Den levande staden
– En retorisk studie av motiv i Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad
Susanne Qvist
Ämne: Retorik Nivå: C
Poäng: 15 hp
Ventilerad: HT 2013
Handledare: Annie Mattsson
Litteraturvetenskapliga institutionen
Uppsatser inom retorik
Innehållsförteckning
1. Inledning ………...3
1.1 Syfte ……….3
1.2 Frågeställning ………..4
1.3 Teori och Metod ………..4
1.4 Tidigare Forskning ………...8
2. Analys ………..12
2.1 Fakta och fiktion hos Fogelström ………12
2.2 Tummen visar Henning Stockholm ………13
2.3 Storsäcken tänker tillbaka ………..16
2.4 De fattiga bor över de rika ………..18
2.5 Klaras barn flyttar in på Åsöberget ………..20
2.6 August gör en klassresa ………22
3. Avslutande diskussion ………...25
3.1 Förslag på vidare forskning ………...26
4. Sammanfattning ………..26
5. Litteraturförteckning ………...28
1. Inledning
Litteraturen ger oss en förståelse om världen. Även skönlitteratur utgör i många fall ett vittnesmål från tiden under vilken den publicerades, eller tiden den berättar om.
Per Anders Fogelströms romanserie Stad skildrar den förändring Stockholm genomgick under en 100-‐årsperiod: hur en liten och fattig småstad blev den urbaniserade storstad vi känner till idag.
Fogelström var en etablerad proletärförfattare och en aktiv röst i samhällsdebatten i mitten på 1900-‐talet. Det går ofta att ana hur dessa ideologiska ståndpunkter
genomsyrar hans verk. Stadseriens första del, Mina drömmars stad, handlar om hur den unga Henning flyttar från landet till staden med förhoppningar och drömmar om ett bättre liv. Verkligheten blir svårare än han tänkt sig, och både Henning och folk i hans närvaro får arbeta hårt för att skapa en dräglig tillvaro.
Det är alltså arbetarklassens historia Fogelström berättar i Mina drömmars stad.
Boken tar upp segregation i klass och bostäder, hur idéer om arbetarnas rättigheter och fackföreningar föds och hur staden både föder och förtär sina invånare.
Fogelströms roman skildrar alltså politiska handlingar, men skulle även kunna benämnas en politisk handling i sig då den utgör ett inlägg i samhällsdebatten som vittnar om arbetarnas hårda livsvillkor under denna period i historien. Sofi
Qvarnström skriver i sin avhandling Motståndets berättelser att texter som skildrar politiska handlingar skapar ”en projektionsyta där samtidens idéer och ideologier kan prövas och gestaltas”.
1Det blir därför intressant att med hjälp av en retorisk analys undersöka vilken samhällskritik det egentligen är som förmedlas i Mina drömmars stad, och hur detta genomförs.
1.1 Syfte
Varje yttrande är oundvikligen präglat av avsändarens egen världsbild. Kenneth Burke menar att hur detta tar sig uttryck i en text har sin grund i det han kallar motive eller motivation, vilket kan översättas med svenskans motiv. Syftet med denna uppsats är att utifrån Burkes teorier undersöka vilka motiv och ideologiska infallsvinklar som styr i den första delen av Per Anders Fogelströms stadserie: Mina drömmars stad.
1
Sofi Qvarnström, Motståndets Berättelser, Hedemora/Möklinta: Gidlunds förlag 2009, s. 18.
Uppsatsen ämnar till viss del blottlägga hur Fogelström uppmuntrar oss att tolka texten, samt hur han menar att vi ska förstå samhället. För att nå dit kommer jag i analysen fokusera på hur individens roll framställs i förhållande till samhället.
Relevant är även på vilket sätt Fogelström förmedlar detta, vilka retoriska tekniker och grepp han använder sig av för att uppmuntra en viss tolkning av romanen. Detta för att skapa en förståelse för texten ur ett retoriskt perspektiv, det vill säga hur Fogelström går till väga för att övertyga sina läsare.
1.2 Frågeställning
De frågeställningar som jag ämnar försöka besvara i denna uppsats är: Vilka motiv och ideologiska ställningstaganden kan urskiljas i Mina drömmars stad? Hur framställs individens roll i, och förhållande till, samhället? Hur förmedlas dessa ideologiska
ställningstaganden och vilka retoriska bevismedel använder sig i så fall Fogelström av?
1.3. Teori och Metod
Kenneth Burkes syn på retorikens syfte illustreras genom hans identifikationsbegrepp.
Talaren måste skapa en förståelse, en gemensam grund, mellan sig och sin publik genom vilken mottagaren kan känna identifikation.
2Burke menar att detta,
identifikation, är retorikens syfte, till skillnad från Aristoteles som menar att syftet består i övertygandet av sin publik.
