• No results found

Faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende: En litteraturstudie

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende: En litteraturstudie"

Copied!
35
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Faktorer som påverkar

sjuksköterskans attityd mot

patienter med självskadebeteende

En litteraturstudie

Factors that affect the nurse’s attitudes towards patients with self- injurious behavior

A literature study

Ellinor Elfman Linn Eriksson

Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Sjuksköterskeprogrammet

Examensarbete 15/hp Grundnivå

Handledare: Julia Gabriel-Lepasalu & Helena Simonsson Examinerande lärare: Anders Sidenblad

Inlämningsdatum: 2020-11-10

(2)

SAMMANFATTNING

Titel: Faktorer som påverkar sjuksköterskans attityder mot patienter med

självskadebeteende

Fakultet: Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskap Institution: Institutionen för Hälsovetenskaper

Ämne: Omvårdnad

Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå

Författare: Ellinor Elfman & Linn Eriksson

Handledare: Julia Gabriel-Lepasalu & Helena Simonsson

Sidor: 28 sidor exklusive bilagor.

Nyckelord: Sjuksköterska, attityder, självskadebeteende.

Introduktion/Bakgrund: Självskadebeteende är ett globalt bekymmer där det beräknas att upp till 17 % av världens befolkning drabbas någon gång under sin livstid. År 2018 beräknas det att mer än 4 gånger så många var inskrivna på svenska sjukhus till följd av att avsiktligt ha utsatt sin egen kropp för skada än personer som blivit utsatta för skada av någon annan.

Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med ett aktivt självskadebeteende inom den somatiska vården.

Metod: Litteraturstudie baserad på Polit & Becks (2017) nio steg för att utforma en litteraturstudie.

Databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed användes och resulterade i elva artiklar.

Resultat: Sjuksköterskans attityd mot patienter med ett aktivt självskadebeteende påverkas av faktorer som utbildning och kunskap inom ämnet, klinisk erfarenhet, patientens bakgrund och tidsbrist.

Slutsats: Sammanfattningsvis har faktorerna som framkommit i resultatet stor inverkan på attityden hos sjuksköterskan mot patienter med ett aktivt självskadebeteende. Den mest återkommande faktorn i studien är utbildning och kunskap. Utan kunskap kände sjuksköterskorna sig osäkra på hur de skulle hantera patienterna. Attityden påverkar även kvaliteten på vården och bemötandet som ges till patienten samt hur

stor chans det är att patienten vågar söka vård igen.

(3)

Innehållsförteckning

1. Introduktion ... 4

2. Bakgrund ... 4

2.1 Psykisk ohälsa ... 4

2.2 Självskadebeteende ... 4

2.3 Antaganden och attityder ... 5

2.4 Sjuksköterskans ansvar vid omvårdnad ... 6

3. Problemformulering ... 7

4. Syfte ... 7

5. Metod ... 8

5.1 Litteratursökning ... 8

5.2 Urvalsprocessen ... 12

5.3 Databearbetning ... 13

5.4 Forskningsetiska överväganden ... 13

6. Resultat ... 15

6.1 Utbildning och kunskap ... 15

6.2 Klinisk erfarenhet... 15

6.3 Patientens bakgrund ... 16

6.4 Tidsbrist ... 16

7. Diskussion ... 18

7.1 Resultatdiskussion ... 18

7.2 Metoddiskussion ... 20

7.3 Slutsats ... 22

7.3 Klinisk betydelse ... 22

7.4 Förslag på framtida forskning ... 22

8. Referenslista ... 24 9. Bilaga 1 ...

(4)

4

1. Introduktion

Självskada är ett signifikant problem inom paraplybegreppet psykisk ohälsa som eskalerat under 2000-talet (Millard 2015). Trots att ett självskadebeteende i sig inte benämns som ett psykiatriskt tillstånd så är det ett vanligt förekommande symtom som kan uppstå till följd av många psykiatriska sjukdomar och det uppskattas att cirka 17 % av världens befolkning någon gång under sin livstid avsiktligt skadar sin kropp (Patterson 2020). Ershammar m.fl. (2016) skriver att självskadebeteende bland ungdomar generellt har en förekomst på ungefär 13- 28 % internationellt sett. Enligt Nationella Självskadeprojektet (2020) är det viktigt att alla patienter som inkommer till sjukvården får en jämlik vård och att patienter med självskadebeteende blir bemötta med medkänsla, respekt och värdighet av sjuksköterskor för att vården ska optimeras. Studien faller under forskningsområdet kompetens och professionsutveckling inom omvårdnad.

2. Bakgrund

2.1 Psykisk ohälsa

Enligt Folkhälsomyndigheten (2020) är god psykisk hälsa grunden för människans välbefinnande och en normal funktionsförmåga. Konceptet hälsa innefattar

beskrivningar om välmående och hur livet upplevs, men även hur individen upplever sig kunna stå mot livets mot- och medgångar. Den psykiska ohälsan innefattar många olika tillstånd som kan ha olika allvarlighetsgrad och duration. Inom begreppet psykisk ohälsa innefattas allt från lättare oro och nedstämdhet till tillstånd som kräver behandling av hälso-sjukvård (Folkhälsomyndigheten 2020).

Folkhälsomyndigheten (2019) menar att det skett en ökning av personer som anger olika typer av besvär som kan visa på psykisk ohälsa som till exempel ängslan, oro och ångest. Vid en mätning 2018 framkom att 17 % av befolkningen upplevde nedsatt psykiskt välbefinnande, bland kvinnor var andelen 20 % och bland män 14 %. Mellan åldrarna 16- 84 år visade statistik att 39 % upplever ängslan, oro eller ångest vilket också ökat sedan 2016 då andelen var 36 % (Folkhälsomyndigheten 2019).

Enligt Boysen m.fl. (2020) tillhör människor med psykisk ohälsa den grupp i samhället som är mest utsatta och även en av de grupper som möter allra mest stigmatisering och diskriminering. Boysen m.fl. (2020) menar även att personer som själva inte lider av, eller har upplevt, psykisk ohälsa anser att det finns avsevärda skiljaktigheter mellan sig själva och de som lider av just psykisk ohälsa.

2.2 Självskadebeteende

Enligt Socialstyrelsen (2019) var under år 2018 6 600 personer inskrivna på sjukhus i

Sverige för någon form av avsiktlig självskada, alltså en avsiktlig destruktiv handling

mot sin hud eller kropp. Under 2018 var 1 500 personer inskrivna på sjukhus till följd av

våld eller övergrepp som varit utförda av en annan person, vilket tyder på att det är fler

personer som vårdas till följd av att de har utfört skada på sin egen kropp än att de

utsatts för våld av en annan person. Det är vanligare för kvinnor att vårdas på grund av

avsiktliga självskador och särskilt vanligt har det visat sig vara bland kvinnor i åldern

15–24 år. Skillnaden mellan könen i åldersspannet 15-24 år har visat sig vara relativt

(5)

5 liten i jämförelse med skiljaktigheter som finns bland personer i högre åldersspann (Socialstyrelsen 2019).

I Storbritannien och Europa används termen avsiktlig självskada, vilket är en

översättning från engelskans Deliberate self-harm [DSH]. Inom denna term inkluderas en rad olika former av icke-dödliga självskador, detta oberoende av grad, motiv eller nivå av självmords uppsåt. Inom denna term inkluderas avsiktlig överdosering och även självmordsförsök (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU] 2015).

I Nordamerika används termen Nonsuicidal self-injury [NSSI] (SBU 2015) som enligt Nock och Favazza (2009) innebär att göra en direkt avsiktlig skada på huden, utan avsikt att begå självmord. Inom denna benämning ingår inte att orsaka självskada genom överdosering av läkemedel eller tobaksrökning, då det är beteenden som orsakar indirekt skada på kroppen och den fysiska hälsan (Nock & Favazza 2009).

