Fjällens oupptäckta kulturarv
Fjällstugorna ur ett byggnadsantikvariskt perspektiv
Examensuppsats i kulturvård Elin Sjöberg Uppsala Universitet
Campus Gotland 2019
Författare
Author Elin Sjöberg Titel och
undertitel Fjällens oupptäckta kulturarv – Fjällstugorna ur ett byggnadsantikvariskt perspektiv
Title and
subtitle The undiscovered cultural heritage of the mountains – A historical architectural perspective of mountain cabins
Handledare
Tutor Magnus Wessberg
Examensarbete i kulturvård (kandidatexamen) 180hp Thesis in Integrated Conservation (BA) 180ECTS
Ventilerad Vårtermin 2019
Sammanfattning
Längs med Sveriges äldsta vandringsled, Kungsleden, finns ett utbrett system av fjällstugor som är till för vandrarens
bekvämlighet och säkerhet. På den sydligaste etappen av Kungsleden, mellan Hemavan och Ammarnäs, ligger fem fjällstugor med en dagsmars mellanrum. Dessa stugor är uppförda under 1980-talet då Kungsleden förlängdes och området blev
naturreservat. Stugorna är en del av fjällsäkerheten i Vindelfjällens naturreservat vilket ställer höga krav på byggnadernas funktion. Med funktion i fokus byts material ut och stugorna moderniseras och renoveras kontinuerligt.
Uppsatsen syftar till att belysa fjällstugorna ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Den övergripande frågeställningen har varit:
Betraktas fjällstugorna som kulturhistoriskt värdefulla byggnader av länsstyrelsen (ägare) och Svenska Turistföreningen (arrendator)? Samt vilka kulturhistoriska värden kan fjällstugorna mellan Hemavan och Ammarnäs tillskrivas? Uppsatsens metod utgörs av intervjuer med länsstyrelsen, Svenska Turistföreningen och stugornas fastighetsskötare. Intervjusvaren analyserades utifrån värdeteorin emotivism (Bergström, 2012) för att få en djupare förståelse för hur parterna ser och värderar fjällstugorna.
Utöver intervjuer utfördes en byggnadsdokumentation av samtliga stugor och utifrån den fastställdes fjällstugornas kulturhistoriska värde med hjälp av Riksantikvarieämbetets Plattform för kulturhistorisk värdering och urval (2015).
Resultatet visar att fjällstugorna är byggnader med kulturhistoriskt värde och bör ses och behandlas därefter. Ägare och arrendator delar dock inte uppfattningen och anser att stugorna inte är kulturhistoriskt värdefulla på grund av dess unga ålder (Vesterlund, 2019; Serrander, 2019; Lindberg, 2019).
Målet med uppsatsen är att lyfta en diskussion kring vad som kan ses som en kulturhistoriskt värdefull byggnad, samt vilka konsekvenser en kulturhistorisk värdering kan få för byggnader. Kan en värdering i fallet med fjällstugorna rent av vara negativt eller behövs den för att inte riskera att ett kulturarv går förlorat innan det ens är upptäckt?
Abstract
Kungsleden is Sweden's oldest walking trail with a widespread system of cabins. The cabins are an important part of the safety system in the mountains, offering both comfort and shelter for the hiker. With building functionality in focus, the cabins are constantly renovated and modernized to ensure standards are maintained. Material is replaced with little or no thought to the cultural historical implication of this change.
The southernmost stage of Kungsleden stretches from Hemavan to Ammarnäs, along the walking trail there are five cabins which were built in the 1980s when Kungsleden was extended and the area became a nature reserve. This thesis focuses on those five cabins. The thesis aims to contribute with an overall documentation of the cabins along Kungsleden walking trail between Hemavan and Ammarnäs and to investigate and determine whether the cabins possess cultural-historical value.
To answer that, interviews are completed with both the owner (the county administrative board) and the tenant (Swedish Tourist Association, STF) of the cabins. The interviews are conducted with the purpose of investigating how the cabins are valued by owners and users, with the collected empirics analysed using value theory emotivism (Bergström, 2012). The thesis study is subsequently included as part of a cultural-historical evaluation together with the help of a government sponsored platform for evaluating the cultural-historical significance of buildings (Riksantikvarieämbetets Platform för kulturhistorisk värdering och urval) (2015) to answer the main question of this study: do the county administrative board and the Swedish Tourist Association (STF) consider the mountain cabins to be culturally and historically significant buildings?
The result of the thesis demonstrates that the cabins are buildings with cultural and historical value and should therefore be managed accordingly. However, the county administrative board and the Swedish Tourist Association do not share this view, and Institutionen för Konstvetenskap
Kulturvård
Department of Art History Integrated Conservation
SE-621 67 Visby
Telefon Phone 018-471 82 00 +46 18 471 82 00 www.campusgotland.uu.se
instead believe that the cabins do not possess a cultural or historical value due to their very recent construction, this is a reoccurring argumentation lifted by researchers in this field (Vesterlund, 2019; Serrander, 2019; Lindberg, 2019). The aim of the thesis is to broaden the view of what is seen as a cultural-historical valuable building beyond age, and challenge the perspective currently held by both the owner and tenants. Furthermore, I would like to highlight the discussion concerning the consequences of identifying a building as culturally and historically significant. Can this classification in the case of the cabins have potentially negative consequences or is it a necessary step to ensure that cultural heritage is not lost before it has even been discovered.
iv
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Inledning ... 1
Bakgrund ... 2
Kungen av leder – Kungsleden ... 2
Svenska Turistföreningen och fjällvärlden ... 3
Vindelfjällens naturreservat ... 3
Fjällstugorna i reservatet ... 4
Problembeskrivning ... 5
Frågeställning ... 6
Tes ... 6
Mål och syfte ... 6
Avgränsningar ... 6
Begreppsförklaring ... 7
Forskningsöversikt ... 8
Aktivera natur och kulturarv ... 9
Friluftsliv i förändring ... 10
Vägar till mångfunktionella landskap ... 10
Utvärdering av indikatorn ”Skyddade fjällmiljöer” ... 11
Samhällsförändringar och vården av natur och kultur ... 12
Material och metoder ... 12
Material ... 12
Metoder ... 12
Tillvägagångssätt... 14
Dokumentationsmall ... 14
Källkritik ... 15
Teoretiska perspektiv ... 16
Kulturhistorisk värdering ... 16
Värdeteorin emotivism ... 17
2 Undersökning och Resultat ... 18
Fältstudier - byggnadsdokumentation ... 18
Viterskalet ... 18
Syter ... 23
Tärnasjö ... 27
Serve ... 31
Aigert ... 34
v
Intervjuer ... 39
STF ... 39
Fastighetsskötare Vesterlund ... 39
Länsstyrelsen i Västerbottens län ... 40
Fjällstugornas kulturhistoriska värde ... 40
De kulturhistoriska aspekterna ... 40
De estetiska aspekterna ... 41
De sociala aspekterna ... 42
De ekologiska aspekterna ... 42
De ekonomiska aspekterna ... 43
3 Analys ... 44
4 Diskussion ... 45
Funktionsinriktat bevarande ... 46
Slutsatser ... 46
Förslag till fortsatt forskning... 47
Referenser ... 48
Bilagor ... 51
Bilaga 1 ... 51
Intervjufrågor ... 51
Bilaga2 ... 53
Bilder från stugplatsen i Viter ... 53
Bilaga 3 ... 68
Bilder från stugplatsen i Syter ... 68
Bilaga 4 ... 81
Bilder från stugplatsen i Tärnasjö ... 81
Bilaga 5 ... 92
Bilder från stugplatsen i Serve ... 92
Bilaga 6 ... 101
Bilder från stugplatsen i Aigert ... 101
1
1 Inledning
I Vindelfjällens naturreservat i Västerbotten börjar Sveriges äldsta vandringsled, Kungsleden. Längs den 430 km långa leden finns ett etablerat system med fjällstugor, fjällstationer och rastskydd som förenklar vandringen och gör den säkrare (Svenska turistföreningen, 2017). Från Hemavan i söder till Ammarnäs i norr finns den sydligaste sträckan på Kungsleden. Etappen är ca 8 mil lång och innehåller de flesta naturtyper fjällen har att erbjuda (Grundsten, 2008). Längs vägen finns det fem fjällstugor som ägs av Länsstyrelsen i Västerbotten men arrenderas av Svenska Turistföreningen [STF], och det är dessa stugor som uppsatsen handlar om.
