Trä och textil i samma form
Ett sökande efter likheter som förenar slöjdens material
Namn: Lisa-Maria Tjärnstig
Handledare: Siri Homlong och Maria Perers Examinator: Esko Mäkelä
Institutionen för bild- och slöjdpedagogik (IBIS) Ämneslärarprogrammet 7-9 Kurs: LRS402 Avancerad nivå, Självständigt arbete i slöjd, 15 hp vt2021 www.konstfack.se
Namn: Lisa-Maria Tjärnstig
Titel: Trä och textil i samma form. Ett sökande efter likheter som förenar slöjdens material English title: Wood and textile in the same shape. A searching for similarities that unites the materiels in sloyd education.
Sammanfattning
För att förstå hur läroplanens syfte i slöjd kan fungera för hela ämnet, söker jag likheter i upplevelse och genomförande i arbetsprocessen med både hårda och mjuka slöjdmaterial.
Undersökningen syftar även till att arbeta materialöverskridande på ett utforskande sätt.
Genom att försöka få materialens uttryck att likna varandra visuellt och taktilt, är målet att försöka få materialen att mötas på ett likvärdigt och integrerat sätt. Jag har i undersökningen sökt svar på dessa två frågor: Vad krävs för att få materialen textil och trä att närma sig varandra i uttryck? Vilka erfarenheter och likheter i arbetet förenar de båda materialen?
Undersökningen avgränsades till att göra lågreliefer i materialen trä och textil. Den har en kroppsfenomenologisk ansats och jag har sökt svaren på frågorna med hjälp av sensorisk autoetnografi. Sammanfattningsvis har arbetet med lågrelieferna i materialen textil och trä visat sig dela ett antal likheter i både upplevelse och genomförande. Trots olikheterna i slöjdens miljö, material och tekniker finns flera enande aspekter i slöjdprocessen. Därmed bekräftar och exemplifierar min undersökning läroplanens syfte att främja en slöjdprocess som är gemensam för olika material där ”tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar”
för eleverna. Denna studie visar också att det finns stor utvecklingspotential och mycket att undersöka och prova vidare i arbete med materialkombinationer.
Nyckelord: Slöjd, sloyd, materialkombinationer, läroplan.
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 1
BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING ... 1
BEGREPP ... 3
TIDIGARE FORSKNING ... 4
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 6
METOD OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 6
TEORI OCH ANALYSMETOD ... 7
FORSKNINGSETISKA ASPEKTER ... 7
URVAL OCH AVGRÄNSNINGAR ... 8
MATERIALEN I UNDERSÖKNINGEN ... 9
METOD FÖR ATT UNDERSÖKA LIKHET I UTTRYCK ... 9
ANPASSNINGAR I UTTRYCK ... 10
METOD FÖR ATT UNDERSÖKA LIKHETER I ARBETSPROCESSEN ... 11
BESKRIVNING AV MOMENTEN OCH DERAS LIKHETER ... 11
RESULTAT OCH ANALYS ... 14
ANALYS AV UTTRYCK ... 14
ANALYS AV LIKHETER I ARBETET ... 15
SAMMANFATTNING ... 16
DISKUSSION ... 17
METODDISKUSSION ... 17
RESULTATDISKUSSION ... 18
REFERENSLISTA ... 20
BILAGA ... 21
Inledning
Inspirationen till denna undersökning kommer från de något framkrystade ämnesintegrerade slöjduppgifter som jag sett ute i skolor. Där träpallar får lapptäcksdynor och askar i trä fått borrhål med korsstygnsbroderier. I dessa arbeten har trämaterialet varit utgångspunkten i produkten och burit upp det textila - som oftast har fått en dekorativ uppgift. Detta är inte bara en undersökning med två frågor, den är tudelad i och med att den har en praktisk,
materialfördjupande del och en skrivande del. Man kan säga att min första fråga är starkt kopplad till ytan i det praktiska arbete som jag gjort. I det arbetet ville jag prova att få materialen trä och textil att mötas på ett annat vis. Jag ville se om jag kunde få båda materialen att finnas sida vid sida på ett likvärdigt och integrerat sätt, där båda materialen skulle anpassa sig efter varandras egenskaper. De skulle alltså båda närma sig varandra i likhet och uttryck. Detta ledde till min andra fråga om vad i arbetet med materialen som liknar varandra och på så sätt enar slöjdens material. Dessa frågor förde mig till en sensorisk metod och en insikt om ordlös reflektion i görandet och kroppens repertoar av samlad erfarenhet och kunskap.
Bakgrund och tidigare forskning
I skolslöjden är ämnet traditionellt uppdelat i två salar, den ena inredd för arbete i trä/metall och den andra med inriktning mot textil. Så har det varit sedan skolslöjdens början runt förra sekelskiftet, då gosslöjden i halvklass ägnade sig åt träarbete i en sal utrustad med
hyvelbänkar, och flickorna i helklass ägnade sig åt bland annat sömnad och stickning i klassrummet.1 Sedan Lgr 69 är slöjd beskrivet som ett ämne, men fortfarande lever det kvar normer kring kön och hårda och mjuka material.2 Eftersom ämnet numera genomförs i halvklass och ofta är uppdelat i två salar, är det oftast två olika lärare som samarbetar kring betygsättning och det centrala innehållet i kursplanen.3 Det upplevs därför mer eller mindre som två ämnen under ett betyg. I kursplanens centrala innehåll ska eleverna möta trä, metall
1 Borg, Kajsa, Utvecklingslinjer och bildningsideal i skolslöjden-summering, i Slöjd bildning &kultur Om pedagogisk slöjd i historia och nutid.
Hartman, Sven (Red). Stockholm: Carlssons Bokförlag (2014). s. 210
2 Holmberg, Annelie, Hasselskog, Peter. Slöjden och slöjdämnet på 2000-talet, i Slöjd bildning & kultur Om pedagogisk slöjd i historia och nutid. Hartman, Sven (Red). (2014). Stockholm: Carlssons Bokförlag s.179; Borg, Kajsa, (2014). Utvecklingslinjer och bildningsideal i skolslöjden-summering s.138
3 Holmberg, Annelie, Hasselskog, Peter. (2014). Slöjden och slöjdämnet på 2000-talet, s.180; Skolverket (2015). Slöjd i grundskolan. En nationell utvärdering i årskurs 6 och 9. Stockholm: Skolverket s.36
och textil.4 Trots det är det möjligt att få hela slöjdbetyget i mer eller mindre ett material, eftersom det inte är framskrivet i vilken utsträckning man ska arbeta med materialen under utbildningen.5 Det står också på ett flertal ställen i centralt innehåll att eleverna ska arbeta med materialkombinationer.6 De förmågor som ska utvecklas är inte materialbundna och det finns alltså likheter i arbetet med materialen på ett övergripande plan. I syftet i den reviderade kursplanen för slöjd (Lgr 11) står det att: ”Eleverna ska i arbetet ges möjligheter att utveckla sin skicklighet i en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar”.7
I kursplanen beskrivs en upplevelse i slöjdprocessen som både är kroppslig, sinnlig och insiktsfull och därmed engagerar hela eleven. Denna process arbetar eleverna med i alla slöjdens material, och att materialen är olika till form och egenskaper och
bearbetningsprocess kan vi nog snabbt konstatera. Men vad i arbetet med de olika materialen har likheter i tanke, sinnesupplevelse och handling? Och varför är det intressant att undersöka detta?
