KOMMUNICERA MERA! FAST LAGOM.

SAHLGRENSKA AKADEMIN

INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP OCH HÄLSA

KOMMUNICERA MERA! FAST LAGOM.

En kvalitativ observationsstudie av kommunikationen på en

operationssal.

Författare Sofia Mårtensson

Uppsats/Examensarbete: 15 hp

Program och/eller kurs: Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot operationssjukvård 60 högskolepoäng/Examensarbete i omvårdnad på magisternivå

Nivå: Avancerad nivå

Termin/år: Vt 2017

Handledare: Monica Pettersson

Examinator: Lars-Olof Persson

2

Titel (svensk):

Titel (engelsk):

Kommunicera mera! Fast lagom. – En kvalitativ

observationsstudie av kommunikationen på en operationssal Communicate more! But just enough. – A qualitative

observation study of the communication in an operating room Uppsats/Examensarbete: 15 hp

Program och/eller kurs: Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot operationssjukvård 60 högskolepoäng/Examensarbete i omvårdnad på magisternivå

Nivå: Avancerad nivå

Termin/år: Vt 2017

Handledare: Monica Pettersson

Examinator: Lars-Olof Persson

Nyckelord: Kommunikation, operationssal, operationssjuksköterska, teamarbete, atmosfär

Sammanfattning:

Bakgrund: En operationssjuksköterska ska kunna kommunicera med sina medarbetare.

Arbetsklimatet är teammedlemmarnas helhetsupplevelse av kommunikationen inom teamet.

Tidigare forskning visar att det kan uppstå kommunikationsmissar under operationer som påverkar teamet och patienten negativt. Flera studier visade att operationssjuksköterskor inte alltid vågade fråga operatören saker och gjorde vad de kunde för att hålla denne på gott humör. Spänningar kan uppstå under en operation som sprider sig genom hela teamet.

Syfte: Syftet är att beskriva kommunikationen inom den intraoperativa fasen på en operationssal mellan operationssjuksköterska och operatör samt beskriva de mänskliga faktorer som påverkar den kommunikativa atmosfären inom operationsteamet på salen.

Metod: Studiemetoden utförs som en icke-deltagande observationsstudie med kvalitativ ansats. Urvalet är ett bekvämlighetsurval. Totalt utfördes 18 observationer på tre sjukhus i Västra Götalands region och Region Halland. Analysen av materialet är en innehållsanalys.

Resultat: Två huvudteman och sju underteman framkom i analysen. Det första temat handlade om operationssjuksköterskan och operatörens kommunikation och byggdes upp av subtemana Vikten av tydlighet, Att ge bekräftelse och Operationssjuksköterskan som mellanled i

kommunikationen. Det andra temat belyste faktorer som kan påverka den kommunikativa

atmosfären på salen och byggdes upp av subtemana Ett öppet klimat, Faktorer som kan

påverka den kommunikativa interaktionen, En persons påverkan på den kommunikativa atmosfären och Namn som kommunikationsredskap.

Slutsats: Huvudfynden i denna studie var vikten av att prata tydligt mellan en

operationssjuksköterska och en operatör, hur musik och sociala konversationer kan påverka kommunikationen, att en person kan påverka atmosfären på salen och att använda namn är viktigt som kommunikationsredskap. Mer forskning behövs där en jämförelse mellan operationssjuksköterskors och operatörers perspektiv för en gynnsam kommunikation.

Ytterligare forskning på hur vårdpersonal upplever just musik och sociala konversationer på salen är av intresse. Att belysa kommunikationen från synvinkeln av den som passar på salen är önskvärt.

Nyckelord: kommunikation, operationssal, operationssjuksköterska, teamarbete, atmosfär

Abstract

Background: A scrub nurse should be able to communicate with his or hers co-worker. The working climate is the team members overall experience of the communication within the team. Previous studies show that communications errors can arise in the operating room and affect the team and the patient in a negative way. Several studies shows that scrub nurses didn’t always dare to ask the surgeon things and did what they could to keep him or her in a good mood. Tension can arise during a surgery that spreads through the whole team.

Aim: The aim of this study was to describe the communication in the intraoperative care between scrub nurses and surgeons and also describe human factors that affect the communicative atmosphere among the surgical team in the operating room.

Method: The method of this study is a non-participation observation study with a qualitative approach. The sample was a convenience sample. A total of 18 observations were conducted at three hospitals in the regions of Västra Götaland and Halland. The analysis of this study is a content analysis. Results: Two main themes and seven under themes was yielded from the analysis. The first theme was about the communications between a scrub nurse and a surgeon and was constructed of the sub themes The importance of speaking clearly, To give

confirmation and The Scrub nurse as an intermediate in the communication. The second theme highlighted factors that could affect the communicative atmosphere in the room and was constructed of the sub themes An open climate, Factors that could affect the

communicative interaction, One person’s effect on the communicative atmosphere and Name as a communicative tool.

Conclusion: The main findings in this study was the importance of speaking clearly between a scrub nurse and a surgeon, how music and social conversations can affect the

communications, that one person can affect the atmosphere in the room and that using names

can work as a tool in the communication. More research is needed where a comparison

between scrub nurses and surgeons perspective for a more benefited communication. Further research on how the staff experience music and social conversations in the operating room is of interest. To illustrate the communication from the perspective of the circulating nurse is desirable.

Key word: communication, operating room, scrub nurse, teamwork, atmosphere

Förord

Jag vill rikta ett stort tack till den personal på berörda avdelningar som jag fick observera.

Utan er – ingen uppsats! Tack för ert fina bemötande och positiva inställning!

Jag vill tacka min handledare Monica Pettersson för din stöttning och uppmuntran under arbetets gång.

Jag vill tillägna denna uppsats till Christian Brunnsåker. Tack för att du är du och för att du alltid finns där. Jag älskar dig!

/Sofia

Innehållsförteckning

Inledning...1

Bakgrund...1

Operationssjuksköterskan – då och nu...1

Den intraoperativa fasen...2

Teamarbete...2

Kommunikation...3

Icke-verbal kommunikation...3

Kommunikation i den operativa vården...4

Kommunikationsteorier...5

Det processinriktade perspektivet...5

Systemteori...5

Koppling till omvårdnad...6

Definitioner av begrepp...6

Den kommunikativa atmosfären...6

Mänskliga faktorer...6

Problemformulering...7

Syfte...7

Frågeställningar...7

Metod...8

Design...8

Urval...8

Datainsamling...8

Kriterier för bra respektive dålig kommunikation...9

Kriterier för bra kommunikation...10

Kriterier för dålig kommunikation...10

Dataanalys...10

Forskningsetiska överväganden...10

Resultat...11

Operationssjuksköterskans och operatörens kommunikation...11

Vikten av tydlighet...11

Att ge bekräftelse...13

Operationssjuksköterskan som mellanled i kommunikationen...14

Atmosfären på salen...14

Ett öppet klimat...14

Faktorer som kan påverka den kommunikativa interaktionen...15

En persons påverkan på den kommunikativa atmosfären...16

Namn som kommunikationsredskap...17

Diskussion...18

Metoddiskussion...18

Resultatdiskussion...21

Vikten av tydlighet...21

Att ge bekräftelse...22

Operationssjuksköterskan som mellanled i kommunikationen...22

Ett öppet klimat...23

Faktorer som kan påverka den kommunikativa interaktionen...23

En persons påverkan på den kommunikativa atmosfären...24

Namn som kommunikationsredskap...25

Kliniska implikationer...26

Slutsatser...26

Referenslista...28

Bilaga I: Brev till verksamheten

Bilaga II: Observationsprotokoll

Bilaga III: Tabell över dataanalysen

Inledning

I det dagliga arbetet inom vården sker hela tiden mänskliga interaktioner. Både mellan vårdare och patient, men även mellan medarbetare inom olika yrkeskategorier. En