3Burke menar att språket är centralt i hur vi förstår och upplever verkligheten. En analys av en hur en person uttrycker sig språkligt kan därför säga något om dennes verklighetsuppfattning. Utifrån denna syn på språket skapade Burke sin teori kring det han kallar dramatism. Dramatismen har sin grund i en syn på världen som en scen, på vilken vi alla agerar. Som teori kan den användas för att beskriva både verkliga och fiktiva personers språkliga uttryck. Det som ligger bakom dessa språkliga uttryck kallar han motiv. Alla språkliga handlingar har sin grund i en motivation hos individen som får hen att genomföra dem. Detta motiv kan man urskilja genom att analysera fem olika perspektiv, vilka Burke menar alltid finns med i dramatismen. Som titeln på hans bok A Grammar of Motives antyder, liknar han dessa vid grammatik, då precis som att subjekt, objekt och predikat alltid finns med i en mening finns dessa delar alltid med i
2
K enneth Burke , A Rhetoric of Motives, Berkeley: University of Californa press 1969b, s. 21.
3
Aristoteles, Retoriken, övers: Johanna Akujärvi, Ödåkra: Retorikförlaget 2012, s. 67.
berättandet av en historia. Burke skriver att ”[they] need never be abandoned, since all statements that assign motives can be shown to arise out of them and to terminate in them”.
4På grund av att de alltid går att urskilja på ett eller annat sätt, är dessa av intresse att analysera. Dessa fem delar bildar tillsammans det Burke benämner pentaden.
Uppsatsen kommer alltså att genomföras med hjälp av denna Kenneth Burkes pentadmodell. Analysmetoden syftar till att undersöka vilka motiv som är involverade i ett (i det här fallet en författares) påstående om vad en person gör och varför
personen gör det. För att kunna undersöka vilka motiv som ligger bakom en handling använder sig Burke av följande fem nyckelbegrepp: agent (den som agerar), act (den handling som utförs), purpose (i vilket syfte handlingen utförs), agency (på vilket sätt, eller med hjälp av vad, handlingen utförs) samt scene (platsen där händelsen äger rum).
5I analysen kommer jag använda mig av svenska motsvarigheter till dessa termer: agent förblir agent, scene blir scen, act blir handling, agency blir redskap och purpose blir syfte.
Att urskilja vilken av dessa delar som får mest fokus, eller utifrån vilket perspektiv en berättelse skildras, kan blottlägga författarens motiv. Om en berättelse exempelvis handlar om en stark hjälte som på egen hand räddar världen från en hotande katastrof, är det agenten som har den viktigaste rollen. Framställningen av denna starka individ vittnar om avsändarens bild av individens roll som viktig i samhället. Burke låter påvisa att varje del av pentaden har sin motsvarighet i filosofiska riktningar. Agent representerar en idealistisk inriktning, medan scenen motsvaras av materialismen.
6Man skulle därigenom, i exemplet ovan, kunna dra en något förenklad slutsats att denna avsändares motiv till viss del är ideologiskt präglade av en idealistisk världsbild, eller rent utav en konservativ sådan.
Dramatismen som teori är dock ingen fast mall man kan applicera på en text och få helt tydliga eller sanningsenliga svar, dess delar kan snarare ses som ett
förhållningssätt eller riktlinjer till avsändarens motiv. Burke skriver att pentaden utmärks av en ambiguitet, ambiguity. ”[T]here must remain something essentially enigmatic about the problem of motives, and […] this underlying enigma will manifest
4
Burke, A Grammar of Motives, Berkeley: University of California press 1969a, s xv f.
5
Ibid., s. xv.
6
Burke 1969a, s. xx.
itself in inevitable ambiguities and inconsistencies among the terms for motives.”.
7I sin masteruppsats Den Kriminelle förtydligar Karl Ekeman detta genom att beskriva pentadens funktion som följer: ”[pentaden] handlar inte om att kartlägga syftet, utan att kartlägga de diskursiva platser där ambiguitet kan uppstå”.
8Ofta handlar pentaden som analysmetod alltså snarare om att urskilja dessa ambiguiteter än att få ett tydligt svar på vilka avsändarens motiv är. Ofta går det att urskilja mer än ett motiv, ibland motsäger de även varandra. Den subjektiva tolkningen mottagaren gör i sin analys av motiv måste också vägas in, vilket kan skapa en dubbeltydighet i motiven. Burke exemplifierar dessa ambiguiteter och pentadens transformabilitet genom att ta exemplet krig, och sedan beskriva hur det kan framställas genom pentadens samtliga delar. Krig kan exempelvis ses som en kollektiv handling, som agent om man ser på kriget som en mytologisk krigsgud, eller som scen om man som soldat befinner sig på platsen där kriget utspelar sig.
9Pentadens delar behöver inte heller vara begränsade till en viss kategoriskt tolkning. En agent behöver till exempel inte nödvändigtvis utgöras av en person, utan kan även vara flera personer, en persons vilja eller ett ting.
