"Vi ska prata om genus": En studie av lärares konstruktioner av genus och musikundervisning

1

Musikhögskolan Ingesund 671 91 Arvika Tfn 0570-385 00 Fax 0570-804 38

info@mhi.kau.se

 

   

     

Kajsa  Ekström    

 

"Vi  ska  prata  om  genus"  

 

En  studie  av  lärares  konstruktioner  av  genus   och  musikundervisning  

 

"We  are  going  to  talk  about  gender"  

 

A  study  of  teachers'  constructions  of  gender  and  music  education      

   

Examensarbete  15  hp   Lärarprogrammet  

     

Datum:   16-­‐06-­‐07  

Handledare:   Ragnhild  Sandberg-­‐

Jurström    

Sammanfattning    

 

Självständigt  arbete  2  –  Musiklärarprogrammet,  inriktning  gymnasieskolan  

Titel:   ”Vi   ska   prata   om   genus”   –   en   studie   av   lärares   konstruktioner   av   genus   och   musikundervisning  

Författare:  Kajsa  Ekström   Termin  och  år:  Vårtermin  2016  

Kursansvarig  institution:  Musikhögskolan  Ingesund,  Karlstads  universitet   Handledare:  Ragnhild  Sandberg  Jurström  

Examinator:  Ann-­‐Sofie  Paulander    

Föreliggande  studie  har  som  syfte  att  undersöka  hur  musiklärare  samtalar  om  skolans   genusuppdrag   i   relation   till   undervisning   i   musik.   Studiens   teoretiska   ram   utgörs   av   genusteorier  och  ett  socialkonstruktionistiskt  perspektiv.  Datamaterialet  har  insamlats   genom   två   fokusgruppsintervjuer   där   kvinnliga   och   manliga   musiklärare   från   olika   utbildningsnivåer   och   inriktningar   diskuterat   genus   och   musikundervisning.   Den   data   som  har  genererats  ur  gruppintervjuerna  har  bearbetats  och  analyserats  med  hjälp  av   diskursanalytiska  redskap  med  fokus  på  lärarnas  syn  på  genus  och  musikundervisning.  I   resultatet  presenteras  flera  små  diskurser  som  belyser  de  förhållningssätt  som  lärarna   har  på  sig  själva,  sitt  uppdrag  och  sina  elever.  Resultatet  visar  att  lärarna  strävar  efter   genusmedvetenhet  och  individfokus,  men  upplever  sig  tillbakahållna  av  fasta  biologiska   faktorer   samt   känner   en   uppgivenhet   kring   historiska   strukturer   som   lever   kvar,   en   rädsla   över   maktförhållanden   och   en   uppfattning   om   genus   som   ett   svårt   och   komplicerat   ämne.   Sammanfattningsvis   förstås   genus   som   någonting   abstrakt   och   paradoxalt.  I  praktiska  sammanhang  brottas  lärarna  med  uppfattningar  och  idéer  kring   genus   som   är   svåra   att   konkretisera.   I   diskussionen   lyfts   två   sammanfattande   och   kontrasterande  diskurser  fram  som  det  eftersträvansvärda  och  det  biologiskt  fastställda   samt  kampen  mellan  diskurserna.    

 

Nyckelord:  genus,  musikundervisning,  social  konstruktion,  fokusgruppsintervju,  diskurs  

 

Abstract    

 

Thesis  2  –  Music  Teacher  Education  Programme  

Title:  We  are  going  to  talk  about  gender  –  a  study  of  teachers’  constructions  of  gender   and  music  education  

Author:  Kajsa  Ekström  

Semester  and  year:  Spring  term  2016  

Course  coordinator  institution:  Ingesund  School  of  Music,  Karlstad  university   Supervisor:  Ragnhild  Sandberg  Jurström  

Examiner:  Ann-­‐Sofie  Paulander    

This  study  explores  how  music  teachers  converse  about  the  school´s  gender  mission  in   relation  to  music  education.  The  theoretical  frame  of  the  study  is  gender  theories  and  a   social   constructionism.   The   data   for   the   study   has   been   collected   through   two   focus   group   interviews   where   female   and   male   music   teachers   from   different   educational   levels  and  specializations  discuss  gender  and  music  education.  The  data  generated  from   the  focus  group  interviews  has  been  processed  and  analysed  with  discourse  analytical   tools   with   a   focus   on   the   teachers’   views   on   gender   and   music   education.   The   result   show  several  smaller  discourses  that  show  the  views  the  teachers  have  on  themselves,   their   mission   and   their   students.   The   result   shows   that   the   teachers   strive   for   gender   awareness  and  a  focus  on  individuals,  but  that  they  also  feel  held  back  by  fixed  biological   elements  and  that  they  feel  resigned  towards  historical  structures  that  remain  strong,  a   fear  of  power  relations  and  a  perception  of  gender  as  a  difficult  and  complicated  subject.  

In  conclusion  gender  is  understood  as  something  abstract  and  contradictory.  In  practical   arrangements   the   teachers   struggle   with   perceptions   and   ideas   about   gender   that   are   difficult  to  concretize.  In  the  discussion  two  contradicting  discourses  are  highlighted  as   the  aspirational  and  the  biologically  fixed,  and  the  struggle  between  the  discourses.      

 

Keywords:   gender,   music   education,   social   construction,   focus   group   interview,   discourse  

   

Innehållsförteckning  

FÖRORD  ...  6  

1  INLEDNING  ...  7  

1.1

 

I

NLEDANDE  TEXT

 ...  7  

1.2

 

P

ROBLEMOMRÅDE

 ...  7  

1.3

 

A

RBETETS  DISPOSITION

 ...  7  

2  BAKGRUND  ...  9  

2.1

 

F

ORSKNINGSFÄLTET

 ...  9  

2.1.1  Musiken  och  musikundervisningen  som  genusregim  ...  9  

2.1.2  Genus  och  musikaliskt  identitetsskapande  ...  10  

2.1.3  Att  göra  flicka  och  pojke  ...  10  

2.2

 

P

ROBLEMFORMULERING

,

 SYFTE  OCH  FORSKNINGSFRÅGOR

 ...  12  

3  TEORETISKA  UTGÅNGSPUNKTER  ...  13  

3.1

 

B

IOLOGISKA  SKILLNADER  OCH  LIKHETER  MELLAN  MÄN  OCH  KVINNOR

 ...  13  

3.2

 

P

SYKOLOGISKA  OCH  SOCIALA  SKILLNADER  OCH  LIKHETER  MELLAN  MÄN  OCH  KVINNOR

 ...  14  

3.3

 

A

TT  DEFINIERA  GENUS

 ...  14  

3.4

 

G

ENUSMÖNSTER

 ...  15  

3.5

 

G

ENUS  SOM  SOCIAL  KONSTRUKTION

 ...  16  

3.6

 

D

^ISKURSER

 ...  18  

4  METOD  ...  20  

4.1

 

