Hög lägstalön lönar sig

Hög lägstalön lönar sig

Handels utredningsgrupp Februari 2013

Lägstalönens betydelse för ett ekonomiskt och socialt hållbart samhälle

Agneta Berge

Handels utredningsgrupp Mars 2013

Sammanfattning

Arbetslösheten i Sverige är hög, ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på alarmerande nivåer och det är långt kvar till målet om full sysselsättning. Den svenska lägstalönen är hög relativt många länders lägstalön, och flera menar att det är en orsak till Sveriges arbetsmarknadsproblem. Krav på att lägstalönen ska sänkas har kommit som följd.

Utifrån litteraturen kring lägstalöner går det dock inte se att detta vore en effektiv åtgärd. Studier av lägstalönens sysselsättningseffekt fångar ofta kortsiktiga effekter på mikronivå, och resultaten är svåra att generalisera. Även om det inte råder konsensus i frågan, tyder en del på att direkt berörda individer kan förlora sina jobb när lägstalönen höjs. Men det förefaller oklart vad som händer sen. Får de nya jobb, eller blir de arbetslösa? Vad händer egentligen med aggregerad sysselsättningsgrad och arbetslöshet? Kunskapen kring långsiktiga mer allmänna jämviktseffekter är skral. Den lilla som finns indikerar att negativa aggregerade sysselsättningseffekter är tydligast på de minst reglerade arbetsmarknaderna. Internationell makrostatistik, i sin tur, låter inte påvisa att sänkt lägstalön vore en effektiv åtgärd mot Sveriges arbetsmarknadsproblem. Siffrorna indikerar ibland till och med motsatsen. Förklaringar till, och verktyg mot, Sveriges höga arbetslöshet och låga sysselsättningsgrad bör sökas någon annanstans än i lägstalönen.

En relativt hög lägstalön fyller däremot viktiga social- och näringspolitiska funktioner i ett samhälle, i synnerhet om den kombineras med ett antal institutioner som är centrala för den nordiska modellen, så som ambitiös omställningspolitik och en välfungerande partsmodell.

Särskilt i en arbetsintensiv låglönebransch som detaljhandeln, där priskonkurrens och hög personalomsättning är vanligt, där både kvinnor och unga är överrepresenterade och där många ligger runt en lägstalön, verkar en hög lägstalön löna sig. Där kan den bland annat bidra till att minska lönespridningen och till att förhindra utbredningen av extrema låglönejobb och arbetande fattiga, vilket blir tydligt när svensk och amerikansk detaljhandel jämförs. Lägstalönen är särskilt viktig för kvinnors och ungas levnadsvillkor och ekonomiska självständighet, eftersom de är överrepresenterade grupper inom svensk detaljhandel. Slutligen kan en relativt hög lägstalön bidra till ett omvandlingstryck och höjd produktivitet i detaljhandeln, och nordisk detaljhandel, med relativt hög lägstalön, tillhör mycket riktigt den mest produktiva i Europa.

Innehåll

Inledning ... 5

Hur hög är den svenska lägstalönen? ... 7

Den svenska lägstalönen i internationell jämförelse ... 8

Är sänkt lägstalön lösningen på arbetsmarknadsproblemen? ... 10

Lägstalön, sysselsättningsgrad och arbetslöshet – vad säger siffrorna? ... 10

Teorier om hur anpassning till höjd lägstalön går till ... 13

Empirisk forskning kring lägstalönen ... 14

Forskningens utmaningar ... 14

Internationell forskning ... 14

Anpassningsmekanismer och institutionella faktorer ... 15

Nordisk och svensk forskning ... 16

Sammanfattning av forskningsläget ... 17

Vilken betydelse har lägstalönen? ... 18

Den högproduktiva strategin ... 18

Produktivitet inom detaljhandeln ... 19

Arbetande fattiga, kvinnor och unga ... 19

Lönenivåer och lönespridning: Sverige vs. USA ... 20

Avslutning: lägstalönen och den nordiska modellen ... 23

Referenser ... 24

Datakällor ... 25

Appendix A... 26

Inledning

Nivån på lägstalönen¹ är ämne för ständig debatt, och en viktig fråga i varje avtalsrörelse. Särskilt ägnas mycket utrymme åt lägstalönens relation till sysselsättningen i allmänhet, och till ungdomsarbetslösheten i synnerhet.

Enligt de officiella måtten var i genomsnitt åtta procent arbetslösa i Sverige år 2012 och det talas om massarbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten låg samma år på i genomsnitt alarmerande 23,7 procent, och sysselsättningsgraden på 65,5 procent i åldern 15-74 år, samt 74,9 procent i åldern 16-64 år (SCB/AKU). Att minska arbetslösheten och öka sysselsättningsgraden är bland de viktigaste utmaningarna Sverige möter idag.

Bland andra Svenskt Näringsliv anser att en för hög lägstalön är orsaken till den höga svenska ungdomsarbetslösheten. De menar att arbetstillfällena minskar när lägstalönen höjs (se exempelvis Ceder 2012 och Lindgren & Kreicbergs 2012). OECD (2012) skriver i Economic Surveys Sweden att lägstalönen i Sverige utgör ett inträdeshinder på arbetsmarknaden för bland andra unga, och därför bör sänkas. Och trots att Sverige har en stark tradition av att politiska partier inte deltar i lönebildningen, som istället sköts av arbetsmarknadens parter, ville både Folkpartiet och Centerpartiet att lägstalönen skulle sänkas för bland andra ungdomar, i avtalsrörelsen 2012.

Men är Sverige ensamt om att ha en relativt hög lägstalön? Är verkligen sänkt lägstalön en väg till högre sysselsättning? Och vilken betydelse har egentligen relativt hög lägstalön för ett samhälle?

Eftersom lägstalönens nivå ofta står i fokus i debatten ägnas rapportens första del åt en komparativ studie av nivån på lägstalönen i Sverige och ett antal andra länder. Särskild uppmärksamhet i debatten brukar ägnas lägstalönen inom delar av privat tjänstesektor, så som detaljhandeln och hotell- och restaurangbranschen. Dock studeras ofta minimilönebett² konstruerade med genomsnittslön för industrin alternativt för ekonomin i sin helhet. I denna studie studeras istället minimilönebett relativt en av privat tjänstesektors stora yrkesgrupper i allmänhet, och i detaljhandeln i synnerhet, nämligen arbetare i service- och försäljningsyrken.

Rapportens andra del ägnas åt lägstalönens relation till sysselsättningsgraden och arbetslösheten.

Åt vilket håll pekar siffrorna? Hur beskriver teorier denna relation? Vad säger forskningen, internationellt, i Norden och i Sverige? Kan sänkt lägstalön vara en verkningsfull åtgärd för att sänka arbetslösheten och höja sysselsättningsgraden i Sverige?

Rapportens tredje och sista del behandlar de funktioner en relativt hög lägstalön kan tänkas ha i ett samhälle. Ett särskilt fokus sätts på detaljhandeln, i egenskap av att vara en sektor där lägstalönens betydelse blir särskilt framträdande. En jämförelse görs också mellan Sverige och USA, utifrån vilken roll lägstalönen kan tänkas ha för lönespridning och lönenivåer i detaljhandeln.

1 Lägstalön är den reglerade lägsta lön en viss person garanteras. I kollektivavtalssammanhang benämns dessa som minimilöner, men i den allmänna debatten har begreppet lägstalöner kommit att bli dominerande, varför detta begrepp används i denna rapport. Ibland används också begreppet ingångslöner. Det är dock något oprecist, eftersom lägstalönen nödvändigtvis inte är en ingångslön.

För många avtalsområden har det dock denna karaktär i praktiken.

2 Om lägstalönen divideras med en genomsnittslön erhålls en kvot som kallas minimilönebett.

Minimilönebett används ofta i forskning och andra sammanhang som ett relativt mått på hur hög en lägstalön är och namnet avspeglar att måttet visar hur högt upp i lönefördelningen lägstalönen "biter".

Rapporten använder sig av ett antal statistiska instrument för att undersöka orsakssamband. För att kunna fastställa om en oberoende variabel, som kallas (X), påverkar en beroende variabel, som kallas (Y), behövs i allmänhet avancerade ekonometriska analysverktyg och flera variabler som kan tänkas påverka (Y), dessa kallas för (Z), bör ingå i analysen. Men för att veta om det är värdefullt att genomföra sådana mer avancerade tester är det rimligt att först testa om det verkar troligt att något orsakssamband alls förligger mellan enbart (X) och (Y), med enklare metoder och utan några fler variabler (Z). Det är sådana tester som genomförs i denna studie.

