Examensarbete
Kandidatnivå
Makronutrienter, energiintag och återhämtning - områden där unga idrottare behöver mer kunskap
En studie om kostkunskaper hos specialidrottslärare och elever på svenska riksidrottsgymnasium
Författare: Elina Högström och Lena Erkers Handledare: Jenny Isberg
Examinator: Magnus Carlsson
Ämne/huvudområde: Idrotts- och hälsovetenskap Kurskod: GIH253
Poäng:15 hp
Examinationsdatum: 2020-06-05
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA.
Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet.
Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):
Ja ☐ Nej ☐
Sammanfattning
Syfte
Syftet med denna studie var att undersöka kostkunskaper hos specialidrottslärare och elever inom uthållighetsidrott på svenska riksidrottsgymnasium.
Metod
En validerad enkät användes för att undersöka vilka kostkunskaper elever och specialidrottslärare har. Enkäten innehöll 79 frågor indelat i fem kluster med fokus på olika ämnen inom kost. Ett godkänt resultat krävde minst 60 rätt. För att jämföra enkätresultat och kunskaper hos specialidrottslärare och elever och mellan elever i olika årskurser användes ”Χ2-test for independence” (”Chi två”- test). Alfanivån för statistisk signifikans bestämdes till <0,05.
Resultat
Totalt deltog 68 st elever och 11st specialidrottslärare. Studiens resultat visar att kostkunskaperna mellan specialidrottslärare och elever skiljer sig, då
specialidrottslärarna har signifikant bättre kostkunskaper än eleverna totalt sett (X2 = 9,7; p = 0,0018). Jämförelse av resultat i de olika klustren visar att specialidrottslärarnas kostkunskaper var signifikant bättre än elevernas i två av fem kluster. Resultatet visar också skillnader i kostkunskap mellan de olika årskurserna där årskurs 3+4 har signifikant större andel godkända resultat (X2 = 5,3; p = 0,021)
Slutsatser
Utifrån resultatet i denna studie kan slutsatser dras att cirka två tredjedelar av eleverna som besvarade enkäten inte nådde godkänd nivå avseende kostkunskaper medan cirka fyra femtedelar av specialidrottslärare nådde nivån för godkända kostkunskaper. Det är speciellt kring makronutrienter, energiintag och
återhämtning som eleverna, oavsett årskurs, visar bristande kunskap.
Nyckelord: idrottsnutrition, kost, kunskap, ungdomar, enkätundersökning
Abstract
Purpose
The purpose of this study is to investigate nutrition knowledge of coaches and students in endurance sports at Swedish national gymnasium.
Methods
A validated questionnaire was used to investigate what nutrition knowledge students and coaches have. The questionnaire contained 79 questions divided into five cluster focusing on different topics about nutrition. Approved results required at least 60 correct answers. In order to compare the results from the survey and nutrition knowledge of coaches and students the ”Χ2-test for independence” was used. The statistical significance level was determined at
<0,05.
Results
The total number of participants was 68 students and 11 coaches. The result from this study show that the nutrition knowledge between coaches and students are different. Coaches have overall significantly better nutrition knowledge than the students (X2 = 9,7; p = 0,0018). The result in the different clusters shows that coaches have significantly better nutrition knowledge than the students in two of five clusters.
Depending on which grade the students attend, some differences in nutrition knowledge can be seen where grade 3+4 have significantly larger proportion of students with approved results (X2 = 5,3; p = 0,021).
Conclusions
Based on the results from this study the conclusion is that two-thirds of the students who answered the questionnaire did not reach the approved level of nutrition knowledge. Of the coaches, four fifths reached the approved level of nutrition knowledge. It is especially about
macronutrients, energy intake and recovery the students show low nutrition knowledge.
Key words: Sports nutrition, diet, knowledge, adolescents, survey
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Syfte ... 5
Frågeställningar ... 5
Metod ... 6
Urval ... 6
Metodupplägg ... 7
Statistisk analys ... 8
Etiska överväganden ... 8
Resultat ... 9
Diskussion ... 12
Slutsatser ... 17
Bilagor ... 21
Bilaga 1. Informationsbrev ... 21
Bilaga 2. Enkät... 23
Introduktion
Träning, vila och kost är primära faktorer för en idrottare som strävar efter att uppnå en optimal idrottsprestation (Heikkila, Valve, Lehtovirta, & Fogelholm, 2018b).Kost och träning har ett starkt samband för att kroppen ska kunna utveckla och anpassa sig till de metaboliska och funktionella adaptioner som krävs vid träning (Thomas, Erdman, & Burke, 2016). Eftersom uthållighetsidrottare ofta har en hög träningsbelastning innebär det också hög energiförbrukning, vilken kan vara två eller tre gånger så hög hos uthållighetsidrottare jämfört med
normalbefolkningen (Koehler, 2020). För att optimera sin prestation och bibehålla en god hälsa så är det viktigt att uppnå energibalans (Torres-McGehee et al., 2012), vilket betyder att idrottarna behöver få i sig tillräckligt med energi via kosten för att möta de krav som träningen ställer på kroppen (Thomas et al., 2016).
Vid energiintag är mängd och timing faktorer som bör beaktas, då dessa bland annat påverkar kroppens energisystem, energitillgänglighet och träningsadaption (Thomas et al., 2016). Mängd och timing av energiintag styrs exempelvis av vilken träningsform som ska utövas, huruvida idrottaren ska träna ett eller två pass under en dag, eventuell vilodag, vilken intensitet träningen genomförs på eller om de har en viktig tävling som väntar (Bytomski, 2018). Det är också viktigt att välja rätt slags energiintag för att förse kroppen med den mängd makronutrienter
(kolhydrater, protein, fett) och mikronutrienter (vitaminer, mineraler) som behövs för en optimal kroppsfunktion (Thomas et al., 2016).
