Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Multimedias påverkan på patienters lidande vid kirurgi
Litteraturöversikt
Författare
Veronica Jansson Handledare
Sofia Sjöstrand Christine Leo Swenne
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Examinator
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Barbro Wadensten 2019
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Tiden patient och vårdpersonal har för preoperativ förberedelse minskar då det blir allt vanligare att patienter läggs in på operationsdagen. Därför är behovet motiverat att undersöka den mest effektiva informationsmetoden för att lindra lidande hos vuxna
kirurgpatienter. Muntlig och skriftlig information är exempel på metoder som kan användas för att ge information. Då dagens moderna teknik tar allt mer plats i vården kan även digitala metoder utgöra alternativ.
Syfte: Att undersöka effekten av multimedia med avsikt att ge preoperativ information för att reducera pre- och postoperativt lidande såsom smärta och ångest samt för att öka
kunskapsnivån och tillfredsställelsegraden hos vuxna patienter i samband med kirurgi.
Metod: Litteraturöversikt. Tio kvantitativa originalstudier inhämtades från databaserna PubMed, PsycINFO och Scopus. Artiklarna var från år 2007 till 2019. De var antingen randomiserade kontrollerade studier eller kvasi-experimentella studier. Samtliga artiklar undersökte en multimediainterventions effekt på pre- eller postoperativ ångest, postoperativ smärta, tillfredsställelse eller kunskap.
Resultat: Multimedia visade sig inte ha någon signifikant effekt på preoperativ ångest däremot var samtliga studier eniga om multimedias goda effekt på postoperativ ångest. Det fanns ingen signifikant effekt på postoperativ smärta. Tillfredsställelsegraden med
operationen påverkades inte av multimedia och tillfredsställelsen med informationen visade varierande resultat. Multimedia hade signifikant god effekt på patienters kunskapsnivå.
Slutsats: Multimedia visade enbart effekt på patienters kunskapsnivå och postoperativa ångest. Ingen effekt kunde ses på preoperativ ångest eller tillfredsställelse med operationen.
Avseende tillfredsställelse med informationen framkom motstridiga resultat. Inte heller kunde några slutsatser dras om postoperativ smärta då det saknades jämförande studier.
Nyckelord: Multimedia, preoperativ information, ångest, smärta, kunskap, tillfredsställelse.
ABSTRACT
Background: The time for patients to prepare for surgery has been reduced due to enrollment on the same day as surgery. Hence it is motivated to evaluate the most effective method of providing information in order to reduce suffering. Common ways to deliver information are verbally and through written information. Modern technology has been increasingly involved in healthcare, which allows for digital alternatives.
Aim: To examine the effect of multimedia in order to give preoperative information to reduce pre- and postoperative suffering in terms of anxiety and pain and also to increase knowledge and satisfaction in adult patients during surgery.
Method: Literature review. Ten quantitative studies were collected from the databases PubMed, PsycINFO and Scopus. The studies were from 2007 to 2019, randomized controlled trials or quasi-experimental studies which examined pre- or postoperative anxiety,
postoperative pain, satisfaction or knowledge after multimedia intervention.
Results: Multimedia rendered no significant effect on preoperative anxiety. On the contrary all studies were agreed upon its positive outcome on postoperative anxiety. Multimedia did not have a significant effect on postoperative pain. The satisfaction with surgery were not affected and the satisfaction regarding information showed varied results. Multimedia presented a significantly positive effect on knowledge.
Conclusion: Multimedia did have an effect on patients’ knowledge and postoperative anxiety.
No effect could be seen on the preoperative anxiety neither on satisfaction with surgery.
There were conflicting results on satisfaction with the information. A lack of comparable studies about postoperative pain made it impossible to draw a conclusion.
Keywords: Multimedia, preoperative information, anxiety, pain, knowledge, satisfaction.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ... 1
Ångest och smärta ... 2
Tillfredsställelse och kunskap ... 3
Vårdvetenskapliga begrepp ... 3
Lidande ... 4
Vårdande kommunikation ... 4
Problemformulering ... 4
Syfte ... 5
METOD ... 5
Design ... 5
Sökstrategi ... 5
Bearbetning och analys ... 7
Forskningsetiska överväganden ... 8
RESULTAT ... 8
Pre- och postoperativt lidande i form av smärta och ångest ... 9
Tillfredsställelse med information och operation ... 11
Kunskapsnivå efter intervention ... 12
DISKUSSION ... 13
Resultatdiskussion ... 13
Varierande effekt på lidande i form av ångest och smärta ... 14
Varierande resultat om tillfredsställelse med operation och information ... 15
Enade resultat om kunskapsnivå ... 16
Vårdvetenskapliga begrepp ... 16
Tids- och kostnadseffektivitet ... 17
Etiska aspekter ... 18
Metoddiskussion ... 18
REFERENSER ... 22
BILAGA 1. ... 28
BILAGA 2. ... 30
BILAGA 3. ... 38
BAKGRUND
Att hitta tids- och kostnadseffektiva metoder för att kunna ge tillräckligt med preoperativ information till patienter utforskas ständigt. Nuförtiden blir många patienter inlagda på sjukhus på operationsdagen. Detta leder till att tiden vårdpersonal och patient har för förberedelse och utbildning minskar (Angioli et al., 2014; Walker, 2002). Samtidigt ökar behovet av att hitta metoder för att förbereda patienten på bästa sätt inför operation (Lee, Chui
& Gin, 2003).
I mötet med patienten kan vårdbehov identifieras och beslut om behandling och rehabilitering tas. Personcentrering utgår från tanken om att patienten är expert på sin kropp. Samtidigt står patienten i beroenderelation till vårdpersonal som besitter kompetens och makt över vårdens resurser och beslut. Detta ställer krav på individanpassad information och sjuksköterskans förmåga att förmedla kunskap. Dessutom ska sjuksköterskan försäkra sig om att patienten förstått innebörden av informationen och ska vid behov komplettera eller förtydliga denna (Socialstyrelsen, 2015). Enligt Patientlagen har alla patienter rätt till individanpassad
information om vård- och behandlingsmetoder, vårdförlopp samt risker och biverkningar. Den ska utgå från patientens förutsättningar såsom mognadsgrad, språklig bakgrund och ålder (SFS, 2014:821). Den preoperativa informationen patienter får kan handla om vårdprocessen, förebyggandet av postoperativa komplikationer samt betydelsen av mobilisering och god smärtlindring. Vilken information patienter får om den postoperativa fasen påverkas av valet av anestesi samt kirurgi (Berntzen et al., 2011).
Det finns en oklarhet kring vilken metod som är mest lämplig att ge preoperativ utbildning eller information på. Broschyrer och webbplatser är exempel på skriftlig information medan muntlig information kan ges av vårdpersonal. Även videos och ickeverbala material såsom bilder används emellanåt (Ayyadhah Alanazi, 2014). Vid muntlig information tillåts frågor och skriftlig information kan patienten ta del av den flera gånger. Att se en video kan ge patienten möjlighet till reflektion över aktuell situation (Walker, 2002). Olika metoder kan också kombineras. En studie framhöll att ett preoperativt samtal med anestesiolog inte kunde ersättas eftersom informerat samtycke till kirurgin även inhämtas då. Därför ansågs
exempelvis broschyrer och videos enbart kunna utgöra ett komplement till samtalet (Snyder- Ramos et al., 2005). Mängden information som önskas tenderar att variera stort. Det har visat sig vara viktigt att patienter tillfrågas om vilken information de vill ha, snarare än att
vårdpersonalen avgör vad som är lämpligt (Lee & Gin, 2005). Mavridou, Manataki,
Arnaoutoglou och Damigos (2016) visar att patienter som genomgått operation tidigare trots allt ville ha samma information som de som saknade tidigare erfarenhet.
Då både ljud, text, stillbild och rörlig bild kombineras används ett så kallat multimediaverktyg (Sjögren, Györki & Malmström, 2010). Multimedias syfte är att informera, underhålla eller utbilda (Multimedia, i.d.). En tidigare litteraturstudie (Lee et al., 2003) visar att ångestnivån kan reduceras med hjälp av multimedia som informationsmetod. Minskningen var däremot liten. Doering med kollegor (2000) visar på liknande resultat. Ångestnivån ökade hos kontrollgruppen som inte sett en informationsvideo men den förändrades inte hos
interventionsgruppen. På operationsdagen hade interventionsgruppen signifikant lägre ångest än kontrollgruppen. Efter operation sjönk båda gruppernas ångestnivå men
interventionsgruppen fortsatte ha signifikant lägre ångest de första postoperativa dagarna.
