan för grundskolan Lgr 80, s. 90, 1980). Vidare finns det i Lgr 80 en huvudrubrik som heter orientering och friluftsliv. För högstadiet står det under denna rubrik att undervisningen bland annat ska innehålla övning med karta och kompass och orienteringsvarianter i såväl känd som okänd terräng. Ytterligare en punkt lyder: ”Efter lokala förhållanden får eleverna välja aktiviteter, som vandringar, cykelturer, kanotfärder och
lägerliv” (Läroplan för grundskolan Lgr 80, s.94, 1980).
19 Lpo 94
När läroplanen för det obligatoriska skolväsendet 1994 kom bytte ämnet namn från Idrott till Idrott och hälsa för att markera att ämnet var något annat än föreningsidrotten (Annerstedt, Pietersen, Rönholt, 2001). Hur undervisningen ska se ut i kursplanerna i Lpo 94 är skrivet i ämnets syfte och roll i utbildningen, mål att sträva mot och ämnets karaktär och uppbyggnad (Skolverket, 2010a). Under denna uppsats genomarbetning är det Lpo 94 som är den gällande läroplanen för grundskolan och det är den läroplanen informanterna förhåller sig till i
uppsatsen. Friluftsliv spelar en central roll i kursplanen för Idrott och hälsa och i ämnets syfte och roll i utbildningen står det; ”Idrott, friluftsliv och olika former av motion och rekreation har stor betydelse för hälsan. Barn och ungdomar behöver därför utveckla kunskaper om hur kroppen fungerar och hur vanor, regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv förhåller sig till fysiskt och psykiskt välbefinnande” (Skolverket, 2010a). Vidare står det under ämnets karaktär och uppbyggnad att ”Ämnet anknyter också till de starka kulturella traditioner som finns i Sverige när det gäller att vistas i naturen. Genom friluftsverksamheter och vistelse i skog och mark får eleverna upplevelser, kunskaper och erfarenheter som kan stimulera ett fortsatt intresse för friluftsliv, natur och miljöfrågor” (Skolverket, 2010a). Strävansmålen för årskurs 9 består av en mening, nämligen ”eleven får inblickar i idrottens och friluftslivets historia samt lär känna olika former av lekar, danser och idrottsformer i olika kulturer”
(Skolverket, 2010a).
Lgr 11
Hösten 2011 ersätts Lpo 94 med Läroplan för grundskolan 2011. Enligt förslag ska strukturen på kursplanerna ändras från strävansmål och uppnåendemål till ämnets syfte och centralt innehåll till slutet av årskurs 3, 6 och 9. Enligt Regeringen blir kursplanerna efter denna ersättning tydligare och mer lättillgängliga eftersom att Lpo 94 har inneburit att många lärare haft svårigheter med att planera sin undervisning enbart efter målen. Det centrala innehållet ska uttrycka vad undervisningen handlar om (Regeringskansliet, 2010).
I ämnets syfte för Idrott och hälsa står gällande friluftsliv; ”Genom undervisningen ska eleverna utveckla förmågan att vistas i utemiljöer och naturen under olika årstider, och få förståelse för värdet av ett aktivt friluftsliv” (Skolverket, s.27, 2010b).
I det centrala innehållet i årskurserna 7-9 har Friluftsliv och utevistelser fått en egen rubrik och under den rubriken står det att eleverna ska lära sig; ”Att orientera i okända miljöer med hjälp av kartor och andra hjälpmedel för positionering”, ”Hur olika friluftsaktiviteter kan
20
planeras, organiseras och genomföras”, ”Rättigheter och skyldigheter i naturen enligt allemansrätten”, ”Kulturella traditioner i samband med friluftsliv och utevistelse”, ”Badvett samt säkerhet vid vatten vintertid. Hantering av nödsituationer i och vid vatten med
alternativa hjälpredskap, enligt principen för förlängda armen”. (Skolverket, s.30, 2010b).