Fjällstugorna är vid första anblick anspråkslösa byggnader, ofta belägna på natursköna platser. Under en vandring är det ofta naturenupplevelsen som står i fokus men fjällstugorna är intressanta av flera olika anledningar. Varje stuga är unik, men de påminner mycket om varandra, det är bara små detaljer som skiljer dem åt. Arkitekturen och formspråket är anpassat för bruket, något som framgår tydligt i val av material, som huvudsakligen är trä. Få ytor är målade för att förenkla underhåll och förhindra nedsmutsning, och det finns flera genomtänkta anpassningar som tyder på funktionell design såsom torkställningarna som hänger högt i taket för att nyttja värmen som bildas i samband med matlagning. Fjällstugorna har ett tydligt syfte och det är funktion. Det är viktigt att allt fungerar då de samtidigt utgör en stor del av säkerheten på fjället. Med funktion i fokus byts material ut och stugorna moderniseras för att uppfylla de krav som ställs av besökare och ägare. Men vad händer när material och ytskikt byts utan reflektion kring om eller vilka kulturhistoriska värden som går förlorade?
Fjällstugorna mellan Hemavan och Ammarnäs tillkom i samband med Vindelfjällens reservatsbildning och förlängningen av Kungsleden år 1975. Fjällstugorna är därmed uppförda under 1980-talets början.
I Tomas Staafjords (2012) rapport, Vindelfjällens naturreservat framgår det att dokumentationen av kulturvärden i reservatet är bristfällig samt att det finns behov av att göra en sammanlagd beskrivning av kulturhistoria i området (Staafjord, 2012).
Frågan är om fjällstugor uppförda under 1980-talet inkluderas i reservatets kulturhistoria? Kan det vara så att den högt värderade naturen gör att fjällstugorna hamnar i skymundan? Eller anses de inte inneha ett kulturhistoriskt värde över huvud taget?
Uppsatsen ämnar lyfta en diskussion kring vilka byggnader som kan ses som kulturhistoriskt värdefulla. Kan en enkel, grå och förhållandevis ung stuga innehålla kulturhistoriska värden som gör den bevarandevärd? Eller faller den inte inom ramen för vad som anses vara en byggnad av kulturhistoriskt värde?
Målet med undersökningen är att genomföra en byggnadsdokumentation av fjällstugorna för att bidra till den bristande dokumentationen av kulturmiljöer i Vindelfjällens naturreservat. Utifrån dokumentationen görs en kulturhistorisk värdering av fjällstugorna med utgångspunkt i Riksantikvarieämbetets [RAÄ] Plattform för kulturhistorisk värdering (Riksantikvarieämbetet, 2015).
Plattformen är ett dokument som beskriver ett förhållningsätt till värderings- och urvalsfrågor rörande kulturarv och kulturmiljö. Benämningen plattform i detta fall är ett
2
paraplybegrepp som hänvisar till en arbetsprocess för kulturhistorisk värdering.
Plattformen avser att synliggöra grundläggande förhållningsätt för arbete med att definiera, värdera, prioritera och utveckla kulturarvet. En viktig del i detta är att tydliggöra och nyansera arbetsprocessen kring kulturhistorisk värdering och urval. I plattformen förs resonemang om begreppen värde och egenskap samt vikten av att skilja på dem. För att definiera värdet av en fjällstuga utgår följande studie från att definiera stugans olika; kulturhistoriska-, estetiska-, sociala-, ekologiska- och ekonomiska egenskaper.
Viktigt att understryka är att plattformen inte är ett styrande dokument, utan en rekommendation till hur värderings- och urvalsarbetet bör utföras. Plattformen agerar som komplement till andra vedertagna metoder som Kulturhistorisk värdering av bebyggelse (Unnerbäck, 2002) eller DIVE (Reinar & Westerlind, 2000).
Uppsatsen avser att med hjälp av resultatet diskutera innebörden och konsekvensen av en kulturhistorisk värdering. När en byggnad tillskrivs ett preciserat kulturhistoriskt värde medföljer vissa förpliktelser. Blir byggnaden skyddad på grund av den kulturhistoriska värderingen upprättas i bästa fall en bevarandeplan med tillhörande vårdplan som ställer höga krav på underhåll och tillsyn. I bevarandeplanen finns ofta regler och rekommendationer som kan leda till att bruket av byggnaden förändras till förmån för bevarande av ytskikt och material. I fallet med fjällstugorna kan en kulturhistorisk värdering av det materiella värdet eventuellt hämma det immateriella värdet som är kopplat till bruket av stugorna.
Jag hoppas genom undersökningen synliggöra stugorna som en viktig del av Vindelfjällen kulturarv, samt lyfta innebörden av vad en kulturhistorisk bedömning kan betyda för de som brukar stugorna. Fjällstugorna förtjänar uppmärksamhet då de är så mycket mer än tak över huvudet. I en fjällstuga utspelas en säregen social kontext en byggnad med unik arkitektur och byggnadstradition. I en fjällstuga råder ett socialt klimat som är sällsynt i dagens samhälle. I en stuga på fjället, utan moderniteter som el och vatten kommer man andra människor nära. Runt köksbordet med ett stearinljus i natten utbyts tankar, erfarenheter och historier på ett näst intill magiskt sätt.
Bakgrund
Kungen av leder – Kungsleden
Kungsleden är Sveriges äldsta och kanske mest kända vandringsled som sträcker sig från Hemavan i söder till Abisko i norr (Magnusson, 2000). Längst leden möts
vandrare av spektakulära naturmiljöer i ett kulturlandskap som brukar kallas ”Europas sista vildmark” (Svenska turistföreningen, 2017, s. 3).
De första tankarna på att skapa en sammanhängande vandringsled i Lappland föddes i slutet av 1800-talet, då som nu med Svenska Turistföreningen som organisatör. Leden skulle komma att bli ”kungen av leder - Kungsleden” (2017, s. 3). År 1926 påbörjades rösningen av leden mellan Abisko – Kebnekaise – Vakkotavare. År 1931 förlängs Kungsleden söderut till Jäckvik och försågs med några fjällhyddor (enkla övernattningsstugor). Det skulle dock dröja fram till år 1985 innan leden mellan
3
Ammarnäs och Hemavan invigdes och blev en del av det som vi idag kallar Kungsleden (Fjällstugvärdarna, 2016).
Svenska Turistföreningen och fjällvärlden
Längs Kungsledens 430 km finns totalt 16 fjällstugor under STF:s regi. Stugorna ligger med en dagsmars mellanrum (ca 10–20 km) och erbjuder skydd, värme,
möjlighet till matlagning och andra basala bekvämligheter. I fjällstugorna finns ingen el eller rinnande vatten. Spisar drivs på gasol eller ved och vatten hämtas i närmaste vattenkälla (Svenska turistföreningen, 2017).
På leden mellan Hemavan och Ammarnäs finns fem fjällstugor med tillhörande säkerhetsstugor, säkerhetsstugorna är alltid öppna medan fjällstugorna endast är öppna under sommar- och vintersäsong. Av dessa totalt 10 stugor ägs 8 av Länsstyrelsen i Västerbotten. I samtliga stugor bedriver STF sin verksamhet men det är endast gamla stugan i Syter och nya stugan i Viter som ägs av föreningen (Påve, 2019).
STF är en ideell organisation som bildades år 1885. Med mottot, ”känn ditt land”, var organisationens första uppgift att tillgängliggöra den svenska fjällvärlden. För detta krävdes bland annat övernattningsstugor på fjället. Den första hyddan som uppfördes under STF:s regi låg vid Varvekälven i norra lapplandsfjället. Hyddan uppfördes 1888 och bestod av ett rum med två väggfasta britsar, i rummet fanns en kamin som stod på det stampade jordgolvet. Hyddan kostade 310 kronor att uppföra, då inklusive en spång över älven (Svenska turistföreningen, 2005).
I början av 1900-talet fortsatte arbetet med anläggning av stugor och leder i väglöst land. I och med att fjällstugorna uppfördes så kunde en bredare besöksgrupp ta sig ut på fjället, något som tidigare ställt högre krav på vandrare och skidåkare (Svenska turistföreningen, 2005).