Ångest och smärta
Preoperativ ångest är vanligt förekommande, men nivån av ångest varierar från patient till patient. En av orsakerna till ångest kan vara rädslan för det okända (Vaughn, Wichowski &
Bosworth, 2007) samt patientens tidigare erfarenheter. Faktorer som ökar benägenheten för preoperativ ångest har visat sig vara kvinnligt kön, ålder och utbildningsnivå (Walker, 2002).
Oron påverkas även av såväl kirurgins svårighetsgrad som hur väl förberedd patienten är. En del upplever oro inför ingreppet, andra obehag inför anestesin eller det postoperativa skedet med eventuella komplikationer eller för ett oväntat resultat (Berntzen et al., 2011).
Ångest kan påverka den perioperativa perioden på flera sätt. Preoperativt höga nivåer av ångest har visat sig ge en signifikant ökad risk för hypotermi under den tidigare fasen av anestesin (Noriyoshi et al., 2012). Dessutom kan hög preoperativ ångest utgöra en faktor för ökad risk för postoperativ smärta (Ip, Abrishami, Peng & Chung, 2009; Vaughn et al., 2007) samt postoperativ ångest (Caumo et al., 2001). Ångest har även visat sig kunna förlänga patienters inneliggande vårdtid då den utöver smärta kan öka upplevelsen av illamående, depression, fatigue och dessutom försena läkning. Den kan även påverka effekten av anestesin och analgesin (Pritchard, 2009). Inför operationer kan patienter få premedicinering vilket främst baseras på grad av ångest, allmäntillstånd och ålder (Berntzen et al., 2011). Den farmakologiska behandlingen innehåller grundsmärtlindring och något lugnande preparat såsom bensodiazepiner, morfin eller neuroleptika (Järhult & Offenbartl, 2013).
Smärta efter operation är vanligt. En prevalensstudie med 1490 patienter visar att 40 % av de som fått postoperativ smärtbehandling ändå hade måttlig eller svår smärta på
operationsdagen. Trots att smärtan sjönk allt eftersom, hade fortfarande omkring 15% av patienterna måttlig till svår smärta på fjärde postoperativa dagen (Sommer et al., 2008). Det har visat sig att om en patient känner sig tillräckligt välinformerad kan läkemedelsbehovet minska då upplevelsen av smärta, oro och illamående reduceras. Dessutom kan detta leda till snabbare återhämtning och kortare sjukhusvistelse (Berntzen et al., 2011). En tidigare studie visar att en preoperativ informationsvideo varken påverkade pre- eller postoperativ smärta signifikant hos patienter. Videogruppen krävde däremot signifikant mindre total mängd smärtlindring postoperativt i jämförelse med kontrollgruppen under de fyra första
postoperativa dagarna trots att de hade liknande smärtnivåer. Författarna diskuterar att detta kan bero på att interventionsgruppen via informationen förbättrat sina copingstrategier och hanterade smärtan bättre (Doering et al., 2000).
Tillfredsställelse och kunskap
Snyder-Ramos med kollegor (2005) visar att video som komplement vid preoperativa samtal kan öka patientens kunskap och tillfredsställelse med informationen. De jämförde effekten av samtal, broschyr och video för att utvärdera om en muntlig, skriftlig eller multimediametod var lämpligast. Patienterna skattade signifikant högre tillfredsställelse och kunskap i
videogruppen gentemot samtalsgruppen, men inte mellan broschyr- och samtalsgruppen.
Således gav ett tillägg av multimedia till samtalet signifikant högre tillfredsställelse och kunskap hos patienterna än de som enbart fick samtal, detta sågs inte vid tillägg av skriftlig information. Likaså fann Lee med kollegor (2003) att kunskapen ökade vid
multimediaimplementering däremot påverkades tillfredsställelsegraden ej.
För att informationen ska kunna påverka patienten måste den först tas in, bearbetas och reflekteras. När den har bearbetats blir den till kunskap (Tingström, 2017), vilket studier upprepade gånger valt att studera. Om informationen blir till kunskap tycks även bero på kvaliteten på informationen, läs- och skrivförmåga, liksom motivation och intresse (Lee &
Gin, 2005).
Vårdvetenskapliga begrepp
Lidande
Lidande kan beskrivas som en subjektiv upplevelse av mötet med det onda vid exempelvis fysisk smärta, obehag eller sjukdom. Det kommer till uttryck fysiskt eller psykiskt med smärta, ångest och oro. En del definitioner omfattar också en känsla av kontrollförlust, hopplöshet, ensamhet och depression (Arman, 2012). Vårdvetenskapens främsta intressen är att lindra lidande, bevara hälsa samt värna om liv. Därför är de vårdhandlingar som påverkar personers hälsa i positiv riktning av stor vikt (Bergbom, 2012).
Vårdande kommunikation
Kommunikation innebär en informationsöverföring som kan ske verbalt genom tal eller skrift eller icke-verbalt exempelvis via kroppsspråket (Kommunikation, i.d). Interpersonell
kommunikation sker direkt mellan till exempel två människor. Indirekt kommunikation i form av masskommunikation är enkelriktad såsom TV och tidningar (Kommunikation, i.d.). I den vårdvetenskapliga litteraturen återfinns framförallt två uppfattningar gällande begreppet kommunikation, den dualistisk-reduktionistiska och holistisk-humanistiska. Den dualistisk- reduktionistiska tanken om kommunikation syftar till att överföra information. Här delas kommunikationen upp i en instrumentell och en emotionell del. Där den instrumentella delen ger objektiv information om exempelvis behandling som syftar till att lindra ångest och göra patienten förberedd. Den emotionella kommunikationen innebär att patienten ska uppleva tröst, trygghet och förtroende samt kunna uttrycka sina tankar och upplevelse av sjukdom. Till skillnad från den dualistisk-reduktionistiska uppfattningen fokuserar den holistisk-
humanistiska teorin snarare på komplex ömsesidig kommunikation där kommunikationen fungerar som en gemensam tolkningsprocess samt problemlösningsprocess. Teorin betonar förhållandet mellan människor exempelvis patient och sjuksköterska samt hur berättelser skapas av denna relation (Fredriksson, 2012). Fredriksson (2017) diskuterar även att
kommunikationen i ett vårdande samtal kan vara ett sätt för att lindra lidande som i sin tur kan främja hälsa.
Problemformulering
I takt med att den preoperativa vårdtiden reduceras, minskar även vårdpersonalens och patienternas förberedelsetid (Angioli et al., 2014; Walker, 2002). Därför kan det vara betydelsefullt att undersöka effektiv informationsöverföring. Dessutom har det visats att information kan minska patientens lidande inför operation (Berntzen et al., 2011). Med dagens moderna informationsteknik tar digital teknik allt mer plats i vården (Liljequist &
Törnvall, 2013). Det är oklart vilken informationsmetod som är mest effektiv i syfte att ge preoperativ information. Då ett av sjuksköterskans ansvarsområden är att lindra lidande för patienter (Svensk sjuksköterskeförening, 2017) är det av vikt att undersöka om multimedia som informationsmetod kan minska lidande i samband med kirurgi.
Syfte
Syftet är att undersöka effekten av multimedia med avsikt att ge preoperativ information för att reducera pre- och postoperativt lidande såsom smärta och ångest samt för att öka
kunskapsnivån och tillfredsställelsegraden hos vuxna patienter i samband med kirurgi.
Frågeställningar:
• Vilken effekt har multimedia som preoperativt informationssätt för att reducera pre- och postoperativ ångest och smärta hos vuxna patienter som genomgår kirurgi?
• Vilken effekt har multimedia som preoperativt informationssätt på graden av tillfredsställelse med operation och information hos vuxna patienter som genomgår kirurgi?
• Vilken effekt har multimedia som preoperativt informationssätt på kunskapsnivån hos vuxna patienter som genomgår kirurgi?
METOD Design
För att besvara syftet utformades en litteraturöversikt med systematisk ansats (Forsberg &
Wengström, 2015) och beskrivande design. Enligt Forsberg och Wengström (2015) är målet i kvantitativa studier att se samband och förklara. Därmed valdes en deskriptiv design i syfte att beskriva. I litteraturöversikten användes enbart kvantitativa originalstudier (Friberg, 2017) då syftet var att undersöka effekten av en intervention vilket kräver artiklar med kvantitativ ansats.
Sökstrategi
Studierna i den systematiska litteraturöversikten består av vetenskapliga originalartiklar.
