Gaste - en plats för informella läroprocesser

Malmö  högskola  

Lärarutbildningen  

Barn unga samhälle

Examensarbete  

Gaste -

en plats för informella läroprocesser

Gaste -

a venue for informal learning processes

Tobias  Bruhn  

Noam  Richter  

Lärarexamen  210hp   Handledare:  Ange  handledare  

Barndoms-­‐  och  ungdomsvetenskap     2013-­‐01-­‐18  

Examinator:  Laid    Bouakaz    

Handledare:  Annika  Åkerblom  

Förord

Det har varit en rolig och spännande process för oss båda att genomföra denna undersökning då vi även är intresserade och engagerade i Gaste på vår fritid. Studien har vidgat vår syn på Gaste som fenomen och vad som gör det unikt.

Vi vill tacka alla som medverkat i intervjuerna för att de ställt upp och öppet beskrivit deras tankar och känslor kring Gaste. Vi vill även ge ett stort tack till Annika Åkerblom som varit ett stort stöd då hon handlett oss genom processen.

Malmö November 2012

Sammanfattning

Studiens syfte är att undersöka hur Gaste som fenomen uppfattas av de aktiva där, samt samspelet mellan lärande, individer och kulturen där. Med hjälp av det som Vygotskij kallade sociokulturellt perspektiv, belyser vi hur dessa kategorier samspelar och skapas genom varandra. Genom kvalitativa intervjuer av de aktiva på platsen belyser studien hur de ser på Gastes kultur och de lärosituationer som uppstår på platsen. Studien synliggör hur viktiga de informella lärandesituationer som uppstår till vardags är för utveckling och lärande, både på kollektiv och individuell nivå.

Innehållsförteckning

Inledning ... 7

Syfte ... 8

Frågeställning ... 8

Bakgrund och förförståelse ... 9

Tidigare forskning ... 11

Skateboardkultur ... 11

Användning av det offentliga rummet ... 11

Informellt lärande ... 12

Den proximala utvecklingszonen ... 13

Sociokulturellt perspektiv ... 14

Metod ... 15

Metodval ... 15

Urval ... 17

Genomförande ... 17

Bearbetning av insamlat material ... 18

Forskningsetiska överväganden ... 18

Analys av resultat ... 20

Inspirationskultur ... 20

Att snacka med folk ... 21

Lärande med egna ramar ... 22

Lära sig vara öppen ... 24

Diskussion ... 26

Gastekultur ... 26

Användning av det offentliga rummet ... 29

Lärande på Gaste ... 30

Informellt lärande ... 30

Den proximala utvecklingszonen ... 31

Det öppna förhållningssättet ... 33

Kultur, lärande och identitet ... 33

Metoddiskussion ... 34 Referenser ... 36 Elektroniska referenser ... 36 Bilaga 1 ... 38 Intervjufrågor ... 38  

Inledning

Denna studie grundar sig i fenomenet Gaste som från början var en spontant skapad skateboardpark men har under årens lopp växt fram till att bli en mötesplats för utövare av alla möjliga sorters aktiviteter. Där förekommer till exempel byggandet av kojor, måleri i olika former och andra sorters estetiska uttryck. Studien syftar till att undersöka förhållandet mellan Gaste som fenomen och de aktiva där, samt hur och vad de lär sig där. I skollagen står det att fritidshemmet skall erbjuda barn en meningsfull fritid. En meningsfull fritid ska enligt skolverkets allmänna råd (2007) bestå av en verksamhet som är trygg, rolig och stimulerande samt där lek och skapande får stort utrymme. Då vi båda har spenderat mycket tid på Gaste har vi sett hur dessa element är framträdande i dess kultur. Det var dessa element som gjorde oss nyfikna på att undersöka hur Gastes kultur ter sig och vilka förutsättningar den för med sig. Då vi utbildar oss till förskolelärare och fritidspedagog är det intressant att se hur lärande och identitetsskapande ter sig i en miljö skapad utifrån ett intresse och engagemang där praktiken utövas inom egna ramar. Detta intresse och engagemang visar på att lärandet på Gaste till största del sker informellt, och därav blir ”informellt lärande” ett centralt begrepp i denna undersökning.

Syfte

Vårt syfte är att undersöka hur Gaste uppfattas av de aktiva där, ur ett sociokulturellt perspektiv med fokus på samspelet mellan lärande, individer och kultur. Vi vill även undersöka förhållandet mellan Gaste som fenomen och de som är aktiva på platsen.

Frågeställning

• Hur   uppfattar   de   som   är   aktiva   på   Gaste   platsen   och   dess   kultur   som   lärandemiljö?  

• Hur  ser  de  aktiva  på  Gaste  om  hur  platsen  och  dess  kultur  påverkar  deras   identitetsskapande?  

Bakgrund och förförståelse

I ena hörnan på industriområdet Gastelyckan i Lund har det vuxit fram en ny sorts mötesplats. För cirka 13 år sedan hittade några skateboardåkare till den plats som har kommit att kallas Gaste. De möttes av en tom betongyta som tidigare använts som husgrund, men som för skateboardåkarna var ett ultimat underlag för utövandet av sin aktivitet. Runt om ytan fanns det dessutom diverse typer av material som var användbart för skateboardåkarna då de började bygga hinder på betongplattan för att åka på.

Under flera år kämpade skateboardåkarna med att få fortsätta använda ytan, som numera kallades Gaste, för skateboardåkning. Flera vintrar i rad rensades ytan på de hinder skateboardåkarna byggt upp där under våren och sommaren. En process som kom att upprepas tills skateboardåkarna började förvara hindren avskilt vid sidan av ytan under vinterhalvåret. På så vis slapp de att ständigt börja om på ny kula och ytan som nu blivit skateboardpark började ta rot. Skateboardåkarna började så småningom även att gjuta hinder på ytan i betong. Detta signalerade på ett ännu tydligare sätt, både för markägaren men också de aktiva själva, att skateboardkulturen var där och inte hade för avsikt att ge sig av.

Trots att skateboardåkarna hållit till på platsen i nästan ett decennium var Gaste fortfarande inte ett känt fenomen för allmänheten. Då Gastes fortlevnad ständigt var hotad ville de aktiva där inte skylta med vad som föregick där, de var rädda för att förlora platsen om den skulle få för stor uppmärksamhet. Dock kom detta att förändras då de sommaren 2010 påbörjade bygget av en trä-koja intill skateboardytan. Detta medförde att även folk utan ett intresse för skateboard sökte sig till platsen. I och med byggandet av kojan började fler praktiker växa fram på platsen, bland annat började folk måla tavlor, spela musik tillsammans och snickra fler saker utöver kojan som till exempel möbler. Det byggdes även en scen som användes i slutet av sommaren då den första Gastefestivalen anordnades, bestående av musikframträdanden, skateboardtävling, matförsäljning och dans med mera. Efter festivalen, som hade cirka 300 besökare, började Gaste uppmärksammas av allmänheten. Markägaren ställde en kort tid efter ett ultimatum till de aktiva på Gaste,

de skulle antingen riva kojan och städa upp allt det skräp som under lång tid dumpats på platsen, eller bli bortkörda därifrån. Då Gaste fortfarande till största del var en plats för att åka skateboard på, revs kojan och skräpet städades upp runt ytan kort därefter.

Året efter fick de aktiva på Gaste reda på att markägaren tänkt om och sökt tillstånd om att få bygga kontorsbaracker på ytan. De aktiva bestämde sig då för att kontakta de kommunala politikerna och tjänstemännen samt media för att uppmärksamma den verksamhet på Gaste som höll på att försvinna. Bygglovet avslogs dock en kort tid senare på grund av regler som säger att det som byggs på Gastelyckan måste innehålla en viss andel industri. I och med att kommunen fick upp ögonen för Gaste bestämdes senare samma höst att man från kommunens sida skulle satsa pengar i Gaste samt skriva ett avtal med markägaren för att arrendera marken under en treårsperiod med möjlighet till förlängning. De bestämdes även att det skulle sättas upp ett staket för att inhägna området, installeras el och belysning till ytan, sättas dit en vattenkran, toalett samt beställa kontinuerlig sophämtning till platsen. Processen kom inte längre än till staket och belysning förrän kommunen och markägaren under hösten 2012 blev oense i utformandet av det kontrakt kommunen skulle skriva under. I nuläget existerar Gaste på samma premisser det tidigare gjort och de aktiva där gör sitt bästa för att fortsätta dialogen med kommunen och markägarna.