Sammanfattning av de olika läroplanerna från 1919 till 2011
Sammanfattningsvis har det skett markanta förändringar i läroplanerna från 1919 till 2011, både i ämnet Idrott och hälsa och i friluftsundervisningen. Idrott och hälsa har gått från att vara resultatfixerat, elitbetonat, lärarfokuserat och centralstyrt till att bli målorienterat, hälsobetonat, elevfokuserat och lokalstyrt. Ämnets karaktär syns också i namnet som har reviderats från Gymnastik med lek och idrott till Idrott för att sedan döpas till Idrott och hälsa som det heter idag.
När det gäller friluftslivets roll i de olika läroplanerna så har det fått allt mindre fokus i de senare läroplanerna, Lgr 80 och Lpo 94, i jämförelse med de äldre läroplanerna. Antalet friluftsdagar har minskat markant, friluftsaktiviteter i vintertid har i princip förlorat sin roll och kursplanen har överlag lagt mindre fokus på utevistelse över huvud taget. Däremot kan det i Lgr 11 sägas vara större fokus på friluftsliv än i föregångaren Lpo 94 då friluftslivet återigen fått en egen rubrik (Skolverket, 2010b), något som det även fanns i Lgr 80 (Läroplan för grundskolan Lgr 80, s.94, 1980).
Ett av syftena med den nya läroplanen (Lgr 11) är att göra kursplaner mer tydliga och få en tydligare målbeskrivning (Regeringskansliet, 2010). Backman (2009) befarar dock att en tydligare konkretisering av styrdokumenten leder till en ökad påverkan från fysiska och organisatoriska faktorer som tid, ekonomi och utrustning på undervisningen. Författaren menar att poängen med en öppen målformulering som ”eleven ska ha grundläggande
kunskaper i friluftsliv” (Skolverket, 2010a) är att det ska kunna anpassas till en skolas lokala kontext och förutsättningar.
21
Metod
Vetenskapsteori
Denna undersökning är inspirerad av och utgår ifrån en empirisk-holistisk vetenskaplig forskningsinriktning som kallas hermeneutik. Enligt Patel och Davidson (2003) är
hermeneutik ett system för förståelse och tolkning där forskaren undersöker ett ämne eller en företeelse subjektivt utifrån sin förförståelse. Forskaren vill gå från förförståelse till
förståelse. Ett huvudtema för hermeneutiken är enligt Alvesson och Sköldberg (s. 193, 2008) att ”meningen hos en del endast kan förstås om den sätts i samband med helheten”. Vidare består helheten av delarna vilket enligt Alvesson och Sköldberg (2008) leder till den så kallade hermeneutiska cirkeln där delen endast kan förstås ur helheten och helheten endast ur delarna.
Jag vill utifrån min förförståelse kring friluftsliv i skolan få en så kallad holistisk, helhetsbild, av de möjligheter och hinder som finns för lärare med att bedriva detta. Genom den
förförståelse jag skaffat mig innan intervjutillfällena har jag fått en bild av hur friluftsliv i skolan ser ut, men det är informanternas svar som ligger till grund för denna undersökning.
Därför har jag pendlat mellan det Patel och Davidson (2003) benämner som objektets
synvinkel (informanten) och subjektets synvinkel (forskaren). På detta sätt skapas enligt Patel och Davidson (2003) både en helhetsbild av ämnet samt en bild av de olika delar som ämnet i fråga innehåller.
Val av metod
Syftet med denna undersökning har varit att undersöka olika lärares uppfattningar och erfarenheter gällande friluftsliv inom ämnet Idrott och hälsa i grundskolan. Arbetsgången i studien har varit deduktiv vilket innebär att det har utgåtts ifrån redan befintliga teorier i litteraturen för att skaffa en förförståelse och sedan har detta prövats empiriskt. En fara med att arbeta på detta sätt är enligt Patel och Davidson (2003) att studien kan bli alltför påverkad av tidigare forskning. Detta har därför tagits i beaktning och undvikits så gott som möjligt. Å andra sidan innebär det hermeneutiska förhållningssättet en medveten subjektiv ansats för att förstå och finna orsaker till informanternas svar i intervjuerna.