operationssjuksköterska och en operatör jobbar nära varandra i det sterila området (Åkesdotter Gustafsson, 2014). En stor risk för att det ska uppstå vårdskador ligger i en bristande

kommunikation (Socialstyrelsen, 2016). Patienten befinner sig i en utsatt miljö där ett misstag kan leda till stora konsekvenser (Sharp, 2012). Inom operationssjukvården kan bristande kommunikation leda till att fel uppstår (Söderström, 2015). Det är viktigt att personalen på en operationssal har en utvecklad kommunikationsförmåga för att operationen ska få ett bra flöde (Mitchell & Flin, 2008). Enligt kompetenskrivningen för legitimerade

operationssjuksköterskor ansvarar en operationssjuksköterska för en god perioperativ omvårdnad bland annat genom att kommunicera med sina medarbetare (Riksföreningen för operationssjukvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2011). För att öka patientsäkerheten behövs en förbättring av kommunikationen mellan vårdpersonal på en operationssal och därför är syftet med denna studie att beskriva kommunikationen inom den intraoperativa fasen på en operationssal mellan operationssjuksköterska och operatör samt beskriva de mänskliga faktorer som påverkar den kommunikativa atmosfären inom operationsteamet på salen.

Bakgrund

Operationssjuksköterskan – då och nu

Den som stått för en stor del av utvecklingen för operationssjuksköterskor är Florence Nightingale som redan under Krimkriget jobbade för att de skadade soldaterna skulle få en bra vård även på det kirurgiska planet (Åkesdotter Gustafsson, 2014). I Sverige vid 1850-talet så ingick det i sjuksköterskans arbete att assistera kirurgerna under operationen och mot slutet av århundradet fick operationssjuksköterskor en egen yrkestitel. Det var hög status att jobba som operationssjuksköterska (Åkesdotter Gustafsson, 2014). En operationssjuksköterska skulle under den här tiden vara noggrann, ansvarsfull och lyda operatören (Lindwall & von Post, 2008).

Det som ingår i en operationssjuksköterskas specifika omvårdnad är hygien och aseptik,

kunskap om instrument och medicintekniska apparater som ingår vid en operation och även

samarbete med de andra medlemmarna i operationsteamet samtidigt som det krävs kunskap

om människan anatomi och olika operationstekniker (Bäckström, 2012).

Operationssjuksköterskan ingår i ett team som vanligtvis består av instrumenterande

operationssjuksköterska, cirkulerande operationssjuksköterska eller undersköterska (kommer i den är studien benämnas om pass), kirurg, ibland en kirurgassistent, anestesisjuksköterska, anestesiolog och patienten (Åkesdotter Gustafsson, 2014). Åkesdotter Gustafsson (2014) belyser även att det är viktigt för operationssjuksköterskan att inneha kunskap om

operationstekniker och metoder för att främja samarbete med operatören och på så vis ge ett gott resultat för patienten.

Det som idag ligger i fokus för en operationssjuksköterskas arbete är den perioperativa omvårdnaden av patienten (Riksföreningen för operationssjukvård & Svensk

sjuksköterskeförening, 2011). Den perioperativa omvårdnaden innefattar före, under och efter ett kirurgiskt ingrepp (Steelman, 2015).

Den intraoperativa fasen

Den intraoperativa fasen är den del av den perioperativa vården som föreligger under själva operationen (Åkesdotter Gustafsson, Kelvered & Sandersen, 2012). Denna fas börjar då patienten placeras på operationsbordet och slutar då patienten lämnas över till den

postoperativa avdelningen (Tollerud, Botsford, Hogland, Price, Sawyer & Bradley, 1985).

Den intraoperativa fasen kan sträcka sig från mindre än en timme till flera timmar, beroende på operation (Lindwall & von Post, 2008). Det kirurgiska ingreppet ingår i den intraoperativa fasen och målet för denna fas är skydda och bevara patientens värdighet och skydda dess kropp från skador. Eftersom patienten inte själv kan tala för sig under en operation på grund av anestesin då måste sjuksköterskan skydda patienten, inte bara mot skador utan även bakterier och obehörigas blickar (Lindwall och von Post, 2008)

Teamarbete

Ett team är en grupp på två eller flera personer som jobbar ihop för att uppnå ett gemensamt resultat (Homa & Rystedt, 2012).

Teamarbete inom vården är idag en vanlig arbetsform och som skapades för att underlätta patientens vård. Att vara ett team innebär att ta hänsyn till varandras professioner som de som ingår i teamet har. Ett team ska också ha en attityd där teammedlemmar tillåts gå över de professionella gränserna. Medlemmarna i ett team ska både kunna erbjuda hjälp till andra men även kunna ta emot hjälp och måste ha ett förtroende för den andra professionens potential (Berlin, 2013). Carlström, Kvarnström och Sandberg (2013) skriver att det är viktigt att ha en vetskap om andra professioners kompetens samtidigt som alla vet sin kärnkompetens och plats i teamet. Det är det som kallas teamlogik.

För att ha ett fungerande team är det viktigt att alla strävar efter ett gemensamt mål som kan

vara att ge patienterna bästa möjlig vård (Sharp, 2012). En utmaning består i att få alla att

samarbeta med varandra och bidra med ett gynnsamt utbyte mellan medlemmarna (Berlin, 2013). När någon i teamet börjar gå sin egen väg och inte följer de gemensamma beslut som fattats påverkas hela teamet negativt (Sharp, 2012). Att vara kompetent handlar inte bara om att ha rätt utbildning utan även att kunna arbeta i ett team (Carlström et al., 2013).

Arbetsklimatet är viktigt för medlemmarna i ett teams välbefinnande och för resultatet av det arbete som de utför (Sandberg, 2009). Dels är arbetsklimatet den helhetsupplevelse av

kommunikationen som teamets medlemmar har men också de individuella upplevelser som de har av teamets sociala relationer.

Då kommunikationen fungerar väl i ett team och inger positiva resultat kallas det synergi (Sandberg, 2009). Synergi är den vinst som medlemmarna i ett team får av att samarbeta. Det som krävs av teammedlemmarna för att uppnå denna synergi är att de kan kommunicera på ett så öppet, kreativt och prestigelöst sätt som möjligt.

Kommunikation

Kommunikation är ett begrepp som kommer från latinets communicare och betyder att göra något gemensamt, göra någon annan delaktig, ha förbindelse med (Eide & Eide, 2009). Det som lägger grunden för mänskliga interaktioner är just att kommunicera (Baggens & Sandén, 2014). Med kommunikationen påverkar människor varandra genom synsätt, men också via de känslor och attityder som kommer fram genom kommunikationen. Kommunikation används för att förmedla våra tankar, känslor och avsikter och utfallet av en kommunikation är beroende av hur skicklig en person är på att kommunicera (Nilsson & Waldemarsson, 2016).

Icke-verbal kommunikation

Kommunikation sker inte bara genom språket utan en stor del är icke-verbal. Vad den icke- verbala kommunikationen avslöjar är en persons spontana reaktion på en händelse (Eide &

Eide, 2009). Till det vi säger och menar så finns tilläggsinformation som en person ger i form av röst, minspel och gester och dessa måste passa in i sammanhanget av det som denne vill förmedla (Nilsson & Waldemarson, 2016). Icke-verbala budskap kan vara både avsiktliga och oavsiktliga samt medvetna och omedvetna. På en operationssal är icke-verbal kommunikation användbart då munnen var täckt av ett munskydd och istället kan handrörelser användas för att kommunicera (Mitchell, Flin, Yule, Mitchell, Coutts & Youngson, 2011). Icke-verbal kommunikation är en viktig del i den mellanmänskliga interaktionen och bidrar till den sociala gemenskapen (Nilsson & Waldemarsson, 2016).