Tidigare forskning

Detta kapitel berör den forskning och teorier som är relevant och utav intresse då frågeställningen besvaras. Kapitlet börjar med en presentation av tidigare forskning som grundar sig i skateboard och dess kultur. Begreppet informellt lärande, som har genomsyrat hela undersökningen, presenteras därefter. Kapitlet avslutas genom en redogörelse av den tolkning Säljö (2000) gör på Vygotskijs sociokulturella teorier, där tas även de begrepp upp som är centrala i undersökningen.

Skateboardkultur

Bäckström (2005) undersöker i sin avhandling hur skateboard– och snowboardkulturen yttrar sig både på individ- och på samhällsnivå. Hon använder sig av begreppen ”metodologisk individualism” och ”metodologisk kollektivism” som ett stöd i analysen av sitt material. Gilje och Grimen (1992) beskriver begreppen på följande vis: Då någon argumenterar utifrån metodologisk individualism menar de att det är olika kulturella fenomen vårt samhälle består av och är summan av en eller flera individers praktik och återskapande av kultur. Medan någon som argumenterar utifrån metodologisk kollektivism menar att de kulturella fenomenen är det styrande i individernas praktiserande. Bäckström (2005) är dock enig med Gilje och Grimen (1992) när hon menar att varken den metodologiska individualisten eller kollektivisten tar ut den andre utan att de snarare samverkar. Vi kan till exempel se hur skateboardkulturen är skapad av individer men att den även skapar individer i sig. Hon undersöker förhållandet mellan individ, praktik och kultur som i realiteten hänger ihop, men för att tydliggöra sin analys och tolkning väljer hon att separera de tre begreppen. Individ, praktik och kultur blir också i vårt fall intressanta begrepp då vi vill undersöka förhållandet mellan Gaste som fenomen och de människor som vistas där.

Användning av det offentliga rummet

Både Bäckström (2005) och Borden (2001) tar i sina avhandlingar upp ett speciellt fenomen de ser i samband med skateboardåkning; praktiserandet leder ofta till ett

alternativt synsätt för användningen av det offentliga rummet. De talar om hur skateboardåkare tar till vara på platser i staden som har kommit att falla i skymundan eller inte längre fyller den funktionen de från början var avsedda för. Borden (2001) kallar detta fenomen för ”zero degree arcitecture”. Bäckström (2005) beskriver med olika exempel på hur en sådan process kan se ut. Hon tar upp exemplet om den hur den torrlagda dammen på Observatorielunden i Stockholm förvandlades till en känd och välbesökt plats i skateboardkretsar. Hon berättar om hur de som varit aktiva i utformandet av den nya rumsliga användningen stöter på både positiva och negativa reaktioner av omgivningen. Bäckström (2005) genomför fler fallstudier av liknande slag från vilka vi kan se tydliga paralleller till den process Gaste genomgått och befinner sig i. Även Book (2011) beskriver hur hon sett ett mönster i skateboardåkares användning av offentliga rum. Det är ofta skateboardåkare som använder sig av övergivna nergångna platser och fyller dem med liv och mening.

Informellt lärande

Illeris (2007) talar om lärande i tre olika former; Formellt, icke formellt och informellt lärande. Det blir enkelt att urskilja de tre olika formerna genom att beskriva dem på följande sätt; formellt lärande innebär kortfattat de lärosituationer då det finns en tydlig struktur för undervisningens utformning. Formellt lärande tar till största del plats på olika institutioner som till exempel skolan och leder till formella utbildningsbevis. Icke formellt lärande liknar det formella lärandet på så vis att man har ett bestämt mål med undervisningen i den aktivitet man deltar i. Icke formellt lärande är dock ett frivilligt val och grundas oftast på eget initiativ och intresse. Icke formellt lärande kan till exempel vara föreningslivet, ungdomsorganisationer eller studieförbund.

Det informella lärandet har med tiden ändrat innebörd. Då begreppet först myntades talades det om lärandet i de icke-industrialiserade samhällen där lärandet inte institutionaliserats utan mer handlade om ett målinriktat vardagligt lärande. Begreppet har dock kommit att omtolkas något då det applicerats på det moderna samhället. Det informella lärandet har i allt större utsträckning kommit att handla om praktik driven av starkt personligt intresse och engagemang. Detta är något som ofta blir en bristvara inom det formella lärandet som i hög utsträckning sker under ofrivilliga

omständigheter. Det informella lärandet behöver dock inte styras av ett intresse utan sker till största del utan att de inblandade är medvetna om det. Det kan till exempel te sig så då en aktivitet utförs utan att den aktiva själv lägger märke till lärandevärdet i situationen. Den informella lärosituationen grundar sig som tidigare sagt i ett starkt personligt intresse och engagemang vilket leder till att det skapas en mening kring situationen. Illeris (2007) kan se bristfälliga tendenser i åtskillnaden av begreppen informellt och icke-formellt lärande då det informella lärandet även förekommer i organiserade sammanhang. Han väljer därför att istället använda beteckningen vardagslärande. Då begreppet informellt lärande används i denna studie syftar det till det ständiga lärandet alla människor hela tiden befinner sig i, medvetna eller ej, men även det lärande som grundar sig i starkt personligt engagemang.

Den proximala utvecklingszonen

Den erkände forskaren och teoretikern Lev Semjonovitj Vygotskij utvecklade ett flertal teorier och begrepp inom utvecklingspsykologi och pedagogik. Ett av hans mest välkända begrepp är den proximala utvecklingszonen. Partanen (2007) beskriver att utgångspunkten för begreppet kan till exempel vara att om en elev ställs inför ett problem eller en uppgift kan eleven till viss mån lösa uppgiften självständigt, så länge svårighetsgraden inte ligger över elevens färdighetsnivå. Vygotskij upptäckte att det finns ett område ovanför elevens självständiga färdighetsnivå som han valde att kalla för den proximala utvecklingszonen. När en elev försöker lösa en uppgift som ligger inom elevens proximala utvecklingszon, klarar eleven endast av detta när han får stöd av lärare eller kamrat. Det är en färdighet som är under utveckling men som endast i dialog med läraren eller kamraten blir komplett. Han påpekar vikten av att arbeta inom sin egen utvecklingszon. Om en elev arbetar under området för sin egen utvecklingszon sker ingen utveckling och det blir repetition för eleven, vilket leder till att det lätt blir tråkigt. Arbetar eleven ovanför sin självständiga färdighetsnivå men även ovanför sin egna proximala utvecklingszon blir det helt enkelt för svårt för att eleven ska klara av uppgiften. När Partanen (2007) tolkar Vygotskijs teorier talar han främst om hur han avser att använda sig av teorierna i skolan och förskolan, men eftersom det sociokulturella perspektivet talar om lärande i alla sammanhang blir det väldigt lätt att dra paralleller till alla former av samspel och kommunikation mellan människor.

Sociokulturellt perspektiv

Även Säljö (2000) tolkar Vygotskijs sociokulturella teori och menar att kommunikationen mellan människor är en central del av skapande och återskapande av kultur, identitet och lärande. Han menar att kommunikation inte är begränsat till det talade eller skrivna språket utan bygger även på användandet av kulturella redskap och artefakter. När han talar om redskap och artefakter menar han att de kan vara både materiella och immateriella i sin karaktär. Materiella artefakter kan till exempel vara miniräknaren som hjälper dig lösa matematiska formler som den mänskliga hjärnan inte klarar av på den korta tid som miniräknaren gör. Immateriella artefakter kan till exempel vara språket som kommunikationsmedel, vilket i och för sig också kan vara en materiell artefakt om det till exempel yttrar sig genom bildspråket som en tavla. Det blir tydligt hur materiella och immateriella artefakterna ofta blir svåra att separera då de båda samspelar och verkar genom varandra. Dessa artefakter kan ses som symboler för ett traderande av kollektivt insamlad kunskap och kultur. Säljö (2000) menar att det är ofruktbart att studera mänsklig social praktik utan att ha dessa artefakter i åtanke då de både skapats av och skapar det kulturella sammanhang de befinner sig i.