Självskadebeteende ingår sedan 2013 som en egen diagnos i den internationella diagnosmanualen DSM-5 där det benämns som “Non-suicidal self-injury”, det vill säga icke-suicidala självskadebeteenden. För att få denna diagnos krävs det att personen under det senaste året, vid minst fem olika dagar, orsakat skada på sin egna kropp, som inte varit i syfte att begå självmord (American psychiatric association 2013). Ett

självskadebeteende kan uppstå i alla åldrar, ofta debuterar dock beteendet under ungdomen. Initialt gjordes antaganden att kvinnor var mer benägna än män till

självskada, senare forskning slår fast att även män drabbas och att självskadebeteende är lika förekommande hos båda könen (Carroll 2019). Enligt Nationella

självskadeprojektet (2020) finns det en förutfattad mening inom hälso-sjukvården att det är unga tjejer med särskilda utmaningar och egenskaper som är “den självskadande patienten”.

Carroll (2019) menar att det statistiskt sett är vanligare att kvinnor skär eller rispar sig, och att män är mer benägna att självskada genom att bränna eller slå sig själva. Carroll (2029) menar även att personer som utvecklar ett självskadebeteende ofta har ett förflutet med övergrepp, vilket kan vara allt från sexuella- till emotionella övergrepp.

Det är vanligt att en person som lider av ett självskadebeteende även lider av någon annan form av psykisk ohälsa, vanliga diagnoser som i allmänhet kan förknippas med självskadebeteende är ätstörningar, bipolär sjukdom, posttraumatiskt stressyndrom, depressioner och olika typer av ångestsyndrom (Carroll 2019). Forskning visar att diagnoserna kan skilja sig mellan könen då mer än en tredjedel av kvinnorna som uppvisar ett självskadebeteende är diagnostiserade med depression, medan det är vanligare att män har diagnosen ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) eller autismspektrumtillstånd (Bailey m.fl. 2019).

2.3 Antaganden och attityder

Attityd definieras som ett uttryck för människors känslor och inställning uppbyggd av erfarenheter som uttrycks genom att människan är för eller emot någonting,

exempelvis inställning till personer, föremål eller särskilda beteenden

(Nationalencyklopedin 2019). Stigmatisering är ett övergripande begrepp som hänvisar till en negativ attityd och beteende mot en grupp personer. Det kan yttra sig i

diskriminering, fördomar och okunnighet som kan vara mycket skadligt för de personer

som utsätts för stigmatiseringen (Mitten 2016). Stigmatisering av personer som lider av

(6)

6 psykisk ohälsa är ett problem som kvarstått i samhället under många år (Hansdotter 2014).

Enligt en befolkningsundersökning vars uppgift var att öka kunskapen och förändra attityder gentemot personer med psykisk sjukdom, uttryckte mer än 25 % av deltagarna en negativ attityd som berörde social distans vilket innebär att det finns en negativ attityd till att ha personer med psykisk ohälsa i sin närhet. Undersökningen visar att 20–

25 % av deltagarna är negativa till att ha en person med psykisk ohälsa som granne, arbetskamrat eller att vilja besöka eller ha besök av en sådan person. Mest positiva attityder eller inställning hade personer med någon form av egen erfarenhet av psykisk ohälsa (Hansson 2010).

Walker m.fl. (2012) menar att människan ofta har egna antaganden om andra individer och använder den informationen till att skapa stereotyper. Stereotyp är de antaganden och förutfattade meningar som finns om en särskild grupp av människor som har något gemensamt till exempel ålder, kön, ursprung eller religion. Dessa antaganden baseras ofta på egna erfarenheter, inverkan från media eller från familj och vänner.

Stereotyperna som finns om olika grupper kan vara missledande och leder ofta till felaktiga antaganden om enskilda individer inom gruppen.

2.4 Sjuksköterskans ansvar vid omvårdnad

Enligt 3 kap. 1 § Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) är målet med hälso-

sjukvården att alla ska få vård på lika villkor och främja god hälsa. All vård som ges ska respektera alla människors lika värde och integritet. Den med störst behov av

sjukvården ska få företräde.

Sjuksköterskan har en betydande roll för att förebygga ohälsa samt främja hälsa hos patienter med psykisk ohälsa. I rollen betonas vikten av att utöva en personcentrerad vård anpassad för varje enskild patient som involverar både den fysiska och psykiska hälsan. Detta eftersom dessa visat sig gå hand i hand. Som sjuksköterska lyfts vikten av att även vara uppmärksam på patientens fysiska hälsa eftersom denna kan spegla det psykiska måendet. Med hjälp av kliniska undersökningar och en klinisk blick kan fysiska förändringar upptäckas som kan vara betydande faktorer för patientens mående (Lundström m.fl. 2019).

Sjuksköterskans ansvar ur ett hälsofrämjande perspektiv består också av att ha dialoger med patienten om sitt mående, regelbundna uppföljningar och uppmuntran till en hälsosam livsstil som till exempel fysisk aktivitet. Det är viktigt att in ge stöttning och hopp till ett bättre mående och förändrad livsstil men det bör också vara ett beslut som tas av patienten för att det ska bli möjligt. Sjuksköterskan bör försöka främja hälsa för att uppnå en bra omvårdnad för patienter med psykisk ohälsa (Lundström m.fl. 2019).

Att möta patienter med självskadebeteende inom vården upplevs av personal som frustrerande och något som framkallar rädsla och irritation mot patienterna vilket resulterar i ett sämre bemötande och sämre vård i den somatiska och psykiatriska vården.

Patienter med självskadebeteende finns på de flesta instanser, till exempel på akuten,

intensivvårdsavdelningar, ortopedi och ambulanssjukvård. På dessa instanser har

vårdpersonal uppfattats ha sämre kunskap om just den här patientgruppen (Bergqvist

Månsson 2014).

(7)

7

3. Problemformulering

Självskadebeteende är ett problem i dagens samhälle som ofta är kopplat till en rad olika psykiatriska sjukdomstillstånd. Samtidigt är det vanligt förekommande att personal inom sjukvården känner frustration, rädsla och irritation mot personer som lider av psykisk ohälsa, detta kan leda till att bemötandet blir olika beroende på vem som ska vårdas. Den här studien undersöker hur sjuksköterskors attityd på somatiska avdelningar ser ut mot patienter som har ett aktivt självskadebeteende. Detta för att bidra till hur vården kan påverkas för den enskilda individen och förhoppningsvis leda arbetet framåt för att förbättra vården för patienter med psykisk ohälsa.

4. Syfte

Syftet med litteraturstudien var att belysa vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans

attityd mot patienter med ett aktivt självskadebeteende inom den somatiska vården.

(8)

8

5. Metod

Litteraturstudien har utformats på ett systematiskt sätt genom att följa de nio steg som Polit och Beck (2017) beskriver för att genomföra en evidensbaserad litteraturstudie, de olika stegen som har genomförts vid litteraturstudien beskrivs nedan i figur 1.

Steg 1:

Syfte formulerades och fastställdes.

Steg 2:

Sökstrategi utformades genom att relevanta databaser och sökord valdes.

Steg 3:

Genomförande av

databassökning med sökorden.

Steg 4:

Artiklarna granskades utifrån relevans och lämplighet kopplat till syftet.

Steg 5:

Bearbetades de valda artiklarna i sin helhet.

Steg 6:

De valda artiklarna

analyserades och kodades.

Steg 7:

Kritisk granskning med hjälp av granskningsmallar.

Steg 8:

Analyserades artiklarna och faktorer framställdes.

Steg 9:

Sammanställning av resultatet genomförs, samt slutsatser kan fattas utifrån resultatet.

Figur 1: Polit och Beck (2017) 9 steg för att göra en litteraturstudie, tolkad och fritt översatt.

5.1 Litteratursökning

Processen startade med steg 1 där syftet formulerades och fastställdes (Polit & Beck 2017).

Vidare i steg 2 där sökstrategi utformades genom att databasarna Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature [CINAHL], Psychology Information [PsycINFO] och Public Medline [PubMed] (Polit & Beck 2017) ansågs vara mest relevanta till det valda ämnet. CINAHL användes som databas då denna är inriktad på omvårdnad (Polit & Beck 2017). PsycINFO användes då databasen innehåller referenser som är inriktad mot psykiatri, även medicin, fysiologi, sociologi och språkvetenskap (Polit & Beck 2017) och PubMed som inriktar sig på referenser till artiklar inom ämnesområdena medicin och omvårdnad, vilket även det är väsentligt för ämnet.