Burke har alltså inga tydliga gränser för sina begrepp, snarare kan pentaden liknas vid en idé eller ett förhållningssätt till litteraturen. Qvarnström skriver i sin avhandling att ”Mycket av det som Burke skriver är tankeväckande, men snarare än att presentera en sammanhängande och tillämpbar teori ligger hans styrka i att inspirera och väcka idéer”.
10I denna uppsats kommer jag använda mig av pentaden på så sätt att jag i varje analyserad sekvens i romanen urskiljer möjliga agenter, handlingar, redskap, syften och scener. Detta för att få fram en bild av om det är någon del som får större fokus än övriga, och om så är fallet analysera om detta pekar i en viss riktning eller
understryker vissa ambiguiteter som indikerar vad avsändarens motiv kan tänkas vara.
Utöver de fem beståndsdelar som pentaden består av, introducerar Burke även begreppet ratio. Ratio syftar till att beskriva en samverkan mellan två av pentadens
7
Burke 1969a, s. xviii.
8
Karl Ekeman, Den Kriminelle – Rationalisering, kausalitet, motiv och moral i före detta kriminellas berättelser, Master-‐uppsats framlagd vid Avdelningen för retorik, Litteraturvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 2013, s. 27.
9
Burke 1969a, s. xx.
10
Qvarnström 2009, s. 26.
komponenter.
11Ratio kan existera mellan alla delar i pentaden, men den här
uppsatsen kommer fokusera på hur individ och samhälle interagerar, det vill säga ett scene-‐agent ratio. Detta eftersom det är genom framställningen av individens roll i förhållande samhället jag ämnar analysera de ideologiska strömningarna i Mina drömmars stad.
Förmedlandet av de ideologiska ställningstagandena kommer jag även att analysera med hjälp av Aristoteles begrepp ethos, pathos och logos. Detta för att se vilken typ av retoriska bevismedel avsändaren använder sig av. Dessa är artistiska, eller konstnärliga, bevismedel, vilket innebär att de ”kan framställas med hjälp av metoden och av oss”.
12Det vill säga av människan och genom ordets makt. Med ethos syftar Aristoteles på talarens karaktär och trovärdigheten hos avsändaren. Pathos inbegriper hur avsändaren försöker skapa känslor hos sin publik för att vinna deras övertygelse. Logos är de sakliga argument avsändaren lägger fram, som vädjar till publikens förnuft, logik och det rationella hos människan. Aristoteles menar kort sagt att logos utgörs av själva argumentationen i en text.
13Även om Burke och Aristoteles har olika syn på vad som är retorikens syfte,
identifikation respektive övertygelse, betyder inte det att aspekterna ur vardera teorin som kommer användas i denna uppsats nödvändigtvis motsäger varandra. Aristoteles artistiska bevismedel kan tvärtom användas för att finna den gemensamma ytan i vilken två argumenterande parter kan finna identifikation. Medan pentaden syftar till att analysera vilka motiv som styr i texten, syftar analysen av bevismedel till att blottlägga på vilket sätt dessa motiv framförs. På så sätt kompletterar pentaden och ethos, pathos och logos varandra.
I The Rhetoric of Religion tar Burke upp människans strävan efter rening
(purification). Denna strävan hos människan bottnar i att vi inom oss bär en känsla av skuld (guilt), vilken är en följd av de sociala hierarkier människan skapar. Känslan av skuld uppkommer då en individ bryter mot denna ordning. För att rena oss från denna skuld gör vi det främst genom det Burke benämner victimage eller mortification.
Victimage innebär ett skuldbeläggande på någon annan. Burke skriver att denna andra person blir en syndabock, scapegoat, vilken vi offrar. Den andra vägen att uppnå
11
Burke 1969a, s. 3.
12
Aristoteles 2012, s. 69.
13
Aristoteles 2012, s. 70.
rening är mortification, då man själv erkänner sin skuld och ber om förlåtelse.
14Ekeman skriver om likheterna mellan dessa, hur båda processer kräver ett offer ”då de bådar [sic] på ett eller annat sätt ’dödar’ den i symbolisk mening; å ena sidan genom självmord, å andra genom mord”.
15Burkes tanke om människans strävan efter rening kommer i uppsatsen vägas in som ett potentiellt syfte bakom karaktärernas
handlingar. Detta för att i sin tur skapa förståelse för skildringen av individens handlingsutrymme i samhället.
I uppsatsen kommer de retoriska termerna statuslära och evidentia förekomma.
Med statuslära syftar jag på den quintilianska modell som beskriver fyra olika faktorer över vilka man kan vara oense. Traditionellt går dessa statusar ofta att finna i juridiska försvarstal. Statusläran består av delarna fakta (status coniecturalis), terminologi (status definitionis), kvalitet (status qualitatis) eller procedur (status translationis).
16Evidentia är en språklig stilfigur som syftar till att måla upp en bild för mottagaren så att de ”ser något framför sig som om det vore verkligt”.