Rapporten klarlägger med andra ord inga kausala förhållanden, utan kan enbart visa på resultat som ligger i linje eller inte med en tes, och som kan indikera vilka typer av studier som är intressanta att fördjupa och vilka hypoteser som är rimliga att formulera.

Framförallt förekommer tre statistiska instrument i denna rapport:

Regressionslinje: i en del diagram visas en regressionslinje, som är den linje som bäst sammanbinder observationerna i diagrammet. Lutningen på regressionslinjen visar åt vilket håll sambandet mellan (X)-variabeln och (Y)-variabeln verkar gå.

t-värden: bredvid diagram med en regressionslinje visas ett t-värde, som visar hur starkt, eller signifikant, det statistiska sambandet i diagrammet kan anses vara. Ju större t-värdet är i absoluta tal, desto starkare är sambandet.

Statistisk signifikans ( ): utifrån t-värdet beräknas den högsta nivå man kan säga att resultatet är statistiskt signifikant på. De konventionella signifikansnivåerna är 90-procentsnivån ( , 95-procentsnivån ( , 99-procentsnivån ( , eller högre. En statistisk signifikans på 90 procent är dock en relativt svag signifikans i de analyser som görs i denna studie. Om resultaten är statistiskt signifikanta på 95-procentsnivån eller över kan man dock anse att ett statistiskt samband, eller en samvariation, kan föreligga.

Hur hög är den svenska lägstalönen?

Nivån på lägstalönen är flitigt debatterad, och särskild fokus brukar ägnas nivån på lägstalönen i sektorer där den bedöms ha extra stor betydelse, för att exempelvis en stor andel anställda ligger på en lägstalön där. Som bland andra Konjunkturinstitutet (2010) konstaterar är hotell- och restaurangbranschen samt detaljhandeln sådana sektorer. Givet studiens omfattning inkluderas dock endast detaljhandeln i denna rapport.

Lägstalöner regleras antingen i lag, via kollektivavtal eller genom en kombination av de båda systemen. I de flesta länder är lägstalöner huvudsakligen reglerade i lag, medan de är huvudsakligen reglerade i kollektivavtal i Danmark, Finland, Island, Italien, Makedonien, Norge, Schweiz, Sverige, Tyskland och Österrike (Skedinger, 2008).

Lägstalöner kan differentieras på ett antal parametrar, så som näringsgren, yrke, ålder, erfarenhet, utbildning och bostadsområde. Differentieringen är i allmänhet mycket kraftigare när lägstalönerna är kollektivavtalade än när de är lagstadgade, eftersom partsmodellen ger större förhandlingsutrymme och möjlighet att anpassa regleringar till specifika förutsättningar.

Kollektivavtalade lägstalöner samlas därför sällan i en internationell databas och är därmed relativt svårare att få tag på. Mig veterligen har ingen studie inkluderat samtliga länder med kollektivavtalade lägstalöner, varför en sådan är önskvärd. Men med hänsyn till nämnda svårigheter, inkluderas endast de nordiska länderna, av länderna med kollektivavtalande lägstalöner, i denna studie. De nordiska länderna brukar i sin tur inkluderas i varierande grad i studier på lägstalöner, och mig veterligen har ingen tidigare studie omfattat samtliga.

Bara inom detaljhandeln fastställdes år 2012 sju lägstalöner i Sverige, nio i Norge, 13 i Danmark, 15 på Island och hela 26 stycken i Finland. Studiens urval bland dessa lägstalöner guidas av att det framförallt är två grupper som är relevanta att fånga upp. Å ena sidan det större antalet anställda, nämligen vuxna. Lägstalönen för vuxna är densamma oavsett om en 30-åring, 42-åring, 51-åring och så vidare nyanställs. Därmed avses även ofta personer med försörjningsansvar, varför deras lön blir särskilt viktig. Å andra sidan majoriteten av de unga, för att knyta an till debatten om lägstalönens betydelse för ungdomsarbetslösheten.

För att fånga dessa båda grupper kan samma lägstalön användas i Finland, Danmark, Sverige, på Island samt för de lagreglerade lägstalönerna. I länder med lagreglerade lägstalöner finns ibland regionala lägstalöner, som ligger över den nationella. Så är exempelvis fallet i USA. Trots detta används den nationella lägstalönen i denna rapport eftersom den är mest allmängiltig.³ Endast i Norge, där den högsta åldern i åldersdifferentieringen är 25 år, bör två olika lägstalöner användas för att fånga upp dels vuxna, dels unga. I denna rapport används således den lägstalön som dels en vuxen, dels en ung arbetare utan erfarenhet som bor i en storstad är garanterad inom detaljhandeln. Se appendix A för redogörelse för de grupper inom respektive kollektivavtal som ingår i studien.

För att få en god uppfattning om nivån på lägstalönen bör både absoluta och relativa nivåer studeras. Ett vanligt relativmått på lägstalönen är minimilönebettet, i vilket lägstalönen divideras med en genomsnittslön⁴. På så sätt ser man hur långt upp i lönefördelningen lägstalönen ”biter”,

3 Detta medför även att lägstalönen kan antas inte vara lägre än de redovisade för länder med lagreglerad lägstalön, vilket är en god utgångspunkt.

4 Minimilönebett kan även konstrueras med medianlön, istället för genomsnittslön. Medianlönen tar inte höjd för löneojämlikheter, vilket medför att minimilönebetten antagligen är genomgående lägre, och relativt än lägre i mer ojämlika länder, i denna studie, än i en studie som använder medianlön.

och minimilönebettet förekommer frekvent i studier på lägstalönens påverkan på sysselsättningen.

När internationella minimilönebett studeras används ofta en genomsnittslön för industrin eller för hela ekonomin, vilket ger dålig uppfattning om nivån på lägstalönen i detaljhandeln. Därför konstrueras här minimilönebett relativt genomsnittslönen för en arbetare i service- och försäljningsyrken, vilket är en viktig yrkesgrupp i privat tjänstesektor i allmänhet, och i detaljhandeln i synnerhet.

Den svenska lägstalönen i internationell jämförelse

För att ta reda på hur hög den svenska lägstalönen är, och huruvida det finns fler länder med relativt hög lägstalön, redovisas i tabell 1 både absoluta och relativa lägstalöner för 27 länder, för år 2010.⁵ De absoluta lägstalönerna avser heltid före skatt per månad för detaljhandeln i Norden, respektive nationella lagreglerade lägstalöner för heltid före skatt per månad för övriga länder.

Eftersom det råder olika prisnivåer i olika länder redovisas lägstalönerna i köpkraftskorrigerad⁶ svensk krona (SEK). Minimilönebetten har konstruerats med dessa lägstalöner, dividerade med genomsnittlig månadslön för heltid före skatt för arbetare i service- och försäljningsyrken.

Av de 27 länderna i tabellen har Sverige högst minimilönebett på 79 procent, tätt följd av Norge på 78 procent (vuxna) respektive 77 procent (unga). Även Finland, Frankrike, Slovenien, Luxemburg, Turkiet och Danmark har minimilönebett över 70 procent, vilket får anses vara relativt högt. I absoluta tal återfinns samma fyra nordiska länder bland de fem med högst lägstalön. Även Luxemburg och Nederländerna har relativt höga lägstalöner i absoluta tal. Island skiljer sig något från övriga nordiska länder vad gäller rankingen av lägstalönen.⁷

5 Eurostat publicerar data på lägstalöner för senare år än 2010, men de publicerar inte den lönestrukturstatistik som krävs för att konstruera minimilönebetten för senare år än 2010. Därför används lägstalöner för år 2010, de senaste uppgifterna för året.

6 Att det råder olika köpkrafter betyder att det som kan köpas för en krona i Sverige är inte nödvändigtvis samma som kan köpas för motsvarande en krona i till exempel Norge eller Polen.

7 En djupare diskussion kring skillnader och likheter mellan nordiska länder återfinns inom ramen för en nordisk utredning som publiceras av Handelsanställdas förbund år 2013.

