Europeiska unionen fortsätter att växa

(1)

Europeiska unionen

fortsätter att växa

(2)

En ständig utvidgning ... 3

Den nu aktuella utvidgningen ... 4

En utvidgning med historiska möjligheter ... 4 En utvidgning baserad på europeiska värderingar ... 8 En utvidgning som har förhandlats fram ... 10 En utvidgning där kvaliteten har högsta prioritet ... 11

En ambitiös utvidgning ... 12

En utvidgning med uppbackning ... 13

En noga övervägd utvidgning ... 18

En utvidgning som fortsätter? 23

Läs mer 23

(3)

En ständig utvidgning …

I artikel 49 i Fördraget om Europeiska unionen sägs att varje europeisk stat som respekterar principerna om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen får ansöka om att bli medlem av unionen.

1952 1973 1981

1986 1990 1995

12 12 15

6 9 10

naturlig följd av EU:s grundläggande karaktär.

EU:s framgångar och de värderingar som ligger till grund för unionen har i olika omgångar lockat länder med mycket varierande ekonomisk och politisk bakgrund att bli medlemmar.

Integreringen av dessa länder har varje gång fördjupat EU:s kvalitet för såväl de gamla som de nya EU-län- derna.

Varje utvidgningsomgång har med- fört positiva effekter för Europas medborgare, nya möjligheter för europeiska företag och ett mer utbrett erkännande av europeiska normer om allt från konsument- och miljöskydd till politiska rättigheter och social välfärd. Denna organiska tillväxt har berikat hela Europa.

Europeiska unionen har expanderat ända sedan EU upprättades i början av 1950-talet. De ursprungliga medlemmarna uppmanade de europeiska folk “som delar deras idéer att ansluta sig till deras strävan”. Sedan dess har EU i olika omgångar växt från de ursprungliga sex medlemmarna till nio, tio, tolv och så småningom till de nuvarande 15.

Och det här är en process som fort- sätter. I dagsläget håller EU på att förhandla med ytterligare tolv länder och förbereder förhandlingar med Turkiet. Dessa kommer att inledas så snart Turkiet uppfyller de politiska anslutningskriterierna som bl.a.

omfattar respekt för de mänskliga rättigheterna.

Denna senaste utvidgning är en

(4)

När den nu aktuella utvidgningen är fullbordad kommer EU:s medborgare att kunna bo, röra sig fritt och arbeta inom ett territorium som sträcker sig från Östersjön till Svarta havet, och från Nicosia till Kiruna.

Företagen kommer att kunna bedriva sin verksamhet enligt standardisera- de regler på världens största gräns- lösa marknad.

När dagens skolbarn blir vuxna kommer de kanske att leva i en europeisk union som består av 30 eller ännu fler länder, med fler än 20 språk, med en unik blandning av kulturer och en känsla av solidaritet mellan mer än 500 miljoner människor.

EU:s tidigare utvidgningar ägde rum i ett delat Europa. I och med den här utvidgningen har man chansen att återförena kontinenten.

EU kommer att ta emot länder som sinsemellan är mycket olika: det handlar både om små öar i Medelha- vet, f.d. satellitstater till Sovjetunio- nen och till och med forna sovjetiska republiker. Det sker i en situation där EU:s egna politiska strategier och arbetsmetoder genomgår en snabb utveckling. Och det utgör ett tillfälle att befästa den politiska stabiliteten och välståndet för alla europeiska medborgare, eftersom integrationen minskar riskerna för konflikter.

En ökad levnadsstandard i de framtida medlemsländerna och harmonise- rade regler på en utvidgad inre marknad kommer också att skapa nya möjligheter för exportörer och impor- törer från länder utanför EU. I han- deln med denna stora marknad kom-

En utvidgning med historiska möjligheter …

mer de att kunna förlita sig på enhetliga handelsbestämmelser, en enhet- lig tullsats och enhetliga administrativa förfaranden. Detta kommer att skapa bättre förutsättningar för investeringar och handel – och främja välstånd.

Ett förenat Europa kommer att befäs- ta de underliggande värderingar som EU bygger på – nämligen demokrati, rättsstatsprincipen, respekt för de mänskliga rättigheterna och skydd för minoriteter – så att EU kan spela en ännu större roll på den internationella politiska och ekonomiska arena som i allt högre grad påverkar den värld vi alla lever i.

Den nu aktuella utvidgningen …

(5)

Land Befolkning Yta (miljoner) (1 000 km²)

Bulgarien 8,2111 Bulgarien grundades 681 av khanen Asparuch som en av de första stater- na i Europa. Huvudstaden Sofias historia går tillbaka 5 000 år och de senaste 100 åren har dess befolkning multiplicerats med hundra. Framstå- ende bulgarer på senare tid är till exempel 1981 års Nobelpristagare i lit- teratur Elias Canetti, professor John Atanasoff, som 1939 byggde värl- dens första elektroniska digitala dator, skridskoåkaren Ivan Dinev, fotbollsspelaren Hristo Stoichkov, violinisten Milena Djekova och teaterre- gissören Mladen Kisselov.

Tjeckien 10,3 79 Efter att som kungadömet Böhmen ha haft ett stort inflytande på Europas historia och efter 300 år under Habsburgarnas styre tillhörde det moderna Tjeckoslovakien de tio mest utvecklade industriländerna före andra världskriget. Förutom presidenten och pjäsförfattaren Vaclav Havel kan bland andra framstående tjecker nämnas den berömde Sankt Wenceslas, den religiöse 1400-talsreformatorn Jan Hus, renässanspedagogen Comeni- us, 1800-talets jugendmålare Alfons Mucha, kompositörerna Dvorák och Smetana, idrottarna Emil Zatopek och Martina Navratilova, samt filmregis- sören Milos Forman, som vann Oscarstatyetter för filmerna ”Gökboet” och

”Amadeus”.

Estland 1,4 45 Esterna tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen och slog sig ned i sitt land under bronsåldern. De har lyckats bevara sitt språk och sin identitet sedan dess, även om en första självständig estnisk nation inte uppstod förrän 1918. Sedan landet åter blev självständigt 1991 har det ytterligare befäst den egna identiteten, men skickar samtidigt ut kulturambassadörer i värl- den: den estniske kompositören Arvo Pärt bor och arbetar i Tyskland, topp- modellen Carmen Kass arbetar över hela världen och det estniska bidraget vann Eurovisionsschlagerfestivalen 2001.

Cypern 0,7 9 Cypern har alltid legat vid korsvägen mellan Europa, Asien och Afrika. År 1191 gifte sig Rikard Lejonhjärta med Berengaria av Navarra i Limassol, där hon kröntes till drottning av England. Ön bär fortfarande många spår av de romerska, bysantinska, gotiska och venetianska civilisationer som blomstra- de där. I dag har man världens femte största handelsflotta, räknat i antal Cypernflaggade fartyg.