På senare tid har lärare med kompetens i hela ämnet börjat utforma salar där alla slöjdens material kan bearbetas. Dessa slöjdsalar ger möjlighet till att på ett naturligt sätt arbeta materialöverskridande, men även till att fundera över hur vi förhåller oss till
materialtraditioner inom slöjden, och vad slöjd ska vara. Denna undersökning vill bidra till diskussionen kring hur vi kan se på slöjdens material på ett mindre uppdelat sätt, genom att belysa likheter i processen, materialens egenskaper och i hur vi bearbetar dem. Eftersom vi som vistas i slöjdsalar ständigt umgås med dessa material, tänker jag att varje litet bidrag till hur vi förstår dem är relevant och av intresse. Bengt Molander skriver i sin bok Kunskap i handling, om kunnande som en form av uppmärksamhet.8 Han skriver om kroppslig kunskap, en kropp som är medveten, erfaren, och kunnig i handling. I sin bok beskriver han och reder ut Donald Schöns begrepp kunskap-i-handling, och reflektion-i-handling. Schön menar att precis som i annat kunnande innebär även praktisk kunskap en tillämpning av generell teori och generella regler. Detta innebär att en kunnig praktiker på liknande sätt har tillgång till en repertoar av exempel, bilder, tolkningar och handlingar.9 När en kunnig praktiker skapar mening, eller löser något i en ny situation, utgår den både ifrån den unika situationen, och ifrån att det finns liknande bekanta exempel i dennes repertoar av erfarenheter. Därmed kan
4Lgr11(2019). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, reviderad 2019. Stockholm: Skolverket. s.253
5 Skolverket (2015). s.38
6 Lgr 11(2019). s.253
7 Ibid. s. 251
8 Molander, Bengt. (1993). Kunskap i handling Göteborg: Bokförlaget Daidalos Ab. s.15,148,150.
9 Molander (1993). s.146
situationer räknas som lika, och den bekanta situationen blir ett mönster eller förebild för hur man tolkar den nya situationen.10 Han menar att man därmed kunde tala om ett praktiskt likhetsbegrepp och att man inte bara ser en situation som en annan, utan man handlar även som i en annan situation. En kunnig praktikers tränade öga ser likheten och Molander menar då att det visar på att kunnande är en form av uppmärksamhet.
Begrepp
Med avstamp i Molander och Schön har jag använt mig av följande begrepp:
Kunskap-i-handling – beskrivs av Schön som intelligent handlande, ”kontinuerlig avsökning och korrigerande av fel”.11 Molander beskriver att det innebär en praktiker som är
uppmärksam i sin handling, och kan hålla flera alternativ öppna som valbara alternativ i sin handling, eftersom den har repertoar av erfarenheter att spegla sitt arbete mot. Det innebär överblick över situationen och beredskap på vad som kan hända.12
Reflektion-i-handling – beskriver Molander som ”den uppmärksamma och lärande
praktikern”. Den egna handlingen kan bli källa till kunskap i handling samtidigt som den görs.
Genom görandet blir man medveten om vad man gör. Ju mer erfarenhet och kunnighet man får desto mer kan uppmärksamheten skärpas eftersom man lär sig att se bättre. Efterhand kan också uppmärksamheten röra sig mer fritt eftersom handlandet, och seendet blir mer på rutin.13 Enligt Schön kan man reflektera i handling utan att kunna beskriva vad man gör, man reflekterar genom att ”ha en känsla” för något, på ett sätt som liknar jazzimprovisation eller att ha bollkänsla.14
Reflektion – Enligt Molander innebär reflektion att ta ett steg tillbaka och tänka över sig själv och vad man gör. Att få perspektiv och en överblick på en situation.15 Den måste inte alltid verbaliseras, då det kan störa reflektionsprocessen.16
Reflexivitet – är ett begrepp som används bland annat inom sensorisk etnografi. Det kan beskrivas som en form av självreflektion, där ens egna sinnliga erfarenheter är till hjälp för att förstå andra.
10 Ibid s.146
11 Ibid. s.149
12 Ibid s.150
13 Ibid. s.150
14 Ibid. s.149
15 Ibid. s.151
16 Ibid. s.152
Sinnesintryck – de upplevelser och intryck vi får genom våra sinnen. Det vill säga syn, hörsel, doft, smak, känsel. Till dessa räknas även balans och kroppssinne.
Sensorisk – I denna undersökning används begreppet i samband med metoden etnografi. Det innefattar våra sinnliga erfarenheter. Inom metoden nämns multisensoriska erfarenheter, det vill säga erfarenheter som är rika på sinnesintryck, samt sensorisk modalitet som kan
beskrivas som de sinnliga kategorier som upplevs inom ett område.17
Uttryck- I den här undersökningen har jag begränsat begreppet uttryck till att enbart innefatta visuella och taktila sinnesupplevelser. Begreppet så som jag använder det, har ingen tolkade eller konnoterande funktion.
Tidigare forskning
Jag har inte hittat någon tidigare slöjdforskning som belyser just likheterna i arbetet med materialen. Därmed kan man säga att det finns en kunskapslucka i ämnet att forska vidare på.
Den forskning som jag tagit del av belyser istället delar av det kunnande som eleverna ska utveckla.
Marléne Johansson och Viveka Lindberg har gjort en studie om elevers mönsterutläggning med anpassning till trådraken. De har kommit fram till att den outtalade kunskapen som eleverna erövrar i arbetet handlar om kompetens att förstå vilken funktion trådraken har för mönster och slutresultat. Eleverna lär sig att planera och agera med hjälp av redskap, och genom detta går de från att vara bekant till förtrogen med att använda redskapen i interaktion med materialet. De kan då upprätta parallellitet i förhållande till trådrak och stadkant och dra slutsatser om andra mönsterdelars placering.18 Detta kan uppfattas som ett väldigt specifikt kunnande om just textil. Men på likande sätt måste eleven även i arbete med trä, lära sig att förhålla sig till den fiberriktning som finns i materialet. Eleven måste även planera och agera efter de funktioner och egenskaper som fiberriktningen i trä innebär, och därför är hennes resultat även relevant för min undersökning.