Säljö (2000) beskriver denna syn på artefakter och dess samspel med mänsklig kultur och lärande är en del i det begrepp som Vygotskij valde att kalla ”mediering”. Vi använder oss ständigt av artefakter som hjälpmedel i våra aktiviteter och samspel med omvärlden. Begreppet innefattar flera olika aspekter i det sociokulturella perspektivet och beskriver även hur lärandet sker inom ramen för ett kollektivt samspel där världen redan är förtolkad åt oss. Han beskriver begreppet på följande vis:

Mediering innebär att vårt tänkande och våra föreställningsvärldar är framvuxna ur, och därmed färgade av, vår kultur och dess intellektuella och fysiska redskap. (s. 81)

Mediering blir således ett användbart begrepp då studien syftar till att undersöka Gaste som fenomen utifrån begreppen individ, praktik och kultur. Mediering hjälper till att synliggöra de delar och komponenter som i sin helhet skapar Gaste som kulturellt fenomen. Genom synliggörandet av samspelet mellan alla olika artefakter hjälper det till i analysen av det insamlade materialet.

Metod

Detta kapitel beskriver hur materialet för undersökningen har samlats in. Kapitlet beskriver även resonemanget kring valet av forskningsmetod, samt valet av intervjudeltagare. Slutligen diskuteras de forskningsetiska överväganden som ska finnas med i alla typer av forskningsprocesser.

Metodval

Patel och Davidson (2003) tar upp två olika intervjumetoder, kvantitativa, och kvalitativa intervjuer. Kvantitativa forskningsmetoder kan till exempel te sig som enkäter eller intervjuer som lämnar minimalt utrymme för den intervjuade att reflektera utöver de frågor som ställs. Kvale (1997) menar att kvantitativa metoder blir användbara för studier som innefattar en större grupp människor och vars syfte är att se mönster och tendenser. Då det är subjektiva upplevelser denna studie vill belysa passar en kvalitativ forskningsmetod bättre då den enligt Patel och Davidson (2003) inriktar sig på att skaffa en djupare kunskap om den intervjuades livsvärld och för att upptäcka beskaffenheten hos den.

Patel och Davidson (2003) talar om hög och låg grad av strukturering vid utförandet av intervjuer. En hög grad av strukturering lämnar inte mycket utrymme för den intervjuade att svara inom. I en helt strukturerad intervju ges den intervjuade inget utrymme att reflektera själv då den bygger på frågor med fasta svarsalternativ, vilket ofta används i kvantitativa undersökningssammanhang. I en kvalitativ undersökning utformas intervjuerna med en låg grad av strukturering vilket skapar ett stort utrymme för den intervjuade att reflektera inom.

Denna studie undersöker relationen mellan Gaste som fenomen och de aktivas upplevelse av platsen som lärandemiljö samt som del i deras identitetsskapande. Studien syftar till att identifiera individernas upplevelse av Gaste och enligt Patel och Davidson (2003) är syftet med kvalitativa intervjuer att identifiera den intervjuades uppfattning kring ett visst fenomen. Därför utfördes kvalitativa intervjuer vid

insamlingen av materialet. Denna typ av intervjuer lämpar sig väl, då det är en effektiv metod för att få fram den intervjuades egna tankar och känslor kring området.

Kvale (1997) påpekar att poängen med en kvalitativ intervju är att försöka få den intervjuade att återge en så nyanserad beskrivning som möjligt av alla skillnader och variationer gällande det fenomen som undersöks. För att lämna så stort utrymme som möjligt för den intervjuade att svara inom användes semistrukturerade intervjuer. Genom att låta de intervjuade reflektera så fritt som möjligt kring frågorna återges varje enskild individs upplevelse av platsen. En nackdel med detta är dock att i en kvalitativ undersökning är det tidskrävande att transkribera intervjuerna och det blir i slutändan ett väldigt stort textmaterial. Patel och Davidson (2003) talar även om att den teknik som används i undersökningen baseras, dels på vilket syfte undersökningen har och dels den tid och de resurser som finns till förfogande. Då denna undersökning ägde rum under en förhållandevis kort tidsperiod begränsades antalet intervjuer därefter.

Även en gruppintervju genomfördes med fyra personer. Kvale (1997) menar att samspelet mellan de intervjuade i gruppen kan leda till spontana yttranden och diskussioner dem emellan. Denna aspekt av gruppintervjun menar han kan ses som positiv då de intervjuade tillsammans kan resonera kring frågorna. Dock för även denna intervjumetod med sig nackdelar, till exempel då det kan finnas personer i gruppen som tar stor plats i samtalet. Det kan även vara så att svaren blir mindre utförliga, än om man endast intervjuar en åt gången, då de intervjuade både ska svara och lyssna till dem andra (Kvale, 1997). Anledningen till att det genomfördes en gruppintervju var för att skapa en känsla av trygghet vid intervjutillfället då vi som intervjuade var sedan tidigare okända för dem.

Patel & Davidsons (2003) beskriver en teknik som ofta används vid intervjuer som kallas ”tratt-teknik”. Tekniken innebär att man börjar intervjun med stora öppna frågor. Den intervjuade får då först chansen att uttrycka sig som den vill, vilket motiverar och aktiverar den intervjuade. Efter de mer öppna frågorna kan mer specifika frågor ställas. För att få ut så mycket som möjligt av de intervjuades reflektioner och tankar kring ämnet ställdes vid behov flera följdfrågor.

Urval

Denna undersökning syftar till att undersöka de aktiva på Gaste upplever den kultur som uppstått där. Då åldersspridningen på Gaste är väldigt bred blir det viktigt att detta återspeglas i undersökningen för att få fram en så rättvis bild som möjligt. För att få tag på informanter under arton år gjordes urvalet av dessa en solig dag på Gaste, vilket ofta innebär stor aktivitet på platsen. Samtliga på plats under arton år intervjuades, dessa intervjuer ansågs utgöra ett tillräckligt underlag för att belysa de yngres, det vill säga de under arton år, reflektioner kring studiens frågeställning.

Urvalet av de som var äldre än arton år, baserades på våra förkunskaper om Gaste och de aktiva där. Genom denna förkunskap hade vi en aning om vilka av de äldre som är tillräckligt insatta i Gaste och dess kultur för att kunna föra ett djupare resonemang kring fenomenet. Urvalet baserades även på om de intervjuade hade varit aktiva på Gaste under en längre eller kortare period, detta gjordes för att se hur upplevelsen skiljer sig beroende på hur länge de varit aktiva.

Sammanlagt består materialet av sju intervjuer varav en gruppintervju med fyra deltagande. Gruppintervjun bestod av fyra barn i åldrarna; elva, tolv tretton och fjorton år. Resterade sex personer som blev intervjuade var i åldrarna; tretton, fjorton, sjutton, tjugosex samt två som var tjugofyra år gamla.

Genomförande

Baserat på undersökningens frågeställning och syfte skapades en intervjuguide till de intervjuer som gjordes. Begreppen identitet, lärande och kultur låg som grund för utformandet av intervjuguiden. Intervjuguiden användes för att enkelt kunna skapa en röd tråd genom intervjuerna samt för att kontrollera att alla tänkta områden täcktes in under intervjun.

