Snowden i svensk media
En frameanalys av svensk medias rapportering
om Edward Snowden
Hampus Svensson
Statskunskap C Kandidatuppsats Uppsala universitet Handledare: Johan Matz Antal ord: 8777
1. Inledning
Den femte juni 2013 publicerade The Guardian de första artiklarna som avslöjade
säkerhetsmyndigheters användande av globala övervakning- och datainsamlingsprogram i flera stater. Materialet var baserat på material de fått tillgång till genom Edward
Snowden, en tidigare systemadministratör på uppdrag hos USA:s nationella säkerhetsmyndighet (NSA).
När Snowden knappt en vecka senare trädde fram som läckan av de hemligstämplade dokumenten publicerades artiklar om honom som en löpeld över hela världen (Eaton u.å.). Hans avslöjanden har bl.a. beskrivits som bland de tre största någonsin tillsammans med Watergate-skandalen och Wikileaks (Svenska Dagbladet 2013). Snowdens
avslöjanden skakade världen, minst sagt, och skapade stor normativ debatt inte bara i USA utan runt om i världen (Eaton u.å.). Även i Sverige uppstod debatt bland annat om vilken makt över personlig information regeringar, företag och säkerhetstjänster bör besitta. Med andra ord; hur långt ska staten få gå i brottsbekämpande syfte? Sedan dess har ”Snowden” varit ett namn på allas läppar runtom i världen. Snowden har figurerat och debatterats i media och stora meningsskillnader har funnits om honom. Han har lyfts fram som allt från hjälte och patriot till landsförrädare och spion. Oavsett vilken
uppfattning man kan ha om honom skakade han om den politiska världen och efterskalven av hans avslöjanden känns fortfarande av.
Forskningen kring visselblåsare i vår digitala tidsålder är än så länge ett ämne i vilket det lider underskott inom forskningslitteraturen. Ännu större tomrum finns i forskningen kring visselblåsare som personligheter på ett individuellt plan (Di Salvo & Negro 2016). Tidigare forskning i detta ämne har gjorts kring fallet Chelsea Manning, den tidigare amerikanska soldaten som läckt hemliga dokument via Wikileaks och sedan åtalades av USA för spionage (Thorsen 2013).
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur framingen (detta begrepp redogörs för mer genomgående senare i uppsatsen) av Edward Snowden såg ut i svensk media under sommaren som följde hans avslöjanden om USA:s omfattande digitala
övervakningsprogram. Tidigare forskning har gjorts på mediaframing av Edward
A comparative analysis of four newspapers in China, United Kingdom and United States görs en
jämförande studie mellan de olika länderna som nämns i titeln. Deras val av metod var dock att endast undersöka en dagstidning från respektive land vilket inte tar hänsyn till de potentiella meningsskillnaderna och effekter därav som finns mellan de olika inhemska mediehusen. Författarna uppmanar vidare forskning bl.a. till att istället för att undersöka denna framing på en nationell nivå för att bredda spektrumet av analyserade
nyhetstidningar i varje land då den inhemska politiska spridningen mellan tidningarna kan bidra till att förstå hur framing kan variera beroende på skillnader i politisk färg utöver de nationella intressena (Di Salvo & Negro 2016). Syftet med denna uppsats blir således även att öka förståelsen kring om, och i sådant fall hur och i vilken utsträckning, politisk färg kan påverka medias rapportering.
Inledningsvis görs en redogörelse för den inom- och utomvetenskapliga relevansen för fallet Snowden. I avsnittet beskrivs den teoretiska bakgrunden som studien bygger på och sedan fallet Snowden i korthet samt konsekvenser som uppstod i efterdyningarna av hans avslöjanden. Följande avsnitt består av en metodologisk del där mekaniken bakom frameanalys redogörs för. Sedan redovisas värdegrunder och position för de olika tidningstitlarna som används i undersökningen i syfte för att senare kunna dra slutsatser av eventuella skillnader i tidningstitlarnas framing av Snowden. Slutligen redovisas resultaten från undersökningen följt av en analys och slutsats dragen från dessa. 1.1 Frågeställning
Målet med denna uppsats är att jämföra olika framingstrategier och hur de användes för att förmedla en bild, eller ett narrativ, av Edward Snowden. Det vill säga svensk medias framställning av personen/karaktären Edward Snowden i och med hans avslöjanden av global massövervakning utförd av vissa länders säkerhetstjänster. Detta görs med deduktiv innehållsanalys av artiklar från de fyra största svenska nyhetstidningarna, dvs. Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens nyheter.
Tidigare internationell forskning har gjort jämförande studier på mellannationell nivå. Den forskningen analyserar en ökande trend av konkurrerande narrativ vilka, när multinationella nyhetstjänster uppstår i och med digitaliseringen och globaliseringen, ser konkurrensen mellan hegemoniska och oppositionella narrativ över hela jorden (Di Salvo & Negro 2016). Denna uppsats ämnar dock, till skillnad från Di Salvo & Negros
göra jämförelsen inom ett och samma land är att neutralisera bakomliggande mellannationella variabler för få ännu större förståelse för hur framingstrategier kan åtskilja sig mellan nyhetstidningar med olika politiska eller ideologiska perspektiv. Att forska kring pressens roll i denna fråga är betydelsefullt då pressen besitter en viktig samhällsroll i dess förmåga att konstruera en verklighet där den bl.a. antingen kan ta ställning för eller mot auktoriteter. Uppsatsen ämnar således bidra till forskningen kring visselblåsare i den digitala tidsåldern. Den syftar även till, som Di Salvo & Negro uttrycker det, att undersöka de tematiska mönster som ger indikationer om strukturella och/eller ideologiska element som påverkar journalister (Di Salvo & Negro 2016). Frågeställningen som uppsatsen ska besvara lyder således: Hur byggdes narrativ runt Edward
Snowden genom framing i svenska dagstidningar?
1.2 Bakgrund
Teoretiskt ramverk
Verkligheten, enligt socialkonstruktionister, är stöpt ur en social kommunikationsprocess och vad man vet och vad man tror sig veta är produkter av denna
kommunikationsprocess. Det som då är den verklighet man agerar på, är alltså en subjektiv verklighet som vi genom social interaktion skapat kollektivt.
Socialkonstruktionister förkastar realisters post-empiristiska antagande att ”fakta” kan insamlas genom opartisk och neutral observation (Johnson-Cartee 2005, 1ff).
