NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universitet
C-Uppsats
Författare: Johan Sunnanängs och Malcolm Svensson Rothmaier Handledare: Christian Nilsson
Höstterminen 2009
Bonusar och finanskrisen
- Kan ett bonusstopp minska risken för finansiella kriser?
Abstrakt:
Denna litteraturstudie avser reda ut den eventuella kopplingen mellan bonus och dagens finanskris samt undersöka om ett bonusstopp för bankanställda kan minska risken för en framtida finansiell kris. Uppsatsen inleds med en förklaring av bankväsendets särart och vikten av ett statligt skyddsnät. Senare avhandlas relevant bonusteori och moral hazard, därefter en redogörelse för bonusens betydelse i finanskrisen. Vidare utreds
bonusprogrammens inverkan i svenska bankers expansion i Baltikum. Vi har kommit fram till att belöningsstrukturen inom finansbranschen har varit felaktigt utformad då dessa belönat kortsiktiga vinster på riskfyllda affärer. Detta har varit en av orsakerna till subprimekrisen. Ett bonusstopp minskar därför risken för liknande finansiella kriser men kan däremot inte helt eliminera risken för finanskriser.
Nyckelord: bonus, finanskris, subprime, risk, moral hazard
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 5
2. Finansiella sektorns betydelse för samhällsekonomin ... 7
2.2 Risker inom den finansiella sektorn ... 8
2.3 Sammanfattning – därför får inte finansiella institut tillåtas falla ... 9
3. Myndigheters åtgärder för finansiell stabilitet ... 11
3.2 Sammanfattningsvis – målkonflikt mellan risk och effektivitet ... 13
4. Bonussystem... 14
4.1 Vad är bonus?... 14
4.2 Risken med bonus - moral hazard... 15
4.3 Vad säger empirin om sambandet mellan bonus och risktagande? ... 17
4.4 Sammanfattning – därför kan bankbonusar bli ett samhällsproblem... 18
5. Analys... 19
5.1 Derivaten bakom subprimekrisen ... 19
5.2 Derivatmarknaden gav nya bonusmöjligheter ... 20
5.3 Bristfälliga kreditbetyg ökade möjligheten till bonus... 22
5.4 Bonusförändringar i finanskrisens spår ... 24
5.5 Krisen i Sverige – var bonus orsaken till expansionen i Baltikum? ... 26
5.6 Bonusen skadligare i små länder med stor finanssektor? ... 27
5.7 Förlustaversion – en annan förklaring till risktagande ... 27
5.8 Sammanfattningsvis rörande bonusar och subprimekrisen... 28
6. Slutsats ... 29
Källförteckning... 32
Figurförteckning
Figur 1 – Exempel på kapitaltäckning...12 – egen illustration © Stefan Rothmaier
Figur 2 – Strategi och bonus för handlare...16 – egen illustration © Malcolm Svensson Rothmaier.
Illustrationen bygger på antaganden från s.148 Dowd, Kevin(2009), “Moral hazard and the finacial crisis”, Cato journal vol29 vinter 2009
Figur 3 – Förklaring av CDO och MBS...17 – modifierad från http://www.urbandigs.com/mortgage-backed-securities-cdo-cmo-bonds.jpg Rosenblatt, Noah (2007), “How Mortgage Backed Securities Work”, UrbanDigs LLC
2007-08-17 tillgänglig på
http://www.urbandigs.com/2007/08/how_mortgage_backed_securities.html citerad 2010-01-26
1. Introduktion
Den finanskris som vi idag lever med har kommit att kallas den värsta krisen sedan
depressionen på 1930-talet.1 Krisen inleddes 2007 på de finansiella marknaderna till följd av vidlyftigt utlånande. Samtidigt har situationen för en stor andel invånare i USA blivit
allvarsam. Arbetslösheten uppgår till 10 procent och banker tar över pantsatta fastigheter och säljer dem på exekutiv auktion. Den som är sen med en kreditkortsbetalning eller
övertrasserar kontot med ett par dollar får betala stora straffavgifter till bankerna. Trots allt har bonusutbetalningar2 på 25 till 30 miljoner dollar till toppchefer på Goldman Sachs, JP Morgan Chase och Morgan Stanley förekommit fastän dessa banker mottagit statligt stöd.
Denna situation har gjort att den amerikanska befolkningen mist förtroendet för finansbranschen.3
Även i Sverige pressas storbankerna på grund av kreditförluster och ett par banker har begärt hjälp av såväl ägare som stat.4 Trots detta har tjänstemän inom försäkring och finans, under det senaste året, haft den starkaste löneutvecklingen i den privata sektorn.5 För 2009 förväntas bonusutbetalningar på sammanlagt 5,4 miljarder kronor till anställda på Swedbank, Nordea, SEB och SHB.6Därför har det även i Sverige växt fram en ilska mot finansbranschens omfattande löne- och bonussystem. Finansminister Anders Borg, som ledde ekofin-mötena under det andra halvåret 2009, har sagt att ”bankerna festar som om det vore 1999, men att det faktiskt är 2009”. Sveriges finansminister har konstaterat att ”bonuskulturen måste få ett slut”.7
1 Hilsenrath m.fl. (2009)
2 Se definition i bilaga
3 Sloan (2009)
4 Hedelius (2009), “Nytt bonusregn over bankerna”
5 Dagens Nyheter (2009), ”Löneökningen inom den privata sektorn”
6 Hedelius (2009), ”Nytt bonusregn över bankerna”
7 Björklund (2009), ”Borg går till angrepp mot bonusar”
1.1 Syfte och disposition
Bland media och politiker framställs bonusar som huvudorsaken till nuvarande finanskris.
Bonusprogrammen inom finansbranschen har kommit att bli diskussionspunkt på såväl EU- sammanträden som G20-möten.8 Med utgångspunkt från dagens finanskris avser vi att reda ut frågan om ett bonusstopp skulle minska risken för framtida finansiella kriser.
Denna uppsats är uppdelad i sex kapitel, detta första kapitel är tänkt att ge läsaren en introduktion om varför vi valt ovan nämnda frågeställning. Följande kapitel två och tre är avsedda att ge läsaren en teoretisk bakgrund samt förståelse för det finansiella systemets särart på grund av det underliggande problemet att finansiella institut ej kan tillåtas falla. Detta gör att bonusar till bankanställda kan bli ett samhällsproblem. I kapitel fyra redogör vi teorin rörande bonusar och andra former av prestationsbaserade löner. I kapitel fem analyseras bonusens betydelse i finanskrisen och dess efterverkningar. Därefter avslutas uppsatsen med slutsats i kapitel sex.
8 Lucas (2009), ”G20-länder föreslår skärpta bonusregler”
2. Finansiella sektorns betydelse för samhällsekonomin
Den finansiella sektorn har tre primära funktioner är betalningsförmedling, kapitalallokering samt riskomfördelning, vilka redogörs nedan.9
2.1.1 Betalningsförmedling
Efter att ha levt i en bytesekonomi (barterekonomi) började människor successivt, från 2000- talet före Kristus, att införa olika typer av betalningsmedel. Från att ha använt smycken och ädelmetaller övergick man till mynt på 600-talet före Kristus. På 1800-talet började sedlar, då garanterade av guld, bli allt vanligare. IT-samhällets utveckling har ytterligare minskat transaktionskostnaderna genom möjligheten till elektronisk handel via betalkort och Internet.