M

ETODOLOGISKA  UTGÅNGSPUNKTER

 ...  20  

4.1.1  Vetenskapsteoretiska  grunder  ...  20  

4.1.2  Fokusgruppsintervjuer  ...  20  

4.1.3  Diskursanalys  som  metod  ...  21  

4.2

 

D

ESIGN  AV  STUDIEN

 ...  22  

4.2.1  Urval  av  informanter  ...  22  

4.2.2  Datainsamling  ...  22  

4.2.3  Bearbetning  och  analys  ...  22  

4.2.4  Etiska  överväganden  ...  23  

4.2.5  Giltighet  och  tillförlitlighet  ...  23  

5  RESULTAT  ...  25  

5.1

 

L

ÄRARNAS  SYN  PÅ  SKOLANS  UPPDRAG

 ...  25  

5.1.1  Uppdraget  som  givet  ...  25  

5.1.2  Genus  som  svårt  ...  25  

5.1.3  Genus  som  viktigt  ...  25  

5.2

 

L

ÄRARNAS  SYN  PÅ  SIG  SJÄLVA

 ...  26  

5.2.1  Läraren  som  genusmedveten  ...  26  

5.2.2  Läraren  som  individfokuserad  ...  27  

5.2.3  Läraren  som  osäker  maktinnehavare  ...  28  

5.2.4  Läraren  som  biologiskt  styrd  ...  28  

5.2.5  Läraren  som  uppgiven  och  ursäktande  ...  29  

5.2.6  Läraren  som  ifrågasättande  och  problematiserande  ...  30  

5.3

 

L

ÄRARNAS  SYN  PÅ  SINA  ELEVER

 ...  32  

5.3.1  Eleven  som  medveten  och  omedveten  ...  32  

5.3.2  Eleven  som  individualist  ...  32  

5.4

 

S

AMMANFATTNING  OCH  SLUTLEDNINGAR

 ...  33  

6  DISKUSSION  ...  34  

6.1

 

R

ESULTATDISKUSSION

 ...  34  

6.1.1  Det  eftersträvansvärda  ...  34  

6.1.2  Det  biologiskt  fastställda  ...  35  

6.1.3  Kampen  mellan  diskurserna  ...  37  

6.2

 

M

ETODDISKUSSION

 ...  38  

6.3

 

A

RBETETS  BETYDELSE

 ...  38  

6.4

 

F

ORTSATT  FORSKNING

 ...  38  

REFERENSER  ...  40  

BILAGA  1  ...  41  

Förord      

Jag  vill  börja  med  att  tacka  de  musiklärare  som  deltagit  i  min  studie.  

  Jag   vill   också   tacka   min   handledare   Ragnhild   Sandberg   Jurström   för   ditt   inspirerande   engagemang,  för  att  du  delat  med  dig  så  frikostigt  av  dina  kunskaper  och  för  att  du  lett   mig  framåt  under  hela  arbetets  gång.    

 

Jag   vill   också   säga   tack   till   mina   vänner   Sanna,   Pierre,   Julie   och   Christina   för   alla   fikapauser,   fokuserade   nu-­‐skriver-­‐vi-­‐järnet-­‐stunder,   skrivande   i   solen   och   för   ständigt   tillgängliga  bollplank.  

 

Tack   till   all   administrativ   personal   på   Ingesund,   för   att   ert   största   fokus   alltid   är   oss   studenter  och  för  att  ni  skapar  en  stämning  på  skolan  som  är  tillåtande,  motiverande  och   varm.  

 

Kajsa  Ekström    

1  Inledning    

I   detta   kapitel   presenteras   först   en   inledande   text   där   mitt   valda   intresseområde   presenteras.  Därefter  presenteras  studiens  problemområde  samt  disposition  i  arbetet.  

1.1  Inledande  text  

Redan   från   dag   ett   på   musiklärarutbildningen   kändes   det   i   luften.   Vi   var   den   första   årskullen  i  den  nya  lärarutbildningen,  det  var  vi  som  så  småningom  skulle  utexamineras   som   Sveriges   nya,   moderna   lärare.   En   sorts   stolthet   och   känsla   av   ansvar   har   funnits   med  mig  under  hela  utbildningen.  Den  har  också  innefattat  en  uppfattning  om  vem  jag   vill   vara   i   min   profession   och   vad   som   definierar   en   ny   och   modern   lärare.  

Uppfattningen   har   förändrats   ett   flertal   gånger,   blivit   tydligare   och   mer   realistisk   allteftersom   jag   lärt   mig   mer   och   fått   erfarenheter   inom   undervisning,   men   ett   kärnområde   har   funnits   kvar   sedan   den   där   första   dagen   på   utbildningen.   Området   är   genus   och   min   strävan   efter   att   vara   en   genusmedveten   lärare   som   kan   skapa   en   undervisningsmiljö   som   motarbetar   och   utmanar   normer   om   genus   och   kön,   där   alla   elever  kan  utvecklas  obundna  av  och  kritiska  till  dessa.    

Utifrån   min   strävan   att   nå   den   kunskapen   och   medvetenheten   har   jag   under   hela   min   utbildning  byggt  upp  min  undervisning  utifrån  ett  genusperspektiv  och  ibland  hamnat  i   situationer   där   mitt   tillvägagångssätt   mött   på   motstånd.   En   av   de   situationerna   ägde   rum   sista   terminen   på   utbildningen

 

under   ett   musikprojekt   med   en   mellanstadieklass.  

Jag  planerade  lektioner  utifrån  min  genusmedvetenhet,  med  könsfördelade  grupper  och   övningar  som  inte  var  färgade  av  könstillhörighet,  men  stötte  på  problem  när  jag  kom  ut   i  klassen  och  skulle  genomföra  mina  planeringar.  Det  visade  sig  att  eleverna  hade  tydligt   uppdelade  och  stereotypa  könsroller,  som  hade  fått  byggas  upp  och  befästas  utan  någon   vidare   reflektion,   och   näst   intill   omöjliga   att   utmana.   Eftersom   projektet   var   tidsbegränsat   valde   jag   att   forma   undervisningen   utifrån   klassens   befästa   konstruktioner,   men   situationen   fastnade   i   mig   och   gjorde   mig   medveten   om   hur   problematiskt   det   faktiskt   kan   vara   att   som   lärare   arbeta   utifrån   genusuppdraget   i   skolan.  Det  gjorde  mig  också  medveten  om  att  vi  behöver  prata  mer  och  högre  om  genus   i   undervisningen.   Den   här   specifika   situationen,   i   kombination   med   mitt   intresse   för   genus,  ledde  fram  till  att  jag  valde  att  ägna  denna  studie  åt  genusperspektivet.    