Kolhydrater är den huvudsakliga energikällan för både muskler och centrala nervsystemet vid högintensiv fysiskt aktivitet (Bytomski, 2018). Beroende på träningsform, intensitet och tidpunkt på säsongen varierar kolhydratbehovet (Bytomski, 2018), men generellt behöver en idrottare vid lätt träning 3-5 gram kolhydrater per kilo kroppsvikt under en dag, vilket kan öka till 8-12 gram kolhydrater per kilo kroppsvikt per dag vid intensiv träning. Protein behövs för uppbyggnad av muskler, vävnader och senor, likväl som det är nödvändigt i produktionen av hormoner, enzymer och transmittorer som bidrar till kroppsliga funktioner (Bytomski, 2018). Protein består av olika sorters aminosyror, de icke- essentiella aminosyrorna kan bildas i kroppen, medan de essentiella aminosyrorna måste tillföras via kosten. Idrottare rekommenderas ett dagligt intag av 1,2-2 gram
protein per kilo kroppsvikt (Bytomski, 2018). För att få i sig tillräckligt med protein så räcker det att äta en allsidig kost och det gör också att de viktiga
essentiella aminosyrorna tillförs (Gorska-Warsewicz et al., 2018). Fett är en viktig del av en hälsosam kost, där det exempelvis behövs för att möjliggöra upptag av fettlösliga vitaminer, bidrar till cellernas funktion samt fungerar som energikälla (Thomas et al., 2016). Rekommenderat dagligt intag av fett är 25-40 E% av det totala kaloriintaget (Nordiska ministerrådet, 2014). Vitaminer och mineraler behövs bland annat för att upprätthålla de muskelbiologiska anpassningar som träning kräver (Thomas et al., 2016). Det är även viktigt med vätskeintag, att få i sig tillräckligt före, under och efter träning.Uthållighetsträning leder till att idrottare svettas en del och därmed förlorar de vatten, salter och mineraler, vilket kan resultera i försämrad prestation och kognitiv förmåga (Bytomski, 2018).
I hopp om att kunna optimera sin prestation ytterligare, väljer vissa idrottare att använda sig av kosttillskott (Knapik et al., 2016; Peeling, Castell, Derave, Hon, &
Burke, 2019). Idrottare använder även kosttillskott i tron att det ger en positiv effekt på hälsa, koncentration, viktnedgång, ökad energi eller för att dämpa eventuell smärta (Knapik et al., 2016; Peeling et al., 2019). Vilka som använder kosttillskott beror bland annat på vilken idrott som utövas och vilka mål som idrottarna har med sin träning, men det är mer vanligt bland elitidrottare att använda sig av kosttillskott (Knapik et al., 2016). Det är av vikt att idrottare är medvetna om riskerna och är försiktiga med användandet då det kan finnas en risk att kosttillskott innehåller förbjudna substanser (Knapik et al., 2016).
Kosttillskott är oftast inte nödvändigt för en idrottare som äter allsidig kost i rätt mängd eftersom detta kan tillgodose behovet av näringsämnen, och därför bör varje idrottare ha en individualiserad kostplan som utgår från idrottarens mål och de krav som kosten bör tillgodose utifrån specifik idrottsgren (Bytomski, 2018).
En personlig kostplan bör beakta idrottarens kostvanor, prestationsmål, specifika händelser och praktiska utmaningar som kan uppstå (Thomas et al., 2016). Vissa grupper av idrottare har speciellt unika behov när det gäller kost, vilket ställer krav på rätt näringsintag (Desbrow, Burd, Tarnopolsky, Moore, & Elliott-Sale, 2019).
Unga idrottare har andra behov än vuxna när det gäller kost och bör uppmuntras till kostvanor som möjliggör utveckling, tillväxt, mognad och en kroppsvikt som
anses som hälsosam (Bingham, Borkan, & Quatromoni, 2015). För att tillgodose utveckling och tillväxt som sker hos unga idrottare krävs adekvat
energitillgänglighet i kroppen, vilken också bör täcka de energibehov som fysisk aktivitet, träning och tävling kräver (Aerenhouts, Deriemaeker, Hebbelinck, &
Clarys, 2010). För att få en uppfattning huruvida unga idrottare har en adekvat energitillgänglighet som främjar tillväxt, hälsa och prestation kan en metod vara att övervaka idrottarnas kroppsvikt och fysiska utveckling, både för individerna själva och deras tränare (Meyer, O'Connor, & Shirreffs, 2007). Eftersom unga idrottare utöver träningen växer och utvecklas, så kan behovet av de olika
makronutrienterna se annorlunda ut än hos vuxna (Meyer et al., 2007). Unga idrottare har exempelvis inte samma förråd av kolhydrater i kroppen som vuxna har (Meyer et al., 2007). Oavsett ålder på idrottare så handlar det om att ligga i energibalans (Bingham et al., 2015).
Att som uthållighetsidrottare inte uppnå energibalans under en längre tid kan få negativa konsekvenser både för idrottsprestation och hälsa (Koehler, 2020). Detta kan exempelvis leda till att unga idrottare får en försenad pubertet, försvagat skelett, en ökad skaderisk och tjejer riskerar få oregelbunden menstruation, ibland helt utebliven (Meyer et al., 2007; Cockburn, Fortune, Briggs, & Rumbold, 2014).
Ytterligare en riskfaktor med att inte uppnå energibalans är att utveckla ätstörningar, vilket kan leda till negativa konsekvenser på både prestation och hälsa (Bingham et al., 2015). Det har visat sig vara mer vanligt att drabbas av ätstörningar bland idrottare än icke idrottare (Joy, Kussman, & Nattiv, 2016;
Martinsen, Sherman, Thompson, & Sundgot-Borgen, 2015). Unga idrottsutövare hamnar lättare i riskzonen för energibrist och de konsekvenser som kan uppstå utifrån det, och en av orsakerna till detta är brist på kunskap gällande kost bland unga (Bingham et al., 2015). Det är viktigt att komma ihåg att även om unga idrottare presterar bra, betyder det inte alltid att deras hälsa är god (Martinsen et al., 2015). Eftersom unga idrottare ligger i riskzonen för energibrist är det viktigt att de får stöd och hjälp från personer som är kunniga inom det aktuella området (Desbrow et al., 2019).
Studier visar att unga idrottares kunskaper kring kost och
näringsrekommendationer är låga (Heikkila et al., 2018; Cockburn et al., 2014).
Viss kunskap och förståelse gällande kost krävs för att unga idrottare ska kunna prestera inom sin idrott (Bingham et al., 2015) och bristande kunskap kan exempelvis leda till näringsrelaterade problem då detta är en period i livet när tillväxt och hormonella förändringar ställer stora krav på energibalans (Couture et al., 2015). Tränaren blir för många unga idrottare en viktig källa när det gäller kostkunskap (Birkenhead & Slater, 2015). Specialidrottslärare vid svenska riksidrottsgymnasium (RIG) har uppdraget att både träna och undervisa elitsatsande elever. För att tillgodose eleverna de kunskaper som krävs enligt styrdokumenten för gymnasieprogrammets aktuella ämnen, måste
specialidrottslärarna har adekvata kunskaper i de ämnen de undervisar i
(Skolverket, 2019). Tidigare studier av Heikkila et al. (2018) och Torres-McGehee et al. (2012) har undersökt kostkunskaper hos unga idrottare och tränare, men ingen tidigare studie har, enligt författarnas vetskap, undersökt kostkunskaper hos specialidrottslärare och elever inom uthållighetsidrott på svenska
riksidrottsgymnasium.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka kostkunskaper hos specialidrottslärare och elever inom uthållighetsidrott på svenska riksidrottsgymnasium.