Tabell 1. Lägstalön för heltid före skatt per månad i köpkraftskorrigerad SEK, samt relativt genomsnittlig månadslön för heltid före skatt för arbetare i service- och försäljningsyrken (minimilönebett), år 2010

Land Minimilönebett Lägstalön

Sverige* 79% 17 325

Norge vuxna* 78% 21 503

Norge unga* 77% 21 026

Finland* 72% 15 888

Frankrike 72% 14 220

Slovenien 71% 10 178

Luxemburg 71% 16 778

Turkiet 71% 6 265

Danmark* 71% 18 946

Portugal 67% 7 369

Litauen 66% 4 173

Island* 66% 10 715

Polen 64% 6 248

Nederländerna 64% 15 433

Storbritannien 63% 13 035

Irland 62% 14 388

Lettland 62% 4 123

Slovakien 61% 5 035

Belgien 60% 14 604

Malta 59% 9 925

Bulgarien 58% 2 833

Estland 56% 4 359

Rumänien 54% 2 840

Tjeckien 54% 4 933

Spanien 53% 8 927

Ungern 51% 4 818

Kroatien 49% 5 962

USA 37% 12 024

*Kollektivavtalad lägstalön

Källa: Eurostat, BLS, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), egna beräkningar. Köpkraftskorrigerad SEK/EURO årsgenomsnitt 2010: 11,726.

Sammantaget är den svenska lägstalönen hög i internationell jämförelse. Men den sticker inte ut som en ensam extremhög lägstalön, som det ibland kan framställs, utan är relativt jämnhög med ett antal andra lägstalöner. Dessa lägstalöner återfinns framförallt i Danmark, Finland, Norge och Luxemburg, men även i Frankrike, Slovenien och Turkiet vad gäller minimilönebett, och i Nederländerna vad gäller absoluta nivåer på lägstalönen. Det är dock mycket stor skillnad på svensk och exempelvis amerikansk lägstalön när minimilönebetten mäts, respektive svensk och exempelvis rumänsk och bulgarisk när absoluta nivåer mäts.

I Sverige råder mycket hög arbetslöshet, ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på alarmerande nivåer och det är långt kvar till målet om full sysselsättning. Flera menar att den relativt höga svenska lägstalönen är en av de huvudsakliga orsakerna bakom dessa problem. Stämmer det?

Och kan i sådana fall en sänkt lägstalön vara lösningen?

Är sänkt lägstalön lösningen på arbetsmarknadsproblemen?

De stora utmaningarna på den svenska arbetsmarknaden idag rör som sagt såväl arbetslöshet som sysselsättningsgrad, och lägstalönen brukar relateras till båda problemen.⁸ I detta avsnitt undersöks om det finns något stöd för tesen att en höjd lägstalön påverkar arbetslöshet och sysselsättningsgrad negativt, och om en sänkt lägstalön kan vara en kraftfull åtgärd mot de sysselsättnings- och arbetslöshetsproblem Sverige har idag. Först studeras internationell statistik kring sysselsättningsgrad och arbetslöshet, tillsammans med minimilönebetten ovan. Sedan undersöks denna tes med utgångspunkt i dels teori, dels tidigare forskning.

Lägstalön, sysselsättningsgrad och arbetslöshet – vad säger siffrorna?

Studiens statistiska instrument (som beskrivs inledningsvis i rapporten) möjliggör som sagt inte kausala slutsatser. Detta avsnitt visar alltså inte om eller hur lägstalönen verkligen påverkar arbetslösheten alternativt sysselsättningsgraden. Däremot kan statistiken ligga i linje eller inte med den tes som undersöks.

De två första diagrammen behandlar sysselsättningsgrad respektive arbetslöshet för hela arbetskraften (15-64 år) år 2010 och de två senare diagrammen behandlar motsvarande men för unga (15-24 år). Sammantaget ingår 27 länder i studien.⁹ Givet tesen som undersöks så förväntas ett negativt samband mellan lägstalön och sysselsättningsgrad, alltså att ju högre minimilönebettet är, desto lägre är sysselsättningsgraden. Tvärtom förväntas ett positivt samband mellan lägstalön och arbetslöshet, alltså att ju högre minimilönebettet är, desto högre är arbetslösheten.

Diagram 1 visar sambandet mellan sysselsättningsgrad i hela arbetskraften och minimilönebett.

Regressionslinjen har en positiv lutning, vilket innebär att ju högre minimilönebettet är, desto högre tenderar sysselsättningsgraden att vara. Resultatet är inte det förväntade, och ligger alltså inte i linje med den studerade tesen. Resultatet är dessutom statistiskt signifikant på 95- procentsnivån, vilket snarare pekar på att sambandet skulle kunna vara det motsatta.

8 Befolkningen delas upp i de som är i arbetskraften och de som inte är i arbetskraften. Arbetskraften i sin tur delas upp i sysselsatta och arbetslösa. Sysselsättningsgraden är andelen sysselsatta i relation till hela befolkningen, medan arbetslöshet är andelen arbetslösa i relation till arbetskraften.

9 Inom statistiska studier går det i allmänhet att uttala sig säkrare ju fler observationer som inkluderas.

I de statistiska analyserna i denna studie ingår 27 observationer (enskilda länder). Tumregeln inom statistik är att 30 observationer ska användas för ett statistiskt säkerställt resultat.

Diagram 1. Sysselsättningsgrad (15-64 år) och minimilönebett år 2010

Källa: Eurostat, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), egna beräkningar

Diagram 2 visar sambandet mellan minimilönebett och arbetslöshet i hela arbetskraften.

Regressionslinjen har en negativ lutning, vilket innebär att ju högre minimilönebettet är, desto lägre tenderar arbetslösheten att vara. Sambandet är dock endast statistiskt signifikant på 90- procentsnivån vilket får anses vara relativt svagt, men likväl ligger resultatet inte i linje med tesen att sänkt lägstalön vore en kraftfull åtgärd mot arbetslösheten i Sverige

Diagram 2. Arbetslöshet för hela arbetskraften (15-64 år) och minimilönebett år 2010

Källa: Eurostat, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), OECD, egna beräkningar

Diagram 3 och 4 berör frågan kring lägstalönen och riskgrupper på arbetsmarkanden. Även om inte alla unga är lågproduktiva och inte alla lågproduktiva är unga, så brukar unga ofta studeras som en relativt lågproduktiv grupp som berörs av lägstalönen mer direkt än andra.

Diagram 3 visar sambandet mellan sysselsättningsgraden för unga och minimilönebetten.

Regressionslinjen har positiv lutning, vilket indikerar att ju högre minimilönebett, desto högre 0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

0% 20% 40% 60% 80% 100%

Sysselsättningsgrad (15-64 år)

Minimilönebett

0,0%

5,0%

10,0%

15,0%

20,0%

25,0%

0% 20% 40% 60% 80% 100%

Arbetslöshet (15-64 år)

Minimilönebett

tenderar ungas sysselsättningsgrad att vara. Dock är resultatet inte statistiskt signifikant på några konventionella nivåer, vilket innebär att det inte går att se om något samband alls föreligger mellan minimilönebett och ungas sysselsättningsgrad. Inte heller här ligger således resultaten i linje med vad som förväntas utifrån den undersökta tesen.

Diagram 3. Sysselsättningsgrad för unga (15-24 år) och minimilönebett år 2010

Källa: Eurostat, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), egna beräkningar

Slutligen studeras sambandet mellan minimilönebett och ungdomsarbetslöshet, i diagram 4.

Enligt tesen bör förhållandet vara att ju högre minimilönebettet är, desto högre är ungdomsarbetslösheten. Den negativa lutningen på regressionslinjen indikerar motsatsen, nämligen att ju högre minimilönebettet är, desto lägre tenderar ungdomsarbetslösheten att vara.

Resultatet är dock endast svagt statistiskt signifikant, på 90-procentsnivån.

Diagram 4. Ungdomsarbetslöshet (15-24 år) och minimilönebett år 2010

Källa: Eurostat, Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.), OECD, egna beräkningar 0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

0% 20% 40% 60% 80% 100%

Sysselsättningsgrad unga (15-24 år)

Minimilönebett

0,0%

5,0%

10,0%

15,0%

20,0%

25,0%

30,0%

35,0%

40,0%

45,0%

0% 20% 40% 60% 80% 100%

Ungdomsarbetslöshet (15-24 år)

Minimilönebett

Sammantaget har sambandet mellan minimilönebett och sysselsättningsgrad respektive arbetslöshet analyserats i fyra olika diagram, och med fyra enkla regressioner. Ingen av analyserna ger resultat som stödjer tesen att en höjd lägstalön påverkar sysselsättningsgraden eller arbetslösheten negativt, och att sänkt lägstalön skulle vara en effektiv sysselsättnings- och arbetslöshetsåtgärd. Resultaten bekräftar också därmed Kristoffer Arvidsson Thonängs (2011) liknande analyser. Analysen på sysselsättningsgraden för hela arbetskraften indikerar till och med att det motsatta sambandet kan föreligga.