Intervjuundersökning valdes som metod då en sådan enligt Denscombe (2009) lämpar sig bra för att få en insikt i människors åsikter, uppfattningar, känslor och erfarenheter. Eftersom
22
studien avsåg att ta reda på lärares uppfattningar gällande friluftsliv är intervjuerna av
kvalitativ art. Den kvalitativa intervjun hjälper en undersökare till att se saker och ting utifrån informanters synvinkel och få en tydlig bild av dessas erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2009). Vid insamling av information genom enkäter eller intervjuer bör två särskilt viktiga perspektiv tas i åtanke enligt Patel och Davidson (2003) vilka de benämner som
standardisering och strukturering. Ju lägre grad av standardisering och strukturering, desto friare upplägg på intervjun och fler svarsalternativ för intervjupersonen (Patel & Davidson, 2003). Eftersom syftet med undersökningen var att ta reda på olika lärares uppfattningar och erfarenheter gjordes intervjuerna med en karaktär av låg strukturering och låg standardisering så att intervjuerna kunde lämpa sig olika för olika personer och att intervjufrågorna lämnade stort utrymme för intervjupersonerna att svara inom.
Urval
För denna undersökning behövdes viss variation i urvalet av lärare i Idrott och hälsa. Lärarna behövde skilja varandra åt i kön, ålder och hur deras respektive skola var belägen i
förhållande till stadskärnan. Detta för att reda ut om lärares uppfattningar gällande friluftsliv påverkas av om de är kvinnor eller män, hur lärares ålder påverkar uppfattningen samt hur friluftslivsundervisning påverkas när det gäller skolans geografiska läge (nära en skog eller mitt i staden). För att göra ett sådant urval valdes den typ av urval som Trost (1997) benämner som strategiskt urval. För att nå detta strategiska urval användes även ett bekvämlighetsurval som enligt Trost (1997) innebär att forskaren ”tar vad denne råkar finna”. I detta fall så skickades mail ut till olika rektorer och idrottslärare i Halmstad. De som svarade och ställde upp samt passade in det strategiska urvalet togs sedan med som informanter i undersökningen.
Trost (1997) menar att det i kvalitativa undersökningar ska begränsas till ett mycket litet antal intervjuer och sätta kvaliteten på dem i första rummet. I denna undersökning valdes fem stycken informanter för intervju. Trost (1997) menar vidare att antalet intervjuer nästan alltid kan ökas efter hand om det skulle behöva kompletteras något eller om det inte hittats något klart samband mellan intervjuerna. Då det efter fem intervjuer kunde urskiljas flera samband mellan dem och det även dök upp svar på många av frågeställningarna gjordes inte fler än fem intervjuer.
23
Intervjuguide
Till intervjuerna som genomfördes med olika lärare i Idrott och hälsa och berörde frågor om friluftsliv togs en intervjuguide fram (Bilaga). I samband med framställningen av
intervjuguiden gjordes en så kallad operationalisering vilket enligt Patel och Davidson (2003) innebär att teorin i litteraturgenomgången översätts till intervjufrågor. För
operationaliseringen togs Kvale och Brinkmanns (2009) tankar om intervjufrågors dynamiska och tematiska dimensioner till hjälp. Den tematiska dimensionen tar hänsyn till
kunskapsproduktionen i en intervjufråga medan den dynamiska dimensionen tar hänsyn till det mellanmänskliga förhållandet, alltså hur samtalet hålls flytande. För att få ut så mycket som möjligt av en intervju är det också enligt Kvale och Brinkmann (2009) av värde att utforma både forskningsfrågor och intervjufrågor då forskningsfrågor ofta är alldeles för akademiska och otydliga för att kunna ställas till en informant. Författarna menar att om forskningsfrågor skrivs om till mer tydliga intervjufrågor blir mer det lättare att få en flytande intervju. Innehållet i intervjuguiden finns i arbetets bilaga.