Under 1920-talet hade STF:s fokus på att synliggöra Vindelfjällen. Det var också under den tiden som föreningen etablerade de första fjällstugorna i området (Svenska turistföreningen, 2000). År 1923 genomfördes en vandring på leden mellan Stensele – Tärna – Umbukten av några styrelsemedlemmar i STF. Vandringen resulterade i en enad styrelse som ansåg att leden hade stora möjligheter till utveckling (Svenska turistföreningen, 1923). Året därpå, 1924, byggdes föreningens första anläggning i Västerbottens fjäll (Svenska turistföreningen, 1924).
Under de senaste hundra åren såväl som idag verkar STF som en stark aktör i den svenska fjällvärlden. Och det råder inga tvivel om de starka band som knutits. I STF:s handbok, sommar i fjällen (1995) beskrivs Fjällstugorna som; ” … det närmaste man kan komma själen i STF. Fjällstugorna är skimrande pärlor, några lite kantstötta”
(1995, s. 55).
Vindelfjällens naturreservat
Fjällstugorna mellan Hemavan – Ammarnäs ligger inom Vindelfjällens naturreservat.
Reservatet är Sveriges största skyddade område (Staafjord, 2012), ungefär tre gånger så stort som Gotland (Abrahamsson, 1989). Området blev reservat år 1975 för ”den särpräglade fjällnaturen och områdets betydelse för friluftslivet” (2012, s. 9). Men
4
frågan om skydd för fjällområdet uppkom redan under 1950-talet, då i samband med planer på vattenkraftsutbyggnader i Vindelälven (Staafjord, 2012).
I samband med reservatsbildningen år 1975 genomfördes en översiktsstudie av Tore Abrahamsson, på uppdrag av Länsstyrelsen i Västerbotten. Studien syftade till att undersöka om det fanns ett utökat behov av leder och övernattningsstugor i Vindelfjällens naturreservat. I rapporten beskrivs områdets rika och omväxlande natur och djurliv, men även att närheten till byggd och kultur präglar landskapet. Vidare tas frågor upp gällande stugornas påverkan på landskapet. Enligt reservatsbestämmelserna skulle tillgängligheten förbättras, något som Abrahamsson såg som motsägelsefullt.
Tillgängligheten skulle ställa högre krav på leder, stigar och anläggningar som i sin tur gick emot bestämmelserna att bevara olika värden i naturreservatet. Han ansåg därför att begreppet ”förbättrad tillgänglighet” skulle tolkas återhållsamt (Abrahamsson, 1978).
Vidare i rapporten finns uttalanden från kommunstyrelsen i Sorsele kommun som då ansåg att det var viktigt att upprusta befintliga stugor. Kommunen ställde sig dock kritiskt till att uppföra nya stugor eftersom möjligheten för bofasta att hyra ut stugor på fjället skulle försvinna. Kommunstyrelsen i Sorsele var inte ensamma om sin skepsis då Polisen och Fjällräddningen ansåg att befintliga stugor täckte behovet om känslan av vildmark skulle behållas. Till svar lade Abrahamsson fram fakta som talade emot de motstånd som fanns ” Erfarenheter från andra fjällområden motsäger i hög grad denna inställning, och mycket lite talar för att ökad bäddkapacitet ute i fjället i sig nämnvärt förändrar vildmarkskaraktären” (Abrahamsson, 1978, s. 21).
Efter undersökningen från 1978 har mycket hänt i Vindelfjällens naturreservat. något som kan läsas i rapporten Vindelfjällens naturreservat – Grundutredning om natur, kultur, nyttjade och förvaltning, utgiven av Länsstyrelsen i Västerbotten (2012).
Fjällstugorna i reservatet
I samband med att Kungsleden förlängdes med etappen Hemavan – Ammarnäs under 1980-talet byggdes fem stugor längs leden (Staafjord, 2012; Fjällstugvärdarna, 2016).
Befintliga stugor på leden var då den gamla stugan i Syter, serveringsstugan i Viter samt säkerhetsstugan i Tärnasjö. Mellan år 2001–2004 skedde ytterligare en byggnadsinsats på leden, nya stugor uppförs och gamla stugor renoveras.
Byggnaderna ligger längs en statlig led och är en del av fjällsäkerhetssystemet i Vindelfjällen. Det innebär att stugorna måste fungera klanderfritt och att dess huvudsakliga uppgift är att bidra med säkerhet för fjällvandrare, såväl sommar som vinter. Byggnaderna är också avsedda att bidra till friluftsupplevelsen. Eftersom stugorna ligger inom ett naturreservat ägs dem av länsstyrelsen. STF är dock en trogen hyresgäst och stugorna är utformade i nära samverkan mellan föreningen och länsstyrelsen (Staafjord, 2012).
5
Problembeskrivning
I rapporten Vindelfjällens naturreservat (2012) nämns det att området innefattar en stor mängd kulturmiljöer som ännu inte utretts eller dokumenterats ”Det föreligger idag ett starkt behov att göra en sammanlagd beskrivning av kulturhistoria och arkeologi inom Vindelfjällens naturreservat” (2012, s. 23) skriver Staafjord (2012).
Uttalandet ligger till grund för följande undersökning.
Den generella synen på vad som avses när man pratar om kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan vid första anblick upplevas som homogen. För gemeneman är det oftast enklare att para ihop kulturhistoriskt värde med slott, kyrkor, herrgårdar och andra utmärkande byggnader. Fjällstugan däremot som är en förhållandevis anonym gestaltning faller oftast inte inom ramen för hur en kulturhistorik värdefull byggnad brukar skildras.
Genom att inte synliggöra och definiera enklare bruksbyggnader som kulturhistoriskt värdefulla kan en del av vår historia och oidentifierade värden gå förlorade.
Värdeförlusten ligger inte enbart i de materiella estetiska utan även i de immateriella, sociala, ekonomiska och ekologiska aspekterna. Det immaterielle värdet i det här fallet är därför starkt sammankopplat med det materiella då bruket är grunden för utformningen och vise versa.
En central fråga inom kulturvården idag är tillgängliggörande och bruk av vårt gemensamma kulturarv. Men att tillgängliggöra en fjällstuga för en bredare målgrupp skapar nya utmaningar som kan innebära att värden går förlorade. En ny målgrupp som efterfrågar andra bekvämligheter och en organisation som är i stark beroendeställning till sina kunder kan lätt falla för trycket att tillgodose en bredare målgrupp utan att ta hänsyn till viktiga kulturhistoriska aspekter.
I fallet med fjällstugorna kan till exempel nya förväntningar och önskemål leda till förändringar såsom installation av rinnande vatten, förändrad rumsindelning, möjligheten att ladda elektronisk utrustning samt en förändring av den estetiska utformningen mer kopplat till det rådande stilideal som finns. Det blir därför extra viktigt att synliggöra fjällstugornas kulturhistoriska värde innan det är för sent.
Människans samhörighet med historien är viktig för vår identitet och kultur.
Fjällstugorna brukas idag på ett liknande sätt som för 100 år sedan, och delvis på grund av denna historik innehar stugorna en outnyttjad resurs kopplat till upplevelsevärde och identitetsskapande möjligheter. Genom att synliggöra stugornas historia och belysa dess kulturhistoriska värden kan besökare addera ytterligare upplevelsevärden till sin vistelse i naturreservatet. Det positiva utfallet från detta är att den direkta anknytningen till historien främjar vår känsla av samhörighet som i sin tur bidrar till ett stort socialt värde och ett omfattande immateriellt kulturarv.
6
Frågeställning
För att få en förståelse för fjällstugornas betydelse för människor och vilka
kulturhistoriska värden byggnaden kan tillskrivas avser uppsatsen att besvara följande frågeställningar:
1. Hur resonerar länsstyrelsen (ägare) och STF (arrendator) gällande renovering och materialval i stugorna?
2. Vilka kulturhistoriska värden kan fjällstugorna tillskrivas?
Tes
Fjällstugorna i Vindelfjällens naturreservat är byggnader som befinner sig i ett sammanhang där naturen värderas högt. Eftersom naturvärden utgör grunden till reservatsbildningen kan det finnas risk att kulturhistoriskvärden åsidosättas vilket i sin tur kan leda till förlust av kulturhistoriska värden.
