H ÖGLÄSNING AV SKÖNLITTERATUR
– E N KVALITATIV UNDERSÖKNING AV HUR LÄRARE ANVÄNDER OCH TÄNKER OM HÖGLÄSNING AV SKÖNLITTERATUR I UNDERVISNINGEN
Avancerad nivå Pedagogiskt arbete Ester Skogby 2022-LÄR4-6-A03
Program: Grundlärarprogrammet med inriktning mot grundskolans årskurs 4 – 6
Svensk titel: Högläsning av skönlitteratur – en kvalitativ undersökning av hur lärare använder och tänker om högläsning av skönlitteratur i undervisningen
Engelsk titel: Fiction reading aloud - a qualitative study of teachers' use and thoughts of fiction reading aloud when teaching
Utgivningsår: 2022 Författare: Ester Skogby Handledare: Catrine Brödje Examinator: Marita Cronqvist
Nyckelord: Högläsning, skönlitteratur, gemensam läsning
_________________________________________________________________
Sammanfattning
Högläsning är något som ofta förknippas med sagostunder för yngre barn, men forskningen är överens om att högläsning kan anses vara gynnsam för elevers lärande oavsett ålder. I den nya läroplanen för grundskolan som börjar gälla höstterminen 2022 återfinns nya skrivningar som åter gör högläsningen aktuell, då det framkommer att eleverna ska erbjudas gemensam läsning i undervisningen.
Uppsatsens syfte var att undersöka lärares användning och tankar om högläsning av skönlitteratur som undervisningsmetod i årskurs 4–6. Undersökningen var av kvalitativ karaktär där intervjuer och observationer av yrkesverksamma lärare låg till grund för datainsamlingen. Data analyserades genom fenomenologisk analysmetod i fem steg.
Resultatet visade att de deltagande lärarna frekvent använder sig av högläsning av
skönlitteratur i sin undervisning men med skilda syften. Lärarnas arbetssätt låg i linje med tidigare forskningsresultat gällande hur högläsningen ska genomföras för ett gynnsamt lärande och lärarna uppfattar att högläsning av skönlitteratur är en bra metod att använda i undervisningen för att möjliggöra gemenskap och lärande för alla elever.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 5
PROBLEMFORMULERING ... 6
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
BAKGRUND ... 7
NYA LÄROPLANEN ... 7
TIDIGARE FORSKNING ... 7
Inte bara läsa högt ... 7
Högläsning även för äldre elever ... 8
Lärares kunskap ... 9
TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 10
SOCIOKULTURELLT PERSPEKTIV ... 10
Språket som redskap ... 10
METOD ... 11
FENOMENOLOGI SOM METODANSATS ... 11
URVAL ... 11
DATAINSAMLINGSMETOD ... 12
Observation ... 12
Intervju ... 12
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 12
Observationer ... 12
Intervjuer ... 12
BEARBETNING OCH ANALYS AV DATA... 13
UPPSATSENS TILLFÖRLITLIGHET:KVALITETSVÄRDERING ... 14
Trovärdighet ... 14
Generaliserbarhet ... 15
ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 15
RESULTAT... 16
HÖGLÄSNING SOM UNDERVISNINGSMETOD... 16
Samtalet före läsning ... 16
Inlevelsefull läsning ... 16
Inte bara börja läsa ... 17
HÖGLÄSNINGENS SYFTE ... 17
Gemenskap... 17
Inspirera till läsning ... 18
Elevernas lärande ... 18
LÄRARES TANKAR ... 18
Utvecklingspotential ... 19
Elevernas inflytande ... 19
DISKUSSION ... 21
RESULTATDISKUSSION ... 21
Lärarnas arbetssätt ... 21
Det räcker inte att öppna boken ... 21
Utvecklingspotential ... 22
Läsa vidare på egen hand ... 23
Skolbibliotekens roll ... 23
Bortprioriterad högläsning... 24
Vetenskaplig grund ... 24
Val av analysmetod ... 25
SLUTSATSER ... 26
Didaktiska konsekvenser ... 26
Vidare forskning ... 26
LITTERATURFÖRTECKNING ... 28
BILAGOR ... 31
BILAGA 1 ... 31
Intervjuguide ... 31
BILAGA 2 ... 32
Observationsschema ... 32
Inledning
När man hör ordet högläsning tänker man kanske mest på sagostunder för yngre barn, när barnen sitter tätt ihopkrupna och lyssnar till en saga eller berättelse berättat av en vuxen. Det är inte så konstigt då högläsningen oftast är den första läsningen som barn kommer i kontakt med. Heimer (2021) beskriver högläsning som fröet till all läsning och som ett tillfälle där den vuxna kan visa vägen in i litteraturens värld. Vidare beskrivs att högläsningen dessvärre har en tendens att bortprioriteras när eleverna lärt sig att läsa på egen hand. Chambers (2014) anser att idealet är att varje barn ska få lyssna på litteratur som läses högt för dem varje dag.