Traditionellt sett har man identifierat två potentiella nivåer av effekter som media har: (1) mikroeffekter och (2) makroeffekter. Mikroeffekter (1) syftar till effekter media har på individen. På denna nivå finner man kognitiva effekter (påverkan på vad en individ vet eller är medveten om), affektiva effekter (påverkan på hur en individ emotionellt reagerar på vad den vet) och beteendeeffekter (påverkan på hur en individ agerar på vad den vet om och vad den känner). Nyhetsrapportering kan genom mikroeffekter påverka och forma vad vi vet, hur vi känner kring det vi vet och hur vi agerar på både det vi vet och känner.Makroeffekter (2) syftar till effekter på samhället. På denna nivå finner vi status quo-effekter (påverkan som upprätthåller rådande strukturer och beteenden) och katalysatorer (påverkan som tillåter förändring och utveckling i ett samhälle). För att förstå potentiella samhällseffekter är det nödvändigt att ta hänsyn till det dynamiska förhållandet mellan publik, media och samhällsstrukturer ur ett systemperspektiv. Istället för att se på en potentiell påverkan som bilateral mellan två element, ska dessa ses som multilaterala mellan de tre elementen (publik, media och samhällsstrukturer) (Johnson-Cartee 2005, 9).
I skapandet av en politisk verklighet genom nyhetsrapportering måste man undersöka språket, symbolerna och ”myterna om den allmänna diskursen”. I enlighet med
konstruktionistisk teori, så skapar ord situationer som inte längre existerar, eller aldrig har existerat, och människor agerar på dem som om de vore en objektiv verklighet. Därför är det viktigt att i forskningen undersöka vilken roll frames (detta begrepp beskrivs mer utförligt i senare avsnitt) i media har i formandet av politisk diskurs samt i stärkandet av den dominerande politiska kulturen. Allmänheten blir mer och mer tvingad att ta
ställning till ämnen och frågor de inte nödvändigtvis är särskilt insatta i, ju mer komplext ett samhälle blir. Det är i dessa fall som medias roll i att informera massan blir avgörande (Johnson-Cartee 2005, 15f).
Edward Snowden-fallet
Fallet Edward Snowden kom att bli ett av de största, och enligt många viktigaste, nyhetsnarrativen under 2000-talet, om inte någonsin. Tidningarna The Guardian och The
Washington Post tilldelades 2014 Pulitzerpriset för public service efter deras involvering i
publicering och rapportering av, de av Snowden, läckta dokumenten (Pilkington, 2014). Själv tilldelades Snowden Right Livelyhood-priset 2014, vilket brukar benämnas
unprecedented extent of state surveillance violating basic democratic processes and constitutional rights (The Right Livelihood Award 2014).
Vad som gjorde Snowdenfallet komplext för den breda massan var inte bara den kunskap och expertis som krävdes för att förstå de tekniska implikationerna och funktionerna som övervakningen bestod av, hur den utfördes och mot vem. Utan fallet blir ännu mer komplext och intressant då det normativa ställer frågor kring hur långt den offentliga makten får gå i dess insatser för att garantera säkerhet.
Proportionalitetsprinciper, kompatibilitet med rådande lagstiftning, (både EU och inhemsk) meddelarfrihet, yttrande- och pressfrihet samt plikttrogenhet är också frågor som påverkas. I och med Snowdens avslöjanden väcktes allmänhetens medvetenhet i hur övervakade många kunde vara helt ovetandes. Att den personliga integriteten
systematiskt kränkts för miljontals människor av dess egna regeringar skakade världen. Datalagringsdirektivet (2006/24/EC) utformades, antogs och trädde i kraft med stor hast i efterdyningarna av 11 september attackerna 2001 och Madrid- och
London-bombningarna 2004 respektive 2005, som en följd av ökande politiska påtryckningar som krävde en utökad makt för att möta behovet av kontraterrorism (Loideain 2015).
Direktivet gav medlemsländerna rätt att kräva av den privata sektorn att lagra kunders metadata i upp till två år, något som väckte oro hos många. Detta kan jämföras med tidigare kutym då CSP:s endast behöll denna typ av data i genomsnitt sex månader, och detta i faktureringssyften (Lorideain 2015).
Edward Snowdens avslöjanden väckte stora bekymmer runt om i världen och många aspekter beaktades; det legala, nödvändigheten och proportionalitetsstandarder rörande staters makt att övervaka medborgarna. Inte långt efter avslöjandena kom ett domslut från EU-domstolen där datalagringsdirektivet, det juridiska ramverket som pliktade CSPs (communication service provider) att lagra sina kunders metadata i de fall detta kunde vara till hjälp i brottsutredningar, dömdes oförenligt med EU-lagstiftning.
kom senare att ställa sig bakom Europadomstolens förhållningssätt i frågan i och med deras beslut i Joined Cases C-293/12 and C-594/12 Digital Rights Ireland and Seitlinger där de ogiltigförklarade datalagringsdirektivet som väckt bekymmer inom EU-institutioner såväl som nationella domstolar i Europa (Lorideain 2015, 55).
Vad är metadata?
För att förstå EU-domstolens beslut om att ogiltigförklara datalagringsdirektivet måste begreppet metadata förtydligas. Termen syftar till information genererad eller behandlad som konsekvens av en kommunikations transmission/av att en kommunikation skett. Det är helt enkelt information om data eller data om data. Denna information kan innehålla mycket personlig data såsom sändarens eller mottagarens terminals latitud, longitud och altitud, rörelseriktning, all namn-, numrering- och adressinformation osv. Metadata gäller kontexten till skillnad från innehållet av en kommunikation och täcker information såsom trafikdata, platsinformation, användar- och abonnemangdata gällande enheten eller tjänsten som används (dvs. mobilnätverket och/eller internetleverantör). Kort sagt kan tillgången till metadata vara en oerhörd mängd personlig information. Vad som följer av detta är att metadata blir en stor källa för många typer av personlig information där det svarar på ”vem” (parter involverade), ”när”, ”hur länge” och ”hur ofta” (tid, längd och frekvens), ”vad” (kommunikationsform såsom telefonsamtal, SMS eller email), ”hur” (vilken sorts enhet som används t.ex. smartphone eller surfplatta) och ”var” (plats där enheterna används) för all vår kommunikation. Insamling, aggregering och analys av denna information kan förse den som besitter metadata med detaljerad information gällande individers övertygelser och beteenden (Lorideain 2015, 54). Utöver detta har den ökande utsträckningen i användandet av mobiltelefoner,
smartphones, surfplattor och bärbara datorer gjort metadataövervakning lika (om inte mer) värdefull som innehållet i kommunikationen för polisiära såväl som för kommersiella ändamål (Lorideain 2015, 54).
