KONVALESCENTVÅRD REKREATIONS VISTELSE

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

012345678910111213141516171819202122232425262728 CM

s

■

B-

>■

L->

K ,1

KONVALESCENTVÅRD REKREATIONS VISTELSE

= eftervård

= förebyggande vård

• KONVALESCENTHEMMET ALSBORG, HELGEVÄRMA Telefon: Växjö 601 07 (Kronobergs län)

Plats för 14 gäster

• FJÄLLFARARGÅRDENS KONVALESCENTHEM, UNDERSÂKER (Jämtlands län)

Telefon: Undersöker 11 Plats för 28 gäster

• GÖKVIKENS KONVALESCENTHEM, ANTNÄS Telefon: 4 (Norrbottens län)

Plats för 20 gäster

• FRITIDSGÅRDEN RAMNÂS, Postfack 42, TORUP Telefon: Torup 138 (Hallands län)

Plats för 20 gäster

• KONVALESCENTHEMMET ÅSEN, ÂSLJUNGA Telefon: Åsljunga 9 (Kristianstads län)

Plats för 20 gäster

• LÅNGASJÖNS SEMESTERHEM, ASARUM (öppet under sommarsäsong) (Blekinge län) Telefon: Södra Hoka 11

Plats för 22 gäster

• SEMESTERHEMMET SVANHOLMEN

(öppet under sommarsäsong) (Malmöhus län) Adr.: Stiftelsen Svanholmens Vilohem Almbacksgatan 2 B, MALMÖ Telefon: Malmö 15795 Plats för 35 gäster

y 1

•a i

Några interiörer jr ån de trivsamma konvalescenthemmen, som drives av

de lungsjukas organisationer

Förfrågan om konvalescentvård

göresavsanatoriepatient hossanatoriets kurator och för den som ej vistas på sa­ natoriumhos dispensären ellergenom De Lungsjukas Riksförbunds lokalföreningar

RIKSORGAN FÖR SVERIGES LUNGSJUKA

Kontrollmärke

«gligen skyddat

19:e arg.

Nr 9

- sept.

Ans v. utg.: EINAR HILLER Redaktör: AKE ROOS

Ägare:

De Lungsjukas Riksförbund

REDAKTION:

Kocksgatan 15, Stockholm 4.

Telefon 41 39 99 och 44 40 40.

Postgironr 95 00 11.

Prenumerationspris:

Helår 8 kr, halvår 4:50 kr Annonspriser:

Vi sid. 400:—, V« sid. 225:—, V* sid. 125:—, »/. sid. 65:—

Småannonser : 58 mm spaltbredd 65 öre mm.

90 mm spaltbredd 90 öre mm.

r UR INNEHÅLLET:

högre OMSKOLNINGSBIDRAG . 4

"A-BARN" FÂR LÄTT KRÄFTA .. 5

(pressklipp) BONDEN I SVENSK HISTORIA . . 6

OM DOC. VIKTOR BERGLUND . . 8

TUBERKULOSENS HISTORIA .... 12

SKOLA FÖR HÖRSELSKADADE . . 14

(bilduppslag) människanochmaskinerna 16 den BLINDE ... 19

(dikt av Barbro Borg) ETT PAR TRASIGA STRUMPOR .. 20

(novell av Axel Sireborn) frän läsekretsen ... 23

ÖM SVAMPAR ... 24

schack... 25

korsord ... 26

Kriminalvården behöver

mera stöd av forskning

N

blem. En 16-årig pojke, som tidigare våldtagit en jämnårig flicka, har med berått mot dödat sin ett år äldre bror. Dagspressen har spalt upp och spalt ned skärskådat den tragiska händelsen ur alla synvink­ lar. Nej, kanske inte ur alla — man har nog lite försummat frågan: var­ för blev 16-åringen broderdråpare, vad var den djupast liggande anled­ ningen?

Den styvmoderliga behandlingen avdenna frågahar sinnaturligaför­

klaring: manvet förhte om de psy­ kologiska orsakerna till brott och annan asocialitet. Ytligt och vagt har man dock pekat på många tänk­ bara förklaringar tillynglingens so­

ciala missanpassning och våldsmen- talitet. Det kan vara fråga om en ärftlig disposition för asocialitet.

Det kan också vara fråga om miljö­

skador. Sedan han av ungdomligt oförstånd förövat sin första bilstöld, har han ständigt blivit betraktad som familjens svarta får. Han har varit medveten om att man inte li­

tat på honom och därför känt sig utstött ur gemenskapen, såväl fa­

miljens som samhällets gemenskap.

Den som läst sin Freud — eller kanske rättare sin Adler — erinrar sig också, att den ett år äldre bro­ dern var en svår konkurrent för 16-åringen. Han var idrottsman, starkare och duktigare och på alla sätt förträffligare. Mindervärdig- hetskomplex kan ju hos vissa typer av människor föda våld. Till allt detta kommer, att dråparen var spritpåverkad vid tillfället, vilket naturligtvis minskade hämningarna och gynnade de negativa psykolo­

giska dragen.

D

de sitt jobb.

De flesta avoss är dessbättre inte så blodtörstiga utan menar att sam­

hället inte skall straffa utan tillrät- taföra genom olika åtgärder — dvs.

återföra brottslingen till ett lagly­ digt liv, till socialt vedertagna lev- nadsformer. Dessutom anser emel­

lertid många — och med all rätt — att straffet även skall verka av­ skräckande —både i individualpre­

ventiv och allmänpreventiv bemär­ kelse.

L

hålla oss vid samhällets åtgärder i stort mot brottslingar i allmänhet och ungdomsbrottslingar i synner­ het.