Kvale (1997) talar om vikten av en trygg miljö där den intervjuade känner sig så pass trygg så att den kan tala öppet om sina känslor och upplevelser. För att skapa en känsla av trygghet hos den intervjuade genomfördes intervjuerna på Gaste en bit bort från skateboardytan, vilket gjorde att ingen utomstående kunde höra samtalet. Detta

medförde även att oväsen från skateboardåkning inte togs upp i inspelningen, vilket underlättade transkriberingen. Enligt Kvale (1997) är fördelarna med att använda diktafon dels, att intervjuaren kan koncentrera sig på intervjun, och dels att intervjun i helhet med pauser och betoningar finns registrerade. Diktafon användes därför vid alla intervjutillfällen för att i efterhand kunna återge intervjuerna så exakt som möjligt, samt också kunna ge den intervjuade och ämnet full fokus.

De intervjuer som inte tog plats på Gaste utfördes i de intervjuades hem. Detta möjliggjordes då intervjupersonerna är kända för oss sedan tidigare. Detta var en stor fördel då intervjuerna kunde genomföras i en lugn miljö, vilket i sig leder till att den intervjuade kunde känna sig trygg och bekväm i situationen. Detta var även bra då dessa intervjuer tog längre tid att genomföra än de tidigare.

Bearbetning av insamlat material

Efter att intervjuerna var genomförda, transkriberades ljudinspelningarna från intervjuerna. Det insamlade materialet analyserades sedan genom att först läsas igenom ett flertal gånger för att sedan delas in i olika teman, baserade på de mönster som gick att urskilja i intervjuerna. Patel och Davidson (2009) menar att detta är ett bra sätt att gå tillväga då en analys utförs för att tydliggöra sin tolkning för läsaren. Dessa kategorier kan sedan användas i den slutgiltiga texten som rubriker, vilka kan belysas med citat och kommentarer. Med denna metod blev det enkelt att hitta de element som knyter an till syftet och frågeställningen då likheter och skillnader träder fram i vad och hur de intervjuade uttrycker sig. De teman som framkom i intervjuerna var: Inspirationskultur, att snacka med folk, lärande med egna ramar och lära sig att vara öppen.

Forskningsetiska överväganden

Vetenskapsrådet (1990) har sammanställt fyra punkter som ska finnas i åtanke när ens forskning behandlar människor. Dessa krav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

Informationskravet och samtyckeskravet beskriver hur viktigt det är att alla studiens deltagare informeras om vad studien går ut på och vilken deras roll är i den, innan insamlingen av materialet börjar. Det är även viktigt att valfriheten att delta i studien, samt möjligheten att avbryta, kommuniceras. Alla de intervjuade som var under sexton år fick med ett brev som de i sin tur skulle ge till sina förmyndare. I detta brev förklarades syftet med undersökningen och varför deras barn deltagit i en intervju. De informerades även om att intervjuerna varit frivilliga och att det i efterhand gick bra att ta kontakt vid eventuella frågor eller önskan om att få intervjun borttagen. Anledningen till att brevet skickades ut i efterhand var att det inte gick att förutse vilka som skulle komma att bli intervjuade. Alternativ för att kunna nå ut till föräldrarna före intervjuerna diskuterades, detta beslut ansågs vara mest lämpligt i denna situation.

Konfidentialitetskravet och nyttjandekravet tar upp vikten av att alla uppgifter som insamlas är konfidentiella och ej får användas för kommersiellt bruk utan endast det vetenskapliga syftet det är ämnat för. Den slutliga rapporten kommer endast bestå av fiktiva namn, både på barn och vuxna på grund av integritetsskäl. Ingen utomstående kommer att få ta del av den insamlade informationen.

Analys av resultat

I det här kapitlet redovisas det insamlade materialet bestående av intervjuer. Materialet analyserades utifrån den frågeställning som tidigare presenterats. Undersökningen syftar till, som tidigare nämnt, att undersöka hur de aktiva på Gaste uppfattar platsen och dess kultur som lärandemiljö och hur det påverkar deras identitetsskapande. Då det insamlade materialet analyserades framträdde likheter i hur de intervjuade uttryckte sig om både lärande och identitet. Det blev tydligt hur olika teman växte fram ur intervjumaterialet, dessa teman presenteras i följande underrubriker:

• Inspirationskultur • Att snacka med folk • Lärande med egna ramar • Lära sig att vara öppen

Inspirationskultur

Nästan alla av de intervjuade, både barn och vuxna, har talat om inspirationen som en viktig komponent i det lärande som sker på Gaste. De talar dels om inspiration när det handlar om skateboard och att utvecklas inom det, men även om inspiration om nya sätt att tänka och uttrycka sig på.

En yta där man kan träffa folk som inspirerar en till att skapa och pushar en till det. (Maria, 24)

Skejta tillsammans med alla så blir man inspirerad. (Hugo, 13)

Jag ser människor som förebilder därute, även de yngre, deras sätt att tänka. I deras sätt att se på det hela. Jag blir lika mycket inspirerad som jag inspirerar där ute. (Rasmus, 24)

De intervjuade talar om hur de inspirerar varandra tillsammans genom ett interagerande med både platsen och de människor som är där. Det blir speciellt tydligt i citaten ovan då de alla lägger vikt vid samspelet, att det går åt båda hållen och är något man gör tillsammans.

Jag har börjat måla lite och sådant på grund av Gaste liksom, eller jag vet inte om det är på grund av Gaste men man blir inspirerad av att vara här. (Niklas)

Många av de intervjuade har talat om hur de funnit inspiration på Gaste till att uttrycka sig på nya kreativa sätt, tidigare outforskade för dem. Niklas talar om hur han blir inspirerad av att vara på Gaste och i den kulturen som finns där.

Som äldre och som sponsrad skateboardåkare så vet jag att de yngre alltid ser upp till mig. Jag såg ju upp till de äldre skejtarna när jag började skejta. (Hans, 26)

Hans vet hur viktigt det är att ha förebilder då han själv har åkt skateboard sen han var barn. Han är också medveten om hur viktig den inspiration han som förebild kan bidra med är, speciellt då han själv numera är sponsrad skateboardåkare. På frågan vad det innebär för honom att vara förebild svarar han:

Egentligen att man inspirerar, motiverar de unga till att göra saker som inte innebär något destruktivt för dem, att man inspirerar dem till positiva saker. Droger är ett klockrent exempel, att man motiverar dem till egen kreativitet, att göra något för sig själva, som att bygga, måla eller skejta eller vad som helst, en positiv kreativ aktivitet. (Hans, 26)

Han berättar ovan om hur viktigt han tycker det är att inspirera de yngre besökarna på Gaste att hitta egna sätt att skapa och uttrycka sig kreativt på. Han talar även om andra sätt att inspirera på, som till exempel att han tycker det är viktigt att alltid försöka sprida god stämning och god attityd. Han förklarar att det inte alltid sker genom att bara vara glad och skämta utan det kan också vara genom att åka skateboard väldigt hårt och att få kämpa för sina trick.

Att snacka med folk

Det finns ett stort antal aktiva människor på Gaste och det praktiseras många olika typer av aktiviteter där. Gemensamt för alla de intervjuade är att de kommer till Gaste, inte endast för att utföra sin aktivitet, utan även till stor del för att umgås och träffa andra människor. Många av de som intervjuats talar om att när de är på Gaste brukar de ”snacka med folk”. På frågan ”vad brukar du göra när du är på Gaste?” ger många liknande svar:

Typ prata med folk och skejta och ja typ det. (Hugo, 13) Skejta, eller sitta och snacka eller vara i kojan. (Fredrik, 17)  

Jag brukar skejta tills jag inte kan stå, sen snacka lite med folk. (Hans, 26)

Många av de intervjuade, både de äldre och de yngre talar om Gaste som en mötesplats eller träffpunkt, snarare än endast en skatepark. Hans beskriver att skateboarden i sig är en träffpunkt och platsen som aktiviteten praktiseras på blir en naturlig mötesplats.