Dessa domar är indikationer på att Snowdens avslöjanden i allra högsta grad haft
1.3 Metod
Frameanalys
För att undersöka hur inramningen av övervakning sett ut för att beskriva personen Snowden och hans gärning efter Snowdens avslöjanden kommer en så kallad frameanalys att användas. Frameanalysens huvudsakliga användningsområde är för att undersöka hur människor uppfattar samhälleliga fenomen och hur aktörers handlingar påverkas av hur problem eller fenomen är inramade. Det är en form av textanalys och ett
konstruktivistiskt analysverktyg som undersöker uppkomsten och utformningen av sociala konstruktioner. Samhälleliga fenomen är till skillnad från naturvetenskapliga fenomen subjekt för tolkning och denna tolkning kan variera beroende på hur fenomenet i fråga är ”inramat”.
Två av huvudkomponenterna inom frameanalys är så kallade keys och keyings (Goffman 1974, 40). Enligt Goffman är keys en uppsättning konventioner av vilka en, i avseende till ett primärt/existerande ramverk, relevant aktivitet transformeras till något i linje med denna aktivitet men uppfattat av deltagare som något annat. Transkriptionsprocessen kan kallas keying (Goffman 1974, 43f). När keying inte är involverat, alltså när endast primära perspektiv gäller, uppstår ingen respons i avseende till frames (Goffman 1974, 46). För att förenkla detta innebär det att t.ex. ett uttalande utan keying uppfattas ordagrant. Detta är det primära perspektivet. Läggs å andra sidan ytterligare en nivå i form av keying på kan detta uttalande få en helt annan innebörd. Det kan vara ett skratt, vilket får deltagarna att uppfatta den sagda meningen som ett skämt, eller en fnysning, vilket får deltagarna att uppfatta uttalandet som sarkasm eller en förolämpning.
Vidare är framing även en metod för media att forma politiska åsikter. Genom att använda framing på olika politiska frågor på distinkta sätt. Det är processen genom vilken en kommunikationskälla, t.ex. en nyhetsbyrå, definierar och konstruerar en politisk fråga, problem eller kontrovers (Nelson et al. 1997, 567).
Hur människor tänker och resonerar kring splittrande politiska frågor kan formas av hur massmedia avbildar problemet i fråga. Eftersom både journalistiska normer och
(2) primingeffekter. (3) Framing, som en teknik för att influera en opinion, handlar dock om ett större fokus på innehållet i sig, medan de tidigare nämnda teknikerna i första hand fokuserar på täckningen (eller förekomsten) av en fråga i media. Hur nyhetsbyråer
använder framing av sociala och politiska frågor skildras exempelvis i vilka de
bakomliggande orsakerna är, vilka konsekvenser att förvänta sig och att fastslå kriterier för att utvärdera potentiella lösningar på problemet (Nelson et al. 1997, 567-568). Frames fungerar som ”story lines” som ger ett sammanhang till särskild information. Frames organiserar hur fakta och åsikter i en nyhetsartikel framställs. Ett klassiskt exempel är hur man kan skapa en bild kring fattigdom på olika sätt och på så sätt skapa en attityd till de som drabbats av detta som varierar beroende på just denna bild man skapat. Man kan exempelvis skildra ett narrativ i en dager som poängterar de fattigas eget ansvar för deras svaga ekonomiska ställning. Detta skapar således en negativ attityd mot de fattiga. Ett annat exempel är att understryka de sociala, ekonomiska, eller politiska krafterna som drivande för de fattigas ekonomiska situation, vilket till skillnad från det första exemplet skapar en attityd mot de fattiga som präglas av ett mer sympatiskt och empatiskt förhållningssätt (Nelson et al. 1997, 568).
Frames kan uppstå internt eller externt från nyhetsbyråer. Journalisters tillit till ”elitkällor” för citat, insikt, analyser, och information innebär att media ofta fungerar som en kanal för individer och aktörer att framföra ett särskilt perspektiv till en bredare publik. Ett välplacerat citat eller dylikt kan således ge upphov till att framställa ett
problem som är konstruerat på ett sätt som i slutändan gynnar särskilda intressen. Andra symboliska mekanismer som kan bära frames är bilder, metaforer, karikatyrer, och catchphrases. Nyhetsbyråers framing uppstår även i stor utsträckning internt, ofta för att förmedla det, för läsaren, mest intresseväckande i ett nyhetsnarrativ (Nelson et al. 1997, 568).
framingmekanismerna (Tankard 2001). Hänsyn tas även till vilken typ av artiklar dessa framingmekanismer förekommer i, dvs. om det är journalisternas åsikter som reflekteras eller om de fokuserar på de citerade källornas åsikt. Dock kommer denna studie endast välja att fokusera på den första av dessa analysnivåer på grund av homogenitet rörande källor i de svenska tidningstitlarnas rapportering.
Denna studie använder en deduktiv innehållsanalys (deductive content analysis) av framingen av Edward Snowden i fyra dagstidningar på internet under den valda tidsperioden genom att undersöka frames som karaktäristika av nyhetsdiskursen i sig själv utan att ta hänsyn till mottagaren av nyheterna. Frames har beskrivits som ” en betoning av framträdandet av olika aspekter av ett ämne” när man fokuserar på hur problem eller frågor presenteras i nyhetsartiklar (Di Salvo & Negro, 2016). I denna studie undersöks och analyseras vilka egenskaper hos Edward Snowden och hans involvering i läckandet av NSA-dokument som är framträdande i rapporteringen av de valda
nyhetsredaktionerna.