PubMed, PsycINFO och Scopus är databaser som användes vid sökning av artiklar. PubMed och PsycINFO är två breda databaser som innehåller tidskriftsartiklar inom bland annat medicin och omvårdnad (Forsberg & Wengström, 2015). Scopus är en databas som också är
användbar för sjuksköterskor vid forskning (Polit & Beck, 2018.) Artiklar filtrerades fram med hjälp av sökord samt inklusions- och exklusionskriterier.
Inklusionskriterierna var originalartiklar med kvantitativ ansats som antingen var randomiserade kontrollerade studier eller kvasi-experimentella studier. Dessutom
inkluderades randomiserade kontrollerade pilotstudier som var relevanta för syftet. Artiklarna skulle vara skrivna på engelska eller svenska, publicerade 2007 eller senare och avse vuxna patienter över 18 år som genomgick kirurgi. Ytterligare krav var att artiklarna skulle vara fritt tillgängliga via universitetetsbibliotekets tjänster, vara vetenskapligt granskade för att uppnå god kvalitet samt vara godkända av en etisk kommitté eller ha diskuterat etiska principer.
Artiklarna skulle även vara gjorda i höginkomstländer för att motsvara Sveriges situation. För att avgöra vilka länder som kunde ingå i studien användes Nationalencyklopedins tabell över höginkomstländer 2017 (Höginkomstland, i.d.). Artiklar som inte motsvarade
litteraturöversiktens syfte eller som huvudsakligen undersökte vikten av informerat samtycke exkluderades. Detta då arbetets primära syfte var att utvärdera multimedia som ett
preoperativt informationssätt och inte för att inhämta informerat samtycke. Även artiklar av låg kvalitet exkluderades.
Utifrån frågeställningen framställdes sökord varav vissa var MeSH-termer från Svensk MeSH som är en databas med ämnesord. Ordet media tunkerades vid två sökningar och vissa sökord sammansattes med de booleska operatorerna AND, OR och NOT (Forsberg & Wengström, 2015). Sökorden som användes var: Preoperative information, preoperative education, multimedia, media, *media, video, film, anxiety, pain, knowledge, satisfaction och NOT informed consent.
Tio systematiska uppsättningar av sökningar gjordes i de tre databaserna, se bifogad Bilaga 1, Sökresultat del 1. Sökningarna utfördes med hjälp av olika kombinationer av ovanstående utvalda sökord. I PubMed användes följande begränsningar i sökfilter: 2007-2019, humans, English, Swedish och adults +19. Antalet träffar i två av de totalt 30 sökningarna översteg den mängd som var rimlig att bearbeta under rådande förhållande (402 respektive 1126 träffar).
Därför valdes inga artiklar ut från dessa sökningar. I slutet av arbetets gång upptäcktes att sökordet “satisfaction” ej använts i de strukturerade databassökningarna då frågeställningen om tillfredsställelse tillkommit senare. Detta åtgärdades med sökningar i sent skede. Däremot
tillförde detta sökord inte ny information då inga nya artiklar var relevanta för inhämtning men inkluderas ändå i bifogad tabell.
Förutom ovanstående strukturerade databassökningar inhämtades relevanta artiklar på andra sätt. Referenslistor på redan utvalda artiklar, och en del senare även bortvalda artiklar, granskades och på så vis valdes sammanlagt fem relevanta artiklar ut. Dessutom valdes en relevant artikel ut under rubriken “similar articles” på PubMed via en tidigare vald artikel, se bifogad Bilaga 1, Sökresultat del 2.
Vid sökningarna valdes artiklar ut baserat på titlar som tycktes vara relevanta för föreliggande studies syfte. Därefter bearbetades sammanfattningar till samtliga utvalda studier. Det krävdes noga genomläsning och ibland även kontroll i studierna för att säkerställa att
inklusionskriterierna möttes. Sammanlagt var 25 artiklar potentiella kandidater för
innevarande studie. Vid genomläsning av de utvalda artiklarna sållades totalt tio bort innan kvalitetsgranskning. Anledning var då de inte var fritt tillgängliga via universitetets
bibliotekstjänst, inte svarade på syftet eller saknade kontrollgrupp. Kvarvarande 15 studier granskades med hjälp av en modifierad granskningsmall, se Bilaga 3.
Bearbetning och analys Kvalitetsanalys
I detta arbete analyserades de kvantitativa artiklarnas kvalitet med hjälp av granskningsmallen som återfinns i Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011). För att avgöra om artiklarna var av låg, måttlig eller hög kvalitet tilldelades varje fråga poäng som de ger exempel på i boken. För svaret “Ja” ett poäng, för svaret “Delvis” ett halvt poäng och för svaret “Nej” eller “Vet ej”
noll poäng. Enligt Willman, Bahtsevani, Nilsson och Sandström (2016) bör kvalitetsmallar som används för granskning anpassas för den specifika studien. Därav modifierades mallen för denna studies kvalitetsgranskning, se bifogad modifierad granskningsmall, Bilaga 3.
Svarsalternativet “Delvis” lades till för att möjliggöra poängsättning med 0.5 poäng om artikeln till viss del besvarade frågan. Utöver detta lades “Är powerberäkning gjord?”, “Kan bortfallet accepteras?” samt “Är studien klinisk signifikant?” till som granskningsfrågor då detta är av relevans vid analys av kvantitativa studier. Fritextfrågor såsom
“Patientkaraktäristika” och “Huvudfynd” togs bort då det försvårade poängsättning. Frågan om deltagarna analyserades i sin randomiseringsgrupp togs bort då den var irrelevant för studiens artiklar. Samtliga artiklar kvalitetsvärderades och poängsattes utifrån uppfyllda krav.
Andelen “Ja” och ”Delvis” beräknades utifrån totalpoängen (18 poäng). I föreliggande studie bestämdes gränser för hur många procent som motsvarade låg (0-49%), måttlig (50-74%) respektive hög kvalitet (75-100%).
Enligt Forsberg och Wengströms (2015) rekommendationer bör inte studier med låg kvalitet inkluderas i litteraturstudier, men det kan däremot vara motiverat att ta med studier av måttlig kvalitet. Därför exkluderades artiklar med låg kvalitet. Randomiserade kontrollerade studier har ett starkt bevisvärde då de utgör minst risk för att systematiska fel ska begås. Dessutom är kvasi-experimentella studier den studietyp som kommer efter RCT i bevisvärde. Av denna anledning inkluderades enbart dessa två studietyper (Forsberg & Wengström, 2015).
Resultatanalys
Analysmetoden som användes i studien var Fribergs metod i fyra steg som återfinns i boken Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (2017). De fyra stegen innebär sammanfattning av studiernas innehåll, utformning av en översiktstabell, identifiering av likheter och skillnader och slutligen sammanställning av resultaten genom skapandet av kategorier utifrån likheter och skillnader. Se bifogad Tabell 3, Bilaga 2, för översikt av analyserad litteratur.
Forskningsetiska överväganden
Vid forskning är det författaren som ansvarar för människorna som ingår i studien. För att tillåtas genomföra forskning som inkluderar människor krävs bland annat ett informerat samtycke, att forskningen gör nytta för samhället samt att risker för deltagarna undviks (CODEX, 2018). Förutom att ha dessa principer i åtanke var en strategi i arbetet att ha ett kritiskt förhållningssätt i urvalsprocessen. Alla befintliga artiklar presenteras oavsett resultat för att förhindra att urvalet blev selektivt och motsvarade ett, för författarna, förväntat resultat.
Studierna inkluderades enbart om en etisk kommitté givit tillstånd eller om forskarna tydligt motiverat att etiska principer följts något som Forsberg & Wengström (2015) betonar som ett viktigt etiskt övervägande. De studier som saknade detta exkluderades. Utöver detta ansöktes inte några etiska tillstånd då detta är en sammanställning av redan befintlig forskning.
RESULTAT
Översiktens resultat baseras på tio vetenskapliga originalartiklar. Höginkomstländerna där studierna utförts i är Australien, USA, Kanada, England, Tyskland, Nederländerna och Norge.
Majoriteten av artiklarna hade mer än ett utfallsmått, ofta en kombination av ångest, tillfredsställelse, kunskap eller smärta i syfte att utvärdera effekten av multimedia.
Interventionsgruppen i samtliga studier fick någon form av preoperativ multimediametod och kontrollgruppen fick rutininformation eller kontrollvideo. Resultatet presenteras nedan i huvudkategorier som skapades utifrån likheter och skillnader i de inkluderade studierna.