Frågeställningar
Finns det skillnader i kostkunskaper mellan specialidrottslärare och elever?
Finns det skillnader i kostkunskaper mellan specialidrottslärare och elever i de olika klustren?
Finns det skillnader i kostkunskaper mellan elever i olika årskurser?
Metod
Den lämpligaste datainsamlingsmetoden för att besvara undersökningens uppsatta syfte ansågs vara enkät då det efterfrågas enkel information från ett relativt stort urval. Dessa faktorer styrker val av enkät som metod enligt Jones (2015).
Urval
Urvalsprocessens första steg var att välja en population, där varje individ som ingick hade kännetecken som var intressanta för undersökningen, ett
tillvägagångssätt som också Jones (2015) förordar. Kraven på specialidrottslärare och elever på svenska RIG är högre än på de nationella idrottsutbildningarna, vilket gjorde att författarna valde att inkludera specialidrottslärare och elever från 28 st svenska RIG i undersökningen. Beroende på intensitet och hur lång tid den fysiska aktiviteten pågår använder kroppen olika energisystem (aeroba och anaeroba energiprocesser) för att tillhandahålla energi i form av ATP. Vid aktiviteter som varar längre än en minut bidrar de aeroba energiprocesserna med minst 50% av energiförsörjningen, därför inkluderades idrotter som pågår > 1 min i undersökningen (Bompa & Buzzichelli, 2019). Eftersom alla grenar inom
friidrott och simning inte klassificerades som uthållighetsidrott utifrån
definitionen, fick friidrottare och simmare svara på vilken/vilka grenar de utövade inom idrotten i enkätens bakgrundsfrågor. Inom friidrott inkluderades medel- och långdistanslöpning och inom simning inkluderades distanser mellan 100 och 1500 meter. Enkäten riktades till samtliga specialidrottslärare och 618 elever (16-20 år) på svenska RIG (se tabell 1). Elevantalet antogs vara 618 st, då detta var det antal tillgängliga platser som fanns på de inkluderade gymnasierna. Samtliga som besvarade enkäten fick ett informationsbrev (se bilaga 1) där undersökningens syfte och villkor summerades i korthet för att ge deltagarna möjlighet att fatta beslut om frivilligt deltagande i undersökningen.
Tabell 1. Representerade uthållighetsidrotter på RIG läsåret 2019/2020, fördelat på antal skolor och platser.
Idrott Antal skolor Antal platser
Brottning 2 28
Cykel 1 20
Friidrott 7 162
Judo 1 21
Kanot 1 21
Karate 1 12
Orientering 4 90
Rodd 1 12
Simning 1 12
Skidor 6 215
Skidskytte 2 24
Triathlon 1 12
28 618
Metodupplägg
En validerad enkät av (Heikkila, Valve, Lehtovirta, & Fogelholm, 2018a) som tidigare använts i forskningsstudier valdes för undersökningen (se bilaga 2).
Enkäten var utformad för att undersöka kostkunskaper hos målgruppen unga uthållighetsidrottare 16-20 år och deras tränare. Då enkäten var utformad för samma målgrupp som i denna undersökning ansågs den lämplig att använda, en faktor som även Parmenter och Wardle (2000) framhåller som viktig i
undersökningar. Via mailkontakt med forskarna som utformat enkäten fick
författarna tillgång till enkätfrågor och rätta svar. Originalspråket på enkätfrågorna var finska men de fanns även fritt översatta till svenska och engelska. Vissa av frågorna omformulerades (med bibehållen innebörd) och korrigerades
språkmässigt för att bli tydligare och mer korrekt i det svenska språket. Enkäten bestod av 79 st påståenden som skulle besvaras genom att markera rätt eller fel.
Enkäten var uppdelad i fem kluster med olika frågeområden; ”Idrottarens tallriksmodell och näringsrekommendationer”, ”Kosttillskott”, ”Vätska och
drickande”, ”Energiintag under tävlingsdagen samt återhämtning” och ”Sambandet mellan kroppssammansättning och mat”. Bakgrundsfrågor till tränare och elever utformades av författarna och lades till i enkäten. Dessa frågor hade som syfte att ge en demografisk beskrivning av populationen. Enkäten utformades i
enkätverktyget Microsoft Forms (2016). E-mail med en tillhörande länk till
enkäten skickades till verksamhetsansvariga eller specialidrottslärare på aktuella RIG, med en önskan om att vidarebefordra enkäten till berörda
undersökningsdeltagare. Ett önskemål från författarna var att eleverna skulle få besvara enkäten på lektionstid med förhoppning om att därigenom få högre svarsfrekvens.
Statistisk analys
Enkätsvaren överfördes och sammanställdes i Microsoft Excel (2016). För varje rätt besvarat påstående gavs en poäng, fel besvarat påstående gav noll poäng.
Högsta möjliga antal poäng var 79. Enkäten var konstruerad så att samtliga frågor var obligatoriska att svara på för att komma vidare, därmed fanns inga obesvarade frågor. I studiens resultat redovisas poängen i kostkunskap med andelen korrekta svar av maximalt antal möjliga rätt. Om deltagarnas andel korrekta svar var 60, vilket motsvarar minst 75%, ansågs de ha adekvata kostkunskaper (Torres- McGehee et al., 2012).
Data analyserades med hjälp av IBM SPSS Statistics for Windows (version 26).
För att jämföra enkätresultat och kunskaper hos specialidrottslärare och elever användes ”Χ2-test for independence” (”Chi två”-test). Medianvärde med
tillhörande kvartiler (Q1: Q3) beräknades på de olika grupperna, p-värden under 0,05 betraktades som statistiskt signifikanta.
Etiska överväganden
Studien är godkänd av Högskolan Dalarnas forskningsetiska nämnd (HDa dnr 7.1.1-2020/442).
Resultat
Totalt antal svarande var 68 st elever och 11 st specialidrottslärare. Resultatet visar ett medianvärde för antal rätt på 56 (50: 60) hos eleverna och motsvarande siffra hos specialidrottslärarna var 68 (65: 72). Figur 1 visar skillnaden mellan elevers och specialidrottslärares kostkunskaper, där specialidrottslärarna har signifikant större andel godkända resultat (X2 = 9,7; p = 0,0018).