Skateboarden är en träffpunkt och jättemånga människor har varit här och proffs från USA och hela Europa har varit här och det har blivit en mötesplats för skaten och man har umgåtts. (Hans, 26)

Det är en plats att utvecklas på, åka skateboard, bygga, lära sig snickra, lära sig måla, en perfekt mötesplats där man utvecklas. (Rasmus, 24)

Man kan vara lite mer socialare här än hemma. För hemma sitter man mest och gör läxor eller så sitter man och spelar dator. Det är liksom en helt annan grej att vara här än hemma. (John, 12)

Det är tydligt hur viktig denna aspekt av Gaste är då samtliga av de intervjuade talar om att ”snacka” eller ”umgås”, i flera fall många gånger under intervjun.

Jag lär mig kanske att prata med, alltså såhär bli lite mer social kanske. Att man träffar så mycket nytt folk hela tiden. (Niklas, 14)

De yngre personer beskriver i intervjuerna hur de genom sin vistelse på Gaste har fått träna sig på att tala och umgås med andra människor. De uttrycker en medvetenhet om att de inte endast lär sig något av den aktiviteten som de är där för att utföra.  

Lärande med egna ramar

Många av de intervjuade uttrycker att en aspekt av Gaste som de tycker är viktig för varandet där, är det de kallar ”frihet”. De talar om att på Gaste finns det inga skrivna regler för hur man ska förhålla sig då man utövar sina aktiviteter. De lägger ett stort värde vid att de själva får bestämma hur ramarna för hur deras praktik ska se ut.

Ingen som bestämmer vad du får och inte får göra. […] Det är en fri kreativ yta. (Maria, 24)  

Det är inte särskilt mycket regler, alla får göra lite vad man vill och allting är allas liksom. Så alla får måla var de vill och bygga var de vill och sådant, det är inga gränser. (Niklas, 14)

Det är väl som Kamomilla stad, du får inte skada någon, du ska alltid bjuda till men för övrigt får du göra som du vill, det är väl mer den generella normen, och verkligen inte förstöra. (Hans, 26)

Flera av de intervjuade talar om frihet men att friheten även bär med sig ett ansvar gentemot de andra som är aktiva där och det som de skapar. De talar även om allmän respekt när man är på Gaste, om hur man inte ska förstöra på platsen eller måla där någon annan redan målat.

Man har ömsesidig respekt, jag går ju inte och förstör någonting som någon annan har byggt. Ser jag att någon är på väg någonstans med någonting så kladdar jag ju inte över det. Jag behöver inte riktigt fråga om jag får måla där, utan ser det ut som att någon annan målat där, nä då tar jag den (ytan). (Maria, 24)

Maria uttrycker det förhållningssätt hon har då hon skapar på Gaste. Hon talar även om detta förhållningssätt som något som är allmänrådande, eller i alla fall något som eftersträvas på Gaste. I intervjuerna med de yngre deltagarna på Gaste uppmärksammade vi att flera talade om Gaste som en friare typ av fritidsgård.

Gaste är någonstans där man kan komma och, behöver inte bry sig om något annat liksom. Det är en liten fristad där man kan komma bort från föräldrar och allting liksom. Det är ungefär som en fritidsgård fast lite friare. (Fredrik, 17) Det är en annan sak än i en vanlig skatepark för man kan liksom göra vad man vill, gå in i kojan och måla och sådant om man vill. Det är mer som en fritidsgård som inte har några regler. (Niklas, 14)

Ovan beskrivs Gaste som något mer än ”en vanlig skatepark”, just för att det finns möjligheter att delta i ett stort utbud av aktiviteter, utöver att åka skateboard, vilket skapar känslan av att Gaste är som en fritidsgård. Som de aktiva på Gaste uttrycker det, har friheten och skapandet av sina egna ramar, stor betydelse för deras vistelse och verksamhet där.

Lära sig vara öppen

Majoriteten av de intervjuade talar om en öppenhet då de reflekterar kring Gaste som lärandemiljö och dess kultur. De använder sig av uttrycket ”att vara öppen” på olika vis, dels som något de lär sig och dels att det är ett rådande förhållningssätt på Gaste. De yngre deltagarna i intervjuerna talar om hur de lär sig att vara öppna då de vistas på Gaste:

Men innan var man väl ganska trångsynt, så här ganska omogen, så här lever i sin egna lilla värld liksom. Nu, jag vet inte. Det känns gött att ha det här, det känns lite hemligt också, man kan ha det här som ett litet ”Dead poet society” liksom. (Fredrik, 17)

Att kanske lite mer vara öppen för allt och alla, lite mer låta alla göra som de vill. Kanske man börjar tänka på ett annat sätt, alltså inte riktigt på ett annat sätt men nästan. (Niklas, 14)

Jag tänker att olika saker kan passa ihop utan att… Alltså skate och koj-byggen kanske inte är det mest självklara så man lär sig kanske att olika saker kan passa även fast de är annorlunda. (Niklas, 14)

I intervjun med Fredrik jämför han Gaste med filmen ”Dead poets society” där den nya engelskaläraren får, med hjälp av poesi, en hel klass pojkar att tänka utanför de fyrkantiga ramar de tidigare blivit invanda i. Med hjälp av denna jämförelse beskriver Fredrik Gaste som något som har hjälpt honom att mogna och utvecklas som människa. Även Niklas talar om hur han, genom sin vistelse på Gaste, lärt sig vara mer öppen inför andra människor och deras sätt att tänka och vara på. Han berättar också att han har sett hur två till synes olika praktiker, som att bygga koja och att åka skateboard, kan passa ihop. Han berättar om detta som en lärdom, att olika saker kan passa ihop även fast de är annorlunda, en lärdom han också bär med sig runt i övriga livet. Som tidigare nämnts talar de äldre informanterna om öppenheten på Gaste som en del av miljön och kulturen:

Det hade ju kunnat vara så att man inte känner sig välkommen, att alla andra redan har sin egen grej och så känner man att här kommer jag och vet inte riktigt var jag ska ta plats liksom, men det var ju verkligen inte så. Snarare tvärtom, tycker jag alla bara välkomnar en. (Maria, 24)

Därför att det är en väldigt öppen atmosfär det är inte vem är du? varför är du här? Vad ger dig rätten att vara här? Som många andra institutioner och platser

på något sätt förmedlar, liksom oavsett om de säger något annat blir det ändå lite den grejen. (Rasmus, 24)

De beskriver Gaste som en plats där alla är välkomna, får vara med och ta del av gemenskapen. Rasmus talar om att han är van vid att folk generellt sätt tänker på ett annorlunda vis på de institutioner han besökt under sitt liv och hur han upplevt att de i sin karaktär är ifrågasättande snarare än välkomnande. Han berättar även hur han vill, genom kommunikation med andra, förmedla att det är okej att tänka, tycka och känna vad man vill, istället för att kommunicera det man tror att andra vill att man ska tänka, tycka och känna.

Diskussion

I detta kapitel diskuteras resultatet av det insamlade materialet, samt underbygger det med stöd i litteraturen som tidigare presenterats. I delen efter diskuteras de metodval som använts i studien för att se vad som kunde gjorts annorlunda. Kapitlet avslutas med tankar kring eventuell fortsatt forskning i ämnet.

Gastekultur

Säljö (2000) beskriver kultur som en uppsättning av idéer, värderingar, kunskaper och andra resurser som människan förvärvar genom interaktion med omvärlden. Kulturer kan ses med olika perspektiv, dels med ett makroperspektiv som ser till det större sammanhanget vilket kan vara både ett geografiskt och ett historiskt sammanhang. Det kan även ses med ett mikroperspektiv som syftar till att undersöka ett mindre sammanhang. Dock är det relativt beroende på vilket sammanhang det handlar om, till exempel kan Sverige ses utifrån ett mikroperspektiv om man undersöker dess kultur i förhållande till alla länder i världen. Undersöks däremot lokala kulturer på specifika platser i Sverige, blir det som anses vara den Svenska kulturen sedd utifrån ett makroperspektiv. Detta visar på att ingen kultur står för sig själv utan är en del i ett större sammanhang formad av sin omvärld och sitt historiska sammanhang. Det blir i denna studie tydligt att Gaste har sin egen unika kultur, formad av många andra kulturer, där skateboardkulturen har varit framträdande. All kultur är unik därför att den är skapad genom individers interaktion och tolkningar av de artefakter som finns till hands. Detta gäller även Gaste då de aktiva där själva väljer vilka artefakter de vill jobba med och hur de ska tolkas.