Samtliga kategorier hade utgångspunkt i någon form av lidande.
Pre- och postoperativt lidande i form av smärta och ångest
Sju artiklar berörde lidande i form av ångest eller smärta (Eley et al., 2013; Huber et al., 2013;
Jlala et al., 2010; Salzwedel et al., 2008; Sørlie et al., 2007; Tou et al., 2013; Van Dijk et al., 2015). Enbart Jlala, French, Foxall, Hardman och Bedforth (2010) fann en signifikant lägre preoperativ ångest, mätt med The State and Trait Anxiety Inventory (STAI), hos
interventionsgruppen i jämförelse med kontrollgruppen (P=0.04). Denna skillnad var däremot ej signifikant vid mätning med Visuell Analog Skala (VAS). Studien jämförde preoperativ rutininformation med en interventionsgrupp som fick både rutininformation och en videofilm om anestesimetoder vid hand-, ankel- eller knäkirurgi. Inom kontrollgruppen sågs även en signifikant ökning i ångest från cirka två veckor innan operation till mätningen på
operationsdagen (P<0.001). Denna ökning sågs däremot inte hos interventionsgruppen, där ångestnivån sjönk omedelbart efter interventionen, dock ej signifikant.
Däremot fann varken Tou, Tou, Mah, Karatassas och Hewett (2013), Eley, Searles, Donovan och Walter (2013), Huber med kollegor (2013) eller Salzwedel med kollegor (2008) någon signifikant skillnad i preoperativ ångest mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp. Studien av Tou med kollegor (2013) fann ingen signifikant skillnad i preoperativ ångest (P=0.71) hos patienter som skulle genomgå tarmkirurgi och som antingen fick 2D-animationsfilm och informationsblad eller enbart informationsblad. Däremot upptäcktes en signifikant
ångestreducering vid mätning med STAI inom interventionsgruppen direkt efter intervention i jämförelse med ångestnivån innan (P=0.03). Eley med kollegor (2013) såg precis som Tou med medarbetare (2013) ingen signifikant skillnad i preoperativ ångestnivå mellan grupperna (P=0.49). Patientgruppen i denna intervention var kvinnor som skulle genomgå elektivt kejsarsnitt och fick utöver sedvanlig vård se en preoperativ informationsvideo. Likaså fann inte Huber med medarbetare (2013) någon statistisk signifikant skillnad i preoperativ ångest inför radikal prostatektomi mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp (P=0.48). Grupperna fick samma typ av information av läkare men interventionen avsåg ett tillägg av
multimediaverktyg. Inte heller Salzwedel med medarbetare (2008) som undersökte patienter som genomgick allmän-, urologi- eller traumakirurgi kunde bevisa någon signifikant skillnad med varken STAI eller VAS i preoperativ ångest mellan interventionsgrupperna och
kontrollgruppen. I denna studie fick två interventionsgrupper se en film före eller efter samtalet med anestesiolog och en kontrollgrupp fick enbart samtal.
Postoperativt visade Jlala med medarbetare (2010) också på att nivåerna av ångest var statistiskt signifikant lägre i interventionsgruppen än hos kontrollgruppen (STAI: P=0.005, VAS: P<0.05) både med STAI och VAS. I studien av Sørlie, Busund, Sexton, Sexton och Sørlie (2007) ingick patienter som skulle genomgå koronar-bypass. Interventionen bestod av en informationsvideo och samtal med en specialistutbildad sjuksköterska medan
kontrollgruppen enbart erhöll rutininformation. Även i detta fall rapporterade
interventionsgruppen signifikant lägre ångestnivåer (P=0.046) och bättre subjektiv hälsa (P=0.005) postoperativt i jämförelse med kontrollgruppen. Interventionsgruppen fortsatte ha signifikant lägre ångest upp till ett år efter operation (P<0.042). Tou med kollegor (2013) fann likaså en signifikant skillnad med STAI mellan grupperna där interventionsgruppen visade på lägre ångest (P=0.03) efter att en av deltagarna i kontrollgruppen uteslutits på grund av kraftigt avvikande variabler. Denna signifikanta skillnad sågs dock ej med VAS. Om denna deltagare inkluderats fanns ingen signifikant skillnad mellan ångestnivån hos
interventionsgruppen och kontrollgruppen (P=0.08).
Van Dijk med kollegor (2015) hade utfallsmåttet smärta som en form av lidande. De undersökte hur en preoperativ informationsvideo om postoperativ smärta kunde påverka patienter som genomgick elektiv poliklinisk kirurgi. Interventionsgruppen hade i vila signifikant lägre smärta än kontrollgruppen, som fick se en kontrollfilm, mätt med Numeric Rating Scale (NRS) (P=0.02). Däremot hade båda grupperna lika mycket smärta i vila enligt Verbal Rating Scale (VRS). Smärtan var lägre i rörelse, men ej signifikant, mätt med både NRS och VRS. Interventionsgruppen tog emot opioider i högre utsträckning än
kontrollgruppen dagen efter operation, däremot var skillnaden inte signifikant.
Tabell 1. Multimedias effekt på ångest och smärta.
Författare (år) Multimedia har signifikant effekt på preoperativ ångest
Multimedia har inte signifikant effekt på preoperativ ångest
Multimedia har signifikant effekt på postoperativ ångest
Multimedia har inte signifikant effekt på postoperativ smärta
Jlala et al., (2010) x x
Tou et al., (2013) x x
Eley et al., (2013) x
Huber et al., (2013) x
Salzwedel et al., (2008) x
Sørlie et al., (2007) x
Van Dijk et al., (2015) x
Tillfredsställelse med information och operation
Tre studier (Eley et al., 2013; Hoppe et al., 2014; Huber et al., 2013) visade på en signifikant skillnad i tillfredsställelse med den preoperativa informationen mellan grupperna, där
interventionsgruppen var mer tillfredsställda efter att de sett en video. Eley med kollegor (2013) påvisade att en video gav signifikant högre tillfredsställelse hos interventionsgruppen än kontrollgruppen (P=0.01). Likaså fann Huber med kollegor (2013) en signifikant skillnad i tillfredsställelse mellan grupperna (P=0.016). Hoppe, Denkert, Hoppe och Wong (2014), som undersökte en video som komplement till ett preoperativt verbalt samtal för patienter som skulle genomgå axelartroskopi, visade att interventionsgruppen var signifikant mer nöjda med mängden information de fått vid samtalet jämfört med kontrollgruppen (P=0.039).
I motsats till detta kunde van Eck, Toor, Banffy och Gambardella (2018) inte visa någon statistisk signifikant skillnad i totala tillfredsställelsen mellan interventionsgruppen och kontrollgruppen hos polikliniska ortopedpatienter vid ett tillägg av en video till webbaserad utbildning (P=0.881). Total tillfredsställelse avsåg i detta fall information, personal,
kommunikation, återhämtning och generell upplevelse. Kontrollgruppen i denna studie erhöll enbart rutininformation. Tait, Voepel-Lewis, Moscucci, Brennan-Martinez och Levine (2009) undersökte effekten av ett interaktivt datorprogram med 2D- och 3D- animationer på patienter som genomgick hjärtkateterisering och deras förståelse där kontrollgruppen fick
rutininformation. De kunde inte identifiera någon signifikant skillnad i tillfredsställelse med
den preoperativa informationen i jämförelsen mellan grupperna. Salzwedel med kollegor (2008) visade att interventionen i form av en video innan eller efter det preoperativa samtalet saknade signifikant betydelse för tillfredsställelsen med detta.
Hoppe med medarbetare (2014) visade att interventionen inte gav någon signifikant skillnad i tillfredsställelsegrad med operationsupplevelsen mellan grupperna (P=0.445). Ett liknande resultat fann Eley med kollegor (2013) som såg att en video inte gav en statistiskt signifikant skillnad gällande anestesiupplevelsen mellan interventionsgrupp och kontrollgrupp (P=0.22).
Tabell 2. Multimedias effekt på tillfredsställelse med information och operation.