Figur 1. Kostkunskaper hos specialidrottslärare och elever på RIG skiljer sig åt, där specialidrottslärare hade signifikant större andel godkända resultat än eleverna (p < 0,01). Svarta staplar representerar underkänt resultat och gråa staplar
representerar godkänt resultat. Den signifikanta skillnaden mellan testerna presenteras som: * för p < 0,05; ** för p < 0,01; *** för p < 0,001.
Enkäten var uppdelad i fem olika kluster och i tabell 2 går det att urskilja
skillnaden mellan specialidrottslärares och elevers resultat (X2 = 15,9; p < 0,001).
Ungefär fyra femtedelar av eleverna fick underkänt i klustret ”Idrottarens tallriksmodell och näringsrekommendationer”, speciellt i påståenden om kolhydrater, protein och fett. I detta kluster hade fyra femtedelar av
specialidrottslärarna godkända svar. Ungefär en fjärdedel av eleverna svarade även fel i påståenden i klustret ”Energiintag under tävlingsdagen samt återhämtning”
där specialidrottslärarna visade signifikant större andel godkända resultat (X2 = 9,1; p = 0,0026).
**
Tabell 2. Andel elever och specialidrottslärare med godkänt kunskapsresultat, där skillnad mellan specialidrottslärare och elevers godkända resultat i de fem klustren samt totalt resultat kan utläsas.
Kluster Elever (st) Specialidrottslärare (st) p-värde
Idrottarens tallriksmodell och
näringsrekommendationer 15 9 ***
Kosttillskott 48 8
Vätska och drickande 31 7
Energiintag under tävlingsdagen
samt återhämtning 23 9 **
Samband mellan kropps-
sammansättning och mat 51 11
Enkät total 22 9 **
Totalt antal svarande elever (n=68) och specialidrottslärare (n=11). För godkänt i kluster ”Idrottarens tallriksmodell och näring-rekommendationer” uppnå en nivå på 33 antal rätt av 44. I kluster ”Kosttillskott”
uppnå en nivå på 4 antal rätt av 5. I kluster ”Vätska och drickande” uppnå en nivå på 5 antal rätt av 7. I kluster ”Energiintag under tävlingsdagen samt återhämtning” uppnå en nivå på 11 antal rätt av 14. I kluster
”Samband mellan kroppssammansättning och mat” uppnå en nivå på 7 antal rätt av 9. För att uppnå godkänt resultat på hela enkäten krävdes 60 antal rätt av 79. Den signifikanta skillnaden mellan testerna presenteras som * för p < 0,05; ** för p < 0,01; *** för p < 0,001.
Beroende på vilken årskurs eleverna gick skiljde sig resultatet i andel rätta svar, där det mellan årskurs 1 och årskurs 3+4 fanns en signifikant skillnad i andel godkända resultat (X2 = 5,3; p = 0,021) (se figur 2). Årskurs 1 hade ett
medianvärde för andel rätta svar på 56 (50: 59), årskurs 2; 54 (51: 62) och årskurs 3+4; 60 (52: 66).
Figur 2. Kostkunskaper hos elever på RIG skiljer sig åt beroende på vilken årskurs de går, där elever i årskurs 3+4 har signifikant större andel godkända resultat än i årskurs 1 (p < 0,05). Svarta staplar representerar underkänt resultat och gråa staplar representerar godkänt resultat. Den signifikanta skillnaden mellan testerna presenteras som: * för p < 0,05; ** för p < 0,01; *** för p < 0,001.
*
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka kostkunskaper hos specialidrottslärare och elever inom uthållighetsidrott på svenska riksidrottsgymnasium.Studiens resultat visar att kostkunskaperna skiljer sig mellan specialidrottslärare och elever, då specialidrottslärarna har signifikant bättre kostkunskaper än eleverna totalt sett.
Jämförelse av resultat i de olika klustren visar ingen skillnad mellan
specialidrottslärares och elevers kostkunskaper i klustren ”Kosttillskott”, ”Vätska och drickande” samt ”Samband mellan kroppssammansättning och mat”.
Specialidrottslärarnas kostkunskaper var signifikant bättre än elevernas i klustren
”Idrottarens tallriksmodell och näringsrekommendationer” och ”Energiintag under tävlingsdagen samt återhämtning”. Beroende på årskurs kan skillnader i
kostkunskaper urskiljas, då årskurs 3+4 har signifikant större andel godkända resultat.
Av eleverna var det 46 st som inte nådde upp till godkänt resultat med minst 75%
rätta svar. För specialidrottslärarna var motsvarande siffra 2 st. I studien av Heikkila et al. (2018) presenterades liknande resultat, där många unga idrottare inte uppnådde godkända kostkunskaper, vilket även studier av Torres-McGehee et al. (2012) och von Rosen, Frohm, Kottorp, Friden, och Heijne (2017) redovisat.
Dessa resultat stöds av Trakman et al. (2016) som menar att tränare i allmänhet har bättre kunskaper kring kost än vad idrottare har, vilket innebär att de besitter kunskap som är viktig att förmedla. I denna studie hade specialidrottslärarna hög kunskapsnivå, med ett medianvärde på 68 rätta svar, vilket innebar att nio av elva svarande hade ett godkänt resultat. Endast elva specialidrottslärare besvarade enkäten, och eftersom det är ett viktigt ämne kan det tyckas konstigt att
svarsfrekvensen inte var högre, trots att enkäten skickades ut till ansvariga på 28 st RIG. En förklaring skulle kunna vara att endast de som kände sig kunniga inom området valde att svara, vilket skulle kunna härledas till resultaten som Heikkila et al. (2018) presenterade, där tränare som ansåg att de själva hade bra kostkunskaper också presterade bättre på enkäten.