En förutsättning för att ett betalningsmedel ska bli accepterat är att dess värdebeständighet kan garanteras.10 Centralbanker har som ett av sina huvudmål att upprätthålla penningvärdet via prisstabilitetsmål (inflationsmål).11
2.1.2 Kapitalallokering
En annan viktig funktion för banker är kapitalallokering, vilket ger möjlighet för sparare och låntagare att utjämna levnadsstandarden över livscykeln.12 Med ett fungerande finansiellt system kan man spara pengar idag för att konsumera mer senare. Kapitalintensiva företag har initialt stora utgifter innan de kan inleda sin produktion. Eventuella intäkter kommer först senare. Utan möjlighet att låna pengar till finansieringen av investeringar skulle mycket kapitalintensiv verksamhet omöjliggöras. Innovatörer har ofta otillräckliga medel för att bekosta sina investeringar själv.13
2.1.3 Riskomfördelning
Bankers tredje uppgift är riskomfördelning. I nationalekonomisk analys brukar risk delas upp i två typer, systematisk- och osystematisk. Den osystematiska risken är specifik för företaget och kan diversifieras bort, exempelvis växelkursrisk. Den systematiska risken är däremot inte företagsspecifik och går därför inte att diversifiera bort.14
Enskilda företag kan, mot en premie, försäkra sig mot risker som är osystematiska. Företaget som betalar sina produktionsfaktorer i svenska kronor, men säljer i dollar, riskerar att dess
9 SOU 2000:11 s.31
10 Andersson (1998), Finansplats Stockholm – en tillväxtmotor s.46ff.
11 Jacobson (2001)
12 Andersson (1998), Finansplats Stockholm – en tillväxtmotor s.46ff.
13 Sou.2000:11 A. s.13-FF
14 Ross m.fl. s.307-309
resultat påverkas negativt av valutarörelser. Banken kan genom olika typer av derivat matcha olika bolags riskpreferenser mot att dessa betalar en premie.15
2.2 Risker inom den finansiella sektorn
En av den finansiella sektorns viktigaste uppgifter är att omfördela risk för företag och
hushåll. Då banker är företag vilkas huvuduppgifter är att ha hand om risker, som i många fall är svårbedömda, är risken att de får egna problem på grund av för högt risktagande.16
Banker vill, i strävan efter att tillfredsställa aktieägarna, skapa högsta möjliga avkastning på eget kapital. Detta sker ofta genom en ökad belåningsgrad. Om bankens avkastning är högre än låneräntan kommer den större skuldsättningsgraden medföra en högre vinst. Den högre belåningen för med sig, allt annat lika, en ökad volatilitet i resultatet. Detta beror på att det egna kapitalet är oförändrat medan tillgångssidan i balansräkningen har ökat.17
Riskerna för bankväsendet brukar primärt delas upp i två kategorier, operativa- samt systemrisker (risken för finansiell kollaps). Vi kommer nedan att redogöra för dessa två sorters risk. Eftersom systemrisker ofta föregås av en uttagsanstormning definierar vi även detta begrepp.
2.2.1 Operativa risker
Med operativa risker menas problem som kan uppkomma i den egna verksamheten.
Finansinspektionen definierar detta som "risken för förluster till följd av icke ändamålsenliga eller misslyckade processer, mänskliga fel, felaktiga system eller externa händelser". Därför brukar denna risk även kallas administrativ risk.18 Ett exempel på operativ risk är om en eller några bankanställda tar högre risk än vad de har befogenhet att göra. I takt med datoriseringen av bankarbetet har dessutom de tekniska riskerna ökat. Med detta menas inte enbart risken för datorhaveri utan även risken för brister i datasystem till exempel felaktiga programmeringar.
Exempelvis kan kreditbedömningsprogram vara dåligt utformade vilket medför att banken ger krediter alltför lättvindigt. Drabbar denna typ av risker en enskild bank innebär det sällan en risk för systemkris.19
15 SOU.2000:11 A s.34ff
16 Ibid. s.61
17 Berger (1995)
18 Finansinspektionen, ”Operativ risk”
19 SOU 2000:11, A s.62
2.2.2 Systemrisker
Den risk som man till varje pris vill undvika i det finansiella systemet är systemrisken, med andra ord risken för finansiell kollaps. Det vill säga, faller en bank drar den med sig sina konkurrenter i fallet i och med att finansiella institut har fordringar på varandra.20 Framförallt är det likviditetsproblem som riskerar att skapa bekymmer för en enskild bank.
Likviditetsproblem kan uppkomma på grund av uttagsanstormningar21, det vill säga att privatpersoner, som satt in pengar, köar för att få ut sina fodringar.22
2.2.3 Uttagsanstormningar
Med många oberoende insättare räcker det att banken har relativt små reserver för att klara den dagliga verksamheten.23 Men samtidigt gör detta att det finns ett likviditetsproblem inbyggt i finanssektorn eftersom banker har som affärsidé att låna ut långt och låna in kort.
Skillnaden i löptider medför en risk att bankkassan töms vid en rusning.24
Skulle finansiella institut tvingas behålla hela summan av insättningar i kassan skulle det saknas incitament för uttagsanstormningar. Samtidigt skulle inlåningsräntor vara negativa eftersom det kostar att förvara pengar. Att banker kan erbjuda ränta på insatt kapital bygger på att de får låna ut merparten av insättningen.25 Med högre krav på likviditet i bankens kassa skulle priset på krediter öka genom högre utlåningsräntor.26
2.3 Sammanfattning – därför kan inte finansiella institut tillåtas falla
Dagens höga levnadsstandard skulle inte vara tänkbar utan en välfungerande finanssektor. Om det inte finns trovärdighet för det finansiella systemet kan spridningseffekter uppstå, något stater till varje pris undvika.27 John LaWare, dåvarande ordförande för Federal Reserve, drog vid ett anförande inför kongressen 1991 analogin med härdsmältan i Tjernobyl. Stoppas inte en systemrisk i begynnelsen, och flera små banker eller en stor institution tillåts falla, riskerar detta att dra med andra banker och företag i fallet. Ett fallissemang som riskerar att rubba hela det finansiella systemet.28 En systemkris medför negativa externaliteter eftersom den totala
20 Lunds Universitet
21 Hortlund (2001) s. 133
22 Johan Molin (2009) ”Hur har riksbanken hanterat den finansiella krisen”
23 Hortlund (2001) s. 122-124
24 Urwitz (2009)
25 SOU 2000:11 C s.192
26 Francke (2008)
27 Hortlund (2001) s. 132f
28 LaWare (1991) s. 34
sociala kostnaden för samhället är högre än den privata kostnaden när betalningsförmedlingen försvåras, eller i värsta fall upphör. För att undvika detta krävs det olika sorters regleringar av den finansiella sektorn.29 Därför ämnar vi i nästa kapitel redogöra för myndigheters åtgärder i syfte att främja finansiell stabilitet.
29 SOU 2000:11 A s.64ff
3. Myndigheters åtgärder för finansiell stabilitet
Både finansinspektioner och centralbanker agerar i syfte att bibehålla trovärdigheten i det finansiella systemet. Centralbanker har ett par viktiga verktyg att använda sig av för att uppnå detta. Dessa är dels införandet av insättningsgarantier dels agerandet som sista långivare.
Finansinspektioner har insyn i bankernas verksamhet och ställer krav på bankernas riskprofil via kapitaltäckningskrav. Vi kommer nedan att förklara dessa åtgärder.
3.1.1 Insättningsgaranti
Ett sätt att motverka uttagsanstormningar är att införa insättningsgarantier. Detta innebär att centralbanken garanterar de insatta medlen i händelse av att banken skulle hamna i obestånd.
Då denna garanti är utfäst och har trovärdighet bland insättare saknas incitament att rusa till banken även om det skulle visa sig att den är insolvent.30
3.1.2 Sista långivare
En annan åtgärd som en centralbank kan vidta för att motverka störningar i det finansiella systemet är att agera som sista långivare då en solvent bank har fått brist på likviditet, eftersom det annars finns stora risker för spridningseffekter som skulle kunna drabba hela ekonomin.31 Att staten, genom sin centralbank, garanterar finansiell stabilitet på detta sätt är inte problemfritt. Denna omfördelning av risk kan främja risktagande bland finansiella aktörer.32
3.1.3 Finansinspektioners kapitaltäckningskrav
Det finns en risk att finansiella institut som verkar med en liten andel eget kapital tar högre risk eftersom det primärt är kreditorers tillgångar som sätts på spel.33 Genom
kapitaltäckningskrav34 regleras bankernas risktagande. Kapitaltäckning är banksektorns ord för belåningsgrad. För att styra sektorn finns det internationella regleringar, de så kallade Basel 2-reglerna. Dessa anger minimikrav rörande storlek på hur stort eget kapital banker med olika verksamhet och olika risktagande måste ha.35 Det är en av finansinspektionernas
viktigaste uppgifter kontrollera om de finansiella institutens kapital är tillräckligt i förhållande
30 SOU 2000:11 C s.212
31 Ibid.
32 Larsson (1998) s. 255
33 Hellman m.fl. (2000)
34 Se bilaga för definition
35Finansinspektionen, ”Riskmätning och kapitalkrav”
till risken de tar.36 Ju högre belåning en bank har (det vill säga desto lägre
kapitaltäckningsgrad) desto högre är risken för insolvens till följd av att tillgångar faller i värde, vilket illustreras i figur 1 nedan.