Vid databassökningen i CINAHL användes CINAHL Headings (Polit & Beck 2017) vilket

är ord som bygger på MeSH-termer men som innehåller fler vårdrelaterade termer

(Karolinska institutet Universitetsbibliotek 2020). I CINAHL användes sökorden ”Self-

Injurious Behavior”,”Injuries, Self-inflicted” och ”Nurse Attitudes” som Major Concept

och ”Attitude of health personnel” som Major heading. Dessa sökord framställdes som de

(9)

9 som var mest lämpliga till syftet. I PsycINFO användes Tesaurus (Polit & Beck 2017) för att få fram relevanta sökord, där ”Self-Injurious behavior”, ”Self-Destructive Behavior”,

”Self-Mutilation”, ”Nurses”, ”Attitudes” och ”Health personnel attitudes” togs fram. I databasen PubMed användes Medical Subject Headings [MeSH] (Polit & Beck 2017) där sökorden “Self-Injurious Behavior”, “Nurses”, “Attitudes” och “Attitudes of health

personnel”. I PubMed gjordes även en fritextsökning av förkortningen “DSH”, som är en förkortning för Deliberate Self-Harm.

Inklusionskriterierna för artiklarna i litteraturstudien var att samtliga skulle vara

vetenskapligt granskade av forskare innan publikation, det vill säga att de ska vara

“peer-review” (Polit & Beck 2017). Alla artiklar skulle vara skrivna på engelska. Vid databassökningarna i CINAHL, PsycINFO och PubMed inkluderas artiklar publicerade mellan 2010-2020. Endast artiklar som berör grundutbildade sjuksköterskor och somatiska vårdavdelningar inkluderas. Alla åldrar och kön har inkluderats.

Exklusionskriterier var review-artiklar.

I Steg 3 genomfördes databassökning med sökorden. Inledningsvis utfördes individuella sökningar med varje sökord för sig. För att få fram relevanta artiklar kombinerades de valda sökorden genom att Booleska operatorer som “AND” lades till vid sökningarna för att limitera genom att få samtliga sökord i sökningen, “OR” för att bredda sökningen genom att få fram resultat som inkluderar något av de valda sökorden som användes (Polit & Beck 2017).

I databassökningen i CINAHL användes AND för att kombinera och OR för att vidga sökorden i sökning 5 och 6, som presenteras i Tabell 1. I sökning 5 (S5) användes OR mellan sökorden “Nurse attitudes” och “Attitudes of health personnel” kombinerat med AND för att få med sökordet “Injuries, Self-inflicted” för att få fram resultat som var relevanta för syftet. I sökning 6 (S6) användes OR mellan sökorden “Nurse attitudes” och

“Attitudes of health personnel” kombinerat med AND för att få med sökordet ”Self- Injurious Behavior”. Vid databassökningen i PsycINFO användes den booleska operatorn AND för att göra kombinationssökningar i sökning 7,8 och 9, vilket presenteras i Tabell 2. I sökning 7 (S7) kombinerades sökorden “Health personnel attitudes” och ”Self- Injurious Behavior” genom att booleska operator AND användes. I sökning 8 (S8) kombinerades sökorden “Health personnel attitudes” och ”Self-Mutilation” med AND.

Och slutligen i sökning 9 (S9) kombinerades ”Self-Destructive Behavior”, ”Attitudes” och

”Nurses” med AND mellan samtliga sökord för att alla sökord skulle ingå i sökningen. I databasen PubMed användes både AND och OR som booleska operatorer vid

kombinationssökningarna i sökning 6 och 7 som redovisas i Tabell 3. I sökning 6 (S6)

användes AND för att kombinera sökorden “Nurses”, ”Attitudes” och "Self-Injurious

Behavior". I sökning 7 (S7) användes både OR och AND för att få med både ”Attitude of

health personnel” och “Nurses” AND ”Attitudes”, för att få fram relevanta artiklar till

syftet användes även AND för att få med fritextsökordet “DSH”.

(10)

10

Tabell 1: Sökning i databasen CINAHL 2020-09-02

CINAHL Sökord Antal träffar

Urval 1 Urval 2 Urval 3

S1 MM ”Nurse

Attitudes”

7531

S2 MH ”Attitude

of health personnel+”

49 847

S3 MM ”Injuries,

Self-inflicted”

811

S4 MM ”Self-

Injurious Behavoir”

1938

S5 S1 OR S2 AND

S3

40 13 4 4

S6 S1 OR S2 AND

S4

65 10 (2) 6 4

Total:

21 10 8

MM = Major Concept, MH = Major Heading, + = Explode, (x) = Interna dubbletter.

(11)

11

Tabell 2: Sökning i databasen PsycINFO 2020-09-03

(””) = Tesaurus. (x) = Interna dubbletter. ((x)) = Externa dubbletter.

Tabell 3: Databassökning i databasen PubMed 2020-09-07

PubMed Sökord Antal

träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3

S1 ”Nurses” 25 397

S2 ”Attitudes” 249 095

PsycINFO Sökord Antal träffar

Urval 1 Urval 2 Urval 3

S1 (”Attitudes”) 286 915

S2 (”Nurses”) 13 088

S3 (”Health

personnel attitudes”)

9540

S4 (”Self-

Destructive Behavior”)

14 011

S5 (”Self-Injurious Behavior”)

3511

S6 (”Self-

Mutilation”)

1276

S7 S3 AND S5 33 9 ((2)) 2 2

S8 S3 AND S6 2 2 ((1)) 0 0

S9 S1 AND S2 AND

S4

24 6 (1)((4)) 0 0

Total

9 2 2

(12)

12

S3 ”Attitude of

health personnel”

62 355

S4 "Self- Injurious Behavior"

26 420

S5 DSH 618

S6 S1 AND S2

AND S4

36 5 1 1

S7 S1 AND S2

OR S3 AND S5

8 4 ((2)) 0 0

Totalt:

7 1 1

”” = Mesh-term. ((x)) = Externa dubbletter.

5.2 Urvalsprocessen

Urval 1 skedde i Steg 4 där artiklarna granskades utifrån relevans och lämplighet

kopplat till syftet. För att bedöma relevans och lämplighet lästes titel och abstrakt (Polit

& Beck 2017). Detta gjordes på samtliga artiklar som framkom vid

kombinationssökningarna. De artiklar som var av betydelse utifrån syftet lades till i urval 1, vilket finns redovisat i Tabell 1, Tabell 2 och Tabell 3. I databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed lästes titel och abstrakt från samtliga 208 artiklar, som

slutligenen genererades till 37 artiklar som utgör urval 1. I urval 1 gjordes en manuell exkludering av dubbletter. I samtliga databaser upptäcktes sammanlagt 12 externa och interna dubbletter. Av de 208 artiklar som framkom vid kombinationssökningarna exkluderades de artiklar som inte svarade på syftet på grund av att de bland annat fokuserade på psykiatrisjuksköterskor, annan sjukvårdspersonal eller handlade om självmordsförsök.

I Steg 5 och steg 6 utfördes urval 2. I steg 5 bearbetades de valda artiklarna i sin helhet.

Här lästes hela artiklarnas innehåll för granskning med väsentlighet mot det valda syftet och de artiklar som stämde överens med syftet gick vidare till urval 2. För att säkerställa att artiklarna svarade på syftet och stämde med inklusions- och exklusionskriterierna lästes artiklarna upprepade gånger. Artiklar som omfattade flera yrkesgrupper där det i resultatet inte tydligt kunde utläsas vad som var sjuksköterskors åsikter och som inte omfattade den somatiska vården exkluderades. Till urval 2 genererades 13 artiklar från databaserna, varav tio artiklar hämtade från CINAHL, två artiklar hämtade från

PsycINFO och en artikel hämtad från PubMed. Urval 2 finns redovisat i Tabell 1, Tabell 2 och Tabell 3. I Steg 6 analyserades och kodades de valda artiklarna. Här delades

resultatet från artiklarna in i olika bärande områden för att kunna identifiera och finna

likheter, detta gjordes i ett gemensamt dokument.