En jämförelse av specialidrottslärares och elevers kunskaper i de fem olika
klustren visade att specialidrottslärare hade signifikant bättre kunskap i två av fem
kluster. Här skiljde sig resultatet från det som Heikkila et al. (2018) kom fram till i sin studie, där tränarna hade signifikant bättre resultat än de unga idrottarna i samtliga kluster. En möjlig förklaring till detta är att elevernas kostkunskaper helt enkelt skiljer sig åt i de olika studierna. Det första klustret, ”Idrottarens
tallriksmodell och näringsrekommendationer” visade sig vara det område som eleverna hade minst kunskap inom, där endast 15 st svarande uppnådde godkänt resultat. Ingen av årskurserna hade totalt sett kostkunskaper som motsvarade ett godkänt resultat i detta kluster, vilket kan tyckas anmärkningsvärt i ett viktigt kunskapsområde. Av specialidrottslärarna uppnådde 9 st godkänt resultat. Några påståenden som runt hälften av eleverna svarade fel på var exempelvis
”Överskottsprotein lagras i kroppens muskler” och ”Kvaliteten på animaliskt protein är bättre än vegetariskt protein”, vilket kan tyda på en bristande kunskap kring ämnet protein. Det fanns också påståenden kring kolhydraters och fetters egenskaper som fler än hälften av eleverna svarade fel på, till exempel
”Kolhydrater innehåller mer energi per gram än vad fetter gör”, ” Kostfiber är en kolhydrat som inte tas upp i tarmen” och ”Smör är en bra fettkälla eftersom det inte innehåller tillsatsämnen”. Detta indikerar att kolhydrater och fetter, liksom protein, kan vara områden som eleverna primärt behöver utveckla mer kunskap inom, eftersom relevant kunskap kring makronutrienter är nödvändigt för god kosthållning. En av de viktigaste faktorerna för unga idrottare är att uppnå energibalans vilket kräver adekvat kunskap kring kolhydrater, protein och fett, något som många lägger liten uppmärksamhet vid enligt Bingham et al. (2018).
Det kan också vara så att unga idrottare underskattar sitt behov av näring på grund av bristande kunskap (Bingham et al., 2018). Studien av Heikkilä et al. (2018) påvisade också i sitt resultat att idrottande ungdomar visade lägst kunskapsnivå i detta kluster. Det andra klustret som visade en signifikant skillnad i kunskaper var
”Energiintag under tävlingsdagen samt återhämtning”, där 23 st av eleverna uppnådde ett resultat som var godkänt, jämfört med specialidrottslärarna där 9 st godkändes. Att ha ett adekvat energiintag är en viktig faktor för att kunna utvecklas, prestera och återhämta sig på ett bra sätt (Bytomski, 2018). Eleverna visade en låg kunskapsnivå inom områden som anses betydelsefulla (Bytomski, 2018), och denna okunskap kan innebära en större risk att drabbas av
hälsoproblem såsom ätstörningar, skador och hormonella rubbningar (Desbrow et
al., 2019; Meyer et al., 2007). Precis som att en god kosthållning och ett adekvat energiintag gynnar prestation, så är det även viktiga faktorer för att återhämtningen ska vara gynnsam. Genom en bra återhämtning minskar risken för skador och sjukdomar (von Rosen et al., 2017). Specialidrottslärare är i detta fall en viktig källa till kunskap för eleverna, men trots att specialidrottslärarna i denna undersökning visade på god kostkunskap i dessa ämnen så saknade många av eleverna godkända kunskaper. Detta kan tyda på brister i undervisningen vad gäller detta område och frågan är vad, och hur mycket, specialidrottslärare undervisar inom området ”Idrottarens tallriksmodell och
näringsrekommendationer” och ”Energiintag under tävlingsdagen samt återhämtning”.
Enligt Skolverket (2019) är det upp till varje specialidrottslärare att bestämma innehåll utifrån de olika kurser som ingår i ämnet specialidrott och hur
undervisningen ska ske. Riktlinjerna är att undervisningen som sker inom ämnet specialidrott ska ge eleverna möjlighet att utveckla kunskaper inom området:
”Kunskaper om hur den egna kroppen fungerar i tränings- och tävlingssammanhang utifrån biomekaniska, idrottspsykologiska,
idrottsfysiologiska och näringsfysiologiska teorier” och ”Kunskaper om hur skador och ohälsa förebyggs och behandlas” (Skolverket, 2019). Dessa områden som Skolverket (2019) nämner kan uppfattas som övergripande och ospecificerade, och därmed tolkas olika av varje specialidrottslärare. Detta skulle kunna innebära att mindre fokus läggs på exempelvis kostundervisning än annan undervisning som ryms inom ramarna, vilket kan vara en förklaring till elevernas låga kunskap. En annan förklaring till elevernas låga kunskapsnivå kan vara att specialidrottslärarna har många olika ansvarsområden inom sitt uppdrag, vilket medför att undervisning inom dessa områden nedprioriteras (Torres-McGehee et al., 2012). Ett alternativ för att säkerställa att eleverna får adekvata kunskaper om exempelvis
makronutrienter, energiintag och återhämtning kunde vara att Skolverket
tillsammans med Riksidrottsförbundet (RF) definierar nödvändiga kunskapskrav tydligare och synliggör dessa i styrdokumenten. Med fler undervisningstimmar inom detta område skulle eleverna få mer kunskap och ökad förståelse för vad en god kosthållning innebär, och därigenom ges bättre förutsättningar för bibehållen
hälsa och prestation. Det kan även vara så att de unga idrottsutövare som har god kunskap inom kost ofta vet vad som behöver göras, men problemet är att de inte gör det som behövs (von Rosen et al., 2017). Därför är det viktigt att
specialidrottslärarna skapar en förståelse hos alla elever, oavsett kunskapsnivå, där vikten av att sköta kosten betonas. För även om eleverna har kunskaper så behöver det inte innebära att de gör det som anses rätt.
Resultatet visade att eleverna i årskurs 3+4 hade signifikant bättre kostkunskaper än eleverna i årskurs 1, vilket kan kännas rimligt då de har studerat längre tid.
Detta överensstämmer med resultatet i studien av Heikkila et al. (2018) som menar att en möjlig förklaring är att yngre idrottare anser det mindre relevant med
näringsrelaterade frågor, samt att färre år av utbildning gör det svårare att förstå dessa frågor. Kursen ”Idrottsspecialisering” (1, 2 och 3) som eleverna läser under motsvarande årskurs på RIG, saknar ett tydligt definierat centralt innehåll och kunskapskrav som nämner kost. Kursen ”Tränings- och tävlingslära” innehåller femton punkter med centralt innehåll som ska behandlas, och där ingår ”Kost och vätska samt näringslära för tränings- och tävlingsverksamhet” som en punkt (Skolverket, 2019). Definierade kunskapskrav inom denna kurs säger att eleverna översiktligt, utförligt eller utförligt och nyanserat ska kunna ge exempel på hur kroppen påverkas av kost och träning. När denna kurs, där kostundervisning ingår, genomförs kan vara olika på svenska RIG. Detta kan innebära att vissa av eleverna i årskurs 1 inte har haft någon kostundervisning än, vilket skulle kunna vara förklaringen till varför endast 8 av 35 elever i årskurs 1 hade godkända kostkunskaper i denna studie.