1.2  Problemområde    

Utifrån  mina  erfarenheter  finns  det  ett  visst  motstånd  till  medvetet

 

formad  genusneutral   undervisning,   både   från   lärare   och   från   elever,

 

eftersom   befästa   könsroller   skapar   struktur  och  trygghet  i  det  sociala  samspelet.  Det  är  dessutom  tidskrävande  att  utmana   en   befäst   social   struktur,   och   tid   är   vanligtvis   en   bristvara   i   skolan.   Jag   tror   att   motståndet  bottnar  i  en  osäkerhet  kring  vad  genus  och  normkritik  innebär,  vilket  skulle   kunna   klargöras   genom   kollegiala   samtal   och   diskussioner.   Jag   vill   alltså   studera   musiklärares   samtal   kring   genus   och   musikundervisning.   Utifrån   sådana   samtal   skulle   det  vara  möjligt  att  få  nya  insikter  i  hur  attityderna  kring  genus  och  musikundervisning   faktiskt  ser  ut  bland  musiklärare  i  skolan  idag.  

1.3  Arbetets  disposition  

Studiens   inledningskapitel   innehåller   en   presentation   av   det   valda   ämnesområdet   och  

studiens   problemområde.   I   bakgrundskapitlet   presenteras   under   rubriken  

forskningsområdet  relevant  tidigare  forskning  inom  det  valda  ämnesområdet  med  fokus  

på   musik   och   musikundervisning.   Samma   kapitel   innehåller   också   studiens  

problemformulering,   syfte   och   forskningsfrågor.   I   kapitel   tre   presenteras   relevanta  

teoretiska   utgångspunkter   för   det   valda   ämnesområdet.   Studiens   teoretiska  

utgångspunkter   utgörs   av   genusteorier.

 

I   studiens   metodkapitel   beskrivs   studiens  

metodologiska   utgångspunkter   samt   val   av   metod   och   analys.   Här   redogörs   också   för  

urval   av   informanter,   studiens   genomförande   samt   dess   trovärdighet   och   giltighet.   I  

studiens  resultatkapitel  presenteras  lärarnas  förhållningssätt  till  sitt  uppdrag,  sig  själva  

och  sina  elever.  Diskussionskapitlet  belyser  resultatet  i  relation  till  tidigare  presenterad  

litteratur.   Därefter   tas   arbetets   betydelse   och   yrkesrelevans   samt   idéer   om   framtida  

forsknings-­‐  och  utvecklingsarbeten  upp.    

2  Bakgrund    

I   detta   kapitel   presenteras   relevant   tidigare   forskning   inom   det   valda   ämnesområdet   samt  studiens  problemformulering,  syfte  och  forskningsfrågor.  

2.1  Forskningsfältet    

Under  denna  rubrik  presenteras  historik  kring  musik  och  musikundervisning  med  fokus   på  genus  och  identitetsskapande  och  beteendemönster  inom  samma  område.    

2.1.1  Musiken  och  musikundervisningen  som  genusregim  

Historiskt   sett   har   villkoren   under   vilka   män   och   kvinnor   har   arbetat   inom   musikområdet  innehållit  klara  skillnader.  Så  tidigt  som  under  den  antika  civilisationen   verkar   det   enligt   Green   (1997)   dock   finnas   få   eller   inga   fördomar   alls   mot   kvinnliga   musiker   av   alla   sorter.   Detta   har   sedan   gradvis   förändrats   till   att   kvinnor   mer   eller   mindre  förbjudits  att  utöva  musik  i  det  offentliga  rummet.  Fram  till  år  1850  beskriver   Karlsson  (2002)  att  det  på  många  platser  var  förbjudet  för  kvinnor  att  spela  i  orkestrar   och   att   deras   instrumentval   begränsades   till   instrument   som   ansågs   lämpliga   för   ackompanjemang   till   sång,   bland   annat   piano,   harpa   och   flöjt.   Mässingsinstrument   ansågs   vara   högst   opassande   för   kvinnor.   Kvinnorna   skulle   representera   skönhet   och   trevnad,  även  när  de  musicerade.  De  enda  arenorna  för  kvinnor  att  utöva  musik  på  var   under  denna  tid  hemmet  och  i  privatsalonger  hos  högborgerliga  och  adel.  Green  (1997)   förklarar  att  de  kvinnor  som  fördomar  och  mindre  tillgång  till  högre  musikutbildning  till   trots  komponerade  musik  hade  svårt  att  få  publik  till  uppföranden  av  sina  symfonier  och   operor,  vilket  ledde  till  att  de  för  att  över  huvud  taget  få  sina  verk  publicerade  använde   sig  av  manliga  alias.  Inom  jazz-­‐  och  populärmusiken  var  situationen  och  rollerna  ännu   mer  begränsade  än  inom  den  klassiska  musikscenen.  Även  idag  är  kvinnor  en  minoritet   bland  instrumentalister  i  alla  genrer  och  områden  och  förekommer  nästan  inte  alls  när   det  gäller  vissa  instrument.  

 

Genom   hela   historien   skriver   Green   (1997)   att   flickor   generellt   sett   har   haft   goda   resultat   i   skolornas   musikundervisning   men   det   till   trots   varit   ovanliga   inom   de   flesta   musikaliska  karriärer  som  exempelvis  dirigenter,  kompositörer  eller  yrkesmusiker.  Det   är  enligt  Green  paradoxalt  att  de  flickor  som  har  höga  betyg  i  musiken  i  skolan  senare   inte  syns  på  samma  sätt  i  det  musikaliska  yrkeslivet  som  pojkarna  vars  betyg  i  skolan   var   lägre.   Green   förklarar   utifrån   sin   undersökning   hur   lärare   och   andra   inom   musikvärlden  omedvetet  och  efter  ett  dolt  mönster  behandlar  pojkar  och  flickor  olika.  

Uppfattningar   om   flickors   och   pojkars   resultat   i   musikundervisningen   stämmer   inte  

alltid   överens   med   hur   det   faktiskt   ser   ut.   Trots   flickors   höga   resultat   tenderar   de   att  

uteslutas   ur   högre   musikaliska   sammanhang,   enligt   Green   beroende   på   att   flickors  

musicerande  kopplas  mer  till  känslor  och  är  mer  socialt  inriktad  på  kommunikation  och  

samhörighet.   I   undersökningen   anses   pojkar   vara   mer   kreativa   och   duktigare   på   att  

komponera,  eftersom  flickor  anses  vara  mer  metodiska  och  konservativa.  Utifrån  detta  

anses  också  pojkarna  i  grunden  vara  duktigare  än  flickorna,  även  om  de  inte  har  samma  

intresse  för  undervisningen  eller  samma  genomgående  höga  betyg.  En  av  huvudteserna  

hos   Green   är   att   flickor   trots   sina   goda   resultat   i   skolornas   musikundervisning   hålls  

tillbaka   och   begränsas   från   att   göra   karriär   inom   musikaliska   yrken   av   djupt   liggande  

historiska   uppfattningar   om   att   kvinnor   är   musikaliskt   underlägsna   män.   Dessa  

historiska  uppfattningar  är  också  enligt  Green  en  av  anledningarna  till  att  flickors  och  

kvinnors   roller   som   sångerskor   och   ackompanjerande   musiker   på   exempelvis   piano   i   klassisk  musik  blir  cementerade.    