Joakim Andersson och Marléne Johansson skriver tillsammans om hur händighet, skicklighet och konstfärdighet utvecklas under slöjdarbetet. De har iakttagit hur skolelever i samspel med material, verktyg och person lär sig att svarva. Hos eleverna såg de hur kroppslig kunskap
17 Ibid. s.11
18 Johansson, Marléne, Lindberg, Viveka (2017). Att lära sig se trådraken –om tvekan och fokusförskjutning på väg mot förändrat kunnande.
Techne Serien A: 24(1) 1-16 s.12
byggdes upp, och hur verktyget blev som en förlängning av kroppen, där kroppen svarar med en intuitiv handling för att möta och korrigera under svarvningen.19 De refererar till Bent Illum (2004) som beskriver en arbetsprocess inom hantverk som visar att konsten att lära, är relaterat till lärande genom kroppen via sinnena och handling.20 På så sätt byggs kroppsliga erfarenheter om hur verktyg kan användas i ett samspel med material och person.21 De nämner även att genom seende och taktil upplevelse får eleverna kroppslig kunskap om form och material. Att vi lär oss genom kroppen och våra sinnen, är något som jag i
undersökningen har provat och utforskat. Mot slutet av artikeln skriver Andersson och Johansson om hur deras resultat kan diskuteras och väcka reflektioner i relation till andra material. De menar att deras erfarenheter går att applicera på andra delar av slöjden, än specifikt i svarvtekniken.22 Det håller jag med om. Att det finns erfarenheter att göra i slöjden som kan relateras till andra material, är vad jag ämnat prova i denna undersökning.
Tim Ingold går djupt i processen med att såga. Han iakttar en mängd olika steg på vägen, från förberedelsen att plocka fram och spänna fast, till ögonblicket då man bestämmer sig för att börja. Från uppladdning till framställande genom sågprocessen, som genomförs med ett rytmiskt sågande där varje tag med sågen justeras i förhållande till linjen. Han beskriver ett paraplyperspektiv som är den stora planen över vad som ska ske och hur uppmärksamheten hela tiden skiftar från detalj till helhet.23 Från var sågens tänder möter kanten på brädan, till linjen och där snittet slutar. Ingolds tankar är intressanta eftersom han på ett liknande sätt som jag själv iakttagit processen i ett slöjdmoment. Han synliggör ett praktiskt moment och
belyser både sinnlighet och fokus i arbetet. Hans text har för mig vidgat vad upplevelsen av att slöjda kan vara, och hans metod har inspirerat till den här undersökningen.
Sammanfattningsvis: I bakgrunden ser vi en tudelad slöjd, som tycks fokusera på olikheterna i materialen, och läroplanens syfte, ”att låta eleverna utveckla sin skicklighet i en process där tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar”. Detta ledde mig till att fundera vad i dessa olikheter som förenas i en slöjdprocess. För att förstå processen som läroplanen syftar till samlade jag texter och teorier om kroppslig kunskap och praktisk reflektion och sinnligt utforskande. Den slöjdforskning jag läst bjuder på specifika kunskaper kring vad man lär sig i slöjden. Allt detta, och en frustration kring att jag upplever att ämnet inte förmår att använda
19Andersson, Joakim, Johansson, Marléne (2017). Händig, skicklig och konstfärdig –Slöjdkunnande i interaktion. Forskning om undervisning och lärande, vol 5, nr 1, ss. 26-46. s.43
20 Andersson, Johansson (2017). s. 43
21Ibid. s.43
22 Ibid. s.43
23 Ingold, Tim. (2006). Walking the Plank: Meditations on a Process of Skill´. in Defining Technological Literacy: Towards an Epistemological framework. ed. J.R Dakers, pp. 65-80. New York: Palgrave Macmillan. s. 69
och utveckla sin potential till materiaintegrerade arbeten, leder till det som slutligen blivit syftet med min undersökning.
Syfte och frågeställning
Syfte
För att förstå hur läroplanens syfte i slöjd kan fungera för hela ämnet, söker jag likheter i upplevelse och genomförande i arbetsprocessen med både hårda och mjuka slöjdmaterial.
Undersökningen syftar även till att arbeta materialöverskridande på ett utforskande sätt.
Genom att försöka få materialens uttryck att likna varandra visuellt och taktilt, är målet att försöka få materialen att mötas på ett likvärdigt och integrerat sätt.
Frågeställningar:
- Vad krävs för att få materialen textil och trä att närma sig varandra i uttryck?
- Vilka erfarenheter och likheter i arbetsprocessen förenar de båda materialen?
Metod och tillvägagångssätt
Under sökandet efter en metod var jag inställd på att det var en autoetnografi jag skulle göra.24 När jag fann Sarah Pinks bok Doing Sensory Ethnography, ledde den till att det blev en kombination av metoderna, det vill säga en autoetnografi med sensoriska inslag. Genom att använda sinnesintryck försöker metoden få fatt i och ompröva etablerade sätt att
kategorisera världen, hur vi gör kunskap och hur vi praktiserar den.25 Det innebär att den som gör undersökningen måste vara medveten och uppmärksam på sina sinnen genom hela
processen.26 Att göra en undersökning med sensorisk perception och reception innebär att arbeta med metoder som gör det möjligt att fånga djupgående kunskaper som inte talas om, eller går att upptäcka genom enbart observation.27 Pink beskriver etnografi bland annat som en process där kunskap och kunnande skapas genom att applicera akademisk förståelse på en reflexiv och erfarenhetsbaserad undersökning.28 I mitt fall passar detta väl eftersom jag genom praktiskt arbete, bland annat vill få fatt i något så svårbeskrivet som förkroppsligad
24 Chang, Heewon (2008). Autoethnography as method. New York: Routledge. s. 46
25 Pink, Sarah(2015). Doing Sensory Ethnography. Sage Publications. Los Angeles| London | Washington DC | New Delhi | Singapore| s.7
26 Pink (2015). s.7
27 Ibid (2015). s. 5
28 Ibid. (2015). s. 4
kunskap. Bland annat har synintryck och känsel – i fingertopparna, och i handen samt balans i kroppen varit viktiga redskap i arbetet. För att beskriva denna uppmärksamhet under
processen och förstå vad kroppslig kunskap kan vara, tar jag hjälp av Molander och Schöns teorier om kunskap- och reflektion-i- handling.29 För att begränsa arbetets omfattning, undersöks båda frågor utifrån sensoriska erfarenheter. Min samlade empiri består av
fotografier och dagboksanteckningar/flödesskrivningar tagna under den skapande processen. I en etnografisk undersökning är det viktigt att erkänna sitt ”jag”, för att berätta vem man är, och vilka förkunskaper som tas med in i undersökningen.30 Jag som har gjort denna
undersökning, är snart färdig bild och slöjdlärare i hela slöjdämnet. Tidigare har jag utbildat mig till hantverkspedagog, samt studerat silversmide. Jag går in i undersökningen med en relativt god förståelse för materialen och deras materialspecifika tekniker. Alla bilder i rapporten är tagna av mig.