Genomförande
I denna uppsats ingår fem informanter som är lärare i grundskolans ämne Idrott och hälsa. För att få tag på informanter skickades ett informationsbrev ut till olika rektorer på olika
grundskolor i Halmstad via mail. I informationsbrevet beskrevs undersökningens syfte och en förfrågan om att få tillgång till idrottslärarnas mail, så att idrottslärarna personligen kunde kontaktas och frågas om de kunde ställa upp på en intervju. Med tanke på det strategiska urvalet samt vilka som kunde tänka sig att ställa upp bestämdes att fem intervjuer skulle genomföras. Innan varje intervju fick informanterna information om hur intervjun skulle gå till, att den skulle spelas in, att de hade rätt att dra sig ur när som helst samt att deras
medverkan var helt konfidentiell. Med konfidentiell menas enligt Patel och Davidson (2003) att informanternas uppgifter för det första inte får lämnas till någon utomstående och för det andra att någon utomstående inte ska kunna identifiera en informant när resultatet presenteras.
När informanterna sedan träffats personligen har de återigen getts den fullständiga informationen om intervjun vilket enligt Patel och Davidson (2003) är av stort värde.
Intervjuerna har sedan skett i ett grupprum, spelats in och tagit ca 20 minuter. Ett digitalt fickminne med en extern mikrofon användes vilket gav en mycket bra akustik. Fördelen med
24
att spela in intervjuer är enligt Kvale och Brinkmann (2009) att intervjuaren kan känna sig fri till att koncentrera sig på ämnet och dynamiken i intervjun. Trost (1997) menar att de flesta informanter ofta vänjer sig och till och med glömmer bort att de blir inspelade vilket bidrar till en mer avslappnad intervju.
Etiskt förhållningssätt
Inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning finns det enligt Vetenskapliga rådet (2006) fyra huvudkrav som en forskare ska vara medveten om. Dessa är informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att de intervjupersoner som är med i undersökningen ska ha fått information om vad undersökningen ska handla om och hur den ska genomföras innan intervjun görs. Informanterna i denna undersökning fick information via mail där syfte och tillvägagångssätt redogjordes. I detta mail fick informanterna information om att intervjun skulle spelas in samt information om innehållet i intervjun och därför har samtycke enligt samtyckeskravet nått intervjupersonerna. Enligt konfidentialitetskravet behandlas deltagarna i intervjuerna helt konfidentiellt så att varken informanterna, skolan de jobbar på eller någon annan ska kunna identifieras i uppsatsen. Endast forskaren i undersökningen har tillgång till det insamlade materialet och vet vem som svarat vad. Med sitt samtycke godkände de
deltagande i denna undersökning att deras uppgifter kan komma att användas i uppsatsen och enligt nyttjandekravet får dessa uppgifter endast användas i forskningssyfte (Vetenskapliga rådet, 2006).
Bearbetning och tolkning av insamlat material
Alla de fem inspelade intervjuerna har transkriberats och skrivits ut vilket lämpar sig bäst för en närmare analys av informanternas svar (Kvale & Brinkmann, 2009). Analysen innebar sökande efter likheter och skillnader mellan de olika informanternas svar och specifika svar som var väsentliga för uppsatsen och frågeställningen. För att kunna analysera informanternas svar med en hermeneutisk ansats användes den hermeneutiska spiralen som analysmetod.
Alvesson och Sköldberg (2008) och Patel och Davidson (2003) menar att denna metod går ut på att forskaren börjar i en del och försöker sätta in den i helheten och gå från förförståelse till förståelse och sedan gå tillbaka till den delen med en ny förståelse. Sedan fortsätter detta med en ny del och alltså pendlar mellan del och helhet, subjekt och objekt, förförståelse och
25
förståelse och så vidare. Det kan även beskrivas som att gå till text, tolkning, förståelse, ny text, ny tolkning, ny förståelse och så vidare (Patel & Davidson, 2003).