2.1.2  Genus  och  musikaliskt  identitetsskapande    

I   sin   doktorsavhandling   behandlar   Borgström   Källén   (2014)   sambandet   mellan   ungdomars   identitetsskapande   och   deras   musikaliska   kunskapsutveckling.   Borgström   Källén  söker  i  sin  studie  svar  på  hur  elevers  musikaliska  handlingsutrymme  påverkas  av   vilken  sorts  pojke  eller  flicka  eleverna  är  eller  väljer  att  vara.  Studien  undersöker  även   vad  elevers  val  av  identitet  får  för  konsekvenser  för  deras  musikaliska  lärande  och  om   de   har   möjlighet   att   fritt   välja   musikaliskt   uttryckssätt   utan   att   ta   hänsyn   till   grupptillhörighet   och   status   i   gruppen.   Borgström   Källén   studerar   ungdomars   sociala   relationer   i   musikundervisningen,   hur   musikelever   konstruerar   sociala   identiteter   och   vilka   olika   sätt   att   vara   flicka   respektive   pojke   som   finns   representerade   i   undervisningen.  

 

Resultaten  i  Borgström  Källéns  (2014)  avhandling  visar  att  musikgenrer  som  eleverna   har   mindre   förutfattade   meningar   kring   är   mindre   könsbetingade   än   genrer   som   exempelvis   pop/rock,   som   eleverna   redan   har   tydliga   kopplingar   till   utanför   skolan.  

Resultaten   visar   också   att   normen   om   kvalitet   är   starkt   bunden   till   konstruktion   av   genus  och  att  intentioner  mot  informellt  lärande  tenderar  att  förstärka  könsstereotyper   bland   eleverna.   När   fokus   är   riktat   mot   uppspel   och   konserter   blir   den   naturliga   uppdelningen   av   vem   som   spelar   vad   sådan   att   den   förstärker   de   genusnormer   som   finns.   Tidsbristen   är   en   stor   faktor   för   könsnormativ   undervisning   eftersom   laget  

”toppas”  för  snabbast  och  bäst  ”resultat”.  Borgström  Källén  behandlar  på  ett  fördjupat   sätt   genus   i   musikundervisningen   och   diskuterar   hur   lärare   kan   arbeta   för   att   främja   genusneutralitet  i  undervisningen,  vilket  är  av  intresse  för  min  studie  samt  kan  fungera   som  underlag  för  de  fokusgruppsintervjuer  som  ligger  till  grund  för  studien.    

I   sin   avhandling   undersöker   Björck   (2011)   hur   spatiala

¹

  diskurser   används   i   jämställdhetsprojekt  i  musik  för  att  konstruera  idéer  om  genus,  populärmusik  och  social   förändring.  Populärmusikaliska  praktiker  bildar  bakgrund  för  studien  där  diskurser  om   genus,  populärmusik  och  social  förändring  är  det  som  studeras.  Resultaten  som  Björck   presenterar   visar   att   diskussionerna   kretsar   specifikt   kring   det   till   synes   enhetliga   argumentet   att   flickor   och   kvinnor   måste   ”ta   plats”   för   att   kunna   delta   i   populärmusikaliska   praktiker   och   att   deltagare   och   initiativtagare   borde   möjliggöra   platstagandet.  Betydelsen  av  begreppet  ”att  ta  plats”  är  dock  föremål  för  diskussion  och   förhandling.  

2.1.3  Att  göra  flicka  och  pojke    

I   en   studie   om   verbal   och   ickeverbal   interaktion   mellan   lärare   och

 

student   i   högre   musikutbildning   med   inriktning   mot   klassisk   musik   undersöker   Zhukov   (2012)   skillnader   i   kön.   Zhukov   videofilmade

 

24   enskilda   instrumentallektioner   och   analyserade

 

lärares   och   studenters   beteenden   och   interaktion   utifrån   kvantitativa   metoder,   med   statistiska   analyser   utifrån   bland   annat   T-­‐test

²

  och   ANOVA

³

  samt  

1  Spatiala  diskurser  i  populärmusik  kan  förklaras  som  generella  förväntningar  att  exempelvis  höja   volymen  eller  rösten,  vara  självsäker  med  sitt  instrument  och  ta  plats  på  och  av  scenen  (Björck,  2011).  

2  T-­‐test  är  statistisk  metod  som  prövar  om  normalfördelade  mätresultat  är  förenliga  med  ett  hypotetiskt   förväntat  värde  (NE,  2016).  

kategoriseringar  av  beteenden  omgjorda  till  procenttal.  Resultaten

 

visar  att  det  går  att   dra   slutsatser   kring   att   interaktionen   när   student   och   lärare   är   av   samma   kön   är   olik   interaktionen

 

när  student  och  lärare  är  av  olika  kön.  Zhukov  drar  också  slutsatser  kring   skillnader   i   beteende   mellan   kvinnliga   och   manliga   studenter   samt

 

kvinnliga   och   manliga   lärare.   Manliga   lärare   använder   sig   exempelvis   i   större   utsträckning   än   kvinnliga  lärare  av  skämt  som  en  sorts  verbal  kommunikation  under  lektionerna,  och  då   speciellt   när   studenten   som   deltar   i   lektionen   också   är   man.   Kvinnliga   studenter   uttrycker  i  större  grad  besvikelse  över  sin  egen  insats  under  lektionerna,  men  ursäktar   sig  inte  i  lika  stor  grad  som  de  manliga  studenterna.  Sammanfattningsvis  ser  Zhukov  en   trend  som  innebär  att  manliga  studenter  överlag  är  mer  självsäkra  både  spelmässigt  och   socialt   medan   kvinnliga   studenter   är   mer   ursäktande   och   använder   sig   av   ”courting”,   exempelvis  att  leka  med  håret,  under  lektionerna.  Detta  kan  kopplas  samman  med  det   Borgström   Källén   (2014)   skriver   kring   ”att   göra   flicka”   och   ”att   göra   pojke”.   Med   det   menas   att   vissa   beteenden,   uttryckssätt   och   positioner,   som   exempelvis   de   beteenden   som  Zhukov  (2012)  utmärker  som  vanligare  hos  kvinnliga  respektive  manliga  studenter   och   lärare,   konstrueras   som   pojkars   eller   flickors   arenor.   Att   göra   pojke   och

 

flicka   innebär   alltså   att   handla,   bete   sig   och   uttrycka   sig   i   linje   med   socialt   konstruerade   könsnormer,  enkelt  uttryckt,  det  vill  säga  det  lättaste  och  mest  begripliga  sättet  att  vara   flicka   eller   pojke   på.   Borgström   Källén   (2014)   använder   också   uttrycken   normativ   maskulinitet  eller  femininitet  för  att  förklara  fenomenet.    