(13)

13

Urval 3 fastställdes i steg 7 efter kritisk granskning med hjälp av granskningsmallar. De

13 artiklar som ingick i urval 2 granskades utifrån Polit och Beck (2017)s

granskningsmallar Guide to an Overall Critique of a Quantitative Research Raport och Guide to an Overall Critique of a Qualitative Research Report. Granskningen genomfördes för att säkerställa kvaliteten och trovärdigheten i artiklarna (Polit & Beck 2017). Vid kvalitetsgranskningen lästes och granskades artiklarna ihop. Granskningen resulterade i att ytterligare två artiklar exkluderades. En artikel exkulderades då kvaliteten inte höll vid granskning och saknade betydelsefulla begrepp i bland annat metoddelen. Den andra artikeln exkluderades då det trots tidigare granskning upptäcktes att det i resultatet inte med säkerhet kunde utläsas vilka delar som rörde läkare och vilka delar som rörde sjuksköterskor. Urval 3 består av elva artiklar som finns redovisade i Tabell 1, Tabell 2 och Tabell 3.

5.3 Databearbetning

I Steg 8 analyserades artiklarna och faktorer framställdes. Resultatet i de elva artiklarna som utgör urval 3 lästes först enskilt och sedan gemensamt för att säkerställa att

tolkningsfel inte uppstod samt att båda fick fullständiga uppfattningar av resultaten. När artiklarna lästes gemensamt säkerställdes även att viktiga delar inte missades. Relevant information från resultaten i samtliga artiklar översattes till svenska och jämfördes för att få fram olika bärande kategorier genom att dessa stycken översattes och lades in i ett gemensamt dokument. Dokumentet upprättades för att ge en översiktligare bild av de olika artiklarna vid bearbetning. Artiklarna som ingår i resultatet finns redovisade i Artikelmatriserna. (se bilaga 1–3).

Slutligen i Steg 9 sammanställdes resultatet.

5.4 Forskningsetiska överväganden

Lagen (2003:460) om etikprövning inom forskning involverar forskning som går ut på att påverka forskningspersonen fysiskt eller psykiskt genom till exempel fysiska ingrepp, enkäter eller intervjuer. För att etikprövningen ska bli godkänd i en forskningsstudie bör forskningen alltid följa de mänskliga rättigheter, grundläggande friheterna samt utföras med respekt för människans värde (CODEX 2019).

För att skydda individen finns fyra huvudkrav inom forskningen. De benämns som konfidentialitetskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och informationskravet. Dessa individskyddskrav talar för bland annat att informera berörda inom forskningen, säkerställa deltagarnas samtycke, skydda personuppgifter och inte utnyttja dessa uppgifter utanför forskningen (CODEX u.å).

Författarna till denna litteraturstudie har arbetat utifrån artiklar som varit peer-reviewed då detta bygger på att alla dessa artiklar är förhandsgranskade av expert kunniga forskare inom ämnet för att säkerställa kvalitet och säkerställa att artiklarna är baserade på forskningsetiska principer. Det säkerställdes även att artiklarna var vetenskapligt utförda genom granskning av tillvägagångssättet i studierna samt strukturen på artiklarna.

Artiklarna som valts ut till studien har samtliga varit på engelska. För att undvika

språkliga missförstånd har lexikon kontinuerligt använts då båda författarna har svenska

som modersmål. Författarna har undvikit egna ställningstaganden och varit neutrala

längs studiens utveckling. Inga egna antaganden som kunnat påverka studiens resultat

(14)

14 har gjorts. Allt material har redovisats utifrån forskningsetiska ställningstaganden.

Samtliga valda artiklar är godkända av en etisk kommitté.

(15)

15

6. Resultat

Resultatet av litteraturstudien har genererats ur de elva artiklar som redovisas i Artikelmatris 1–3 (se bilaga 1). Av dessa artiklar är fem artiklar kvantitativa, fyra kvalitativa och resterande två studier av mixad metod. Artiklarna som ingår i studien kommer från sex olika länder: Storbritannien (n=4), Australien (n=2), Irland (n=2), Belgien, Finland och Danmark. De faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med ett aktivt självskadebeteende som uppkommit vid litteratursammanställningen var Utbildning och kunskap, Klinisk erfarenhet, Patientens bakgrund och Tidsbrist.

6.1 Utbildning och kunskap

Under faktorn utbildning och kunskap framkommer det åtta unika artiklar som styrker att det påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med aktivt självskadebeteende.

En positiv attityd till patienter med självskadebeteende främst påverkas genom att erhålla utbildning och kunskap inom ämnet (Muehlenkamp m.fl. 2013; Martin &

Champman 2014; Perobell m.fl. 2015; Koning m.fl. 2018; Carter m.fl. 2018). Högre grad av akademisk utbildning i allmänhet visar sig ha en direkt inverkan på attityder, då det visar sig att de med högre akademisk utbildning har en positivare attityd (McCarthy &

Gijbels 2010; Martin & Champman 2014; Carter m.fl 2018). Att ha genomgått en forskarutbildning visade sig ha en positiv påverkan på attityder bland sjuksköterskor (McCarthy & Gijbels 2010; Carter m.fl. 2018).

I studier där det framkommer att sjuksköterskor erhållit utbildning om självskadebeteende framgår det att sjuksköterskorna upplevde ha bredare kunskap och kände sig bekvämare att arbeta med patienter med självskadebeteende vilket resulterade i att sjuksköterskorna var mer förstående och gav en mer personcentrerad vård och hade ett mer empatiskt bemötande än tidigare (Muehlenkamp m.fl. 2013; Artis & Smith 2013;

Koning m.fl. 2018). Sjuksköterskor som genomgått utbildning eller träningsprogram som berörde området självskadebeteende uppgav att de hade högre självförtroende och tro på sin egen förmåga i hantering av dessa patienter (Carter m.fl. 2018).

De sjuksköterskor som visade sig ha lägst empati och mest negativa attityder var de sjuksköterskor med minst kunskap och erfarenhet av patienter med självskadebeteende.

Att som sjuksköterska inte ha rätt kunskap resulterar i att de uppger en känsla av hjälplöshet och att de anser att de inte kan ge den bästa möjliga vården till patienterna (Muehlenkamp m.fl. 2013; Artis & Smith 2013; Martin & Chapman 2014; Conlon &

O'Tuathail 2012).

6.2 Klinisk erfarenhet

Inom faktorn klinisk erfarenhet förekommer det sex artiklar som stödjer att klinisk erfarenhet påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med ett aktivt självskadebeteende.

En faktor som enligt flera studier påverkar attityden hos sjuksköterskor är tiden de varit yrkesverksamma sjuksköterskor eller arbetat på samma arbetsplats. Sjuksköterskor som arbetat mindre än fem år på samma arbetsplats anses ha den sämsta attityden medan de sjuksköterskor som varit verksamma längre visade sig ha positivare attityd vilket kan bero på mer erfarenhet och kunskap inom ämnet (Perboell m.fl. 2015; Gijbels

& McCarthy 2010; Carter m.fl. 2018; Koning m.fl. 2018).

(16)

16 Det framkommer att attityden hos en sjuksköterska kan variera under tiden som

sjuksköterskan är yrkesverksam (Carter m.fl. 2018; McCarthy & Gijbels 2010; Perboell m.fl. 2015; Conlon & O’Tuathail 2012). Studier visar på att attityden som sjuksköterskor kan ha mot detta patientklientel generellt sett kan inledas mer åt det negativa hållet för att bli allt positivare efter längre tid i yrket (Carter m.fl. 2018; McCarthy & Gijbels 2010;

Perboell m.fl. 2015; Koning m.fl 2018). Studier tyder på att sjuksköterskor som arbetat på en akutvårdsavdelning under flera års tid kan nå en typ av “peak” där attityden övergår från att vara positiv till att sedan återgå till att bli negativ (McCarthy & Gijbels 2010; Conlon & O'Tuathail 2012), på liknande sätt som att nyanställda sjuksköterskor kan ha en någorlunda negativ attityd till en början (McCarthy & Gijbels 2010; Koning m.fl. 2018; Carter m.fl. 2018; Conlon & O'Tuathail 2012).

Inom akutsjukvården framkom det att negativa attityder och stigmatisering mot patienter med självskadebeteende kan förekomma bland personalen om denne saknar förståelse för handlingen (Rees m.fl. 2018).

6.3 Patientens bakgrund

I sju artiklar framkommer patientens bakgrund som en faktor som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med ett aktivt självskadebeteende.

Patientens bakgrund framkommer som något som påverkar sjuksköterskornas attityder och syn på självskadebeteende. Det rapporteras om att en majoritet av sjuksköterskor anser att patienter med självskadebeteende söker sympati från omgivningen och att de fysiska skadorna kan vara patientens rop på hjälp (Cleaver m.fl. 2014; Rissanen m.fl.