För att systematisera informanternas svar i resultatdelen har en teknik använts som av Kvale och Brinkmann (2009) kallas innehållsanalys. Innehållsanalys innebär enligt författarna en kvantitativ beskrivning av det som är av störst värde och kan urskiljas i exempelvis intervjuer.
Resultatet av de fem intervjuerna i denna studie redovisas innehållsanalytiskt på ett sådant sätt att de viktigaste sambanden och liknande svar kopplas samman med hjälp av citat från
informanterna.
För att värna om informanternas integritet har deras svar skrivits om i vissa fall då de haft någon särskild egenskap som lyser igenom svaren som till exempel användning av tilläggsord som eh, liksom, njae och så vidare. Det har alltså gjorts en ändring av formen på
informationen utan att göra något större ingrepp i den mening som förmedlas (Kvale och Brinkmann, 2009).
Resultat
I detta kapitel redovisas empirin från intervjuerna med fem olika lärare i Idrott och hälsa.
Resultatkapitlet är indelat i en presentation av informanterna och sedan en redovisning av informanternas svar under rubriker som bygger på frågeställningen och de viktigaste aspekterna. Informanterna benämns som L1, L2, L3, L4 och L5 där L står för lärare.
Presentation av informanterna
De fem informanterna skiljer sig åt i kön, ålder, hur länge de arbetat som lärare samt hur deras respektive skola är belägen i förhållande till stadskärnan. Vidare skiljer sig deras studieort och studieår åt. Lärare 1 (L1) är en kvinna och 29 år gammal som har jobbat som lärare i 4 år.
Hon läste idrottslärarutbildningen på Högskolan i Halmstad mellan åren 2001-2006. Lärare 2 (L2) är en kvinna och 48 år gammal som har jobbat som lärare i 22 år. Hon läste
idrottslärarutbildningen på Gymnastik- och idrottshögskolan i Örebro mellan åren 1984-1987.
Lärare 3 (L3) är en man och 28 år gammal som har jobbat som lärare i 3 år. Han läste
idrottslärarutbildningen på Högskolan i Halmstad mellan åren 2002-2007. Lärare 4 (L4) är en man och 37 år gammal som har jobbat som lärare i 8 år. Han läste idrottslärarutbildningen på Göteborgs universitet mellan åren 1999-2001. Lärare 5 (L5) är en man och 26 år gammal som
26
har jobbat som lärare i 3 år. Han läste idrottslärarutbildningen på Högskolan i Halmstad mellan åren 2003-2008.
Ansvaret för friluftsliv i Idrott och hälsa
På frågan om ansvaret för friluftsliv bör ligga på ämnet idrott och hälsa anser majoriteten av lärarna att det vore bättre om hela skolan tog ett större ansvar för detta. Informanterna anser att det behövs fler lärare än bara idrottslärarna för att bedriva friluftsundervisning på ett bra sätt. Detta ses i kommentarerna från en av lärarna:
”Utifrån de knappa resurser som man tyvärr har så hade det varit enklare om det låg på skolans ansvar, allas ansvar, och ”tvingar” alla att vara med” (L4).
Dock finns det en upplevelse från läraren att det saknas stöd från övriga lärare på skolan:
”På vissa skolor har det varit så att… ’Ok, det är idrottslärarna som har hand om det’
så det är många som om man gör de här friluftsdagarna till exempel så vill inte vissa lärare vara med för att ’Ok, det är ledigt då får vi planera’ fast man behöver
jättemycket hjälp” (L4).
Detta innebär att det enligt läraren finns en schism på skolan som handlar om vem som ska ha ansvaret för friluftsundervisningen i det här fallet. Idrottsläraren upplever sig inte ha stöd från övriga lärare på skolan vilket tyder på viss bristande kommunikation och samarbete.