Teorier om hur anpassning till höjd lägstalön går till

I den enklast möjliga nationalekonomiska modellen, ”perfekt konkurrens”, antas transaktionskostnader, förhandlingsstyrka och vanligt förekommande institutioner som a-kassa och anställningsskydd inte existera. Företagen verkar vid sin maximala produktivitet och den fria marknaden antas driva fram just den lön som motsvarar arbetstagarens marginalproduktivitet, så att det råder full sysselsättning när arbetsmarknaden är i jämvikt. Om lägstalönen höjs så att den är högre än jämviktslönen, så är en vanlig utgångspunkt att arbetstagare anpassar sig till den högre lönen genom att öka sitt arbetsutbud, samtidigt som arbetsgivaren anpassar sig genom att minska sin efterfrågan på arbetskraft. I detta scenario uppstår arbetslöshet och minskad sysselsättning vid höjd lägstalön, och denna utgångspunkt ligger ofta bakom tesen att sänkt lägstalön vore en kraftfull sysselsättningsåtgärd.

Det är dock möjligt, även inom ramen för perfekt konkurrensmodellen, att tänka sig att arbetsgivaren har fler sätt att anpassa sig på än genom att minska antalet anställda eller antalet arbetade timmar. Exempelvis kan arbetsgivaren också minska andra personalrelaterade kostnader eller höja priset för kunden.

Men eftersom perfekt konkurrensmodellen bygger på ett antal ganska starka antaganden om verkligheten, är det intressant att titta på hur arbetsgivares och arbetstagares anpassning till höjd lägstalön ser ut i modeller med andra typer av antaganden.

John Schmitt (2013) beskriver den institutionella modellen. I den råder det inte perfekt konkurrens, företagen verkar inte vid sin maximala produktivitet, teknologiska och psykosociala faktorer tillåts påverka produktivitet och det finns en institutionell och social kontext runt företaget. Denna institutionella approach till arbetsmarknaden öppnar för fler anpassningsmöjligheter. De viktigaste rör antagligen produktivitet, eftersom modellens antaganden möjliggör för höjd lägstalön att vara ett incitament för att förbättra produktiviteten.

Sådana produktivitetshöjande åtgärder från arbetsgivarens sida kan handla om att höja de anställdas prestationsförmåga eller att ersätta lågproduktiva arbetsuppgifter med mer högproduktiva arbetsuppgifter. Arbetstagaren å sin sida kan tänkas börja arbeta mer effektivt antingen för att göra sig värd den högre lönen och behålla sitt jobb, eller på grund av reciprocitet.

Inom ramen för den institutionella modellen är det även möjligt att tänka sig att låginkomsttagares relativt höga marginella konsumtionsbenägenhet, gör att en förstärkning av deras konsumtionsförmåga agerar ett slags ekonomiskt stimulus, som ökar efterfrågan på företagets varor eller tjänster och på så sätt väger upp för en del av de ökade lönekostnaderna.

I den dynamiska monopsonimodellen, som också beskrivs av Schmitt (2013), antas arbetsgivare ha så pass stor förhandlingsstyrka relativt arbetstagare att lönen ligger under nivån för arbetstagarens marginalproduktivitet. Här antas även friktioner vid arbetssökande finnas, vilket ger upphov till kostnader för både arbetstagare och arbetsgivare. Om lägstalönen höjs antas arbetstagare anpassa sig genom att söka jobb i högre utsträckning, eftersom det nu lönar sig

relativt mer, givet sökkostnaderna. Arbetstagare förväntas även anpassa sig genom att lämna sitt arbete i lägre utsträckning, och därmed minska rekryteringskostnaderna för arbetsgivaren.

Sammantaget ger den vanligaste utgångspunkten i perfekt konkurrensmodellen stöd för att en höjd lägstalön kan orsaka arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad, varpå en sänkt lägstalön kan vara en möjlig lösning. Men teorierna är långt ifrån entydiga och samtliga modeller lämnar utrymme för anpassningsmöjligheter till den höjda lägstalönen som inte involverar ökad arbetslöshet eller minskad sysselsättningsgrad.

Empirisk forskning kring lägstalönen

Forskningens utmaningar

Forskningen kring lägstalönens påverkan på sysselsättningsgrad och arbetslöshet möter ett antal utmaningar. Till att börja med görs många studier på naturliga experiment, alltså på hur sysselsättningen har påverkats när lägstalönen har förändrats i verkligheten. Men som Schmitt (2013) beskriver, är många sådana studier svåra att generalisera utifrån, eftersom även det mest perfekta experimentet kommer att lida av slumpmässiga avvikelser. Dessa gör att utfallen i enskilda studier kommer att vara distribuerade runt det sanna värdet av lägstalönens effekt på sysselsättningen, och ibland visa effekter som är större än och ibland mindre än den sanna.

Vidare slår antagligen effekterna av institutionella förändringar, så som förändrad nivå på lägstalönen, igenom med fördröjning. Det är därför svårt att utvärdera effekten av en förändrad lägstalön och många studier fångar kortsiktiga effekter på mikronivå, vilket David Neumark och William Waschers (2006) genomgång av 102 studier på ämnet bekräftar.

Sysselsättningseffekterna för en specifik grupp (till exempel alla unga) eller i en hel ekonomi speglar därför nödvändigtvis inte de som uppmäts i studier, och kunskapen kring långsiktiga mer allmänna jämviktseffekter är tunn. Det bör också understrykas att det i allmänhet är just sysselsättning (absoluta tal) som estimeras i mikrostudier, eller rättare sagt jobbseparationer¹⁰, och varken sysselsättningsgrad eller arbetslöshet (relativa tal). Det finns dock undantag, och nedan presenteras en studie som dels mäter sysselsättningsgrad, dels fångar aggregerad effekt för en hel grupp på arbetsmarknaden (unga).

Dessutom är det så att även om kravet som höjs från exempelvis Folkpartiet och Centerpartiet är att lägstalönen ska sänkas, så har i praktiken den mesta forskningen ägnats åt att estimera en höjd lägstalöns effekt på sysselsättningen. Anledningen är att lägstalöner höjs oftare än de sänks, varför flest naturliga experiment möjliggör sådana studier. Forskningsläget ger alltså främst underlag för en slutsats i frågan höja eller inte höja lägstalönen. Det är oklart om sysselsättningseffekten av höjd lägstalön är spegelbilden till den av sänkt lägstalön, och det är möjligt att arbetsgivare reagerar olika på ökade respektive minskade kostnader. En slutsats i frågan sänka eller inte sänka lägstalönen bör därför dras med försiktighet utifrån forskning som är gjord på höjd lägstalön.

Internationell forskning

Förutom att den stora majoriteten av forskningen har gjorts på sysselsättningseffekten av höjd lägstalön, så är dessutom en dominerande andel gjord på USA, och bland de 102 studier Neumark och Wascher (2006) går igenom är alla utom en är gjorda på länder med lagstadgad

10 Jobbseparation är ett begrepp som används inom litteraturen för att beskriva att en individ separeras från sin sysselsättning. I dagligt är det samma sak som att en person förlorar sitt jobb.

lägstalön. Denna fördelning speglar rätt väl det internationella forskningsläget kring relationen mellan lägstalön och sysselsättning.

En studie som trots allt har lyckats fånga sysselsättningseffekten av sänkt lägstalön är Abowd et al. (2000), som jämför Frankrike och USA. Då den nominella lägstalönen länge stod still i USA, samtidigt som USA upplevde inflation, kan studien mäta effekten av en reallönesänkning. De estimerar sysselsättningseffekten för unga (under 31 år) och finner att den realt sänkta lägstalönen i USA hade positiva sysselsättningseffekter bland unga som direkt påverkades av lägstalönen. Som förklaras mer utförligt nedan bör dock slutsatser från en studie baserad på data från USA tillämpas på Sverige med stor försiktighet.