Mitchell och Flin (2008) såg att då vårdpersonalen ville minska infektionsrisken så pratades det så minimalt som möjligt och då var det viktigt med icke-verbal kommunikation som till exempel ögonkontakt. Om kommunikationen behövde vara verbal så skulle den vara tydlig.

En operationssjuksköterska använder sig av både verbal och icke-verbal kommunikation när

hen vill förmedla sig under en operation och det underlättar om en operationssjuksköterska

förstår en operatörs handsignal för då behöver inte varje önskemål uttryckas verbalt (Mitchell et al., 2011).

Kommunikation i den operativa vården

Det är skillnad på professionell kommunikation och den kommunikation som sker i det dagliga livet. Professionell kommunikation är den som hör till yrket. På jobbet kommunicerar vårdpersonal som yrkesutövare, inte som privatpersoner (Eide & Eide, 2009). Ett beroende för varandras kompetens har ökat. Olika individer och grupper behöver samarbeta och det kan ge upphov till kommunikationsmissar (Nilsson & Waldemarsson, 2016). En

kommunikationsmiss definieras som när information uteblir eller är felaktig eller när

informationen som ges uppfattas felaktigt eller feltolkas (WHO, 2009a). Kännetecknet för en god professionell kommunikation inom omvårdnadsyrken ligger i att den är till hjälp för patienten (Eide & Eide, 2009).

I en studie av Lingard et al. (2004) studerades 90 timmars operation där 421 kommunikationstillfällen relaterade till proceduren noterades varav 129 av dessa

identifierades som kommunikationsmissar. Orsakerna till att dessa kommunikationstillfällen klassificeras som missar är dålig timing, för lite informationsinnehåll, att en person som berördes av kommunikationen inte var närvarande eller att själva kommunikationen saknar syfte eller uppfattas som olämplig. Konsekvenserna av dessa kommunikationsmissar är bland annat förseningar, obehag för patienten och spänningar inom teamet (Lingard et al. 2004).

Inom operationssjukvården nämns uttrycket non-technical skills (Mitchell & Flin, 2008). Med non-technical skills menas en persons sociala och kognitiva förmåga. Det innefattar

kommunikation men även teamarbete, situationsmedvetenhet, ledarskap, konsten att fatta beslut samt kunna hantera stress och trötthet. Studien visade att bra kommunikation

kännetecknades som tydlig och koncist medan dålig kommunikation istället innehöll sarkasm eller undanhållande av information (ibid.).

I en studie av Gardezi, Lingard, Espin, Whyte, Orser och Baker (2009) observerades att operationssjuksköterskor ofta, med dämpade röster, rådfrågar varandra om operatörens önskemål, istället för att direkt klargöra med berörd operatör. Detta kunde bero på att de inte vill visa sin osäkerhet. Bezemer, Korkiakangas, Weldon, Kress och Kneebone (2016) såg i sin observationsstudie hur en operationssjuksköterska hellre ville kalla in en erfaren

operationssjuksköterska än att direkt fråga operatören vilket instrument han menade då han

visat en märkbar irritation på rösten. En del operationssjuksköterskor upplever att det kan vara

svårt att jobba med vissa operatörer då de inte vågar ställa frågor eller ta upp oklarheter som

uppstått samtidigt som läkare uttrycker att operationssjuksköterskor inte ska vara rädda för att

ta upp saker med dem (Mitchell et al., 2011). Det är vanligt att operationssjuksköterskor ser

sig själva som en upprättare av lugn och ordning för att på så vis minska eventuell uppkomst

av irritation och spänning hos operatören (Riley & Manias, 2006). Liknade resultat kommer

Mitchell och Flin (2008) fram till där de såg att operationssjuksköterskor upplever att det var

deras uppgift att hålla operatören på gott humör. Även Higgins och MacIntosh (2010)

rapporterar att operationssjuksköterskor försöker få kontroll över sin situation genom att ligga steget före operatören och se till att allt är perfekt så att operatören inte har något att klaga på.

En operationssjuksköterska berättar även att det är bra att se vad som triggar igång en operatörs goda och dåliga humör och använda det till sin fördel.

Det nära samarbete som en operationssjuksköterska och en operatör har illustreras i en studie av Rydenfält, Johansson, Larsson, Åkerman och Odenrick (2012). En operationssjuksköterska kan känna av om en kirurg blev störd av till exempel prat på salen och andra störande moment och blev på så vis även påverkad. Dock var själva upplevelsen om vad som kan uppfattas som störande subjektiv och operatören kan finna det svårt att kommunicera till kollegorna varför det var störande. Enligt Lingard, Reznick, Espin, Regehr och DeVito (2002) så uppstår tillfällen av spänning under varje operation och denna spänning sprider sig genom hela operationsteamet och påverkar flera parter.

Kommunikationsteorier

För att kunna förstå kommunikation finns olika teorier, modeller och perspektiv (Magnusson, 2014). Dessa är även till hjälp för att kunna beskriva, diskutera och analysera en

kommunikativ process. Teorier är en förenkling av världen och är abstrakta och generella. Det är människors erfarenheter som formulerar en teori (Nilsson & Waldemarsson, 2016).

Det processinriktade perspektivet

Den modell som lade grunden för studerandet av kommunikation är Shannon och Weavers kommunikationsmodell (Fiske, 2011). Kommunikationen ses då som en linjär process där informationen går mellan en sändare och en mottagare. Flera teorier har utvecklats efter den här modellen men alla menar att kommunikationen är överförandet av ett budskap från punkt A till punkt B. Fiske (2011) skriver att det som kan påverka en kommunikation är sändaren och mottagaren av ett budskap, störande moment som påverkar informationen på vägen och via det medium som informationen förs igenom, som till exempel talet eller kroppen.

Förekomst av feedback är också inblandat i den processinriktade teorin. Feedback är

överföringen av mottagarens reaktion tillbaka till sändaren. Feedback fungerar som en hjälp för sändaren att anpassa sin kommunikation så den passar mottagaren (Fiske, 2011). I kommunikationen finns sändare och mottagare av budskap, men människor är inte en sak i taget utan båda två samtidigt (Nilsson & Waldemarsson, 2016). Magnusson (2014) skriver att processperspektivet inte bara handlar om det verbala som överförs mellan människor utan också om de icke-verbala budskap som berör känslor och all tolkning sker inte bara på ett medvetet plan.

Systemteori

En annan teori inom kommunikation är systemteori (Magnusson, 2014). Systemteori innebär

att individer eller en organisation inte betraktas separat utan som delar i ett sammankopplat

system. Inom systemteorin så ses inte mänskliga problem och faktorer som något som enbart

kan förklaras av egenskaper hos individen utan sätts i sammanhang av samspelet den befinner sig i (Magnusson, 2014). Inom vården används begreppet för att förstå att deltagarna i en kommunikationssituation kan påverka helheten och andra runt omkring sig (Eide & Eide, 2009).

Koppling till omvårdnad

Dessa två teorier är valda då processinriktningen ger fokus på sändaren och mottagaren i en kommunikation medan systemteorin sätter individen i ett sammanhang, i detta fall på en operationssal. Som tidigare nämnt ska en operationssjuksköterska kunna kommunicera med sina medarbetare för att uppnå en god omvårdnad av patienten (Riksföreningen för

operationssjukvård & Svensk sjuksköterskeförening, 2011). Att kommunicera med varandra är en omvårdnadshandling. De flesta omvårdnadteorier är inriktade på kommunikationen mellan sjuksköterska och patient, även den omvårdnadsteori som Joyce Travelbee tar upp (Kirkevold, 2000). Travelbee menar att kommunikationen gör det möjligt för en sjuksköterska att uppnå målet med omvårdnaden vilket är att etablera en mellanmänsklig relation med patienten. Ett av Travelbees syften med kommunikationen är att tillgodose patientens behov.