2011; Koning m.fl. 2018; Conlon & O'Tuathail 2012; Artis & Smith 2013).

Patientens egna historier kan ha en stor inverkan på attityderna, då det framkommer att sjuksköterskor upplever att de har mer empati och positivare attityd mot patienter som berättar sorgliga eller hemska historier om hur de hamnat i situationen de nu befinner sig i (Artis & Smith 2013; Rees m.fl. 2018; Martin & Chapman 2014). Om sjuksköterskorna upplevde att patienten genuint hade försökt ta sitt liv genom den avsiktliga självskadan kunde en positivare attityd upplevas, samt större grad av empati mot patienten (Martin

& Chapman 2014; Artis & Smith 2013; Conlon & O'Tuathail 2012; Koning m.fl. 2018). Det framkommer dock att sjuksköterskan kunde uppleva att de patienter som inkom upprepade gånger till följd av sitt självskadebeteende kunde väcka känslor av frustration och leda till att sjuksköterskan upplevde det som att patienten sökte uppmärksamhet (Conlon & O'Tuathail 2012; Rees m.fl. 2018).

6.4 Tidsbrist

I fem artiklar framkommer tidsbrist som en faktor som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med ett aktivt självskadebeteende.

Studier menar på att tidsbrist och stressig arbetsmiljö kan ha en bidragande faktor till att

negativa attityder och känslor av frustration uppstår mot patienter som inkommer till

akutmottagningen med självskadebeteende (Conlon & O'Tuathail 2012). Det

framkommer att sjuksköterskorna upplever att akuten inte är rätt plats för detta

patientklientel på grund av att de inte har tiden till att erbjuda god vård då

sjuksköterskorna endast har tiden att ta hand om medicinska och fysiska åkommor och

därmed inte det psykiska (Conlon & O'Tuathail 2012; Artis & Smith 2013; Martin &

(17)

17

Chapman 2014). Det framkommer även att några sjuksköterskor upplevde att

patienterna som inkom med mindre former av självskador “was seen as taking time away

from “genuine patients”” (Artis & Smith 2013) eller att de enbart slösade personalens tid

(Koning m.fl. 2018). Även ambulanssjuksköterskor delade denna uppfattning då de

upplevde frustration i att inte kunna besvara mer akuta larm när de anlänt till patienter

som avsiktligt skadat sig själva (Rees m.fl. 2018).

(18)

18

7. Diskussion

Syftet med litteraturstudien var att belysa vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med ett aktivt självskadebeteende inom den somatiska vården. I resultatet konstaterades fyra olika faktorer som påverkade sjuksköterskans attityd, dessa var: Utbildning och kunskap, Klinisk erfarenhet, Patientens bakgrund och Tidsbrist.

7.1 Resultatdiskussion

I resultatet för denna litteraturstudie framkommer det under rubriken Utbildning och kunskap att attityden påverkas av vilken utbildning, kunskap och kompetens sjuksköterskan har gällande självskadebeteende.

Egan m.fl. (2012) beskriver att ökad kännedom och självförtroende hos vårdpersonal resulterade i en effektivare vård och en positivare attityd mot patienter med självskadebeteende. Med lämplig utbildning behöver inte vårdpersonalen känna frustration eller hjälplöshet vid vårdandet av denna patientgrupp. Vårdpersonalen kan istället känna att de har tillräckligt med kompetens för att hjälpa patienterna med självskadebeteende. I en studie av Slaven & Kisely (2002) rapporteras det att flera sjuksköterskor i studien sade sig ha ett bristande självförtroende och kände sig obekväma med att bemöta denna patientgrupp relaterat till att de inte kände sig tränade eller förberedda för att hantera patienter med psykisk ohälsa. McAllister m.fl. (2002) menar att all sjukvårdspersonal som möter denna patientgrupp bör få utbildning och träning från yrkesverksamma med expertis inom området. Enligt McAllister m.fl. (2009) så kan utbildning och undervisning inte bara förbättra sjuksköterskans attityd och självförtroende utan också resultera i en förbättrad vård till patienter med självskadebeteende och psykisk ohälsa. I en studie av Karman m.fl. (2015) undersöktes hur psykiatrisjuksköterskors attityder mot patienter med självskadebeteende ändrades till följd av att de genomgick ett utbildningsprogram. I studien framkom det att attityden ändras positivt och att sjuksköterskorna bedrev en mer personcentrerad vård till följd av ökad kunskap och utbildning i ämnet.

Slutligen så ökar chansen att patienten får den hjälp och vård som krävs när sjuksköterskan har en högre utbildning och mer förståelse kring hur patientgruppen ska vårdas. I relation till en negativ attityd som ses vid lägre erfarenhet, mindre förståelse och empati för patienterna bidrar dessa faktorer till stigmatisering och vården till patientgruppen på somatiska avdelningar är inte lika prioriterad som vid en fysisk åkomma. De negativa attityder som visar sig förekomma hos sjuksköterskor på grund av bristfällig kunskap, erfarenhet eller utbildning inom ämnet kan leda till att sjuksköterskorna inte vet hur de ska hantera patientgruppen och patienterna med självskadebeteende upplever då ett sämre bemötande.

I studiens resultat framkommer det att en betydande faktor som påverkar attityden är klinisk erfarenhet som innefattar hur länge sjuksköterskan varit yrkesverksam och arbetat på samma arbetsplats. Mackay & Barrowclough (2005) rapporterar att en äldre sjuksköterska associeras med en större förståelse för patienter med självskadebeteende men att det nödvändigtvis inte behöver ha något med längden på arbetslivserfarenhet på den aktuella arbetsplatsen att göra.

Sammantaget så påverkas attityden hos en sjuksköterska av erfarenhet, vilket kan

innebär att sjuksköterskan fått sin kunskap inom ämnet genom arbetet och år som

yrkesverksam istället för genom olika utbildningar. Om sjuksköterskan har en ökad

(19)

19 förståelse för patientgruppen kan en större empati för patienterna utvecklas, som kan leda till ett bättre tillvägagångssätt för bemötande och vårdande genom erfarenhet.

Förståelse och erfarenhet kan tänkas resultera i bättre relationer till patienten på grund av att sjuksköterskan efter flera år som yrkesverksam kan vara mer bekväm i sin yrkesroll och sitt ansvar. En bra och lämplig relation mellan sjuksköterska och patient förbättrar med stor sannolikhet vården för patienten. En kombination av klinisk erfarenhet och utbildning inom ämnet vore optimalt för att bedriva en personcentrerad vård av god kvalitet för patienter med självskadebeteende.

I resultatet anges att sjuksköterskans attityd influeras av Patientens bakgrund och att detta är en faktor som påverkar sjuksköterskans attityd. Mackay & Barrowclough (2005) menar att svårighetsgrad på självskadan, egenskaper, ålder och kön hos patienten är faktorer som påverkar sjukvårdspersonalens beteende. Självskador som personal uppfattade som avsiktliga och kontrollerbara av patienten gjorde att personal kände mer irritation och upplevde mindre sannolikhet att hjälpa patienten. Kisely (2002) beskriver att sjuksköterskor har en syn på patienterna de vårdar med ett självskadebeteende att de anser att vissa patienter bara söker någonstans att sova under natten och att de utnyttjar systemet med sitt självskadebeteende.

Slutligen leder patientens egen historia och bakgrund till att sjuksköterskans attityd förändras både till det positiva eller det negativa. Negativa attityder som uppstår till följd av att personalen upplever patienten som empatisökande eller att patienten skadar sig själv för att få ut något av sjukvården eller andra personer leder till att stigmatiseringen av denna patientgrupp kvarstår som ett bekymmer inom sjukvården. För att ändra och försöka komma förbi denna stigmatisering krävs kunskap inom ämnet, då mycket av de negativa attityder som kan uppkomma på grund av patientens bakgrund eller historia kan bero mycket på okunskap.