17I uppsatsen kommer begreppet samhälle syfta på samtida förhållanden och rådande strukturer, exempelvis socioekonomiska hierarkier och vardagliga
förhållanden. Det kommer inte innefatta enskilda makthavare med politiskt inflytande.
Av ofrånkomliga avgränsningsskäl kommer inte romanens alla 290 sidor avhandlas i denna uppsats. Istället kommer jag utgå ifrån fem olika sekvenser från Mina drömmars stad på vilka jag genomför en mer djupgående analys, alla främst representerade genom ett citat. Dessa delar är i romanen jämnt fördelade ur ett kronologiskt perspektiv. Sekvenserna är även utvalda på grund av att de alla på ett för romanen representativt sätt illustrerar individens handlingsutrymme i samhället.
1.4 Tidigare forskning
I Per Anders Fogelström – En bibliografi från 2004 skriver Anna Bodin att endast ett vetenskapligt arbete har gjorts om Per Anders Fogelströms författarskap. Det är litteraturforskaren Ingela Guerrien-‐Thurén som skrivit en avhandling vilken
behandlar Fogelströms stadserie med titeln Le Cycle romanesque de Ville Per Anders
14
Kenneth Burke, The Rhetoric of Religion – Studies in Logology, Berkeley 1970, s. 242.
15
Ekeman 2013, s. 30.
16
Janne Lindqvist Grinde, Klassisk retorik för vår tid, Lund: Studentlitteratur AB 2008, s. 72.
17
Lindqvist Grinde 2008, s. 290.
Fogelström – Un méditation littéraire (Romansviten Stad av Per Anders Fogelström – en litterär betraktelse), framlagd vid Sorbonne Universitet 1994.
18Guerrien-‐Thurén skriver även om författaren i Röster om Per Anders Fogelström, ett verk utgivet av Arbetarnas bildningsförbund (ABF) där även texter av Göran Greider, Charles Kassman samt Fogelström själv finns med.
19Liksom Karl-‐Olof Andersson skriver i biografin Per Anders Fogelström – Ett liv för litteraturen, freden och miljön är Per Anders Fogelström även sparsamt biograferad.
20Endast två icke vetenskapliga biografier har tidigare publicerats, Per Anders
Fogelström -‐ Liv och litteratur av Charles Kassman samt Per Anders Fogelström, Stockholms förste älskare av Arne Renberg. båda baserade på intervjuer med
Fogelström.
21Anderssons täckande biografi skildrar Fogelströms liv och verk i helbild.
Det är intressant att i översikten av tidigare forskning även väga in denna biografiska aspekt, då Fogelströms liv och erfarenheter i hög grad har ett samband med motiven som ligger bakom hans texter. I avsnittet ”Mina drömmars stadsdel” skriver Andersson om stadserien, Fogelströms personliga förhållande till Södermalm och om tiden under vilken verket kom till. Det beskrivs bland annat hur verken mottogs, i form av utdrag av recensioner i dagstidningar samt brevväxlingar mellan Fogelström och förläggare.
Vidare beskrivs Fogelströms politiska engagemang i avsnittet Vapenvägrare och Fredsaktivist. Andersson skriver där om Fogelströms vapenvägran under värnplikten, och hur han i egenskap av journalist bedrev opinionsbildning för fred och för de vapenfrias rättigheter. När debatten om svenska atomvapen blev allt hetare under 1950-‐talet, i samband med upprustningen under kalla kriget, blev Fogelström fredsaktivist och verksam i flera fredsorganisationer. Fogelström var av åsikten att Sverige skulle genomgå en avrustning. Försvarets syfte skulle istället för
krigsförberedning endast tränas för krishantering och utbildning inom fredliga insatser.
22Utöver Fogelströms starka pacifistiska övertygelse, skriver Andersson om författarens mångåriga kamp för bevarandet av ”viktiga kultur-‐, miljö-‐ och
18
Anna Bodin, Per Anders Fogelström – En Bibliografi, Stockholm: Stockholmia förlag 2004, s. 30.
19
Bodin 2004, s. 221.
20
Karl-‐Olof Andersson, Per Anders Fogelström – Ett liv för litteraturen, freden och miljön, Stockholm:
Stockholmia förlag 2012, s. 7.
21
Bodin 2004, s. 30.
22
Andersson 2012, s. 248.
stämningsvärden” i Stockholm stad.
23Trots insikten om nödvändigheten i rivningar och nybyggen i staden, menade Fogelström att bevarandet av historiska och
miljömässiga värden var av vikt. Förändringen i Stockholms stadssilhuett är ett återkommande huvudtema i Mina drömmars stad.
Per Anders Fogelström väver själv in starka självbiografiska drag i romanen Hem, till sist. Även om boken är just en roman, bär huvudkaraktären författarens eget namn.
I detta verk tar han upp både sina föräldrars och sin egen uppväxt, och om hur idén till romanserien Stad föddes.