Teori och analysmetod
Med stark koppling till kroppen och dess sinnen är denna undersökning inspirerad av ett fenomenologiskt perspektiv. Fenomenologin strävar efter att komma närmare fenomens essens eller generella kvalitet genom att reducera lager av vetenskapliga föreställningar.31 Den menar att människor förstår sin värld genom sina handlingar och tolkningar.32 Därför har en fenomenologisk forskningsstil betoning på subjektivitet, beskrivning och tolkning.33 Maurice Merleau-Ponty skriver att världen ska beskrivas och inte konstrueras eller konstitueras.34 Den egna erfarenheten är grunden för hur världen blir verklig. Inom fenomenologin är kroppen därför viktig. Den levda kroppen som medveten, erfaren, och präglad av verkligheten och vanor.35 Detta perspektiv passar min undersökning då jag ämnar försöka få fatt i kroppsliga erfarenheter av att slöjda.
Forskningsetiska aspekter
Samhällsvetenskaplig forskning lägger stor vikt vid att den utförs på ett etiskt och moraliskt försvarbart sätt, vilket innebär att de flesta forskningsprojekt generellt behöver prövas av en
29 Molander (1993). s.150
30Denscombe. Martyn (2019). Forskningshandboken. För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Lund: studentlitteratur AB. s.129
31 Sigurdsson, Erik (2014). Det sitter i väggarna. En studie av trä-och metallslöjdsalens materialitet, maskulinitet och förkroppsliganden. Umeå:
Umeå universitet. s. 49
32 Denscombe (2019). s.189
33 Ibid. s.187
34 Sigurdsson (2014). s.50
35 Ibid. s. 52
forskningsnämnd.36 De fyra forskningsetiska principerna syftar till att skydda deltagarnas intressen, garantera att deltagandet är frivilligt och baserat på informerat samtycke, undviker falska förespeglingar och bedrivs med vetenskaplig integritet, samt följer den internationella lagstiftningen.37 Då denna undersökning inte involverar några andra deltagare än mig själv, är punkterna om att skydda andra deltagare inte relevanta, och arbetet behöver inte prövas av en prövningsnämnd. Den vetenskapliga integriteten är det som är mest relevant att diskutera då jag för en studie över mina egna erfarenheter. Jag har i analys och tolkning försökt att förhålla mig så objektivt och ärligt som möjligt till insamlad data. Forskningsetiska övervägningar handlar också om att ta ansvar för de konsekvenser ens resultat kan ha för andra.38 Då detta arbete syftar till att bidra till utveckling av skolslöjden och barn och unga, vill jag poängtera att resultatet enbart ska användas som inspiration och fortsatt utveckling av slöjden.
Urval och avgränsningar
I arbetet begränsades slöjdmaterialen trä och textil, till björk och lin. Ett av tygen innehåller även 50 % bomull, sk.
Cottolin. Anledningen till valen av dessa material är för att björken är ett svenskt träslag som är vanligt i skolslöjden, och är relativt lätt att skära i. Linet är valt för att det är en
cellulosafiber som därmed redan har vissa likheter med trä.
Linnet får en vackert glansig och lite stel yta när det manglas eller pressas med strykjärn. Dessutom har det förr i tiden odlats i stor skala i Sverige. För att få fatt i likheter är undersökningen begränsad till en variation av fem mönstermallar, ursprungligen inspirerade av ett vändsytt mönster i boken The art of manipulating fabrics.39 (Bild 1)
Jag har benämnt mönstren för lågrelief, i ett försök att prova ett mindre materialspecifikt begrepp. Denna typ av upprepande form valdes eftersom jag då kan arbeta med samma mall i båda material. Dessutom innebär de att tre-dimensionalitet måste skapas från en liknande utgångspunkt: en platt yta. Att skapa en tredimensionell yta påverkade även mina val av tekniker. De begränsades till att i textil arbeta med vändsydda veck, och i träarbetet till att
36 Denscombe. Martyn (2018). s.433
37 Denscombe (2019). s. 438
38 Ibid. s.436
39Wolff, Colette. (1996). The art of manipulating fabrics. USA: Penguin Random House LLC. s.164
Bild 1: Visar de mönstermallar som har använts.
Konkava och konvexa bågar. Små och stora samt trappmall
arbeta med skärande verktyg, såsom karvsnittskniv, stämjärn och sickel. För att uppnå en slätare mer rundad yta, användes också slippapper. För att kapa och forma trästyckena användes fogsvans.
Materialen i undersökningen Nedan följer en presentation av
materialen och några av deras likheter och egenskaper som påverkat arbetsprocessen.
Materialen: (Bild 2) Björk och lin innehåller båda Cellulosafiber, då de består av växtmaterial. De har båda en fiberriktning, textilen (vävd i tuskaft) har
fiberriktning åt två håll, horisontellt och lodrätt. Träet har en längsgående riktning. Ytan hos båda material kan bearbetas till att bli slät och glansig, genom att slipas eller pressas. Träet upplevs mjukare i slipat tillstånd och närmar sig då en yta mer lik textilen. Textilen upplevs fastare/styvare i pressat tillstånd, och närmar sig då träets yta. En väsentlig skillnad i
materialen, som påverkat arbetet är att textilen har en tunn platt yta. För att skapa en lågrelief måste den vikas dubbel. Den byggs upp. Trämaterialet har ett tjockare gods och en platt yta.
För att skapa en lågrelief måste material avlägsnas. Skäras ned.
Metod för att undersöka likhet i uttryck
Rent praktiskt innebar undersökningen att jag i materialen trä och textil har slöjdat mönster i lågrelief, med teknikerna vändsydda veck och karvsnitt i kombination med bildhuggeri. Detta gjordes i fyra steg.
Steg 1. Arbetet startade i det textila materialet. Mina förkunskaper om trä, gjorde att jag redan nu försökte få till en styvhet genom att noggrant pressa textilen.
Steg 2. Analys. För att uppnå samma uttryck i trä behövdes det göras en beskrivande analys av textilen. Inför analysen avgränsade jag begreppet uttryck till att beröra två sinnesintryck.
Synintryck, det vill säga jag sökte alltså en visuell likhet. Känsel, ett slöjdarbete går att ta på därför försökte jag eftersträva en taktil likhet. (Se ”Beskrivande analys av uttrycket i textil”
nedan.)
Bild 2: Visar de material som har använts i arbetet.
Steg 3. Arbetet i trä genomfördes med hänsyn till analysen.
Steg 4. I det sista steget gjordes försök att integrera de två materialens uttryck på ett så sömlöst sätt som möjligt på samma yta, genom att bland annat arbeta med applikationsteknik på ytorna i de olika materialen. Att göra samma process i omvänd ordning och istället börja med trä provades också.