Den individual- och allmänpre­ ventiva effekten av olika slags brottspåföljder måste vi nog hålla fast vid. Vi måstealltså erkänna,att risken att ådra sig exempelvis skyddsuppfostran eller fängelse har en avskräckande, en varnande ef­

fektpå potentiella (ungdoms)brotts­ lingar.

Det viktigaste med samhällets åtgärder mot lagbrytare är dock gi­

vetvis att i möjligaste mån ”om­

skola” brottslingarna, att hjälpa dem fram till ett godtagbart socialt beteendemönster. Statistiken för återfall i brott m. m. visar tyvärr att samhället än så länge inte lyc­ kats vidare bra med den uppgiften.

Omskolade får högre underhållsbidrag

Arbetsmarknadsstyrelsen har hos kmt begärt en höjning fr. o. m. den 1 januari 1957 av utbildningsbidra­

gen åt bl. a. partiellt arbetsföra, som genomgår omskolning. F. n. utgör det sammanlagda beloppet av grund­

bidrag och hyresbidrag per månad 393 kr i dyrort II, 405:50 i dyr­

ort III och IV och 418 kr i dyrort V.

Styrelsens förslag innebär, att des­

sa belopp skall ökas med 42 kr., 44, 50 och 57 kr. i resp, dyrorter.

Dessutom vill man höja familje- tillägget för under utbildningstiden sammanboende make från 45 till 50 kr. per månad och för icke sam­

manboende make från 117 till 130 kr. Tillägget för barn under 16 år föreslås öka från 32:50 till 45 kr.

per månad.

Det bör tilläggas, att alla de nämnda siffrorna utgör maximibe­

Man vet helt enkelt inte vilka åt­

gärder från samhällets sida som är bäst. Skall man nyttja rottingen el­

ler hartassen, fängelset eller över­

vakningen i frihet? Ingen vet säkert svaret. Det är just här det behövs en offensiv. Det behövs en intensiv och målmedveten forskning om så­

väl brottets orsaker som straffets verkan.

H

gon anledning att bli moraliskt in­

dignerade eller att se ned på dem, som bryter mot samhällets lagar.

Varje individ föds i ett givet sam­

hälle, som har ett bestämt beteende­

mönster och en moralkodex, som inte är ”naturlig” utan en konstrue­

rad kulturprodukt. Det är otänk­

bart, att samtliga som föds i ett samhälle skulle vara skapta så, eller få en sådan barndomsmiljö, att de kunde anpassa sig till samhällets krav utan friktioner. Det kommer alltid att finnas särlingar, männi­

skor, som är annorlunda i socialt och moraliskt avseende.

Låt oss förtydliga med ett exem­

pel: Om samhället ser sig tvingat

lopp, och att utbildningsbidrag all­

tid utgår efter behov, dvs. efter be- hovsprövning.

Dessa utbildningsbidrag har va­

rit oförändrade sedan den 1 juli 1954, varför en justering är mycket angelägen. Hela omskolningsappa- raten kostar samhället såpass myc­

ket pengar, att det vore dumsnålt att spara på enkronorna i fråga om utbildningsbidragen. Ekonomiska bekymmer gör det betydligt svå­

rare för de partiellt arbetsföra att återinpassa sig i förvärvslivet. Om­

skolning av en handikappad är en åtgärd för livet. Man bör därför så mycket som möjligt undanröja eller i alla fall minska svårigheterna för klienten under den relativt sett ganska korta omskolningstiden.

Å. R.

att internera en oförbätterlig åter- fallsförbrytare, bör vi inte se ned på honom — utan moraliska bröst­

toner kan vi helt enkelt konstatera, att vi var tvungna att skydda oss mot honom som mot ett farligt djur, helt enkelt därför att han var an­

norlunda och inte gick att ändra om. (Låter man tanken löpa till­

räckligt långt kan man fråga sig, om inte alla former av brottslighet och annan social missanpassning är tec­

ken på nedärvd eller förvärvad psykisk sjukdom eller medfödd psy­

kisk abnormitet. All kriminalvård skulle då bli en form av sjukvård.)

Det ovan sagda innebär absolut inte, att samhället skall resignera och acceptera brottsligheten utan kraftiga motåtgärder. Nej, samhäl­

let har naturligtvis rätt att skydda sig mot de ”missanpassade”. Det har dessutom skyldighet att, i de fall det går, ”omskola” de asociala till laglydiga medborgare.

A

”laglydig” arvsmassa, men det på­

ståendet innebär ingen överdriven tro på arvets betydelse, när det gäl­

ler brottslighet. Tvärt om har mil­

Socialunderstöden ökar med 10 proc.

Såsom tidigare meddelats i Status höjde socialvårdsförbundets taxede- legation i början av detta år sin taxa för mellankommunal ersättning för socialvårdsunderstöd. Höjningen da blev några få procent. Den 1 juli i år höjdes taxan på nytt, och denna gång med ca tio procent. Anled­

ningen var nu vårriksdagens beslut om standardförbättringar åt folk­

pensionärerna. En nyhet i taxan är att man numera i samtliga dyrorter får jämnt 50 kr i tillägg per barn och månad oavsett antalet barn.

Taxedelegationens månatliga un­

derstöd i dyrort 3 är nu 195 kr för ensamstående och 305 för äkta ma­

kar. (De gamla siffrorna var 175 resp. 275 kr). För makar med barn

(Forts, sid. 18)

jön i vid bemärkelse troligen den största betydelsen för utformandet av en ung människas sociala bete­

endemönster — även när vissa ne­

gativa anlag är nedärvda. Därför bör samhället inte vänta med sina korrigerande åtgärder tills ett brott redan blivit begånget. Den förebyg' gande verksamheten beträffande uppväxtmiljön är minst lika viktig- Som exempel på denna verksamhet kan nämnas försök att minska sprit' missbruket, att skapa tryggare och fastare familjeliv, att minska antalet skilsmässobarn samt därtill en ut­

vidgad och högt kvalificerad råd­

givning i uppfostringsfrågor i a^' mänhet. Sedan länge vet man ju med säkerhet, att exempelvis, skils' mässobam och barn från alkoholi­

serade hem löper större risk an andra att kriminaliseras eller pa annat sätt asocialiseras. För att alla de profylaktiska åtgärderna skall fa en fast grund att stå på, fordras dock först ytterligare forskning, Ja’

en intensiv forskning på alla hit' hörande områden.