Trots att det finns regleringar rörande belåning tillåts de finansiella instituten verka med skuldsättningsgrader runt 30 (skulderna är 30 gånger det egna kapitalet), vilket är en mycket högre belåning än något industriföretag har.(Figur 1 ovan visar enbart banker med
skuldsättningsgrader mellan 2-20).
Den långsiktiga trenden har varit att banker verkar med allt mindre eget kapital. Under högkonjunktur finns en tendens hos både marknad och myndigheter att lätta på
kapitaltäckningskravet. Efter finanskriser kommer ett politiskt tryck om att återigen höja det.37
36 Löfgren & Noréus (2009)
37 Ibid.
3.2 Sammanfattningsvis – målkonflikt mellan risk och effektivitet
Utvecklingen världen över har, sedan mitten av 60-talet, gått mot allt mindre reglering av finansmarknaderna.38 Innan avregleringen saknades incitament för bankerna att utvecklas, samtidigt gav bristen på konkurrens upphov till ett ineffektivt system.39
Anledningen till att banker inte tillåts ta hur hög risk som helst beror på risken för systemkriser inom betalningsväsendet. I teorin skulle det vara möjligt att skapa ett säkert betalningsväsende, men till priset av hårda regleringar som i sin tur skulle leda till ett ineffektivt finansiellt system. Eftersom en viktig del av det finansiella systemets funktion är att möjliggöra en effektiv riskspridning.40
Då ökade regleringar försvårar och fördyrar kreditgivningen riskerar det att påverka tillväxten negativt när färre företag får tillgång till finansiering.41 Samtidigt krävs regleringar för att undvika att bankerna tar för hög risk. Risken är annars att samhället får ta de negativa konsekvenserna och tvingas kapitalisera bankerna för att undvika en systemkris.42 I de två inledande kapitlen har vi förklarat bankernas särställning och varför det krävs
regleringar av sektorn. Resterande del av uppsatsen ägnar vi åt problematiken med bonusarna i den finansiella sektorn och dess inverkan på dagens finanskris.
38 Khoury, Sarkis J (1990) förord
39 Riksbanken (2006), ”Nyberg: Finansiella reformer och finansiell kris- svenska erfarenheter”
40 Jacobson m.fl. (2001)
41 SOU 2000:11 A s.125
42 Francke (2008)
4. Bonussystem
Detta kapitel inleds med en beskrivning av bonusbegreppet och varför prestationsbaserade löner används. Sedan går vi in på fördelar respektive nackdelar med bonusprogram. En risk är att bonusprogram medför moral hazard, vi kommer att klargöra varför denna risk är extra stor inom finanssektorn. Därefter förklarar vi skillnaden mellan bonus till företagsledare och den till handlare. Innan kapitlets avslutande sammanfattning kommer vi även att ge en redogörelse för vad empiriska studier säger om relationen mellan bonusprogram och risktagande.
4.1 Vad är bonus?
I finanssektorn är olika prestationsbaserade löner, utöver grundlönen, vanligt förekommande.
Med bonus menas primärt en (oftast) årlig utbetalning som baseras på resultatet. Utöver ren bonusutbetalning får nyckelpersoner även optionsprogram, vilket ofta likställs med en ren bonusutbetalning.43
4.1.1 Varför används prestationsbaserade löner?
Löntagaren är bättre informerad om sin arbetsprestation och arbetsvilja än arbetsgivaren.44 Den anställde vill dessutom, till minsta möjliga ansträngning, få maximalt betalt för sitt arbete. Utformandet av arbetsmarknadskontraktet mellan dessa parter blir därför viktigt, då det påverkar såväl produktivitet som vinst.45 Det gäller för arbetsgivaren, som är principal, att hitta någon variabel som går att använda som bra mått på arbetstagarens (agentens)
arbetsinsats.46 Ett liknande förhållande råder mellan företagsledningen och ägarna. Ägare vill att ledningen och bolagets vd ska göra ett så bra jobb som möjligt och ta strategiska beslut.
Risken finns dock att ledningen inte vågar genomföra riskfyllda projekt i och med rädslan för misslyckande.47
4.1.2 Fördelar med prestationsbaserade löner
Genom att erbjuda någon form av rörlig ersättning, exempelvis optionsprogram eller bonus, kan ägarna få bolagets ledning att arbeta hårdare och ta större risker. En annan viktig effekt som den prestationsbaserade inkomsten har är att den kan få vd:n att agera mer efter ägarnas intressen än de anställdas. En studie av Croonqvist (2009) har också visat att företag med
43 Oxford University (2001) s.26 och s.118
44 Mankiw & Taylor (2006) s.446-447
45 Borjas (2009) s. 463ff
46 Bång & Waldenström (2009). s.46
47 Ibid. s.47ff
starkt inflytande av ägarna, och där vd får större andel av vinsten, betalar lägre löner till de anställda. Ytterligare ett argument för nyttjandet av prestationsbaserade kontrakt är att dessa medför ett positivt urval. Högpresterande personer kommer att söka sig till arbeten där de får högre betalt. Samtidigt tenderar lågpresterande att välja bort arbeten med denna lönestruktur då de vet med sig att de kommer få dåligt betalt.
En annan grund för användandet av prestationsbaserade löner är för att öka
alternativkostnaden för den anställde att byta arbete. Det är inte ovanligt att dessa program löper över en längre tid, och att den anställde går miste om bonusen vid byte av arbete. Andra former av senarelagd ersättning skulle dock kunna ge samma resultat.48
4.1.3 Nackdelar med prestationsbaserade löner
På grund av de tidigare antagandena om människors riskaversion kommer de kräva högre lön som kompensation för den ökade osäkerheten de utsätts för. Ju större del av lönen som är prestationsbaserad, desto mer kan lönen komma att variera från år till år. Ytterligare problem med denna typ av ersättning är att det kan vara svårt att välja rätt resultatmått för den faktiska prestationen. Detta kan leda till att den anställda lägger onödigt stor vikt vid dessa
bonusbaserade områden.49
En annan nackdel med prestationsbaserade löner (bonusar) inom just den finansiella sektorn är att de kan leda till moral hazard då de ansvariga inte alltid behöver bära hela risken för sitt agerande.
4.2 Risken med bonus - moral hazard
Den dåvarande chefen för Fed, Alan Greenspan sade den 30 januari 1998 att: ”Moral hazard uppstår när någon kan skörda frukterna av ens handlingar när det går bra, men inte behöver ta konsekvenserna när det går dåligt. Sådan belöningsstruktur kan uppenbarligen uppmuntra överdrivet risktagande.”50
Moral hazard är ett beteende som ofta uppkommer i förhållanden med asymmetrisk
information. Denna situation kännetecknas av att den ena parten har bättre underlag än den andra vid kunskap som ligger bakom kontraktstecknandet. Situationer kännetecknade för moral hazard är då ett ombud utför ett uppdrag åt en uppdragsgivare. Med moral hazard-
48 Bång & Waldenström (2009) s.47ff
49 Borjas (2009) s. 463ff
50Greenspan (1998)
problematiken menas risken att ombudet ska agera omoraliskt gentemot sin uppdragsgivare för egen vinning.51 Inom finanssektorn gäller det att skilja på två olika varianter av moral hazard på grund av bonusar, dels bonusar till ledning, dels bonusar till anställda som får del av resultatet de själva skapat (exempelvis handlare).52
4.2.1 Viktigt skilja vd från handlare
Situationen skiljer sig mellan företagsledare och handlare eftersom det klart framgår av redovisningen vilket resultat handlarna bidragit med. Därför får dessa lättare att ställa krav på att få del av vinsterna de genererat.53 På grund av detta finns det en risk att handlare tar en ökad risk i syfte att öka den personliga förtjänsten på företagets och aktieägarnas bekostnad.54 Vi kommer i resterande del av kapitel skilja mellan dessa två typer av moral hazard.