Fjällstugorna är unika byggnader med ett tydligt mål; säkerhet och funktion. Stugorna är till för att användas och renoveras därför löpande för att tillfredsställa STF:s och gästers förväntningar och behov. Men finns det en risk att kulturhistoriska värden går förlorade i samband med att stugorna renoveras och uppdateras? Sitter värdet i väggarna?
STF:s och länsstyrens uppdrag är bland annat att tillgängliggöra Vindelfjällens naturreservat, något som kan komma att förändra utformningen av stugorna för att tillfredsställa en större och bredare målgrupp som söker sig till fjällen. Vad kommer den nya besöksgruppen att efterfråga? Och hur kommer det att påverka byggnaderna?
Efterfrågas utökade bekvämligheter som elektricitet, rinnande vatten eller bättre möjligheter att sköta hygien kan det krävas stora ingrepp i byggnaderna. Och är de förändringarna kopplade till negativa konsekvenser för det kulturhistoriska värdet?
Mål och syfte
Undersökningen har som mål att besvara frågan om fjällstugorna är byggnader som innehar kulturhistoriskt värde. Vidare avser uppsatsen att bidra med dokumentation av fjällstugorna i Vindelfjällens naturreservat då detta i dagsläget saknas.
Dokumentationen står även till grund för den kulturhistoriska värderingen och kan på sikt utgöra en del i bevarandearbetet av fjällstugorna. Syftet med undersökningen är att lyfta en diskussion samt bidra till en vidgad syn av vilka byggnader som kan och borde behandlas som kulturhistoriskt värdefulla. Förhoppningsvis kan fler människor se fjällstugorna med nya ögon så de kan få den uppmärksamhet de förtjänar.
Avgränsningar
Längst Kungsleden, från Hemavan i söder till Abisko i norr, finns 16 fjällstugor.
Undersökningen utgår dock enbart från de fem stugor som finns mellan Hemavan och
7
Ammarnäs. Detta på grund av tidsbegränsningen av arbetet samt geografiska fördelar då etappen mellan Hemavan och Ammarnäs är den sydligaste.
På samtliga undersökta stugplatser har det funnits två stugor med tillhörande ekonomibyggnader. Det är dock enbart de två övernattningsstugorna som beskrivs detaljerat i fältstudien. Stugorna har även dokumenterats i bild (se bilaga 2-6).
Arkivstudier hade kunnat bidra till en mer komplett historisk kontextbeskrivning av byggnaderna, tidsramsbegränsningarna uteslöt dock detta.
Vindelfjällens naturreservat är fullt av naturvärden och landskapet utgör också en stor del av byggnadernas värde. För ett bredare perspektiv hade naturvärdena kunnat beskrivas mer ingående samt inkluderats i värderingen av byggnaderna, ovanstående värdering uteslöts på grund av tidsaspekten, samt att huvudfokus var att lyfta fram fjällstugorna, inte reservatets natur.
Begreppsförklaring
Fjällstuga = Begreppet fjällstuga är kopplat till byggnadens storlek, läge och
användningsområde. En fjällstuga är ofta bemannad av en stugvärd under vinter och sommarsäsong, och stängd där emellan.
I fjällstugan finns övernattningsmöjligheter i delat utrymme med andra gäster och i sovrummen finns våningssängar med täcken och kuddar. Stugans kök är utrustat med gasspis och vedspis och de flesta fjällstugor har butik som erbjuder basvaror.
(Staafjord, 2012; Svenska Turistföreningen , 2019).
Säkerhetstuga eller säkerhetsrum = Begreppet säkerhetsutrymme används för att beskriva en enskild byggnad eller rum som alltid är öppet, även när säsongen är avslutad och fjällstugan för övrigt är stängd. Utrymmet är till för människors skydd och säkerhet på fjället. I en säkerhetsstuga finns bäddar, kamin och en liten separat köksdel. Det finns även nödlåda som innehåller basala förnödenheter. Säkerhetsstugan är även försedd med en nödtelefon så gästen kan larma vid eventuell nödsituation.
Kulturmiljö & Kulturarv = När begreppet kulturmiljö tillämpas i texten avser det de avtryck som gjorts av mänsklig aktivitet på den fysiska miljön genom tiderna.
Kulturmiljö avser en hel miljö medan kulturarv snarare omfattar materiella eller immateriella utryck för mänsklig aktivitet. En kulturmiljö kan således innehålla kulturarv genom föremål eller traditioner som är knutna till platsen. Kulturmiljön omfattar dock mer än själva landskapet och kan innehålla immateriella företeelser som ortsnamn eller sägner knutna till platsen. På så vis kan även en kulturmiljö utgöra en del i ett kulturarv (Riksantikvarieämbetet , 2016; Génetay & Lindberg, 2015).
Naturmiljö = Begreppet naturmiljö kan omfatta allt från ett enskilt träd till en hel landskapsbild. I en naturmiljö bör det finnas berggrund, jordlager, vatten, sjöbottnar (om miljön är under vattenytan) samt djur, växter och andra organismer. Naturmiljön omfattar all natur, inte bara värdefull och orörd natur. Kulturmiljöer kan inbegripas i begreppet om det utgör en del av naturmiljön, som till exempel ett odlingslandskap
8
(Naturvårdsverket, 2019). Dock kan inte en fjällstuga räknas som en inkluderad kulturmiljö då byggnaden inte utgör naturmiljön.
Värde = Begreppet värde är återkommande genom uppsatsen och avser den betydelse som individer eller ett samhälle tillskriver ett objekt. (Swedish Standards Institute, 2011). Mer om begreppet värde finns att läsa under rubriken teoretiska perspektiv.
Forskningsöversikt
En forskningsöversikt har genomförts för att få en inblick i hur arbetet med natur- och kulturvård samverkar och vilka svårigheter som är vanligt förkommande när dessa två områden tangerar varandra. Utöver natur- och kulturarv har även forskning av det svenska friluftslivet inkluderats i översikten. Forskning om friluftsliv har bidragit med fakta rörande turism, vanor och synen på landskap. Vid inläsning av litteraturen har fokus legat på beskrivningar av värdefull bebyggelse i högt skattade naturmiljöer.
Målet med forskningsöversikten var att förstå vad som påverkar värderingen av kulturmiljöer i en högt värderad naturmiljö samt undersöka byggnadernas betydelse i fjällvärldens kulturarv.
I flertalet rapporter som behandlar samspelet mellan natur- och kulturarv berörs oftast liknade problematik, kopplat till svårigheten att samarbeta samt att begreppsdefinitionen ställer till problem och försvårar det praktiska arbetet (Nilsson, 2011; Eliasson, 2015; Andersson E, 2015; Wall-Reinius, 2018; Riksantikvarieämbetet, 2008; Gren, 2010).
Vidare kommer några nedslag att göras i utvald litteratur på ämnet friluftsliv och natur- och kulturarv.
I tabellen nedan, Tabell 1, finns en kort beskrivning av huvudbidraget för den analyserande litterturen. En mer utförlig beskrivning följer efter.
9
Titel Författare Huvudbidrag
Aktivera natur och kulturarv
Nilsson, 2011 Belyser natur- och kulturarv som en resurs med kommersiell inriktning som en faktor för hållbar utveckling.
Friluftsliv i förändring
Fredman, et al. 2013 Studie med syfte att skapa en grundläggande databas kring friluftsutövande i Sverige. En slutsats är att friluftslivet präglas av samhällets utveckling, till exempel en förhöjd kommersialisering.
Vägar till
mångfunktionella landskap
Wall-Reinius, 2018 Belyser intressekonflikter mellan natur och kulturvård. En bidragande faktor till detta är olika språkbruk.
Utvärdering av indikatorn
”Skyddade fjällmiljöer”
Riksantikvarieämbetet, 2008
Åskådliggör hur kulturvärden skyddas och vårdas i svenska fjällområden. Studien visade att
skötselplanerna för miljöerna är naturvårdsinriktade.
RAÄ kunde konstatera att indikatorn inte kan användas för uppföljning av skydd och skötsel av kulturvärden i fjällområden.
Samhällsförändri ngar och vården av natur och kultur
Gren, 2010 I Sverige sköts kulturvård av RAÄ och naturvård av Naturvårdsverket. Men varför ska samhället vara sektorindelat när varken platser eller människor är det?