Beskrivande analys av uttrycket i textil, steg 2 Visuellt: Slöjdarbetet består av textil,
steg 1. (Bild 3) Det är en rektangulär yta med två rader grunda, avrundade fördjupningar. Det är avstånd mellan raderna. Mellan fördjupningarna i längsgående riktning löper det kortare smala diken. Färgen är grå. Mönstrets delar ligger i två parallella plan, ett topp- och ett bottenplan. Därmed är arbetet
tredimensionellt, men de olika planen ligger så nära varandra i djup, att ytan nästan upplevs som tvådimensionell. Ytan buktar svagt ned i ett dike längs mitten av fördjupningarna.
Kanten runt fördjupningarna är lätt rundad. Ytan är plan och slät. Uppbyggd av trådar som korsas lodrätt och horisontellt.
Känsel: Mjuk och len yta. Struktur under fingertopparna. Gropar i ytan. Kan känna att ytan i gropen fortsätter in under kanten.
Anpassningar i uttryck
För att uppnå likhet i lågreliefer mellan båda materialen, konstaterade jag att dessa anpassningar krävdes i steget från textil till trä:
- För att få uttrycken att likna varandra så har arbetet utgått ifrån samma form, och samma pappersmallar har använts.
- Avståndet mellan topp- och bottenplan bestäms av linnetygets tjocklek vid sömmen ungefär 3 mm (4 lager tyg + lite luft).
Bild 3: Lågrelief. Textilt prov.
- För att få tyget att upplevas som stelare och mer likt trä, har ytan pressats med mycket ånga.
Textilen är stretchig på diagonalen, vilket inte trä är. Den egenskapen dämpades med vlieseline där det var nödvändigt, vilket gav en styvare känsla.
- För att få träet att likna textilen gjordes ytorna, både botten- och topplagret släta. Eftersom det blir en naturlig svacka mellan vecken i mitten av en formdel, sicklades material bort och formade en liknande svacka, vilket bidrog till en mer levande yta, likt textilen.
- Det som bidrog mest till likhet var att skära ett spår under kanterna. Skuggeffekten gör att man läser in att ytan fortsätter inunder. Alla kanter och ytor rundades av med slippapper för att få en jämn och slät yta, liknande textilen. (Bild 7)
- Har övervägt men inte hunnit prova: Att betsa för liknande färg. Att dra med stålborste över träytan för att trycka in fiber i fiberriktningen och få den att likna den vävda ytan.
Metod för att undersöka likheter i arbetsprocessen
Under arbetet med att få materialen att närma sig varandra i uttryck, gjordes
dagboksanteckningar och ur dem urskildes tre teman av likheter i arbetsprocessen för de båda materialen. De teman av likheter som uppmärksammades handlade om hur materialets
egenskaper påverkade arbetet, om kroppsliga och sinnliga erfarenheter och om tankar och fokus i arbetet. (Figur 3) Dessa delar av processen speglar våra ord från kursplanen: tanke, sinnesupplevelse och handling. Enligt Schöns och Molanders teorier om reflektion i handling och kunskap i handling, så har ordet ”handling” fått vara underförstått i kategorierna
”kroppslig, sinnlig upplevelse” och ”tankar, logik, fokus”. Det är även inbegripet i hur arbetsmomenten påverkas av materialet. De moment under arbetsprocessen som jag upplevt har mest gemensamt är: Rita ut mönster, såga/klippa, skära/sy, sickla och slipa/pressa. Figur 2, visar hur dessa arbetsmoment ger följande fem icke-materialspecifika rubriker: Rita ut, skilja ut form, kapa material, forma kanter och släta ut.
Beskrivning av momenten och deras likheter
Nu följer en detaljerad beskrivning av arbetsmomenten och på vilket sätt jag menar att de liknar varandra. De olika temana är färgkodade på detta sätt:
Kroppslig, sinnlig upplevelse. Tankar, logik, fokus. Materialets egenskaper påverkar.
Skilja ut formen
Textil: Följer och syr en linje på symaskin.
Håller tyget med båda händer och styr farten med fotpedalen.
Kan med hjälp av fiberriktningen orientera mig och förhålla mig till 90° vinkel.
Fokuserar på nålen och några cm framför.
Växlar fokus från nära till hela stycket för orientering.
Syn, taktilt. Släpper fram tyget mellan fingrarna, styr med båda händer. Balans i kroppen. Kroppen som motvikt. Takt och timing.
Trä: Följer och skär en linje med karvsnittskniv. Håller fast arbetet med kroppen och skär samtidigt.
Förhåller mig till fiberriktningen, olika sätt att arbeta om linjen dras längs med eller mot.
Fokus på kniven och linjen. Skär inte för nära linjen. Jag kan ta bort men inte lägga till. Jämna kurvor. Försöker hålla rätt vinkel och skära lagom djupt.
Kontrollerar snittet genom att med hjälp av kroppen. Stoppar och släpper på knivens framfart. Använder synen och balans för att skapa motvikt och timing.
Fick ont i armbågen efter att ha hållit fast arbetet med den.
Bild 6: Skär ut linjen med karvsnittskniv. Bild 7: Syr längs linjen med symaskin.
Kapa$fibrer$
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
! !
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Textil: Klipper med tygsax. Saxen öppnar och stänger, hämtar utrymme på skäret när den öppnas, och kapar och färdas fram under det att saxen stängs.
Kapar fibrer.
Fokuserar på skäret, utrymmet där saxen möter tyget. Växlar mellan del/helhet.
Ett torrt, dovt, skrapande ljud när fibern går av. Håller balans i arm och hand.
Blicken följer linjen.
Trä: Sågar med fogsvans. Den dras fram och tillbaka. Rensar spån och hämtar utrymme på sågbladet på tillbakavägen och kapar på vägen framåt.
Kapar fibrer.
Fokus skiftar längs den ritade linjen. Ibland är fokus precis vid skäret, ibland vid slutet av linjen. Håller koll på vinkeln så att snittet blir rakt och rätt.
Ett torrt skrapande ljud när fibern går, Bild 8: Visar hur jag sågar med fogsvans.
Bild 9: Visar hur jag klipper med tygsax.
Forma kanter
Trä: Formar ett spår in under kanten med flera snitt snett nedåt, och horisontellt inunder kanten. Rensar spåret på träfiber genom att pressa en spetsig sickel in under kanten och dra jäms spåret.
Arbetar utifrån och inunder.
Fokus på att hålla kniven i rätt vinkel, så att inte spåret hamnar för djupt. Försöker hålla sickeln stadigt och inte låta den slinta över kanten.
Materialet är skört att skära i
fiberriktningen, långa fiber kan lossna.