Ljud   tas   i   Björcks   (2011)   avhandling   upprepade   gånger   upp   som   en   av   de   mest   könsbundna   faktorerna   inom   populärmusikaliska   praktiker.   Att   ta   plats   ljudmässigt   presenteras   som   en   nödvändig   förutsättning   för   att   utöva   musik.   I   resultatet   visas   att

 

flickor   och   kvinnor   generellt   sett   verkar   hindra   sitt   eget   tillträde   till   populärmusikscenen  genom  sin  motvillighet  till  att  vara  högljudda.  Här  kan  paralleller   återigen   dras   till   Borgström   Källéns   (2014)   formuleringar   kring   begreppen   normativ   femininitet   och   maskulinitet   och   att   göra   pojke   och   flicka   där   diskurser   för   normativ   femininitet  bland  annat  kan  vara  måttfullhet  och  självdisciplinering  av  kropp  och  ljud,   och  diskurser  för  normativ  maskulinitet  kan  vara  självsäkerhet  och  att  sjunga  ”rått”  och  

”brötigt”  (s.  133).  

Resultaten   i   Borgström   Källéns   (2014)   studie   visar   att   konstruktion   av   genus   i   musikutövande   markeras   i   nästan   alla   situationer   där   deltagarna   skapar   musik   tillsammans,  men  det  visar  sig  på  olika  sätt  beroende  på  vilken  genrekontext  det  handlar   om.   Resultaten   visar   också   att   nästan   alla   flickor   var   sångerskor   och   att   de   tog   sånglektioner,  medan  bara  tre  pojkar  av  30  hade  undervisning  i  sång.  Ingen  av  flickorna   spelade   trummor   och   ingen   av   pojkarna   spelade   piano.   Majoriteten   av   basisterna   och   gitarristerna  var  pojkar.  Av  kör-­‐  och  sångensemblelärarna  var  majoriteten  kvinnor  och   de   andra   lärarna   med   undervisning   i   huvudsakligen   pop-­‐   rock-­‐   och   jazzrelaterade   instrument  var  män.  Möjligheterna  som  eleverna  erbjöds  i  form  av  att  välja  instrument   och   innehåll   i   undervisningen   bidrog   tydligt   till   begränsningen   av   spelrum   eftersom   deras  val,  när  de  själva  fick  styra,  var  tydligt  könsbetingade.    

3  ANOVA,  Analysis  of  Variance,  är  den  vanligaste  förklarande  statistikmetoden  som  används  i  experiment   av  olika  slag.  ANOVA  är  den  parametriska  proceduren  för  att  bestämma  huruvida  specifika  skillnader   förekommer  i  ett  experiment  med  två  eller  fler  variabler  (Heiman,  2010).    

2.2  Problemformulering,  syfte  och  forskningsfrågor    

Det   finns,   trots   forskning   som   hävdar   motsatsen,   utbredda   uppfattningar   kring   skillnader   mellan   pojkar   och   flickor   samt   män   och   kvinnor   där   pojkar   ”naturligt”   tar   plats,   är   självsäkra   och   tekniskt   kunniga,   och   där   flickor   är   försiktiga,   väna   och   anpassningsbara.  Vilken  roll  spelar  skolan  i  att  befästa  dessa  skillnader  och  hur  viktig  är   lärarens  roll  i  att  bryta  de  fasta  genusstrukturerna?  Är  flickor

 

verkligen  rädda  för  att  ta   plats  bara  för  att  de  är  just  flickor,  och  är  pojkar  brötiga  och  högljudda  bara  för  att  de   råkade  födas  som  pojkar?  Ger  skolan  plats  och  möjlighet  att  inse  och  förstå  att  alla  får   vara  precis  hur  de  vill,  oberoende  av  vad  samhällets  normer  anser  passar  sig?  Det  finns   kanske  till  och  med  en  möjlighet  att  inte  välja  mellan  två  sätt  att  vara  på,  nämligen  att   konstruera   ett   alldeles   eget   jag!   Det   finns   så   många   förutfattade   meningar,   så   många   regler  och  underförstådda  normer  om  genus  som  bestämmer  åt  oss  vad  och  hur  vi  ska   vara,   utan   att   vi   själva   kanske   ens   är   medvetna   om   det!   I   skolan   skapas   och   förstärks   identiteter   som   påverkar   oss   hela   livet.   Därför   borde   skoltiden   vara   viktig   både   ur   ett   individuellt  och  samhälleligt  perspektiv  för  att  skapa  harmoniska  och  funktionella  elever   som   kan   utvecklas   utifrån   sin   fulla   potential   utan   genusnormer   som   exkluderar   och   begränsar.  För  att  det  ska  kunna  bli  verklighet  behövs  en  stor  medvetenhet,  både  bland   skolledningar  och  utbildningspersonal.  Hur  många  av  de  normer  som  håller  våra  elever   tillbaka   är   vi   lärare   med   och   befäster?   Hur   behandlar   vi   elever   som   inte   passar   in   i   normerna  som  finns?  Hur  färgade  är  vi  själva  av  samhällets  sociala  normer  kring  genus   och  kön?  Hur  kan  vi  bli  medvetna  om  genus  och  normkritik?    

 

Borgström  Källén  (2014)  skriver  att  konstruktion  av  genus  i  musikutövande  markeras  i   nästan  alla  situationer  där  deltagarna  skapar  musik  tillsammans.  Det  kan  handla  om  val   av  instrument  och  genre,  vilka  som  spelar  solo,  vilka  som  sjunger  och  hur  de  sjunger  och   vad   som   anses   viktigt   i   musikundervisningen.   Borgström   Källén   beskriver   en   musikundervisning   som   på   grund   av   bland   annat   tidsbrist,   prestationsfokus   och   omedvetenhet   förstärker   och   befäster   genusnormer.   Dessa   genusnormer   inkräktar   på   elevernas  möjligheter  att  välja  instrument,  sångstil,  genre  och  intresse  utifrån  sig  själva.  

Björck   (2011)   understryker   också   att   musik,   och   då   framför   allt   populärmusik   har   starka  genusmönster  som  kräver  mycket  av  de  som  vill  utmana  dessa.  Enligt  Skollagen   (2010:800,  refererad  i  Skolverket,  2011)  syftar  utbildningen  till  att  elever  ska  inhämta   både   kunskaper   och   värden,   där   människors   lika   värde   och   jämlikhet   mellan   män   och   kvinnor  ingår.  Uppdraget  för  lärare  i  skolan  är  alltså  att  främja  ett  lärande  som  bygger   på   dessa   värden.   Att   prata   och   diskutera   ser   jag   som

 

enormt   viktigt   för   att   skapa   förståelse   och   medvetenhet   kring   genus   i   undervisningen.   Genom   fokusgruppssamtal   vill  jag  med  min  studie  undersöka  hur  musiklärares  genuskonstruktioner  tar  sig  uttryck   och   hur   musiklärare   ser   på   sig   själva,   sitt   uppdrag   och   sina   elever   utifrån   ett   genusperspektiv.  En  av  de  största  förhoppningarna  med  studien  är  att  den

 

ska  uppmana   till  fler  diskussioner  kring  genus  i  musikundervisningen,  inspirera  till  kollegiala  samtal   kring   metoder   för   att   arbeta   med   genus   ur   ett   större   perspektiv   och   bidra   till   ett   mer   normkritiskt  och  inkluderande  undervisningsklimat.  Jag  vill  genom  studien  bidra  till  att   öka  medvetenheten  kring  ämnet.  Syftet  med  studien  är  att  undersöka  hur  musiklärare   samtalar   om   skolans   genusuppdrag   i   relation   till   undervisning   i   musik.   Utifrån   syftet   formuleras  följande  forskningsfrågor:  

 

1. Hur  konstruerar  musiklärare  sina  synsätt  rörande  genus  och  skolans  uppdrag?  

2. Hur   konstruerar   musiklärare   sig   själva   och   sina   elever   utifrån   ett  

genusperspektiv?  