Problematik
En viss problematik uppstår i kategoriseringen av hur Snowden benämns. Detta är en process i vilken det oundvikligen kommer att uppstå ett visst inflytande från
undersökarens sida. Datainsamlingen ämnade hållas konsekvent till så stor grad som möjligt, samtidigt som det ibland funnits anledning att vara mer eller mindre flexibel i bedömningen. Detta kan bl.a. handla om exempel där en artikel som starkt tar ställning för Edward Snowden men där skribenten använt sig av sarkasm eller liknande. Att inkludera sådana observationer skulle ge missvisande resultat, då utan kontext blir den faktiska innebörden av språket förvrängd i datainsamlingen. Ytterligare manipulering av datamaterialet gjordes eftersom onlinetidningarna har en tendens att ibland
dubbelpublicera artiklar, eller publicera olika versioner av samma artikel. I dessa fall har jag endast inkluderat den slutgiltiga versionen av artikeln för att undvika dubbelräkning. De olika typer av artiklar som används inkluderar ledare, krönikor, debattartiklar och nyhetsreportage. Detta inkluderar även publiceringar av artiklar skrivna av nyhetsbyråer såsom TT och Reuters. Detta ledde till att samma artiklar kan återkomma i olika
1.4 Material
Dimitrova & Strömbäck (2005) fann, i deras interkulturella analys av skillnader i framingen mellan amerikanska och svenska nyhetstidningars rapportering av Irakkriget under dess officiella duration, signifikanta skillnader i ton, framing av kriget och hur de använder källor. Den svenska rapporteringen var klart mer negativt inställd i sin
rapportering än den amerikanska, vilket delvis förklaras av tonen hos den politiska eliten, där svensk utrikespolitik har varit tydligt anti-krigisk. En annan viktig kulturell skillnad är en tradition i USA att enas bakom presidenten i krigstider. Att kritisera policy är därför troligt att ses som opatriotiskt (Dimitrova & Strömbäck, 2005). Det finns därför anledning att tro att även den svenska rapporteringen av Edward Snowden skiljer sig markant från den amerikanska.
Eftersom syftet med denna studie är att undersöka framingen av Edward Snowden i den svenska mediedebatten så kommer analysenheterna bestå av artiklar publicerade i de fyra största svenska dags-/kvällstidningarna det vill säga (i denna ordning) Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter (Karlsson, 2016). I enlighet med Di Salvo & Negros (2016) undersökning är det endast onlineversionerna (observera att detta inte är detsamma som E-tidning vilket endast är en kopia av den tryckta produkten) av tidningarna som utgör urvalet. Av praktiska skäl utgörs urvalet endast av media i
textform. Varken bildmaterial eller rörlig media används i analysen. Valet att endast se till de större svenska dags-/kvällstidningarna kan förklaras med att de sätter agendan för en mer generell debatt och de har en större räckvidd än alternativ- och lokalmedia.
Alternativmedia har även ofta en mer specifik målgrupp och ämnar inte rikta sig mot den generella publiken. Valet av dessa fyra tidningar är även tänkt att underlätta en viss generalisering av Sveriges medieklimat som stort. De valda titlarna har så pass stora upplagor med rikstäckande läsarkrets (dock måste noteras att de är alla utgivna i Stockholm) att en generalisering kan vara relevant.
Genom att analysenheterna kommer från samma land frångår vi vad Nossek (2004) kallar ”domestic glasses” eller ”nationella linser”, en frame, från vilken journalister är oskiljbara från, som är uppbyggd av kulturella, politiska och nationella bias. Eftersom de
Artiklarna som används i urvalet har i fallet Aftonbladet, DN och SvD, hämtats direkt från tidningarnas egna websidor genom att använda de interna sökmotorerna med söktermen ”Snowden” för att fånga in så många artiklar som möjligt som klart och tydligt refererar till Edward Snowden. Expressen var dock ett undantag då den interna sökmotorn inte tillät återhämtande av artiklar som passade det tänkta tidsrummet. Istället användes söktjänsten Retriever (Mediearkivet) för artiklar från Expressen. Urvalet bestod av artiklar publicerade mellan 9 juni 2013, vilket syftar till dagen Snowdens namn
offentliggjordes, och 1 augusti 2013, vilket är dagen Snowden mottog asyl i Ryssland (Di Salvo & Negro 2016). Utöver detta är denna metod för urval utformad för att skapa möjlighet att jämföra med Di Salvo & Negros (2016) tidigare forskning.
Dessa fyra kvälls- och dagstidningar profilerar sig ideologiskt på olika sätt. Svenska Dagbladet (dagspress) betecknar sig som ”obunden moderat” och har traditionellt sett en konservativ hållning (Sandlund u.å.) medan Aftonbladet (kvällspress) betecknas
socialdemokratisk (Oscarsson et al. u.å.). Dagens Nyheter (dagspress) och Expressen (kvällspress) betecknas (oberoende i DNs fall) liberala (Johansson & Sundin u.å.) (Gustafsson u.å.). På så sätt ger dessa fyra tidningar en viss täckning av det politiska spektrumet från vänster till höger. Nedan följer en mer ingående genomgång av tidningstitlarna i fråga inklusive deras egna uttalade politiska positionering och journalistiska filosofi. Även respektive tidningstitels papper- och e-tidningsräckvidd redogörs för. Denna siffra ser dock såklart annorlunda ut för de digitala webbtidningarna som ligger till grund för undersökningen, men artiklarna är ofta identiska med den tryckta och e-tidningen samt ger det en uppfattning om den redaktionella storleken och räckvidden av materialet.
Svenska Dagbladet
Svenska Dagbladet är en morgon-/dagstidning som publiceras i flera kanaler med nationellt och internationellt fokus som även täcker lokala nyheter från
Storstockholmsområdet. Tidningen ges ut av Schibstedts förlag, ett internationellt förlag med nordisk bas. Kärnområdena som bevakas är allmänna nyheter, affärsnyheter, kultur och opinion. Tidningen är väl etablerad med anor från 1884 då första utgåvan
Dagens Nyheter
Dagens Nyheter är en morgon-/dagstidning i flera kanaler som tillhör ett av Nordens största medieföretag, Bonnier. Ambitionen är att vara en bred kvalitetstidning som ska spegla samhällets mångfald, vara orienterande och förklarande samt bidra till värden och riktning med en demokratisk grund. Tidningen redigeras i en liberal och frisinnad anda där positionen sedan 1864 varit oberoende liberal (Bonnier AB u.å.). Tidningen verkar i en upplysningstradition där den vill bidra till att svenskarna är ett läsande och tänkande folk (Dagens Nyheter 2008). Upplagan för pappers och e-tidning är 625 000 läsare om dagen (Kantar Sifo 2018).
Aftonbladet
Aftonbladet är ursprungligen en kvällstidning som idag är en nyhetskälla i flera kanaler som uppdateras dygnet runt som till största del ägs av mediehuset Schibsted.
Aftonbladets redaktionella hållning är att alltid presentera de senaste nyheterna. Undersökande journalistik, är en viktig del i rapporteringen likväl som underhållning, sport och livsstil men även live sändningar, läsarinteraktion och IT journalistik är en stor del av Aftonbladets repertoar (Schibsted Media Group u.å.). Tidningens politiska
positionering är socialdemokratisk (Oscarsson et al. u.å.). Antalet läsare av Aftonbladets pappers och e-tidning uppgår till över 538 000/dag (Kantar Sifo 2018).