Under den intraoperativa fasen har en operationssjuksköterska lite kontakt med patienten, dock kan kommunikationen mellan vårdpersonal i förlängning bidra till att detta syfte uppfylls genom att patientens behov (operationen) blir tillgodosett på bästa sätt.

Definitioner av begrepp

Den kommunikativa atmosfären.

Enligt Eide och Eide (2009) så är den bästa miljön för att fylla en grupps syfte den miljö som är trevlig, stimulerande och konstruktiv. Arbetsklimatet är den helhetsupplevelse av

kommunikationen som teamets medlemmar har (Sandberg, 2009). I denna studie innebär den kommunikativa atmosfären den objektiva helhetsupplevelse som författaren har av det

samspel som sker mellan medlemmarna i operationsteamet och hur det påverkar delar av, eller hela, teamet.

Mänskliga faktorer

När man hör uttrycket den mänskliga faktorn går tankarna genast till människans förmåga att

fela. I denna studie syftar mänskliga faktorer på situationer som uppstår där just människan är

inblandad, där människan är i centrum och påverkar kommunikationen. Det är mänskligt att

fela (Sharp, 2012) men den mänskliga faktorn har två sidor enligt James Reason (2007). Den

ena sidan, som är mer utbredd, handlar om att människan är en riskfaktor som bidrar till att en

patient kommer till skada. Den andra sidan belyser däremot människan som en hjälte där

människan kan förhindra att skada uppstår genom att till exempel anpassa sig, kompensera

eller improvisera. Tanken med den här studien är inte att leta fel utan att belysa människans

delaktighet i kommunikationen.

Problemformulering

På en operationssal jobbar olika yrkeskategorier tätt ihop och en bra kommunikation är en viktig del för att jobba patientsäkert. Tidigare studier har visat att det uppstår

kommunikationsmissar inom det operativa teamet och konsekvenserna av dessa påverkar samarbetet och patienten negativt. I tidigare studier belyses olika aspekter av

kommunikationen på en operationssal, men ingen tar direkt upp allmänna mänskliga faktorer som kan påverka atmosfären på salen. Flera studier visade att det kan upplevas av

operationssjuksköterskor som problematiskt att jobba med vissa operatörer. Studierna är av det äldre slaget och få är från Sverige. Det är relevant att utföra en studie inom den svenska operationsmiljön då vårdorganisationen och olika sociala strukturer kan skilja sig gentemot andra länders. Fokus ligger på den kommunikation som sker mellan en

operationssjuksköterska och en operatör, då de jobbar nära och behöver ha ett bra

kommunikativt utbyte och att belysa mänskliga faktorer som kan påverka den kommunikativa atmosfären inom operationsteamet på salen. En observationsstudie skulle kunna bidra med nya vinklar och en ökad kunskap kan bidra med att minska klyftor och spänningar mellan vårdpersonal i vårdteamet, samt ge ökad medvetenhet om området. Den kommunikativa förmågan är en basal förmåga som vårdpersonal kan påverka och utveckla, men då behövs kunskap om vad de ska jobba med. Det är av vikt att studera vad som kan påverka

kommunikationen för att få en ökad förståelse för detta fenomen och för att kunna utföra en förbättring som gynnar patientsäkerheten. Utan kunskap om detta område blir både patienten och vårdpersonalen lidande.

Syfte

Syftet var att beskriva kommunikationen inom den intraoperativa fasen på en operationssal mellan operationssjuksköterska och operatör samt beskriva mänskliga faktorer som kan påverka den kommunikativa atmosfären inom operationsteamet på salen.

Frågeställningar

 Vad kännetecknar en bra respektive en dålig kommunikation mellan operationssjuksköterska och operatör?

 Vilka mänskliga faktorer kan påverka den kommunikativa atmosfären inom

operationsteamet?

Metod

Design

Den metod som använts är en icke-deltagande, strukturerad observationsstudie (Bell &

Waters, 2016). Denna metod är vald då den kan ge en bild av den kommunikativa processen under den intraoperativa fasen på en operationssal ur en objektiv synvinkel. Studien är icke- deltagande då inget aktivt deltagande kommer ske i de situationerna som studeras och den är strukturerad då ett observationsprotokoll kommer användas där det i förväg bestämts vad det är i situationerna som ska observeras. Enligt Bell och Waters (2016) passar det bättre med den typen av observationer vid en magisteruppsats. Studien har en kvalitativ ansats.

Urval

Urvalet är ett bekvämlighetsurval (Polit & Beck, 2016). Den urvalsmetoden är passande då studieobjekten behöver vara identifierbara, i detta fall den typ av vårdpersonal som jobbar inom den operativa vården (ibid.). Inklusionskriterierna för denna studie är att de som

studeras ska vara legitimerade sjuksköterskor med specialistexamen inom operationssjukvård samt de som är legitimerade läkare verksamma inom den operativa enheten som kirurg, ortoped, gynekolog eller urolog som deltar under operationen. Övrig personal som befinner sig på salen är en undersköterska eller operationssjuksköterska som passar på salen, som observerades för att fånga mänskliga faktorer som kan påverka kommunikationen på salen, samt en anestesisjuksköterska och ibland en anestesiolog.

Datainsamling

I denna studie användes ett observationsprotokoll som ett sätt att skapa struktur och ha något konkret att observera. Enligt Olsson och Sörensen (2011) ska observationsprotokollet vara utformat så att det är enkelt att använda. Protokollet var uppbyggt på koder. De olika koderna används för att kartlägga vad som sägs på operationssalen, men även vem som säger det (se bilaga II). Under observationernas gång tillkom en extra kod: En stjärna som markerade om en personal hade använt en kollegas namn vid tilltal.

Observationsprotokollet har testats och reviderats. Efter testomgången justerades protokollet och koder lades till och togs bort för att det skulle bli enklare att använda.

Till observationsprotokollet fördes fältanteckningar. Fältanteckningar syftar till att

dokumentera händelser och dialoger som sker på ett så objektivt sätt som möjligt (Polit &

Beck, 2016).

Totalt utfördes 24 timmars observation där 18 observationer ingick, det vill säga 18 olika operationer. I genomsnitt varade varje observation på en timme och 30 minuter. Den längsta observationen varade i två timmar och tio minuter och den kortaste i 30 minuter.

Observationerna utfördes på tre olika sjukhus: två i Västra Götalands region och en i Region Halland. Olika operationsteam och konstellationer av personal eftersträvades för att få variation. I tre av observationerna var operationssjuksköterskan manlig och i två

observationer var den som passade på salen manlig. I operatörernas fall var det män som var huvudoperatörer i 11 av de 18 observationerna. Operationsassistenterna var blandade men vanligast förekom män. Den vanligaste konstellationen var en manlig operatör, 1-2

operationsassistenter (oftast män), en kvinnlig operationssjuksköterska och ett kvinnligt pass på salen. Vid en observation var passet en operationssjuksköterska, i övriga observationer var det undersköterskor. Typvärdet på deltagarnas ålder var 30-50 år hos operatörerna,

operationssjuksköterskorna var mellan 40-50 år och passen var mellan 50-60 år. Av de operationer som observerades var 15 stycken kirurgiska (varav en var gynekologisk, men utfördes med laparoskopisk teknik), två stycken ortopediska och en urologisk. Salarna var av olika storlek och författaren satt ibland på en pall eller rörde sig i salen utanför det sterila fältet beroende på hur bra personalen vid operationssåret hördes.

Efter observationerna renskrevs protokollen. Strukturer som hade gemensamma nämnare färgkodades.