^

KANDIDATERNA

(6)

Lettland 2,4 65 Lettlands huvudstad Riga grundades av Tyska orden år 1201. Alltsedan dessa tidiga dagar har letterna haft kontakter med resten av världen – Ventspils är en av de gamla hanseatiska hamnarna. Sedan Lettland åter blev självständigt 1991 har landet energiskt återupprättat dessa kontakter – via handel, politiska förbindelser och så vitt skilda personer som cyklisten Romans Vainsteins, den olympiska guldmedaljören i gymnastik Igors Vihrovs, popsångerskan Linda Leen och musikern Raymond Pauls.

Litauen 3,7 65 Universitetet i huvudstaden Vilnius är ett av de äldsta i Europa och kontinentens geografiska centrum ligger i den litauiska byn Bernotai. En gång omfattade Litauen ett imperium som sträckte sig nästan ända till Svarta havet. I dag försöker Litauen återigen bli en del av ett Europa som omfattar hela kontinenten. Det är hemland för schackmästaren Aloyas Kveinys och cyklisten Raimondas Rumsas.

Ungern 10,1 93 Franz Liszt, Béla Bartok och Zoltan Kodaly är några av de mest berömda musikprofilerna från denna tusenåriga stat, som gränsar till Österrike och som var skådeplats för en väpnad revolution mot stalinismen och järnridåns fall. Från Ungern kom också uppfinnaren av kulspetspennan Ladislao José Bíró, 1800-talsmatematikern och filosofen János Bolyai och Tivadar Puskás, som installerade den första europeiska telefonväxeln i Paris 1879.

Malta 0,4 0,3 Denna strategiskt belägna ö har varit bebodd i mer än 7 000 år och i tur och ordning influerats av fenicier, romare, araber, normander, spanjorer, fransmän och britter. Det maltesiska språket är till stor del semitiskt och är det enda semitiska språk som skrivs med latinska bokstäver. Sedan själv- ständigheten 1964 har Malta framgångsrikt utvecklat sin tjänstesektor, främst turism, finansiella tjänster och transport. Man har också utvecklat en tillverkningssektor för bl.a. högteknologisk elektronik.

Polen 38,7 313 Polen är absolut det största av de kandidatländer som har inlett förhand- lingar och befann sig redan före medeltiden i huvudfåran av Europas kulturella utveckling. Landet skapade en modell för liberal demokrati och respekt för minoriteters rättigheter och har försett Europa med stora kul- turpersonligheter, från astronomen Kopernikus, som 1543 bevisade att jor- den inte utgjorde universums centrum, till Chopin och framstående filmre- gissörer som Andrzej Wajda.

(7)

Rumänien 22,5 238 Rumäniens eleganta och kultiverade huvudstad Bukarest brukade kallas lilla Paris. Sedan 1989 har landet återupprättat sina förbindelser med den del av Europa som haft ett så stort inflytande på dess historia (landets namn och språk är bara två av de mest uppenbara kopplingarna) och utveckling. Skulptören Brancusi, pjäsförfattaren Ionesco och kompositören Enescu är några av de mer nutida bekantskaperna, liksom fotbollsstjärnan Gheorghe Hagi (som spelar för Galatasaray i Turkiet), OS-löparen Gabriela Szabo och gymnasten Simona Amanar. Men Rumänien har också behållit mycket av sin transsylvanska karaktär och i bergskedjan Karpaterna finns fortfarande lodjur, björn, stenget och stenbock.

Slovenien 2,0 20 Slovenien var den första republik som bröt sig ur Jugoslavien när järnridån föll och den första att försöka skapa sig en ny tillvaro i Europas mitt. Den pittoreska huvudstaden Ljubljana bär flera spår av kopplingarna till Italien och Österrike. Landets välorganiserade ekonomi och moderna industri har skapat många nya kontakter – men det har också OS-skytten Rajmond Debevec och författaren Brina Svit. I Slovenien tillverkas också goda viner och landet har Europas mest uppseendeväckande underjordiska grottor i Postojna.

Slovakien 5,4 49 Ett av världens nyaste länder, som grundades först 1993 efter att ha brutit sig ur Tjeckoslovakien. Dess historia omfattar fortet Spissky hrad, som är upptaget på Unescos världsarvslista och är Centraleuropas mest omfattande medeltida fästningssystem, och en period då det var säte för det habs- burgska riket. Några slovaker som har gjort sig bemärkta i den moderna världen är operatenoren Peter Dvorsky och simmerskan Martina Moravco- va.

Turkiet 63,7 775 Det största av kandidatländerna i fråga om storlek och folkmängd. Istanbul, som är Europas största stad, var först huvudstad i det bysantinska tusenåriga riket och därefter i det ottomanska riket från slutet av medeltiden fram till bör- jan av 1900-talet. Turkiet var många civilisationers vagga och målet för många folkvandringar från öst och väst. Landet har i flera tusen år haft ett starkt inflytande på Europas historia. Sedan 1920-talet, då Kemal Atatürk upprättade den moderna turkiska staten, har det också spelat en alltmer inflytelserik roll i europeiska och internationella angelägenheter, inte minst som en viktig medlem av Nato. Den unga generationen turkar, däribland pianisten Fazil Say, som spelar såväl klassisk musik som jazz, och popsångaren Tarkan, är världsmed- borgare.

KANDIDATERNA

(8)

En viktig utmaning i samband med utvidgningen är därför att se till att EU:s värderingar och normer till fullo vidmakthålls när unionen växer. Så även om EU bjuder in nya medlemmar framhåller man att de måste respektera EU:s värderingar och anta alla EU:s bestämmelser, förfaranden och villkor – det som på franska bru- kar kallas acquis (ung. ”vad som har uppnåtts”).

För att under denna senaste tillväxt- fas bevara EU:s grundläggande karaktär uppmanas kandidatländer- na att – vid sidan av de många ekonomiska, politiska och sociala reformer som de på senare år redan har infört – anpassa sina nationella regler och förfaranden till EU.

En utvidgning baserad på europeiska värderingar …

VILLKOREN FÖR ANSLUTNING

• Vid sitt möte i Köpenhamn 1993 slog Europeiska rådet fast att ”anslutning kommer att äga rum så snart ett land kan påta sig de skyldigheter som ett medlemskap medför och uppfyller de ekonomiska och politiska villkoren”. Samtidigt fastställdes ”Köpenhamnskriterierna” för medlemskap: stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter; en fungerande marknadsekonomi liksom kapacitet att hantera det konkur- renstryck och de marknadskrafter som råder inom unionen; samt förmåga att uppfylla de skyldigheter som följer av medlemskapet, inbegripet att ansluta sig till den politiska, ekonomiska och monetära unionens mål.

• Vid sitt möte i Madrid 1995 slog Europeiska rådet fast att varje kandidatland måste anpassa sina administrativa strukturer så att EU-lagstiftningen inte bara införlivas på ett tillfredsställande sätt med den nationella lagstiftningen, utan också så att lämpliga administrativa och rättsliga strukturer faktiskt tillämpas. Detta är en förutsättning för det ömsesidiga förtroende som ett EU-medlemskap kräver.