Expressen
2. Resultat
Datasetet bestod av totalt 362, för denna undersökning relevanta, artiklar (n=362) med störst bidrag från SvD med 109 publicerade artiklar, följt av DN med 93 artiklar, Aftonbladet med 81 artiklar och till sist Expressen med 79 publicerade artiklar. I många av dessa artiklar återfinns dock inte någon tydlig framebildning, medan vissa artiklar bidrar med fler frames för analysen. I följande avsnitt redogörs för de mest
förekommande benämningarna av Edvard Snowden och framebildningarna av honom som rapporterades i de undersökta tidningstitlarna under perioden 9 juni till och med 1 augusti 2013. Nio olika epitet identifierades som frekvent och systematiskt använda i de 362 undersökta artiklarna. Det är dessa ord som ligger till grund för studien. Nedan redovisas resultat från undersökningen. Figur 1 visar frekvensen av dessa nio ord. I Figur
2 visualiseras skillnaderna i hur de olika benämningarna används av de fyra
tidningstitlarna. Sedan följer redovisning av benämningarna i frekvens per titel samt procentuellt användande per titel och benämning i tabellform. En särskild jämförelse av åldersrapporteringen redovisas för i separat figur. I övrigt görs en genomgång av alla benämningar och deras innebörd.
Figur 1
Som kan utläsas av Figur 1 var datasetets vanligaste benämning av Snowden visslare (eller
visselblåsare), strax följt av läcka. Dessa två benämningar är de två absolut mest frekventa
benämningarna för Snowden och är till synes synonymer. Trots att den tekniska
definitionsskillnaden mellan visselblåsare och läcka är näst intill obefintlig och syftar således till samma fenomen, finns det en betydande implicit nyansskillnad mellan dem. Man kan
Figur 2
I både SvD och DN var epiteten visselblåsare (i denna kategori ingår även närliggande och/eller besläktade ord såsom engelskans whistleblower eller visslare) den mest frekventa benämningen på Edward Snowden, och återfinns i 31 fall i var tidningstitel. Aftonbladet och Expressen följer med 28 användningar var av samma epitet.
Den andra benämningen, läckan, återfinns i olika konstellationer t.ex. ”NSA-läckan” och ”USA-läckan”. I Aftonbladet och Expressen är det den mest använda benämningen och återfinns i 38 respektive 35 artiklar. Detta kan jämföras med SvD och DN där denna term endast användes 19 respektive 9 gånger. Värt att tillägga är att detta inte inkluderade benämningen superläckan som användes en gång av SvD, tre gånger av Aftonbladet och åtta gånger av Expressen.
Avslöjare är en av de minst frekvent använda epiteten. Det används som mest av Dagens
Nyheter, vilka använder det sju gånger för att beskriva Snowden. Expressen använder sig däremot inte alls av detta epitet och för Aftonbladet och Svenska Dagbladet förekommer detta epitet endast en respektive tre gånger.
Efter att ett åtal väckts mot Edward Snowden framträdde ett ytterligare epitet, nämligen
spionmisstänkte. I denna kategori ingår även spionåtalade och spionanklagade. Det är viktigt att
Figur 3
En ytterligare frame som utger en intressant observation är hur Snowdens ålder
rapporteras. I och med att Snowden fyllde 30 år 21 juni, dvs. mitt i nyhetsrapporteringen kring honom förekommer ett naturligt experiment där man kan observera hur frekvent media väljer att rapportera ålder beroende på om det rör sig om en 20- eller 30-åring.
Figur 3 visar frekvensen av rapporteringen av Snowdens ålder i det undersökta materialet.
De gröna kolumnerna visar hur ofta han benämns som 29-åring och de orangea
kolumnerna visar hur ofta han benämndes som 30-åring. Som kan utläsas av Figur 3 var det endast i Aftonbladet som man hänvisade till Snowdens ålder lika ofta, oavsett om han var 29 eller fyllda 30 år, dvs. 11 gånger vardera. I de övriga fallen minskade rapporteringen av Snowdens ålder drastiskt direkt efter det han fyllt 30 år. Denna
benämningen har ofta skett i samband med andra epitet, exempelvis: ”Edward Snowden, den 29-årige visslaren som avslöjade USA:s omfattande avlyssning av telefonsamtal och internettrafik” (SvD 2013). I Expressen rapporterades Snowden som 29-åring 17 gånger jämfört med 7 gånger som 30-åring. I SvD var det motsvarande resultatet 14 mot 5 gånger och i DN 11 mot 5.
Utöver dessa benämningar användes även neutrala, yrkesrelaterade epitet såsom IT-tekniker”, ”konsult” och ”analytiker”. Dessa är varken anmärkningsvärt frekvent förekommande eller bidragande till värderande omdömen. Benämningarna ”hjälte” och ”förrädare” vilka förekommit mer frekvent i andra länders nyhetsrapportering om Snowden har inte varit lika förekommande i det svenska nyhetsflödet. Förutom i
Aftonbladet där ”hjälte” används i sex artiklar (och de flesta av dessa var kommentarer på andra länders rapportering eller citerade källor) för att beskriva Snowden. I de övriga titlarna uppkom termen endast en eller två gånger.
Radetiketter Ex SvD DN AB Samtliga 29-åring 17 14 11 11 53 30-åring 7 5 5 11 28 Avslöjare 0 3 7 1 11 Hjälte 2 2 1 6 11 Läcka 35 19 9 38 101 Neutral/Yrkesroll 13 7 11 8 39 Spion 9 18 13 3 43 Superläcka 8 1 0 3 12 Visslare 28 31 31 28 118 Totalsumma 119 100 88 109 416 Tabell 1.
Tabell 1 visar frekvensen av benämningarna av Edward Snowden för respektive
tidningstitel. Under kolumnen ”Samtliga” visas även den samlade frekvensen av
respektive benämning sett över alla fyra undersökta tidningstitlar. Denna kolumn speglas således också i Figur 1. Om man ser till de topp tre mest frekventa benämningarna för respektive tidningstitel så skiljer de sig åt som tidigare är konstaterat. Aftonbladet och Expressens tre mest använda benämningar för att beskriva Snowden är dock desamma:
läcka, visslare, 29-åring (Aftonbladet använder även 30-åring i lika stor utsträckning som
Benämning Ex SvD DN AB Samtliga 29-åring 14,29% 14,00% 12,50% 10,09% 12,74% 30-åring 5,88% 5,00% 5,68% 10,09% 6,73% Avslöjare 0,00% 3,00% 7,95% 0,92% 2,64% Hjälte 1,68% 2,00% 1,14% 5,50% 2,64% Läcka 29,41% 19,00% 10,23% 34,86% 24,28% Neutral/Yrkesroll 10,92% 7,00% 12,50% 7,34% 9,38% Spion 7,56% 18,00% 14,77% 2,75% 10,34% Superläcka 6,72% 1,00% 0,00% 2,75% 2,88% Visslare 23,53% 31,00% 35,23% 25,69% 28,37% Totalsumma 100,00% 100,00% 100,00% 100,00% 100,00%
Tabell 2. Visar procentuell fördelning av datan i Tabell 1.