Ekonomi beskrivs av flera lärare som en viktig faktor till varför det är svårt att bedriva friluftsliv i idrott och hälsa. Det ekonomiska ansvaret för friluftslivet verkar till största del ligga på idrottslärarna vilket beskrivs av en lärare:
”Jo alltså, det krävs mycket tid och det krävs mycket resurser så man tycker ju att ekonomiskt sett borde det gå på något större konto än idrottslärarkontot… det vore bra om skolan hade någon slags gemensam budget som vi kunde dra ifrån” (L5).
27
Läraren menar alltså att friluftsliv ekonomiskt sett drabbar idrottslärarna hårt eftersom att är väldigt dyrt att bedriva friluftsliv och tycker att fördelningen istället borde ligga på hela skolans ansvar och ekonomi. Samma lärare drar en koppling till den nya läroplanen som införs hösten 2011 och menar att friluftsundervisningen kommer kosta ännu mer med den nya läroplanen och menar att skolan inte tagit med det i beräkningarna
”Jag tror ju inte alls att ekonomin på skolan är genomtänkt för de nya kursplanerna, så det kan ju bli lite svårt”. (L5)
Synen på ansvaret för friluftsliv skiljer sig dock hos två av lärarna som menar att detta ansvar redan ligger på hela skolan. På skolorna där de jobbar har alla tagit på sig ansvaret för
friluftsliv och är även väldigt positiva till friluftsliv vilket beskrivs av följande två citat:
”Egentligen så tycker jag att hela skolan ska ta ett helhetsbegrepp på det, rektor och allihop. Vi vet ju alla att det är så bra att vistas ute, och det är bra för hälsan helt enkelt. Och egentligen så tycker jag att vi på vår skola verkligen har tagit det helhetsbegreppet” (L2).
”I början av året så bestämmer vi det tillsammans, vi jobbar mycket i arbetslag… då bestämmer vi vilka friluftsdagar vi ska ha. Sen fördelar vi ut ansvaret så alla pedagoger får ansvaret för någonting var. Vi [idrottslärare] tar inte ansvaret för att det sker utan alla har den möjligheten att göra det själva” (L1).
Sammanfattningsvis är det mycket tydligt att på de skolor där ansvaret för friluftsliv ligger hos alla lärare, och till och med rektor, så är lärarna mer positivt inställd till friluftsliv och har en mer optimistisk syn på det. På de skolor där idrottslärarna själva har ansvaret för friluftsliv fokuseras det mer på hinder och det riktas kritik till att övriga lärare inte ställer upp tillräckligt mycket. Att bedriva friluftsliv är en utmaning för lärare och det är tydligt att det behövs fler än bara en eller två lärare för att det ska fungera.
28
Friluftsliv som mål eller medel
Till frågeställningen kring om lärare anser att friluftsliv är ett mål i sig eller ett medel för att nå andra mål i idrott och hälsa ställdes en fråga utifrån ett exempel. Exemplet handlade om friluftsaktiviteten klättring som flyttat in i idrottssalar i form av en klättervägg. Ambitionen med den frågan var att se hur lärarna ställde sig till att en friluftsaktivitet utfördes inomhus och utifrån det bedöma om de såg friluftsliv som ett mål i sig eller ett medel för att nå andra mål som till exempel styrka och koordination. Detta med hänsyn till att friluftsliv i grunden ska utövas utomhus och inte inne som det gör vid användning av klättervägg.
Friluftsliv som mål
Tre av lärarna hade samma åsikt om att klättring inomhus inte kunde klassas som en
friluftsaktivitet eftersom de helst såg att det utfördes utomhus. Två av dem lade in tankar om att friluftsliv och tävling inte hör ihop som ses i dessa citat:
”Jag skulle nog spontant inte se det [klättring] som en friluftsaktivitet… det skulle jag nog inte. Och klättring har ju blivit en sport, en idrott också och friluftsliv för mig så ser jag inget tävlingsmoment” (L3).