En högre svarsfrekvens hade varit fördelaktigt i denna studie, och eventuellt hade det förändrat resultatet, vilket gör det svårt att veta om resultatet kan anses tillförlitligt. Enkäten skickades ut via e-post till ansvarig
specialidrottslärare/kontaktperson på varje RIG, och därefter var det upp till dem att skicka enkäten vidare till berörda elever och specialidrottslärare. En förklaring till få svarande kan ha varit att de som mottog enkäten inte skickade den vidare.
Kanske hade fler svarat om enkäten hade skickats direkt till var och en i urvalet, eller om vi personligen hade varit på plats och informerat om enkäten och delat ut länken till eleverna och specialidrottslärarna. Det låga antalet
undersökningsdeltagare uteslöt möjligheterna att jämföra kostkunskaper hos specialidrottslärare och elever inom olika uthållighetsidrotter, vilket annars kanske hade gett en bild om kostkunskaperna skiljer sig åt beroende på vilken idrott som utövas. Specialidrottslärares bakgrund och utbildning kan också vara faktorer som påverkar kostkunskap, men denna jämförelse uteslöts också då antalet
specialidrottslärare som svarade på enkäten ansågs vara för lågt. Enkätens utformning kan ha utgjort en begränsning för svaren då undersökningsdeltagarna bara kunde välja att svara ”rätt” eller ”fel”. Alternativet ”vet inte” och möjlighet att kommentera sitt svar hade kanske förtydligat undersökningsdeltagarnas kunskaper.
Fördelen med att använda denna enkät var att den var utformad för unga uthållighetsidrottare och använd på denna målgrupp i tidigare studier.
Utifrån resultaten i denna studie och tidigare forskning (Heikkila et al., 2018b;
Torres-McGehee et al., 2012; von Rosen et al., 2017) så finns det tecken på att unga idrottare har otillräckliga kostkunskaper. Ansvaret ligger oftast hos idrottaren själv att ta reda på mer eller hos tränaren att förmedla dessa kunskaper (von Rosen et al., 2017). För att motverka detta kan en lösning vara att anlita en utbildad dietist, vilket även von Rosen et al. (2017) och Torres-McGehee et al. (2012) föreslår. Det skulle vara fördelaktigt då det skulle öka tillgängligheten till professionella kunskaper och förmodligen bidra till ökade kostkunskaper hos elever på RIG. Om relevant undervisning inom ämnet kost sker redan från årskurs 1 ökar möjligheterna att eleverna tillgodoser sig den kunskap som är nödvändig för ett hälsosamt och högpresterande idrottsliv. Eleverna på RIG har valt denna
utbildning för att få utöva och utvecklas inom en idrott de brinner för, förhoppningsvis också efter gymnasieåren. Ett antal elever kanske tillhör
världseliten inom några år. Detta gynnas av en sund och skadefri kropp, som i sin tur kräver adekvata kunskaper inom både träning, återhämtning och kost. För att få en bättre uppfattning om vilken undervisning som bedrivs inom kost på svenska riksidrottsgymnasium kunde detta vara ett område för fortsatt forskning.
Slutsatser
Utifrån resultatet kan slutsatser dras att det finns skillnader avseende kostkunskap hos de specialidrottslärare och elever inom uthållighetsidrott på svenska
riksidrottsgymnasium som deltog i denna studie. Cirka fyra femtedelar av specialidrottslärarna nådde nivån för godkända kostkunskaper, medan cirka två tredjedelar av eleverna inte nådde nivån för godkända kostkunskaper. Det är speciellt kring makronutrienter, energiintag och återhämtning som eleverna, oavsett årskurs, visar bristande kunskap.
Referenser
Aerenhouts, D., Deriemaeker, P., Hebbelinck, M., & Clarys, P. (2010). Energy and macronutrient intake in adolescent sprint athletes: A follow-up study. Journal of sports sciences, 29, 73-82. doi:10.1080/02640414.2010.521946
Bingham, M. E., Borkan, M. E., & Quatromoni, P. A. (2015). Sports Nutrition Advice for Adolescent Athletes: A Time to Focus on Food. American Journal of Lifestyle Medicine, 9(6), 398-402. doi:10.1177/1559827615598530
Birkenhead, K. L., & Slater, G. (2015). A Review of Factors Influencing Athletes' Food Choices. Sports Medicine, 45(11), 1511-1522. doi:10.1007/s40279-015- 0372-1
Bompa, T., O. , & Buzzichelli, C., A. (2019). Periodization: theory and methodology of training (6 uppl.). Champaign: Human Kinetics.
Bytomski, J. R. (2018). Fueling for Performance. Sports Health, 10(1), 47-53.
doi:10.1177/1941738117743913
Cockburn, E., Fortune, A., Briggs, M., & Rumbold, P. (2014). Nutritional knowledge of UK coaches. Nutrients, 6(4), 1442-1453. doi:10.3390/nu6041442 Couture, S., Lamarche, B., Morissette, E., Provencher, V., Valois, P., Goulet, C.,
& Drapeau, V. (2015). Evaluation of Sports Nutrition Knowledge and
Recommendations Among High School Coaches. International journal of sport nutrition and exercise metabolism, 25(4), 326-334. doi:10.1123/ijsnem.2014-0195
Desbrow, B., Burd, N. A., Tarnopolsky, M., Moore, D. R., & Elliott-Sale, K. J.
(2019). Nutrition for Special Populations: Young, Female, and Masters Athletes.
International journal of sport nutrition and exercise metabolism, 29(2), 220-227.
doi:10.1123/ijsnem.2018-0269
Gorska-Warsewicz, H., Laskowski, W., Kulykovets, O., Kudlinska-Chylak, A., Czeczotko, M., & Rejman, K. (2018). Food Products as Sources of Protein and Amino Acids-The Case of Poland. Nutrients, 10(12), 1-20.
doi:10.3390/nu10121977
Heikkila, M., Valve, R., Lehtovirta, M., & Fogelholm, M. (2018a). Development of a nutrition knowledge questionnaire for young endurance athletes and their coaches. Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, 28(3), 873-880.
doi:10.1111/sms.12987
Heikkila, M., Valve, R., Lehtovirta, M., & Fogelholm, M. (2018b). Nutrition Knowledge Among Young Finnish Endurance Athletes and Their Coaches. Int J Sport Nutr Exerc Metab, 28(5), 522-527. doi:10.1123/ijsnem.2017-0264
Jones, I. (2015). Research methods for sports studies (3 uppl.). London:
Routledge.