Det framkommer i resultatet att sjuksköterskor på grund utav tidsbrist upplever att patienter med ett aktivt självskadebeteende inte kan erhålla rätt hjälp när de inkommer till en akutvårdsavdelning och att de tar upp mycket vårdtid. I en studie av Marynowski- Traczyk och Broadbent (2010) uppges det att en sjuksköterskas uppgifter på en akutvårdsavdelning är att utföra snabba utvärderingar och ge episodisk vård och att patienter med olika former av psykisk ohälsa kräver andra typer av bedömningar och vård än vad psykiskt friska patienter gör. Marynowski-Traczyk och Broadbent (2010) menar att sjuksköterskor på akutvårdsavdelningar ständigt är under press och jobbar för att ständigt maximera sin tid hos patienten, vilket gör att tiden inte räcker till för de patienter med psykisk ohälsa som har ett större emotionellt behov. Tidsbristen leder till att patienter som kräver emotionellt stöd av sjuksköterskan inte kan få det och då heller inte en god personcentrerad omvårdnad.

Sammantaget anges tidsbrist tillsammans med en stressig arbetsmiljö inom akutsjukvård

som en betydande faktor till en negativ attityd vilket kan leda till att patientgruppen

prioriteras bort ytterligare då sjuksköterskor redan känner sig hjälplösa utan tillräcklig

kunskap för hanterandet samt att tiden inte räcker till för patienterna med

självskadebeteende. Att patienter med självskada skulle prioriteras bort eller att de inte

kan erhålla den form av vård som de är i behov av på en akutvårdsavdelning skulle även

kunna leda till att patienten ser sig själv som ett hopplöst fall, då de kan uppleva att det är

så sjuksköterskorna ser det. Om patienten har den upplevelsen om sig själva kan det ha

en negativ inverkan på patientens vilja och motivation till förändring av sitt beteende.

(20)

20 Sammanfattningsvis tyder resultatet i relation till omvårdnad på att samtliga faktorer och dess påverkan på sjuksköterskans attityd reflekteras i bemötandet och vårdandet av patienten. Med utbildning, högre kompetens, arbetslivserfarenhet och förståelse för självskadebeteendet ses en mer positiv attityd hos sjuksköterskorna. Ur ett omvårdnadsperspektiv resulterar en positiv attityd i ett förbättrat självförtroende och mer empati hos sjuksköterskor som vårdar patienter med aktivt självskadebeteende.

7.2 Metoddiskussion

För att säkerställa att litteraturstudien utformades korrekt och systematiskt användes Polit och Beck (2017) niostegsmodell. I litteraturstudien användes elva vetenskapliga artiklar som belyser vilka faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter som har ett aktivt självskadebeteende inom den somatiska vården. De artiklar som ingår i resultatet framkom efter systematiskt utförda databassökningar i databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed. Valet av att använda tre olika databaser vid litteratursökningen ökade studiens bredd och minskade risken för att artiklar som svarade på syftet gått förlorade. Av de elva artiklarna som ingår i resultatet hämtades åtta från CINAHL, där tre av dem var kvantitativa studier, tre kvalitativa och två av mixad metod. I databasen PsycINFO hämtades två artiklar där ena av dem var av kvantitativ metod och andra av kvalitativ metod. Från PubMed hämtades en artikel av kvantitativ metod. Enligt Polit och beck (2017) är kvalitativ forskning passande när information samlas för att beskriva ett ämnet och kvantitativ forskning passar bäst när konkret data ska samlas in, då rör det sig om siffror som kan analyseras. Både kvalitativa och kvantitativa studier var lämpliga till syftet i studien och enligt Polit och Beck (2017) stärks trovärdigheten på en

litteraturstudie då resultatet utgörs av både kvalitativa och kvantitativa artiklar.

Samtliga sökord som använts och gett relevanta resultat har varit MeSH-, alternativt Thesaurus-termer i de olika databaserna vilket har gjort att viss variation av sökord uppkommit. Under sökningarna i databaserna har försök till att ha samma sökord förekommit, dock har det inte gått att följa fullt ut på grund av att det förekommit olika MeSH- och Thesaurus-termer för ordet självskadebeteende i de olika databaserna.

I PubMed gjordes en fritextsökning av termen DSH, som dock i urval 2 inte genererade några nya användbara artiklar som svarade på studiens syfte. Fler fritextsökningar bestående av olika engelska uttryck för ordet självskadebeteende och självskada

genomfördes i samtliga databaser utan att generera några unika artiklar som svarade till syftet, därav togs beslutat att inte inkluderade de i tabellerna.

Begreppet Attitudes of health personnel, alternativt Health personnel attitudes, som användes som sökord i databaserna gjorde att artiklar där fler yrkesgrupper än enbart sjuksköterskor inkluderades, vilket gjorde att studier som var gjorda med både

sjuksköterskor och annan hälso-sjukvårdspersonal framkom. Många artiklar

inkluderades i urval 1 för att sedan behövas exkluderas i urval 2 på grund av att det vid närmare granskning uppmärksammades att resultatet inte med säkerhet kunde utläsas till att svara på syftet. En sådan artikel kom även av misstag med till

kvalitetsgranskingen och exkluderades mellan urval 2 och urval 3 efter närmare granskning av studiens resultat.

Studier som utförts på fler yrkesgrupper än sjuksköterskor kan ge ett annat resultat

med större utbredning. Mellan yrkesgrupper som till exempel undersköterskor och

(21)

21 läkare kan det finnas en stor skillnad på grund av mängden patientkontakt vilket kan göra att erfarenheten av att handskas med patientgruppen kan se annorlunda ut. Även kunskapen bör skilja sig åt på grund av att yrkesgrupperna har olika kompetenser och utbildningar. Mellan specialiserade och grundutbildade sjuksköterskor finns det också skillnader i kompetens och utbildning som kunde ha gett andra resultat, specifikt när det kommer till sjuksköterskor med specialistutbildning inom psykiatri.

I urval 1 exkluderades artiklar som beskrivs handla om suicidförsök och suicidalt

beteende, vilket kan ha resulterat i att användbara artiklar kan ha fallit bort. Detta beror på att det finns olika uppfattningar om självskadebeteende ska ses som ett suicidalt beteende, alternativt suicidförsök, eller inte. I denna studie har vi valt att inte inkludera artiklar som benämnt självskadebeteende som ett suicidalt beteende vilket kan ha påverkat resultatet genom att fler artiklar möjligen kunnat tillkomma samt att andra påverkansfaktorer möjligtvis skulle kunnat framkomma.

Vid databassökningarna i CINAHL, PsycINFO och PubMed begränsades artiklarna till de som var publicerade mellan 2010-2020. Det utfördes ett försök att limitera sökningen till 2015-2020 för att endast få fram den nyaste forskningen, men alldeles för många relevanta artiklar föll då bort. Detta beror på att det ännu inte finns någon större

kvantitet av forskning inom ämnet, vilket framkom i de review-artiklar som lästes för att i början av litteraturstudien få en uppfattning av kunskapsområdet.

Vid starten av urvalsprocessen gjordes ett gemensamt dokument där samtliga artiklar som ingick i urval 1 sammanställdes för att lättare kunna utläsa om interna eller externa dubbletter förekom i databassökningarna och de olika databaserna. De interna och externa dubbletter som upptäcktes redovisas i tabell 1-3 i urval 1. Vidare i urval 2 exkluderades externa och interna dubbletterna och artiklarna bevarades enbart i den databas artikeln anträffades först.

Vid bearbetningen lästes artiklarna först enskilt och sedan gemensamt för att minska risken för att tolkningsfel skulle uppstå. För att minska risken för tolkningsfel användes även lexikon för att göra noggranna översättningar av artiklarna på grund av att

samtliga var skrivna på engelska och författarna inte har engelska som modersmål.

Resultaten av de olika artiklarna diskuterades för att minska risken för tolkningsfel eller felaktiga översättningar.

Av de elva studierna som resultatet är utarbetat från ingår studierna från sex olika

länder, vilket göra att resultatet inte har en bred spridning. Majoriteten av artiklarna är

från Europeiska länder (n=9) och resterande två artiklar är från Australien. På grund av

att artiklarna som framkom endast är i från två olika världsdelar är inte resultatet

applicerbart för hela världen. Det är möjligt att resultatet kunnat skilja sig mycket om

studier från fler länder hade kommit med då det kan förekomma stora skillnader

gällande sjukvård, syn på psykisk ohälsa och kulturella skillnader i andra delar av

världen.