Och till sist: moralisera inte se psykologiskt och socialvetenskap' ligt på brottslingen.

AKE ROOS

”A-barn” riskerar få magkräfta

”Den som har blodgrupp 0 (noll) löper större risk än andra att få magsår, den som har blodgrupp A större risk att få

■nagkräfta”, omtalar Dagens Nyheter (fp) i en nyhetsartikel. ”Att dessa sjukdomar gar i släkten’ visste man förut, disposi­

tionen måste vara ärftlig — nu har man kommit underfund med att den ärvs till­

sammans med blodgruppen. Olika ärft­

liga typer av hemoglobin, blodfärgämne, kan också hänga ihop med sjukdomar, både med anlag för och immunitet mot.

Så finns det alltså verkligen ’blodsarv’, 1 mera egentlig betydelse än man van­

ligen tänker sig. T. o. m. det obehagliga talesättet att en sinnessjukdom ligger i blodet kan rymma en kärna av sanning kanske kan schizofreni inom en inte alltför avlägsen framtid botas genom en spruta i blodet.

•— Människan är ett dåligt objekt för ärftlighetsforskning. Dels är det för långt Wellan generationerna, dels kan man inte experimentera med hennes kromosomer.

Men nu är det så lyckligt att tio av män­

niskans 24 kromosompar är ’märkta’ av naturen, nio av dem med blodgrupper, berättar dr Olof Ramgren. Eftersom blod­

grupperna har en så enkel ärftlighets- gang att man kan spåra dem, kan man

°ckså följa gången av andra faktorer som ar bundna till samma kromosomer. Det ar fallet med en del missbildningar, t. ex.

abnorm kortfingrighet. I vissa fall kan

*nan se ärftligheten så klart att man

■naste avråda från giftermål och barna­

födande på grund av att barnen kommer att åsamkas stort lidande.

Det tionde kromosomparet är för resten

■harkt’ på ett mera lustigt sätt: med en sPeciell smak. En person med det smak-

■b'aget spottar och fräser om han på föngan får ett visst kemiskt ämne som andra människor inte tycker smakar hågot alls.”

Modern tbc-behandling

’Vår uppfattning om, hur den aktiva behandlingen av lungtuberkulos med Pneumotorax, kollapsoperationer och re- Sfiktionsingrepp skall bedrivas, har under d®t senaste decenniet gång efter annan dhdrats. Detta beror dels på att de olika åtgärderna nu bedöms ur mer fysiologisk SynPunkt än tidigare, dels på den moder- skapat så mycket 5r det kirurgiska r Torsten Bruce i eh artikel i Nordisk Medicin.

Den snabba medicinska utvecklingen ar därför medfört en avsevärd omvärde­

a kemoterapien, som säkrare utgångsläge

ahdlandet”, skriver

ring av de aktiva behandlingsåtgärderna.

Metoder, som tidigare var förhärskande eller vanliga, tillmäts nu underordnad betydelse eller har helt försvunnit. In­

grepp, som förr endast undantagsvis ut­

fördes, har nu dominerande ställning. För att närmare belysa dessa förhållanden skall jag kort redogöra för, hur förhål­

landena gestaltat sig vid Söderby sjuk­

hus under det senaste decenniet. I början av denna tidsperiod förekom pneumoto- rax mycket oftare än någon annan metod.

Förhållandet var en plastik på tre pneu- motoraxfall, medan resektionsingrepp yt­

terst sällan utfördes. Fem år senare före­

kom torakoplastik lika ofta som pneu- motorax. Vid denna tidpunkt nådde plastikingreppen sin kulmen. Därefter har de minskat till förmån för resek- tionsförfarandet, som ryckt allt mer i förgrunden och för närvarande är den utan all jämförelse vanligaste aktiva åt­

gärden. De övriga metoderna når icke ens sammanlagt upp i nivå med resek- tionerna. För 10 år sedan var pneumoto- rax nästan 10 gånger vanligare än nu;

torakokaustikerna har minskat i propor­

tion härtill. Något frenikusingrepp har ej förekommit under de senaste 5 åren.

Det framgår således tydligt nog, hur varierande de olika åtgärderna värde­

satts. Helt naturligt kan uppfattningen cm vad som är rätt och riktigt icke vara densamma överallt under en brytnings­

period. Varje enskild tuberkulosläkare finner det också svårt att under ett tids­

skede, som karakteriseras av så stark svängning från den ena åtgärden till den andra, ange indikationerna för de olika ingreppen. Vid övervägandena får man ha i minnet, att metoder, som nu sjunker tillbaka, givit utmärkta resultat för av­

gränsade grupper fall. Besluten får där­

för ej präglas av överdriven entusiasm för allt nytt. Att entydigt avgränsa indi- kationsområdena för de olika åtgärderna är för närvarande icke möjligt. Den fort­

satta utvecklingen får ange de riktlinjer vi har att följa.”

Partiellt arbetsföra får dispensärjobb

”Stockholms stad har tagit ett initiativ värt att ta efter. Stadens arbetsvårdsbyrå ger partiellt arbetsföra jobb med mikro­

fotografering av arkiv. Man började på centraldispensären och i Stadshuset. Män­

niskor som fått sin arbetsförmåga ned­

satt på grund av sjukdom får på detta sätt bra inkomster. Timpenningarna lig­

ger på 3 kr à 4:80.