”Jag anser väl kanske inte att klättring är en friluftsaktivitet… såvida man inte klättrar för att få den här naturupplevelsen. Jag kanske definierar det som att tävlar man i det så är det ingen friluftsaktivitet” (L4).
Dessa två citat tyder alltså på att de lärarna definierar friluftsliv som något utan inslag av tävlan och i stället något som utförs för att få en naturupplevelse, alltså ett mål i sig.
Ytterligare ett citat visar att en lärare ser friluftsliv som något som ger behållning i sig, mervärden, som inte kan tas till vara inomhus:
”Alltså jag tycker nog för att det ska vara en friluftsaktivitet ska man koppla det till en utomhusaktivitet, för friluftsliv är ju att vara ute i friska luften. Jag tycker friluftsliv är kopplat till så mycket mervärden, vilket inte en klättervägg inomhus är” (L1)
Citatet visar på att denna lärare inte kan tänka sig att ersätta friluftslivet med en aktivitet inomhus eftersom att friluftsliv är ett mål i sig som ger elever mervärden.
29 Friluftsliv som medel
Två av lärarna hade en inställning som skiljde sig något från de övriga tre. De hade svårt att definiera sin egen syn på friluftsliv kontra en klättervägg inomhus och lämnade svar som tyder på att de anser att en klättervägg inomhus faktiskt kan kategoriseras som en
friluftsaktivitet vilket följande två citat visar:
”Det är ju en gräns… alltså själva sporten kan man ändå hänvisa till tycker jag, till friluftsliv, absolut” (L2).
”Jo jag tycker det, syftet är fortfarande samma sak, man ska ta sig upp för ett berg eller ta sig upp för något trots att man gör det inomhus så lär man sig… tänka rätt tror jag.
Så jag tycker nog fortfarande att det är en friluftsaktivitet” (L5).
Eftersom att dessa två lärare anser att en klättervägg inomhus kan ses som en friluftsaktivitet så ser de friluftsliv i detta fall som ett medel för att träna exempelvis styrka och koordination som görs på en klättervägg. Styrka och koordination kan emellertid tränas på andra sätt, till exempel genom styrketräning och hinderbana, vilket innebär att friluftsliv för dessa två lärare tappar det syfte som de övriga tre lärarna menar att friluftsliv har. Lärarna L2 och L5 tänker alltså inte på samma mervärden och naturupplevelse som de övriga tre lärarna gör.
Lärares uppfattningar om hur friluftsliv ska läras ut
Ytterligare en fråga som ställdes till informanterna med ambitionen att reda ut om de ansåg friluftsliv vara ett mål eller medel samt hur deras definition av friluftsliv såg ut, var vad de hade för uppfattning om vad elever ska lära sig genom att ha friluftsliv. Det som genomsyrade alla svar och var en av de främsta kunskaper lärarna ansåg att eleverna skulle lära sig var att kunna orientera sig, att kunna allemansrätten och att kunna välja kläder efter väder. Detta kan urskiljas i flera citat:
”Om vi ser till den här skolan så är det väl dels det här med kläder som jag tror är viktigt. Det går inte att ha på sig vad som helst om man ska ut i skogen. Det kanske låter som en basic grej men att de får in tänket tror jag är viktigt” (L3).
”Elever i dagsläget vet knappt vad regnkläder och gummistövlar är” (L1).
”Först och främst lär man sig allemansrätten som står tydligt i målen” (L4).
30
”Ja, det är jättemycket… överleva i naturen, vilka lagar som finns där, vad man får göra i naturen och vad man inte får göra, hur jag kan fixa mat i naturen utan en mikro… vad jag ska ha för kläder på mig utan att bli blöt och så vidare. Så det är jättemycket” (L5)
”Jag tycker att dem dels kan lära sig att klä sig rätt. Jag tycker också att man kan lära sig lite om allemansrätten och lite friluftstekniker som hantera en kniv, göra upp en eld, göra en knop, göra ett vindskydd” (L2).