Syn, men till stor del taktilt. Fingrarna ser genom verktyget. Skrapande ljud.
Textil: Vränger vecken från avigsidan till rätsidan. Trycker ut sömmen med en sticknål från insidan. Inifrån och ut. Skrapar och fingerpressar längs sömmen så den blir platt på rätsidan.
Fokus på att få hörnen att bli skarpa och att få sömmen att hamna mitt på vecket.
Aktar så att inte sticknålen går igenom och fibrerna trasar ut på framsidan.
Taktilt, i blindo. Fingrarna ser. Skrapande ljud.
Bild 10: Visar hur jag skär snett och rensar spåret med sickel.
Bild 11: Visar hur jag trycker ut sömmen med en sticknål.
Släta ut
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
!
Textil:!Pressar!ytan,!slätar!ut!och!
formar!genom!att!föra!strykjärnet!
över!ytan.!Ibland!råkar!nya!veck!
skapas,!som!måste!slätas!ut.!
Fokuserar!på!ett!område!i!taget.!
Håller!strykjärnet!över!en!”formdel”!i!
taget!för!att!minska!risken!att!delen!
bredvid!fläks!upp!åt!fel!håll.!!
Textilfibrerna!ångas,!rätas!ut!och!
pressas!samman,!linet!glänser.!!
Syn,!känsel,!ånga!och!doft!av!
strykjärn.!!
! Trä:!Skrapar!med!konvex!sickel!över!
ytan.!Slätar!ut!och!formar.!Ibland!blir!
det!ränder!som!måste!skrapas!bort.!
Avslutar!med!slippapper.!
Fokus!på!att!hålla!sickeln!med!rätt!
vinkel!och!tryck.!!
Fibrerna!skrapas!loss!i!ett!lockigt!
fluffigt!spån.!Ytan!blir!jämnare!men!
efter!sicklingen!är!fibrerna!lite!
rufsiga.!Efter!slipningen!har!fibrerna!
slätas!ut!och!ligger!jäms!med!de!
andra.!Ytan!blir!len!och!slät.!
Känner!motståndet!från!träfibern!i!
handen!genom!sickeln.!!
Bild 12: Visar hur jag drar med en
konvex sickel. Bild 13: Visar hur jag pressar ytan med
ångstrykjärn."
Resultat och analys
Undersökningen resulterade i ett antal modeller som visar hur jag analyserat och tolkat min empiri. Först följer en modell som visar hur jag analyserat kring min första fråga, som visat sig vara den praktiska kärnan i min
undersökning: Vad som krävs för att få materialen trä och textil att närma sig varandra i
ett uttryck. Därefter följer den del av undersökningen som visade sig vara kärnan i min skrivande undersökning, nämligen att se om det fanns några likheter i arbetet med de olika materialen. Förutom dessa modeller och denna rapport över undersökningen resulterade det praktiska arbetet i fyra provbitar av linne och tre provstycken av björk, varav två försöker kombinera de båda materialen. De består av en variation på fem olika varianter på mönster i lågrelief. (Bild 14).
Analys av uttryck
Med hjälp av sinnesintryck analyserades först uttrycket i textilprovet för att sedan få båda materialen – textil och trä – att närma sig varandra i uttryck. Därmed kunde jag konstatera att likheten i lågreliefens uttryck handlade om ytan och ett antal egenskaper den skulle ha. Dessa fördes samman i figur 1, vilken visar att dessa egenskaper kunde uppnås i båda materialen och
att materialen har påverkat varandra. Exempelvis krävdes en fasthet i textilen för att närma sig trämaterialet och trämaterialet behövde anpassa sig efter textilen
i form av en utstickande kant och en rundhet.
Form/ Parallella Släthet Fasthet/ Utstickande Rundhet
lågrelief nivåer styvhet kant
Ytan i textilen linne
Ytan i träslaget björk
Figur 1: Visar vilka egenskaper i ytan som de båda materialen bör ha för att uppnå likhet i uttryck.
Bild 14: Visar resultatet av den praktiska delen av undersökningen.
Analys av likheter i arbetet
För att få överblick på mina erfarenheter kring likheter i arbetsprocessen fördes de in i två olika figurer. De tekniker i både textil och trä som hade flest delar gemensamt var alltså: Rita
ut mönster, Såga/Klippa, Skära/Sy, Sickla och Slipa/Pressa. (Bild 1-10) För att visa hur dessa tekniker har samma typ av mål i arbetet skapades Figur 2. Den visar vad i de olika praktiska
momenten som är gemensamt oavsett material:
Markera form i fiberriktning, kapa fibrer, urskilja form, forma kant och släta ut. Figuren visar att teknikerna kan tänkas vara ganska olika, men har ändå mål som är gemensamma. Att sy på
symaskin skiljer sig en del från att skära i trä, men i sökandet efter likheter fann jag till exempel att de har ett gemensamt mål i att urskilja en form från resten av materialet. När man skär i trä blir det en definitiv gräns i form av en skåra eller ett dike som gränsar av och bestämmer en form. När man syr har sömmen en liknande uppgift, när den stänger till en form i ett dubbelt tyg eller tecknar en form på ytan av tyget. Figur 3 visar hur de fem valda momenten på liknande
sätt, oavsett material, påverkas eller måste förhålla sig till materialets egenskaper.
Momenten genererar också flera liknande kroppsliga och sinnliga upplevelser och samma typ av tankespår eller fokus. Man kan säga att vägen färgas in av de tre olika delarna. Vad gäller
materialets egenskaper, behövde jag i momentet Rita ut, förhålla mig till båda materialens
Figur 3: Visar hur upplevelsen av arbetsmomenten i linne och björk på liknande sätt påverkas av materialets egenskaper, kroppslig, sinnlig upplevelse och i tanke och fokus.
Figur 2: Visar praktiska likheter i momenteten i de olika materialen.
!
Såga!
Sy!på!maskin! Skära!med!
kniv!
Vända!och!!
pressa!veck!
!!!!!!Skära!+!
Rensa!under!
kant!!
Klippa!
Urskilja!form!
Forma!kant!
Sickla!och!slipa!
Pressa!med!!
strykjärn! Släta!ut!
Rita!av!mall! Markera!form!i! Rita!av!mall!
fiberriktning!
!
Textil' Trä'
Kapa!fiber!
fiberriktning för att resultatet skulle bli bra och upplevas som rakt. Gemensam kroppslig och sinnlig upplevelse var exempelvis greppet om pennan och att använda kroppen som tyngd för att hålla fast mallen. I den tredje kategorin, var gemensamt fokus att till exempel följa kanten med pennspetsen och att hålla mallen så att den inte gled iväg från fiberriktningen. På
liknande sätt kan alla momenten följas genom Figur 3, oavsett material. De tre kategorierna kan kopplas till läroplanens syfte om en process där tanke, handling och sinnesupplevelse ingår. Handling är inte med som en egen kategori utan ingår i alla tre. Handling är
förutsättningen för att vi ska få de andra upplevelserna, det är ju i görandet vi utvecklar kunskap-i-handling och reflektion-i-handling.För att tydliggöra mitt resultat ytterligare, kommer här svaren på mina inledande frågeställningar:
Upprepa ett uttryck i lågrelief
För att få trä och textil att närma sig varandra i uttryck, behövde några variabler fastställas.