Incitamentsprogram till handlare kan liknas vid en köpoption eftersom den berörde får ta del av eventuell uppgång men inte behöver ta konsekvenserna vid nedgång. En handlare kan därmed ha incitament att ta högre risk, exempelvis via högre belåning alternativt göra investeringar i tillgångar med högre volatilitet än marknaden, eftersom detta ger högre avkastning vid lyckat utfall.55 Detta åskådliggörs i figur 2 nedan.
51 Mankiw & Taylor (2006) s.446-447
52 Dowd (2009) s.142ff
53 Wallander (2009) s.60ff
54 Reda (2009) s.1ff
55 Dowd (2009) s.148
4.3 Vad säger empirin om sambandet mellan bonus och risktagande?
Det är svårt att mäta en företagsledares prestation och avgöra vad som skall ligga till grund för den prestationsbaserade ersättningen. Om ersättningen baseras på företagets aktiekurs ett speciellt datum skapar detta motiv för manipulering av aktiekursen. Cao och Laksmana (2007) finner att incitamentsprogram kan leda till att kortsiktiga vinster premieras framför långsiktiga investeringar.56
Eftersom vinster belönas medan negativa resultat inte leder till återbetalning (malus) kan detta leda till ett samlande av vinster vissa år och förluster andra. Bengtsson (2008) finner belägg för detta. En annan risk är att bonusen tränger undan andra viktiga drivkrafter såsom prestige, ansvar och bekräftelse. Bonusen kan inte omfatta alla områden inom arbetet och det finns risk för att viktiga saker som inte påverkar bonusen bortprioriteras.
Flera studier, däribland Lloyd et.al. (1987) samt Saunders et.al. (1990), validerar agentteorins antaganden rörande företagsledare. Det vill säga att dessa försöker begränsa risken utan prestationsbaserade löner medan exempelvis Agrawal & Mandelker (1987) visar att det finns ett positivt samband mellan ökat risktagande och aktieoptionsprogram till ledningen.
Eftersom aktieägare inte har direkt inverkan på företagets riskprofil menar John et.al. (1991) att dessa har incitament att anställa riskälskande individer till chefposter eller ge dem bonus för att uppnå detta. Bonusprogram till bankchefer kan därmed bli en potentiell källa till instabilitet i ett banksystem.57 Genom att sätta mer eget kapital på spel minskar risken för att banker tar för höga risker eftersom aktieägare då sätter mer av sitt egna kapital på spel, vilket gör dem mer riskaverta.58
Den fasta lönen i sig borde vara en tillräcklig drivkraft för vd att prestera.59 Detta
argumenterar Jan Wallander, pensionerad forskare och bankdirektör på Handelsbanken, för i Ekonomisk Debatt. “Som praktiker har jag svårt att tro att man genom rörlig lön kan stimulera vd till en bättre prestation än i fallet med fast lön. Bakom detta ligger dels min erfarenhet av vad för sorts människor det gäller och den miljö i vilken de verkar, dels innebörden av ett statistiskt material som finns tillgängligt”.
56 Bång & Waldenström (2009) s.51-52
57 Schreiber, Ben Z (1997) s.319
58 Park Sangkyun & Peristiani Stavros (2006)
59 Bång & Waldenström (2009) s.51
Enligt hans syn är personer som når upp till dessa poster “viljestarka, tävlingsinriktade och har ett starkt ”need for achievement””. De jobbar gärna övertid och räknar med att arbeta på helger, allt för att leverera ett bättre resultat än bolagets konkurrenter och för att få beröm från styrelse.60
Såväl Klas Eklund, med mångårig erfarenhet från SEB samt Jan Wallander anser att det är att generalisera problemet att bara fokusera på banklednings löner. Av minst lika stor vikt är bonusar till anställda på bankens tradingavdelning. Banker konkurrerar hårt om de skickligaste handlarna på en lättrörlig arbetsmarknad. Klas Eklund jämför denna typ av anställda med sportikoner. Av den anledningen har det blivit naturligt att ha frikostiga bonusprogram för dessa personer.
”Grundlönerna är sällan särskilt höga, men möjligheten till bonus är goda. I de flesta fall kan de tjäna mer än sin högsta chef. Ett slående exempel är chefen för Merrill Lynchs
obligationshandel; 2006, då marknaden började vika men handlarbordet ändå krängde rekordstora volymer fick han 350 000 dollar i lön – men 35 miljoner dollar i bonus. Detta trots att affärerna blev allt mer riskfyllda, då marknaden närmade sig toppen”.61
Det finns empiriska belägg för att hedgefondsförvaltare (handlare), med en högre grad av incitamentsbaserad ersättning, ökat risktagandet vid placeringar. Däremot finner Kouwenberg och Ziemba (2007) att risktagandet begränsas kraftigt om en betydande del av dennes egna pengar (minst 30 procent) placerats i fonden.62
4.4 Sammanfattning – därför kan bankbonusar bli ett samhällsproblem
Det stora problemet med bonussystem på finansiella institut är att bankanställdas riskvillighet kan öka eftersom staten antas rädda banker på obestånd för att undvika de negativakonsekvenser som systemrisker medför.63 Klas Eklund och Jan Wallander, två erkända namn inom nationalekonomin, båda med mångårig erfarenhet från finansbranschen menar att debatten i media, som främst rör bonusnivån för bankers företagsledning är felfokuserad. Det är snarare anställda på handlargolv som har benägenhet att ta risk än bankers företagsledning.
I nästa kapitel avser vi belysa de problem bonusarna medfört i nuvarande finanskris.
60 Wallander (2009). s.59
61 Eklund (2009) s.16
62 Kouwenberg & Ziemba (2007)
63 Löfgren & Noréus (2009)
5. Analys
Det viktigt att skilja på allmänhetens missnöje mot de tillsynes orimliga bonusutbetalningarna inom finansbranschen och vad som faktiskt kan leda till systemrisker och finanskriser. Saknas det samband mellan de höga bonusarna, ett ökat risktagande och uppkomsten av finanskriser, bör det vara upp till ägare och ledning på finansiella institut att bestämma ersättningsstruktur.
Vi kommer i detta kapitel att nämna en rad faktorer där bonusstrukturen faktiskt verkar ha påverkat risktagandet under 2000-talets högkonjunktur och konsekvenserna av detta. Kapitlet avslutas med en fördjupning i bonusens inblandning i Baltikum och på Island samt en annan tänkbar förklaring till risktagande. Men för att förstå finanskrisen och bonusens inblandning har vi valt att inleda kapitlet med en förklaring om hur banker kunde undgå krav rörande kapitaltäckning och öka risken genom komplicerade transaktioner med komplexa derivat.
5.1 Derivaten bakom finanskrisen
I mitten av 1980-talet, gavs banker en möjlighet att sälja ut delar av balansräkningen till investerare, så kallad värdepapperisering. Möjligheten att sälja exempelvis bolån till investerare gav upphov till en ny finansieringskälla för banker och bolåneinstitut. Primärt handlade det om MBS:er (Mortgage Backed Securities) och CDO:er (Collaterized Debt Obligations). De förstnämnda instrumenten fungerar på så sätt att en rad bostadslån packas in i en pool som investerare sedan köper andelar av.
CDO:er är lite mer komplicerade produkter än MBS:er och dessa värdepappers avkastning beror även på vilken tranch man innehar. Tranchering innebär i praktiken en uppdelning i olika riskgrupper, där de som vill ta högre risk får högre förväntad avkastning men även får ta de första kreditförlusterna.64 Se vidare i figur 3 på nästa sida.
64 Francke (2008)
På 2000-talet fann finansiella institut ett sätt att kringgå kapitaltäckningskrav genom att dölja tillgångar utanför balansräkningen65, via specialbolag66, som inte behövde ingå i koncernens redovisningar. Till denna motpart kunde banker sälja tillgångar, exempelvis
värdepapperiserade bolån och ett ”skuggbankssystem” (shadow banking) växte fram.67 Denna typ av transaktion ökade belåningen utan att det minskade kapitaltäckningen, varför detta har kommit att kallas regleringsarbitrage.68 Sammantaget medförde detta att en del finansiella institut verkade med 30 till 50 gångers belåning när nuvarande finanskris bröt ut.