Mängden studier som har gjorts på sysselsättningseffekten av höjd lägstalön är närmast enorm, men utan konsensus om precis hur relationen mellan lägstalön och sysselsättning ser ut. Ungefär två tredjedelar av de 102 studier som Neumark och Wascher (2006) går igenom indikerar att höjd lägstalön ger negativ sysselsättningseffekt för lågproduktiva grupper eller grupper som direkt berörs av lägstalönen, medan resterande tredjedel påvisar positiv alternativt ingen effekt. Ett antal av studierna uppvisar dock inte statistiskt signifikanta resultat.

Neumark och Wascher pekar ut 33 av de 102 studierna som mer trovärdiga, om än inte alltid med statistiskt signifikanta resultat, varav sammantaget 28 studier indikerar att en höjd lägstalön ger en negativ sysselsättningseffekt för dessa riskgrupper. Hur stor denna negativa effekt är varierar dock mellan studierna, och Neumark och Wascher visar att en vanligt förekommande slutsats är att lågproduktiv arbetskraft ersätts med mer högproduktiv sådan vid en höjning av lägstalönen, varför total sysselsättningseffekt inte heller nödvändigtvis är lika stor som den redovisade.

För att möta problemet med generaliserbarhet från separata studier kan metastudier göras, vilket är studier på studier, som använder särskilda statistiska tekniker för att lägga ihop resultaten av ett stort antal separata analyser. I Hristos Doucouliagos och T. D. Stanleys metastudie finner de att de mest precisa statistiska estimaten i de studierna som har lagts ihop är samlade nära en nolleffekt på ungas sysselsättning av höjd lägstalön i USA (refererad i Schmitt 2013). Ytterligare en metastudie, gjord av Paul Wolfson och Dale Belman, hittar inga statistiskt signifikanta negativa sysselsättningseffekter av höjd lägstalön i USA (refererad i Schmitt 2013).

Anpassningsmekanismer och institutionella faktorer

Utifrån denna empiriska forskning är det rimligt att tro att relationen mellan sysselsättning och lägstalön inte är så enkel som perfekt konkurrensmodellen kan ge intryck av. Studier refererade i Schmitt (2013) och Neumark och Wascher (2006) indikerar att arbetstagare men kanske framförallt arbetsgivare använder sig av även andra anpassningsmöjligheter till höjd lägstalön, än de som direkt påverkar sysselsättningsgrad och arbetslöshet negativt. Schmitt (2013) pekar mycket riktigt även på att det finns visst belägg för att anpassningar sker framförallt i form av förbättrad effektivitet i organisationen, viss prisökning för kunder, lönesammanpressning och minskad personalomsättning.

Som den institutionella modellen indikerar, är det dessutom rimligt att tro att den institutionella kontexten överlag påverkar utfallet av höjd lägstalön. Neumark och Wascher (2004) tar fasta på detta och undersöker lägstalönens och ett antal arbetsmarknadsinstitutioners relation till ungas (15-24 år) sysselsättningsgrad i 17 OECD-länder, under tidsperioden 1975-2000. Detta är en av få makrostudier som gjorts och som därmed ger någon kunskap om effekten på aggregerad sysselsättning för en grupp (här: unga), istället för på sysselsättningen för enbart de som direkt

berörs av lägstalönen. Resultaten visar i allmänhet att slutsatserna kring lägstalönens effekt på sysselsättningen i ett land inte bör appliceras rakt av på ett annat land, i synnerhet inte om de två ländernas arbetsmarknadsinstitutioner skiljer sig åt.

Författarna drar även slutsatsen att negativa sysselsättningseffekter av höjd lägstalön är tydligast i de länder som har de minst reglerade arbetsmarknaderna. Även om direkt kausala relationer är oklara, pekar resultaten på att en höjd lägstalöns negativa sysselsättningseffekter för unga dämpas eller försvinner i en institutionell miljö som karaktäriseras av hög anställningstrygghet, aktiv arbetsmarknadspolitik och hög arbetsstandard¹¹. Om den institutionella miljön istället karaktäriseras av svag anställningstrygghet, passiv arbetsmarknadspolitik och låg arbetsstandard, så ser det ut som att negativa sysselsättningseffekter snarare förvärras. Neumark och Wascher placerar Sverige i den förstnämnda kategorin, och USA i den sistnämnda. Slutsatser i studier gjorda med amerikansk data bör alltså med stor försiktighet tillämpas på Sverige.

Neumark och Wascher menar att även den institutionella miljön kring själva lägstalönen spelar roll för utfallet. Resultaten indikerar att negativa sysselsättningseffekter dämpas i en kontext med särskilda lägstalöner för unga, samt med kollektivavtalade istället för lagreglerade lägstalöner.

Det senare är särskilt intressant i ljuset av dominansen av studier på lagbestämda lägstalöner. I en kontext där lägstalönerna differentieras på subnationell nivå estimeras tvärtom negativa sysselsättningseffekter förvärras. I Sverige förekommer de två första förhållandena; det finns särskilda lägstalöner för unga och de är kollektivavtalade. Vad gäller det tredje förhållandet, så förekommer sådan differentiering i Sverige om med subnationell nivå avses olika lägstalöner för olika branscher, medan sådan differentiering inte förekommer om med subnationell nivå avses regionnivåer inom samma bransch.

Det är dock rimligt att tänka sig att sysselsättningseffekterna varierar beroende på om lägstalöner differentieras på subnationell nivå genom kollektivavtal eller via lag, då arbetsmarknadsparterna kan förväntas besitta mer information om respektive subnationell nivå än lagfattare i allmänhet.

Men ingen sådan interaktionseffekt testas för i denna studie.

Nordisk och svensk forskning

Med hänsyn till att den institutionella kontexten verkar spela roll för lägstalönens relation till sysselsättningen blir det särskilt relevant att söka kunskap i studier som är gjorda dels i kontexter som liknar Sveriges, så som i övriga nordiska länder, dels i Sverige självt. I linje med forskningsläget kring lägstalön och sysselsättning så är dock relativt få studier på temat gjorda i Norden.

I Danmark uppmättes negativa sysselsättningseffekter av höjd lägstalön under 1970-talet (Albaek

& Ströjer Madsen 1987, refererad i Skedinger 2008), medan man i Norge fann mycket små sysselsättningseffekter av höjd lägstalön (Askildsen, Lommerud, Nilsen & Salvanes 2000, refererad i Skedinger 2008).

Även i Finland har en studie gjorts. Mellan 1993 och 1995 kunde företag betala mindre än lägstalönen för unga arbetare i Finland, och Petri Böckerman och Roope Uusitalo (2007) studerar vilken effekt detta fick på ungas sysselsättning och lön. Trots en mycket hög ungdomsarbetslöshet så sjönk inte lönen så mycket som kunde ha förväntats. Böckerman och Uusitalo menar att en anledning kan vara att arbetsgivare inte vill betala långt under lägstalönen,

11 Baserat på ett OECD-index som väger samman hur rigid regleringen är kring arbetstider, arbetsgivares möjlighet att använda flexibla anställningsformer, samt arbetstagares fackliga rättigheter.

rädda för att en orättvis lön kan ha negativ inverkan på arbetsinsatsen. Böckerman och Uusitalo konstaterar även att inga positiva sysselsättningseffekter kunde uppmätas.

I Sverige har Per Skedinger (2002) studerat sysselsättningseffekten av höjd lägstalön inom hotell- och restaurangbranschen. Han konkluderar att höjd lägstalön ger viss negativ sysselsättningseffekt för direkt berörda grupper, men resultaten tillåter inga slutsatser kring den totala sysselsättningen för unga eller för alla på arbetsmarknaden. Skedinger lyckas också fånga en sänkning av lägstalönen, från när åldersdifferentiering för lägre åldrar infördes. Han menar att resultaten för hur sänkt lägstalön i hotell- och restaurangbranschen påverkar sysselsättningen är för orobusta för att dra några tydliga slutsatser utifrån, även om sysselsättningseffekten verkar vara positiv för de som direkt berörs av sänkningen. En senare version av denna studie är den enda studien som är gjord specifikt på ett nordiskt land och med avtalsbestämda lägstalöner, som ingår i Neumark och Waschers (2004) gedigna litteraturgenomgång. Dock placeras den inte bland de 33 mer tillförlitliga studierna.