Vad händer med de frågor som hamnar mitt emellan två sektorer? Detta är problem som tas upp i rapporten.
Tabell 1: Litteratursammanställning från den genomförda forskningsöversikten.
Aktivera natur och kulturarv
Aktivera natur och kulturarv var ett projekt mellan natur och kulturvårdsmyndigheter i de nordiska länderna. Projektet avsåg att ”belysa naturens och kulturarvets betydelse som faktorer för hållbar utveckling och tillväxt.” (Nilsson, 2011, s. 21). Efter avslutat projekt skrevs en slutrapport som riktar sig till myndigheter och organisationer som på något sätt arbetar inom området.
Nilsson (2011) belyser att det ”finns förutsättningar för hållbara verksamheter och sysselsättning” (2011, s. 15) i dessa miljöer vilket också ”sätter press på de aktörer som nyttjar resursen, att återföra inkomster till lokalsamhället” (2011, s. 15).
Författaren föreslår att natur- och kulturarvsaktörer bör ingå ett mer tvärvetenskapligt samarbete samt utveckla modeller gällande finansiering och bevarande, allt med fokus på hållbar utveckling och tillväxt då myndigheterna har bättre förutsättningar att lyckas om de samarbetar (Nilsson, 2011).
Rapporten har en tydlig inriktning på tillväxt, näring, turism och ekonomi. Utav den forskning jag tagit del av sticker detta resonemang ut i mängden, det är få som talar om natur- och kulturarv som en resurs med kommersiell inriktning. Hur vida man ställer sig positivt eller negativt till att tala om kulturarv som en resurs för turism kvarstår faktum att turismen utgör en stor drivkraft till bevarandet och utvecklingen av kulturarvet.
10
Jag ställer mig dock kritisk till yttrandet om att ”Hållbarhetsbegreppet har utgjort en grundpelare för hela projektet…” (2011, s. 24). Jag anser att detta hade behövts utvecklas och förklarats. På vilket sätt har arbetet utgått från de tre grundläggande hållbarhetsdimensionerna social, ekologisk och ekonomisk? I rapporten anser jag att de ekonomiska och ekologiska värdena som kan kopplas till tillväxt och naturvård får mer uppmärksamhet än den sociala hållbarheten som oftare kan sammankopplas med kulturvård.
Friluftsliv i förändring
Friluftsliv i förändring är ett forskningsprojekt utfört på uppdrag av Naturvårdsverket med syfte att skapa en grundläggande databas kring friluftsutövande i Sverige. Målet med forskningen var att analysera dynamiken kring friluftsliv och naturturism i Sverige. Författarna anser att friluftsliv i förhållande till samhällsroll är ett starkt underbeforskat område i Sverige och att rapporten ska ses som en startpunkt för forskning inom fältet.
Vidare ställer sig författarna kritiskt till traditionell forskning när det kommer till området friluftsliv, ”Det finns (…) anledning att resa mer övergripande frågor om att god forskning inte enbart är en fråga om utveckling av teori och metod” (2013, s. 14).
Vad som anses vara forskning eller utredning kan variera mellan områden och situation.
Författarna belyser att en kombination av fallstudier och exkursioner är positivt eftersom en parallell analys skapar möten mellan forskning och praktik (Fredman, Stenseke, Sandell, & Mossig, 2013). Jag anser att denna brygga mellan forskning och praktik bör bejakas och värdesättas, därför kommer jag i min undersökning hämta inspiration utifrån detta forskningsprojekt.
Författarna lyfter fram att friluftslivet präglas av samhällets utveckling och allt vad det innebär av förhöjd kommersialisering, fler resor samt en ökad användning av nya produkter och tekniker (Fredman, et al. 2013). Denna information är viktigt att ha i åtanke när man diskuterar fjällstugornas framtid. Vad kommer en framtida besöksgrupp i fjällstugorna att efterfråga? Och hur kommer det att påverka byggnaderna?
Det moderna samhället har fört det svenska friluftslivet mot en ökad resursanvändning och ett växande tryck på miljö och natur. Parallellt visar projektet Friluftsliv i förändring att friluftsliv och miljöengagemang är sammanlänkade på flera plan. Det finns en koppling mellan en viss typ av friluftsliv och miljöengagemang då det är lätt att dra kopplingar mellan enkelt friluftsliv och en miljövänlig livsstil.
(Fredman, et al. 2013). Detta framkommer också i samtal med gäster i fjällstugorna samt i intervju med Caroline Serrander, assisterande stugsamordnare för Vindelfjällen.
STF arbetar ständigt med hållbarhetsfrågor och då främst, ekologiska hållbarhetsfrågor, något som är tätt kopplat till miljön (Serrander, 2019).
Vägar till mångfunktionella landskap
Vägar till mångfunktionella landskap är en slutrapport av ett delprojekt inom forskningsprojektet Storslagen fjällmiljö. Resultatet av projektet kan ligga till grund för utformning av framtida bevarande och skydd och på så vis användas som underlag
11
för att uppnå miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Målet med undersökningen var att bidra till att minska intressemotsättningar mellan fjällens olika aktörer (Wall- Reinius, 2018).
Människor beskriver och använder landskapet på skilda sätt. Myndigheter och turistnäring beskriver stundtals fjällen som ett av människan orört område eller som vildmark, detta trots att landskapet nyttjats av människan under lång tid. Personer som bor eller arbetar i fjällvärlden ser det mer som ett vardag/arbets-landskap. Projektets fallstudie utförd i södra Jämtlandsfjällen. Där förekommer spänningar, misstro och intressekonflikter som grundar sig i begreppsdefinitioner mellan olika aktörer och individer. Vad betyder egentligen bevarade, naturvård eller naturvärden? Det är viktigt att identifiera vad som menas då olika begrepp påverkar användning, planering och förvaltning av ett landskap (Wall-Reinius, 2018).
Något som framkommer senare i resultatet, som kan kopplas till kulturvårdsfältet är historiens inverkan på dagens planeringsarbete. Historien, traditioner och landskapsbruk har utformat dagens ledsystem och kunskapen om detta är viktig för att hantera olika idéer om hur lederna ska användas idag (Wall-Reinius, 2018).
Inom detta forskningsprojekt tror jag att de absolut största problemen med kombinerat natur och kulturvård har identifierats, vilket är intressekonflikter. Även om undersökningen riktar sig till aktörer inom fjällvärlden tror jag att samma synsätt kan appliceras på relationen mellan natur och kulturvård. Med olika mål och skillnader i språk kan det bli svårt att komma fram till en gemensam värdegrund och i slutändan handlar allt om kompromisser.
Utvärdering av indikatorn ”Skyddade fjällmiljöer”
Fallstudien Utvärdering av indikatorn ’Skyddade fjällmiljöer’ handlar om hur
kulturvärden skyddas och vårdas i tolv svenska fjällområden. Skyddade fjällmiljöer är en kulturmiljöövervakning som RAÄ tagit fram i samråd med länsstyrelsen och övrigt berörda myndigheter. Syftet med indikatorn är att långsiktigt och kontinuerligt samla in kvantitativ och kvalitativ information om tillstånd och förändringar för kulturmiljön och kulturhistoriska värden i fjällvärlden (Riksantikvarieämbetet, 2008).
RAÄ gav Ájtte, svenskt fjäll och samemuseum, i uppdrag att utvärdera indikatorn med avseende på kulturvärden. Museet analyserade 38 naturreservat och nationalparker från Dalarna till Norrbotten och valde sedan ut 12 miljöer som ansågs innefatta kända kulturvärden. I de 12 miljöerna genomfördes en mer detaljerad fallstudie med fältbesök.
Studien visade att skötselplanerna för miljöerna är naturvårdsinriktade och att endast två av de 38 besluten om skyddande områden fanns en skötselplan för kulturvärden (Riksantikvarieämbetet, 2008).
Sammanfattningsvis kunde RAÄ konstatera att indikatorn Skyddade fjällmiljöer inte kan användas för uppföljning av skydd och skötsel av kulturvärden i fjällområden samt att verktyget inte utrycker hur kulturvärden tagits tillvara. För att uppnå ett bättre skydd för kulturmiljöerna krävs riktlinjer för hur man beskriver kulturvärden. Starkare samverkan mellan natur och kulturmiljövården blir således avgörande för en bättre
12
helhetssyn och kan därigenom öppna upp för ett mer landskapsövergripande arbete (Riksantikvarieämbetet, 2008).