Att läsa högt för barn är nödvändigt för att de ska kunna bli läsare. Och det är ett stort misstag att tro att högläsning bara behövs i de lägre klasserna (den period då man brukar tala om läsinlärning). Högläsning har i själva verket ett så stort värde och läsinlärningen är en så utsträckt process – och den korta tid vi brukar kalla läsinlärningsperioden är en så liten del av det hela – att högläsning är nödvändigt genom hela skoltiden.
(Chambers, 2014, s. 64)
Under den verksamhetsförlagda delen av min lärarutbildning återfinns olika erfarenheter kring lärares användning av högläsning av skönlitteratur i undervisningen. Vissa lärare har inte setts använda det vid något tillfälle, andra varje dag. Även bland dem som har använt sig av metoden verkar olika syften ha legat till grund. Somliga har använt det i syfte att ge eleverna en paus och möjlighet att bara sitta ner och njuta av en berättelse, andra har använt det i undervisningssyfte och då framförallt som en del av deras läsförståelseundervisning. Att det skiljer sig åt kan ha sin förklaring i att det i den nuvarande kursplanen för ämnet svenska inte framgår att elevernas ska erbjudas högläsning i undervisningen. I den nya kursplanen för svenska däremot, som tillämpas från och med höstterminen 2022, framkommer det att
eleverna ska erbjudas gemensam läsning (Skolverket, 2022). Gemensam läsning kan innebära att eleverna läser högt för varandra, men det kan också innebära att läraren läser högt för eleverna.
Kulturdepartementet lyfter i sin utredning Barns & ungas läsning – ett ansvar för hela samhället (2018) vikten av att arbeta läsfrämjande. Skolan bör fortsätta att stärka elevernas läs- och språkutveckling men de lägger också vikt vid att alla vuxna bör agera som läsande förebilder och att skolbiblioteken är en viktig resurs för att bidra till elevers läsutveckling.
Tillgängligheten på bra litteratur är av vikt för att locka unga till läsning. Idag finns ingen precisering i skollagen gällande tillgång till skolbibliotek. Utredningen stärkta skolbibliotek och läromedel (2021) menar också att det inte finns någon tydlig definition av vad ett skolbibliotek faktiskt är. Utredningen föreslår en definition av skolbiblioteken och att de ska tillåtas vara en gemensam och ordnad resurs som präglas av kvalitet och finns tillgängligt för elever och lärare. Utredningen fastställer även att skolbiblioteken har en stark roll i att främja läsande och menar att skolbiblioteken spelar en viktig roll i att främja elevernas läsintresse och läsförmåga som framkommer av nedanstående citat:
När skolbibliotekarier samarbetar med lärare för att främja läsandet och medie- och informationskunnigheten kan skolbiblioteksverksamheten få särskilt stor betydelse för elevers bildning och utbildning. Det är därför viktigt att såväl skolbibliotekarier och lärare som rektorer och skolchefer behandlar skolbiblioteksverksamheten som en del av den pedagogiska verksamheten.
(Utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel, 2021, s. 18)
Med bakgrund av de skillnader som framträtt under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen gällande användandet av högläsning av skönlitteratur hos yrkesverksamma lärare, de nya skrivningarna kring gemensam läsning i kursplanen, samt regeringens rapporter om barn och ungas läsning och stärkta skolbibliotek väcks en nyfikenhet kring lärares tankar om och erfarenheter gällande högläsning av skönlitteratur i undervisningen.
Problemformulering
Vid genomgång av tidigare forskning kring högläsning som undervisningsmetod sågs ett behov av vidare forskning inom området. Vid sökning efter tidigare forskning
uppmärksammades att det finns väldigt mycket forskning kring högläsning av skönlitteratur för yngre barn i förskoleålder, däremot finns det desto mindre för elever i årskurs 4–6, vilket indikerar att det saknas forskning för den åldern. En majoritet av forskningen riktar sig mot eleverna och deras lärande, däremot återfinns mindre andel forskning som undersökte hur och i vilken utsträckning lärare använder högläsning av skönlitteratur i undervisningen. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka lärares användning och tankar om högläsning av skönlitteratur i undervisningen i årskurs 4–6.