Författare (år) Multimedia har signifikant effekt på
tillfredsställelse Multimedia har inte signifikant effekt på tillfredsställelse
Eley et al., (2013) x x (med operationen)
Huber et al.,
(2013) x
Eck et al., (2018) x
Tait et al., (2009) x
Salzwedel et al., (2008)
x
Hoppe et al.,
(2014) x x (med operationen)
Kunskapsnivå efter intervention
Tou med kollegor (2013) hittade ingen signifikant skillnad i bibehållandet av kunskap hos interventionsgruppen i jämförelse med kontrollgruppen (P=1.00). Däremot hittade Salzwedel med medarbetare (2008) en signifikant högre kunskapsnivå om anestesin hos
interventionsgruppen i förhållande till kontrollgruppen (P=0.009). Detta stämmer överens med Hoppe och medarbetares (2014) resultat som visade på att interventionsgruppen hade signifikant mer kunskap om den perioperativa vården efter videon än vad kontrollgruppen hade (P=0.000). Även van Dijk med kollegor (2015) visade utifrån ett kunskapsformulär att interventionsgruppen hade signifikant fler rätt än kontrollgruppen (P<0.0001). Tait med kollegor (2009) visade också att kunskapsnivån i interventionsgruppen var signifikant högre jämfört med patienterna i kontrollgruppen direkt efter operation, avseende risker och
alternativbehandling (P=0.02). Vid sista mättillfället, två veckor postoperativt minskade båda gruppernas kunskap något, det fanns nu ingen signifikant skillnad mellan dem.
Tabell 3. Multimedias effekt på kunskap.
Författare (år) Multimedia har signifikant effekt på
kunskap Multimedia har inte signifikant effekt på
kunskap
Tou et al., (2013) x
Salzwedel et al.,
(2008) x
Hoppe et al., (2014) x van Dijk et al.,
(2015)
x
Tait et al., (2009) x
DISKUSSION Resultatdiskussion
Föreliggande studie visar på varierande effekt av multimedia. Först och främst hade
multimedia i majoriteten av studierna en positiv effekt på patienternas kunskap (Hoppe et al., 2014; Salzwedel et al., 2008; Tait et al., 2009; van Dijk et al., 2015) då enbart en artikel visade på det motsatta (Tou et al., 2013). Dessutom visade multimedia sig ha god effekt på postoperativ ångest i samtliga studier som undersökte detta (Jlala et al., 2010; Sørlie et al., 2007; Tou et al., 2013). Dock såg Tou med kollegor (2013) enbart denna skillnad med STAI när en avvikande deltagare uteslöts. Till skillnad från detta hade multimedia ingen effekt på den preoperativa ångesten då enbart Jlala med medarbetare (2010) såg en signifikant
minskning i preoperativ ångest medan majoriteten av studierna inte kunde se denna företeelse (Eley et al., 2013; Huber et al., 2013; Salzwedel et al., 2008; Tou et al., 2013). Endast en studie undersökte lidande i form av postoperativ smärta där multimedia ledde till skiftande resultat beroende på mätmetod (van Dijk et al., 2015). Samstämmigheten kring huruvida multimedia påverkade patienternas tillfredsställelse med informationen var varierande då tre artiklar visade på multimedias goda effekt (Eley et al., 2013; Hoppe et al., 2014; Huber et al., 2013) medan tre artiklar inte kunde påvisa detta (Salzwedel et al., 2008; Tait et al., 2009; van Eck et al., 2018). Ingen signifikant effekt av multimedia på tillfredsställelsen med operationen kunde urskiljas (Eley et al., 2013; Hoppe et al., 2014).
Varierande effekt på lidande i form av ångest och smärta
Litteraturöversiktens resultat skilde sig åt avseende multimedias effekt på ångestreducering.
Gällande preoperativ ångest kunde fyra av fem artiklar inte påvisa någon signifikant skillnad mellan interventions- och kontrollgrupp (Eley et al., 2013; Huber et al., 2013; Salzwedel et al., 2008; Tou et al., 2013). För insamling av data använde sig samtliga fem artiklar av STAI och VAS eller enbart STAI. Jlala med kollegor (2010) var den enda studie som fann en signifikant minskning i preoperativ ångest mellan grupperna. Däremot sågs enbart detta med mätinstrumentet STAI och inte med VAS, vilket kan tänkas ifrågasätta signifikansen. En tidigare systematisk litteraturstudie har påvisat en statistisk signifikant effekt av multimedia där preoperativ ångest reducerats. Minskningen var dock så pass liten att dess kliniska signifikans ifrågasattes. En del studier i denna systematiska litteraturstudie innefattade
däremot även artiklar som berörde pediatrisk vård vilket kan tänkas ha påverkat deras resultat (Lee et al., 2003). Att Lee med kollegor (2003) enbart fann en liten effekt med diskutabel klinisk signifikans visar på att denna effekt kan vara så pass liten att det överensstämmer med översiktens resultat att multimedia möjligen saknar effekt på preoperativ ångest. Jlala med kollegor (2010) såg dessutom att kontrollgruppens ångest ökade signifikant före operationen.
Detta stämmer överens med Doering med kollegors (2000) tidigare resultat som visade på det samma. Utöver detta såg Jlala med kollegor (2010) och Tou med medarbetare (2013) en minskning av ångest inom interventionsgruppen omedelbart efter videon, däremot var den enbart signifikant (P=0.03) i en av studierna (Tou et al., 2013).
Det kan konstateras att forskarna var eniga i samtliga tre studier kring multimedias goda effekt på postoperativ ångest (Jlala et al., 2010; Sørlie et al., 2007; Tou et al., 2013). Jlala med kollegor (2010) fann att interventionsgruppen var postoperativt signifikant mindre
ångestfyllda jämfört med kontrollgruppen. Detta fann även Sørlie med kollegor (2007). Tou med kollegor (2013) påvisade enbart en signifikant minskning i postoperativ ångest med STAI då en avvikande deltagare togs bort. Samtliga nämnda resultat korrelerar med Doering med kollegors (2000) studie som visar att videogruppen hade signifikant lägre ångest
postoperativt i jämförelse med kontrollgruppen. De påvisade även en minskad ångestnivå inom de båda grupperna vilket Jlala med medarbetare (2010) även konstaterade. I likhet med detta kunde Tou med kollegor (2013) se en signifikant minskning av ångestnivå inom
interventionsgruppen från inskrivning till utskrivning, detta gällde däremot ej för kontrollgruppen.
Avseende postoperativt lidande i form av smärta såg van Dijk med kollegor (2015) en signifikant lägre smärta i vila hos interventionsgruppen mätt med NRS i jämförelse med kontrollgruppen. I rörelse var smärtan lägre hos interventionsgruppen jämfört med
kontrollgruppen både med NRS och VRS, dock var denna skillnad inte signifikant. Smärta mätt i vila med VRS var däremot lika mellan grupperna. Dessa skiftande resultat kan
sammanfattas med att det inte finns en signifikant skillnad i rörelsesmärta mellan grupperna.
Avseende smärta i vila är resultaten för varierade för att dra slutsats. Tidigare forskning (Doering et al., 2000) kan inte heller påvisa en effekt av multimedia på pre- eller postoperativ smärta. Här erhöll interventionsgruppen däremot signifikant mindre total mängd analgetika postoperativt i jämförelse kontrollgruppen, trots liknande smärtnivå, med förklaringen att välinformerade patienter kunde hantera smärtan bättre på grund av nyvunna
copyingstrategier. Detta skiljer sig från van Dijk med medarbetares (2015) resultat där interventionsgruppen i högre utsträckning tog emot opioider postoperativt, skillnaden var däremot inte signifikant. Författarna diskuterar att detta kan bero på interventionsgruppens ökade medvetenhet om vikten av postoperativ smärtlindring efter interventionen.
Då enbart van Dijk med kollegor (2015) undersökte den postoperativa smärtan är en slutsats svår att dra. Däremot kanske multimedia kan tänkas bidra till den informationsrikedom som gör att patienten kan hantera sin postoperativa smärta bättre. En förklaring till de motstridiga resultaten i de två ovan nämnda studierna kan vara interventionernas olika innehåll. I studien av van Dijk med kollegor (2015) visades en utbildningsvideo med fokus på postoperativ smärtskattning och smärtbehandling. Medan Doering med medarbetares (2000) video handlade om en patients operation och dennes perspektiv och tankar.
Varierande resultat om tillfredsställelse med operation och information
Tillfredsställelsegraden analyserade från två perspektiv, information eller operation. Ingen statistisk signifikant ökning kunde påvisas hos interventionsgruppen angående
tillfredsställelsegraden med operationen (Eley et al. 2013; Hoppe et al. 2014). Upplevelsen att känna sig tillräckligt informerad tycks som tidigare nämnt vara av stor vikt för att reducera lidande då exempelvis smärta och illamående har visat sig minska (Berntzen et al., 2011).
Resultaten var inte eniga när tillfredsställelsen med den preoperativa informationen mättes.