Med utgångspunkt i denna forskning stärks min tes i att naturvärden värderas högre än kulturvärden i dessa kulturmiljöer.
Samhällsförändringar och vården av natur och kultur
Natur- och kulturarv har sedan början av 1900-talet utvecklats som två separata fält där varje myndighet har sitt eget regelverk, sina lagar och sin agenda. I Sverige sköts kulturvård av RAÄ och naturvård av Naturvårdsverket. Men varför ska samhället vara sektorindelat när varken platser eller människor är det? och vad händer med de frågor som hamnar mitt emellan två sektorer? Detta är problem som tas upp i rapporten Samhällsförändringar och vården av natur och kultur av Leif Gren (Gren, 2010).
För att få en djupare förståelse för natur- och kulturmiljövårdens svårigheter till samarbete söker Gren svar i historien. Det är idag vedertaget i den statliga miljöpolitiken att natur och kultur ska samverka. För att sammanföra natur- och kulturmiljövård finns regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik (Skr.
2001/02:173). Där sägs att naturvårdens arbeten sker i ett landskap där ”natur” och
”kultur” är representerade som två aktörer i samma landskap. Naturvård och kulturmiljövård kan därför inte behandlas som två separata gestalter utan bör istället ses som en helhet som sammanfogas genom landskapet (Gren, 2010).
Material och metoder
Material
Uppsatsens material utgörs av intervjusvar från Caroline Serrander, STF:s stugsamordnare i Vindelfjällen samt Lars-Göran Vesterlund, entreprenör och fastighetsskötare av stugorna mellan Hemavan och Ammarnäs. Vidare har löpande mejlkontakt förts med Perter Johansson, biträdande enhetschef naturvårdsenheten vid Länsstyrelsen i Västerbotten och Johan Lindberg, fjällsamordnare på Länsstyrelsen i Västerbotten.
Litteratur från STF:s årspublikationer och andra skrifter från föreningen har legat till grund för beskrivningen av fjällstugornas historiska kontext.
Fjällstugorna i sig utgör en del av undersökningens material i from av såväl latent som manifest källa. Fjällstugornas historia representerar den manifesta källan och själva stugan i sig utgör den latenta källan (Eastop, 2000; Brunskog, 2018).
Metoder Fallstudie
Undersökningen är en fallstudie med kvalitativ ansats, en metod som Jarl Backman (2010) anser vara fördelaktig då fallstudier är ämnade till att undersöka ett fenomen i sin realistiska miljö eller kontext. Genom att använda fallstudie som metod avser undersökningen att förklara, förstå och beskriva stora komplexa företeelser (Backman,
13
2010). Det vill säga, försöka identifiera fjällstugornas kulturhistoriska värde, förstå hur de uppfattas av brukare och ägare samt synliggöra fjällstugornas betydelse för kulturarvet i Vindelfjällens naturreservat.
Närheten till studieobjektet har varit av stor vikt för undersökningen då den bidragit till en tydligare bild av hur fjällstugorna nyttjas i praktiken samt hur de värderas av de som brukar dem. Att undersöka materialet i fält var en förutsättning för att besvara frågor gällande skick, byggnadsmaterial och kulturhistoriska värden.
Intervjuer
Intervju som metod genomfördes med personer som arbetar med, eller ansvarar för, fjällstugorna. Respondenterna var Lars-Göran Vesterlund och Caroline Serrander.
Vesterlund är fastighetsskötare för stugorna mellan Hemavan och Ammarnäs och hans tjänster köps in av såväl länsstyrelsen som STF (Vesterlund, 2019). Caroline
Serrander arbetar på STF som assisterande stugsamordnare med ansvar för stugorna mellan Hemavan och Ammarnäs (Serrander, 2019).
Litteraturen som använts vid utformningen av intervjufrågor är Kvalitativa intervjuer av Jan Trots (2010). Författaren beskriver att frågorna i en kvalitativ intervju bör vara öppna, enkla och raka, då enkla frågor kan leda till komplexa och innehållsrika svar.
Det som utmärker en vetenskaplig intervju är att den bygger på konfidentialitet och har ett syfte att föra forskningen vidare. Datan som en intervju bidrar med är dock inte av intresse förrän den tolkas med hjälp av teoretiska perspektiv.
Genom att be den intervjuade att beskriva ett scenario eller berätta om en händelse skapas ett material som intervjuaren senare ställa analytiska frågor till. På så vis ställs frågorna direkt till materialet.
Vid varje besökt stuga genomfördes även enklare semistrukturerade intervjuer med stugvärdar samt en till tre gästande sällskap som i sin tur bestod av en till sex personer vardera. Majoriteten av de intervjuade sällskapen var skidburna. Frågorna som ställdes kunde vara; Vad betyder fjällstugan för dig? Vad känner du när du kommer till en fjällstuga? Är det något du saknar i fjällstugan? Målet med de semistrukturerade intervjuerna var att gäster och stugvärdar med egna ord skulle beskriva och berätta om sin relation till stugan. Svaren antecknades inte ordagrant utan har istället bidragit till en generell samlad syn på vad som värdesätts i fjällstugorna.
Intervjuerna har spelats in för att ha möjlighet att lyssna till tonfall och ordval. I och med inspelningen av intervjuerna var anteckningar inte ett störande moment. Fokus kunde istället läggas på frågorna och svaren och på så vis få bättre flyt i intervjun.
Värdering
Med utgångspunkt i RAÄ:s plattform för kulturhistorisk värdering och urval beskrivs fjällstugornas egenskaper utifrån fem aspekter. De kulturhistoriska, estetiska, sociala, ekologiska och ekonomiska. Plattformen betonar ”vikten av att skilja på begreppen värde och egenskap, där värde är det som personer eller institutioner tillskriver företeelser och egenskaper är det som företeelserna består av”
(Riksantikvarieämbetet, 2015, s. 14).
14
En värderingssituation är aldrig den andra lik då utfallet bygger på aktörens roll och erfarenhet. En kulturhistorisk värdering och urval kan därför aldrig vara helt objektiv, även om det är målet. En värdering bör hellre utgå från sakområden än från grova samlingskategorier med mångtydiga värderingsbegrepp därför utgår studien från de fem aspekterna som tidigare nämns, de aspekterna förekommer ofta som argument i kulturarvsarbetet.
Under kapitlet Fjällstugornas kulturhistoriska värde beskrivs definitionen av de olika aspekterna mer utförligt.
Tillvägagångssätt
Under februari och mars månad (2019) hade jag telefon- och mejlkontakt med Svenska Turistföreningen och Länsstyrelsen i Västerbotten för att bilda mig en uppfattning om vad stugorna betyder för de som äger och arrenderar dem. Från Länsstyrelsen i Västerbotten skickades rapporten Vindelfjällens naturreservat skriven av Tomas Staafjord (2012) och andra dokument rörande fjällstugorna mellan
Ammarnäs och Hemavan. Av Peter Jonsson (Johansson, 2019) på Länsstyrelsen i Västerbotten bekräftades att dokumentation och information kring fjällstugorna i Vindelfjällens naturreservat är bristfällig, en slutsats som även konstateras i rapporten av Staafjord (2012).
Johan Påve, fjällstugchef på STF, tipsade om boken Fjällstugornas Historia skriven av fjällstugvärdarna (2016). Fjällstugvärdarna är en ideell förening med syfte att verka för samhörighet och utbyte av information mellan medlemmarna och STF, verka för ökad kunskap om fjällvärldens natur och kultur samt tillvarata medlemmarnas intressen.
Under april månad genomfördes undersökningen med start av en veckas fältstudier då samtliga fjällstugor längs Kungsleden mellan Hemavan och Ammarnäs undersöktes.
Den okulära besiktningen med tillhörande fotodokumentation av stugorna var utgångspunkten för den byggnadstekniska beskrivningen. Dokumentationen genererar även en samlad bild av det byggda kulturarvet på Kungsleden mellan Hemavan och Ammarnäs, något som tidigare saknats.
Dokumentationsmall
För att kunna utföra vetenskaplig dokumentation av byggnaderna fotograferas och beskrivs byggnader utifrån en mall. Mallen utgör undersökningens inventeringsmetod och är framtagen med utgångspunkt i; Kulturhistorisk värdering av bebyggelse
(Unnerbäck, 2002) och Kulturmiljövårdens bebyggelseregister: Inverteringshandbok (Riksantikvarieämbetet, 1998).