Syfte och frågeställningar
Forskning visar att högläsning är en gynnsam metod att använda i undervisningen, vilket även den nya skrivningen i läroplanen tyder på. Det framkommer dock att det finns skilda syften till lärares användning av högläsning i undervisningen. Syftet med studien är därför att undersöka lärares användning och tankar om högläsning av skönlitteratur som
undervisningsmetod i årskurs 4–6. Genom lärarintervjuer och observationer vill jag få kännedom om lärares erfarenheter gällande högläsning av skönlitteratur i undervisningen.
Syftet förväntas besvaras genom följande frågeställningar:
• Hur använder lärare i svenska högläsning av skönlitteratur som undervisningsmetod?
• I vilket syfte används högläsning av skönlitteratur som undervisningsmetod?
• Vilken uppfattning har lärare i svenska om högläsning av skönlitteratur som undervisningsmetod?
Bakgrund
I följande text redogörs för skrivningarna i den nya läroplanen samt den tidigare forskning som berört det valda forskningsområdet och ligger till grund för undersökningen.
Nya läroplanen
Som nämnts i inledningen så finns det ingen särskild skrivning gällande högläsning i den nuvarande läroplanen för grundskolan (Skolverket, 2019). Däremot nämns gemensam läsning i den nya läroplanen som börjar gälla höstterminen 2022 (Skolverket, 2022). Gemensam läsning kan innebära att eleverna läser för varandra eller att läraren läser för eleverna. I det centrala innehållet i kursplanen för svenska framkommer det att undervisningen ska innefatta skönlitteratur för barn och unga från olika tider och länder samt skönlitterära betydelsefulla författare och deras verk. Undervisningen ska belysa texter som tar upp människors villkor, identitet och livsfrågor samt berättande texters budskap, språkliga drag och uppbyggnad.
Eleverna ska även undervisas i att förstå och tolka ord, begrepp och texter, urskilja texters budskap både på och mellan raderna. Dessutom ska eleverna undervisas i resonemang om texter med koppling till sammanhang inom och utanför texten samt till den egna
läsupplevelsen (Skolverket, 2022). Då det framkommer tydligt att undervisningen ska innefatta skönlitteratur, kända författade verk, berättelser från olika tider och ursprung samt att elevernas ska undervisas i strategier i att förstå och tolka ord, begrepp, texter och budskap framkommer det att skönlitteratur har en tydlig plats i undervisningen. Att eleverna dessutom ska erbjudas gemensam läsning genom undervisningen kan innebära att även lärarledd högläsning får en plats i undervisningen.
Tidigare forskning
Att högläsning kan bidra till lärande framkommer av den genomgångna forskningen.
Framförallt framkommer det av forskningen att högläsning av skönlitteratur är särskilt gynnsamt för utvecklingen av elevernas ordförståelse och ordförråd. Flera
interventionsstudier som gjorts inom ämnet har kunnat uppvisa att högläsning bidrar till att utveckla elevernas ordförråd och ordförståelse (Baker, et al., 2020; Baker, et al., 2013; Daud, et al., 2019; Delacruz, 2013; Marchessault & Larwin, 2013; Sezer, et al., 2021). Forskning visar också att högläsning som undervisningsmetod bidrar till och utvecklar elevernas litterära förståelse samt deras förmåga att göra inferenser (Braid & Finch, 2015; López & Friedman, 2019; Witte, 2016). Inferenser innebär att läsa mellan raderna. Genom kopplingar till egna erfarenheter kan den litterära texten tolkas och dess underliggande tema och budskap framträda (Stensson, 2006).