Tre studier (Salzwedel et al., 2008; Tait et al., 2009; van Eck et al., 2018) kunde inte konstatera någon signifikant ökning i tillfredsställelse vid tillägg av multimedia i interventionsgruppen gentemot kontrollgruppen. Detta överensstämmer med tidigare
forskning (Lee et al., 2003) som inte kunnat påvisa någon skillnad i tillfredsställelsegrad mellan grupperna med en mediabaserad intervention. Snyder-Ramos med kollegor (2005) visade till skillnad från detta att patienterna i samtalsgruppen hade lägst och videogruppen högst tillfredsställelse med den information de givits. I likhet med detta kunde Eley med medarbetare (2013), Huber med kollegor (2013) och Hoppe med medarbetare (2014) visa på betydelsen av multimedia som komplement då interventionsgrupperna fick signifikant högre tillfredsställelsegrad i jämförelse med kontrollgruppen. Författarna i innevarande studie kunde ej finna något samband mellan varken resultat eller egenskaper hos inkluderade studier. Det varierande resultatet kan tänkas bero på att samtliga interventioners innehåll varierade kraftigt och likaså patientgrupperna. Utöver detta försvårar användandet av de olika mätinstrumenten möjligheten till att se samband. Därför kunde ingen slutsats kring multimedias effektivitet på tillfredsställelse med informationen dras.
Enade resultat om kunskapsnivå
Multimedia visade god effekt på patienternas kunskapsnivå i samtliga studier (Hoppe et al.
2014; Salzwedel et al. 2008; Tait et al. 2009; van Dijk et al. 2015) med undantag för en artikel (Tou et al. 2013). Detta fenomen bekräftas av tidigare studier (Lee et al., 2003; Snyder-Ramos et al., 2005). Den studie (Tou et al. 2013) som ej erhöll någon signifikant skillnad utmärkte sig inte från övriga gällande videoinnehåll, mätmetoder eller studiernas egenskaper. Däremot kan multimedias effekt på kunskap ändå påvisas då flertalet artiklar i översikten tycks stötta denna teori. Som tidigare nämnt kan en välinformerad patient uppleva lägre grad av lidande (Berntzen et al., 2011). Innevarande studies resultat visar på att multimedia ökar patientens kunskapsnivå signifikant och verkar därmed utgöra en effektiv informationsmetod för att göra patienten välinformerad vilket som ovan nämnt kan leda till minskat lidande.
Vårdvetenskapliga begrepp
Lidande som vårdvetenskapligt begrepp har visat sig komma till uttryck på flera sätt i översikten såsom ångest och smärta. Avsaknad av kunskap och tillfredsställelse med information och operation kan också tänkas utgöra en form av lidande eftersom en del definitioner av lidande beskriver en känsla av kontrollförlust (Arman, 2012). Med hjälp av multimedia som vårdhandling kan patienten öka sin kunskapsnivå och på så sätt tänkas få viss kontroll över sin situation. Då kan patienten psykiskt förbereda sig på vårdprocessen och dess lidande kan tänkas reduceras. Detta överensstämmer med vårdvetenskapens intresse att lindra lidande (Bergbom, 2012).
Det bör även nämnas att patientgrupperna i innevarande översikt genomgick kirurgi av olika anledningar. En patient som ska genomgå kejsarsnitt kanske upplever ett annat typ av lidande än en patient som opereras för cancer. Därför kan generaliserbara slutsatser vara svåra att dra då lidande är subjektivt och skiljer sig åt mellan individer.
Multimedia kan tänkas påminna om den instrumentella delen av den dualistisk-
reduktionistiska teorin där syftet enligt Fredriksson (2012) är objektiv informationsöverföring för att lindra ångest och göra patienten förberedd. Beroende på hur videon är utformad kan den emotionella delen även tänkas stödjas. Detta då multimedia kan ge information om patientens upplevelse som kan spegla dennes situation.
Studiens resultat påvisade enbart multimedias effekt på postoperativ ångest och kunskapsnivå.
Kan anledningen till detta bero på att den saknar den holistisk-humanistiska tanken om kommunikation som ömsesidig i förhållandet mellan patient och vårdpersonal? Enligt Fredriksson (2017) kan ett lindrat lidande uppnås genom kommunikationen i det vårdande samtalet. Kan då multimedia självständigt utgöra ett kommunikationsvektyg för att lindra lidande eller enbart fungera som tillägg till det mellanmänskliga preoperativa samtalet? En tidigare studie har belyst vikten av att inte ersätta detta samtal med nya metoder, utan enbart använda dessa som tillägg (Snyder-Ramos et al., 2005).
Tids- och kostnadseffektivitet
Tre av tio artiklar diskuterade även interventionens påverkan på det preoperativa samtalets längd (Eley et al., 2013; Huber et al., 2013; Salzwedel et al., 2008). Eley med kollegor (2013) och Huber med medarbetare (2013) såg ingen signifikant skillnad i längden på samtalet mellan grupperna. Till skillnad från detta fann Salzwedel med kollegor (2008) en signifikant ökning i tid hos den grupp som fick se video före preoperativa samtalet i jämförelse med de som fick interventionen efter samtalet eller de som inte fick någon intervention. Författarna diskuterade om detta kunde bero på att de som fick se video före samtalet hade fler frågor till anestesiologen i förhållande till de som fick se videon efter. Även antalet inneliggande dagar undersöktes i två studier (Sørlie et al., 2007; Tou et al., 2013) men vårdtiden påverkades inte av multimediainterventionen.
De ovan presenterade resultaten tyder på att multimedia inte gynnar hälso- och sjukvårdens resurser. Innevarande studie visade även på att multimedia inte självständigt kan utgöra den preoperativa informationen utan verkar fungera bäst som ett eventuellt komplement till vårdpersonalens preoperativa samtal. Detta är ännu ett bevis på att tids- och kostnadseffektiva aspekter inte gynnas, då vårdpersonalens tid fortfarande krävs. Däremot kan, som tidigare nämnt, sjukhusvistelsen minskas om patienten är välinformerad (Berntzen, 2011), därför verkar det krävas vidare forskning i sambandet mellan kunskapsnivå och antalet inneliggande dagar, då denna studie ej avsåg att undersöka detta. Den studie som presenterade avvikande resultat angående tiden på samtalet (Salzwedel et al., 2008) diskuterade att interventionen, för att vara mest resurseffektiv, bör placeras efter det preoperativa samtalet. För att ta hänsyn till etiska aspekter skulle ett sådant tillvägagångssätt kunna innebära att möjligheten till att ställa frågor begränsas, något som inte kan anses vara etiskt försvarbart.
Etiska aspekter
Det finns både fördelar och nackdelar med multimedia som är värda att diskutera ur ett etiskt perspektiv. Patienter med nedsatt förmåga att läsa eller äldre patienter med
minnesproblematik kan ha nytta av information som inte enbart är av textformat eller sägs vid ett enskilt tillfälle. Att istället presentera information via en kombination av rörliga bilder och ljud kan vara ett hjälpmedel som är pedagogiskt och demonstrerande. Likaså skulle patienter som inte behärskar språket kunna erbjudas videoinformation på anpassat språk, vilket hade gynnat sjukvårdens resurser. Detta är även av vikt för rätten till individanpassad information som betonas i Patientlagen (SFS, 2014:821). Muntlig information ställer krav på både sjuksköterskans kompetens och förmåga att förmedla information (Socialstyrelsen, 2015).
Fördelen med multimedia kan vara säkerställandet av standardiserad information då patienterna får identisk information, något som inte kan garanteras i det muntliga samtalet.
Problematiskt blir det dock om patienten har frågor som inte kan besvaras med hjälp av multimediaverktyget. Utöver detta kan äldre patienter tänkas befinna sig i ett utanförskap där de varken har tillgång till eller kunskap om digitala verktyg. Detta står i konflikt med
Patientlagen (SFS, 2014:821) som belyser vikten av lika vård på lika villkor för alla människor. Därav är det diskutabelt om multimedia som ensam preoperativ
informationsmetod är etiskt försvarbart.