• Vid sitt möte i Helsingfors 1999 sade Europeiska rådet vidare att kandidatländerna ”måste dela Euro- peiska unionens värderingar och mål enligt fördragen”. Kandidatländerna uppmanades också lösa eventuella återstående gränskonflikter och man betonade vikten av en hög standard när det gäller kärnsäkerhet.

• Vid Europeiska rådets möte i Nice 2000 uppmanades kandidatländerna ”att fortsätta och att påskyn- da de reformer som är nödvändiga för att förbereda sig för anslutning”.

(9)

Utvidgningen kommer att bidra till att för framtida generationer säkra de värderingar som Europeiska unionen bygger på, dvs.

demokrati,

rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Sedan 1998 gör EU en noggrann bedömning av kandidatländernas framsteg och man kontrollerar regel- bundet hur långt de har kommit i sina förberedelser på så skilda områ- den som telekommunikation och beskattning, fiske och finansiell kontroll, energi och ekonomisk och monetär union.

I början var syftet att hjälpa kandi- datländerna att förstå EU:s regler och närmare slå fast vilka problem som måste lösas när de antar och tillämpar gemenskapens regelverk. I dag handlar det också om att följa deras framsteg allteftersom förhand- lingarna framskrider.

EU:s REGELVERK

I anslutningsförhandlingarna är EU:s lagsamling indelad i följande 31 kapitel:

1: Fri rörlighet för varor 2: Fri rörlighet för personer 3: Fri rörlighet för tjänster 4: Fri rörlighet för kapital 5: Bolagsrätt

6: Konkurrenslagstiftning 7: Jordbruk

8: Fiske

9: Transportpolitik 10: Beskattning

11 : Ekonomisk och monetär union

12: Statistik 13: Socialpolitik och

sysselsättning 14: Energi 15: Industripolitik

16: Små och medelstora företag 17: Vetenskap och forskning 18: Utbildning

19: Telekommunikation och informationsteknik 20: Kultur och politik på det

audiovisuella området 21: Regionalpolitik och

samordning av instrument i strukturpolitiken

22: Miljö

23: Konsumentskydd och hälsoskydd

24: Samarbete i rättsliga och inrikes frågor

25: Tullunion 26: Yttre förbindelser

27: Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 28: Finansiell kontroll 29: Finans- och budgetfrågor 30: Institutioner

31: Övriga

(10)

Kandidatländerna har inlett förhand- lingar med EU för att uppnå en över- enskommelse om när och hur de enskilda länderna kan ansluta sig.

Förhandlingarna förs mellan minist- rar från EU-länderna och kandidat- länderna och förväntas resultera i anslutningsfördrag.

När ett anslutningsfördrag har upp- rättats skall EU:s ministerråd godkän-

na det och Europaparlamentet ge sitt samtycke. Därefter skall EU-länderna och kandidatlandet ratificera det i enlighet med sina nationella förfa- randen.

När ett fördrag väl har ratificerats träder det i kraft och det är först då kandidatlandet blir ett medlemsland.

En utvidgning som har förhandlats fram …

FÖRHANDLINGAR

Anslutningsförhandlingar inleddes den 31 mars 1998 med sex länder: Cypern, Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och Ungern.

I december 1999 beslutade Europeiska rådet vid sitt toppmöte i Helsingfors att anslutningsförhandling- ar skulle inledas med ytterligare sex kandidatländer: Bulgarien, Lettland, Litauen, Malta, Rumänien och Slovakien. Dessa förhandlingar påbörjades den 15 februari 2000. Rådet bekräftade också att Turkiet är ett kandidatland som är förutbestämt att ansluta sig till EU på grundval av samma kriterier som tilläm- pas för de övriga kandidatländerna, och i mars 2001 godkände EU ett partnerskap för anslutning med Turkiet liknande dem som har ingåtts med övriga kandidatländer.

Vid EU-toppmötet i Nice i december 2000 enades EU:s ledare om att ”ge nya impulser” åt utvidgningsprocessen. Man välkomnade de ”mycket viktiga framsteg” som hade uppnåtts i förhandlingarna och bekräftade än en gång ”principen om differentiering, som bygger på varje enskilt kandidatlands egna meriter”.

Förhandlingarna förs med varje enskilt land och takten i förhandlingarna beror på hur långt kandidatlandet har kommit i sina förberedelser och på hur komplicerade de frågor är som måste lösas. EU har också vid flera toppmöten ställt sig bakom principen om att kandidatländer som inledde förhandlingar först 2000 skall ha en möjlighet att ”komma i kapp”. Varje kandidatland bedöms på egna meriter, sna- rare än enligt en på förhand fastställd tidtabell.

Det går inte att på förhand säga hur länge förhandlingarna kommer att pågå, men vid toppmötet i Nice bedömdes EU ”från slutet av år 2002 kunna ta emot de nya medlemsstater som är klara för medlemskap”. Därmed skulle de nya medlemmarna kunna ansluta i tid till de val till Europaparlamentet som kommer att hållas 2004.

(11)

Förhandlingsprocessen innebär inte att kandidatländerna automatiskt har godkänts. I Helsingfors beslutade Europeiska rådet till exempel att för- handlingar med Bulgarien bara skulle inledas under förutsättning att de bulgariska myndigheterna före utgången av 1999 hade fattat beslut om godtagbara datum för stängning- en av reaktorerna 1–4 vid kärn- kraftsanläggningen i Kozloduy och att landet kunde styrka att betydande framsteg gjorts i den ekonomiska reformprocessen. För Rumänien kräv- des att landet kunde styrka att kon- kreta åtgärder vidtagits rörande bud- getanslag till och strukturreformer av barnhemsväsendet, liksom lämpliga åtgärder för att komma till rätta med den makroekonomiska situationen.

Eftersom EU:s regelverk befinner sig i ständig förändring (det sker till exempel en betydande utveckling när det gäller områden som rättsliga och inrikes frågor, försvar och sysselsättning) måste förhandlingsprocessen ha inbyggda ”kontrollstationer” där man säkerställer att hänsyn tas till den senaste utvecklingen.

För att kandidatländerna skall gå vidare i förhandlingsprocessen krävs också att de kontinuerligt fullgör sina åtaganden. Vid toppmötet i Helsing- fors betonades att ”framstegen i för- handlingarna måste gå hand i hand med framstegen när det gäller att införliva regelverket i lagstiftningen, faktiskt genomföra det och se till att det efterlevs”.

Utgångspunkten för förhandlingarna är att varje kandidatland måste anta alla gällande lagar och regler – gemenskapens regelverk är inte för- handlingsbart. I förhandlingarna åtar sig kandidatländerna att före anslutningen anta, tillämpa och kon- trollera efterlevnaden av regelverket.