En absolut Sverigenyhet är mikrofoto­

grafering av röntgenfilm. Också med detta sysselsätts partiellt arbetsföra i Stockholm.”

Expressen (fp) Många nya tbc-fall i Göteborg, Hälsingborg I Svenska Nationalföreningen mot Tu­

berkulos’ Kvartalsskrift redogör dr Sylve Wijkström för erfarenheterna av skärm- bildsundersökningarna de senaste åren.

Bl. a. konstaterar han följande:

”Frekvensen av nya skärmbildsupp- täckta tuberkulosfall... utgör från åren 1950—1954 i genomsnitt 1,6 pr 1.000 un­

dersökta. Motsvarande siffra från 1946—

52 blir 2,5 pr 1.000, således en minsk­

ning. Härtill är dock att anmärka att resultaten ännu ej föreligga från samt­

liga skärmbildsundersökta områden un­

der senare år, möjligen är även princi­

perna för registrering av tuberkulos­

fallen numera strängare i den mån som marsvinsprov och odling för påvisandet av tuberkelbaciller mera konsekvent till- lämpas i dispensärarbetet. Även de icke registrerade observationsfallen visa en liknar.de, ehuru mindre sänkning gent­

emot tidigare, med nu 3,9 fall pr 1.000 undersökta i medeltal, mot förut 4,4. En viss del av dessa observationsfall torde f. ö. utgöras av latent aktiv tbc som fram­

deles kan komma att registreras när ba­

cillfynd eller progressionstecken så mo­

tiverar.

De nya tuberkulosfallen fördela sig någorlunda jämnt inom de olika länen med viss övervikt för Göteborgs och Bohus län samt Hälsingborgs stad. Något mer än hälften av fallen — 53 % — ha bedömts som vårdbehö vande (i förra sammanställningen 37 %). Absoluta anta­

let nyupptäckta tbc-fall är 1.698 st.”

Nytt poliovaccin

”Ett nytt poliovaccin, kallat Sabin- vaccinet efter sin upphovsman professor Albert Sabin, skall i vinter prövas i

(Forts, sid. 10)

BONDEN I SVENSK HISTORIA

A

”Bonden i svensk historia” (LT:s förlag) och år 1948 kom den andra delen. Ingers, som då var 78 år gammal, hade fört fram skildringen till år 1809 men förmådde icke slut­

föra det storslagna verket utan mås­

te överlåta det åt yngre krafter.

Dessa blev professorn i historia, Sten Carlsson, och förste intenden­

ten vid Nordiska museet, Albert Eskeröd, vilka nu med det tredje bandet kommit fram till 1914, där de definitivt sätter punkt.

Det färdiga verket som omfattar 1.500 sidor är på sitt område utan konkurrens och den intresserade har där mycket att lära. Man får bland annat reda på att den svenske bon­

dens mångomtalade frihet i tidigare skeden varit tämligen illusorisk.

Under medeltiden fungerade han

I -Jl

Bärgat sitt hö har bondengjort i allatider.

mest som skattebetalare till konung, adel och kyrka och som offer för alla påhitt och trakasserier som des­

sa storheter kunde tänka ut. Först i samband med storskiftet under 1700- och 1800-talen började bön­

derna lossa sina bojor och få poli­

tiskt inflytande.

D

nande. I en krönika från mitten av 1600-talet berättas det att vägarna var fyllda av tiggare, svälten var oerhörd och även i de bördigaste trakterna sökte man sig bröd i sko­

gen ”av rötter och knopp, drav och bark, som ringa till föda duger”. I en dikt som vid den tiden spreds över landet heter det i några sug­

gestiva rader:

Somliga slösa i kättia de armas silver och guld.

Med brask de brusa i kättia den fattige ligger omkull.

Riksdagen 1650 slöt med ett stort nederlag för de ofrälse stånden, men ståndsstriden var från den ti­

den en ständig krisföreteelse och dess första stora resultat blev re­

duktionen under Karl XI :s rege­

ring.

I folkskolans historieundervisning fick jag närmast en känsla av att Karl XI kunde betraktas som en god socialist när det gällde inställ­

ningen till överhetens egendomar.

Senare har jag lärt mig — och vid studiet av detta historieverk fått ytterligare belägg härför — att re­

duktionsbesluten inte var framdriv­

na av några folkliga synpunkter utan utesutande av en önskan att slå vakt om statens rätt. Inte bara adeln utan även de självägande bönderna drabbades av konungens åtgärder. På längre sikt öppnade likväl reduktionen möjligheter för kronans arrendatorer att bli ägare till sina hemman och ur denna syn­

punkt blir den statliga konfiskatio­

nen en av de märkligaste händelser­

na i den svenska samhällsutveck­

lingen. Bönderna började snart för­

värva mark, i första hand från kro­

nan och sedan även från adeln. År 1789 fick de rätt att äga frälsejord

utom säterier, från år 1810 även sä­

terier, men det dröjde hela 1800- talet innan skattejord och frälse­

jord blev helt jämställda.

I

keröd laga skiftet och jordbru­

kets tekniska utveckling under 1800-talet, resten har kommit pa Carlssons lott.

Revolutionen 1809 innebar inget större framsteg för böndernas strä­

vanden. Det berättas om att det vid talmannens bord vid 1809 års riks­

dag gick åt 5.000 buteljer vin av goda märken och på den s. k. bond- klubben konsumerades 31.000 supar brännvin. Det kostade som man ser att lura bönderna men det smakade även en del. Adeln släppte visserli­

gen ensamrätten till ägandet av sä­

terier, men grundskatten på bön­

dernas jord lämnades orubbad. Den stora massan bönder blev inte hjälp' ta av att de bönder som förvärvad®

frälsejord gjordes delaktiga av frå*' sefriheten. Därför kom också grundskatterna och indelningsver­

ket, som var en pålaga av närbe­

släktat slag, att höra till de stora politiska stridsfrågorna under hela 1800-talet.