Kriterier för bra respektive dålig kommunikation

Kommunikation betyder att göra något gemensamt, göra någon annan delaktig, ha förbindelse med (Eide & Eide, 2009). Med hjälp av koderna på observationsprotokollet observerades om och vad teammedlemmarna i operationsteamet pratade om, till exempel operationsrelaterade ämnen eller sociala ämnen, och med vem. Det som även noterades var förekomst av icke- verbal kommunikation. Exempel på icke-verbal kommunikation kan vara röstens tonläge, gester och minspel (Nilsson & Waldemarsson, 2016). I observationsprotokollet fanns koder för ”irritation på rösten” samt ”höjd röst” med för att lättare observera hur rösten användes i kommunikationen.

En dålig kommunikation ger upphov till kommunikationsmissar. Enligt World Health Organisation definieras en kommunikationsmiss som när informationen uteblir eller är felaktig eller när informationen uppfattas felaktigt eller feltolkas (WHO, 2009a). Exempel på kommunikationsmissar enligt Lingard et al. (2004) är dålig timing, för lite

informationsinnehåll, berörd person är inte närvarande, att informationen saknade syfte eller uppfattades som olämplig. Dålig kommunikation kan innehålla sarkasm och kan även

innebära undanhållande av information (Mitchell & Flin, 2008). Tidigare forskning visade att

operationssjuksköterskor ibland undvek att fråga operatören om olika saker direkt (Gardezi et

al., 2009: Bezemer et al., 2016) så därför lades koder för fråga och svar till protokollet. Med

hjälp av koderna observerades vem som ställde en fråga, till vem frågan riktades och om den

som frågade fick ett svar.

Kriterier för bra kommunikation

Bra uttryckt

Framförd på ett bra sätt Framförd till rätt person Till hjälp för patienten

Kriterier för dålig kommunikation

Otydlig vem kommunikationen berör Oväsentlig information

Framförd på ett otrevligt sätt, t.ex. sarkastiskt, med irritation på rösten etc.

Fältanteckningarna är till hjälp för att fånga specifika händelser och citat som sedan kan analyseras och kategoriseras som bra respektive dålig kommunikation för att ge nya synvinklar inom kommunikationen på en operationssal.

Dataanalys

I denna studie valdes en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004).

Denna analysmetod valdes då den ansågs bäst lämpad för att få fram kärnan i det insamlade materialet. Både en manifest och en latent synvinkel användes då det strävades efter att hitta faktorer som var uppenbara vad de handlade om, men underliggande betydelser skedde med en tolkning från författarens sida.

 Materialet från observationerna lästes igenom flertalet gånger och granskades för att hitta gemensamma faktorer.

 Meningsbärande enheter identifierades, vilket innebär meningar, ord och paragrafer som har en gemensam bas.

 Nästa steg var att kondensera dessa enheter. Vid kondensering kortas enheterna ner utan att själva kärnan försvinner.

 Första kondenseringen beskrevs med en manifest synvinkel och sedan tolkades kondenseringen efter en latent synvinkel. Efter kondenseringen kodas de meningsbärande enheterna och placeras i subteman.

 Dessa subteman lades ihop för att bilda ett gemensamt tema.

Slutanalysen gav två huvudteman med sju underteman (se bilaga III). Då syftet var att beskriva kommunikationen mellan en operationssjuksköterska och en operatör samt beskriva mänskliga faktorer som kan påverka den kommunikativa atmosfären på salen så skapades två huvudteman som adresserade respektive del av syftet.

Forskningsetiska överväganden

Innan studien påbörjades skickades ett brev med information om studiens tillvägagångssätt

och syfte till verksamhetscheferna för berörda avdelningar (se bilaga I). Verksamhetscheferna

har gett ett skriftligt godkännande att studien utförs. Det är verksamhetens uppgift att

informera sin personal om att studien kommer att utföras. Då det är en observationsstudie kan resultatet påverkas om studiedeltagarna vet vad som ska studeras, därför fick de veta så få detaljer om studien som möjligt, dock ska de vara medvetna om att de studeras och syftet med studien. Studiedeltagarna har rätt att avböja deltagande i studien när som helst under studien gång.

Författaren blev alltid presenterad på salen av någon i personalen eller presenterade sig själv och förklarade vad studien gick ut på.

Enligt Helsingforsdeklarationen ska, i en studie där människor ingår, risker och nyttan med studien övervägas (WMA, 2017). Inga risker är identifierad för studiedeltagarna eller patienterna på salen. Inget deltagande i den direkta omsorgen om patienten kommer att ske.

Genom sitt deltagande kommer de som studeras att bidra med en ökad kunskap inom området.

Deltagarna kommer inte nämnas med namn i studien och all material kommer att förvaras säkert under studien gång och sedan förstöras när studien är sammansatt.

Enligt Lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460) behöver inte denna studie genomgå en etikprövning då den faller inom ramen för högskoleutbildning på avancerad nivå.

Resultat

Analysen inbringade två teman och sju under-teman enligt tabell 1. Första temat svarar på första frågeställningen och andra temat svarar på andra frågeställningen.

Teman Under-teman

Operationssjuksköterskans och operatörens

kommunikation  Vikten av tydlighet

 Att ge bekräftelse

 Operationssjuksköterskan som mellanled i kommunikationen

Atmosfären på salen  Ett öppet klimat

 Faktorer som kan påverka den kommunikativa interaktionen

 En persons påverkan på den kommunikativa atmosfären

 Namn som kommunikationsredskap Tabell 1: Teman och underteman

Operationssjuksköterskans och operatörens kommunikation

Vikten av tydlighet

Att vara tydlig i kommunikationen från början gynnade ett bra flöde på operationssalen och minskade risken för missuppfattningar. När kommunikationen däremot var otydlighet i form av att en part var oklar i sin formulering blev det förvirrande. Att inte ge tydliga svar på frågor påverkade också kommunikationen negativt.

Operatören är i färd med att sy ihop ett sår. Patienten har fått ett drän som leder från såret.

Operationssjuksköterskan: ”Har ni stängt tillräcklig så jag kan öppna?”

Operatören: ”Va? Stängt vadå?”

Operationssjuksköterskan: ”Sytt tillräckligt så jag kan öppna dränet?”

Operatören: ”Nej, det vete katten…”

Operatören fortsätter att sy under tystnad.

När operatören inte var tydlig med vad hen önskade ledde det till missförstånd. Vid flera tillfällen bad en operatör om en sutur, men sa inte vilken sorts sutur vilket ledde till att operationssjuksköterskan missförstod vad operatören ville ha. Om namnet på suturen

användes direkt så gick överräckningen mycket fortare. Att säga det fullständiga namnet tog inte längre tid i anspråk och besparade operationssjuksköterskan besväret med att ta upp fel sutur.

Operatören: ”Då kan vi ta något att sy med.”

Operationssjuksköterskan: ”Vad vill du ha då?”

Svaret dröjer. Operationssjuksköterskan räcker över en sutur.

Operatören: ”Nej, inte den.”

Operatören: ”Då tar vi nästa [sutur].”

Operationssjuksköterskan räcker över en sutur och säger samtidigt namnet på den.

Operatören: ”Nej, ethibond igen!”

Under operationernas gång kommunicerades diverse önskemål och uppmaningar om instrument. Framförallt kommunicerades dessa från operatören riktat mot

operationssjuksköterskan. Det framkom att det var viktigt att det som framfördes var tydligt uttryckt och då mottagaren missuppfattade eller inte förstod vad sändaren menade begärdes en upprepning och detta medförde att kommunikationen tog längre tid. Om det var fler än en operatör vid såret så kunde ett förtydligande med vem som ville ha vilket instrument underlätta för operationssjuksköterskans överräckning.

Operatör 1: ”Då tar vi en heiss och pincett till mig och en dia[termi] till (namn på operatör 2).”