Faktiska förhandlingar förs bara om de delar av regelverket som kandi- datländerna uppger att de inte kommer att kunna tillämpa fullt ut från och med anslutningen och för vilka de har begärt övergångsbestämmel- ser.

Vissa krav i EU:s miljöbestämmelser kan till exempel bara uppfyllas efter ändringar av industriprocesser eller förbättringar av infrastrukturen som tar tid och kräver stora resurser. EU är därför berett att diskutera s.k. över- gångsbestämmelser som skall vara begränsade och förbundna med stränga villkor.

EU kan också begära övergångsbe- stämmelser om det skulle ligga i unionens intresse.

En utvidgning där kvaliteten har högsta

prioritet …

(12)

I mars 1999 slog Europeiska rådet i Berlin fast följande: “Mot bakgrund av resultatet av förhandlingarna om Agenda 2000 den 24–25 mars vill Europeiska rådet sända ett lugnande budskap till de länder som förhandlar om anslutning.

Utvidgningen fortsätter att vara en historisk prioritering för Europeiska unionen.

Anslutningsförhandling- arna kommer att fortsätta för varje land i dess eget tempo och så snabbt som möjligt.

Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att se till att takten i

förhandlingarna bibehålls i enlighet härmed.”

Kvalitetstänkandet i samband med denna utvidgning garanteras genom EU:s entusiasm och fasta beslutsam- het att göra den till en framgång.

EU insåg redan tidigt betydelsen av den nya fas av Europas historia som inleddes i och med Berlinmurens fall 1989. Man agerade snabbt för att upprätta nya förbindelser med län- derna i Central- och Östeuropa genom att avskaffa importkvoter, bevilja större handelsförmåner och träffa avtal om handel, samarbete och slutligen om anslutning.

Från slutet av 1980-talet har man genom särskilt utformade EU-program förmedlat ekonomiskt stöd och teknisk expertis för att hjälpa länder- na i deras arbete med att reformera och återuppbygga sina ekonomier.

EU blev snabbt den största enskilda källan till handel, bistånd och investeringar och den viktigaste ekonomiska partnern för länderna i regionen – vilket har lett till ett betydande handelsöverskott för EU.

I juli 1997 antog Europeiska kommissionen sitt meddelande om Agen- da 2000, som är en ramstrategi för Europeiska unionens utveckling mot bakgrund av utvidgningen. I medde- landet betonades vikten av direkt stöd som är anpassat till varje kandidatlands särskilda behov.

En ambitiös utvidgning …

Ökad handel

EU:s export EU:s import

1995 1996 1997 1998 1999 2000

150 000 130 000 110 000 90 000 70 000 50 000

(13)

Europeiska unionen gör stora investeringar för att hjälpa till att

modernisera kandidatländernas samhällen, ofta genom kunskapsöverföring och utbildning i nya arbetsmetoder.

En utvidgning med uppbackning …

För att hjälpa kandidatländerna att förbereda sig inför medlemskapet i EU har unionen utformat en strategi inför anslutningen. Som ett led i denna strategi ger EU bistånd och främjar investeringar i kandidatlän- derna i syfte att stimulera en föränd- ring som gör det möjligt för kandi- datländerna att snabbare anpassa sig till EU:s krav och bli medlemmar utan onödiga dröjsmål eller långa övergångsperioder.

EU:s strategi inför anslutningen omfattar följande raminstrument och mekanismer:

•• Associeringsavtal: formella, bila- terala avtal mellan EU och kandi- datländerna som omfattar han- delsfrågor, politisk dialog, tillnärmning av lagstiftning och andra samarbetsområden, däri- bland industri, miljö, transport och tullar.

•• Återkommande rapporter som sammanställs av kommissionen och överlämnas till Europeiska unionens råd och som handlar om de framsteg som varje kandidatland uppnår varje år. Rapporterna utgör underlag för beslut om förhand- lingarna.

•• Partnerskap för anslutning, där man fastställer prioriteringar för varje kandidatlands förberedelser och de olika former av EU-stöd som finns tillgängliga.

•• Kandidatländerna är skyldiga att upprätta ett nationellt program för antagande av gemenskapens regelverk, där de anger hur priori- teringarna i partnerskapet för anslutning skall uppnås, med tid- tabeller och närmare information om mänskliga och ekonomiska resurser.

•• Stöd inför anslutningen, däri- bland Phare-programmet (som omfattar tio av kandidatländerna), stöd till miljö- och transportinve- steringar (ISPA), stöd till jordbruk och landsbygdsutveckling (Sapard), och samfinansiering tillsammans med Europeiska investeringsban- ken och andra internationella finansinstitut.

•• Kandidatländerna tillåts delta i EU:s program och organ.

•• Anslutningsförhandlingarna, där syftet är att fastställa villkoren för varje kandidatlands anslutning till EU och för deras antagande, tillämpning och efterlevnad av gemenskapens regelverk.

•• Europakonferensen, som är ett forum som sammanför kandidat- länderna med EU:s medlemsländer på högre regeringsnivå för att diskutera frågor som utrikes- och säkerhetspolitik, rättsliga och inrikes frågor, regionalt samarbete och ekonomiska angelägenheter.

EU:s direkta ekonomiska stöd inför anslutningen till kandidatländerna i

(14)

att finnas tillgängliga varje år under perioden 2000–2006 via Phare-programmet och två nya instrument inför anslutningen, ISPA (instrument för strukturpolitiska åtgärder inför anslutningen, vilket omfattar transport- och miljöinvesteringar) och Sapard (strukturanpassningspro- grammet för jordbruk och landsbygdsutveckling).

Genom Phare-programmet har sedan 1989 bistånd förmedlats till kandi- datländerna i Central- och Östeuro- pa. Programmet har för närvarande en årlig budget på 1,5 miljarder euro och är inriktat på att hjälpa dem att tillämpa gemenskapens regelverk.

Phare-programmet finansierar institutionell uppbyggnad i syfte att öka kandidatländernas förmåga att tillämpa EU:s regelverk. Via Phare- programmet ställer EU experter till förfogande som kan bistå med råd- givning på kort sikt. Genom upprät- tandet av partnerskap (twinning) sker en mer långsiktig utlåning av tjänstemän från EU-ländernas mini- sterier, regionala organ, offentliga myndigheter och branschorganisatio- ner. Det pågår mer än 300 sådana partnerskapsprojekt, där experter på ort och ställe kan hjälpa till att lösa särskilda lagstiftnings- eller förvalt- ningsproblem som rör jordbruk, ekonomiska frågor, miljö, rättsliga och inrikes frågor och andra prioriteringar

De tusentals EU-projekt som genomförs för att underlätta anpassningen i kandidatländerna är alltifrån stora projekt som omfattar flera länder till små lokala projekt. De har bl.a. syftat till att

• förbättra säkerheten vid kärnkraftverket Kozlo- duy i Bulgarien, med hjälp av utbildning och undersökningar om tidig upptäckt av läckor och utlösning av larm,

• inrätta miljöförvaltnings- och miljövarnings- system längs Donau för att samordna bekämp- ningen av föroreningar i det dussintal länder som floden rinner igenom,

• utbilda tulltjänstemän i hamnen i Tallinn så att de kan skynda på tullhanteringen och samtidigt höja kontrollernas kvalitet,

• inrätta ett återvinningssystem för aluminium- burkar i den polska staden Wroclaw, som en modell som kan tillämpas på andra platser,

• stödja kvinnor som driver företag i landsbygds- områdena i Litauen, minska arbetslösheten och upprätta kontakter och utbildningsmöjligheter,

• stödja romska grupper genom integrationspro- jekt, publikationer, utbildning och socialt understöd till gatubarn,

• höja luftsäkerheten genom utbildningsprojekt för flygbesättningar, flygledare och tillsynsmyn- digheter i kandidatländerna,

• bevilja lån för att bygga ut avloppssystemen i fem provinser i Turkiet.