Enligt Säljö (2000) är det ofruktbart att undersöka mänsklig social praktik utan att studera de artefakter som skapar det kulturella sammanhang de förhåller sig till. Kommunikation är en av de mest centrala artefakter i upprätthållandet och skapandet av den mänskliga kulturen. Genom att dela med sig av kunskaper och erfarenheter går det att skapa en känsla hos en annan människa av att de delar den upplevelsen tillsammans. Rasmus kommer ofta tillbaka i sin intervju till kommunikation och hur viktig den är och har varit för Gastes utveckling och för de som varit aktiva på platsen.

Ofta saker som är problem, upphör att vara problem när man får ut det och talar och kommunicerar med varandra och jag tycker folk är extremt lyhörda på Gaste för de här grejerna och känner av det och att det ofta blir en jävligt schysst diskussion, att man inte kör över varandra. (Rasmus)

Rasmus poängterar här vikten av kommunikation som redskap för en fungerande samvaro på Gaste. Han lägger stor vikt vid att alla blir inkluderade och hörda, inte att man måste hålla med varandra i alla frågor, utan istället lyssna och ta varandra på allvar. Det blir tydligt hur de aktiva på Gaste har kommit till insikt om vilket värde kommunikation, som redskap och artefakt, har då man skapar en trivsam tillvaro tillsammans genom att alltid vara öppen för allas tankar och idéer. Rasmus uttrycker en strävan efter ett öppet klimat på Gaste där inget är förutbestämt, utan alltid öppet för diskussion. Han talar mycket om en nyfiken och utforskande inställning som inte utestänger några tankar eller idéer:

Gaste är ju ett experiment på många sätt, det är inte färdigt på något sätt och det är ju det som gör att det fungerar på något sätt. Att det inte är färdigt, att det inte är så att om man kommer till Gaste så förhåller man sig till de här reglerna och att sen har man ingen chans att påverka det, utan man ska bara finna sig i det. Det finns inte på Gaste. Det är liksom en mentalitet som inte är dogmatisk utan istället bara utforskande, nyfiken mentalitet, testa sig fram, ser vad som sker, inte döma saker på förhand, inte säga hur saker är och ska vara utan vi ser vad som sker. (Rasmus)

Denna utforskande och nyfikna mentalitet Rasmus berättar om vittnar om en vilja att tillsammans utvecklas och hitta nya vägar för att tillsammans uppnå individuella och gemensamma intressen. Med denna typ av kommunikation underlättar de aktiva på Gaste sin individuella och kollektiva kunskapstradering, då man ständigt är öppen för att förhålla sig till olika saker på ett nytt sätt kan man även lättare lära av de misstag man tidigare begått. Den sociokulturella utvecklingen beskrivs enligt Säljö (2000) som lärande på en kollektiv nivå, med detta kollektiva lärande möjliggörs även lärande och utveckling på individuell nivå.

Säljö (2000) beskriver att det absolut viktigaste i den mänskliga läromiljön alltid har varit och kommer fortsätta att vara den vardagliga mänskliga kommunikationen. Alla de intervjuade talar om kommunikation som något centralt i samvaron på Gaste, de talar om kommunikation i många olika former, även utöver den vardagliga sociala

situationen, i former av inspiration, kreativa och estetiska uttryck med mera. Även de materiella artefakterna har stor betydelse för de aktiviteter som äger rum där. Skateboarden är ett bra exempel på en av de materiella artefakter som haft och fortfarande har stor betydelse för Gaste och den kultur som vuxit fram på platsen. Skateboarden leder till fler typer av praktiker än just själva åkandet då de aktiva även i Gastes fall har blivit tvungna att bygga och underhålla egna hinder och ramper att åka på. Dessa praktiker kräver nya typer av artefakter som till exempel verktyg och byggmaterial. Det leder till att det även skapas fler immateriella artefakter i form av ny kunskap kring byggande och en stärkt självkänsla och självförtroende. Alla dessa artefakter, materiella som immateriella, banade väg för att Gaste skulle utvecklas till något mer än endast en skateboardpark det från början var.

Viktigt att tänka på är dock att alla de artefakter som används och tillkommer på Gaste är medierade. De är medierade på så sätt att de redan är förtolkade, det vill säga hur dessa artefakter bör användas, som till exempel hammaren vars användningsområde är medierat till att slå in och dra ut spik. Gastes kultur har en tendens att omtolka dessa redan förtolkade artefakter. Ett tydligt exempel är det material som kommer till Gaste som hamnar där på grund av att det ansetts vara skräp, men på Gaste blir det omtolkat till fungerande byggmaterial.

Då skolan även fungerar som en sorterande instans i samhället kan det i sin tur också generera en uppfattning angående vad som är rätt eller fel; eleverna ska till exempel bete sig rätt i klassrummet, svara rätt på frågorna med mera. En av de yngre av de intervjuade uttryckte att det finns en annan syn på kunskap som råder på Gaste då han reflekterar kring byggandet av trä-kojan:

Det kan ju inte riktigt bli så mycket fel egentligen för att allting är ju lite fel, och det är ju det som gör att det blir rätt. (Niklas)

Niklas har omtolkat begreppen ”rätt” och ”fel” och ser dem inte längre som en dikotomi, utan ser även hur fel kan vara rätt och vise versa. De intervjuade uttrycker en utforskande kunskapssyn som inte letar rätt och fel utan provar sig fram för att hitta det som är rätt i situationen.

Alla dessa artefakter som till exempel kommunikationen, skateboarden, hammaren, byggmaterialet och alla andra artefakter som de aktiva använder sig av på Gaste är det som möjliggör utveckling och lärande där. Som tidigare nämnts har skateboardåkning som praktik lett till att andra praktiker uppstått som i sin tur leder till nya former av praktiker. Det är på grund av just dessa artefakter och interaktionen mellan dem och de aktiva på Gaste som skapar den unika kultur som vuxit fram och utvecklats där.

Användning av det offentliga rummet

Bäckström (2005) och Borden (2001) talar om hur skateboardåkare har en tendens att utnyttja platser och offentliga rum som har blivit bortglömda och tappat sitt användningsområde som det från början var tänkt för. Det går att se tydliga likheter i bådas exempel på den processen i jämförelse med hur Gaste kom till. När de första skateboardåkarna kom till platsen var det endast en tom betongyta avsedd för industriella ändamål som under en tid stått oanvänd. Borden (2001) kallar detta fenomen ”zero degree architecture” och syftar på ytor i det offentliga rummet som har tappat sin mening. I och med att skateboardåkarna började vistas på platsen fylldes denna kala plats med liv och ny mening.

Under Gastes första år präglades vistelsen på platsen av ett motstånd från markägaren som inte var positivt inställd till den nya användningen av platsen. Ytan röjdes under de första vintrarna från de hinder som skateboardåkarna hade hunnit bygga upp under sommarhalvåren. Detta resulterade i att skateboardåkarna själva började städa inför vintern och gömma undan de hinder som de byggt, för att sedan plocka fram dem på våren igen. Detta visar på skateboardåkarnas engagemang och vilja att nyttja platsen så länge ingen annan gör det. Book (2011) talar om hur det förhållningsättet till det offentliga rummet är karakteristiskt för skateboardåkare som med sin praktik sätter sin prägel på rummet och därmed omdefinierar dess användningsområde. Dessa egenskaper som skateboardkulturen för med sig till det offentliga rummet kan ses som positiva i den bemärkelse att de skapar nytt liv i de platser som inte längre fyller sin ursprungliga funktion.

