DKK x of nattflyn

Recension

Första boken om Tibets nattflyn

Chen, Y. X., Wang, B. H. & Lin, D. W.

1991. The Noctuid Fauna of Xizang.

Henan Scientific and Technical Publishing House. 409 sid. 26,5 x 19 cm. ISBN 7- 5349-0685-7. Pris 625 DKK (Apollo Bgger, slutsåld).

Detta iir en av de allra första böckema som be- handlar nattflyfaunan i det spiinnande Tibet (Xizang). Den autonoma provinsen Tibet är till

ytan ungefär lika stor som hela Norden och områ- det utgör den egentliga högplatån i Centralasien.

Texten i boken är genomgående på kinesiska och recensionen gör inte anspråk på en granskning av den kinesiska texten. Boken är upplagd på tra- ditionellt sätt med en systematiskt upplagd för- teckning i inledningen över alla arter som behand- las (i denna förtecknas artema med både latinska och kinesiska namn), därefter en beskrivande del med hanliga genitalieteckningar för flera arter. I denna beskrivande del anges artnamnen och litteraturhänvisningarna på "europeiska". Boken innehåller även ett index med sidhänvisningar till

textdelen för alla behandlade taxa. Sist finns en färgplanschdel. Pä 26 fotografiska planscher av- bildas totalt 543 mer eller mindre preparerade (sic!) exemplar och sånär som på 17 arter avbildas samtliga. Efter vad jag kan förstå behandlas alla nattflyn som påträffats i Tibet - artförteckningen upptar 543 arter. Planschkvaliteten lämnar ^en del i övrigt att önska för oss alltmer anspråksfulla väs- terlänningar som ju numera erbjuds så mycket ny litteratur med yppersta planschkvalitet. En del av- bildade exemplar i boken är också tyvärr i mycket dåligt skick och medger inte alls någon möjlighet till konekt bestämning! Artangivelserna till plan- scherna är tyvärr angivna på kinesiska så det går inte att direkt hitta en bestämd art via dessa för icke kinesiskläsande.

Boken är, trots de språksvårigheter den innebär

för oss, intressant ur flera aspekter. Artförteck- ningen medger möjligheter för en bredare krets av läsare att kunna bilda sig en uppfattning om faun- ans utseende och i vilken utsträckning likheter finns med vår egen svenska (eller nordiska) fauna.

Intressant nog tycks även arter som inte är utpräg- lade bergs- eller höghöjdsarter förekomma i Tibet.

30

Ent. Tidskr. 116 (1995)

Jag gissar att de dalar som går upp i Tibets sydös- tra hörn för med sig en fauna som dr mer indo- australiskt präglad och att det är här som sådana

arter påträffats. Såvitt jag förstått avbildas ^på planschema enbart fjärilar insamlade i Kina och förmodligen är det avbildade materialet insamlat i Tibet.

Man kanske kan tycka att den tibetanska faunan borde ha en hel del gemensamt med vår nordiska.

En genomgång visar emellertid att Tibets fauna har avsevärt mer gemensamt med den i ^Japan.

Fjorton procent av de Trifinae nattflyn som påträf- fats i Tibet förekommer också i ^{Norden, medan}

23Vo av de från Tibet är gemensamma med mot- svarande grupp i Japan. Bland Quadrifinae iir hela 507o gemensamma mellan Tibet och Japan och bara knappt 37o gemensamma mellan Tibet och Norden. Faunan i Tibet är således klart östpaleark- tiskt präglad.

Med viss ansträngning går det faktiskt att leta fram de latinska namnen till respektive art på planscherna genom att jämfcira de kinesiska nam- nen med de latinska i artförteckningen i ^bokens

inledning. På så sätt harjag funnit ett antal felak- tiga artangivelser. Detta gäller t ex Actinotia poly- odon (plansch 8, nr. 15) som istället torde vara den östpalearktiska dubbelarten Actinotia interme- diata. Det är på sin plats att fråga om det i själva verket inte är A. intermediata som istället före- kommer i Tibet. Vidare behandlas Heliothis viri- placa (plansch 8, nr. l0) men planschen visar sna-

rare en H. maritima. Den i boken behandlade Hadena nana avblldas inte utan istället snarare en

H. albimacula (plansch 9, nr. l3). Vidare ifråga- sätterjag om det verkligen är enCucullia tanaceti (plansch ll,nr. 12) som avbildas och inte snarare en hane av C. umbratica eller någon till denna när- stående art. Bland metallflyna avbildas (plansch 18, nr. l8 och ¹⁹⁾ inteAutographamandarinasom anges utan snarare en art närstående A. pulchrinal buraetica. Det avbildade exemplaret av Catocala elocata (plansch 19, nr. 11) är knappast denna art utan troligen någon annan. Bakvingarnas utseende är ofta karakteristiska artkännetecken inom grup- pen och utseendet ^på det avbildade exemplaret an-

sluter inte helt till C. elocata. Den angivna

forts. ^{på s. 58}

Lars J. Jonsson

Ein Bestimmungsbuch. Berlin och Hamburg ^(Paul Parey Verlag)

Holm, Å. 1977. Kullabergs spindlar. - Kullabergs natur 15: 1-29.