Studien utgår från Unnerbäcks (2002) kriterier för allmän dokumentation som grund till mallen. ”Allmän dokumentation skall ge en allmän bild av byggnaden (…) och dess kvaliteter (…).” (2002, s. 43). Dock nämner författaren att dokumentationen skall vara åtgärdsinriktad vilket inte kommer vara centralt för min undersökning och därav inte heller påverka dokumentationen av fjällstugorna.
Dokumentationen kommer genomföras i förmedlande syfte och utformas därefter.
Vidare kommer registreringen, dvs. insamlandet av data, ske efter Unnerbäcks metod,
15
”Fotografering av exteriörer och miljö, i vissa fall invändig fotografering av representativa utrymmen och kortfattad verbal beskrivning” (2002, s. 43).
Byggnaderna beskrivs såväl exteriören som interiört kommer utifrån Riksantikvarieämbetets (1998) riktlinjer, vilket är i löpande text med kompletterande fotografering. Den interiöra beskrivningen må vara småskalig men än viktig då dessa utrymmen får utstå störst slitage samt är mer benägen för renovering och uppdatering än exteriören.
Källkritik
Den kulturhistoriska värderingen utgår, som tidigare nämnt, från RAÄ:s Plattform.
Allt typ av kulturhistorisk värdering utförs med utgångspunkt i värderingar som i grunden är subjektiva. Det är svårt att göra objektiva bedömningar eftersom många av fjällstugornas egenskaper beskrivs utifrån egenupplevda händelser. Mina personliga observationer och upplevelser vävs samman med andras och blir något vi upplevt ihop. Dock kan många subjektiva röster blida objektiv kunskap (Backman, 2010). Den egna upplevelsen beskrivs starkast i den kulturhistoriska värderingen under de sociala aspekterna.
Boken, fjällstugornas historia är skriven av en förening och mycket i texterna bygger på egna erfarenheter och kunskap från medlemmar. Det är ett rikt material som varit till stor hjälp under min egen undersökning trots att skriften inte är vetenskaplig. Genom bokens referenser har primärkällan för informationen i så stor utsträckning som möjligt försökt att återfinnas.
Sträckan mellan Hemavan och Ammarnäs är bara en del av Kungsleden, det är också den yngsta. Därför kan inga generella slutsatser dras gällande alla fjällstugor längs Kungsleden. De fem stugor som uppsatsen utgår ifrån kan inte spegla den variation av stugor som finns längs hela leden då de flesta tillkommit under samma årtionde.
Intervjuer har genomförts via telefon och mejl. Att ställa frågor via mejl innebär alltid en risk då det är lätt att missförstånd sker mellan skribenterna. Det är också omöjligt att utläsa tonfall eller studera kroppsspråk, som kan bidra med extra information under intervjun. Till exempel kan kroppsspråk indikera om den intervjuade upplever frågorna, stötande, generande, obekväma eller inspirerande. Det finns även en risk i att be människor återberätta händelseförlopp då även minnet är subjektivt och inte helt pålitligt.
16
Teoretiska perspektiv
Kulturhistorisk värdering
Värderingar är det som utgör kulturvårdens grund. Med värderingar ämnar
kulturvården beskriva, tolka, bedöma, gradera och utvärdera, miljöer, föremål och byggnader (Riksantikvarieämbetet, 2015). För att definiera fjällstugornas
kulturhistoriska värden används Riksantikvarieämbetets Plattform för kulturhistorisk värdering och urval (2015).
RAÄ: S Plattform för kulturhistorisk värdering bygger på möjligheten att ompröva tidigare beslut och ställningstaganden. Samhället och synen på kulturarv är föränderligt och växlar över tid. Det som inte ansågs vara av värde för tjugo år sedan kan besitta kulturhistoriska värden idag. Vad kulturhistorisk värdering innebär och vad som ska ses som värde är en komplex fråga. Kan en byggnad inneha objektiva inneboende värden eller är värdet alltid något som tillskrivs av den som värderar?
Idag används den kulturhistoriska värderingen som ett argument för bevarande av kulturarv. Helena Westin skriver i antologin, Otydligt. Otympligt. Otaligt (2005) att man kan ställa vissa frågor till det kulturhistoriskt värdefulla objektet. ”Vilken funktion har det? vilket är syftet med det? [och] Vem definierar det och använder det?” (2005, s. 78) genom att ställa sådana frågor kommer Westin fram till att begreppet kulturhistoriskt värde är något som förändras beroende på sammanhang, tidsanda och aktörer, precis som i Plattformen (Westin, 2005).
I RAÄ:s Plattform understryker författarna att det idag finns ett vidgat perspektiv på hur människor i samhället definierar kulturarv och att Plattformen är tänkt att fungera som ett stöd i arbetet kring kulturhistorisk värdering, som i sin tur kan leda till underbyggda och transparenta argument Enligt Plattformen ska kulturhistorisk värdering ske utifrån sakområden som kulturhistoriska, estetiska, sociala, ekologiska och ekonomiska aspekter (Riksantikvarieämbetet, 2015).
Innan en byggnad tillskrivs olika kulturhistoriska värden är det viktigt att reflektera över vad värderingen får för betydelse för byggnaden? Kommer värderingen resultera i ett skydd som blir ett hinder för den organisation eller verksamhet som nyttjar byggnaden? Om det är fallet kan andra värden som är kopplat till användningen gå förlorade? Och i värsta fall kanske byggnaden blir obrukbar och därefter bortglömd.
Trots att det finns förhållningssätt och mallar som ska underlätta för värderingar inom kulturvården så behöver alla fall ett enskilt utlåtande och individuella förhållningsregler.
Att bedöma en företeelsers kulturhistoriska värde är inte det samma som att redogöra för dess historia. Kulturhistorisk värdering handlar inte om att räkna upp olika värdekategorier som beskriver byggnaden, det handlar snarade om att bedöma och förklara varför, på vilket sätt och i vilken grad byggnaden eller miljön kan kommunicera kunskaper om dess kulturhistoriska sammanhang (Riksantikvarieämbetet, 2015).
17
Värdeteorin emotivism
Människor bygger sina värderingar på hur de uppfattar att verkligheten ser ut, eller borde se ut, åsikter om vad som är bra eller dåligt, bättre eller sämre (Bergström, 2012).
Inom värdeteori finns olika grenar, en av dem är emotivism. Emotivismen är en relativt ny värdeteori som fick svensk spridning genom Axel Hägerström (1911–
1933). Efter andra världskriget har teorin närmast setts som en självklarhet av såväl allmänheten som filosofer då den grundar sig på tanken att värdesatser används för att utrycka känslor eller attityder. Det vill säga vilket språkbruk man använder sig av när man beskriver en byggnad i detta fall (Bergström, 2012).
Med hjälp av emotivism analyseras aktörers och brukares inställning och attityd kring fjällstugorna för att sedan kunna fastställa hur de värderar byggnaderna.
18
2 Undersökning och Resultat Fältstudier - byggnadsdokumentation
Den genomförda fältundersökningen avser att bidra till en samlad
byggnadsdokumentation av fjällstugorna, något som i dagsläget saknas. Alla foton i uppsatsen är tagna av skribenten om inget annat anges. Tillhörande bilddokumentation för varje stugplats återfinns i bilaga 2-6.
Viterskalet
Bild 1. Gäststuga i Viterskalet
Miljöbeskrivning
Stugplatsen i Viter är den sydligaste på Kungsleden och ligger i kröken in mot Syterskalet. På stugplatsen får man en högalpin känsla, särskilt vintertid då toppar på över 1500 m ö.h. syns genom fönstren på stugan. Platsen är en välkänd nod för toppturare på grund av stugans geografiska läge, ett perfekt basläger för dem som vill bestiga toppar som Norra Sytertoppen (1767 m ö.h.) eller Daalåejvie (1325 m ö.h.).
Anläggningsbeskrivning
På stugplatsen finns en gäststuga och en serveringsstuga. Övriga byggnader på platsen är kombinerad vedbod och sopbod samt dass. Väst om stugplatsen finns vattenhålet som är täckt med ett litet hus i trä.