Att vara tydlig i kommunikationen underlättade även överräckningen av vassa föremål. I de

flesta observationer var både operationssjuksköterskan och operatören uppmärksamma när de

överräckte ett vasst föremål, främst genom att uttrycka namnet på föremålet i fråga. Om både

operationssjuksköterskan och operatören var tydliga och gav en förvarning om vad de räckte

över blev gesten säkrare. Det var viktigt att vara tydlig vid överräckningar om mottagaren

stod eller satt med ryggen till och ett enkelt kommunicerat: ”Här kommer kniven” gjorde mottagaren uppmärksammad på vad som var på väg.

Flertalet av de kvinnliga operatörerna kommunicerade ofta genom att be instrument och andra önskemål på ett utförligare och tydligare sätt än manliga operatörer. De flesta manliga

operatörer kommunicerade genom att be om saker kort och koncist.

Operatör (kvinna): ”Då tar vi en loop, tack!”

Operatör (kvinna): ”Kan jag få en liten mygga att sätta på den?”

Operatör (man): ”Bipolär” (håller fram handen).

Operatör (man): ”En langenbeck.”

Operatör (man): ”Waugh.”

I kommunikationen på salen var det lättare att missuppfatta enstaka ord istället för när en hel mening uttrycktes. Den längre meningen bidrog till att göra operationssjuksköterskan

medveten om att kommunikationen var riktad mot hen. Det upplevdes att under en operation med kvinnliga operatörer så präglades kommunikationen av en vänskaplig anda. Dessa operationer var mer avslappnade och prestigelösa medan många manliga operatörer oftare skulle ställa sig mot varandra och briljera med sin kunskap.

Att ge bekräftelse

Att återge vad sändaren precis sa gjorde att kommunikationen blev en överenskommelse mellan operationssjuksköterska och operatör, att båda parterna var på samma plan. Att ge bekräftelse genom att upprepa vad den andre sagt gynnade kommunikationen då den blev mer tydlig och eventuella missuppfattningar snabbt kunde rättas till. När operationssjuksköterskan och operatören upprepade budskapet bekräftade de att de uppfattat det.

Operationssjuksköterskan: ”Vill du sy med 3-0?”

Operatören: ”Ja, vi kan ta 3-0.”

Operatören: ”Har vi en skålad mejsel?”

Operationssjuksköterskan (letar): ”En skååålad mejsel… Ja, det har jag!”

Under en operation förekommer administrering av läkemedel. Det är ofta

operationssjuksköterskan som iordningställer läkemedlen och operatören som administrerar dem till patienten, till exempel lokalbedövning. Vid läkemedelshantering var det extra viktigt att bekräfta så styrka och substans stämde för att bidra till patientsäkerheten. Då ingen

bekräftelse kommunicerades blev hanteringen mycket osäkrare.

Operatören ber om lokalbedövning, operationssjuksköterskan frågar vad och hur mycket, operatör svarar, operationssjuksköterskan upprepar.

En operatör ska ge lokalbedövning. Sprutan är inte märkt utan flaskan med

läkemedlet ligger bredvid sprutan. När operatören plockar upp sprutan säger

operationssjuksköterskan: ”Du ser den där” (pekar snabbt på flaskan med

lokalbedövning på bordet).

Operatören (kastar en snabb blick): ”Mm.”

Operationssjuksköterskan som mellanled i kommunikationen

Det visade sig att en del önskemål från operatören gick via operationssjuksköterskan istället för att adresseras direkt till passet och det påverkade kommunikationen.

Operatör ska sy på ett svåråtkomligt ställe och har blivit erbjuden en speciell nålförare. Passet har varit ute och letat men kommer tillbaka tomhänt. Hon meddelar operationssjuksköterskan hur läget är.

Operationssjuksköterskan till operatören: ”Tyvärr är alla nålförare upptagna.”

Operatören: ”Okej…”

Operationssjuksköterskan: ”Men vi har andra instrument” (säger namnen och passet håller upp sterila förpackningar med olika instrument).

Operatören mumlar något ohörbart.

Passet står och väntar på svar om vilken förpackning hon ska öppna.

Operationssjuksköterskan till passet: ”Han [operatören] skulle grubbla lite.”

Operatören till operationssjuksköterskan: ”Kan ta en stol.”

Operationssjuksköterskan till passet: ”En stol till (namn på operatören).”

Operationssjuksköterskan fungerade också som en översättare av kommunikationen till operatören när hen kommunicerat något som var otydligt för passet. Det observerades hur passet frågade vad preparatet som skulle skickas på analys skulle namnges med varpå

operatören sa något som inte passet uppfattade. Passen stod bara tyst med pennan i luften och väntade. Operationssjuksköterskan vände sig då om mot passet och upprepade vad operatören sagt. Detta sätt att kommunicera medförde att kommunikationen inte blev lika tydlig som en direkt kommunikation och på vägen förlorades den icke-verbala kommunikationen som ögonkontakt och röstens tonläge Den sortens kommunikation var vanligare då operatören ville kommunicera något till passet och inte när passet ville kommunicera med operatören.

Det observerades i flera fall hur passen adresserade operatören direkt och inte gick via operationssjuksköterskan.

Atmosfären på salen

Ett öppet klimat

En faktor som gynnade en bra kommunikation på operationssalen var att ha ett öppet klimat där alla vågade prata. Om en situation uppstod som kunde hämma gruppens kommunikation var det viktigt att ta upp det för att bibehålla en god kommunikativ atmosfär på salen.

Operationssjuksköterskan blandar cement. Operatören får den och säger i farten att

han ska ha den efter två och en halv minut. Ingen irritation i rösten, men då det blir

stressigt att applicera cementen görs ingen närmare förklaring. När det lugnat sig så

frågar operationssjuksköterskan, som är ny till ingreppet, om detta. Operatören är pedagogiskt och tillmötesgående och förklarar att han måste ha den vid en viss tid annars hinner den stelna.

Ett öppet klimat på salen bidrog även till ökad patientsäkerhet då personalen vågade

kommunicera händelser som till exempel kunde påverka hygienen på salen. Ett pass sa ifrån att hon råkat gå in i ett hörn av operationssjuksköterskans sterila bord och

operationssjuksköterskan noterade detta. I ett annat fall påpekade operationssjuksköterskan att det var nio personer på salen när rutinen säger att de inte får vara mer än åtta. Problemet löstes snabbt genom att anestesisjuksköterskan gick ut medan anestesiologen stannade kvar.

Om en osäkerhet uppstod så frågade en personal om saken. Frågor ställdes mellan alla

yrkeskategorier och fick oftast ett bra bemötande och ett relevant svar. Ett öppet klimat bidrog till att alla vågade prata och kommunicera med varandra oavsett yrkeskategori.

Kommunikationen blev positiv om den bemöttes med en trevlig attityd, respekt och tacksamhet.

Faktorer som kan påverka den kommunikativa interaktionen

Atmosfären på salen kunde präglas av mycket prat och skratt eller vara helt tyst. Under vissa observationer kommunicerades det mycket sociala ämnen mellan personalen. Detta upplevdes inte som något negativt utan bidrog till gemenskapen, dock kunde ibland den sociala

konversationen komma emellan för operationsrelaterade ämnen. Vid flertalet observationer fick en medlem i operationsteamet avbryta sina kollegor för att få ett önskemål uppfyllt. Det kunde handla om en operatör som fick avbryta en operationsassistents och en

operationssjuksköterskas samtal eller en operationssjuksköterska som försökte få uppmärksamhet när två operatörer var inbegripna i ett privat samtal.

Operationssjuksköterskan letar febrilt efter en nål som fattas vid inräkningen. Hon börjar leta runt såret och försöker flera gånger få operatörerna att engagera sig i letandet, men dessa fortsätter glatt att prata på om sociala ämnen utan att uppfatta vad som pågår.