Det handlade om att upprepa likheter i form, parallella nivåer, släthet, fasthet/styvhet,
utstickande kant och rundhet i ytan på de båda materialen. (Figur 1) Båda materialen behövde bidra till det gemensamma uttrycket med sina egenskaper, men också anpassa sig till
varandra.
Gemensamma delar i arbetet med trä och textil
Under arbetsprocessen med lågreliefer i trä och textil fann jag flera gemensamma teman i följande arbetsmoment: rita upp, klippa/såga, sy/skära, pressa/sickla och slipa. (Figur 2)Under dessa moment fanns likheter i hur jag behövde förhålla mig till materialets egenskaper,
exempelvis fiberriktning. Det fanns ett flertal sinnliga och kroppsliga upplevelser i arbetet som liknade varandra. Det fanns också likheter i samma typ av tanke eller fokus.(Figur 3) Sammanfattning
Sammanfattningsvis har arbetet med lågrelieferna i materialen textil och trä visat sig dela ett antal likheter i både upplevelse och genomförande. Trots olikheterna i slöjdens miljö, material och tekniker finns flera enande aspekter i slöjdprocessen. Därmed bekräftar och exemplifierar min undersökning läroplanens syfte att främja en slöjdprocess som är gemensam för olika material där ”tanke, sinnesupplevelse och handling samverkar” för eleverna. Denna studie visar också att det finns stor utvecklingspotential och mycket att undersöka och prova vidare i arbete med materialkombinationer.
Diskussion
Metoddiskussion
Då syftet med undersökningen var att finna enande upplevelser av slöjdens material så var metoden autoetnografi och sensorisk etnografi en god hjälp för att få fatt i upplevelser som ledde mig fram till mina resultat.40 Att göra en undersökning med sinnesupplevelser som metod, är inspirerat av Tim Ingolds noggranna och ingående beskrivning av hur han sågar en planka.41 Det är lätt att glömma att även små, till synes okomplicerade handlingar, kan innebära stor komplexitet och kunskap som inte är direkt synlig för ett otränat öga.
Kursplanen i slöjd syftar till att i slöjdprocessen utveckla tanke, sinnesupplevelse och handling.42 Därför var det motiverat att genom ett sinnesutforskande uppmärksamma och synliggöra både kroppens och huvudets kunnande i arbetet med lågrelieferna. Inspirerad av Sarah Pink, skrev jag dagboksanteckningar utan att begränsa vad de fick innehålla.43 På så vis skärptes och samtidigt vidgades min uppmärksamhet under arbetet i båda materialen. Jag hade därför god användning av Molanders beskrivning av reflektion-i-handling, som gav mig verktyg att nå fram till mitt resultat.44
En kritik mot att ha genomfört en autoetnografisk studie är ju att jag enbart kan utgå från mina egna subjektiva erfarenheter. Eftersom denna uppsats skrivs under en pågående
pandemi, så har metoder som involverat någon annan än mig själv exempelvis intervjuer eller likande inte använts. Det skulle dock ha varit intressant att ställa liknande frågor i en annan typ av undersökning, kanske låta en klass fylla i en enkät eller hålla en semistrukturerad gruppdiskussion, efter att ha arbetat med båda material.45
Att avgränsa slöjdarbetet till att upprepa samma form i båda material, var en förutsättning för att kunna få materialen att närma sig varandra. För att kunna svara på min första fråga, och även reproducera likhet, blev det viktigt att göra en beskrivande analys av slöjdarbetet.
Eftersom min kroppsfenomenologiska ingång, och den sensoriska etnografin var en given metod och teori i den andra frågan, lät jag även den beskrivande analysen bli en sensorisk analys. Det visuella uttrycket, blev då ett synintryck och det taktila, en upplevelse av känsel.
40 Pink (2015). s.60
41 Ingold (2006). s. 66
42 Lgr 11(2019). s. 251
43 Pink (2015). s.169
44 Molander (1993). s.150
45 Denscombe, Martyn. (2019). Forskningshandboken. För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. (4 uppl.)Lund:
Studentlitteratur. s. 160
Man kan diskutera om jag valde rätt metod att analysera vad som skapade uttrycket. Jag inspirerades av en semiotisk analys, eller bildanalys, dock utan att göra vidare kopplingar till symboler, spår och index, som är vanligt för att tolka en bild.46 Jag är medveten om att man kan diskutera om det då rör sig om ett intryck istället för ett uttryck, men för att återskapa ett uttryck så måste jag ta hänsyn till mina intryck, menar jag. I arbetet med båda materialen har jag förkunskaper som gör att jag kunnat förutse och välja lämpliga metoder för att kunna genomföra arbetet. En mer omfattande studie hade även analyserat materialkombinationens uttryck och användbarhet, och hade kunnat utveckla tillämpningsområden för ytor där båda materialen ingår.
Resultatdiskussion
Inför undersökningen hade jag en önskan om att det gick att finna likheter i arbetet med materialen trä och textil för att kunna bidra till en mer gemensam syn på materialen och möjligheterna i slöjdundervisningen. De resultat som framkommit är att det finns ett flertal likheter i arbetet med materialen, inte bara genom deras egenskaper såsom fiberriktning, men även likheter i sinnlig upplevelse, i fokus och tankespår i arbetet. Dessutom har flera av de skilda arbetsmomenten gemensamma mål. I den reviderade läroplanen är materialmöten starkt framskrivet i det centrala innehållet för slöjd och i min inledning var jag kritisk till att
materialöverskridande arbeten i skolslöjden ofta känns framtvingade och traditionella. Jag hoppas att denna rapport ska kunna bidra på ett enande sätt till slöjdens material och även väcka frågor om hur slöjden ska se ut i framtiden, vilka praktiska materialmöten som är traditionella, hur otraditionella materialmöten är genomförbara, och även om något material är underordnat det andra i mötet. Här har sett jag kunskapsluckor i forskningen. Hur dessa materialmöten påverkar kunnandet och variationen av produkter som blir, vore intressant att studera vidare. Den praktiska delen av mitt arbete, bidrar till diskussionen genom att jag i ett antal provbitar försökt få materialen att närma sig varandra i uttryck, och också mötas på samma yta på ett likvärdigt, integrerat sätt.