NÅGRA EXEMPEL PÅ PROJEKT SOM FÅR EU-STÖD

(15)

som fastställts för varje kandidatland i partnerskapet för anslutning.

Genom Phare-programmet ges också stöd till investeringar så att kandi- datländerna skall vara i stånd att tillämpa regelverket. Andra Phare- anslag – till det som kallas ”ekonomisk och social sammanhållning” – går till utvecklingen av de mekanismer och institutioner som varje kandidatland kommer att behöva när det ansluter sig till EU, inte minst för att hantera EU:s regionalstöd.

Genom Sapard ger EU mer än 500 miljoner euro om året i bidrag till jordbruks- och landsbygdsutveckling och delfinansierar projekt valda av kandidatländerna själva på grundval av landsbygdsutvecklingsplaner som har godkänts av EU. I den helt decentraliserade strukturen för att genomföra programmet ingår en Sapard-myndighet, som ackrediterats och godkänts av Europeiska kommissionen och ansvarar för förvaltning och utbetalning.

Genom ISPA ger EU mer än 1 miljard euro om året i bidrag till investeringar i miljö- och transportinfrastruktur.

Varje kandidatland har utformat nationella transport- och miljöstrate- gier som får stöd från ISPA och kommissionen har bl.a. godkänt vattenre- ningsprojekt (i Bydgoszcz, Polen och i Györ, Ungern), avfallshanteringspro- jekt (i Peatri Neamt, Rumänien), vägrenoveringsprojekt (vägkorridor IXB i Litauen) och järnvägsförbätt- ringsprojekt (på sträckan mellan Bra- tislava och Senkvice).

EU stödjer också storskaliga infra- strukturprojekt genom samfinansiering med Europeiska investeringsban- ken och internationella finansinstitut

Phare-programmet gavs 400 miljoner euro till samfinansierade projekt 1998 och 1999 – som jämförelse kan nämnas att Europeiska investerings- bankens utlåning i Central- och Östeuropa uppgick till 2,17 miljarder euro enbart under 1999 och banken har en utlåningspotential på 16 miljarder euro för perioden 2000–2007 i dessa länder.

År 2000 godkände EU också stöd inför anslutningen på 95 miljoner euro till Cypern och Malta under perioden 2000–2004, och även dessa länder kan utnyttja Europeiska inve- steringsbankens finansieringsprogram, bl.a. dess finansieringsprogram för Medelhavsländerna på 6,42 miljarder euro. EIB:s lån till Cypern uppgick till 200 miljoner euro 2000.

EU har fördubblat sitt direkta ekonomiska stöd till Turkiet. Från och med 2001 har det årliga anslaget till Tur- kiet fastställts till 15 % av EU:s totala utgifter för Meda-programmet (för stöd till Medelhavsområdet). Utöver detta ges ett årligt stöd på i genom- snitt 50 miljoner euro till strukturreformer, institutionell uppbyggnad och investeringar som föranleds av regelverket. EIB beviljar också lån för att stärka tullunionen mellan EU och Turkiet, och Turkiet har rätt att utnyttja EIB:s finansieringsprogram på 6,42 miljarder euro för Medelhavs- länderna. EIB har också beviljat ett lånepaket värt 600 miljoner euro för återuppbyggnadsarbetet efter jord- bävningarna 1999.

(16)

MILSTOLPAR I EU:s UTVIDGNING

1950 I den s.k. Schumandeklarationen av den 9 maj fastställs de principer för en demokra- tisk europeisk integration som fortfarande utgör EU:s grundval.

1957 Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Lux- emburg och Nederländerna undertecknar Romfördraget och upprättar Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG).

1963 Turkiet undertecknar associeringsavtal.

1973 Danmark, Irland och Förenade kungariket ansluter sig till EG.

1981 Grekland ansluter sig till EG.

1986 Portugal och Spanien ansluter sig till EG.

1987 Turkiet ansöker om medlemskap i EG.

1988 Ungern undertecknar det första handels- och samarbetsavtalet; liknande avtal ingås senare med övriga länder i Central- Ett annat inslag i EU:s strategi inför

anslutningen är att kandidatländer- na får delta i EU:s program och organ. Program som rör utbildning, yrkesutbildning, ungdomar, forskning, energi, miljö, små och medelstora företag och folkhälsa står öppna för kandidatländerna, vilket skapar nya möjligheter för deras medborgare, forskare och företagare och gör deras tjänstemän redo att själva kunna förvalta dessa program efter anslutningen. Under 1998–1999 deltog till exempel mer än 16 000 studenter från kandidat- länderna i Erasmus, som är ett utby-

tesprogram för universitet, och 34 000 deltog i programmet Ung- dom.

Under 2000 avslutades dessutom förhandlingarna om alla de 13 kan- didatländernas deltagande i Europe- iska miljöbyrån och inom kort kommer avtal att ingås med flertalet kandidatländer om deltagande i Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk och andra gemenskapsorgan.

EU:s ekonomiska stöd till kandidatländerna

Kategori 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Phare 1,5 1,5 1,5 1,5 1,5 1,5 1,5

Sapard 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5 0,5

ISPA 1 1 1 1 1 1 1

Stöd efter anslutning 6 8 1 1 1 3 1 5

EU:s totala utgifter

för utvidgningen 3 3 9 1 1 1 4 1 6 1 8

Förenklad översikt över EU:s planerade utgifter för utvidgningen under perioden 2000–2006, miljarder euro.

(17)

1989 Berlinmurens fall; EU upprättar Phare-programmet; Europeiska kommissionen antar ett yttrande om Turkiet.

1991 Ungern och Polen undertecknar de första Europaavtalen (som ratificeras 1994); liknande avtal ingås senare med övriga län- der i Central- och Östeuropa.

1993 Europeiska rådet enas vid sitt möte i Köpenhamn om anslutningskriterier; Euro- peiska kommissionen antar yttranden om Cypern och Malta.