Avsaknaden av sociala konversationer var i sin tur inte heller något negativt. Tystnaden som infann under vissa observationer kunde bidra till att alla i teamet hörde varandra och på så vis skedde mindre missuppfattningar. Ibland upplevdes teamet som så synkade att ord kändes överflödiga. Vid en akut operation var alla i teamet fokuserade och endast det nödvändiga för operationen uttalades. Men för att alla i teamet skulle följa med i flödet så kunde en verbal kommunikation bli nödvändig och det upplevdes som positivt om en operatör ”tänkte högt”

för då kunde både operationssjuksköterskan och passet följa med i förloppet.

Vid flertalet operationer användes olika medicintekniska produkter som till exempel borrar, diatermi och sugar. Dessa kunde ge höga ljud ifrån sig och påverka kommunikationen mellan personalen.

Under vissa observationer förekom också musik och då var det svårare att höra vad en person

sa. Radion kunde ibland startas utan att övrig personal blev tillfrågade om det gick bra.

Operatören kunde också be passet stänga av musiken för att kunna koncentrera sig på operationen. Musiken stängdes många gånger av då personalen gick igenom WHO:s checklista för säker kirurgi.

Det har varit tyst en stund på salen.

Operatören (med snudd till sur ton): ”Hur är det med musik på operationssalen? Är det förbjudet eller?”

Operationssjuksköterskan: ”Nej då.”

Det konstateras att det inte finns någon radio på salen. Anestesisjuksköterskan sätter igång musik på sin telefon istället. Ljudet blir skränigt och det blir svårare att höra vad folk säger.

En persons påverkan på den kommunikativa atmosfären

Vid flera observationer noterades en skiftning i den kommunikativa atmosfären då ett byte av personal förekom eller någon ny kom in på salen. Ibland kunde en glad pratig stämning plötsligt bli mer allvarsam och ibland tvärtom. En del i personalen kunde kommunicera annorlunda beroende på vem de jobbade med.

En operationssjuksköterska presenterar författaren medan hon klär en operatör.

Operatören (Op 1) är märkbart trött och informerar att han ”är lite tystlåten” idag då han jobbat nattjouren. Under operationen pratar den andra operatören (Op 2) och operationssjuksköterskan om sociala saker och Op 1 flinkar ibland in med annat, han är tyst men inte otrevlig. En stund in i operationen dyker en läkarstudent upp på salen och ska stå med vid såret och observera. Plötsligt piggnar Op 1 till och blir genast glad och munter och börjar undervisa med engagerad stämma.

Det observerades hur en positiv eller negativ attityd kunde smitta av sig på resten av teamet.

Om någon var glad och lättsam blev de andra det med och om någon var otrevlig i tonen så var ofta effekten att de andra blev tystare. Men ibland kunde de övriga i personalen hålla humöret upp trots om någon i personalen var kort i tonen eller lät irriterad på rösten och inte låta sig dras ner av den dåliga attityden.

Operationssjuksköterskan (irritation på rösten): ”Vad det allt jag fick i förbandsväg eller?”

Passet: ”Vad vill du ha mer då?”

Operationssjuksköterskan (otrevlig ton): ”Ja, vad brukar vi använda?”

Passet tar fram grejer och går fram till operationssjuksköterskan och lämnar över det.

Passet (glatt): ”Klart du ska få mer grejer! Jag skulle bara pausa lite. (Namn på anestesisjuksköterskan) uppehöll mig.”

Operationssjuksköterskan (drar lite på smilbanden): ”Skyll på henne… ”

Hur en person kommunicerade förfrågningar och uppmaningar bidrog till den kommunikativa

atmosfären. Då en artig ton användes hölls sig stämningen uppe och miljön blev mindre

stressig:

Operatören: ”Kan jag få en pincett?”

Operationssjuksköterskan: ”Det ligger en där” (pekar jämte operatörens hand) Operatören: ”Tackar!”

Operatören: ”Då ska vi ha något brett” (angående hakar) Operationssjuksköterskan (håller upp en hake): ”Går den bra?”

Operatören svarar glatt: ”Ja, gärna!”

Sugen fungerar inte. Det visar sig att slangen inte är inkopplad. Passet skyndar sig att koppla in den säger lite stressat att hon är säker på att hon kopplade in slangen förut, men den måste ha åkt ur. Operatören säger glatt att han tror henne.

Stämningen är lugn och ingen irritation uppstår.

Vid flera observationer kunde en otrevlig eller otålig ton smyga sig in vilket bidrog till att den kommunikativa atmosfären kändes avvisande. Det var ofta passet som utsattes för den

otrevliga tonen. Både från operationssjuksköterskan och operatören. Ofta rörde det sig om att passet skulle utföra någon uppgift på salen.

Operationssjuksköterskan till passet: ”Det där är fel aggregat!”

Passet: ”Vad ska jag ha då?”

Operationssjuksköterskan (otåligt): ”Alltså det är… äh! Ring på (namn på en operationssjuksköterska i korridoren) istället och säg att vi ska fylla en blåsa.”

Operatören (med lätt irritation på rösten): ”Kan vi få lite ljus här på kameran eller?”

En person kunde förstärka den verbala kommunikationen genom att använda sig av icke- verbal kommunikation, vilket observerades vid ett flertal tillfällen. Detta skedde i form av att gester utfördes. Ibland med nickanden eller ett skakande på huvudet för att förstärka ett ja eller nej, ibland visades med fingrarna hur mycket av något som önskades, till exempel då någon ville ha ett visst antal suturer från suturskåpet eller för att visa vilket instrument som önskades. Vid två tillfällen nämner personalen på salen att ögonen kan användas i

kommunikationen.

Passet börjar prata med författaren om kommunikationen på salen. Hon får medhåll från operationssjuksköterskan: ”Ibland räcker det med ett ögonkast. Beror på hur väl man känner varandra. Hur gammal man är i gemet.”

Namn som kommunikationsredskap

Användandet av en kollegas namn bidrog till en effektivare kommunikation då den påkallade uppmärksamheten och gjorde det enklare att identifiera vem mottagaren av informationen var.

Då uppmärksamhet tillkallades med hjälp av namnet blev kommunikationen tydligare och rakare.

Operationsassistenten håller i några trådar när operatören syr: ”Kan du ta över här (namn på operationssjuksköterskan) så ska jag gå?”

Operationssjuksköterskan: ”Japp!”

Operationssjuksköterskan (till operationsassistenten): ”Då har du saxen där, (namn på operationsassistenten).”

Operationsassistenten är inbegripen i ett samtal med operatören. När de pratat klart vänder sig assistenten till operationssjuksköterskan: ”Förlåt, vad sa du till mig?”

Operationssjuksköterskan (pekar): ”Att du har saxen där.”

Vid flera observationer användes inte namnet alls och det gav upphov till

kommunikationsmissar. Att inte använda förnamnet vid kommunikationen kunde bidra till bristande uppmärksamhet från mottagaren.

Passet sitter på huk på golvet och har fyllt patientens blåsa med vätska via en kateter. Operatören är nöjd och säger att det går bra att släppa ut vätskan och operationssjuksköterskan upprepar önskemålet. Det blir tyst på salen och ingenting händer när passet till slut säger: ”Jaha, ska jag släppa ut vätskan?”

Operatören och operationssjuksköterskan (i kör): ”JA!”

Operatören har ögonen på såret.

Operationssjuksköterskan till operatören: ”Vill du ha en eller två nålar?”

Inget svar.

Operationssjuksköterskan: ”Det räcker med en, va?”

Operatören tittar till slut upp och ser att operationssjuksköterskan tittar på honom:

”Öh… ja!”

Vid användandet av WHO:s checklista förekom ibland en namnpresentation av alla på salen.