Under processens gång har vikten av närvaro och uppmärksamhet i arbetet framkommit för mig som enande och avgörande. Uppmärksamhet, beskriver Molander, är en stor del av vad begreppet kunskap-i-handling, handlar om.47 Jag tänker att den kunskapen dels är en del av att vara uppmärksam på materialet, vad det vill och hur det låter sig formas, dels ett sätt att hålla
46 Sturken, Marita, Cartwright, Lisa (2009). Practices of looking: an introducktion to visual culture ( 2 uppl.) USA: Oxford University Press. s.459
47 Molander (1993). s.149
hela arbetsprocessen levande framför sig och vara uppmärksam på kritiska moment. Våra ord från kursplanen, tanke, sinnesupplevelse och handling, återkopplar på så sätt till denna
kunskap-i-handling, och jag tycker mig därför ha börjat förstå hur ämnet i dess helhet är tänkt att fungera. För mig, har uppmärksamheten och även reflektionen i handlingen skärpts, då jag under arbetet hela tiden haft ett annat materials egenskaper och tekniker i tankarna. Jag har försökt lägga märke till hur de små delarna av ett moment, har gemensamma delar med andra moment i ett annat material. Därför känner jag igen mig i Molanders beskrivning av ett praktiskt likhetsbegrepp, där man inte bara ser en situation som en annan, utan även handlar som i en annan situation.48 Jag tänker att detta likhetsbegrepp bidrar till den erfarenhetsbank som Molander menar att en praktiker har och relaterar sitt arbete till.49 Som praktiker och slöjdare måste jag hela tiden vara medveten om och förhålla mig till materialens inbyggda egenskaper. För att kunna använda redskapen med rätt förutsättning och för att uttrycken ska bli liknande, har särskilt fiberriktningen och trådraken varit något som jag fått vara
uppmärksam på och anpassa mig efter. Som Marléne Johansson skriver, handlar kunskapen om vad trådrak innebär inte bara om att förstå tygets uppbyggnad. Kunskapen innebär också att förstå vilken påverkan trådraken har på slutresultatet och att kunna använda redskapen i interaktion med materialet.50 Just att redskapen interagerar med materialet tycker jag är en fin och viktig del av att förstå slöjdande i båda materialen, då redskapen både påverkar och påverkas av materialens egenskaper. Det blir en kamp mot materialet och svårt att använda redskapen om man inte tar hänsyn till, och arbetar med riktningen i materialet. Även Joakim Andersson och Marlene Johansson skriver om en liknande typ av uppmärksamhet, när de i sin avhandling beskriver hur kroppslig kunskap byggs upp i en läroprocess genom samspel mellan sinnena och ett görande, där redskapen blir en förlängning av kroppen.51
Avhandlingen avslutas med att de hoppas att deras erfarenheter kan diskuteras i relation till andra material.52 Det vill jag mena att jag har gjort i den här rapporten. Tanken att det finns liknande erfarenheter att dra i andra material och att det finns likheter i arbetet med dessa material, sätter fingret på något mycket större, nämligen att med kunskap, oavsett om den enbart är kroppslig eller ej, så växer världen och de små insikterna berikar de stora idéerna och kunskapsområdena. Vid närmare eftertanke använder vi ständigt våra erfarenhetsbanker eller repertoarer, som Molander kallar dem, för att förstå och planera våra handlingar. Ju mer
48 Ibid(1993). s.146
49 Ibid (1993). s.146
50 Johansson, Lindberg (2017). s.12
51Andersson, Johansson. (2017). s.43
52Ibid. s.43
erfarenhet av världen, desto mer underbyggt och relevant kan vi handla i olika sammanhang.
Därför menar jag att det inte är helt irrelevant att tänka sig att dessa erfarenheter som jag har gjort i detta ämne, kan bidra till insikter i ett helt annat.
Referenslista
Andersson, Joakim, Johansson, Marléne (2017). Händig, skicklig och konstfärdig –Slöjdkunnande i interaktion. Forskning om undervisning och lärande, vol 5, nr 1, ss. 26-46
Borg, Kajsa, Utvecklingslinjer och bildningsideal i skolslöjden-summering, i Slöjd bildning &kultur Om pedagogisk slöjd i historia och nutid. Hartman, Sven (Red) (2014). Stockholm: Carlssons Bokförlag.
Chang, Heewon (2008). Autoethnography as Method. New York: Routledge.
Denscombe. Martyn (2018). Forskningshandboken. För småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Lund: studentlitteratur AB.
Hartman, Sven red (2014). Slöjd bildning &kultur. Om pedagogisk slöjd i historia och nutid. Stockholm:
Carlssons Bokförlag.
Holmberg, Annelie, Hasselskog, Peter. Slöjden och slöjdämnet på 2000-talet, i Slöjd bildning & kultur Om pedagogisk slöjd i historia och nutid. Hartman, Sven (Red). (2014). Stockholm: Carlssons
Bokförlag.
Ingold, Tim. (2006). Walking the Plank: Meditations on a Process of Skill, i Defining Technological Literacy:
Towards an Epistemological framework. (Red). J.R Dakers, pp. 65-80. New York: Palgrave Macmillan.
Johansson Marlene & Lindberg Viveka Att lära sig se trådraken –om tvekan och fokusförskjutning på väg mot förändrat kunnande. Techne Serien A: 24(1), 2017, 1-16.
Molander, Bengt. Kunskap i handling (1993). Bokförlaget Daidalos Ab. Göteborg.
Pink, Sarah (2015). Doing Sensory Ethnography. Sage Publications. Los Angeles, London, Washington DC, New Delhi, Singapore.
Sigurdsson, Erik (2014). Det sitter i väggarna. En studie av trä-och metallslöjdsalens materialitet, maskulinitet och förkroppsliganden. Umeå: Umeå universitet.
Skolverket. Lgr 11 (2019). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, reviderad 2019. Stockholm: Skolverket.
Sturken, Marita, Cartwright, Lisa (2009). Practices of looking: an introducktion to visual culture (2 uppl.) USA: Oxford University Press.
Wolff, Colette. (1996). The art of manipulating fabrics. USA: Penguin Random House LLC.
Bilaga
Bilaga 1
I denna bilaga presenteras bilder på resultatet av mitt praktiska arbete.
Bild 16: Visar ”sömlös” lek med materialkombination.
Bild 15: Visar mina första provbitar där textil och trä ska nå ett liknande uttryck. Här har mönstermallen med konkava bågar använts.
Bild 17: Visar textilprov där mönstermallar med
!
Bild 18: Visar ofärdigt prov på materialkombination. Mönstermallar med stor konkav och konvex båge i kombination.
Bild 20: Visar textilprov med test av träapplikation.
Provar den traditionellt textila applikationstekniken som en väg för materialintegration.
Bild 19: Visar prov i trä med textilapplikation. Här provade jag att börja i trä och sedan tolka i textil.
Det var mycket svårt att få till trådraken på diagonalen.