Metoddiskussion
Vid databassökningarna med ovanstående inklusionskriterier visade det sig att majoriteten av antalet träffar utgjordes av kvantitativa artiklar. Att utvärdera effekt av en viss intervention ansågs vara enklast med hjälp av kvantitativ ansats varför denna metod användes i
föreliggande arbete. En kvalitativ ansats hade förvisso kunnat bidra till resultatet genom återgivning av citat av patienters upplevelse av interventioner. Däremot använde flera av de inkluderade studierna “Likert Scale” där patienterna fick skatta sin upplevelse vilket kan tänkas fånga patienters åsikter som befinner sig i gränslandet mellan att instämma helt och att inte alls hålla med och därmed ge en mer nyanserad bild av verkligheten. Anledningen till att undersökningarna inte omfattade barn under 18 år var önskan om att patienterna självständigt skulle kunna redogöra för sitt lidande för att ge en trovärdig bild av verkligheten. För att kunna applicera resultaten på den svenska vården undersöktes enbart studier gjorda i länder som motsvarar Sveriges ekonomiska situation.
Då denna litteraturöversikt hade begränsningar i tid och omfattning kan sannolikt lämpliga artiklar oavsiktligt utelämnats på olika sätt. Dels då enbart tre databaser genomsökts på ämnet samt att det enbart valdes ut studier som var i fulltext och fritt tillgängliga vid
universitetsbibliotekets söktjänst. Sannolikt hade dessa artiklar kunnat bidra med information som påverkat resultatet och gjort studien mer trovärdig. Dessutom genomsöktes referenslistor hos ett flertal artiklar, detta kan ha varit ett selektivt urval efter som det som tidigare nämnt fanns tidsbegränsningar som omöjliggjorde att alla referenslistor granskades. Därutöver kan det diskuteras att inkluderandet av pilotstudier kan ha påverkat studiens resultat i negativ bemärkelse. Pilotstudier är de studier som genomförts i en liten skala innan en stor studie ska genomföras (Polit & Beck, 2018). Däremot inkluderades enbart två pilotstudier varav en hade uppnått tillräckligt antal deltagare utifrån powerberäkning. Pilotstudien som inte gjorde en powerberäkning kan därför vara en bidragande faktor till minskad trovärdighet.
Under kvalitetsgranskningen av artiklarna klargjordes att tre artiklar var av låg kvalitet. Utan hänsyn till att de hade kunnat bidra med resultat då de ändå motsvarade syfte och
inklusionskriterier exkluderades dessa för att nå ett så tillförlitligt resultat som möjligt. Utöver detta uteslöts även en artikel då ingen etisk kommitté givit sitt godkännande och den saknade övrigt etiskt resonemang, detta trots att den erhöll måttlig kvalitet. Under analysen av
resultaten uteslöts ytterligare en artikel som enbart indirekt tycktes behandla kunskap genom att de undersökte patientens egen upplevelse av snarare än faktiskt kunskap. Om uteslutna artiklar inkluderats hade detta bidragit till en nedsatt kvalitet av innevarande studie samt att
etiska principer hade åsidosatts. Dessutom exkluderades en del av en artikels resultat från kunskapsresultatet. Detta då Huber med kollegor (2013) undersökte patientens egen upplevelse av kunskapsnivån snarare än deras faktiska erhållna kunskap. Däremot bidrar artikeln med resultat till andra frågeställningar och exkluderades därför inte helt från studien.
En del av de inkluderade studierna undersökte och diskuterade längden på det preoperativa samtalet respektive inneliggande vårdtid för att bedöma om detta var beroende av
multimediainterventionen. Detta var inte föreliggande studies utfallsmått och därför behandlades detta inte under resultatet. Däremot var det av intresse att diskutera senare i diskussionen då det bidrog med ett samhälleligt och etiskt perspektiv.
Flera studier bekräftar varandra avseende postoperativ ångest och kunskapsnivå efter intervention vilket kan betraktas som en styrka i föreliggande studie. Dessutom har tidigare forskning i flera fall överensstämt med inkluderade studiers resultat. En begränsning med arbetet var att inkluderade studier använde olika mätmetoder och formulär, vilket försvårade möjligheten att jämföra resultat och dra slutsatser. Författarna fann enbart en artikel om lidande i form av smärta vilket försvårade möjligheten att dra paralleller. Generellt omfattade litteraturöversikten relativt få studier och det var därför svårt att dra korrekta slutsatser som kan generaliseras till övrig population. Att olika typer av kirurgi studerades i artiklarna försvårade generaliserbarheten ytterligare. Utöver detta hade ett större tidsspann för inkludering av artiklar kunnat göras, det hade däremot kunnat begränsa möjligheten att undersöka den moderna teknik som multimedia innebär. Att tillfredsställelse undersöktes i inkluderade studier från två olika synvinklar blev problematiskt ur jämförelsesynpunkt då det krävdes att perspektiven analyserades var för sig.
Under arbetets gång blev det tydligt att vidare forskning krävs då antalet artiklar som berörde detta specifika område var begränsat. Dessutom hade det varit av intresse för författarna att undersöka den preoperativa ångestens påverkan på patienters mottaglighet samt om
information kan orsaka ytterligare ångest hos patienter. Detta var däremot inte möjligt i innevarande studie på grund av tidsrestriktion.
Slutsats
Avslutningsvis konstateras att multimedia hade effekt på patienters kunskapsnivå och postoperativa ångest men inte på preoperativ ångest eller tillfredsställelse med operationen.
Ingen slutsats om effekt på tillfredsställelsegrad med informationen kan dras då resultaten varierade kraftigt. På grund av brist på jämförbara studier kan ingen slutsats dras av multimedias påverkan på postoperativ smärta.
En kombination av multimedia som speglar den dualistisk-reduktionistiska tanken och ett mellanmänskligt samtal med vårdpersonal som motsvarar den holistisk-humanistiska teorin kan tillsammans med den sedvanliga premedicineringen tänkas utgöra den mest lämpliga metoden. Detta för att reducera pre- och postoperativt lidande som i sin tur skulle kunna förhindra förlängd sjukvårdstid.
REFERENSER
*=artiklar som är med i resultatet.
Angioli, R., Plotti, F., Capriglione, S., Aloisi, A., Aloisi, M.E., Luvero, D,... Frati, P. (2014).
The effects of giving patients verbal or written pre-operative information in gynecologic oncology surgery: a randomized study and the medical-legal point of view. ScienceDirect, 177(ISSUE), 67-71. doi: 10.1016/j.ejogrb.2014.03.041
Arman, M (2012). Lidande. I L. Wiklund, Gustin & I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (uppl. 1:1 s. 47-64). Lund: Studentlitteratur.
Ayyadhah Alanazi, A. (2014). Reducing anxiety in preoperative patients: a systematic review.
British Journal of Nursing, 23(7), 387-393. doi: 10.12968/bjon.2014.23.7.387
Bergbom, I. (2012). Konsensusbegrepp som epistemologiska begrepp. I L. Wiklund Gustin &
I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (uppl. 1:1 s. 47-64). Lund:
Studentlitteratur.
Berntzen, H., Almås, H., Gran Bruun, A M., Dørve, S., Giskemo, A., Dåvøy, G. & Grønseth, R. (2011). Preoperativ och postoperativ omvårdnad. I H. Almås, D-G. Stubberud & R.
Grønseth (Red.), Klinisk omvårdnad 1 (uppl. 2 s. 269-333). Stockholm: Liber.
Caumo, W., Schmidt, A.p., Schneider, C.N., Bergmann, J., Iwamoto, C.W., Adamatti, L.C,...
Ferreira, M.B. (2001). Risk factors for postoperative anxiety in adults. Anaesthesia, 56(8).
doi: 10.1046/j.1365-2044.2001.01842.x
CODEX - regler och riktlinjer för forskning. (2018). Forskning som involverar människan.
Hämtad 8 september, 2019, från: http://www.codex.vr.se/forskningmanniska.shtml
Doering, S., Katzlberger, F., Rumpold, G., Roessler, S., Hofstoetter, B., Schatz, D.S,...
Schuessler, G. (2000). Videotape preparation of patients before hip replacement surgery reduces stress. Psychosomatic Medicine, 62(3), 365-373. doi: 10.1097/00006842-200005000- 00010
*Eley, VA., Searles, T., Donovan K., & Walter, E. (2013). Effect of an anaesthesia
information video on preoperative maternal anxiety and postoperative satisfaction in elective caesarean section: a prospective randomised trial. Anaesthesia and Intensive Care, 40(3), 393- 409. doi: 10.1177/0310057X1304100613
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2015). Att göra systematiska litteraturstudier (uppl. 4:1).
Stockholm: Natur och Kultur.
Fredriksson, L. (2012). Vårdande kommunikation. I L. Wiklund Gustin & I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (uppl. 1:1 s. 47-64). Lund: Studentlitteratur.
Fredriksson, L. (2017). Vårdande kommunikation. I L. Wiklund Gustin & I. Bergbom (Red.), Vårdvetenskapliga begrepp i teori och praktik (uppl. 2:1 s. 415-425). Lund: Studentlitteratur.