Kronestedt. T. 1983. Spindlar på Ölands stora alvar. - Ent. Tidskr. 104: 183-212.

Lohmander, H" 1945. Berättelse för år 1944. - Göteborgs Mus. Årstr. 1944: 14-17.

Lohmander, H. ¹⁹⁵ l. Faunistiskt fältarbete 1949 (Östra Skåne). - Göteborgs Mus. Årstr. I 949- I 950: 148-

60.

Lohmander, H. 1954. Faunistiskt fältarbete 1953 (Väs- tra Småland). - Göteborgs Mus. Årstr. 1955:30-97.

Lohmander, H. 1955. Faunistiskt fältarbete 1954 (utmed Götalands nordgräns, östra hälften). - ^Göteborgs

Mus. Årstr. 1955: 30-9'7.

Lohmander, H. 1956. Faunistiskt fältarbete ^{1955 (hu-} vudsakligen södra Värmland). - Göteborgs Mus.

Lrsft. 1956:32-94.

Proszynski, J. & Starega, W 1971. Pajaki. Aranei. Kata-

Ent. Tidskr. 116 (1995)

log Fauny Polski. XXXIII. Warszawa ^(Polska Akademia Nauk).

Reimoser, E. 1937. 18. Spinnentiere oder Arachnoidea (Aranea). Familie: Clubionidae oder Röhrenspinnen.

- Tierw. Dtl. 33: 43-99.

Roberts, M.J. 1985. The Spiders of Great Britain and Ireland. Vol l. Colchester (Harleys).

Schmidt, G. 1993. Giftige und gefährliche Spinnentiere.

Magdeburg (Die Neue Brehm-Biicherei).

Sterghiu, C. 1985. Fam Clubionidae. - Fauna Republicii Socialiste Romania: Arachnida, Volumul V ^Fascicula 4. Bukarest.

Tullgren, A. 1946. Clubionidae, Zoridae och Gnaphosidae. - Svensk Spindelfauna 3, Fam. 5-7.

Stockholm.

Wolf, A. 1988. Cheiracanthium punctorium - Portrait einer bertchtigen Spinne. - Natur und Museum I 18:

310-3t"t.

forts.från ^s.30

Scoliopteryx libatrix ^(plansch 22, nr. 12) måste representera en annan art, möjligen den av Schel- juzchko 1955 beskrivnaS. aksuana från Centrala- sien. Lygephila viciae (plansch 23, nr. 11) kan knappast representera den över stora delar av det nemorala Palearktis utbredda l. ^viciae, utan torde representera någonting annat.

Bland östpalearktiska arter representerar Sypna astrigera (plansch 23, nr. 8) istället sannolikt ^en,S.

submarginata. Samma förhållande gäller även föl- jande östpalearktiska arter: Lygephila ^recta

(plansch 23, nr. 12), Belciades niveola (plansch 24, nr.2), Bomolocha stygiana (plansch 26, nr.

l0), Bomolocha mandarina (plansch 26, nr. 14) samt den transpalearktiska Bomolocha probosci- dalis som ingendera torde kunna representera ^de arter som texten anger. Slutligen harjag funnit två arter som är förväxlade: plansch 25,nr.l avbildar en Simplicia schaldusalis och nr. 8 en ^S. mistaca- /is, inte tvärtom som figurtexterna anger.

Tyvärr anges inte var de avbildade exemplaren dr funna. Men utifrån avbildningama och textav- snitten för de här uppräknade artema (det finns kanske ytterligare exempel som jag inte hittat) 58

finns det anledning att fråga vilka som verkligen förekommer i Tibet. En påminnelse således till lä- saren att betrakta bokens artredovisningar med viss försiktighet. Man kan nog dessutom förvänta

sig att arter som hittills uppfattats som trans- palearktiska eller förekommande i stora delar av östra palearktis i flera fall i själva verket utgörs av centralasiatiska dubbelarter.

Sammanfattningsvis: den enda tillgängliga bo- ken som behandlar denna del av den intressanta centralasiatiska nattflyfaunan, som dock kräver en del av läsaren för att ge mer användbar informa- tion. Tyvärr är priset lite för högt i förhållande till

mängden användbar information och den arbetsin- sats som går åt för att få fram den. Trots allt är boken för den mycket intresserade ett första bi- drag till förståelsen av faunan i ^denna del av Palearktis. Övningarna att försöka tyda de kine- siska artnamnen ger även någon inblick i det kine- siska skriftspråkets uppbyggnad vilket kan vara intressant i ^sig men det är förstås en helt annan historia.

Nils Hydön