3  Teoretiska  utgångspunkter    

I   detta   kapitel   presenterar   relevanta   teoretiska   utgångspunkter   för   det   valda   ämnesområdet.    

3.1  Biologiska  skillnader  och  likheter  mellan  män  och  kvinnor  

Mäns  och  kvinnors  fysiska  kroppar  skiljer  sig  åt  eftersom  människor  förökar  sig  genom   könlig  fortplantning,  vilket  innebär  att  genetisk  information  från  två  olika  individer  sätts   samman   och   kombineras.   Utifrån   det   som   Connell   och   Pearse   (2015)   skriver   behöver   inte   könlig   fortplantning   vara   avhängig   av   två   individers   olika   kön   utan   kan   också   fungera   hos   individer   som   är   hermafroditer   och   alltså   fyller   både   hanliga   och   honliga   funktioner.   Ett   exempel   på   det   är   daggmaskar   som   kan   fortplanta   sig   med   sig   själva   eftersom  varje  individ  producerar  både  spermier  och  ägg.  Människan  kan  dock  endast   producera  ägg  eller  spermier,  vilket  innebär  att  människan  som  art  i  viss  utsträckning  är   dimorf

⁴

.   Inom   arten   människa   existerar   alltså   två   former:   mannen   och   kvinnan.   Det   biologiska  könet  bestäms  av  uppsättningen  kromosomer.  Män  har  en  Y-­‐kromosom  och   en  X-­‐kromosom,  och  kvinnor  har  två  X-­‐kromosomer.  Dock  nämner  Connell  och  Pearse   att  det  finns  ett  flertal  kategorier  inom  könen  som  gör  att  människan  helt  och  fullt  inte   kan  kallas  för  dimorf.  Hormonmönster  som  strider  mot  normen,  där  män  har  en  extra  X-­‐

kromosom  och  kvinnor  saknar  den  ena  X-­‐kromosomen,  och  avvikande  utformningar  på   inre  och  yttre  könsdelar  existerar  i  en  överraskande  stor  utsträckning.  Människor  med   motstridiga   hormonmönster   och   avvikande   utformningar   på   inre   och   yttre   könsdelar   kallas  för  intersexuella  och  har  ingen  självklar  plats  i  det  binära  samhället.  

 

De   skillnader   som   vi   enligt   Connell   och   Pearse   (2015)   ser   mellan   könen   är   i   stor   utsträckning  endast  sociala  traditioner  och  existerar  på  samma  sätt  mellan  kvinna  och   kvinna  samt  man  och  man.  Anledningen  till  att  exempelvis  män  vanligtvis  är  längre  än   sina  kvinnliga  partners  är  att  förväntningar  utifrån  sociala  normer  och  traditioner  spelar   en  stor  roll  i  valet  av  partner.  Det  finns  alltså  egentligen  många  enskilda  kvinnor  som  är   längre  än  många  enskilda  män.  I  diskussioner  kring  genus  tas  de  biologiska  skillnaderna   mellan  könen  upp  som  direkta  avspeglingar  i  andra  skillnader,  såsom:    

 

Fysisk  styrka  och  snabbhet  (män  är  starkare  och  snabbare),  mekaniska   färdigheter  (män  är  tekniskt  skickliga,  kvinnor  är  bra  på  petgöra),  sexualdrift   (män  har  starkare  drifter),  fritidsintressen  (män  gillar  sport,  kvinnor  

skvaller),  personlighet  (män  är  aggressiva,  kvinnor  är  omvårdande),  intellekt   (män  är  rationella,  kvinnor  har  intuition)  och  så  vidare.  Det  är  en  vitt  utbredd   uppfattning  att  dessa  skillnader  är  omfattande,  och  att  de  är  ”naturliga”.  

(Connell  &  Pearse,  2015,  s.  59)    

Dessa  ”naturliga”  skillnader  anses  av  vissa  utgöra  grunden  för  de  sociala  genusmönster   som   finns   i   samhället.   Det   är   fastställt   att   våra   kroppar   styrs   och   påverkas   av   sociala   processer.  Connell  och  Pearse  (2015)  beskriver  att  våra  kroppars  funktion  bland  annat   påverkas  av  tillgången  till  mat,  sjukvård,  arbete,  krig  och  utbildning,  som  är  faktorer  som   alla  struktureras  av  genus.  Därför  kan  vi  inte  enbart  se  förhållandet  mellan  kropp  och   genus   som   enkelriktat.   Istället   måste   vi   se   att   de   sociala   genusmönstren   inte   bara   är   naturliga   konsekvenser   av   våra   kroppars   egenskaper   utan   att   genusmönstren   också  

4

 

Könsdimorfism  kan  förklaras  som  olikheter  i  utseende  och  beteende  mellan  hanar  och  honor  av  samma   art  (NE,  2016).  

formar  de  förhållanden  som  våra  kroppar  ska  utvecklas  och  leva  i.  Våra  kroppar  kan  ses   vara   ”fogliga”   och   biologin   böjlig   för   den   sociala   disciplinens   normer   och   regler   för   genusdefiniering.    

3.2  Psykologiska  och  sociala  skillnader  och  likheter  mellan  män  och  kvinnor   I  många  år  har  massmedia  och  den  generella  befolkningen  hävdat  att  män  och  kvinnor   psykologiskt   är   varandras   motsatser.   Hyde   (2005)   skriver   i   sin   artikel   att   dessa   ”pop-­‐

psykologiska”  böcker  bland  annat  talar  om  för  oss  att  män  och  kvinnor  har  så  pass  olika   sätt   att   kommunicera   på   att   de   huvudsakligen   tillhör   två   olika   lingvistiska   kulturer.  

Enligt  Hyde  är  dock  likheterna  i  genus  större  än  skillnaderna  och  hon  har  med  detta  som   grund   skapat   en   hypotes   för   genuslikheter   där   kvantitativa   undersökningar   ligger   till   grund  för  insamlad  data  som  mäter  olika  psykologiska  variabler  hos  män  och  kvinnor.  