(22)

22 7.3 Slutsats

I denna litteraturstudie presenteras de faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med ett aktivt självskadebeteende i fyra olika faktorer: Utbildning och kunskap, Klinisk erfarenhet, Patientens bakgrund, och Tidsbrist.

Faktorerna som framkommit är de som haft störst påverkan på attityden och sjuksköterskornas uppfattningar om patientgruppen. Förutom attityden påverkas också bland annat sjuksköterskornas empati, synsätt och bemötande mot patienterna.

Sammanfattningsvis är utbildning och kunskap den mest återkommande faktor som påverkar sjuksköterskans attityd och förmåga att vårda patienter med ett självskadebeteende. Med utbildning men också klinisk erfarenhet inom ämnet fås en högre kompetens vilket resulterar i ett mer empatiskt bemötande och bättre vård. Utan kunskap angav sjuksköterskor känna sig obekväma och osäkra på hur de skulle hantera patienterna med självskadebeteende.

Patientens bakgrund visade sig också ha en inverkan på vilken attityd och empati som sjuksköterskan utstrålade. Om patienten hade en sorglig bakgrund kände sjuksköterskorna mer empati men om patienten sökt vård upprepade gånger uppgav de istället känna frustration.

Även en viktig slutsats som framkommit är att beroende på sjuksköterskans attityd påverkas patientens chanser att få den hjälp som krävs men också om patienten kommer våga söka vård igen eller inte.

7.4 Klinisk betydelse

Litteraturstudien bidrar till kunskapssamhället genom att stödja tidigare forskning samt belysa de faktorer som påverkar sjuksköterskans attityd mot patienter med självskadebeteende. I resultatet framkommer det att utbildning och kunskap är två viktiga faktorer för att bedriva god personcentrerad omvårdnad för patienter med aktivt självskadebeteende. Resultatet tyder på att grundutbildade sjuksköterskor i största allmänhet har för lite kunskap inom ämnet avsiktlig självskada och att detta kan ha en negativ påverkan på vården för dessa patienter då bristen på kunskap kan leda till osäkerhet i utövande av omvårdnad för sjuksköterskan. Förhoppningen med denna litteraturstudie är att göra yrkesaktiva samt blivande sjuksköterskor medvetna om att det finns faktorer som påverkar deras sätt att bemöta patienter och att det finns utvecklingsmöjligheter till att utöva en bättre vård vid osäkerhet och okunskap av patientgrupper. Resultatet i denna studie bör också kunna förbättra arbetsmiljön för all vårdpersonal genom att till exempel arbetsledare hanterar faktorerna som anses påverka attityderna genom utbildningar, mindre arbetsbelastning och kanske stöttning till personal som vårdar patienter med självskadebeteende.

7.5 Förslag på framtida forskning

Framtida forskning att belysa ytterligare föreslås vara en fördjupning av varje aspekt som

tas upp i denna litteraturstudie och hur dessa påverkar vården för patienten. Även

forskning med mer fokus på patientens perspektiv och upplevelser av sjuksköterskans

attityder på somatiska avdelningar kan vara användbart för framtida forskning. Eftersom

utbildning är en viktig faktor som påverkar attityderna kan ett forskningsunderlag vara

(23)

23

att jämföra skillnader i vård och bemötande mellan psykiatrisjuksköterskor och

sjuksköterskor som saknar kunskap om patienter med självskadebeteende. Slutligen kan

det finnas underlag för ytterligare forskning kring vilken form av utbildning som kan vara

mest effektiv för att ge sjuksköterskor den kunskap de behöver för att vårda patienter

med självskadebeteende.

(24)

24

Referenslista

*= Artiklar som utgör resultatet.

American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders. 5. uppl. Washington, DC

*Artis, L., & Smith, J. R. (2013). Emergency department staff attitudes toward people who self-harm: exploring the influences of norms and identity. Advanced Emergency Nursing Journal, 35(3), 259–269.

https://doi.org/10.1097/TME.0b013e31829d202b.

Bailey, D., Kemp, L., Wright, N., & Mutale, G. (2019). Talk About Self-Harm (TASH):

participatory action research with young people, GPs and practice nurses to explore how the experiences of young people who self-harm could be improved in GP surgeries. Family Practice, 36(5), 621–626,

https://doi.org/10.1093/fampra/cmz006

Bergqvist Månsson, S. (2014). Frustrerande möten. Omvårdnadsmagasinet. (2), 21.

Boysen, A, G., Isaacs, A, R., Tretter, L., & Markowski, S. (2020). Evidence for blatant dehumanization of mental illness and its relation to stigma. The Journal of

Social Psychology, 160(3), 346-356, Doi: 10.1080/00224545.2019.1671301

Carroll, C. M. R. B. M. (2019) ‘Cutting and self-mutilation’, Salem Press Encyclopedia of Health.

https://search.ebscohost.com/login.aspx?direct=true&db=ers&AN=94415 377&lang=sv&site=eds-live. 11 november 2019.

*Carter, T., Latif, A., Callaghan, P., & Manning, J. C. (2018). An exploration of predictors of children's nurses' attitudes, knowledge, confidence and clinical behavioural intentions towards children and young people who self-harm. Journal of clinical nursing, 27(13-14), 2836–2846. Doi:

https://doi.org/10.1111/jocn.14361

*Cleaver, K., Meerabeau, L., & Maras, P. (2014). Attitudes towards young people who self-harm: age, an influencing factor. Journal of Advanced Nursing, 70(12), 2884–2896. Doi: https://doi.org/10.1111/jan.12451

CODEX. (2019). Forskningsetisk prövning. http://www.codex.vr.se/manniska5.shtml [2020-09-28]

CODEX. (u.å). Forskningsetiska principer. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf

[2020-09-28]

(25)

25

*Conlon, M., & O'Tuathail, C. (2012). Measuring emergency department nurses' attitudes towards deliberate self-harm using the Self-Harm Antipathy Scale.

International emergency nursing, 20(1), 3–13. Doi:

https://doi.org/10.1016/j.ienj.2010.08.001

Egan, R., O´Neill, M. & Sarma, K. (2012). Factors Influencing Perceived Effectiveness in Dealing with Self-harming Patients in a Sample of Emergency Department Staff. The journal of emergency medicine, 43 (6), 1084–1090. Doi:

https://doi.org/10.1016/j.jemermed.2012.01.049

Ershammar, D., Holmqvist, M., Liljedahl, S., Parnén, H., Westling, S. & Zetterqvist, M.

(2016). Rekommendationer för insatser vid självskadebeteende. Nationella självskadeprojektet. 2:a uppl.

Folkhälsomyndigheten (2019). Statistik över vuxnas psykiska

hälsa. https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-

levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk- halsa/vuxnas-psykiska-halsa/ [2019-01-07]

Folkhälsomyndigheten (2020). Vad är psykisk hälsa?

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk- halsa-och-suicidprevention/vad-ar-psykisk-halsa/ [2020-09-07]

Hansdotter, Å. (2014). Stigmatisering och psykisk ohälsa. Vetenskap och hälsa, 6 Juni.

Hansson, L. (2010). Psykisk ohälsa- attityder, kunskap, beteende. Centrum för

Evidensbaserade Psykosociala Insatser (CEPI). Lund: Lunds universitet.

Karman, P., Kool, N., Gamel, C., & van Meijel, B. (2015). From judgment to understanding:

mental health nurses' perceptions of changed professional behaviors following positively changed attitudes toward self-harm. Archives of

psychiatric nursing, 29(6), 401–406.