1994 Europeiska rådet enas vid sitt möte i Essen om en strategi inför anslutningen.

1995 Österrike, Finland och Sverige ansluter sig till EU.

1996 Slutfasen i tullunionen mellan Turkiet och EU träder i kraft.

1997 Europeiska kommissionen antar Agenda 2000 och yttranden; Europeiska rådet enas vid sitt möte i Luxemburg om att utvidgningsprocessen skall inledas.

1998 Mars: Anslutningsprocessen inleds, partnerskapen för anslutning antas, anslut- ningsförhandlingar inleds med Cypern, Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och Ungern. En europeisk strategi för Turkiet lanseras.

Oktober: Malta beslutar att åter ta upp sin ansökan om medlemskap.

November: Europeiska kommissionen antar de första återkommande rapporterna om kandidatländerna.

December: Europeiska rådet godkänner vid sitt möte i Wien Europeiska kommissionens återkommande rapporter.

1999 Februari: Europeiska kommissionen lägger fram en uppdatering av sitt yttrande om Malta från 1993.

Mars: Europeiska rådet antar vid sitt möte i Berlin budgetplanen för perioden 2000–2006, vilken inbegriper anslag inför anslutningen och anslutningsrelate- rade utgifter.

Oktober: Europeiska kommissionen antar en andra omgång återkommande rapporter och reviderar partnerskapen för anslutning.

December: Europeiska rådet bekräftar vid sitt möte i Helsingfors anslutningsproces- sens allomfattande natur, beslutar att inleda anslutningsförhandlingar med ytterligare sex kandidatländer och bekräf- tar att Turkiet är ett kandidatland som är förutbestämt att ansluta sig till unionen.

2000 Februari: Anslutningsförhandlingar inleds formellt med Bulgarien, Lettland, Litauen, Malta, Rumänien och Slovakien.

November: Europeiska kommissionen antar en tredje omgång återkommande rapporter och lägger fram ett förslag till ett partnerskap för anslutning med Turki- et; kommissionen föreslår också en strategi inför ”slutomgången” i utvidgningen som innehåller ett utkast till en tidtabell för slutförhandlingarna.

December: Europeiska rådet godkänner vid sitt möte i Nice kommissionens rapporter och den nya utvidgningsstrategin;

rådet antar även ”Nicefördraget”, som medför att EU:s beslutsförfaranden revide- ras för att bana väg för utvidgningen.

2001 Januari: EU:s nya utvidgningsstrategi trä- der i kraft. Den innefattar en ”färdplan”

för förhandlingarna om de återstående kapitlen under de svenska, belgiska och spanska ordförandeskapen i EU.

(18)

Goda sysselsättningsmöjligheter i hemlandet är en viktig faktor för att minska invandringstrycket.

En utvidgning av det här slaget – som omfattar så många och så olika länder – är en utmaning. EU och kan- didatländerna är medvetna om detta och har tänkt igenom hur man skall tackla situationen. Det har uppstått frågor, bl.a. om de potentiella riskerna för massinvandring, ökad brottslighet, lägre miljöstandarder, social dumpning, sämre konsumentskydd och hotet mot den kulturella identiteten. Dessa frågor är naturliga, men de går att besvara.

På grund av skillnaderna i välstånd mellan olika länder i Europa finns det i vissa EU-länder en oro för massinvandring från de nya medlemsländer- na, med en därav följande rädsla för att billig arbetskraft kommer att hota sysselsättningen eller pressa ned lönerna, att trycket på sjukvård och social service kommer att öka och även att etniska motsättningar skulle kunna äventyra den sociala stabiliteten.

Vid en närmare analys förefaller denna oro vara överdriven. När Spa- nien och Portugal blev medlemmar 1986 fanns det en oro för att rikare länder i närområdet skulle få uppleva en massinvandring. I själva verket skedde det motsatta: antalet spanska och portugisiska arbetstagare i Frankrike minskade. En utvidgning förstärker de flesta människors naturliga benägenhet att stanna kvar nära hemorten, eftersom den ökar väl- ståndet i de nya medlemsländerna så att människor kan dra nytta av de nya möjligheter som skapas där.

Irlands inträde i EU ledde till att landets ekonomi fick ett stort uppsving och satte punkt för landets långa tradition som utvandringsland.

Massutvandring är en följd av insta- bilitet och EU:s utvidgning är en faktor för ökad stabilitet. Utvidgningen kommer att försvaga, inte förstärka, tendensen till stora folkförflyttningar.

När det gäller den mest rörliga grup- pen i en befolkning – nämligen unga,

En noga övervägd utvidgning …

(19)

kvalificerade arbetstagare – har löneklyftorna dessutom redan minskat avsevärt. I Ungern, där det är arbetskraftsbrist, närmar sig till exempel den disponibla inkomsten bland unga alltmer unga människors inkomster i Österrike.

En annan farhåga som ofta tas upp i diskussionerna om EU:s utvidgning är att den organiserade brottsligheten kommer att öka. Utvidgningen kommer emellertid inte att underlät- ta narkotikasmuggling, penningtvätt, vapensmuggling, s.k. car-jacking eller terrorism. De nya medlemmarna kommer tvärtom att vara tvungna att införa EU:s bestämmelser om hur dessa problem skall hanteras. EU:s utvidgning kommer därför att bidra till att bekämpa den organiserade brottsligheten med en mer sofistike- rad polisverksamhet, ett starkare stöd för rättsstatsprincipen och en mer välutvecklad kontroll av brottsligheten över hela kontinenten. Risken för brottslighet skulle däremot kunna tillta om utvidgningen försenas, då besvikna kandidatländer skulle kunna hamna i en ond cirkel av låg tillväxt, låga investeringar, brist på utländskt kapital och dystrare fram- tidsutsikter.

Det har också uttryckts oro över att EU kommer att drabbas av massar- betslöshet om företagen flyttar till billigare anläggningar i Central- och Östeuropa. En sådan dramatisk för- ändring är dock högst osannolik. De västeuropeiska företagen är redan väl etablerade i kandidatländerna.

Volkswagen har tillverkat bilar i Slo- vakien sedan 1991, Siemens, Suchard och ABB gjorde omfattande investeringar under 1990-talets första hälft, Alcatel har upprätthållit sina väleta-

investera där. De livliga affärskontak- terna med kandidatländerna det senaste decenniet har inte lett till någon åderlåtning av sysselsättning- en i EU. De flesta investeringarna i regionen har tillkommit utöver övriga investeringar i syfte att dra nytta av de nya marknaderna och förebådar vad som mycket väl kan vara ett gyl- lene tillfälle för Europa såväl ekonomiskt som politiskt. I stället för att minska den ekonomiska aktiviteten i EU kommer utvidgningen tvärtom att hjälpa till att frigöra denna potential och möjliggöra ökad handel, en starkare tillväxt och fler arbetstillfällen i hela det utvidgade EU.