Historik
I STF:s årsberättelse från 1926 (Svenska turistföreningen, 1926) nämns att en enrummig turiststuga har uppförts under år 1925, Viterstugan. Stugan, som ligger
19
väster om Norra Sytertoppen är av samma typ som toppstugagan på Kebnekaise dvs.
en prismastuga. Sannolikt är Viterstugan ritad av John Åkerlund, då det var han som ritade prismastugan på Kebnekaise (Fjällstugvärdarna, 2016). Prismastugan, uppförd 1925 revs i samband med att man byggde en ny fjällstuga med 16 bäddplatser år 1964 (Svenska turistföreningen, 2005).
Bild 2. Prismastuga från 1946. Fotot är hämtat från fjällstugornas historia (Fjällstugvärdarna, 2016). Originalfotot finns i STF:s arkiv, nordiska muséet. Foto: Okänd.
Stugan flyttades år 1979 till den nuvarande stugplatsen som ligger 700 meter sydväst från den gamla. Man flyttade stugan för att minska störningen av rennäringen
(Fjällstugvärdarna, 2016). Enligt Lars-Göran Vesterlund (2019) så är dagens serveringsstuga bara en del av den stuga som stod på den gamla stugplatsen.
I STF:s årsskrift från år 2000 finns information om planer för ett nytt stugbygge på platsen. En ny logistuga skulle uppföras och i samband med detta skulle den äldre stugan byggas om till serveringsstuga. Den nya logistugan stod klar ett år senare (Svenska turistföreningen, 2000).
I samtal med Caroline Serrander samt information hämtad från länsstyrelsens rapport Vindelfjällens naturreservat (2012) framgår det att otaliga byggnadstekniska problem uppdagats i stugan som uppfördes 2001. ”Storstugan står snett/löst på grundplintar varför rum och dörrposter är vinda!” (s. 151) skriver Staafjord (2012) Och i en intervju med Serrander (2019) bekräftar hon problematiken med grundläggningen av stugan”
[Stugan har] rest sig (…) [på grund av] kälen. Det var ju ingen grundläggning alls att tala om visade det sig ju tyvärr. Så den har skjutit jättemycket i väldigt många år.”
I övrigt är stugan mycket populär bland besökare bland annat för sin våffelservering som är öppen under vintersäsongen, februari till maj. Det är den enda stugan med servering på sträckan mellan Hemavan och Ammarnäs. Tillgängligheten gör också stugan till ett attraktivt utflyktsmål, något som märks tydligt då stugan ofta har hög beläggning.
20 Byggnadsdokumentation
Fastighetsinformation
Kommun: Storumans kommun Län: Västerbotten Landskap: Lappland Miljö och Anläggning
Anläggningens namn: Viterskalet - Gäststuga Byggnadsår: 2001
MÖH: 800
Ägare: Länsstyrelsen i Västerbotten Arrendator: Svenska Turistföreningen Antal gästbäddar: 24
Byggnadsbeskrvning
Grund: Öppen plintgrund, gjutna betongplintar i varierande dimensioner.
Stugan står även på mindre stöttor av tryckimpregnerat trä. Några av de gjutna plintarna är uppstöttade med mellanlägg i trä.
Stomme/Konstruktion: Bärlinor av I-balkar i stål och grundbjälklag i trä. Regelstomme i trä.
Fasadmaterial: Träpanel med profilerad locklist. Fasaden har en brun kulör och är målad med oljelasyr.
Takform: Sadeltak
Taktäckningsmaterial: Svart trapetskorrigerad plåt.
Utvändiga detaljer: Fasaden mot norr har en farstukvist med samma takbeläggning som resterande byggnad.
Fönster: Byggnaden har nio fönster som förekommer i tre olika utföranden.
Fasad mot norr har fönstermodell nr. 1. Träfönster i brun kulör.
Tvåglas isolerruta, försett med löstagbara utvändiga spröjs i trä.
Fönstret är ett enluftsfönster med droppbleck av aluminium samt fönsterbleck av svartmålad plåt. Fönstermodell nr. 2 finns på byggnadens gavlar som vetter mot väst och öst. Fönstren har tvåglas isolerruta, utan spröjs, med droppbleck i aluminium samt fönsterbleck av svartmålad plåt. Fönsterbågen är obehandlad fura.
Fönstermodell nr. 3 finns på den södra fasaden. Detta
dubbelfönster har tvåglas isolerruta, utan spröjs, med droppbleck i aluminium samt fönsterbleck av brunmålad plåt. Fönsterbågen samt mittposten är obehandlad fura.
Ytterdörr: Vänsterhängd slagdörr med ram i trä och fyllning av lättare material med dörrblad i träfiberskiva. Vitlackerad med utvändig spårfräsning.
21 Interiör beskrivning: I stugan finns 24 bäddar uppdelade på två 8-bäddsrum och två 4-
bäddsrum. Ett utav 4-bäddsrummen ligger till höger när man kommer in i hallen. I hallen finns ytterligare tre spegeldörrar som leder in till torkrum, tvättrum och till resterande sovrum plus kök och sällskapsytor. I torkrummet är golvet beklätt med en
gråspräcklig plastmatta och försedd med en gjutjärnskamin. Vägg och tak är av spontad obehandlad träpanel i fura. Tvättrummet har samma tak- och väggbeklädnad och är också försedd med en gjutjärnskamin. På golvet ligger en plastmatta i beige nyans, samma som i hallen. Köket och sällskapsytan är kombinerad och ligger mellan det andra 4-bäddsrummet och de två 8-bäddsrummen. In till sovrummen är det skjutdörrar i obehandlad fura. I rummen finns våningssängar med tillhörande madrasser, täcken och kuddar med STF:s logga på. Ett gasolelement sitter under fönstren i varje sovrum. Det finns förvaring i form av garderober i obehandlat trä, utan dörrar. Golvet är massivt furugolv och vägg- och
takbeklädnaden är av spontad obehandlad träpanel i fura.
Fastighetsinformation
Kommun: Storumans Kommun Län: Västerbotten Landskap: Lappland Miljö och Anläggning
Anläggningens namn: Viterskalet - Serveringsstuga Byggnadsår: 1964
MÖH: 800
Ägare: Svenska Turistföreningen Arrendator: -
Antal bäddar: 2 (stugvärdsrum) Byggnadsbeskrivning
Grund: Öppen plintgrund, gjutna betongplintar.
Stomme/Konstruktion: Bärlinor av tryckimpregnerade träbjälkar. Grundbjälklag i trä.
Regelstomme i trä.
Fasadmaterial: Lockpanel i trä. Fasaden har en brun kulör och är målad med oljelasyr.
Takform: Sadeltak
Taktäckningsmaterial: Svart trapetskorrigerad plåt.
Utvändiga detaljer: Fasaden mot söder har en farstukvist med samma takbeläggning som resterande byggnad.
22 Fönster: Enlufts, tvåglasfönster i trä med kopplad båge. En vertikal spröjs i
mitten av fönstret. Brun kulör, troligtvis målad med samma färg som fasaden. Fönsterbleck av galvaniserad plåt.
Ytterdörr: Högerhängd slagdörr med ram i trä och fyllning av lättare material med dörrblad i träfiberskiva. Vitlackerad med utvändig
spårfräsning.
Interiör beskrivning: Stugan inrymmer kök, servering, butik samt stugvärdsrum. Vägg och tak är av spontad obehandlad träpanel i fura, takpanelen är av något bredare dimension än väggpanelen. En beige plastmatta ligger på golvet i kök och serveringsdelen. Plastmattan tillkom 2016 och innan det var golvet av massivt furu. Originalgolvet finns dock kvar inne i butiken samt i stugvärdarnas rum. Dörren in till butiken är en spegeldörr i obehandlad fura, inne i butiken står hyllor mot väggarna, fyllda med diverse proviant. Ytskikten på golv, tak och väggar är samma som i köks och serveringsdelen. I
byggnadens östra del ligger stugvärdsrummet. Dörren in till rummet är lägre än den in till butiken. Dörrblad av plywood i fura, ytbehandlad med lack och gulnad i kulören. Dörren är försedd med äldre detaljer som trycke och gångjärn i 1960-talsstil. Golvet inne i stugvärdsrummet är ett nött, massivt furugolv. I rummet finns två bäddar, i våning samt en enkel liten köksdel.