Skedinger (2011) studerar även hur höjd lägstalön inom detaljhandeln påverkar sysselsättningen för den grupp anställda som är direkt påverkad av förändringen i lägstalönen. Antalet arbetade timmar förändras inte vid en höjning, men en viss jobbseparation sker inom den berörda gruppen. Detta kan indikera att det i högre utsträckning är personer med deltidsanställning än heltidsanställning som separeras från sina jobb vid höjd lägsta lön. För unga ökar dock jobbseparation samtidigt som antalet arbetade timmar minskar. Skedinger visar också att sysselsättningen ökar i kontrollgruppen, som utgörs av ”medianarbetaren”, när lägstalönen höjs.

Resultatet tolkas som en substitution av lågproduktiv arbetskraft mot mer högproduktiv arbetskraft. Slutligen bör det understrykas att Skedinger inte studerar hur sysselsättningen för hela gruppen unga eller i hela ekonomin påverkas av den höjda lägstalönen.

Sammanfattning av forskningsläget

Sammantaget, utifrån både internationell, nordisk och svensk forskning, verkar framförallt viss jobbseparation kunna uppmätas för de av lägstalönen direkt berörda individer, vid en höjning av lägstalönen. Med andra ord fångas kortsiktiga effekter på mikronivå. Men arbetsgivare verkar också använda sig av andra anpassningsmekanismer till höjd lägstalön än enbart minskad efterfrågan på arbetskraft. En sådan verkar vara olika åtgärder för att höja produktiviteten i organisationen, vilket exempelvis den vanligt förekommande slutsatsen i både svensk och internationell forskning om att lågproduktiv arbetskraft ersätts med mer högproduktiv sådan tyder på. Det kan också konstateras att den institutionella miljön verkar spela roll för utfallet, vilket ger anledning att dels studera hur den institutionella kontexten i Sverige av idag samspelar med höjd lägstalön, dels med försiktighet applicera slutsatser från studier i ett land på ett annat.

Det förefaller emellertid mer oklart hur hela grupper på arbetsmarknaden, så som unga, och totala sysselsättningsgraden eller arbetslösheten i ekonomin påverkas, och substitutionen mellan olika grupper av arbetare indikerar att aggregerad sysselsättningseffekt kan vara mindre än den som ibland uppmäts i studier. Det tycks alltså inte vara så enkelt som att påstå att sänkt lägstalön kommer att öka sysselsättningsgraden och minska arbetslösheten. Det verkar inte ens vara så enkelt som att påstå att höjd lägstalön kommer att öka arbetslösheten och minska sysselsättningsgraden, varken i sin helhet eller för ungdomar. Med andra ord ger inte heller tidigare forskning stöd för tesen att det vore negativt för arbetslösheten och sysselsättningsgraden att höja lägstalönen, eller att sänkt lägstalön skulle få motsatt effekt.

Vilken betydelse har lägstalönen?

Debatten kring lägstalönen tenderar att handla mycket om relationen till sysselsättningen. Detta är olyckligt med tanke på att varken tidigare forskning eller internationell makrostatistik ger stöd åt tesen att en höjd lägstalön skulle påverka sysselsättningsgraden och arbetslösheten negativt, och att en sänkt lägstalön vore bra för svensk arbetsmarknad. En institution som lägstalönen påverkar nämligen givetvis även andra förhållanden i ett samhälle, som forskningen delvis indikerar, och den fyller viktiga funktioner som är värda att synas mer i den allmänna debatten, av såväl socialpolitisk som närings- och ekonomiskpolitisk karaktär. Att den svenska lägstalönen är relativt hög i ett internationellt perspektiv gör antagligen att dessa funktioner dessutom blir extra tydliga i Sverige.

Den högproduktiva strategin

En vanligt förekommande slutsats i forskning kring lägstalönen är alltså att höjd lägstalön leder till att lågproduktiv arbetskraft ersätts med mer högproduktiv sådan, och lägstalönen kan antagligen ha betydelse för företag i att anamma en högproduktiv strategi.

Genom att öka kostnaderna för de lägst avlönade arbetsuppgifterna kan nämligen ett omvandlingstryck skapas i ekonomin. De ökade kostnaderna skapar incitament för att effektivisera bort arbetsuppgifter med lågt förädlingsvärde, ta fram nya teknologiska och organisatoriska lösningar och förändra produktionens sammansättning. Så kan en ökad genomsnittlig produktivitet uppstå. Detta resonemang i sin helhet återfinns även exempelvis i Rickard Hellner och Fredrik Bergström (2006) samt i Dan Andersson och Albin Kainelainen (2004).

För sysselsättningen, arbetslösheten och antagligen även för det aggregerade välståndet, måste emellertid de som förlorat sin sysselsättning i denna strukturomvandling få ny, och gärna mer produktiv, sådan. Ett par aspekter är viktiga för att detta ska ske. Förutom en efterfrågepolitik som skapar nya jobb, så krävs det politik och förutsättningar för omställning. Antagligen inkluderar en sådan politik en generös arbetslöshetsförsäkring, för de som måste matchas med ett nytt jobb. Omställningspolitiken inkluderar antagligen även utbildningsinsatser för att öka arbetstagares produktivitet eller förändra deras kompetens. Sådana utbildningsinsatser krävs både i samhället i stort, exempelvis genom en god allmän skolgång som ger en jämnt fördelad och en hög lägsta produktivitet i befolkningen, och på den enskilda arbetsplatsen.

Vad gäller utbildning på arbetsplatsen uppstår dock ett koordineringsproblem mellan företag som i hög grad priskonkurrerar och där personalomsättningen är hög. För det enskilda företaget som vill utbilda sin personal kan detta vara riskfyllt att göra när personal i genomsnitt inte stannar så länge, och även kan gå till en konkurrent. Företag har därför anledning att inte välja att utbilda sin personal, även om det vore bättre för alla om alla gjorde det. Ytterligare en aspekt som är viktig i relation till lägstalönen och omvandlingstrycket är därför att det finns en god koordinering på arbetsmarknaden, så att företagen kan koordineras till en jämvikt i en högproduktiv strategi.

Colm McLaughlin (2007) jämför hur högre lägstalön påverkar företag i låglönebranscher på Irland, Nya Zeeland och i Danmark i att välja en högproduktiv strategi, istället för en lågproduktiv dito. McLaughlin finner att av dessa tre länder så är det endast i Danmark som företag lyckas koordinera sig till att välja en högproduktiv strategi. Detta möjliggörs framförallt tack vare att arbetsmarknadens parter sköter koordineringen i Danmark, och att de kan besluta

om att kombinera system med lägstalöner med system för utbildningsinsatser på alla arbetsplatser. På detta sätt kan fler arbetstagare öka sin produktivitet, och inom branschen kan en jämvikt uppstå i en mer högproduktiv strategi.

Produktivitet inom detaljhandeln

Omsättning eller förädlingsvärde per anställd är ett ofta använt, om än ganska trubbigt, mått på produktivitet för detaljhandeln (se exempelvis Widerstedt et al., 2006). Johan Kreicbergs (2012) visar att Sverige har den tredje högsta omsättningen per sysselsatt inom detaljhandeln, av de 25 europeiska länder som ingår i studien. Även Norge, Finland och Danmark återfinns bland topp sju (Island ingår inte i studien). Siffrorna är från år 2008, varför effekter från den senaste finanskrisen i Europa kan ha förändrat bilden något. Dock är det rimligt att anta att ordningen inte helt blev omkullkastad. Även vad gäller produktivitet mätt i förädlingsvärde per anställd så står sig svensk detaljhandel väl mot övriga Europa (Widerstedt et al., 2006). Den svenska och nordiska detaljhandeln tillhör med andra ord antagligen den mest produktiva i Europa. De nämnda nordiska länderna har även bland de högsta lägstalönerna i detaljhandeln i denna studie, och både beskriven omställningspolitik och en välfungerande partsmodell är viktiga delar av den så kallade nordiska samhällsmodellen. Tillsammans ligger detta i linje med (om än inte bevisar) lägstalönens betydelse för en högproduktiv strategi.

Arbetande fattiga, kvinnor och unga

Lägstalönen är som sagt särskilt viktig i bland annat detaljhandeln. Förutom att vara en låglönebransch som karaktäriseras av priskonkurrens och hög personalomsättning, så är detaljhandeln också relativt arbetsintensiv. Priskonkurrens i en sådan bransch är ofta synonymt med att pressa priset på arbete. Höjd lägstalön motverkar därför företags möjlighet att konkurrera enbart genom låga eller sänkta löner, vilket bidrar till att motverka utbredningen av extrema låglönejobb inom detaljhandeln och vad som internationellt kallas ”working poor”, eller

”arbetande fattiga”. Arbetande fattiga syftar på personer som är fattiga trots att de har befunnit sig 27 veckor i arbetskraften, som arbetande eller arbetssökande (BLS, 2011).