Joy, E., Kussman, A., & Nattiv, A. (2016). 2016 update on eating disorders in athletes: A comprehensive narrative review with a focus on clinical assessment and management. British Journal of Sports Medicine, 50(3), 154-162.
doi:10.1136/bjsports-2015-095735
Knapik, J. J., Steelman, R. A., Hoedebecke, S. S., Austin, K. G., Farina, E. K., &
Lieberman, H. R. (2016). Prevalence of Dietary Supplement Use by Athletes:
Systematic Review and Meta-Analysis. Sports Medicine, 46(1), 103-123.
doi:10.1007/s40279-015-0387-7
Koehler, K. (2020). Energy deficiency and nutrition in endurance sports – focus on rowing. Deutsche Zeitschrift für Sportmedizin, 71(1), 5-10.
doi:10.5960/dzsm.2019.409
Martinsen, M., Sherman, R. T., Thompson, R. A., & Sundgot-Borgen, J. (2015).
Coaches' knowledge and management of eating disorders: a randomized controlled trial. Medicine and science in sports and exercise, 47(5), 1070-1078.
doi:10.1249/mss.0000000000000489
Meyer, F., O'Connor, H., & Shirreffs, S. M. (2007). Nutrition for the young athlete. Journal of Sports Sciences, 25, S73-S82.
doi:10.1080/02640410701607338
Nordiska ministerrådet. (2014). Nordiska näringsrekommendationer 2012. Hämtad från
https://www.livsmedelsverket.se/globalassets/publikationsdatabas/broschyrer/nord iska-naringsrekommendationer-2012-svenska.pdf
Parmenter, K., & Wardle, J. (2000). Evaluation and Design of Nutrition Knowledge Measures. Journal of Nutrition Education, 32, 269-277.
doi:10.1016/S0022-3182(00)70575-9
Peeling, P., Castell, L. M., Derave, W., Hon, O. d., & Burke, L. M. (2019). Sports Foods and Dietary Supplements for Optimal Function and Performance
Enhancement in Track-and-Field Athletes. International journal of sport nutrition and exercise metabolism, 29(2), 198. doi:10.1123/ijsnem.2018-0271
Riksidrottsförbundet. (2020). Elitidrott på gymnasiet – RIG och NIU. Hämtad från https://www.rf.se/RFarbetarmed/Elitidrott/elitidrottpagymnasiet/
Skolverket. (2019). Så använder du läroplanen, examensmålen och ämnesplanerna Hämtad från https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan- program-och-amnen-i-gymnasieskolan/sa-anvander-du-laroplanen-examensmalen- och-amnesplanerna
Spronk, I., Kullen, C., Burdon, C., & O'Connor, H. (2014). Relationship between nutrition knowledge and dietary intake. British Journal of Nutrition, 111(10), 1713-1726. doi:10.1017/S0007114514000087
Thomas, D. T., Erdman, K. A., & Burke, L. M. (2016). American College of Sports Medicine Joint Position Statement. Nutrition and Athletic Performance.
Medicine and science in sports and exercise, 48(3), 543-568.
doi:10.1249/mss.0000000000000852
Torres-McGehee, T. M., Pritchett, K. L., Zippel, D., Minton, D. M., Cellamare, A.,
& Sibilia, M. (2012). Sports nutrition knowledge among collegiate athletes, coaches, athletic trainers, and strength and conditioning specialists. Journal of athletic training, 47(2), 205-211. doi:10.4085/1062-6050-47.2.205
von Rosen, P., Frohm, A., Kottorp, A., Friden, C., & Heijne, A. (2017). Too little sleep and an unhealthy diet could increase the risk of sustaining a new injury in adolescent elite athletes. Scandinavian journal of medicine and science in sports, 27(11), 1364-1371. doi:10.1111/sms.12735
Bilagor
Bilaga 1. Informationsbrev
Information om undersökning av kostkunskaper hos uthållighetsidrottande ungdomar och tränare på svenska riksidrottsgymnasium
Du tillfrågas härmed om deltagande i denna undersökning som ämnar undersöka kostkunskaper hos uthållighetsidrottande ungdomar och specialidrottslärare på svenska riksidrottsgymnasium.
Syftet med denna studie är att undersöka kostkunskaper hos specialidrottslärare och elever i uthållighetsidrotter på svenska riksidrottsgymnasium. Studien är ett student- arbete på kandidatnivå i ämnet Idrott och hälsa.
I undersökningen ingår elever och specialidrottslärare inom uthållighetsidrott från 28 st svenska riksidrottsgymnasium.
Du samtycker till deltagande i undersökningen genom att besvara en enkät som innehåller 79 st påståenden med svarsalternativen rätt eller fel. Tidsåtgång för detta beräknas vara ca 10 minuter. Alla svar kommer behandlas konfidentiellt, vilket gör att du inte kommer kunna kopplas till svaren i enkäten. De personer som kommer ha tillgång till enkätsvaren är de två studenter som genomför
undersökningen och deras handledare. All insamlad data kommer förvaras på en extern hårddisk för att undvika att obehöriga har tillgång till den aktuella data. När studentarbetet är examinerat och godkänt kommer all data i form av enkätsvar destrueras.
Ditt deltagande i undersökningen är helt frivilligt. Du kan när som helst avbryta ditt deltagande utan närmare motivering. Om du inte besvarar alla frågor kommer det inte vara möjligt att skicka in enkäten och dina enkätsvar kommer aldrig att registreras.
Undersökningen kommer att presenteras i form av en uppsats vid Högskolan Dalarna och om du skulle vara intresserad så finns det möjlighet att ta del av uppsatsen.
Undersökningen är forskningsetiskt granskad av Forskningsetiska nämnden vid Högskolan Dalarna.
Ytterligare upplysningar lämnas av nedanstående ansvariga.