Mina bokfynd, småskrifter, tidningsurklipp, kartor och bilder hade på något oförklarligt sätt förändrats under åren som jag haft dem. Nu spred sig en doft från dem, de prasslade och gjorde sig påminda. Så mycket av okänt och glömt liv fanns där, historier som kanske inte var berättade förut. De handlade om hur en fattig, mörk och hungrig småstad förvandlades till dagens storstad. Om hur människorna där levde under knappa villkor, slet och svalt.
24Då man känner till Fogelströms politiska engagemang, går det också att ana att det finns ett politiskt syfte i mycket av hans skrivande. 2009 publicerades Sofi
Qvarnströms doktorsavhandling Motståndets berättelser, i vilken hon diskuterar just hur skönlitteraturen ofta har en politisk dimension i sitt budskap. Närmare bestämt avhandlar hennes forskning hur motståndet mot första världskriget skildras i svensk skönlitteratur som är publicerad under krigstiden.
25I inledningen diskuterar hon fenomenet litteratur som politisk handling. För att närma sig ett svar på avhandlingens frågeställningar, vars karaktär påminner om frågeställningarna i denna uppsats,
använder sig Qvarnström, utöver litteraturvetenskapliga teorier och komparativa metoder, även Kenneth Burkes retoriska analysmetoder för att undersöka dialogen mellan skönlitteratur och samhällsdebatt.
26Hon skriver om bland annat om litteraturens funktion som vittnesmål. Hon urskiljer tre olika typer av berättelser som uppvisar ett antal kännetecknande drag vad gäller skapandet av ethos, pathos och logos: berättelsen som vittnesmål, som
23
Andersson 2012, s. 263.
24
Per Anders Fogelström, Hem, till sist, Stockholm: Bonnier förlag 1993, s. 181.
25
Qvarnström 2009, s. 10.
26
Ibid., s. 12.
anklagelse och som uppmaning.
27Det behöver inte vara ett personligt vittnesmål från självupplevd verklighet, utan kan snarare vara ett ”fiktivt vittnesmål om en
existerande verklighet”.
28Hon skriver vidare att kritiken i skönlitteratur snarare är emotionell än intellektuell, det vill säga att den till karaktären ofta innefattar mer pathos än logos.
29I ”The Legacy of Kenneth Burke” beskriver Herbert W. Simons Kenneth Burkes retoriska teorier och publicerade verk. Artikeln sätter in Burke i en historisk kanon av retoriska teoretiker och beskriver hur hans teorier präglat den moderna retoriken.
Simons skriver att ”This essay has featured Burke’s role in the ’globalization’ of rhetoric”.
30Med retorikens globalisering menar Simmons en ny, bredare syn på retoriken som uppstod under 1960-‐talet, vilken bland annat influerades av Burkes inställning till retorik. Simmons tar även upp Burkes identifikationsbegrepp och förklarar hur det präglat hans texter om politisk retorik såväl som dialektik.
31Han sammanfattar artikeln med att skriva ”Rhetoric is responsive to the situation, but humans can also be makers of scenes. Burke ceirtanly was, in every sense of that term”, i syfte att förklara Burkes inverkan på retoriken så som vi ser på den idag.
32Det går att konstatera att det har forskats mycket om, och med hjälp av, Burkes teorier och de har använts många i olika sammanhang. Nu senast i Sverige har Karl Ekeman skrivit en masteruppsats i retorik, Den Kriminelle, där han bland annat med hjälp av Burke undersöker hur kriminella förklarar sina handlingar i självbiografier.
Mycket fokus får människans strävan efter det Burke kallar purification, rening, och Ekeman låter påvisa att denna strävan ofta går att härleda till pentadens fem delar.
33Ibland förklarar den kriminelle sin kriminalitet genom att exempelvis hänvisa till en hård barndom, omständigheter som i pentaden representeras av scenen.
27
Qvarnström 2009, s. 340.
28
Ibid.
29
Ibid.
30
Simmons, Herbert W., ”The Rhetorical Legacy of Kenneth Burke”, A Companion to Rhetoric and Rhetorical Criticism, Walter Jost & Wendy Olmsted (red.), Victoria: Blackwell Publishing 2006, s. 26.
31
Simmons 2006, s. 161.
32
Ibid., s. 162.
33
Ekeman 2013, s. 88.
2. Analys
2.1 Fakta och fiktion hos Fogelström
Redan namnet på Per Anders Fogelströms romanserie, Stad, vittnar om hur viktig platsen är i romanens handling. Scenen på vilken händelserna utspelas. Istället för att ha en distinkt huvudperson, skildrar serien Henning Nilsson, hans ättlingar och deras bekantskaper under en hundraårsperiod i Stockholm. Istället för att beskriva en specifik huvudpersons upplevelser eller utveckling, vilket traditionellt ofta görs i romaner, blir istället det konstanta temat stadens utveckling: hur Stockholm går från att vara en liten stad till en urbaniserad storstad.