Det var positivt att bevittna, men vid några observationer gick presentationen väldigt fort eller hoppades över helt och hållet.

Diskussion

Metoddiskussion

Denna studie har utförts som en observationsstudie. En observationsstudie är lämplig om man vill se om människor verkligen gör och beter sig som de säger (Bell & Waters, 2016). Det var det som förväntades uppnås genom att använda denna metod: hur det verkligen är, inte bara vad andra säger sig uppfatta. Denscombe (2009) beskriver att ett problem med observationer ligger i att det som kan studeras är beteenden, men inte avsikter. Det författaren kunde observera var hur någon betedde sig, men inte varför och kan därmed endast göra en egen tolkning till varför en situation uppstod.

Ett annat problem med observationsstudier som Bell och Waters (2016) tar upp ligger i att inte vilja avslöja vad som studeras, men samtidigt så vill observatören inte göra folk nervösa och fientligt inställda. Från början förklarades för studieobjekten vad som ämnades studeras, men inga detaljer avslöjades. För det mesta var folk positiva och tyckte att det lät spännande.

Andra blev nyfikna och försökte få författaren att avslöja detaljerna. I en del fall så tyckte

studiedeltagarna att det inte skulle sagts något överhuvudtaget för att inte påverka resultatet.

Detta tyckte författaren var olämpligt då det upplevdes att en öppenhet bidrog till en mer avslappnad miljö. Det kan ha påverkat resultatet att studiedeltagarna visste vad som

studerades, men den objektiva uppfattningen var att ingen verkade bli märkbart besvärad av att bli observerad. Det kändes också tvetydligt att studera kommunikation och samtidigt inte kommunicera vad som studerades. En forskare har en skyldighet att inte orsaka någon skada på sina studieobjekt och det kan innebära både fysisk och psykisk skada som stress och rädsla (Polit & Beck, 2016). Författaren strävade efter att inte göra någon obekväm eller besvärad av sin närvaro. Verksamhetscheferna på avdelningarna där studien utfördes var ansvariga för att informera sina kollegor om att studien skulle äga rum. Det kan vara svårt att nå ut till alla i tid, men upplevelsen var att de flesta visste om att författaren skulle vara där och om någon var ny till informationen informerade författaren om studien på nytt.

De som blev observerade i denna studie var främst medlemmarna i operationsteamet;

operatör, operationsassistent, operationssjuksköterska och passet på salen. Anestesiteamets medlemmar togs endast med om en situation uppstod där de ingick naturligt. Anestesiteamet fanns inte med i observationsprotokollet och orsaken till att de blev utelämnade var för att det upptäcktes under testobservationen att det blev svårt för en ensam observatör att observera fler än 4-5 personer. Att anestesiteamet utelämnades ingav en begränsning i studien då det gjorde att helhetsintrycket av kommunikationen på salen gick förlorat. Att ta med

anestesiteamet kunde ha bidragit till en mer dynamisk och bredare observation av kommunikationen.

Användandet av ett observationsprotokoll var positivt. Det som ingav mest material till resultatet var fältanteckningarna. Koderna kom till genom bland annat tidigare forskning.

Som nämnt tillkom en extra kod under observationerna: En stjärna som markerade om en personal hade använt en kollegas namn vid tilltal. Den lades till då det upptäcktes att användandet av namn hade en betydelse i kommunikationen. Det påverkade inte

observationen att lägga till en kod under tiden eftersom det endast var en observatör som utförde studien och behövde därför inte kommunicera med en studiekollega om ändringen.

Olsson och Sörensen (2011) rekommenderar att man utför 10 till 20 observationer då det är täckande. Fler än så kan ge upphov till felregistreringar och ju större antal observationer desto otympligare blir registreringen. Totalt utfördes 18 observationer vilket upplevdes som

tillräckligt för att framställa ett resultat.

I protokollet fanns demografisk data med som ålder och kön på studieobjekten. Detta för att se om de variablerna påverkade kommunikationen. Upplevelsen av sitt kön är subjektiv, men i denna studie valdes definitionerna man eller kvinna. Det bestämdes efter utseendet och namnet på personen. Åldern uppskattades förutom på de fyra första observationerna då studieobjekten tillfrågades om ålder. Anledningen till att författaren övergick till att uppskatta åldern var för att en viss obekvämhet upplevdes från de som blev tillfrågade om deras ålder.

Därför valdes att i fortsättningen uppskatta åldern istället. Vilken ålder studiedeltagarna hade visade sig inte vara någon betydande faktor för kommunikationen så därför togs inte det med i resultatet. Det hade varit intressant att veta hur många verksamma år i yrket de hade då det hade kunnat bidra till ett djupare resultat med fler demografiska synvinklar.

Det strävades efter att ha med båda män och kvinnor i observationerna. Bland operatörerna

var det flest män som var huvudoperatörer, dock fanns ändå ett antal operatörer som var kvinnliga, men när det gällde operationssjuksköterskorna så blev endast en man observerad vilket var en nackdel då det upptäcktes skillnader mellan en kvinnlig och manlig operatör så hade det varit intressant att jämföra manliga och kvinnliga operationssjuksköterskor. Även passen var huvudsakligen kvinnor. Hade de varit fler män kunde kanske resultatet blivit annorlunda med tanke på män och kvinnors olika kommunikationsstilar.

Det strävades efter att vara med på hela operationen, men då detta ibland inte alltid var möjligt då operationerna ibland startat innan föregående observation var klar eller att en operation var lång så blev det ibland så att observationen fick börja en bit in i

operationsprocessen eller avslutas innan operationen var klar.

Detta kan ses som en nackdel då det var gynnsamt att vara med från början för att bättre känna in stämningen på salen och de kan ha påverkat studien genom att viktiga observationer kunde ha missats som kunde gett en annorlunda resultat i slutändan. Observationerna vara i snitt lite mer än en timme och det upplevdes att tillräckligt med material samlades in under den tiden.

Det var svårt att hitta en bra placering i salen för att inte störa operationen men samtidigt höra vad studieobjekten sa. Närvaron kunde bidra till deltagarna blev påminda om vad som

studerades och därmed ansträngde sig lite extra för att kommunicera på ett bra sätt vilket kan ha påverkat resultatet.

Att författaren var student kunde påverka observationen; personalen på salen kunde ibland börja prata med författaren om jobbrelaterade ämnen berörande avdelningen eller den aktuella operationen. Det skedde från alla yrkeskategorier och kunde ibland störa observationen. I vissa lägen kunde författaren ha varit bestämd och förklarat att sin närvaro berodde på att det var kommunikationen som ämnades studeras och inte själva operationen.

Förförståelse innebär den föreställning eller erfarenhet som en forskare har om området som ska studeras (Olsson & Sörensen, 2011). Författaren hade endast gjort praktik några månader på en operationsavdelning och hade lite erfarenhet av kommunikationen på en operationssal.

Detta gjorde att observationerna blev mer objektiva.

Dataanalysen utfördes som en innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Det var en passande metod då den lyfte fram det relevanta i det insamlade materialet. Den gjorde det också lätt att hitta gemensamma nämnare i materialet. Graneheim och Lundman (2004) skriver att en studies trovärdighet beror delvis på hur olika forskare tolkar materialet och är överens om resultatet. Då det endast var en författare till denna studie upplevdes det som positivt att använda både en manifest och en latent metod i analysen för att lättare strukturera upp observationerna och tolka olika situationer. I en diskussion med handledaren av

uppsatsen valdes två huvudteman som var i linje med syftet av arbete för att öka

trovärdigheten och därunder samlades de underteman som passade bäst med just det

huvudtemat. Hade endast en manifest metod använts hade resultatet endast blivit ett

konstaterande av vad som skedde, medan endast en latent metod hade gjort att resultatet

förlorat trovärdighet då det endast var en författare som gjorde tolkningarna.