Uppsatsförfattare:
Lena Erkers h17lerke@du.se Uppsatsförfattare:
Elina Högström h17elhog@du.se Handledare:
Jenny Isberg jis@du.se Falun / 20-03-17
Studentens och handledares underskrift
Bilaga 2. Enkät
Nedan följer ett antal påståenden. Välj alternativet "rätt" om du håller med om påståendet eller alternativet "fel" om du inte håller med om påståendet
Idrottarens tallriksmodell och näringsrekommendationer R rätt
F fel 1 En idrottare borde lägga större uppmärksamhet på kosten
under tävlingssäsongen än utanför den
2 En idrottare som siktar mot toppen bör lägga lika stor uppmärksamhet på kosten som träningen och vilan 3 Vanlig mat räcker inte för att täcka näringsintaget hos en
uthållighetsidrottare med stor förbrukning 4 Enstaka ohälsosamma matval påverkar idrottarens
prestationsförmåga
5 Det är lättast att bibehålla måltidsrytmen när matrutinerna upprepas från dag till dag
6 Uthållighetsidrottarens viktigaste energikälla är kostens kolhydrater
7 En uthållighetsidrottares kost bör inte innehålla produkter med tillsatt socker
8 En person som följer en hälsosam diet enligt
näringsrekommendationerna, bör undvika alla söta och salta godsaker (t.ex. godis och chips)
9 Socker är en kolhydrat
10 En uthållighetsidrottares kolhydratbehov kan vara mer än dubbelt så stort mot en jämnårig persons som rör på sig lite 11 Kolhydrater innehåller mer energi per gram än vad fetter gör 12 Kostfiber är en kolhydrat som inte upptas i tarmen
13 Det lönar sig inte att använda frysta grönsaker eftersom deras näringsinnehåll är sämre än färska grönsakers
14 Kolhydrater och proteiner innehåller lika mycket energi per gram
15 Det lönar sig att äta så mycket protein som möjligt eftersom överskottsprotein befrämjar musklernas tillväxt
16 Uthållighetsidrott ökar inte proteinbehovet
17 Det är svårt för uthållighetsidrottare att få tillräckligt med protein från vanlig mat
18 Det är inte möjligt att få i sig tillräckligt med protein från vegetarisk mat
19 Överskottsprotein lagras i kroppens muskler
20 Man borde äta protein vid varje måltid och mellanmål 21 Kvaliteten på animaliskt protein är bättre än vegetariskt
protein
22 Det är möjligt att äta för mycket protein
23 En fettrik kost är till nytta för uthållighetsidrottare, speciellt under tävlingssäsongen
24 Man går lätt upp i vikt av fet mat
25 Allt animaliskt fett är till skada för hälsan 26 Kokosfett är en bra fettkälla för idrottare 27 Nötter innehåller mycket omättade fetter
28 Smör är en bra fettkälla eftersom det inte innehåller tillsatsämnen
29 Det lönar sig för uthållighetsidrottare att välja så fettfattiga produkter som möjligt till sin kost
30 En uthållighetsidrottare har ett så stort behov av vitaminer och mineralämnen att det är svårt att få i sig dem från vanlig mat.
31 Järnbrist försämrar transporten av syre till musklerna 32 Järnbrist försämrar immunförsvaret och inverkar negativt på
prestationsförmågan
33 Kvinnliga idrottare har ett större järnbehov än manliga idrottare
34 Mat som innehåller mycket C-vitamin försämrar upptagningen av järn
35 Fetthaltiga mjölkprodukter innehåller mera D-vitamin än fettfria
36 Vitaminer ger energi
37 Det är vanligt med magnesiumbrist bland uthållighetsidrottare
38 Att få i sig för mycket vitaminer och mineralämnen kan vara farligt
39 Vitaminer och mineralämnen finns endast i frukter, bär och grönsaker
40 Rött kött är en utmärkt järnkälla
41 Att äta magnesiumpreparat är det bästa sättet att förhindra kramper
42 En uthållighetsidrottare bör äta järntillskott regelbundet 43 Att träna på morgonen före frukost hjälper till att minska
kroppens fettlager
44 Det är ingen nytta med att äta en mångsidig huvudmåltid efter ett träningspass sent på kvällen, ett litet kvällsmål räcker också då
Kosttillskott
45 Det lönar sig för idrottare att äta kosttillskott eftersom idrott ökar behovet av näringsämnen
46 Att äta kosttillskott minskar behovet av träning och vila 47 Det kan finnas en dopingrisk med att äta kosttillskott 48 Koffein kan förbättra en uthållighetsprestation
49 Det rekommenderas att man äter kosttillskott om man vill nå toppen inom idrott
Vätska och drickande
50 För en idrottare lönar det sig att dricka först när man är törstig under träning
51 Juice passar bra som dryck under idrottsprestationer 52 Törst är ett tecken på vätskebrist, vilket försämrar
prestationsförmågan
53 En idrottare behöver dagligen under tävlingssäsongen proteindrycker eller motsvarande proteinpreparat
54 Vatten är den bästa drycken efter en lång tävlingsprestation (>2h)
55 Under en lång idrottsprestation lönar det sig bara att dricka sockerfri sportdryck
56 Öl är en bra återhämtningsdryck
Energi-intag under tävlingsdagen och återhämtning 57 Det lönar sig att välja fiberrika fullkornsprodukter när man
behöver energi snabbt
58 Fett innehåller mycket energi och därför lönar det sig att äta fet mat precis före tävling
59 Det lönar sig inte att dricka mycket sockerhaltiga drycker under en tävling
60 Precis före en lång idrottsprestation lönar det sig att äta en stor måltid
61 Nötter innehåller mycket energi och är därför en bra energikälla under högintensiva prestationer
62 Under en långvarig ansträngning kan prestationsförmågan upprätthållas genom att inta kolhydrater som upptas snabbt 63 Under en mycket lång tävling lönar det sig att dricka
sportdryck som innehåller salt
64 Maten som äts före en idrottsprestation har ingen inverkan på återhämtningen
65 Specialprodukter (bl.a. protein bars) bidrar till bättre återhämtning än vanlig mat eftersom näringsämnenas rätta proportioner är färdigt uttänkta
66 Att fylla på energidepåerna är som mest effektivt direkt efter idrottsprestationen
67 Intag av fett direkt efter prestationen effektiviserar återhämtningen
68 En vitaminberikad sportdryck snabbar på återhämtningen
jämfört med en som inte är vitaminberikad
69 Alkohol gör återhämtningen från idrott långsammare 70 Nyttan med träningen går förlorad om man inte äter direkt
efter träningen
Sambandet mellan kroppsammansättning och mat 71 Om en uthållighetsidrottare bantar lönar det sig att ta bort alla
kolhydrater ur kosten
72 Muskelmassan växer snabbast med en lågkolhydratkost 73 Att hålla vikten är lättast om man bara äter ett par gånger om
dagen
74 Snabb viktnedgång kommer alltid av förlorad fettvävnad 75 Att öka muskelmassan är svårt när man bantar
76 Ökning av muskelmassa effektiveras när kosten innehåller så litet fett som möjligt
77 Oregelbunden mens kan bero på hård träning eller för litet energi-intag
78 Bantning ökar prestationsförmågan
79 Att äta för lite kan orsaka störningar i kroppens hormonfunktioner