Som kanske framgått av det jag sagt är det inte främst de ledande, betydande och framgångsrika människorna som jag velat berätta om under mer än 40 års
romanskrivande. De som intresserat mig mest har varit de som skildrats minst, som ofta utnyttjats, förbrukats och sedan snabbt glömts.
34Ett av Fogelströms syften med romanserien var att berätta historien om Stockholms förändring, men att samtidigt göra det genom de vanliga människornas perspektiv och genom att beskriva deras vardag.
35Han ville skildra de människor som kanske inte alltid får en plats i historieskrivningen. Det finns alltså ett synliggörande syfte för Fogelström då han skriver stadserien, och synliggörandet gäller den lägre stående arbetarklassen. Det går att konstatera att Mina drömmars stad är en roman som även syftar till att förmedla ett politiskt budskap och utgör därmed ett inlägg i
samhällsdebatten.
Karl-‐Olof Anderssons biografi Per Anders Fogelström – Ett liv för litteraturen, freden och miljön är inte bara redogörande, den tolkar och analyserar även romanserien och lyfter upp övergripande teman. Bland annat hur Fogelström blandar fiktiv prosa med fakta. För att ge en så verklighetstrogen, realistisk, skildring som möjligt blandar Fogelström både fiktiva karaktärer och händelser med verkliga personer och
händelser som faktiskt ägt rum. Det framgår att Fogelström har ägnat mycket tid åt att göra research för sin serie, som han redan på förhand bestämde skulle skildra
Stockholms förändring mellan 1860 och 1960 genom minst fem romaner.
34
Per Anders Fogelström, ”Författaren själv”, Röster om Per Anders Fogelström, Stockholm: ABF Stockholm 1996, s. 80.
35
Fogelström 1993, s. 181.
Jag bygger nu en mycket noggrann bild – för mig själv. Läser till förbannelse: läkarrapporter, polisredogörelser, uppteckningar i Stadsmuseum, minnesskrifter […]. Men sedan suddar jag ut det hela, utplånar det jag använt timmar och dagar att slita fram. […] För att det inte ska bli någon sorts kulturhistoria nödtorftigt maskerad till roman.
36Fogelström använder sig även av ögonvittnesskildringar i romanen. Mina drömmars stad återger bland annat en avrättning, avrättningen av gardisten Göthe som 1861 blev den sista offentliga avrättningen i Stockholm.
37Hur avrättningen gick till har
Fogelström fått berättat för sig genom sin vän Adolf Hellander som var på plats när den ägde rum. Adolf berättade att han ramlade ner från ett träd i samma ögonblick som bödeln höjde sin yxa. Fogelström väver in detta autentiska fragment i romanen när han skriver ”Så blänkte något av vintersolen i eggen, som en blixt. Några kvinnor skrek till, en pojke föll ur ett träd […]”.
38Fragment som dessa bidrar till att skapa den påtagligt realistiska dimension som präglar Stadserien.
Liksom Qvarnström skriver i Motståndets berättelser att gränsen mellan fakta och fiktion i skönlitteratur sällan är absolut, vilket i hög grad stämmer med utformningen av Mina drömmars stad.
39Fogelströms blandning av verkliga och fiktiva händelser gör att denna gräns suddas ut och blir flytande, vilket gör att författaren uppnår sitt syfte.
Det blir inte enbart kulturhistoria, utan en roman som utgör ett verklighetsbaserat vittnesmål om de samhälleliga förhållandena som rådde under perioden vilken den skildrar.
2.2 Tummen visar Henning Stockholm.
I en scen i bokens första del skildras mötet mellan romanens huvudperson Henning och den som ska komma att bli hans bästa vän, Tummen. Henning, som vid den här tidpunkten är 15 år, har vandrat till Stockholm från landsbygden i hopp om att stadens möjligheter ska kunna erbjuda honom ett bättre liv. Inledningsvis både bor och jobbar Henning på Liljeholmens ljusfabrik och rör sig därför hela tiden inom ett geografiskt begränsat område. Då han är ute på ett arbetsrelaterat ärende träffar han Tummen och
36
Andersson 2012, s. 183. Utdrag ur ett brev från Fogelström till sin förläggare.
37
Andersson 2012, s. 187.
38
Ibid.
39
Qvarnström 2009, s. 27.
frågar honom om vägen. Tummen blir varse Hennings bristfälliga kunskaper om Stockholms innerstads geografi och tar därför Henning under sina vingar. Han
bestämmer sig för att visa honom staden. Henning bevittnar med häpnad hur Tummen rör sig med en sådan smidig finess genom stadens buller, och introduceras för
”stockekarnas” sätt att tala.