Bondeståndets sista årtionden 1 den gamla ståndsriksdagen var ej1 tid av förberedelse och mognad.

OK-SP,

Västgöten Anders Danielsson blev en av oppositionens främsta män i bondeståndet och vid 1823 års riks­

dag avgav han en programförkla­

ring vari han krävde sparsamhet med statens medel, indragningar in­

om förvaltningen, upphävande av näringstvånget och skatteutjämning.

Till dessa krav lade han senare några andra som förbättrat skol­

väsen och en representationsreform.

Det samhälle som de fyra stånden representerade hade länge varit i upplösning när ståndsrepresentatio­

nen upphävdes 1866. Adeln hade bå­

de frivilligt och ofrivilligt lämnat från sig en stor del av sin jord. Bön­

dernas politiska storhetstid var inne, liksom arbetarnas ett halvt århund­

rade senare, när bondelandet Sve­

rige blivit ett industriland.

N

sentationsreformen bildades Lantmannapartiet. De första 20 åren höll bönderna ihop, men under den stora tullstriden 1888 splittrades de i ett tullvänligt och ett frihetsvän- ligt parti. År 1895, då slutet var nä­

ra för böndernas politiska makt­

ställning, gick de båda partierna ihop igen, och rent siffermässigt var partiet detta år starkare än någon­

sin.

Rösträtts- och valbarhetsbestäm- melserna av 1866 var gynnsamma för de egentliga bönderna liksom för stadsborna. Den politiska mak­

ten kom därför att ligga i godsägar­

nas och hemmansägarnas händer.

Ar 1885 hade 85 procent av gods­

ägarna och hemmansägarna rösträtt och dessa utgjorde 79 procent av landsbygdens väljare. Däremot äg­

de endast en fjärdedel av arrenda- torerna rösträtt, men tar man med dessa stiger 79 procent till 83 pro­

cent.

I samband med den nya härord­

ningen 1892 nådde bönderna det mål som de länge kämpat för, näm­

ligen att all jord skulle behållas ef­

ter samma normer. Grundskatterna

°ch indelningsverket började nu av­

vecklas, men det dröjde ett stycke in i detta århundrade innan refor­

men var genomförd i praktiken.

I

växte i makt och inflytande. Bakom godsägarna och hemmansägarna fanns dock ett tilltagande egen- domsproletariat bestående av tor- Pare, statare, backstugusittare och

inhyseshjon. Mer än en tredjedel av jordbruksbefolkningen var obe­

sutten vid ståndstidens slut och kom alltmer att utgöra ett problem. Un­

der 1800-talets senare hälft fanns det två botemedel: emigrationen och industrialiseringen. Det gick så långt att emigrationen ansågs utgö­

ra en fara för nationens fortbestånd.

För att i någon mån hejda ström­

men av ungt folk till det stora lan­

det i väster startades vid sekelskif­

tet egnahemsrörelsen, vilken redan från början vann stor utbredning.

I

strialiseringen påbörjades den process som vi kallar landsbygdens avfolkning. Under förra seklets två sista årtionden var jordbrukets kon­

junkturer mindre gynnsamma. Den internationella konkurrensen tryck­

te priserna och många bönder fick gå ifrån gård och grund. Jordbru­

ket utvecklades visserligen genom nya redskap och odlingssystem, bättre kreatursavel och mycket an­

nat, men bönderna skrämdes av in­

dustrins och tätorternas fram­

marsch och blev med tiden alltmer konservativa, vilket tog sig politiska uttryck i Lantmannapartiets ut­

veckling från vad som kunde sägas vara ett vänsterparti till ett mer renodlat högerparti. De blev där­

med också ett lättfångat byte för industrihögern, även om situationen var mycket olika i olika landsändar.

Kulmen på denna utveckling var bondetåget 1914, men i dess spår följde Bondeförbundet som blev ett renodlat bondeparti med både kon­

servativa och radikala drag i sin struktur.

Många faktorer har medverkat till att föra fram den svenske bon­

den till ökad politisk och kulturell medvetenhet. Det är väckelsen, folk- och folkhögskolan och jordbru­

kets ekonomiska föreningsrörelse, vilka alla presenteras i boken. Es- keröd är klar och redig i sin fram­

ställning men har anlag för katalog­

mässig torrhet. Carlssons stil är en­

kel, genomskinlig och perfekt, men han äger inte den gamle rektor Ingers pedagogiska drift och inte heller hans berättarglädje. Under alla förhållanden är författarnas pre­

station imponerande och verket en utomordentlig källa för den som vill veta något om gångna tiders bonde­

historia. Hela boken är rikt illu­

strerad.

Erik Nyhlén

9 GASBEHANDLINGEN...

(Forts, fr. sid. 13)

läka ut i lugn och ro. Forlanini- eller gasbehandlingen har blivit en utomordentligt viktig behandlings­

metod och är välbekant för många tuberkulossjuka.

Den infördes i Skandinavien av den danske läkaren Christian Saug- man, och den första gasbehandling­

en i vårt land utfördes 1908 på Hå- lahults sanatorium av överläkare C. E. Waller.

Revbensoperationen infördes 1907 Thorakoplastiken, revbensoperatio- tionerna med avlägsnande av delar av revbenen på den sjuka sidan, in­

fördes 1907 och utarbetades av de tyska kirurgerna Brauer och Sauer- bruch.