Detta gjorde dem sårbara för kreditförluster då enbart ett par procents negativ förändring av tillgångssidan i balansräkningen innebar insolvens.69
5.2 Derivatmarknaden gav nya bonusmöjligheter
Den höga belåningen medförde hävstångsvinster och flera av de amerikanska finansiella instituten redovisade vinstmarginaler omkring 50 procent.70 En tredjedel av USA:s samlade
65 Hofmann (2008) s.34
66 Vanligen strukturerade investeringscyklar (SIV:s) samt konduiter
67 Eklund (2009) s.6
68 Hofmann (2008) s.34
69 Urwitz (2009)
70 Fokus (2008)
företagsvinst kom från finanssektorn under 2006.71 Enligt Paul Volcker, rådgivare åt Barack Obama och tidigare Fed-chef, indikerar en sådan stor andel att något är fel eftersom den amerikanska finanssektorns bidrag till samhället inte är i närheten av att vara lika stor.72 Särskilt var det avdelningar som verkade inom boderivatmarknader (MBS:er och CDO:er etc) som var snabbväxande och lönsamma. För anställda och chefer inom dessa divisioner i
synnerhet samt finansbranschen i allmänhet avspeglades de höga marginalerna och vinsterna i höga ersättningsnivåer. Höga risker togs för att göra kortsiktiga vinster vilket gjort de som tog riskerna rika.73 Mats Guldbrand, som bland annat varit aktiechef på Trygg Hansa och AMF Pension samt suttit i en rad styrelser menar att det inte råder någon tvekan ”om att
bonussystemen har bidragit till krisen. Många av de här bolånen och de komplicerade
finansiella produkterna har inte efterfrågats, de har sålts för att aktörerna ska tjäna pengar”74. Innan derivatmarknadernas tillkomst hade den bank som gav ut ett lån kundkontakt vid lånetillfället samt efterföljande kreditprövning. Men det var även banken som inkasserade räntor och amorteringar samt stod risken för kreditförluster om låntagaren inte kunde betala.
Detta hade till följd att banker var måna om att göra en korrekt kreditbedömning.
Sedan derivatmarknadens tillkomst har det i USA alltmer kommit att bli bolåneinstitut som tagit över kundkontakten och kreditprövningen samt godkännandet av bolån. Lånen såldes sedan direkt till en investmentbank.75 Eftersom lånen såldes vidare hade bolåneinstitut ingen anledning att begränsa risktagandet i kreditgivningen. Investmentbanker ställde nämligen inga krav på kreditvärdighet då de efter att de paketerat in lånen i derivat skulle sälja dem vidare.
Bolåneinstituten gavs således incitament att ge ut lån oavsett kreditvärdighet hos låntagare.76 Institutens lånemäklare erhöll provision motsvarande 0,5 procent av det utlånade beloppet för ett ”subprime”-lån. De något säkrare Alt-A-lånen gav enbart 0,2 procents arvode.77 Denna incitamentsstruktur gav upphov till att lån gavs ut utan att lånemäklaren kontrollerade den inkomst som låntagaren uppgav. Det är de värsta avarterna av dessa lån som i folkmun har kommit att kallas NINJA-loans – lån till dem utan inkomst, jobb eller tillgångar. I många fall
71 Lybeck (2009) s.51
72 Rose (2010) s.11-13
73 Fokus (2008)
74 Ekelund (2008)
75 Lybeck (2009) s.51
76 Hofmann (2008) s.6
77 Ibid. s.33
beviljades mer än 100 procents belåning av fastigheten. Det finns empiriska belägg för negativ korrelation mellan värdepapperisering och kreditkrav.78
5.3 Bristfälliga kreditbetyg ökade handlares möjlighet till bonus
De låga räntorna under inledningen av 2000-talet, i kombination med en riklig tillgång på investeringsvilligt kapital, gav en ”jakt efter avkastning”. Efterfrågan ökade på tillgångar med låg risk som gav högre avkastning än statspapper. Investerare världen över, medräknat
flertalet stora banker, glömde bort att det på sikt enbart är möjligt att få högre avkastning genom ökad risk. Premierna för kreditrisk var generellt mycket låga.79
CDO:er och MBS:er gav något bättre avkastning än andra tillgångar, exempelvis statspapper och företagsobligationer. Trots allt gav ratinginstituten Moody´s och Standard&Poor´s en del sådana derivat AAA-rating. Även om produkterna fick högsta kreditvärde så skiljde sig en sådan triple-A-rating från en vanlig företagsrating. Investerarna förstod inte att de två betygen inte gick att jämföra med varandra utan trodde att de köpte säkra papper. Investmentbanker lyckades ge sken av kvalité på en produkt med dålig kvalité. Vidare konstruerades dessa produkter så att de precis skulle nå upp till AAA-rating.80
Flera banker och finansiella institut har hamnat i problem på grund av att de själva haft innehav i CDO:er (genom affärer utanför balansräkningen). Den bristfälliga validiteten i kreditbetygen på dessa värdepapper gjorde det möjligt för handlare att göra stora placeringar i dessa produkter. Hade produkterna bedömts på ett lämpligt sätt hade bankens interna
kontrollmekanism förhindrat risktagandet. Frågan är varför professionella investerare på stora banker inte hade kunskap och förståelse rörande riskerna med dessa produkter. Att lån gavs ut lättvindigt, samtidigt som det fanns risk för att en bostadsbubbla höll på att byggas upp, bör ha kunnat förutses av experter.81
Det finns tecken på att flera av de professionella investerarna som köpte dessa produkter de facto hade kunskap om riskerna dessa produkter medförde. Enligt interna e-mail som
amerikansk domstol har tagit del av ska en anställd på UBS under 2007 ha frågat en chef om de ”fortfarande hade kvar skiten” (”still have this vomit”) rörande CDO:er med relativt hög
78 Ibid s.6
79 Riksbanken (2009), ”Ingves: det penningpolitiska landskapet i en finansiell kris”
80 Andersson (2008) Seminarium rörande finanskrisen
81 Hofmann (2008) s.33
rating. En annan anställd på banken ska i ett e-mail ha skrivit att UBS sålde ”skit”.82 I flera fall antog professionella investerare att de skulle kunna vara först att sälja tillgångarna vid problem. Men eftersom flera hade samma tro medförde detta att många ville sälja samtidigt och att omsättningen på marknaden för dessa papper upphörde.83
Stora CDO-innehav bidrog till Lehman Brothers fall i och med att de hade innehav som var fem gånger större än det egna kapitalet.84 Derivatinnehaven hade under flera år genererat stora intäkter till banken samt medfört höga bonusar till handlare och ledning.85 Lehman Brothers vd, Dick Fuld, fick rörliga ersättningar på 73,1 miljoner dollar under 2007.86 Vissa institutionella placerare säkrade kreditrisken på sina subprimepapper genom att köpa CDS:er (Credit Default Swaps). AIG, världens största försäkringsbolag, var en stor utfärdare av sådana derivat. Bolaget hamnade på konkursens brant när fastighetsbubblan sprack och det ledde till högre förluster än väntat i subprime-papper. AIG hade nämligen säkrat en betydande andel av de totala utestående lånen och hade inte tillräckligt kapital att täcka de garantier som de ålagt sig att göra. Fram till 2007 hade premierna från CDS:er genererat stora vinster och bonusar på AIG87 och handlare på derivatavdelningar tilldelades 38 procent av vinsten.88
Varför investerare samt försäkringsbolag såsom AIG och kreditratinginstituten Standard &
Poor´s och Moody´s missbedömde risken med dessa derivat har varit en kontroversiell fråga.
En anledning som pekats ut har varit att historiska data indikerat låga kreditförluster och att prisnedgångar tidigare inte hade skett samtidigt på nationell basis i USA. Regionalt
diversifierade pooler ansågs därför medföra lägre kreditrisk, Samtidigt finns det en
Lucaskritik inneboende i detta antagande, eftersom kreditstandarder ständigt lättats samt att den amerikanska fastighetsmarknaden blivit mycket mer homogen jämfört med exempelvis 1960 eller 1980.89 Kritiker hävdar att ratinginstitut var partiska på grund av att det var investmentbanker som betalade dessa företag för att de skulle ge betyg på
82 Kolker & Voreacos (2009)
83 Andersson (2008) Seminarium rörande finanskrisen
84 Lybeck (2009) s.86
85 Fokus (2008)
86 Lybeck (2009) s.52
87 Koeing (2008)
88 Ross Sorkin (2009)
89 Hofmann (2008) s.7
investmentbankernas produkter. Detta medförde naturligtvis en uppenbar risk för moral hazard.90
5.4 Bonusförändringar i finanskrisens spår
Financial Stability Board (FSB) har på uppgift av G20-länderna tagit fram riktlinjer kring bonusar i syfte att gynna långsiktigt värdeskapande samt motverka ett överdrivet risktagande.