Tabell 2 visar den procentuella förekomsten av benämningarna av Edward Snowden för
respektive tidningstitel. Under kolumnen ”Samtliga” visas även den procentuella
3. Diskussion
De nio identifierade epiteten har använts i olika utsträckning både totalt sett men också per tidningstitel. Det är för vissa ord inte stora skillnader men för andra något större. Användningen av starkt färgade ord såsom ”hjälte” eller ”förrädare” är sparsam, om alls förekommande, i det analyserade urvalet. När de väl är förekommande är det framför allt i form av citat och reflekterar således inte tidningarnas egna formuleringar. Frånvaron av denna typ av starka ord som hjälte och förrädare kan antagligen vara på grund av Sveriges relativt lilla roll som både ”offer” och ”förbrytare” i skandalen. Det framgick nämligen av Snowdens dokument att Sverige samlade in relativt lite data samt att Sverige var ett land där data samlades in från i mindre utsträckning i jämförelse med andra länder. Detta framgår i de läckta dokumenten (TT 2013).
Utöver detta var Sverige aldrig direkt involverat i skandalen, samt den efterföljande jakten på Edward Snowden, till skillnad från t.ex. Kina, Ryssland, USA, Tyskland och Storbritannien. Detta innebär att Sverige har haft låga ”stakes” i affären vilket kan tänkas ha en dämpande effekt på starka ställningstaganden. Det har således inte funnits någon särskild anledning att ställa sig bakom USAs regering av lojalitetsskäl. I Dimitrova & Strömbäcks studie, (2008) om framing av Irakkriget, en jämförelse mellan svensk och amerikansk media, redogörs för att amerikansk media i krigstid är mer benägen att visa sympati för regeringen då kritik mot policy uppfattas negativt och opatriotiskt. USA var dock vid Snowdens avslöjanden inte involverat i något formellt krig, men sedan 11 septemberdåden 2001 har de varit starkt involverade i vad som kallats ”The War on Terror”. Denna ”konflikt” syftar till den ökade kontraterrorverksamheten som bedrivits sedan början av 2000-talet. Trots att avslöjandena inte antände en massiv indignation som i Tyskland (ett av de länder där mest data samlades in från), har den svenska medierapporteringen varit åtminstone svagt sympatiserande i ett ställningstagande för Snowdens parti.
Visselblåsare är den mest frekvent förekommande benämningen av Snowden. Den var
dock visselblåsare för endast knappt 26% respektive 23,5%. Jämför man dessa
procentsatser med användningen av benämningen läcka ser man att dessa två använder det senare för att benämna Edward Snowden i en mycket högre utsträckning än
visselblåsare. Som tidigare konstaterat finns positiva implikationer i visselblåsare som inte
nödvändigtvis återfinns i ordet läcka och därmed blir Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet mer tydliga i ställningstagande för Snowdens parti. Dagens Nyheter deklarerar sig som oberoende liberal och redigeras i en ”liberal och frisinnad anda”, vilket ger skäl att förvänta sig ett tydligt ställningstagande för Snowden. Att Expressen, som profilerar sig som liberal och värnande om yttrandefrihet, i detta fall inte tar lika tydligt
ställningstagande på samma sätt som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, vilken deklarerar sig som oberoende konservativ, ger upphov till frågor. Som en liberal tidning kan det tänkas att det finns förväntningar om att vara extra kritiskt granskande mot statsmakten i relation till den enskilda individen, inte minst i ett avslöjande av en
kränkning av den personliga integriteten av den magnituden som Snowdens avslöjanden visade. Epiteten visselblåsare och läcka är alltså två närliggande ord som ändå ger olika framtoning och som skiljer sig i signalverkan och som gör att en person som tillskrivs en av de beskrivningarna ger läsaren olika upplevelser av individens handlingar beroende på vilket ord som används i beskrivningen.
Expressen skriver i sin egen beskrivning av tidningen att ”människor som berörs av beslut och nyhetshändelser är viktigare än redovisningsplikten” vilken insinuerar att deras personfokus är större än den teoretiska och filosofiska debatten som uppstår kring fenomenet. Detta kan bidra till att deras artiklar inte går ned på djupen och behandlar de större politiska frågorna på samma sätt som de två dags- och morgontidningarna.
Aftonbladet deklarerar att de ska rapportera om de senaste nyheterna vilket skulle kan få en liknande effekt som, likt Expressen, resulterar således i mindre politisk och juridisk journalistik. Detta skulle kunna förklara att man både har färre artiklar men också att man har ger Snowden andra epitet än Svenska Dagbladet och Expressen.
Dags-morgontidningarna har en tradition av att gå mer på djupet i artiklar. Detta beskrivs också i titlarnas egna "läsarlöften" där man beskriver sin ståndpunkt vilket framgår av beskrivning i materialgenomgången tidigare. Det är också Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter som har största antalet artiklar över huvud taget i undersökningen. Tillsammans står dags- och morgontidningarna för 56% av antalet artiklar i
undersökningen medan Aftonbladet och Expressen står för 44% av det totala antalet artiklar. De har dessutom i princip skrivit om Snowden i lika många artiklar 81 respektive 79 artiklar. När det gäller dags- och morgontidningarna så har Svenska Dagladet en större bevakning av Snowden i undersökningen i jämförelse med Dagens Nyheter med 109 respektive 93 artiklar. Det finns ett tydligt mönster med hur kvällstidningarna rapporterat både i beskrivningen av Snowden och i frekvens, antal artiklar. De är homogena i frekvens och de epitet som Snowden beskrivs med. Detsamma gäller dags-morgontidningarna även om de skiljer sig mer åt och inte är fullt så homogena som kvällstidningarna. Dags- och morgontidningarna står för en högre frekvens av artiklar men skiljer sig åt i användandet av beskrivande epitet. Visselblåsare är dock det som båda morgontidningarna har framställt Snowden med i störst utsträckning. Men det är ju också det epitet som totalt sett har fått störst utrymme.