År 1913 kompletterades gasbe- handlingen av den svenske läkaren .Christian Jacobaeus, när han kon­

struerade thorakoskopet, kikarin­

strumentet, som man kan införa ge­

nom bröstkorgsväggen i lungsäcken och genom vilket man dels kan in­

spektera lungsäcksväggen, dels med ledning av synen bränna av sam- manväxningar och stråk, som hind­

rar lungans sammanfallande vid gasningen.

Sedan dess har många ytterligare framsteg gjorts. De kirurgiska in­

greppen på lungan har vidgats till avlägsnandet av sjuka partier ur lungan eller t. o. m. avlägsnandet av en hel lunga. Nya kemiska och anti- biotiska medel har gjort det möjligt att i hög grad skärpa kampen mot tuberkulosen, även om vi alltjämt väntar på det suveräna medlet som dräper tuberkelbacillerna varhelst de påträffas.

Det är alla dessa nämnda och icke nämnda framsteg som tillsammans med höjd hygienisk och social stan­

dard samt ökad upplysning har be­

rövat tuberkulosen dess ledarställ­

ning och förvisat den till en betyd­

ligt blygsammare plats bland de stora folksjukdomarna.

Hl.: Gösta Idas.

Schacklösning

Lösning till Helmer Holms problem:

1. d7! Kf7 och nu går givetvis inte 2.

Sd8 matt för Kxe7. Därför tvingas vit att sätta matt medelst 2. d8S matt. Som vi ser har vi här funktionsväxel mellan bonden och springaren c6 i såväl matt­

sättningen som garden av punkten e7.

En trevlig bagatell!

Docent VIKTOR BERGLUND:

Läkare - Forskare - Konstnär

Inom läkarkåren finner man inte så sällan egenartade, skarpt profile­

rade personligheter. På den post i livet, där de står genom sitt yrke, blir de då mycket markanta. — En del blir nästan legendariska.

En av de originellaste läkare, un­

dertecknad träffat, var docenten med. dr Viktor Berglund i Halm­

stad. Han var allmänpraktiserande men blev riksbekant som tbc-läkare och tbc-forskare. Det var för övrigt i tuberkuloslära han var docent vid Lunds universitet.

Men han var inte bara läkare och medicinsk vetenskapare utan dess­

utom uppfinnare och konstnär. — Under renässansen — denna bru­

sande tidsålder, med stora, omväl­

vande framsteg på alla områden —- anéågs genial begåvning vara det­

samma som mångsidighet. Hade Vik­

tor Berglund levat då, hade han väl passat in i detta. Ja, han var i mångt och mycket en renässanstyp.

Viktor Berglund blev färdig läka­

re vid tjugosex år. Denna tidiga med. lic.-examen väckte inte så li­

tet uppseende, parat med beundran, och detta inte endast i kretsarna i Lund.

Samma år, det var 1903, slog han sig ner som praktiserande i Halm­

stad. I den då rätt stillsamma och småstadsaktiga halländska residens­

staden blev den nykomne unge lä­

karen inte bara ett intressant sam­

talsämne utan också en typ, som stack av mot allt vad man var van vid. Alla de andra läkarna såg ut som de vördiga borgare de var — nej, ett undantag fanns: gamle lasa- rettsläkaren Tillman. Men hans ex- centriciteter var man så van vid, att man inte längre fäste sig vid dem.

Den unge Viktor Berglund var ori­

ginell redan till apparitionen. Med vidbrättad hatt och en stor svart ro­

sett, av samma slag som dåtidens anarkister skrudade sig i, såg han helt enkelt ut som en artist av den friaste behemiska sorten. — Artikel­

författaren var bara nio år då. Men jag minns ännu, när jag första gång­

en såg dr Berglund och hans unga, ståtliga fru på gatan. Att en parvel på nio år kunde lägga märke till så­

dant, tyder på, att det var något som bjärt stack av mot vardagligheten.

ERNST ROOS

berättar här om en av de origi­

nellaste läkarna i modern tid — docent Viktor Berglund i Halm­

stad. Han blev pionjär som tuberkulosläkare och startade ett eget sanatorium 1907. Han var den förste i sin stad som använde röntgen vid diagnos­

tik, och på egen bekostnad un­

dersökte han tusentals skolbarn.

Dessutom framträdde han som skulptör och karikatyrteckna­

re. Ar 1926 dog han själv i lungtbc — endast 45 år gammal.

— Den gången kunde jag inte ana, att jag en gång skulle bli en av denne mans många vänner och be­

undrare.

27-årig sjukhemschef

Aret därpå alltså 1904, startade dr Berglund sitt sjukhem. Här hjälpe honom hans hustru, som var utbildad sjuksköterska. — Sjuk­

hemmet fick många patienter. Där­

till bidrog väl i någon mån, att Halmstads lasarett genom den ålder­

stigne dr Tillmans koleriska tempe-

Ett tidstypiskt ateljé-porträtt av docent Viktor Berglund.

rament blivit fruktat, åtminstone av alltför känsliga patienter. I dr Berg­

lund fann de en förstående, human läkare. När han dessutom var skick­

lig, inte minst som kirurg, var den nu tjugosjuårige sjukhemschefens framgång given.

Sjukhemmet bestod i fem år, till 1909. Att det inte varade längre, be­

rodde på, att dr Berglund redan 1907 blev läkare för sitt eget tuberkulos­

sanatorium, Sundsholm, beläget några mil från Halmstad, i Mahult, intill den vackra sjön Simlången.

Sundsholm lät han själv bygga, eko­

nomiskt stödd av halmstadbor.

Tuberkulosvården blev sedan hans största intresse. Och även den allmänpraktik, han hade i staden, dominerades nog av tbc-patienter.