Riktlinjerna ligger i linje med vad forskning på området eftersträvat. Bland annat ställs krav på att en väsentlig del av den prestationsbaserade ersättningen skjuts upp, vidare ska
bonusutbetalningar vara återkrävbara. Dessutom ökas transparensen genom att
ersättningssystemen offentliggörs. Enligt FSB är det viktigt att säkerställa att den högsta ledningen, samt övriga anställda som kan ha inverkan på risknivån, har ersättningssystem som tar hänsyn till både prestation och risk. Av vikt är därför att de finansiella institutens
ersättningskommitté är oberoende.91
Även inom EU har bonusfrågan stått högt upp på dagordningen och medlemsländerna har varit eniga om att det behövs regleringar.92 EU-rekommendationen är att införa begränsningar i rörliga ersättningssystem till personalkategorier där yrkesverksamheten påverkar
finansföretagets riskprofil. EU:s och FSB:s riktlinjer skiljer sig därmed en del åt eftersom FSB förespråkar rörlig ersättning till den högsta ledningen samt anställda som kan ha inverkan på risknivån. Minst hälften av den rörliga ersättningen till dessa bör dock vara i aktier.93
Dessa beslut håller på att implementeras i länder världen över. I Sverige trädde
Finansinspektionens nya regler rörande ersättningssystem hos finansiella institut i kraft den 1 januari 2010.94 Även i USA håller bonusstrukturen på att förändras. En rad investmentbanker planerat att, istället för kontanter, betala ut en stor andel av bonusen i aktier med
inlåsningstid.95 Det har varit flera förslag på förändringar utöver bonus, vi tänkte överskådligt nämna några av dessa då det ger en mer samlad bild över diskussionen idag (januari 2010).
90 Ibid. s.33
91Håkansson & Wennerholm (2009), ”Förslag till föreskrifter och allmänna råd om ersättningssystem i finansiella företag”
92 Riksdag & Departement (2009)
93Håkansson & Wennerholm (2009) ”Förslag till föreskrifter och allmänna råd om ersättningssystem i finansiella företag”
s.11
94 Finansinspektionen, ”Mer än hälften av rörliga ersättningar skjuts upp minst tre år”
95 Craig m.fl (2010)
5.4.1 Finansiell transaktionsskatt
I egenskap av EU-ordförande sa Fredrik Reinfeldt efter klimatmötet i Köpenhamn i december 2009 att EU kommer be IMF att utreda om det finns möjlighet att införa någon form av
”finansiell transaktionsskatt” (tobinskatt96). Flertalet EU-ledare, däribland Angela Merkel, Nicolas Sarkozy samt Gordon Brown, har varit positiva till en sådan skatt. USA är dock emot en skatt på finansiella transaktioner och Timothy Geithner, landets finansminister, har avslagit en sådan lösning.97
5.4.2 Förändrade kapitaltäckningskrav
När det gäller bankers kapitaltäckningskrav har dessa kraftigt ifrågasatts efter krisen då riskvägandet av tillgångar visat sig vara svårare än väntat. Efter krisen har det därför ställts krav på en absolut kapitaltäckning utöver krav på riskvägd kapitaltäckning, i syfte att minska konsekvenserna av att risker felbedöms.
Vidare har det lyfts fram ett behov av anticykliska kapitaltäckningsregler istället för dagens pro-cykliska. Anledningen är att subprimekrisen blottat svagheter med Basel 2. Dessa kapitaltäckningsregler, i kombination med nya redovisningsregler (IFRS) som inneburit marknadsvärdering av tillgångar, medförde att bankers tillgångssida växte under
högkonjunktur (då tillgångspriser steg) och krympte under lågkonjunktur (då tillgångspriser föll). Istället för att främja banker att spara en buffert under goda tider, gynnades motsatt beteende.98
5.4.3 Uppdelning av banksystemet
Transaktioner utanför balansräkningen samt ökad handel i egen bok ledde sammantaget till att kapitalmarknadsaktiviteter stod för en allt större del av bankers balansräkning. Detta har fått flera att fråga sig om det behövs en uppdelning av banksystemet i två delar. En traditionell bankverksamhet som tillhandahåller centrala funktioner såsom inlåning och utlåning och därför innefattas av den statliga garantin. Den andra delen utgör mer spekulativ verksamhet (kapitalmarknadsaktiviteter) utanför det statliga skyddsnätet. Bland förespråkare till en dylik reform märks bland andra Paul Volcker99 samt Bank of Englands chef, Mervyn King.100
96 Se definition i bilaga
97 Ahnland (2009)
98 Urwitz (2009)
99 Rose (2010) s.11-13
100 The Economist (2009)
5.5 Krisen i Sverige – var bonus orsaken till expansionen i Baltikum?
Nordea, SEB och Swedbank har verksamheter i Baltikum. Samtliga dessa tre banker har även gjort nyemissioner efter att finanskrisen brutit ut.101Den enda av fyra svenska storbanker som inte expanderat i öst är Handelsbanken som är den mest konservativa av storbankerna och tillika var den bank som klarade sig bäst under den svenska finanskrisen i inledningen av 1990-talet.102 Handelsbanken är också den enda av Sveriges fyra storbanker som inte gjort en nyemission under finanskrisen.
Swedbank och SEB är de två banker som har tagit störst risker i Baltikum. I syfte att vinna marknadsandelar i dessa länder hade anställda på såväl SEB som Swedbank bonus utefter ökade andelar av utlåningsmarknaden.103 Storägare har rest på krav på återbetalning av bonusar till Swedbankanställda i Baltikum och Ukraina104 och den svenska befolkningen har förlorat förtroendet för banksektorn.105 Förbundet Aktiespararna har ställt sig frågande till om storbankerna haft tillräcklig riskhantering och uppmanat bankernas valberedningar att göra en översyn rörande kunskaperna inom ämnet finansiell ekonomi hos det egna institutets
styrelseledamöter.106
Jan Wallander menar att den stora skillnaden mellan Handelsbanken och övriga banker är att företagsledningen enbart får fast lön. Utöver det enbart del i resultatandelssystemet
Oktogonen, vilket inbegriper samtliga anställda på banken. Utbetalningen bestäms utefter differensen i lönsamhet jämfört med konkurrenter. ”De anställda får ut sin andel när de går i pension. För de flesta betyder det att det kan röra sig om 20 à 30 år innan det blir aktuellt med någon utbetalning. Beloppen kan samtidigt bli högst betydande som effekt av att stiftelsen i väntan på utbetalning placerat medlen på aktiemarknaden.”107
Som mångårig anställd på Handelsbanken finns det dock risk för att Wallander är partisk i sin bedömning. Enligt Magnus Löfgren och Martin Noréus på Finansinspektionen har bonusar inte varit ett betydande problem i Sverige vad gäller risktagande. Enligt dem har det inte heller varit skillnader i olika bankers incitamentsstruktur som medfört att Swedbank och SEB
101 Ohlsson (2009), ”SEB kritiseras inför stämma”
102 Lundgren (2009)
103 Hedelius (2010) ”Större lån ger mer i bonus” s.2
104 Cervenka (2009), ”Kräv tillbaka bonusarna”
105 Ohlsson (2009), ”Förtroendet är i botten”
106 Ohlsson (2009), ”SEB kritiseras inför stämma”
107 Wallander (2009) s.60ff
expanderat i Baltikum medan Handelsbanken inte gjort så. De påpekar att även anställda på Handelsbanken har starka incitament att fokusera på lönsamhet. Dessutom har anställda inom Handelsbanken Capital Markets liknande bonusupplägg som hos övriga konkurrenter. Att ha lönsamhetsincitament är inte ett problem i sig om det finns en stark riskkontroll i banken.108
5.6 Bonusen skadligare i små länder med stor finanssektor?
I den politiska debatten har de ”små” länderna Luxemburg och Schweiz, som har relativt stora finanssektorer, verkat för hårdare regleringar rörande bonusar och kapitaltäckning. De
nuvarande problemen på Island har visat på att små länder är extra sårbara för problem inom finanssektorn. På Island har hela landets ekonomi kraschat till följd av att bankerna, med lånade pengar, växte sig elva gånger större än landets BNP.109
Det grundläggande problemet för dessa små verkar inte vara en bristande reglering gällande bonusar (i den mån dessa leder till ökat risktagande) eller bristfälliga kapitaltäckningskrav.