År 2011 sysselsatte svensk detaljhandel 224 900 personer, varav 75 procent var arbetare (SCB/Lönestrukturstatistik). I kombination med att många direkt berörs av lägstalönen i detaljhandeln, som tabell 2 visar, så bidrar lägstalönen i detaljhandeln därmed till att ge ett stort antal löntagare skäliga levnadsvillkor. Både år 2010 och år 2011 låg ungefär en femtedel av alla inom detaljhandeln på någon kollektivavtalad lägstalön. Och medan andelen med lägstalön i åldersgruppen 25-64 år är cirka 10 procent, så är det en klar majoritet, eller ofta uppåt tre fjärdedelar, av 18- och 19-åringar i detaljhandeln som har någon lägstalön. Utifrån dessa siffror går det inte att säga huruvida gruppen med lägstalön inom detaljhandeln växer över tiden eller inte, men mellan år 2010 och år 2011 har andelen med lägstalön ökat något.

Tabell 2. Andel av de anställda inom svensk detaljhandel med någon lägstalön enligt kollektivavtal

Åldersgrupp\År 2010* 2011

18 år 76 % 77 %

19 år 62 % 72 %

20-24 år 34 % 37 %

25-64 år 10 % 11 %

Alla 18 % 21 %

*Hämtad ur Stefan Carlén (2011)

Källa: Partsgemensam lönestatistik, egna beräkningar

Både unga och kvinnor är överrepresenterade bland arbetande fattiga i USA (BLS, 2011).

Detaljhandeln är också mycket riktigt en viktig arbetsgivare för unga och en kvinnodominerad sektor. Som tabell 3 visar stod kvinnor för drygt två tredjedelar av samtliga anställda inom svensk detaljhandel år 2011, och drygt en tredjedel var unga (18-24 år). Samma år var nästan en fjärdedel, eller 23 procent, av samtliga arbetare inom detaljhandeln unga kvinnor. Motsvarande andel för unga män var 11 procent. Den svenska lägstalönen får därför betydelse för både ungas och kvinnors ekonomiska självständighet, och i att minska lönegapet mellan kvinnor och män.¹² Tabell 3. Fördelning av kön och ålder inom svensk detaljhandel år 2011

Kön/Ålder Andel av alla (18-64 år)

Kvinnor 68 %

Män 32 %

Unga (18-24 år) 34 % Unga kvinnor 23 %

Unga män 11 %

Källa: Partsgemensam lönestatistik

Lönenivåer och lönespridning: Sverige vs. USA

För att studera hur lägstalönen i distinkt olika samhällsmodeller förhåller sig till varandra och dess funktion för lönenivåer och lönespridningen, jämförs här Sverige och USA. Dessa två länder får ofta illustrera varandras motsatser när samhällsmodeller diskuteras, där Sverige representerar den nordiska modellen medan USA representerar den liberala, eller anglosaxiska, modellen (Carlén & Persson, 2012). Lägstalönerna rankas också mycket riktigt som högst respektive lägst av 27 länder i tabell 1.

Diagrammen nedan visar lägstalönen, lönenivåer och lönespridningen i detaljhandeln i Sverige och i USA år 2011. Samtliga löner är månadslöner för heltid före skatt och för USA är lönen

12 Än idag tjänar nämligen inte kvinnor mer än i genomsnitt 86 procent av mäns lön i Sverige (SCB/AKU).

redovisad i köpkraftskorrigerade SEK. Vid percentil 10 så tjänar tio procent av löntagarna mindre än detta värde och 90 procent av löntagarna tjänar mer, och så vidare vid övriga percentiler.

Median är samma sak som percentil 50. År 2011 var den aktuella lägstalönen i detaljhandeln 17 727 SEK i Sverige och 11 207 SEK i USA¹³.

I diagram 5 redovisas siffrorna för försäljare i detaljhandeln, som är den överlägset största yrkesgruppen i detaljhandeln i Sverige. Även i USA är försäljare den största gruppen, men där är den mer jämnstor med yrkesgruppen kassapersonal, som är en mycket liten grupp i Sverige.

Siffrorna för kassapersonal redovisas i diagram 6.

Diagram 5. Lägstalön, löner och lönespridning för försäljare i detaljhandeln i Sverige och USA år 2011. Månadslön före skatt för heltid i köpkraftskorrigerad SEK.

Källa: Partsgemensam lönestatistik för detaljhandeln, BLS Occupational Employment and Wages.

Köpkraftskorrigerad SEK/USD årsgenomsnitt 2011 = 8,935.

13 Diagrammen nedan bygger på en mer specificerad statistik än siffrorna i tabell 1, eftersom det är för försäljare just i detaljhandeln, och inte i privat tjänstesektor i allmänhet. Löneläget för försäljare i detaljhandeln är lägre än genomsnittligt löneläge för arbetare i service- och försäljningsyrken, varför minimilönebett som beräknas med denna statistik blir högre för både Sverige och USA i allmänhet, och för USA i synnerhet, än de som redovisas i tabell 1. Svenskt minimilönebett är dock fortfarande klart högre än amerikanskt.

0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000 35 000

Lägstalön Percentil 10

Percentil 25

Median 50

Percentil 75

Percentil 90

Sverige USA

Diagram 6. Lägstalön, löner och lönespridning för kassapersonal i detaljhandeln i Sverige och USA år 2011. Månadslön före skatt för heltid i köpkraftskorrigerad SEK.

Källa: Partsgemensam lönestatistik för detaljhandeln, BLS Occupational Employment and Wages.

Köpkraftskorrigerad SEK/USD årsgenomsnitt 2011 = 8,935.

Svensk detaljhandel har mindre lönespridning än amerikansk, framförallt bland försäljare.

Förutom vid försäljares 90:e percentil så har Sverige dessutom ett genomgående högre löneläge i båda yrkesgrupperna vid samtliga percentiler, och framförallt i den lägre delen av lönefördelningen. Det är till och med så att lönen i USA inte ens når över den svenska lägstalönen förrän vid percentil 75 för försäljare, och vid percentil 90 för kassapersonal. Detta illustrerar ganska väl att både den svenska lägstalönen och de svenska lönerna i detaljhandeln är höga i jämförelse med USA.

Vid percentil 25 och framförallt vid percentil 10 ligger både USA och Sverige mycket nära lägstalönen för båda yrkesgrupperna. Detta kan indikera att lägstalönen inte bara är viktig för att hålla uppe den allra lägsta lönen, utan även har betydelse för att hålla uppe löner en bit upp i lönefördelningen. Detta illustrerar även att Sverige, med sin höga lägstalön, har varit mer framgångsrikt än USA i att undvika utbredningen av extrema låglönejobb och arbetande fattiga inom detaljhandeln.

0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000

Lägstalön Percentil 10

Percentil 25

Median 50

Percentil 75

Percentil 90

Sverige USA

Avslutning: lägstalönen och den nordiska modellen

Denna rapport visar att en höjd lägstalön kan leda till jobbseparation för direkt berörda individer på kort sikt, men att uttalanden om att en höjd lägstalön ökar arbetslösheten och minskar sysselsättningsgraden i Sverige saknar stöd såväl i internationell makrostatistik som i tidigare forskning. Än mindre stöd finns för uttalanden om att en sänkt lägstalön får motsatt effekt.

Ytterligare en viktig slutsats är att den institutionella miljön antagligen påverkar en höjd lägstalöns sysselsättningseffekt. Det är rent av så att eventuell negativ effekt på ungas sysselsättningsgrad dämpas i ett samhälle med exempelvis aktiv arbetsmarknadspolitik, hög anställningstrygghet och kollektivavtalad lägstalön. Samtliga dessa förhållanden är centrala delar av den nordiska modellen, som Sverige är en del av. Men det är viktigt att ställa frågan hur pass väl detta egentligen stämmer in på Sverige idag. Har anställningstryggheten försämrats när lagen om anställningsskydd har förändrats de senaste åren? Hur allvarligt är i sådana fall detta? Och hur aktiv är egentligen dagens arbetsmarknadspolitik?