Tuberkulosen var ju då den stora folkfarsoten. — Dr Berglund var förmodligen den förste av Hallands läkare, som använde sig av röntgen.

Fotograferingen skötte hans broder Gustav, finmekaniker och uppfin­

nare.

”Skulpterade” till doktors­

avhandling

Trots denna stora arbetsbörda •—

sanatoriet och praktiken i staden — orkade denne dynamiske och begå­

vade man med forskning på ett all­

deles nytt område inom anatomin.

Den 27 maj 1914, alltså vid trettio­

sju års ålder, disputerade han för medicine doktorsgraden. Avhand­

lingen bar titeln ”Studier över an­

siktsprofilens förhållande till kra­

niets profil”. — Förste opponent vid disputationen var professor C. M- Fürst och andre opponent docent Lännart Ribbing.

Den originella avhandlingen, som med glans gav doktorsgraden, var byggd på ett mycket ingående och svårt forskningsarbete. Bl. a. bestod detta i, att överkläda kranier med lera eller plastelina enligt ett minu­

tiöst beräknat inbördes förhållande mellan ben och mjukdelar. Dessa beräkningar var så komplicerade, att det fordrades hjälp av både astro­

nomer och statistiker för att klara av det rent matematiska.

Men själva arbetet med kranier­

nas påklädning med modellerings- materialet var något just för Viktor

f • Ân^îy», I Äi<H->btnj<ÿ «r-b-j I J^Ä«W5-'< Kÿ|

? 4s>* »rtiwi'-.,.) i

1 f e« o

•■ i

XX |B|

$

Amerikan Jarrextrakt. ■

En del av doc. Berglunds monter på Halmstads-utställningen 1912, där han gick till angrepp mot kvac- karna och kvackarmedicinema, bl. a. ”blodreningste”, ”host-te” och ”Amerikan Järnextrakt”.

Berglund. Han var nämligen till allt annat även en god skulptör och mo- dellör. — Fem år senare, 1919, del­

tog han i en konstutställning, an­

ordnad av tidningen Hallandsposten.

Undertecknad var med i uttag- ningsjuryn, och jag minns, vilken nästan chock vi fick av en av hans skulpturer. Ämnet för den var lung­

tuberkulosen. Kompositionen var så makaber, att vi först drog oss för att släppa den igenom — detta närmast med tanke på tbc-sjuka bland pu­

bliken. Men samtidigt var den så gripande och — vad Viktor Berg­

lund också menat med den — pro­

pagandistisk för kampen mot den­

na sjukdom. Skulpturen släpptes igenom.

I hans kollektion fanns porträtt­

huvuden, reliefer och komponerade rundskulpturer, som alla tydde på en verklig skulpturbegåvning.

Det var emellertid en annan konstart, som gjorde signaturen V. B. mycket känd, nämligen kari­

katyren. Han gav flera gånger ut karikatyrsamlingar. De rent lokal- betonade kom ut under rubriken Halmstadlaxar”. — I dessa teck­

ningar fanns inte bara en skarp ka-

raktäriseringsförmåga utan också en stor känsla för linjens skönhet och renhet. Man överdriver nog in­

te, om man påstår, att han just i det­

ta med att lägga så stor vikt på det rent estetiska var långt före många dåtida svenska karikatyrister.

Föreslog kvinnlig värnplikt

Senare utnämndes dr Berglund till innehavare av en personlig do­

centur i tuberkuloslära vid Lunds universitet. Och även detta att re­

sa mellan Halmstad och Lund för att hålla föreläsningar orkade han med.

År 1918—1919 gick ”spanskan”.

Vid den tiden var jag anställd i Sv.

Telegrambyråns (nuv. TT) Stock­

holmsredaktion. Det låg ju alldeles givet, att jag vände mig till V. B., när jag fick uppslaget att göra en intervju om influensaepidemin. Där­

vid kom dr Berglund, bland allt an­

nat, med ett förslag om kvinnlig värnplikt i sjukvård. Detta väckte stort och allmänt intresse, ty inter­

vjun gick ut i hela skandinaviska pressen. — Som bekant har en an­

nan tbc-läkare helt nyss varit inne på samma sak. Dr Berglund var

alltså redan för nära fyrtio år sedan inne på idén, som först nu väckts till liv igen.

På egen bekostnad företog han en gång en tbc-undersökning av tusen­

tals folkskolebarn i Halmstad. Om denna undersökning skrev han en avhandling, som hade gett honom doktorsgraden, om han inte redan hade haft denna. Hans sätt att få ungarna att frivilligt och glatt kom­

ma till undersökningen var lika ori­

ginellt som allt annat hos honom.

När undersökningen var över, fick pojken eller flickan en ny, blank tvåkrona jämte en uppmaning att köpa sig något gott på kondis. — Doktorinnan Berglund har berättat för mig, att hon allt emellanåt mö­

ter någon nu medelålders, som talar om doktorns nyblanka tvåkrona.

Genom att det bedrevs så myc­

ket forskning i dr Berglunds prak­

tik, hade han på senare år ofta unga läkare där för studier. Och särskilt efter första världskriget var det fle­

ra utlänningar bland dem. Viktor Berglunds hjälpsamhet var obegrän­

sad. Hans generositet var vida känd.

För pengar hade han varken akt­

ning eller förstånd.

(Forts, n. sida)

Det här är två s. k. elektriska bälten, som fanns med på doc. Berglunds kvackarfientliga utställning smonter. Sådana bälten var mycket popu­

lära i början av detta sekel såsom botemedel för diverse olika krämpor.

Kvacksalvarna fruktade honom Som sagt, många beundrare och vänner hade dr Berglund, men det fanns en sorts folk, som fruktade honom. Och förbannade honom. Det var kvackarna och framställarna och försäljarna av kvackarmediciner.