Pessimister har hävdat att utvidgningen kommer att få negativa effekter på EU:s eftersatta områden, att klyftorna kommer att öka mellan rika och fattiga regioner och att de EU- regioner som släpar efter kommer att dras ned till samma nivå som länder- na i Central- och Östeuropa när det EU-stöd som de får i dag i stället ges till de nya medlemmarna. Erfarenhe- ten talar emot detta scenario: efter varje utvidgning av EU har de regionala skillnaderna minskat, inte ökat, och detta oavsett om de nya medlemmarna har varit rika eller något fattigare. Mellan 1950 och 1990 minskade skillnaderna mellan EU- länderna med två tredjedelar och skillnaderna mellan regionerna med mer än hälften – även när EU tog emot avsevärt fattigare länder som Irland, Portugal och Grekland. I stäl- let för att bromsa EU bidrog de nya medlemmarna till att accelerera unionens utveckling, genom att uppvisa en tillväxt som låg långt över EU- genomsnittet och som främjades av ökad handel och investeringar. Ett framgångsrikt och blomstrande EU

(20)

Som ett led i utvidgningsprocessen hjälper EU kandidatländernas polismyndigheter och rättsväsende att förbättra bekämpningen av organiserad brottslighet.

EU kommer investeringarna där inte automatiskt att beröva andra medlemmar i EU deras anslag för andra ändamål. Investeringar för att höja miljöstandarden i kandidatländerna kommer att medföra fördelar för hela Europa: föroreningar stannar ju inte vid nationsgränserna. Insatser för att höja standarden kommer dessutom att leda till en orderingång hos väst- europeiska tillverkare och exportörer.

I vissa avseenden kommer utvidgningen att berika naturen i EU. Kan- didatländerna har många naturresur- ser som på ett betydelsefullt sätt kommer att bidra till den europeiska kontinentens ekosystem – stora områden av oförstörd och väl beva- rad natur och en lång tradition av att bevara biologisk mångfald och främ- ja naturskydd.

Utvidgningen kommer inte heller att leda till en oförutsedd ökning av EU:s budget. Den kommer inte heller att Oron för att billiga livsmedel från

lågkostnadsproducenter i de nya medlemsländerna kommer att dum- pas i EU är också överdriven. EU:s jordbrukssektor har gynnats av han- deln med kandidatländerna. Mer sofistikerade distributionsprocesser i kombination med stora bidrag gjorde att EU:s jordbrukare kunde öka sin jordbruksexport till kandidatländer- na i början av 1990-talet, och 1999 uppgick EU:s handelsöverskott för jordbruksprodukter till ca 1,5 miljarder euro i förhållande till de länder som nu förhandlar. Jordbruket i kan- didatländerna har en stor potential och den kommer till stor del att kunna frigöras med hjälp av know- how, bidrag och utrustning från Väst- Europa. Detta kommer emellertid att utgöra en möjlighet, inte ett hot.

Det kommer att krävas förbättringar av miljön i kandidatländerna, men tvärtemot den oro som har uttryckts i

EKA

Anslutning till EU och tillväxt

Årlig BNP-tillväxt (%)

År efter anslutningen År efter anslutningen

EU Irland Spanien Portugal

Exempel på ekonomisk tillväxt när mindre välbärgade länder tidigare har anslutit sig till Europeiska unionen. Årlig procentuell till- växt i BNP. Grekland anslöt sig till EU 1981och behövde längre tid för att komma upp till EU:s tillväxtnivå, men landet har sedan slutet av 1990-talet haft en ekonomisk tillväxt som legat över EU-genomsnittet och har kunnat ansluta sig till den gemensamma valutan, euron.

9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 -1 -2 9

8 7 6 5 4 3 2 1 0 -1 -2

1973 1974 1975 1976 1977 1978 1986 1987 1988 1989 1990 1991

Årlig BNP-tillväxt (%)

(21)

dominera utgiftssidan och leda till minskade anslag för andra åtgärder.

Enligt rådets överenskommelse vid mötet i Berlin i april 1999 skall 21,84 miljarder euro under en sjuårsperiod ges för att hjälpa kandidatländerna att förbereda sig för en anslutning och 58,07 miljarder euro under en femårsperiod för att bidra till att täcka kostnaderna för utvidgningen efter det att kandidatländerna har blivit medlemsländer. Under denna period kommer den genomsnittliga EU-budgeten att uppgå till ca 90 miljarder euro och inte mer än 16 % kommer årligen att avsättas för utvidgningen. Det innebär att det återstår 84 % för alla andra åtgärder som EU beslutar sig för att finansie- ra. EU:s stöd till kandidatländerna kommer dessutom att stimulera deras ekonomier och skapa en kort- siktig efterfrågan på varor och tjäns- ter från EU och mer långsiktiga möj- ligheter för deras ekonomier att uppnå den genomsnittliga BNP- nivån i EU.

När det gäller dessa och andra områ- den där farhågor eventuellt kan upp- stå ser EU till att utvidgningen inte skapar utan löser problem. Kommis- sionen godkände därför i maj 2000 en informationsstrategi rörande utvidgningen som kommer att omfat- ta alla länder i EU och kandidatlän- derna och som kommer att kosta 150 miljoner euro fram till 2006. Det främsta målet är att upplysa allmän- heten om skälen till utvidgningen och om dess sannolika effekter och utmaningar, samt att inleda en direkt dialog med allmänheten. Tonvikten skall ligga på saklig information och merparten av informationsverksam- heten skall decentraliseras till varje enskilt land för att säkerställa att rätt budskap når fram till rätt målgrupp på rätt sätt.

Insatserna är höga, möjligheterna enorma och EU är fast beslutet att se till att möjligheterna med utvidgningen kan förverkligas, så att den medför fördelar för både dagens och EU utgifter för utvidgningen i förhållande till EU:s totala utgifter

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

EU:s totala utgifter 97 99 105 107 109 112 114

EU:s utgifter för

utvidgningen 3 3 9 1 1 1 4 1 6 1 8

% av EU:s utgifter som är

knutna till utvidgningen 3 3 9 1 1 1 3 1 4 1 6

Förenklad översikt baserad på EU:s långsiktiga budget år 2000, miljarder euro.

Reviderade siffror från Europeiska kommissionen i början av 2001 visade att de utvidgningsrelaterade utgifterna för 10 länder år 2006 skulle ligga i storleksordningen 16–25 miljarder euro, vilket skulle utgöra 22 % av EU:s totala utgifter. Även en eventuell ökning av de utvidgningsrelaterade utgifterna till denna nivå skulle emellertid inte pressa upp EU:s totala utgifter till den högsta tillåtna nivån på 1,27 % av EU:s BNP – det skulle fortfarande finnas en marginal för att täcka utgifterna i samband med andra kandidatländers anslutning.