Sammanfattningsvis gällande mål och medel kan det sägas att vissa lärare definierar friluftslivet som ett mål i sig som ger en naturupplevelse utöver det vanliga och kräver utomhusvistelse och alltså inte kan uppnås inomhus. Andra lärare har en vidare syn på friluftslivet och menar att det kan fungera som ett medel för att nå andra mål och behöver då nödvändigtvis inte ske ute i naturen. Vad gäller lärarnas uppfattningar om den viktigaste kunskap som elever får genom att ha friluftsliv så är alla överens om att allemansrätten och att välja rätt kläder är det allra viktigaste. Anmärkningsvärt är att både de lärare som såg
friluftsliv mest som ett mål och de som såg det mest som ett medel är överens om att allemansrätten och att välja kläder efter väder är det viktigaste elever lär sig genom att ha friluftsliv. Ingen nämner något om det mervärde som elever kan få genom att bara vara ute i naturen som avbrott från klassrummet.
Friluftsliv i idrott och hälsa och kopplingen till lärares
tidigare erfarenheter
Friluftslivets roll i idrott och hälsa
Hur mycket friluftsliv som ingår i undervisningen skiljer sig väldigt mycket åt de fem skolorna emellan. De två lärarna L1 och L2 som ansåg att hela skolan hjälptes åt med friluftslivet ansåg att de hade väldigt mycket friluftsliv med i sin undervisning medan de övriga L3, L4 och L5 menade att det knappt fanns med i undervisningen på deras respektive skola. En av lärarna anser att skolan hon är verksam på bedriver mycket friluftsliv vilket ses i två citat:
31
”Dels har vi en uteperiod på hösten och på våren. Vi brukar vara utomhus från det att vi börjar skolan i augusti tills… ja så långt vi kan, 15 oktober brukar det vara varje år”
(L2).
”Är det fint väder och is åker vi till Oskarström och åker skridskor och pulka, så kallat vinterfriluftsliv” (L2).
Läraren fortsätter med att beskriva att de även har heldagar som vigs åt idrott och friluftsliv:
”Vi har då en gång i månaden så kallad idrottsdag, det är en dag då man bryter schemat helt och då går vi till simhallen eller ishallen eller går ut och vandrar prins Bertils stig” (L2).
Något som blir lite oklart är lärarens definition av både friluftsdagar och friluftsliv eftersom hon menar att simma i simhallen och åka skridskor i ishallen är friluftsaktiviteter för henne.
Vid frågan om läraren gör någon separation mellan begreppen idrottsdag och friluftsdag lyder svaret som följer:
”Jo, jag kan ju kalla det friluftsdag när man gör friluftsaktiviteter då, när vi är ute och lagar mat, ute och vandrar, ute och åker skridskor, möjligtvis också om man är och simmar på brottet. Så jag skiljer på dem begreppen där, idrottsdag och friluftsdag”
(L2).
Detta citat ger lite mer klarhet då läraren nu kategoriserar in mer ordinära friluftsaktiviteter utomhus till vad läraren menar med friluftsdag.
Ytterligare en av de fem lärarna har ett stort mått av friluftsundervisning i Idrott och hälsa och menar att dem försöker vara ute så mycket som möjligt under läsåret vilket beskrivs i följande två citat:
”Vi försöker ha två sådana friluftsdagar varje 6-veckorsperiod. Så att…
förhoppningsvis brukar vi ha upp till tolv stycken schemabrytande dagar per läsår”
(L1).
”Vi brukar ha vinterfriluftsdagar… och vi byggde lite snöskor förra året. Vi virade med träpinnar och så knöt vi ihop dem så att eleverna fick prova på” (L1).
Övriga tre lärare var överens om att de inte kände att de hade stöd från övriga lärare på skolan eller på skolan rent generellt vilket innebar att de egentligen inte hade någon