Vid utställningen i Halmstad 1912 hade han tillsammans med sin vän, apotekaren Ohlin i samma stad, an­

ordnat en monter, där all sköns me­

dicinskoj blev utställt och utskällt.

Den montern väckte ett enormt upp­

seende.

Jag får här icke glömma att näm­

na, att dr Berglund till allt annat hann med några uppfinningar. Det rörde sig, om jag inte missminner mig, om kirurgisk apparatur samt en sjuksäng.

Han var inte bara människovän utan också en stor djurvän, denne originelle doktor. Gång på gång tog han i tidningarna upp djurskydds- frågor, kritiserade skarp, där det var nödvändigt, gav goda råd, där så behövdes.

Dog i tbc

Dr Berglund föll på sin post. Just för den fiende, han så ivrigt bekäm­

pat. — Han blev en dag kallad till en lungsjuk kvinna, som han tidi­

gare skött och för vilken han visste, att det inte fanns något hopp. Dok- torinnan har berättat för mig, att han först drog sig för att gå till den sjuka just den dagen, enär han för tillfället var svårt förkyld. Dok- torinnan avrådde honom också. Men han hade inte varit Viktor Berg­

lund, om han inte gått. Doktorinnan, som då hjälpte till i praktiken som sköterska, följde med. Då de kom fram, såg de genast, att den sjuka inte hade långt kvar. Men hon bad dock, att doktorn skulle lyssna på hennes lungor. Han svarade, att han skulle göra det, om hon bara lovade

att försöka låta bli att hosta på ho­

nom. Hon lovade det. Men då han rest henne upp från kudden för att komma åt ryggen, då kom det. Hon hostade till, och han fick alltsam­

mans rätt i ansiktet. Hustrim tvätta­

de fortast möjligt bort det, men nå­

got annat än kallt vatten fanns inte tillhands. — Undersökningen full­

följdes.

— Om jag aldrig förr blivit smit­

tad, så blev jag det då säkert nu, sa­

de han på hemvägen.

Tyvärr fick han rätt. Då jag en tid senare var och hälsade på och tog avsked, emedan jag skulle resa utomlands, var han emellertid vid gott mod och full av optimism. Han talade om en kavem, som han trod­

de snart skulle vara tömd och läkt, sen skulle han börja arbeta igen...

Och jag trodde väl inte annat än att han skulle bli kry igen — han satt med en filt om benen och påklädd i en länstol. På bordet låg dagens nummer av Hallandsposten, i vilket han uppmanat folk att lägga ut mat till sjöfåglarna, som den just då ovanligt stränga vintern drivit upp i Nissan.

Tre veckor därefter, den 22 mars 1926, just på sin fyrtiofemårsdag, gick han över gränsen. I milliartu- berkulos. För många sjuka och för många, många vänner var det en svart, tung dag.

Oerhört mycket hann han med, ehuru han bev fälld mitt i sin man­

nakraft.

”Hans minne lever länge...”

Jag läste bestört dödsbudet i den svenska tidningen, som kom till mig i utlandet. Men den långa nekrolo­

gens svarvade meningar och fras­

pynt orkade jag knappast igenom...

Underligt sammanträffande; ome­

delbart under Viktor Berglunds dödsruna stod författaren Leon

Larssons. Även han var ett offer av tbc. De hade dött samma dag.

För Leon Larsson hade Viktor Berglund och hans Sundsholm varit den lugna tillflykten undan fattig­

dom och nöd. Smärtsamt och föröd­

mjukande hade Leon Larssons fall varit efter det riksbekanta ”bomb­

attentatet” i Mahult. Han hade själv gjort bomben men beskyllde sina forna partivänner, anarkisterna, för det. — Under de nesans och tyst­

nadens år, som sedan följde ända till slutet för Leon Larsson, var Vik­

tor Berglund fortfarande den go­

de vännen, förstående, storslagen, hjälpsam

Viktor Berglund ligger begraven på Breareds kyrkogård. Hans vän Jägerström har gjort bronsreliefen på gravstenen.

Jag vet, att ännu, trettiofyra år ef­

teråt, är det inte blott familjen utan många andra, som besöker graven.

En stark och god mans minne lever länge. Och när denne man dessutom har läkarens livsgärning bakom sig, då är minnet krönt med tacksamhet.

• ”A-BARN”...

(Forts, fr. sid. 5)

USA”, omtalar Expressen (fp) i en ny­

hetsartikel. ”Det väntas bli ännu effek­

tivare än Salk-vaccinet.

I ett uttalande ... räknar Sabin med att polion helt skall kunna utrotas i och med att en effektiv vaccinering kommer i gång med hans vaccin. Det nya vacci­

net innebär enligt Sabin skydd kanske på livstid, men minst i 40 år.

Det är billigare att framställa än Salk- vaccinet och ges inte i form av insprut- ning utan skall helst tas i ett glas med sirapslösning. Sabin-vaccinet innehåller levande virus till skillnad från Salk- vaccinets döda virus. Dessa levande virus förökar sig i organismen och försvinner sedan, och blott deras skyddsverkningar blir kvar. Man skall enligt Sabin dricka tre glas med tre olika virus med vissa uppehåll, men Sabin räknar med att det snart skall bli möjligt att ta de tre gla*

sen på en och samma dag. En liter av Sabin-vaccinet räcker för 100.000 män­

niskor.

Beträffande det nya vaccinets längre skyddsverkan är orsaken den, enligt Sa­

bin, att levande virus framkallar ett slags polio i inälvorna vilken är ofarlig, men ger varaktig immunitet — det blir inte heller några obehagliga biverkningar av denna på konstlad väg framkallade polio i kroppens inre organ.”