Lärande på Gaste

Informellt lärande

Gaste är en plats som tydligt karakteriseras av ett informellt sätt att lära på, då det inte finns några formella strukturer för det, men ändå är närvarande i alla situationer av interaktion med artefakter och människor. Ett flertal av de intervjuade talar om hur intresset blir det drivande i deras eget lärande men även hur lärandet blir en naturlig del i tillvaron när man umgås eller utför någon form av aktivitet där. I intervjun med Rasmus talade han om hur han själv har valt att spendera sin fritid på Gaste, vilket som sagt är en plats som grundar sig i informellt lärande:

Det är ju en plats för fritid, jag själv har hållit mig borta från de kommunala fritidsgårdarna, varit hela min uppväxt på Gaste och har känt att jag har lärt mig enormt mycket. Just för att man kan kombinera sin fritid med kreativt lärande och i en miljö utan de som berättar hur det ska vara, utan istället en miljö där vi ser vad som kan hända, på något sätt. (Rasmus)

Han talar om en nyfikenhet och en utforskande inställning till lärandet och även om ett kreativt lärande. Ett kreativt lärande kan tolkas som ett uttryck, dels för ett behov att uttrycka sig genom estetik, och dels det lustfyllda lärandet, drivet av ens eget intresse. Han lägger också vikt vid att det sker i en miljö där det är de delaktiga som själva sätter ramarna för aktiviteten. Rasmus berättar även om hur han inte tycker någonting saknas på Gaste, skulle han komma på något han vill göra så skapar han, själv eller tillsammans med andra, förutsättningarna för att kunna göra det. Fantasin blir det som sätter gränserna. De aktiva på Gaste är dock begränsade av de artefakter de för tillfället har tillgång till, men det finns inget som hindrar dem från att införskaffa eller skapa de artefakter som det finns ett behov av.

Hans, en av de äldre skateboardåkarna som varit med sedan Gastes uppkomst, reflekterar över en av de lärdomar han dragit från Gaste under senaste tiden:

Det senaste var ju koj-revolutionen kan man säga. För det var ju då Gaste fick ett andra liv och då fick jag lära mig väldigt mycket om mig själv i och med att jag var väldigt rädd och det såg ut som om Gaste skulle gå förlorat och det skulle bli byggt där till slut. Allas största skräck, och jag uppfattade det först som om det var på grund av att det kommit så mycket folk och det blev för mycket byggande som utomstående inte förstod sig på, och då eftersom vi hade

byggt skate där i tio år så blev droppen den fantastiska kojan. Men då fick jag lära mig väldigt mycket om mig själv och om svartsjuka och om vad man ser som sitt och föränderlighet, för att jag var väldigt rädd för Gaste och trodde att det hade blivit för stort. Så det var jävligt nyttigt. (Hans)

Hans talar här om det informella lärandet som Illeris (2007) beskriver det när han talar om ”vardagslärande”. Hans var vid tidpunkten, då det började byggas kojor på Gaste, inte medveten om lärandevärdet i situationen, men kan i efterhand reflektera kring erfarenheten som något positivt trots att den till en början upplevdes som negativ och obehaglig. Det informella lärandet kan te sig på många olika vis, här till exempel tog det ganska lång tid innan Hans kom till insikt om vad han lärt sig av situationen för att sedan omvandla upplevelsen till konkret kunskap han kan använda sig av i sitt liv. Ibland kan det ske på så vis att reflektionen över en ny kunskap sker direkt, till exempel nya trick på skateboarden, eller medan det i andra fall kan ta längre tid innan erfarenheten omvandlas till användbar kunskap.

Vi kan tydligt se hur det informella lärandet kan te sig på många olika vis på Gaste som till exempel när de aktiva av egen lust bygger kojor, målar tavlor, åker skateboard eller utför andra aktiviteter. Inte endast informanternas svar vittnar om hur det informella lärandet är det rådande sättet att lära sig genom på Gaste, även våra egna erfarenheter av att vistas på platsen säger samma sak. Trots att det verkar som att de flesta som är aktiva på Gaste är medvetna om lärandevärdet av att vara aktiv på platsen och i dess kultur, sker lärandet till största del omedvetet i samspelet mellan de som vistas där. De är medvetna om att de lär sig saker när de vistas på Gaste, men det är inte alltid att de lägger märke till lärandet i den situationen de befinner sig i för tillfället. Det är först när de reflekterar över sina erfarenheter som de kan synliggöra de förvärvade kunskaperna. Ibland blir den förvärvade kunskapen synlig omedelbart och ibland tar det längre tid.

Den proximala utvecklingszonen

Det informella lärandet sker ständigt i alla situationer och kan te sig på lika många vis som det finns situationer. En vanligt förekommande lärosituation på Gaste är till exempel när en skateboardåkare får stöd eller tips av en mer erfaren utövare. Denna lärosituation sker inte endast inom skateboardåkningen utan även i alla andra

aktiviteter som praktiseras på Gaste som till exempel i byggandet av kojor och hinder, målandet av tavlor eller vid musicerande. Vygotskijs teori (Partanen 2007) om den proximala utvecklingszonen bygger på att eleven eller barnet först i stöd av kamrat eller vuxen kan klara en svårare uppgift än vad den klarar av på egen hand. Det blir tydligt hur de aktiva på Gaste omedvetet arbetar utifrån de tankar som den proximala utvecklingszonen bygger på då de lär och hjälper varandra.

Jag skejtade ju innan jag lärde känna folk på Gaste också men jag hade väldigt lite utbyte med andra människor och jag lärde mig nästan ingenting själv och sen kom jag till Gaste och lärde mig trettio miljoner olika trick. Bara för att jag träffade folk som är duktiga men ändå vill lära ut. (Maria)

Maria beskriver ovan hur hon, först när hon blivit aktiv på Gaste, fått bättre möjligheter att utveckla sitt skateboardåkande. Hon menar att detta berodde på de människor hon träffade på Gaste, människor som kunde mer än henne men också var villiga att lära ut. Maria talar om att först när hon fick stöd av kamrater kunde hon börja utvecklas på ett mer optimalt sätt än tidigare då hon åkt skateboard ensam. Detta är ett tydligt exempel på det som Vygotskij beskriver som den proximala utvecklingszonen. Lärandekulturen på Gaste är präglad av skateboardåkningens lärandekultur där de ofta utvecklas tillsammans och hjälper varandra.

Det som tidigare benämnts som inspirationskultur i analysen kan tolkas som ett uttryck för det Vygotskij kallar för den proximala utvecklingszonen. De intervjuade talar om inspiration på ett sätt som hjälper dem att komma vidare i sin utveckling, det kan handla både om sin utveckling inom olika typer av estetiska uttryck men även på det sociala eller kognitiva planet. Då Maria talar om den hjälp hon har fått på Gaste i sin utveckling av skateboardåkandet menar hon att hon fått konkret hjälp i just den situationen hon behövt. Inspirationen fungerar på ett liknande vis då den skapar nya referensramar och hjälper en att se saker på nya sätt. Ett exempel kan vara då någon målar en tavla med en teknik som för någon annan är ny vilket kan leda till att den personen blir inspirerad och på så sätt kan använda sig av denna kunskap vid nästa skapandetillfälle. På så vis verkar inspirationen som en del av lärandekulturen på Gaste och ger de som fångar in den en hjälpande hand i många olika typer av utveckling.

Det öppna förhållningssättet

De flesta i intervjuerna talar, som tidigare nämnt, om ett väldigt öppet förhållningssätt gällande regler och ramar för alla olika typer av praktiker på Gaste. De talar även om ett öppet förhållningsätt gentemot människor och olika sätt att vara på, att alla får tänka, tycka och se ut hur de vill och fortfarande bli välkomnade på Gaste. Den här bilden som målas upp av Gaste i intervjuerna är i praktiken inte alltid en realitet även om det är tydligt att det är just ett sådant förhållningssätt som eftersträvas. Hade fallet varit så att ingen någonsin känner sig utanför eller bortglömd hade Gaste som fenomen liknat en utopi, vilket det självfallet inte är. Dock är det beundransvärt att de aktiva på Gaste tillsammans strävar efter ett öppet och inkluderande förhållningssätt, vilket i sig är väldigt positivt då det skapas förutsättningar för en tillvaro där alla trivs.