Karolinska Institutets Universitetsbibliotek (2020). Ämnesord och fritext.

https://kib.ki.se/soka-vardera/soka-information/amnesord-och-fritext [2020-10-05]

Kisely, S. & Slaven, J. (2002). Staff perceptions of care for deliberate self-harm patients in rural western Australia: A qualitative study. Australian journal of rural

health, 10 (5), 233- 238. Doi: https://doi-

org.bibproxy.kau.se/10.1046/j.1440-1584.2002.00487.x

*Koning, K. L., McNaught, A., & Tuffin, K. (2018). Emergency Department Staff Beliefs

About Self-Harm: A Thematic Framework Analysis. Community Mental

Health Journal, 54(6), 814–822. Doi: https://doi.org/10.1007/s10597-017- 0178-8

(26)

26 Lundström, S., Jormfeldt, H., Hedman- Ahlström, B. & Skärsäter, I. (2019). Mental health

nurses experience of physical health care and health promotion initiatives for people with severe mental illness, International journal of mental health nursing, 29 (2), 244–253. Doi: https://doi.org/10.1111/inm.12669

Mackay, N. & Barrowclough, C. (2006). Accident and emergency staff´s perceptions of deliberate self- harm: Attributions, emotions and willingness to help. British journal of clinical psychology, 44 (2), 255–267. Doi:

10.1348/014466505x29620

*Martin, C. & Chapman, R. (2014). A mixed method study to determine the attitude of Australian emergency health professionals towards patients who present with deliberate self-poisoning. International emergency nursing, 22(2), 98–

104. Doi: https://doi.org/10.1016/j.ienj.2013.09.002

Marynowski-Traczyk, D,. & Broadbent, M. (2010). What are the experiences of

Emergency Department nurses in caring for clients with a mental illness in the Emergency Department?. Australasian Emergency Nursing Journal, 14(3), 172–179. https://doi.org/10.1016/j.aenj.2011.05.003

McAllister, M. Billett, S. Moyle, W. & Zimmer- Gembeck, M. (2009). Use of a think- aloud procedure to epslore the relationship between clinical reasoning and solution- focused training in self- harm for emergency nurses. Journal of

psychiatric and mental health nursing, 16 (2), 121–128. Doi:

https://doi.org/10.1111/j.1365-2850.2008.01339.x

McAllister, M., Creedy, D., Moyle, W. & Farrugia, C. (2002). Nurses attitudes towards clients who self- harm. Journal of advanced nursing, 40 (5), 578–586. Doi:

10.1046/j.1365-2648.2002.02412.x

*McCarthy, L., & Gijbels, H. (2010). An examination of emergency department nurses' attitudes towards deliberate self-harm in an Irish teaching hospital.

International emergency nursing, 18(1), 29–35. Doi:

https://doi.org/10.1016/j.ienj.2009.05.005

Millard, C (2015). Introduction: Self-Harm from Social Setting to Neurobiology. In: A History of Self-Harm in Britain. Mental Health in Historical Perspective.

Palgrave Macmillan, London. Doi: https://doi.org/10.1007/978-1-137- 52962-6_1

Mitten, N., Preyde, M., Lewis, S., Vanderkooy, J., & Heintzman, J. (2016). The perceptions of adolescents who self-harm on stigma and care following inpatient psychiatric treatment, Social Work in Mental Health, 14(1), 1-21. Doi:

10.1080/15332985.2015.1080783

*Muehlenkamp, J. J., Claes, L., Quigley, K., Prosser, E., Claes, S., & Jans, D. (2013).

Association of training on attitudes towards self-injuring clients across

health professionals. Archives of suicide research: official journal of the

(27)

27 International Academy for Suicide Research, 17(4), 462–468. Doi:

https://doi.org/10.1080/13811118.2013.801815

Nationella Självskadeprojektet. (2020). Normkritiska perspektiv på självskadebeteende och jämlik vård.

https://nationellasjalvskadeprojektet.se/forskningsrapporter-och- arkivmaterial/normkritiska-perspektiv/ [2020-09-28].

Nationalencyklopedin (2019). Attityd.

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/attityd [2019-11- 06].

Nock, M & Favazza, A (2009) Nonsuicidal self-injury: Definition and classification. I Nock, M. (red.) Understanding Nonsuicidal self-injury - Origins, assessment and treatment. 1:a uppl. Washington DC. American Psychological Association. 9–

18.

Patterson, E. (2020). Self-Harm Statistics and Facts.

https://www.therecoveryvillage.com/mental-health/self- harm/related/self-harm-statistics/ [2020-09-30]

*Perboell, P. W., Hammer, N. M., Oestergaard, B., & Konradsen, H. (2015). Danish emergency nurses' attitudes towards self-harm – a cross-sectional study.

International emergency nursing, 23(2), 144–149. Doi:

https://doi.org/10.1016/j.ienj.2014.07.003

Polit, D.F. & Beck, C.T. (2017). Nursing research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. 10. uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer.

*Rees, N., Porter, A., Rapport, F., Hughes, S., & John, A. (2018). Paramedics' perceptions of the care they provide to people who self-harm: A qualitative study using evolved grounded theory methodology. PloS one, 13(10), e0205813. Doi:

https://doi.org/10.1371/journal.pone.0205813

*Rissanen, M., Kylmä, J., & Laukkanen, E. (2011). Self‐mutilation among finnish

adolescents: Nurses' conceptions. International Journal of Nursing Practice, 17(2), 158–165. Doi:10.1111/j.1440-172X.2011.01921.x

SFS 2017:30. Hälso- sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet.

Socialstyrelsen (2019-09-25). Statistik om skador och förgiftningar behandlade i sluten vård 2018. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint- dokument/artikelkatalog/statistik/2019-9-6342.pdf [2019-11-25].

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (2015). Erfarenheter och

upplevelser av bemötande och hjälp bland personer med självskadebeteende.

https://www.sbu.se/ [2020-09-24].

(28)

28 Walker, J., Payne, S., Ley, T. & Jarrett, N. (2012). Psychology for nurses and the caring

professions. 4. uppl. London: Open University Press

(29)

29

Bilaga 1 – Artikelmatris CINAHL

Författare, årtal och land

Syfte Metod Huvudresultat

Paramedics perceptions of the care they provide to people who self-harm: A qualitative study using evolved grounded theory methodology.

Rees, Porter, Rapport, Hughes & John.

2018

Storbritannien

Utforska

ambulanssjukvårdares uppfattningar av att vårda patienter som har ett självskadebeteende, samt att skapa en teori utifrån dessa uppfattningar.

Studiens metod: Kvalitativ studie.

Metod för datainsamling: Semi-strukturerade intervjuer.

Urval: Strategiskt urval användes där 11 ambulanssjukvårdare ingick i studien.

Metod för dataanalys Evolved Grounded Theory användes som metod för dataanalys.

I resultatet framkommer 6 olika kategorier varav en kategori döptes till ”Antaganden och värderingar”.

Under denna kategori framkommer både positiva och negativa attityder mot patienter med

självskadebeteende bland ambulanspersonalen.

Ambulanspersonalen uppger även att viss stigmatisering förekommer.

Emergency department staff attitudes toward people who self-harm:

exploring the influences of norms and identity.

Artis & Smith

Undersöka hur sociala faktorer som normer och gruppidentitet influerar akutvårdspersonalens attityd mot personer med

självskadebeteende.

Studiens metod: Kvalitativ studie.

Metod för datainsamling: Semi-strukturerade intervjuer.

Urval: Bekvämlighetsurval användes där 10 akutvårdspersonal ingick i studien.

Metod för dataanalys: En tematisk analys metod användes som metod för dataanalys.NVivo användes för att analysera data.

Det framkommer att från personalen att attityder gentemot patienter med självskadebeteende var varierande.

Deltagarna uppgav dock att de upplevde att deras kollegor hade en mer negativ attityd mot personer med självskadebeteende än vad de själva hade.

References

Related documents

Instead of covering too large of a scope of game engines the time instead has been spent on a smaller scope to get a better understanding on how separate game engines handle the

Empirical P-R studies have long applied a separate test for market equilib- rium in which a firm’s return on assets (ROA) replaces total revenue as the dependent variable in

It also suggests that they display four major rhetorical shifts: from an economic rationale to a social and cultural approach; from studies of a welfare state based on

Författarna till denna studie valde att diskutera två av fynden: Känslor -, och avsaknad av tillräcklig kompetens - faktorer som påverkar vårdpersonalens attityder till

Sjuksköterskor med högre utbildning samt de som deltagit i internutbildningar hade en mer positiv attityd till suicidala patienter (Sun et al., 2005) än de som inte deltagit i någon

ytbeläggningar för att uppnå ett skyddande lager på utsatta delar av de marina drivlinorna som propelleraxlar, drivaxlar till vattenjetaggregaten, propellrar, impellrar och även

Tekniken används på i stort sett alla bränslen som är fuktiga och/eller innehåller hög andel väte som kan bilda vattenånga vid förbränningen (t.ex. En

Detta påvisar även tidigare forskning, där negativa erfarenheter av vården leder till att patienter inte söker hjälp och risken för att fastna i beteendet kan då öka vilket orsakar