40Medan de gick inåt staden pratade Tummen oavbrutet, berättade, förklarade. Det var så mycket som Henning måste veta om han skulle bo kvar i häcken. Om poliser och gardister, om lärlingar och skolpojkar och bataljerna mellan dem, om droskkuskar och värdshusvärdar, berglärkor och cigarrbodsflickor. Henning förstod långt ifrån allt, ibland blev Tummen alltför antydande, gled för snabbt förbi. Dessutom använde han så många nya ord, stockekarnas språk.
41Fogelström beskriver i snabb takt deras promenad genom staden. Under Tummen och Hennings promenad beskrivs stadsmiljön i detalj, likaså karaktärerna i den. Även om Fogelström själv inte var född då Mina drömmars stad utspelar sig, är det tydligt att han har gjort en grundlig research. Detta skapar ett starkt författarethos hos
Fogelström. Läsaren får intrycket av att beskrivningen inte bygger på fantasier, utan på fakta som författaren tagit reda på, vilket är fallet. Detta påvisas även genom
användning av samtida slanguttryck, då han exempelvis kallar Stockholm för ”häcken”
och benämner prostituerade ”berglärkor”. Detta ethos skapas även genom hans användning av evidentia, det vill säga den detaljerade bild han målar upp genom språket. Det utförliga bildspråket och genomtänkta ordvalen inger en trovärdighet som gör att läsaren accepterar budskapet i texten. De retoriska bevismedel Fogelström använder sig av kan alltså kallas ett ethos som är nära förbundet med pathos, det vill säga känslorna som väcks genom dessa utförliga miljöbeskrivningar. För mottagaren ligger detta pathos i den tydliga bild som målas upp av platsen karaktärerna befinner sig på, men även en känsla av hur intrycken och vimlet i staden överväldigar Henning.
Scenen fokaliseras genom protagonistens ögon. Han nås av insikten hur han måste förändras, anpassa sig, för att bli en del av och passa in i sin nya stad.
Henning kände sig osäker och klumpig. Det fanns så mycket att titta på och samtidigt måste
40
Med stockekare avses stockholmare.
41
Fogelström, Per Anders, Mina drömmars stad, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1960, s. 32.
man hela tiden se sig för. Han blev knuffad och trampade folk på hälarna. Nu förstod han varför de riktiga stockekarna rörde sig som Tummen, de måste kunna glida, flyta. I staden fick man inte lunka som en bonde. Han beslöt sig för att […] lära sig stilen, talet och gången.
42I scenen kan man tolka Henning som agent, vi ser händelsen genom hans ögon. Det är än så länge hans berättelse, trots att den skildras genom en allvetande berättares ord.
Tummen blir vad Burke kallar en co-‐agent, en sido-‐agent som hjälper agenten, och i det här fallet en mycket viktig sådan.
43Detta då Tummen, utöver att vara co-‐agent, även blir redskapet genom vilken Henning upptäcker Stockholm. Handlingen är själva promenaden, rörelsen genom Stockholms gator. Syftet i sekvensen är Hennings
tillgodogörande av information och erfarenheter om staden. Den mest framträdande av pentadens fem komponenter är här scen, beskrivningen av platsen de befinner sig på får det allra största utrymmet i sekvensen. När Fogelström skriver att man inte får
”lunka som en bonde” är det också staden, scenen, som kräver en förändring av Henning. Budskapet blir att individen måste anpassa sig efter scenen den befinner sig i. Trots att Henning befinner sig i Stockholm är han ännu inte en Stockholmare. Det krävs något mer, en handling, för att nå dit. I hans strävan att bli stockholmare måste han bli en del av scenen. Han måste helt enkelt sluta ”lunka som en bonde”. Man skulle kunna säga att det är scenen, staden, som tvingar honom till detta. Motivet man läser in blir att individen måste anpassa sig efter scenen, då staden kräver denna
anpassning. Staden ges genom detta ett slags co-‐agent-‐status. Den utgör inte bara scenen på vilken individerna agerar, utan den har krav på att dess invånare handlar på ett visst sätt.
Denna sekvens utgör även ett exempel på pentadens transformidabla natur, då det även är möjligt att se Tummen som agent. Tummen är också ett aktivt subjekt, han är den som tar initiativ till promenaden. Ser man Tummen som agent förändras de möjliga motiven markant. Tummens handling är att visa Henning Stockholm och att göra honom mer bekant med staden. Han introducerar honom för nya sätt att uttrycka sig, röra sig och nya tillvägagångssätt för att passa in. Scenen de befinner sig på förblir densamma, Stockholms gator. Tummen kan genomföra denna handling med hjälp av sina egna kunskaper och erfarenheter. Denna sekvens utgör inte bara Hennings första
42
Fogelström 1960, s. 33.