Rapporten visar också att den ökade jobbseparationen för direkt berörda individer vid höjd lägstalön ofta kombineras med ökad sysselsättning i mer högproduktiva grupper av arbetare, och att arbetsgivare kan välja att anpassa sig till höjd lägstalön med andra mekanismer än enbart minskad efterfrågan på arbetskraft. Lägstalönen verkar därmed alltså fylla en näringspolitisk funktion och ha betydelse för att öka produktiviteten både i enskilda sektorer och i ekonomin som helhet. Särskilt verkar detta vara fallet när en höjd lägstalön kombineras med ambitiös omställningspolitik och en välfungerande partsmodell – även detta två viktiga aspekter av den nordiska modellen.

Att lägstalönen i samtliga nordiska länder utom Island är relativt hög, och att nordisk detaljhandel verkar vara bland de mest produktiva inom Europa, ligger i linje med (om än inte bevisar) detta resonemang. Det ger anledning att tro att det kan vara ekonomiskt hållbart att inte konkurrera med lägre löner på de allt mer globaliserade marknaderna, utan med högre kunskap samt bättre teknologi och organisation. Men återigen blir den viktiga frågan hur Sverige klarar sig idag. Hur väl fungerar omställningsförmågan när ersättningsnivåerna i a-kassan urholkas?

Hur påverkar den allt mer ojämlika svenska skolan förmågan att sprida produktiviteten jämnt i samhället? Vad behöver Sverige göra för att fortsätta stå sig i den globala konkurrensen?

Att en tjänstesektor som detaljhandeln kan konkurrera med annat än enbart låga löner, och att sänkt lägstalön inte är en kraftfull sysselsättnings- och arbetslöshetsåtgärd, är viktiga slutsatser, eftersom en relativt hög lägstalön även fyller socialpolitiska funktioner. Bland annat bidrar den till att undvika utbredning av extrema låglönejobb och arbetande fattiga, i synnerhet i arbetsintensiva branscher som priskonkurrerar, så som detaljhandeln. I svensk detaljhandel är både kvinnor och unga överrepresenterade, varför lägstalönen får särskilt stor betydelse för dessa två gruppers levnadsvillkor och ekonomiska självständighet.

Mycket verkar sammantaget tala för att en hög lägstalön lönar sig, eftersom den i kombination med institutioner som är centrala delar av den nordiska modellen, har betydelse för ett samhälles sociala såväl som ekonomiska hållbarhet. Detta lämnar oss med några viktiga frågor: uppfyller Sverige de nödvändiga kriterierna idag? Är Sverige kanske på väg någon annanstans? Och framförallt, vilket samhälle vill vi ha?

Referenser

Abowd John M., Francis Kramarz, Thomas Lemieux och David N. Margolis (1997), Minimum Wages and Youth Employment in France and the United States. I Youth Employment and

Joblessness in Advanced Countries, David G. Blanchflower och Richard B. Freeman (red.), 427-472.

University of Chigaco Press.

Andersson, Dan och Albin Kainelainen (2004), Högre lägstlöner för högre tillväx, LO-rapport 2004.

Arvidsson Thonäng, Kristoffer (2011), Avtal 2012 – Lägstlöner, lönespridning och arbetslöshet bland unga vuxna, LO-rapport 2011.

BLS (2011), A Profile of the Working Poor, 2009. U.S. Department of Labor, U.S. Bureau of Labor Statistics, Report 1027.

Böckerman, Petri och Roope Uusitalo (2007), Minimum wages and youth employment: Evidence from the Finnish retail sector. MPRA Paper No. 6113.

Carlén, Stefan (2011), Lägstalöner och den svenska modellen. En studie av lägstalönernas betydelse för loner och sysselsättning inom detaljhandeln och hotel- och restaurangbranschen. Handelsanställdas förbund.

Carlén, Stefan och Christer Persson (2012), Åter till full sysselsättning. Om behovet av en aktiv ekonomisk politik. Tiden Debatt.

Ceder, Peter (2012), Höga lägstalöner slår ut jobb. Svenskt Näringsliv.

Hellner, Rickard och Fredrik Bergström (2006), Lägstalöner – sysselsättningseffekter och rörlighet.

Handelns Utredningsinstitut (HUI).

Konjunkturinstitutet (2010), Lönebildningsrapporten.

Kreicbergs, Johan (2012), Minimilönerna och servicesektorn. Svenskt Näringsliv.

Lindgren, Björn och Johan Kreicbergs (2012), Höjda minimilöner. För eller emot ungdomar? Svenskt Näringsliv.

McLaughlin, Colm (2007), The productivity-enhancing impact of the minimum wage: lessons from Denmark, New Zealand and Ireland. Center for Business Research, University of Cambridge, Working Paper No. 342

Neumark, David och William Wascher (2004), Minimum Wages, Labor Market Institutions, and Youth Employment: A Cross-National Analysis. Industrial and Labor Relations Review, Vol. 57, No.

2 (Jan., 2004), s. 223-248.

Neumark, David och William Wascher (2006), Minimum Wages and Employment: A Review of Evidence From the New Minimum Wage Research. NBER Working Paper No. 12663.

OECD (2012), OECD Economic Surveys Sweden Overview.

Schmitt, John (2013), Why Does the Minimum Wage Have No Discernible Effect on Employment?

Center for Policy and Economic Research (CEPR).

Skedinger, Per (2002), Minimum wages and employment in Swedish hotels and restaurants. IFAU Working Paper 2002:18.

Skedinger, Per (2008), En exkluderande arbetsmarknadsmodell? Den svenska arbetsmarkandens trösklar i ett globalt perspektiv. Institutet för Näringslivsforskning. Underlagsrapport nr 24 till

Globaliseringsrådet.

Skedinger, Per (2011), Effects of Increasing Minimum Wages on Employment and Hours: Evidence from Sweden’s retail Sector. IFN Working Paper No. 869, 2011.

Widerstedt, Barbro, Fredrik Bergström, Jonas Arnberg, Malin Blank och Michael Cronholm (2006), Detaljhandeln och produktivitetstillväxten. Produktivitetsutveckling inom svensk detaljhandel 1993-2004. ITPS A2006:002.

Datakällor

Bureau of Labor Statistics (BLS), Occupational Employment and Wages, May 2010 Eurostat, Labor Force Survey

Eurostat, Minimum Wages

Eurostat, Structure of Earnings Survey 2010 Handelsfacket (Da., Fi., Is., No., Sv.)

OECD, Labour market statistics: Labour force statistics by sex and age: indicators, OECD Employment and Labour Market Statistics (database)

Partsgemensam lönestatistik för arbetare inom detaljhandeln (avtal 100)

Statistiska Centralbyrån (SCB), Arbetskraftsundersökningen (AKU), februari 2013 Statistiska Centralbyrån (SCB), Lönestrukturstatistik, september 2012 samt januari 2013

Appendix A

Tabell A.1. Karaktäristika för den grupp vars lägstalönsats ligger till grund för denna studie för respektive nordiskt land.

Danmark Finland Island Norge Sverige

Vuxna

Butiksanställd 18 år och äldre, inte yrkesutbildad, ingen

branschvana

Lönegrupp B1, 1:a året,

Helsingfors m.fl.

Butiksanställd, ingen

branschvana, ingen

specialträning.

Lönnstrinn 3, butiksanställd 25 år och äldre, ingen branschvana

Butiksanställd 19 år och äldre, ingen

branschvana.

Unga (18-24 år) Butiksanställd 18 år och äldre, inte yrkesutbildad, ingen

branschvana

Lönegrupp B1, 1:a året,

Helsingfors m.fl.

Butiksanställd, ingen

branschvana, ingen

specialträning.

Lönnstrinn 1, butiksanställd 18-24 år, ingen branschvana

Butiksanställd 19 år och äldre, ingen

branschvana.

Handelsanställdas förbund

Hos Handels Direkt får du personlig rådgiv- ning i frågor som rör ditt medlemskap, jobbet och arbetslivet. Det kan vara allt från anställ- ningsvillkor, löner, arbetsmiljön, rättigheter och medlemsförmåner till frågor om din med- lemsavgift.

Du når Handels Direkt alla vardagar 8-18 på 0771-666 444, oavsett var du bor.

Handels Direkt

på 0771-666 444

Nu når du

HA17020 201303 Tryckt på miljögodkänt papper Foto: David Bicho