Snarare verkar att dessa länders banksektorer har växt sig för stora jämfört med vad dessa länders ekonomier klarar av att hantera vid en finansiell kris. Klas Eklund benämner det ”too big to save”110.
5.7 Förlustaversion – en annan förklaring till risktagande
Magnus Löfgren och Martin Noréus menar att en annan förklaring till att vissa bankanställda tar hög risk är så kallad förlustaversion. Det vill säga att en person som hamnat i en besvärlig situation försöker lösa problemet genom att ta högre risk såsom SocGen och Barings. För även om tradingskandaler och stora förluster uppkommit på institut och investmentbanker med generösa bonusar, finns det många fler fall med liknande ersättningssystem där inget hänt. Samtidigt finns det banker utan generösa bonusprogram som ändå förlorat stora belopp, exempelvis svenska spar- och föreningsbanker under 90-talskrisen.111
När den anställde väl börjat förlora blir viljan stor att komma tillbaka till noll.112 Ett exempel på detta är Nick Leeson som ensam fick brittiska Barings Bank på fall. Han var anställd till bankens Singpore-kontor för att göra arbitrage-affärer med låg risk.113 1993 stod han ensam
108 Löfgren & Noréus (2009)
109 Ibid.
110 Eklund (2009) s.27
111 Löfgren & Noréus (2009)
112 Brown (2001)
113 Hosking (2008)
för 10 procent av bankens sammanlagda vinst.114 Han tog dock högre risk än han hade befogenhet för. Under 1994 vände marknaden och han svarade med att dubbla upp sina positioner i förhoppning om en vändning som aldrig inträffade.115 När Leesons affärer uppdagades uppgick förlusterna till över 800 miljoner pund vilket fick banken på fall.116
5.8 Sammanfattningsvis rörande bonusar och subprimekrisen
Det är ett återkommande tema att optimismen överdrivs under högkonjunkturer. På 1990-talet var det ”den nya ekonomin” och under 2000-talets högkonjunktur hördes ordet
”superkonjunktur” allt oftare. Den nuvarande krisen har förvärrats av att banker fann sätt att kringgå kapitaltäckningskrav. Samtidigt är det inte första gången banker finner vägar runt regleringar i syfte att öka vinsten. I dagsläget har flera nya regleringar tillkommit, bland annat rörande bonusprograms utformning. Det förs diskussioner om ytterligare förändringar av den finansiella sektorn.
Belöningsstrukturen inom finansbranschen har uppenbarligen varit felaktigt utformad. Den har uppmuntrat kortsiktighet och ökade volymer. För bolånemäklare, exempelvis i USA och Baltikum, har bonusen varit kopplad till den utlånade volymen och inte tagit tillräcklig hänsyn till kundens kreditvärdighet. Anställda på kapitalmarknaden har maximerat sin bonus genom ökad risk. Situationer likt dessa ska inte vara möjliga, bonus bör utbetalas för riskjusterad överavkastning, inte för kortsiktiga vinster på riskfyllda affärer.
Internationella organs riktlinjer i hur bonusprogram får utformas kommer dock att minska möjligheten för avdelningar och enskilda anställda att ta kortsiktiga risker i syfte att generera bonus. Dessutom är det en principiellt viktig åtgärd att ändra förhållandet till risk på
finansiella institut och göra anställda angelägna om de långsiktiga konsekvenserna av deras handlingar. Islands exempel visar vikten av att ha välfungerande finansinspektioner.
Finanskrisen har visat att övervakningen brustit, främst gällande riskbedömningen. En annan kärnfråga är om ratinginstitut ska tillåtas vara privata, vinstdrivande, företag som erhåller premier från dem de ska granska.
114 BBC (1999)
115 Brown (2001)
116 BBC (1999)
6. Slutsats
Bonusstrukturen har påverkat bankers risktagande. Det är alltjämt mycket svårt att säkerställa samband mellan finanskriser och bonusersättningar. Det är inte bonusar i sig som är
problemet utan snarare felaktigt utformade bonusprogram som gett snedvridande incitament och uppmuntrat ett överdrivet risktagande, i kombination med en bristfällig tillsyn.
Ett bonusstopp skulle minska risken för uppkomsten av en ny kris liknande dagens finanskris.
Utan bonussystem skulle incitamenten för skapandet och säljandet av de nyskapade
finansiella produkterna ha minskat. Men är det något som historien har visat så är det att ingen kris är den andra lik. Det är ett återkommande tema i mänsklighetens historia att förebygga tidigare kriser. Efter att it-bubblan brustit i inledningen på 2000-talet sänktes räntorna för att stötta ekonomin. Denna stimulans har varit en bidragande orsak till att det skapades en bubbla på fastighetsmarknaden i USA. Åtgärderna för att ta sig ur en kris kan vara vägen in i nästa.
Gällande bonusstopp är det dessutom svårt att skapa ett verkningsfullt system. Banker kommer att hitta andra sätt att belöna sina anställda. Under högkonjunkturer tenderar även den finansiella sektorn att hitta luckor i regleringar som gör det möjligt att kringgå dessa.
Bonussystem är inte heller det enda som påverkar anställda på finansiella instituts
risktagande. I analysen tog vi upp förlustaversion som en förklaring, andra förklaringar skulle kunna vara uppmuntran och beröm från chefer samt karriärmöjligheter med mera.
Huvudanledningen till finansiella systemets sårbarhet är den långa utlåningen och korta inlåningen som medför en risk för uttagsanstormningar och efterföljande spridningseffekter.
För att minska den risken skulle det, utöver bonusstopp, krävas flera strikta regleringar av den finansiella sektorn, bland annat rörande kapitaltäckningskrav. Detta skulle i så fall ske till priset av försämrad effektivitet och fördyrade krediter.
För beslutsfattare råder det en målkonflikt mellan säkerhet och effektivitet när ett nytt ramverk för det finansiella systemet nu skapas och ett bonusstopp skulle inte vara tillräckligt för att eliminera risken för framtida finansiella kriser.
Definitioner av begrepp
Bonus
I finanssektorn är olika prestationsbaserade löner, utöver grundlönen, vanligt förekommande.