Friberg, F. (2017). I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats; Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (uppl. 3:1 s. 141-152). Lund: Studentlitteratur.
*Hoppe, DJ., Denkers, M., Hoppe, FM., & Wong, IH, (2014). The use of video before arthroscopic shoulder surgery to enhance patient recall and satisfaction of randomized- controlled study. Journal of Shoulder and Elbow Surgery 23(6), e134-e139. doi:
10.1016/j.jse.2013.09.008
*Huber, J., Ihrig, A., Yass, M., Bruckner, T., Peters, T., Huber, CG., Konyango, B., Lozankovski, N., Stredele, RJ., Moll, P., Schneider, M., Pahernik, S. & Hohenfellner, M.
(2013). Multimedia support for improving preoperative patient education: a randomized controlled trial using the example of radical prostatectomy. Annals of Surgical Oncology, 20(1), 15-23. doi: 10.1245/s10434-012-2536-7
Höginkomstland. (i.d.). I Nationalencyklopedin. Hämtad 11 september, 2019, från:
https://www-ne-
se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/h%C3%B6ginkomstland
Ip, H., Abrishami, A., Peng, PW. & Chung, F. (2009). Predictors of postoperative pain and analgesic consumption: a qualitative systematic review. Anesthesiology 111(3), 657-677. doi:
10.1097/ALN.0b013e3181aae87a
*Jlala, HA., French, JL., Foxall, GL., Hardman, JG., & Bedforth Nm. (2010). Effect of preoperative multimedia information on perioperative anxiety in patients undergoing procedures under regional anesthesia. British Journal of Anaesthesia, 104(3), 369-374. doi:
10.1093/bja/aeq002
Järhult, J. & Offenbartl, K. (2013). Kirurgiboken: vård av patienter med kirurgiska,
urologiska och ortopediska sjukdomar (5., [rev. och uppdaterade] uppl.). Liber: Stockholm
Kommunikation. (i.d.). I Nationalencyklopedin. Hämtad 9 september, 2019, från https://www- ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kommunikation
Kommunikation. (i.d.). I Nationalencyklopedin. Hämtad 10 september, 2019, från https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/kommunikation.
Lee, A., Chui, P. & Gin, T. (2003). Educating Patients About Anesthesia: A Systematic Review of Randomized Controlled Trials of Media-Based Interventions. Anesthesia &
Analgesia, 96(5), 1424-1431. doi 10.1213/01.ANE.0000055806.93400.93
Lee, A. & Gin, T. (2005). Educating patients about anaesthesia: effect of various modes on patients' knowledge, anxiety and satisfaction. Current Opinion in Anaesthesiology 18(2), 205- 208. doi: 10.1097/01.aco.0000162842.09710.d5
Liljequist, D. & Törnvall, E. (2013). Informatik och eHälsa. I J. Leksell & M. Lepp (Red.), Sjuksköterskans kärnkompetenser (uppl. 1 s. 295-330). Stockholm: Liber.
Mavridou, P., Manataki, A., Arnaoutoglou, E. & Damigos, D. (2016). A Survey of Patients’
Preoperative Need for Information About Postoperative Pain - Effect of Previous Surgery Experience. American Society of PeriAnesthesia Nurses, 32(5), 438-444. doi:
10.1016/.j.jopan.2015.06.008
Multimedia. (2019). I Nationalencyklopedin. Hämtad 10 september, 2019, från https://www- ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/multimedia
Noriyoshi, T., Yuko, O., Megumi, H., Mau, U., Kenji, I., & Toshiyasu, S. (2012). High Preoperative Anxiety Level and the Risk of Intraoperative Hypothermia. Scientific Research, 3(6), 461-468. doi: 10.4236/ijcm.2012.36085
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2018). Essentials of Nursing Research: Appraising evidence for nursing practice (9:th ed.). Philadelphia: Wolters Kluwer.
Pritchard, M.J. (2009). Identifying and assessing anxiety in pre-operative patients. Nursing standard, 23(51), 35-40. doi: 10.7748/ns2009.08.23.51.35.c7222
*Salzwedel, C., Petersen, C., Blanc, I., Koch, U., Goetz, AE., & Schuster, M. (2008). The effect of detailed, video-assisted anesthesia risk education on patient anxiety and the duration of the preanesthetic interview: a randomized controlled trial. Anesthesia & Analgesia, 106(1), 202-209. doi: 10.1213/01.ane.0000287665.96156.72
SFS 2014:821. Patientlagen. Stockholm: Socialdepartementet. Hämtad från https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-
forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
Sjögren, Peter A., Györki, I., & Malmström, S. (2010). Bonniers Svenska Ordbok (tionde uppl.). Stockholm: Bonnier Fakta.
Snyder-Ramos, S.A., Seintsch, H., Böttiger B.W., Motsch, J., Martin, E., Bauer, M. (2005).
Patient satisfaction and information gain after the preanesthetic visit: a comparison of face-to- face interview, brochure, and video. Anesthesia & Analgesia 100(6), 1753-1758. doi:
10.1213/01.ANE.0000153010.49776.E5
Socialstyrelsen. (2015). Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig.
Socialstyrelsen. Hämtad 18 oktober, 2019, från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/handbocker/2015-4-10.pdf
Sommer, M., de Rijke, J.M., van Kleef, M., Kessels, A.G., Peters, M.L., Geurts, J.W,...
Marcus, M.A. (2008). The prevalence of postoperative pain in a sample of 1490 surgical inpatients. European Journal of Anaesthesiology, 25(4), 267-274. doi:
10.1017/S0265021507003031
Svensk sjuksköterskeförening (2017). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Hämtad 30 maj, 2019, från: https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-
sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik- publikationer/sjukskoterskornas_etiska_kod_2017.pdf
*Sørlie, T., Busund, R., Sexton, J., Sexton, H., & Sørlie, D. (2007). Video information combined with individualized information sessions: Effects upon emotional well-being following coronary artery bypass surgery - A randomized trial. Patient Education and Counseling, 65(2), 180-188. doi: 10.1016/j.pec.2006.07.006
*Tait, AR., Voepel-Lewis, T., Moscucci, M., Brennan-Martinez, CM., & Levine, R. (2009).
Patient comprehension of an interactive, computer-based information program for cardiac catheterization: a comparison with standard information. JAMA Internal Medicine 169(20), 1907-1914. doi: 10.1001/archinternmed.2009.390
Tingström, P. (2017). Information och utbildning. I F. Friberg & J. Öhlén (Red.), Omvårdnadens grunder - Perspektiv och förhållningssätt (uppl. 2:4 s. 595-623). Lund:
Studentlitteratur.
*Tou, S., Tou, W., Mah, D., Karatassas, A., & Hewett, P. (2013). Effect of preoeprative two- dimensional animation information on perioperative anxiety and knowledge retention in patients undergoing bowel surgery: a randomized pilot study. Colorectal Disease 15(5), e256- 265. doi: 10.1111/codi.12152
*Van Dijk, JF., van Wijck, AJ., Kappen, TH., Peelen, LM., Kalkman & CJ., Schuumans, MJ.
(2015). The effect of a preoperative educational film on patients’ postoperative pain in relation to their request for opioids. Pain Management Nursing, 16(2), 137-145. doi:
10.1016/j.pmn.2014.05.006
*Van Eck, CF., Toor, A., Banffy, MB., & Gambardella, RA. (2018). Web-Based Education Prior to Outpatient Orthipaedic Srugery Enhances Early Patient Satisfaction Scores: A Prospective Randomized Controlled Study. Orthopaedic Journal of Sports Medicine, 6(1):2325967117751418. doi: 10.1177/2325967117751418
Vaughn, F., Wichowski, H., & Bosworth, G. (2007). Does preoperative anxiety level predict postoperative pain? AORN Journal, 85(3), 589-604. doi: 10.1016/S0001-2092(07)60130-6
Walker, J.A. (2002). Emotional and psychological preoperative preparation in adults. British Journal of Nursing. 11(8), 567-575. doi: 10.12968/bjon.2002.11.8.10166
Willman, A., Bahtsevani, C., Nilsson, R. & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad omvårdnad; en bro mellan forskning och klinisk verksamhet (uppl. 4:1). Lund:
Studentlitteratur.
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2011). Evidenbaserad omvårdnad: en bro mellan forskning & klinisk verksamhet. (3., [rev.] uppl.). Lund: Studentlitteratur