Connell  och  Pearse  (2015)  skriver  också  att  dessa  ”pop-­‐psykologiska”  böcker,  som  rent   vetenskapligt   har   avfärdats   som   ”struntprat”   av   en   stor   mängd   olika   forskare,   skapar   uppfattningen  att  ”pojkars  och  flickors  lärande  sker  på  olika  sätt,  att  hormoner  gör  män   till  krigare,  och  att  våra  liv  styrs  av  kvinnligt  och  manligt  tänkande”  (s.  55).  Hyde  (2005)   skriver  att  det  i  kvantitativa  undersökningar  har  visat  sig  att  det  även  inom  områden  där   genusskillnader   anses   vara   betydande,   som   exempelvis   inom   matematiska   kunskaper,   verbal   förmåga   och   aggressivitet,   inte   finns   vetenskapliga   belägg   för   några   betydande   skillnader   mellan   könen.   Omfattande   bevis   från   meta-­‐analyser   av   genusskillnader   stödjer   Hydes   hypotes   om   genuslikheter.   Karlsson   (2002)   skriver   att   skillnader   i   musikalisk   förmåga   mellan   könen   heller   inte   har   säkerställts   eller   bevisats.   I   de   få   undersökningar   som   gjorts   har   det   inte   funnits   några   tydliga   och   generella   skillnader   mellan  pojkar  och  flickors  musikaliska  förmågor.  I  de  fall  där  skillnader  noterats  är  det   flickor   som   har   fördel,   vilket   kan   förklaras   med   att   flickorna   i   undersökningarna   haft   längre  musikalisk  erfarenhet.  

3.3  Att  definiera  genus    

Termen  genus  har  enligt  Connell  och  Pearse  (2015)  vuxit  fram  successivt  allt  eftersom   en   ny   medvetenhet   gjort   det   nödvändigt   med   ny   terminologi.   Ordet   är   hämtat   från   grammatiken   och   har   bakgrund   i   en   ordstam   som   betyder   ”att   producera”,   (jfr   generera).  Det  språk  vi  talar  och  skriver  är  i  många  kulturer  och  länder  uppdelat  i  genus,   där   genus   i   grammatiken   är   definitionen   av   den   specifika   distinktionen   mellan   olika   typer  av  substantiv.  Dessa  substantiv  stämmer  mer  eller  mindre  överens  med  skillnader   i   kön   eller   avsaknaden   av   kön   hos   tingen   som   beskrivs.   Språket   beskrivs   alltså   av   Connell  och  Pearse  som  en  aspekt  av  genus,  men  det  ger  inga  verktyg  för  att  definiera   eller  förstå  genus.  I  olika  länder  delas  olika  ting  genom  det  grammatiska  språket  upp  i   maskulinum  och  femininum  och  det  finns  ingen  konsekvens  i  hur  uppdelningen  ser  ut.  

Det  talade  språket  kan  också  i  vissa  kulturer  ha  vissa  uttryck,  ord  och  tonfall  som  anses   vara  typiskt  manliga  eller  kvinnliga.  Genom  både  språket  och  kulturers  användning  av   det  ses  genus  i  samhället  av  många  som  en  dikotomi,  alltså  en  uppdelning  av  samhället  i   två  delar.  Utgångspunkten  förklaras  av  Connell  och  Pearse  som  en  förmodad  biologisk   uppdelning  mellan  hanar  och  honor,  som  sedan  förstärks  eller  orsakas  av  psykologiska   och   sociala   skillnader.   Den   vanligaste   användningen   för   ordet   genus   är   alltså   den   kulturella   skillnaden   mellan   kvinnor   och   män,   som   grundar   sig   i   den   biologiska   uppdelningen  i  hanar  och  honor.    

 

En   definition   av   genus   byggd   på   skillnader   och   dikotomi   kommer   med   stora  

motsägelser,   vilket   beskrivs   av   Connell   och   Pearse   (2015).   Det   är   inte   möjligt   att   dela  

upp   det   mänskliga   livet   i   två   delar   eller   människors   personligheter   i   två   olika   typer.  

Uppfattningarna   vi   har   om   genus   bygger   ofta   på   en   dikotomi,   men   verkligheten   är   mycket   mer   komplex.   Det   är   också   svårt   att   ha   en   syn   på   genus   som   bygger   på   skillnader,  eftersom  det  när  inga  skillnader  kan  observeras  inte  heller  finns  något  synligt   genus.  Vid  små  psykologiska  skillnader  mellan  män  och  kvinnor  skulle  genus  alltså  ha   försvunnit.  Denna  syn  på  genus  tar  heller  inte  hänsyn  till  skillnader  mellan  män  och  män   eller   kvinnor   och   kvinnor,   skillnader   som   också   spelar   stor   roll   i   relationer   mellan   kvinnor   och   män.   Eftersom   utgångspunkten   är   att   män   och   kvinnor   är   fundamentalt   olika  menar  Connell  och  Pearse  att  det  inte  finns  rum  för  olikheter  inom  grupperna.  Att   denna   syn   på   genus   grundas   på   personlighetsdrag   innebär   att   fokus   på   samhälle   och   processer  utanför  individen  är  litet.  Trots  att  stora  samhällsprocesser  bygger  på  kvinnor   och   mäns   gemensamma   ansträngningar   är   ofta   produkten   av   dem   genuspräglade   och   underbygger   genusstrukturer   som   tydligt   särskiljer   män   och   kvinnor   från   varandra.  

Genus  går  inte  att  definiera  som  ett  uttryck  för  biologi  och  det  kan  inte  heller  dela  upp   människor  i  två  kategorier.  Det  är  snarare  en  social  struktur  och  ett  mönster  i  de  sociala   sammanhang  som  strukturerna  styr.  Det  finns  alltså  ingen  fast  betydelse  eller  innebörd   av  orden  man  och  kvinna:  

 

Varje  gång  vi  talar  om  en  ’kvinna’  eller  en  ’man’,  hänvisar  vi  till  ett  jättelikt   system  av  uppfattningar,  förutsättningar,  undertoner  och  anspelningar  som   har  ackumulerats  under  hela  vår  kulturella  historia.  ’Innebörderna’  av  dessa   ord  är  enormt  mycket  större  än  de  biologiska  kategorierna  hane  och  hona.  