Rapporteringen av Snowdens ålder är också intressant. Före det att Snowden fyllde 30 år var rapporteringen av hans ålder som 29-åring vanligt förekommande men efter detta minskade rapporteringen av ålder drastiskt. Expressen var den tidningstitel som
rapporterade Snowdens ålder mest frekvent. En förklaring till detta kan vara Expressens uttryckta fokus på det personliga planet. Att bygga ett narrativ kring Snowden som person och den unga ålder han har kan således vara mer intressant än fenomenet och politiken kring hans handlingar. I alla fall skapar hans ålder, i perspektiv till de handlingar han begått i och med hans avslöjandena, ett intressant narrativ. Det är även Expressen som är den tidningstitel som uppvisat störst skillnad i rapporteringen av ålder efter det att Snowden fyllt 30. Avsikten bakom att rapportera hans ringa ålder kan vara ett sätt att skapa sympati kring Snowden som person och därmed hans handlingar. Detta hade varit ett konsekvent förhållningssätt till deras uttryckta värnande om yttrandefriheten. Andra eller kompletterande möjliga förklaringar till detta kan tänkas vara att skapa ett
mer uppseendeväckande och lockar till läsning. Detta kan liknas med ”psychological pricing”, en marknadsföringsstrategi där man istället för att sätta priser på jämna heltal sätter priserna till ett ojämnt tal strax under den egentliga prissättningen. En vara som kostar 29,90kr blir, på grund av det lägre tiotalet, mer attraktivt för konsumenten än en vara som kostar 30,00kr, trots att den reella kostnaden blir densamma, eller endast marginellt mindre (Bizer & Schindler 2005). Detta i sig behöver inte nödvändigtvis vara formgivande i medias skapande av en politisk verklighet, men sensationalismen är dock ett sätt att skapa större uppmärksamhet kring debatten. Snowdens unga ålder kan också tänkas vara en punkt som understryks för att skapa mer sympati hos läsarna för
Snowden. Även detta kan vara en förklaringsfaktor för varför rapporteringen av åldern minskade efter hans 30 års dag. Detta kan identifieras som ett sätt för media att förmedla en affektiv mikroeffekt (se sida 5-6) i syfte att påverka läsarnas emotionella reaktioner på Snowden. Oavsett sensation och viljan att väcka uppmärksamhet eller om man vill skapa sympati för Snowden så har åldersrapporteringen ändrats beroende på hans ålder. Åldern tycks alltså spela roll och har varit en faktor för framställningen av artiklarna och vad man vill uppnå.
De svenska tidningarna följer ett mönster som Di Salvo & Negro (2016) rapporterade i det att Snowdens arbetstitlar och roll inom CIA och NSA inte var särdeles
förekommande i de undersökta europeiska tidningarna, till skillnad från amerikanska The
New York Times där detta rapporterades i större utsträckning än rapporteringen av
Snowden som visselblåsare. Likt de andra europeiska tidningarna väljer tidningarna i Sverige att i en mycket lägre utsträckning tala om Snowdens roll inom dessa myndigheter, och har istället fokuserat på att skapa ett narrativ kring personen. Di Salvo & Negro (2016) förklarade detta med att i USA, som var det land ur vilket skandalen härstammade och var även det land som var mest centralt i avslöjandena, är politiken, säkerheten och statsmaktens strukturer viktigare och mer aktuella frågor, än att värna om t.ex. rätten till asyl för Snowden och visselblåsare (vilket var en högt debatterad fråga i Sverige). När det gäller makroeffekter går det med denna undersökning inte att dra kausala samband i mediaframingen av Edward Snowden, men vad vi kan se är att lagstiftning i olika länder påverkats. I Sverige har lagstiftningen förändrats i och med EU:s
eller EU. Att datalagringsdirektivet revs upp är inte nödvändigtvis ett ställningstagande av EU för Edward Snowdens parti, men det visar på att Snowden lyft något som kom att förändra den då rådande lagstiften. Detta blir ett indirekt ställningstagande, eller
åtminstone en form av de facto sympati men framför allt en konsekvens av Snowdens avslöjanden.
Nu är denna undersökning isolerad till Sverige och svensk media och gör inte anspråk på att vara ett resultat som förklarar debatt eller lagstiftning i andra länder eller i EU. Men i perspektivet att Sverige är en del av EU så skulle man nu i efterhand kunna säga att medias framställning som undersökningen visat, där visselblåsaren är den mest framträdande bilden av Snowden, varit just vad Snowden ville uppnå med sina
4. Slutsatser
Undersökningen har syftat till att undersöka hur svensk media framställt bilden eller narrativet av Edward Snowden i och med hans avslöjanden av global massövervakning utförd av vissa länders säkerhetstjänster. Metoden för att genomföra detta har varit att använda en frameanalys av de fyra största nyhetstidningarna i Sverige, två
dags-/morgontidningar (Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter) samt två kvällstidningar (Aftonbladet och Expressen). Dessa fyra titlar var valda med tanke på att underlätta för en generalisering av Sveriges medieklimat som stort. På så sätt har nio systematiskt använda epitet identifierats i de 362 undersökta nätartiklarna.
De variationer som finns i beskrivningarna av Snowden är dock inte särskilt graverande. De båda kvällstidningarna har en anmärkningsvärd samstämmighet i deras
framebyggnad. Undersökningen visar bl.a. att de båda delar samma fyra mest använda epitet för att beskriva Edward Snowden. Dags- och morgontidningarna är inte fullt så homogena i användandet av de olika epiteten. De skiljer sig något åt och är inte lika sammanhållna som kvällstidningarna i tonen de använder för att beskriva Snowden. Det är svårt att dra allt för stora slutsatser, men det framgår att Dagens Nyheter i stor utsträckning avstår från att benämna Snowden som läcka till fördel för visselblåsare. Svenska Dagbladet gör detsamma, men inte alls i samma utsträckning som Dagens Nyheter. Detta kan tänkas överensstämma med Dagens Nyheters ståndpunkt som frisinnad liberal. I övrigt är det svårt i denna studie att dra större slutsatser om framebyggningen utifrån tidningstitlarnas uttryckta politiska värdegrunder.