Med bonus menas primärt en (oftast) årlig utbetalning som baseras på arbetsinsatsen. Utöver ren bonusutbetalning får nyckelpersoner även optionsprogram vilket ofta likställs med en ren bonusutbetalning.117
Collateral Debt Obligation (CDO)
Värdepapper baserade på flertalet bostadslån som klumpats ihop. Avkastningen beror på hur stor risk investeraren tagit, med andra ord vilken tranch (segment) man innehar. Tranchering innebär i praktiken en uppdelning i olika riskgrupper, där de som vill ta högre risk får högre förväntad avkastning men även får ta de första kreditförlusterna. Avkastningen bygger på de förväntade intäkterna från räntebetalningar från bolåntagare. Risken består i att dessa
låntagare inte längre kan betala räntorna och att kreditförluster uppstår.118 Finansiell bubbla
Hans Dillén och Peter Sellin på Riksbankens avdelning för penningpolitik definierar i en artikel en finansiell bubbla som en situation där ”… tillgångspriser under en period snabbt växer till mycket höga och orimliga nivåer som inte är uthålliga. När en bubbla sedan spricker medför det stora fall i tillgångspriser”.119
Finanskris
En finanskris kännetecknas av oro på de finansiella marknaderna med överhängande risk för kreditförluster. Detta leder till en vidgad räntespread samt mer varsam kreditgivning vilket hämmar tillväxten i och med att företag och privatpersoner har svårare att få lån. Situationen förvärras ofta av fallande tillgångsvärden på fastigheter som värdepapper. Utan nödvändiga åtgärder riskeras trovärdigheten för hela det finansiella systemet.120
117 Oxford University (2001) s.26 och s.118
118 Francke (2008)
119 Dillén & Sellin (2003) s.44
120 NE (2010), ”Finanskris”
Kapitaltäckning
Sedan 2007 tillämpar EU och svenska myndigheter kapitaltäckningsreglerna Basel II vars huvudstruktur utgörs av de tre ”pelarna”. Minimikapitalkraven för kredit- och marknadsrisker beräknas under pelare 1. Tillgångar riskvägs och ökad risk medför minskad belåning. Även operativa risker vägs in. Pelare 2 är en komplettering till den första pelaren och inom denna ska instituten själva identifiera olika risker samt bedöma riskhanteringen. Pelare 3 rör öppenhet från instituten gentemot marknad och allmänhet.121
Moral Hazard
Risken för att någon ska handla omoraliskt gentemot en annan part för egen vinning. Alltså att en part enbart får ta del av positivt utfall men inte behöver stå till svars för eventuell
förlust.122
Mortgage Backed Securities (MBS)
MBS:er är derivat som är baserade på en stor mängd bolån som packas in i en pool med lån från olika samhällsgrupper samt regioner. Investerare köper sedan en andel av poolen.123 Subprime
Lån till mindre bemedlade vilket ökar risken för betalningsinställelse.124 Tobinskatt
Den amerikanska nationalekonomen James Tobin föreslog 1971 att en skatt på internationella valutatransaktioner skulle införas. Syftet med denna skatt var att motverka spekulation.125
121 SEK (2008)
122 Mankiw & Taylor (2006) s.446-447
123 Francke (2008)
124 Financial Dictionary (2010) ”Subprime loan”
125 NE (2010) ”James Tobin”
Källförteckning
Ahnland, Lars (2009), ”Skatt på bonus i England och Frankrike”, Finansvärlden 2009-12-14 tillgänglig på http://www.finansforbundet.se/Resource.phx/pubman/templates/7.htx?id=2553, citerad 2010-01-08
Almgren, Jan & Cervenka, Andreas (2009), ”Nya bonusreglerna ”en dolkstöt””, Svenska Dagbladet 2009-11-20 tillgänglig på http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/12-av-14-sagar- bonusforslag_3823751.svd, citerad 2009-11-25
Andersson, Martin (2008), Seminarium rörande finanskrisen, Fores, Bellmansgatan 10 Stockholm, 2008-09-24 18:00
Andersson, Åke E (1998), Finansplats Stockholm – en tillväxtmotor. Kristiansand. SNS Förlag.
Axess, “Krisen, valet 2010, Tyskland konstetablissemang”, Axess, tillgänglig på http://www.axess.se/tv/player.aspx?id=910, citerad 2009-12-11
BBC (1999), “Business: The Economy how Leeson broke the bank”, BBC 1999-07-22 tillgänglig på http://news.bbc.co.uk/2/hi/business/375259.stm, citerad 2009-12-03
Berger, Allen M (1995), “The relationship between capital and earnings in banking”, Journal of Money, Credit and Banking, Volym 27 Maj 1995 tillgänglig på
http://ideas.repec.org/a/mcb/jmoncb/v27y1995i2p432-56.html, citerad 2009-11-20
Björklund, Marianne (2009), ”Borg går till angrepp mot bonusar”, Dagens Nyheter 2009-09- 02, tillgänglig på http://www.dn.se/ekonomi/borg-gar-till-angrepp-mot-bonusar-1.943585, citerad 2009-11-20
Borjas, George J (1996), Labor Economics, New York. McGraw-Hill Irwin
Brown, Gordon & Sarkozy, Nicolas (2009), ”For global Finance, Global Regulation”, The Wallstreet Journal 2009-12-10 tillgänglig på
http://online.wsj.com/article/SB10001424052748704240504574585894254931438.html, citerad 2010-01-13
Brown, Stephen J (2001), “Doubling: Nick Leeson's trading strategy”, Pacific- Basin finance journal 2001-04-05 tillgänglig på http://www.sciencedirect.com/science/article/B6VFF- 42RMMHY-2/2/86eddeccc2d0d551fc0abd3deccc8b74, citerad 2009-12-03
Bång, Joakim & Waldenström, Daniel (2009), ”Rörlig ersättning till vd- vad säger forskningen?” Ekonomisk debatt, Nr 5:2009.
Cervenka, Andreas (2009), ”Kräv tillbaka bonusarna”, Svenska Dagbladet 2009-04-01 tillgänglig på http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/krav-tillbaka-bonusarna_2682039.svd citerad 2010-01-12
Cervenka, Andreas (2009), ”Mats Odell: det sticker i ögonen”, Svenska Dagbladet 2009-07- 29 tillgänglig på http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/mats-odell-det-sticker-i-
ogonen_3273213.svd, citerad 2009-11-20
Cochran, Johan & Call, Steven & Glahe Fred (1999), “Credit creation or financial
intermediation?: Fractional-reserve banking in a growing economy”, Quarterly Journal of Austrian Economic volym 2 nummer 3, September 1999 tillgänglig på
http://www.springerlink.com/content/j218u40180181017/fulltext.pdf, citerad 2009-12-05 Craig, Susanne & Enrich, David & Sidel, Robin (2010), “Banks Brace for Bonus Fury”, The Wall Street Journal 2010-01-12 tillgänglig på
http://online.wsj.com/article/SB126317064618124057.html, citerad 2010-01-13
Dagens Nyheter (2009), ”FI:s nya bonusregler sågas”, Dagens Nyheter 2009-11-20, tillgänglig på http://www.dn.se/ekonomi/fis-nya-bonusregler-sagas-1.998113, citerad 2009-12-11.
Dagens Nyheter (2009), ”Löneökningen inom den privata sektorn”, Dagens Nyheter 2009-10- 01, tillgänglig på http://www.dn.se/ekonomi/loneokningen-inom-den-privata-sektorn-
1.965197, citerad 2009-12-05
Dagens Nyheter (2009)”Sänkt lön – lika mycket jobb”, Dagens Nyheter 2009-11-26, tillgänglig på http://www.dn.se/ekonomi/sankt-lon-lika-mycket-jobb-1.1002256, citerad 2009-12-01
Dictionary of Human Resource Management, Oxford University (2001). Tillgänglig på:
http://web.ebscohost.com/ehost/detail?vid=10&hid=108&sid=8d477058-be5d-4734-94c7- a7ae2774c8cd%40sessionmgr104&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZQ%3d%3d#db=buh&j id=T66 citerad 2010-01-08
Dictionary of Human Resource Management, Oxford University (2001) tillgänglig på:
http://web.ebscohost.com/ehost/results?vid=2&hid=107&sid=ec71b9aa-131d-4b99-ad20- e5edb7306fa8%40sessionmgr114&bquery=((jn+%22Dictionary+of+Human+Resource+Mana gement%22)+and+ft+y)&bdata=JmRiPWJ1aCZ0eXBlPTAmc2l0ZT1laG9zdC1saXZl, citerad 2010-01-10
Dillén, Hans & Sellin, Peter (2003), ”Finansiella bubblor och penningpolitik”, Penning och valuta politk 2003:3 tillgänglig på
http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Artiklar_PV/PV03_3_arti kel3.pdf, citerad 2009-12-08
Dowd, Kevin (2009), “Moral hazard and the finacial crisis”, Cato journal vol 29 vinter 2009 tillgänglig på www.cato.org/pubs/journal/cj29n1/cj29n1-12.pdf, citerad 2009-12-11
E24 (2009), ”Nordea ändrar bonusmodell efter G20-krav”, E24 09-10-09 tillgänglig på http://www.e24.se/business/bank-och-finans/nordea-andrar-bonusmodell-efter-g20- krav_1612135.e24, citerad 2009-12-05
Economist (2009) ”Too big to bail out”, The Economist 09-10-22 tillgänglig på http://www.economist.com/world/britain/displaystory.cfm?story_id=14710479, citerad 2009-12-05
Eklund, Klas (2009), ”Finanskrisen i teori och praktik”, Installationsföreläsning som adjungerad professor 2009-12-09, tillgänglig på http://www.klaseklund.se/?p=267, citerad 2010-01-09
Ekelund, Anna (2008), ”Nej, inte en kris till!”, Affärsvärlden 2008-09-24 tillgänglig på http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article416958.ece, citerad 2010-01-14
Financial Dictionary (2010), ”Subprime Loan”, Financial Dictionary 2010-01-11 tillgänglig på http://financial-dictionary.thefreedictionary.com/subprime+loan, citerad 2010-01-11