(Connell  &  Pearse 2015,  s.  123)    

Den  sociala  strukturen  genus  beskrivs  av  Connell  och  Pearse  (2015)  som  speciell  i  det   avseendet   att   den   är   starkt   kopplad   till   våra   biologiska   kroppar.   Kopplingen   anses   av   vissa   finnas   där   som   en   avspegling   av   hur   den   manliga   och   den   kvinnliga   kroppen   biologiskt  sett  skiljer  sig  åt.  Trots  att  människan  är  en  art  som  fortplantar  sig  sexuellt   och  att  delar  av  vår  anatomi  är  specialiserade  på  just  det  är  det  problematiskt  att  sätta  in   en  så  komplex  biologisk  process  i  en  sträng  dikotomi.  Det  antyder  dessutom  också  att   kulturella  mönster  och  strukturer  endast  är  en  spegling  av  kroppsliga  skillnader,  vilket   Connell   och   Pearse   hävdar   inte   alltid   är   fallet.   Kroppen   och   de   samhälleliga   genusstrukturerna   är   dock   nära   sammankopplade.   Genus   är   mångdimensionellt   och   handlar   om   alla   samhälleliga   och   individuella   faktorer   som   livet   innehåller   makt,   sexualitet,   identitet   och   arbete,   för   att   nämna   några.   Genusmönster   kan   vara   väldigt   olika   mellan   olika   kulturer,   men   definieras   likväl   som   genusmönster   som   skapas   och   återskapas   socialt   genom   strukturer   som   formar   vårt   beteende.   Connell   och   Pearse   förklarar   att   genusmönster   och   strukturer   genom   sin   förmåga   att   forma   oss   som   individer  kan  tyckas  oföränderliga,  men  förändras  egentligen  konstant  i  takt  med  att  nya   situationer   uppstår   i   den   sociala   praktiken.   Genus   handlar   alltså   samhällets   förhållningssätt   till   människans   biologiska   kropp   och   de   konsekvenser   som   det   förhållningssättet  får,  för  enskilda  individers  liv  och  för  människors  framtid.    

3.4  Genusmönster  

Många   organisationer   i   samhället   har   fasta   genusarrangemang,   exempelvis   vem   som  

anställs   för   att   göra   vad,   vilka   sociala   indelningar   som   skapas,   hur   känslomässiga  

relationer  hanteras  och  hur  dessa  faktorer  förhåller  sig  till  varandra.  Connell  och  Pearse  

(2015)   beskriver   hur   dessa   organisationer   kan   vara   allt   från   gruvarbetsplatser,   där  

männen   arbetar   i   gruvorna   och   fruarna   blir   ”gruvhustrur”,   till   skolor   där   skolgården  

indelas   i   en   flick-­‐   och   en   pojkdel.   Alla   dessa   genusmönster   kan   också   kallas   för   institutionens   genusregim.   Varje   organisations   genusregimer   påverkar   livet   i   organisationen  och  är  ständigt  föränderliga.    

 

Vanliga  och  tydliga  genusregimer  i  organisationer  som  exempelvis  arbetsplatser  visade   sig  i  Connells  (2007)  forskning  i  att  de  flesta  chefer  var  män,  de  flesta  tekniker  var  män,   de  flesta  kontorister  var  kvinnor  och  att  de  flesta  som  arbetade  med  social  omsorg  var   kvinnor.   Samtidigt   som   dessa   roller   var   tydliga   var   de   också   på   väg   att   förändras.  

Orsaker   till   detta   kunde   vara   att   mycket   av   de   manligt   dominerade   arbetsuppgifterna   automatiserades,  att  tydligt  definierade  arbeten  som  exempelvis  sekreterare  höll  på  att   försvinna   och   att   jämställdhet   mer   och   mer   accepterades   som   princip.   I   Connells   forskning   förblev   dock   alla   de   studerade   arbetsplatserna   på   gräsrotsnivå   styrda   av   genusregimer   i   viktiga   avseenden.   Genusregimer   i   enskilda   organisationer   ingår   i   ett   större   sammanhang   som   kan   kallas   för   ett   samhälles   genusordning.   Hur   genus   struktureras   inom   en   enskild   organisation   styrs   ofta   av   samhällets   genusordning.   I   de   flesta  fall  är  genusregimerna  liknande  den  allmänna  genusordningen  men  i  vissa  fall  kan   organisationernas   interna   genusstrukturer   avvika   från   samhällets   ordning.   Connell   förklarar  att  det  när  genusregimer  förändras  ofta  först  sker  en  förändring  i  samhällets   genusordning,  som  sedan  under  tid  färgar  av  sig  på  organisationens  interna  strukturer.  

 

Alla  genusarrangemang  är  enligt  Connell  och  Pearse  (2015)  uppbyggda  av  relationer  där   människor,   grupper   och   organisationer   hänger   ihop   och   är   uppdelade.   Exempelvis   beskriver  West  och  Zimmerman  (1987)  detta  i  sin  artikel  om  hur  genus  skapas  i  vanlig   interaktion.   Utifrån

 

vår   förmodade   könskategori   skriver   Connell   och   Pearse   att   vi   människor   får   ta   ansvar   för   vårt   vardagliga   beteende,   eftersom   det   är   i   vardagen   som   genus  hela  tiden  skapas  och  återskapas.  De  skriver  att  ”vi  skapar  vårt  eget  genus,  men  vi   är  inte  fria  att  skapa  det  hur  vi  vill”  (s.  111).  Hur  vi  konstruerar  vårt  genus  bestäms  alltså   i   hög   grad   av   den   genusordning   vi   befinner   oss   i,   trots   att   vi   har   ett   ansvar   för   vårt   genusstrukturerade  beteende.  Relationer  som  är  flyktiga,  obeständiga  och  slumpmässigt   arrangerade   har   ingen   större   betydelse   i   strukturella   sammanhang.   Det   är   istället   de   långvariga   och   generella   relationerna   som   skapar   strukturer   som   påverkar   oss   i   det   sociala  samspelet.  Ur  denna  synvinkel  förklaras  alltså  samhälles  genusordningar  utifrån   Connell  och  Pearse  som  sociala  strukturer.  Relationsstrukturer  styr  inte  automatiskt  hur   människor   beter   sig   och   agerar,   men   de   anger   dock   möjliga   handlingar   och   konsekvenser   av   dessa   inom   genusordningen.   I   en   patriarkal   genusordning,   där   män   i   religiösa,  politiska  och  vardagliga  praktiker  har  auktoritet  över  kvinnor,  kanske  kvinnor   vägras  utbildning  och  personlig  frihet  och  män  nekas  emotionella  band  med  sina  barn,   vilket   får   konsekvenser   för   de   liv   som   dessa   människor   lever.   Så   länge   vi   människor   fortsätter   att   leva   enligt   genusstrukturer   kommer   genusrelationer   enligt   Connell   och   Pearse  att  fortsätta  skapas  och  förhindra  vår  frihet  att  skapa  genus  utifrån  vår  egen  fria   vilja.  

3.5  Genus  som  social  konstruktion  

Föreliggande  studie  utgår  från  att  det  är  samspelet  mellan  människor  som  skapar  den  

mening   och   verklighet   som   studeras   och   att   den   sociala   verkligheten   är   beroende   av  

aktörerna   som   finns   i   den.   Denna   ontologiska   ståndpunkt   beskrivs   av   Bryman   (2011)  

som   konstruktionism   och   står   i   motsats   till   objektivismen,   där   verkligheten   är  

oberoende   av   dess   sociala   aktörer.   Verkligheten   i   det   konstruktionistiska   perspektivet  

ses   därmed   som   någonting   som   byggs   upp,   skapas   och   konstitueras   i   och   genom