Skolans mål är enligt Lgr 11 (Skolverket, 2011) bland annat att utveckla ett demokratiskt och inkluderande förhållningssätt hos eleverna. På Gaste finns inga styrdokument, likt de i skolan, att förhålla sig till. Dock blir det synligt i intervjuerna hur det på Gaste ändå till viss del finns uttalade och outtalade normer att förhålla sig till, något som vuxit fram och utvecklats under åren där. De intervjuade talar om att de aktiva på Gaste i allmänhet är lyhörda för hur folk tänker och känner, alla får komma till tals oavsett vilken åsikt som yttras, vilket kan tolkas som ett demokratiskt förhållningssätt. Ur denna aspekt blir Gaste, till viss del, ett komplement och en förlängning av den värdegrund skolan vilar på. Ett demokratiskt förhållningssätt är i Gastes fall nödvändigt för upprätthållandet av den kultur som de intervjuade målar upp som typisk för Gaste. Om det i praktiken hade varit tvärtom på Gaste, det vill säga om inte alla fått komma till tal och göra på sina egna sätt, hade troligtvis inte den gemensamma positiva skaparkraften infunnit sig.

Kultur, lärande och identitet

Syftet med denna studie är att undersöka samspelet mellan lärande, identitet och kultur på Gaste, men även förhållandet mellan de aktiva och platsen som fenomen. Tidigare i detta kapitel har det diskuterats hur Gastes kultur yttrar sig genom alla dess komponenter. Det har blivit tydligt under studiens gång att ingen av dessa komponenter verkar för sig själva, utan hur de fungerar i och igenom varandra. Som

Gilje och Grimen (1992) beskriver det är kulturen skapad av individer samtidigt som kulturen i sig skapar individer. Detta blir synligt i Gastes fall, då den kulturen grundar sig i individer influerade av skateboardkulturen. Gastes kultur influerar i sin tur individer som sedan bär med sig de erfarenheter de har förvärvat där, för att i framtiden eventuellt skapa nya former av kulturer utifrån dem.

Gastes kultur upprätthålls bland annat genom alla de praktiker som utövas med hjälp av olika artefakter där. Dessa praktiker innehåller alla olika typer av lärosituationer som i sin tur skapar mening i utövandet. Alla dessa lärosituationer, oavsett om det handlar om att bli inspirerad, att få hjälp av en kamrat eller bara prova sig fram, blir en viktig del i identitetsskapandet för de aktiva på Gaste. Alltså att lära sig nya praktiker och att bli bättre på de som de redan kan, det vill säga utvecklas, är en viktig del i identitetsbyggandet. I och med att de aktiva på Gaste utvecklar sina färdigheter och identiteter utvecklar de även på kollektiv nivå Gastes kultur. Utvecklandet av kulturen blir även upprätthållandet av den då den ständigt omformas och förnyas.

Metoddiskussion

Vi valde att undersöka fenomenet Gaste då vi finner informella läromiljöer väldigt intressanta. Det blir än mer intressant för oss då vi under många år varit aktiva och delaktiga i utvecklandet av platsen och kulturen. Genom denna undersökning har vi fått möjlighet att urskilja de centrala delarna i skapandet och upprätthållandet i Gastes kultur. De kunskaper vi genom denna studie förvärvat om informellt lärande hjälper oss mycket i våra framtida roller som fritidspedagog och förskolelärare. Med hjälp av dessa kunskaper har vi fått nya förutsättningar att möta våra framtida elever. Både fritidshemmet och förskolan präglas i stor utsträckning av informella lärosituationer, då är det viktigt att vi kan se värdet i dessa situationer så de inte går förlorade.

Analysen av materialet har utgått från de intervjuer som gjorts, men då vi båda har spenderat mycket tid på Gaste, dels under tiden då studien har utförts, men även innan den påbörjades hade vi båda två en ganska stor förförståelse för Gaste och dess kultur då vi varit aktiva där under många år. Detta kan ses som både för och nackdelar. Fördelar är bland annat då urvalet av intervjupersoner gjorts, dels för att vi vet vem som spenderar mycket tid på Gaste och dels för att vi har haft viss kontakt med dem

tidigare vilket i sin tur leder till att de kan känna sig trygga under intervjuerna. En nackdel kan vara att vi redan har en subjektiv uppfattning av vad Gaste är, vi har dock gjort vårt bästa för att förhålla oss på ett så objektivt sätt som möjligt. Då vi granskar analysen av det insamlade materialet syns det att det är en väldigt positiv bild av Gaste som målas upp. Detta avspeglas självfallet i de svar de intervjuade givit då de nästan endast hade positiva saker att säga om Gaste. Dock kan vi inte komma ifrån den tanken, att ifall någon annan utfört studien, hade utgången möjligtvis inte blivit lika positivt beskrivande.

Det informella lärandet, som denna studie till stor del grundar sig i, är en grund i allt mänskligt lärande. Denna studie belyser vikten av lärande i informella, vardagliga situationer där lärandet är drivet av intresse och personligt engagemang. Genom ytterligare forskning kring området hade det eventuellt blivit möjligt att ta till vara på de typer av lärosituationer som äger rum på Gaste och dra lärdomar av dem då man utformar verksamheten på till exempel fritidshemmet eller förskolan. Vi menar inte att dessa situationer inte redan existerar i skolvärlden, utan vi menar att genom en större uppmärksamhet kring området kan alla vardagliga lärosituationer bli sedda på det sätt de bör.

Granskar vi genomförandet av studien framkommer en rad olika aspekter som kunde gjorts annorlunda. En aspekt vi valt att lämna utanför studien är genusperspektivet. Detta val gjordes medvetet då omfånget av studien hade blivit alldeles för stort och tidskrävande. Dock tror vi att det hade varit fruktbart att genomföra studien med ett genusperspektiv då de aktiva på Gaste till en väldigt stor del består av män. För att ge studien högre validitet hade vi först kunnat genomföra observationer på platsen för att sedan följa upp med intervjuer, då det blir möjligt att ställa frågor utifrån det man tidigare observerat. Även ett större antal intervjuer hade givit en större bredd på det insamlade materialet och därmed skapat en högre validitet. Detta var dock inte möjligt för oss då vi genomförde studien under en relativt kort tidsperiod.

Referenser

Borden, Iain (2001). Skateboarding, space and the city: architecture and the body. Oxford: Berg

Bäckström, Åsa (2005). Spår: om brädsportkultur, informella lärprocesser och

identitet. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005

Gilje, Nils & Grimen, Harald (2007). Samhällsvetenskapernas förutsättningar. 3. uppl. Göteborg: Daidalos

Kvale, Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur

Kvalitet i fritidshem: allmänna råd och kommentarer. (2007). Stockholm: Skolverket

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. (2011).

Stockholm: Skolverket

Partanen, Petri (2007). Från Vygotskij till lärande samtal. 1. uppl. Stockholm: Bonnier utbildning

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera,

genomföra och rapportera en undersökning. 3., [uppdaterade] uppl. Lund:

Studentlitteratur

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma

Elektroniska referenser

http://www.sydsvenskan.se/lund/skejtsatsning-kan-radda-gaste/ (Tillgänglig

http://www.sydsvenskan.se/bostad/en-liten-varld-for-skapande/ (Tillgänglig 2012-11-15)

Bilaga 1

Intervjufrågor

Kan du beskriva vad Gaste är för något?

Hur hittade du till Gaste?

Vad betyder Gaste för dig?

Spenderar du mycket av din tid på Gaste? (Varför väljer du att komma tillbaka?)

Känner du att Gaste har gett dig något och i så fall vad?

Vad brukar du göra på Gaste?

Är det något som saknas på Gaste?

Lär du dig någonting när du är på Gaste?

Hur går det till när du lär dig saker här?

Har du lärt dig någonting på Gaste som du tror att du inte hade lärt dig någon annanstans?

Om du jämför med andra saker du lärt dig i ditt liv hur skiljer sig de saker du lärt dig på Gaste med dem?