Trots att kvällstidningarna tenderar att ha ett till synes mer kritiskt förhållningssätt till Edward Snowden, som att de i större utsträckning väljer att benämna Snowden som läcka istället för visselblåsare. Med detta sagt så är detta inte en vattendelare, utan de använder visselblåsare också i hög grad. Att kvällstidningarna föredragit att använda läcka i sin beskrivning, kan som tidigare i diskussionen tagits upp, bero på att det lockar till uppmärksamhet och har ett mer sensationsbetonat uttryck, något som ligger i
Att variationer finns är konstaterat men undersökningen visar ändå en relativt
konsekvent rapportering. Sverige stod dock inte i fokus för Snowdens avslöjanden vilket kan ha bidragit till att det funnits begränsat incitament för svensk media att t.ex. ta ställning mot Snowden då det egna nationella säkerhetsintresset varit av ringa relevans. Detta kan ha bidragit till den personbild som beskrivits i media och som undersökningen redogjort för.
Så totalt sett har undersökningen visat att de nio olika epiteten används förhållandevis likvärdigt där kvällstidningarna har en mer samlad och gemensam approach i sin
beskrivning. Undersökning visar också att man med frameanalys kan urskilja substantiella skillnader och även likheter i uppbyggnaden av narrativ i nyhetsrapportering mellan kvälls- och dagstidningar samt mellan tidningstitlar med olika ideologisk bakgrund. Detta bidrar till en ökad förståelse för hur olika verkligheter kan skapas åt oss genom
nyhetsrapportering vi konsumerar och hjälper oss därmed att ha ett kritiskt förhållningssätt.
För vidare undersökningar
5. Källor
Bizer, George Y., Schindler, Robert M. 2005. Direct evidence of ending-digit drop-off in price information processing. Psychology and Marketing. 22 (10): 771–783.
Bonnier. Dagens Nyheter. https://www.bonnier.com/sv/brands/tidningar/dagens-nyheter Dagens Nyheter. 2008. Om Dagens Nyheter. 28 februari. https://www.dn.se/nyheter/om-dagens-nyheter/ (Hämtad 2018-03-20)
Deflem, Mathieu & Shannon McDonough. 2015. The Fear of Counterterrorism: Surveillance and Civil Liberties Since 9/11. Global Society, 52:70-79. New York: Springer Science+Buisiness Media.
Dimitrova, Daniela V. & Strömbäck, Jesper. 2008. Foreign policy and the framing of the 2003 Iraq War in elite Swedish and US newspapers. Media, War & Conflict Vol. 1 (2). Los Angeles, London, New Delhi and Singapore: SAGE: 203-220
Di Salvo, Philip. & Negro, Gianluigi. 2016. Framing Edward Snowden: A comparative analysis of four newspapers in China, United Kingdom and United States. Journalism Vol.
17(7). SAGE: 805-822.
Eaton, Joshua. Timeline of Edward Snowden’s revelations. Aljazeera America. http://america.aljazeera.com/articles/multimedia/timeline-edward-snowden-revelations.html (Hämtad 2017-05-29).
Erikson, Johanna. 2011. Strider om mening – En dynamisk frameanalys av den svenska
Sexköpslagen. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.
Esaiasson, Peter., Gilljam, Mikael., Oscarsson, Henrik., Towns, Ann & Wängnerud, Lena. 2017. Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts.
Europeiska unionens domstol (2014). Domstolen ogiltigförklarar direktivet om lagring av
https://curia.europa.eu/jcms/upload/docs/application/pdf/2014-04/cp140054sv.pdf [2017-11-17]
Expressen. Om Expressen. https://www.expressen.se/om-expressen/om-expressen/ (Hämtad 2018-03-12)
Goffman, Erving. (1974). Frame Analysis: an essay on the organization of experience. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press
Johnson-Cartee, Karen S. (2005). News Narratives and News Framing: Constructing Political
Reality. Lanham, Maryland: Rowman & Littlefield Publishers, Inc.
Kantar Sifo, affärsområde Media. 2018. Orvesto Konsument 2017 Helår.
https://www.kantarsifo.se/sites/default/files/profilrapport_orvesto_konsument_2017_ helar.pdf (Hämtad 2018-04-21)
Karlsson, Mikael. 2016. Svenska internetlistan vecka 29: Sveriges största tidningar på nätet. Dagensanalys.se. 2 augusti. https://www.dagensanalys.se/2016/08/svenska-internetlistan-sveriges-storsta-tidningar-pa-natet/ (Hämtad 2017-11-17)
Lee, Wayne. 2017. ’Whistleblowing’ and ’Leaking’ Explained. Voice of America. 23 februari.
https://www.voanews.com/a/whistleblowing-and-leaking-explained/3736863.html (Hämtad 2018-05-05)
Loideain, Nora Ni. 2015. EU Law and Mass Internet Metadata Surveillance in the Post-Snowden Era. Media and Communication 3 (2): 53-62.
Oscarsson, Ingemar., Gruvö, Jonas & Gustafsson, Karl Erik. Aftonbladet. Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/dagens-nyheter (Hämtad 2017-12-15)
Gustafsson, Karl Erik. Expressen. Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/expressen (Hämtad 2017-12-15) Sandlund, Elisabeth. Svenska Dagbladet. Nationalencyklopedin.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/svenska-dagbladet (Hämtad 2017-12-15)
Nelson, Thomas E., Clawson, Rosalee A., och Oxley, Zoe M. 1997. Media Framing of a Civil Liberties Conflict and Its Effect on Tolerance. The American Political Science Review 91 (3): 567-583.
Paulsson Rönnbäck, Erik. ”Liten risk att Snowden kidnappas”. (2013). Svenska Dagbladet, 11 juni. https://www.svd.se/liten-risk-att-snowden-kidnappas. (Hämtad 2017-12-10) Pilkington, Ed. 2014. Guardian and Washington Post win Pulitzer Prize for NSA revelations. The Guardian. 14 april.
https://www.theguardian.com/media/2014/apr/14/guardian-washington-post-pulitzer-nsa-revelations (Hämtad 2017-11-15)
Proposition 2006/07:63. En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet.
Rosén, Hans. 2013. Sverige samarbetade med USA om FRA-lagen. Dagens Nyheter. 13 oktober. http://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-samarbetade-med-usa-om-fra-lagen/ (Hämtad 2017-05-29)
Schibstedt Media Group. Svenska Dagbladet. https://www.schibsted.com/en/Media-Houses/Svenska-Dagbladet/ (Hämtad 2018-02-03)
The Right Livelihood Award. 2014. Edward Snowdenı.
Thorsen E., Sreedharan, C., and Allan, S. 2013. Wikileaks and whistle-blowing: The framing of Bradley Manning. Beyond WikiLeaks: Implications for the Future of Communications,
Journalism and Society. New York: Palgrave Macmillan, pp. 101–122.
TT. 2013. Här är länderna som NSA övervakar mest. Expressen. 9 juni.