(22)

DAGORDNINGEN FÖR UTVIDGNINGEN — EN ÖVERSIKT ÖVER VAD SOM HÄNDER HÄRNÄST

Första halvåret 2001

I EU:s utvidgningsstrategi prioriteras förhandlingarna om fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, samt bolagsrätt, kultur och politik på det audiovisuella området, socialpolitik och sysselsätt- ning, miljö och yttre förbindelser.

Samtidigt har det svenska ordförandeskapet för avsikt att inleda förhandlingar om de flesta av de åter- stående kapitlen med de kandidatländer som inledde förhandlingar 2000.

Andra halvåret 2001

I utvidgningsstrategin prioriteras förhandlingar om konkurrenspolitik, transportpolitik, energi, beskattning, tullunionen, jordbruk (särskilt veterinära och fytosanitära frågor), fiske, rättsliga och inrikes frågor och finansiell kontroll (förutom eventuella frågor som inte har behandlats under det föregående halv- året).

Det belgiska ordförandeskapet kommer att ansvara för beslut om att inleda förhandlingar om de kapitel som eventuellt återstår med de medlemmar som inledde förhandlingar 2000.

2002

I utvidgningsstrategin prioriteras förhandlingar under det första halvåret 2002 om återstående frågor rörande jordbruk, regionalpolitik och strukturpolitiska instrument, finans- och budgetfrågor, institutio- nerna och “viktiga olösta frågor från andra kapitel”.

Det spanska ordförandeskapet kommer att ansvara för att leda processen under denna avgörande period.

Det bör vara möjligt att avsluta förhandlingarna under 2002 med de kandidatländer som uppfyller alla villkoren för medlemskap.

2003

Om förhandlingarna har avslutats måste det anslutningsfördrag som de har lett fram till ratificeras av EU:s medlemsländer och kandidatländerna.

2004

Val till Europaparlamentet kommer att hållas i juni 2004. EU hoppas att en del nya stater skall ha anslutit sig i tid för att kunna delta i dessa val.

Höga miljöskyddskrav

(23)

Under kommande år kan det tänkas att andra länder ansöker om medlemskap i EU. EU skall enligt planer- na vara redo att välkomna de första nya medlemsländerna från och med- slutet av 2002. Det är emellertid allt- för tidigt att säga när denna fas i utvidgningen, med de 13 nuvarande kandidatländerna, kommer att vara avslutad och när man kan inleda för- handlingar med nya sökande.

EU är nu mitt uppe i undertecknan- det av stabilitets- och associeringsavtal med länderna på västra Balkan

och har ställt i utsikt en framtida EU- anslutning av dessa länder på vissa villkor. Det är emellertid av grundläg- gande vikt för varje eventuell utvidgning av EU att unionens karaktär bevaras och att den ökade levnadsstandard som unionen har lyckats uppnå för sina medborgare inte äventyras.

Den nu aktuella utvidgningen känne- tecknas därför av en balans mellan entusiasm och försiktighet. Det är Europas framtid som skapas.

En utvidgning som fortsätter?

Läs mer

☛ Dokument, nyheter och annan information om de frågor som behandlas i denna bro- schyr finns på webbplatsen för Europeiska kommissionens generaldirektorat för utvidgning:

europa.eu.int/comm/enlargement

(24)

Europeiska unionen fortsätter att växa

Serien: Europa på väg

Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer 2001 — 23 s. — 16,2 x 22,9 cm

ISBN 92-894-0781-6

Europeiska unionen är en dynamisk organisation i ständig förändring. Från att år 1950 ha haft sex medlemmar växte EU 1995 till 15 medlemmar. I dag, i början av det nya millenniet, gör sig EU redo att återigen nästan fördubbla sitt medlemsantal. Det är förknippat med utmaningar att ta emot denna nya våg av medlemmar – dvs. länderna i Central- och Östeuropa, Cypern, Malta och Turkiet. EU måste se till att anslutningen av nya medlemmar inte leder till att dess verksamhet urvattnas. Samtidigt skapar utvidgningen också enorma möjligheter. Under detta nya århundrade har man chansen att skapa ett EU som verkligen omfattar

(25)

Denna publikation är utgiven på Europeiska gemenskapens alla officiella språk: danska, engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska och tyska.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för press och kommunikation Publikationer

Wetstraat/Rue de la Loi 200 B-1049 Brussel/Bruxelles

Manuskriptet färdigställdes i juni 2001.

Omslagsbild: Europeiska kommissionen Grafisk formgivning av omslag: EK-EAC Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen.

Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2001 ISBN 92-894-0781-6

(26)

EUROPEISKA KOMMISSIONENS REPRESENTATIONER

Representationen i Sverige Nybrogatan 11, 3 tr Box 7323 S-103 90 Stockholm Tfn (46-8) 56 24 44 11 Fax (46-8) 56 24 44 12 Internet: www.eukomm.se E-post: bursto@cec.eu.int Representationen i Finland Norra esplanaden 31 PB 1250

FIN-00100 Helsingfors Tfn (358-9) 622 65 44

Tfn (info 9–11.30) (358-9) 62 26 54 82 Internet: www.eukomissio.fi

E-post: burhel@cec.eu.int

EUROPAPARLAMENTETS KONTOR

Kontoret i Sverige Nybrogatan 11, 3 tr S-114 39 Stockholm Tfn (46-8) 56 24 44 55 Fax (46-8) 56 24 44 99 Internet: www.europarl.se E-post: epstockholm@europarl.eu.int

info@europarl.se Kontoret i Finland Norra esplanaden 31 PB 26

FIN-00131 Helsingfors Tfn (358-9) 622 04 50 Fax (358-9) 622 26 10 Internet: www.europarl.fi E-post: ephelsinki@europarl.eu.int

Information på Europeiska unionens alla språk finns att få via Europa-servern på Internet: http://europa.eu.int EUROPA DIREKT kan man ringa gratis till för att få svar på sina frågor om Europeiska unionen och för att få information om sina rättigheter och möjligheter som EU-medborgare: 08001 13191 (Finland) 020-79 49 49 (Sverige) För att få fler upplysningar och publikationer om Europeiska unionen på svenska kan man vända sig till

(27)

Europeiska unionen är en dynamisk organisation i ständig förändring. Från att år 1950 ha haft sex medlemmar växte EU 1995 till 15 medlemmar. I dag, i början av det nya millenniet, gör sig EU redo att återigen nästan fördubbla sitt medlemsantal. Det är förknippat med utmaningar att ta emot denna nya våg av medlemmar – dvs.

länderna i Central- och Östeuropa, Cypern, Malta och Turkiet.

EU måste se till att anslutningen av nya medlemmar inte leder till att dess verksamhet urvattnas. Samtidigt skapar utvidgningen också enorma möjligheter. Under detta nya århundrade har man chansen att skapa ett EU som verkligen omfattar hela Europa, som till fullo avspeglar värderingarna fred, demokrati och delat välstånd och som hyllar kontinentens rika mångfald.

11 116NA-33-00-510-SV-C

SV

(28)