43
Burke 1969a, s. xx.
möte med Tummen, utan även läsarens. Senare i romanen understryks Tummens politiska engagemang. På flera av de olika arbetsplatser han har under romanens gång ses han som något av en uppviglare. Han försöker förena arbetarna i fackförbund och uppmana till strejk. Tummen är övertygad om att revolutionen ska komma, och längtar till den dagen då arbetarna gör uppror mot överklassen. Med denna
information tillgodo, skulle man kunna göra analysen att Tummens syfte med denna promenad snarare är att skapa en allierad i Henning, än att enbart göra en god gärning för en nyinflyttad invånare. Fogelströms underliggande motiv bakom denna sekvens skulle, om man ser Tummen som agent, bestå i att det är nödvändigt med kännedom om staden för att förstå politiken. Förutsatt att Tummens syfte är att i Henning skapa en allierad, vittnar även motivet om att det vid den här tiden inte är en allmängiltig åsikt att arbetarna bör ha rättigheter utan att det hos arbetarklassen finns behov av att rekrytera likasinnade och förena sig för att nå sina mål.
2.3 Storsäcken åldras och tänker tillbaka
När säsongen på ljusfabriken börjar lida mot sitt slut hjälper Tummen Henning att hitta ny bostad. Henning blir inneboende hos Storsäcken, han tilldelas ett hörn av ett rum han delar med sex andra personer, bestående av både övriga inneboende och Storsäckens egna barn och fosterbarn. Storsäcken är en stark kolbärare som benämns
”sitt lags stolthet”. Det framkommer att han konsumerar stora mängder alkohol och är aggressiv och våldsam mot sina barn. Ett av hans barn, Annika, rymmer från hemmet efter att ha blivit misshandlad av sin far. I den aktuella scenen har Storsäcken åldrats, tänker tillbaka på sin forna styrka och sitt beteende mot sin familj och känner en ånger.
Nu började krafterna fly. Ja, livet flydde. […] Spriten gav varken glädje eller glömska längre.
[…] Rädslan för döden var det svåraste. Sedan detta med Annika. På något sätt hade just hon varit drömmen: hon skulle lyckas och vara lycklig, hennes lycka skulle ge honom liv och hålla döden på avstånd. Det var ju av rädsla för att förlora henne som han slagit, tänkte han.
44I scenen är Storsäcken agent. Handlingen utgörs av hans reflektion över sitt eget liv.
Det finns i reflektionen fragment av ånger, men utgörs främst av en sorg och en
44
Fogelström 1960, s. 105.
bitterhet. Han uttrycker en önskan om att livet hade sett annorlunda ut, att han levt under andra omständigheter. ”Naturligtvis hade han supit mycket, som andra.
Misskött sig, kanske. Men måste man inte det för att orka leva?” funderar Storsäcken vidare.
45Han konstaterar även att ”Han hade minsann fått lära sig veta hut i sina dar och det hade han inte mått illa av”.
46Syftet är alltså att med hjälp av sitt eget
resonemang, som även blir redskapet, rättfärdiga och ursäkta sina handlingar för sig själv. Scenen på vilken händelsen äger rum skulle kunna säga är hans eget huvud. Men han använder även scenen för att rättfärdiga sina handlingar. Han har haft ett tungt liv, varit fattig och alkoholiserad. Misstagen har han begått för att samhället inte har lyckats ge honom bättre möjligheter. I det här fallet används pentaden som en typ av statuslära, genom att peka på en av pentadens delar försöker han rena sig från misstag han begått. Här hänvisar Storsäcken alltså till en barndom där han blivit misshandlad och ett liv där det funnits behov av att bedöva sig med alkohol, omständigheter som kan kallas scenen. För att han har fötts in i fattigdom verkar han bära på en arvsskuld, som har sin grund i de fattigas utanförskap i samhället. Ekeman skriver om barnet som alla personligheters råmaterial, i vilken identifikation kan byggas. Barnet är själens kärna, omständigheter kan sedan prägla denna kärna i en viss riktning. Han skriver att
”Kriminella ofta använder sig av kulturella konstruktioner, som även har likhet med sociologiska förklaringar, när de ursäktar sitt beteende”.
47I likhet med dessa
kriminella som Ekeman skriver om hänvisar även Storsäcken till detta oskyldiga barn, som genom scenens kulturella konstruktioner oundvikligen hamnat i denna livsbana.
Storsäcken ägnar sig alltså inte åt mortification trots att han erkänner sina misstag, utan han låter scenen bli en syndabock vilken han offrar för att rättfärdiga sina
handlingar. Han använder sig alltså snarare av victimage, då han menar på att hans själ är god men samhället har gjort hans kropp ond.
Han beskriver även en känsla av skuld för att han slagit sin dotter, men att han endast gjort detta av rädsla för att förlora henne. När Storsäcken reflekterar över detta har Annika redan lämnat sin familj, det blir därför delvis hennes fel att Storsäcken känner missnöje. Annika blir därigenom en syndabock, som Storsäcken symboliskt
”offrar” för att uppnå rening från sin skuldkänsla genom victimage.
45
Fogelström 1960, s. 105.
46
Fogelström 1960, s. 106.
47