Inte bara läsa högt
Det finns flera metoder för högläsning. Den som av forskningen lyfts fram som mest gynnsam för ordförråd och ordförståelseutveckling är interaktiv högläsning följt av inlevelsefull
högläsning (Greene & Lynch-Brown, 2002). Interaktiv högläsning beskrivs av Sandell Ring (2021) vara synonymt med dialogisk högläsning och syftar till att läsaren blir engagerad och interagerar med texten. Även Baker et al. (2020), Baker et al. (2013), Duad et al. (2019), Delacruz (2013) samt Witte (2016) har använt sig av interaktiv högläsning som
undervisningsmetod i deras undersökningar och samtliga har gemensamt att de kunnat uppvisa ett förbättrat elevresultat efter implementerad högläsning, vilket indikerar att Greene
& Lynch-Browns forskning fortfarande är aktuell. Att interaktiv högläsning är effektivt och
undervisningsmetod som inte bara bidrar till utökat ordförråd och förbättrad läsförmåga, utan även ett förbättrat skolresultat i samtliga ämnen. Fischer et al. (2004) har i sin studie tittat närmare på vilka aspekter som krävs för att skapa en effektiv interaktiv högläsning där sju aspekter lyfts fram som viktiga: att bokens innehåll motsvarar elevernas sociala nivå, intressen och utveckling; att läraren är inläst på boken och dess innehåll; att det finns ett tydlig syfte med högläsningen; lärarens läsflyt vid högläsningen; lärarens användning av inlevelse; att läraren stannar upp och ställer frågor till texter; att det görs kopplingar mellan texter och självständigt läsande och skrivande. Det framkommer också av deras forskning att många lärare har svårt att högläsa med flyt, vilket främst beror på att de inte tränar. Det beskrivs också vara viktigt att introducera svåra ord och koncept innan läsningen för att möjliggöra en förståelse och ett lärtillfälle för alla elever. Även Johnston (2016) lyfter fram aspekter som lärare bör ha i åtanke inför implementering av ett gynnsamt högläsningstillfälle.
Att läsa med varierad röst och använda sitt kroppsspråk genom ansiktsuttryck och
gestikulationer är gynnsamma tekniker för att engagera eleverna i lästillfället. Johnston (2016) beskriver även valet av bok vara av vikt och lärarens förberedelse inför lärtillfället och vikten av att läsa boken på förhand och fundera över frågor och aspekter att lyfta med eleverna. Att det är viktigt att stanna upp och prata om texten som läses bekräftas även av Santoro et al.
(2008) som i sin studie kommit fram till att aktiva diskussioner kring texten främjar ordförråd och ordförståelse samt utvecklar elevernas förmåga att kunna återberätta och reflektera över texter. Även Cogshall (2020) lyfter i sin avhandling fram vikten av samtalet och diskussionen för lärande. Genom att diskutera svåra ord skapas en självkänsla hos eleverna att våga
använda orden och uttrycken själva. Beck & Mckeown (2001) har precis som Fischer et al.
(2004) och Johnston (2016) konstaterat att texten som högläsningen utgår ifrån är betydande.
Texterna som högläses måste vara utmanande och helst befinna sig strax över elevernas egen nivå. De framhåller att elever klarar mycket mer utmanade texter när de högläses för dem än när de läser på egen hand.
Högläsning även för äldre elever
Att högläsning som undervisningsmetod kan vara givande är den genomgångna forskningen överens om. Vid genomgång av tidigare forskning syns främst forskning kring de yngre åldrarna och främst forskning från andra länder än Sverige. Inom den svenska kontexten återfinns dock intressant forskning inom ämnet högläsning för lite äldre elever, tolv år och uppåt. Nordenstam och Widhe (2017) beskriver att högläsningen handlar om så mycket mer än att bara avkoda språket, det bjuder in till en gemenskap, tillägnandet av avancerad
läsförståelse och bredare repertoarer av litterärt berättande och är därför av vikt att eleverna erbjuds trots att de kan läsa på egen hand. Nordenstam och Widhe (2017) lyfter även vikten av att samtala kring de litterära texterna då det möjliggör för eleverna att träda in i
identitetsutvecklande samtal som utvecklar elevernas läsförståelse och deras ämnesinnehåll, vilket ligger i linje med forskning riktat mot elever i tidigare delen av grundskolan. Att prata om de litterära texterna är även något som Ohlsson (2021) lyfter i sin artikel kring ’shared reading’. ’Shared reading’ är ett högläsningskoncept som utvecklats i Storbritannien och som skiljer sig till viss del från interaktiv högläsning. Syftet med ’shared reading’ är att bredda litteraturläsningen och föra in kvalitetslitteratur. Inom ’shared reading’ krävs inga
förberedelser då all läsning sker när gruppen träffas. Genom att litteraturen högläses på plats för dem som deltar skapas en gemenskap och en erfarenhet. Alla som deltar samlas och sitter ner kring ett och samma bord för att samtala och tänka kring texten (Ohlsson, 2021). Genom
’shared reading’ och samtal kring den höglästa texten erbjuds ett socialt läsande där lyssnande till litteratur och kollaborativt meningsskapande är centralt. Elam och Widhe (2015) lyfter också vikten av att samtala kring den höglästa texten då det skapar en ömsesidig kroppslig närvaro som erbjuder mer än utbyte av symboler, ord och föreställningar. Att högläsa för
äldre elever måste dock inte enbart innebära läsning av högkvalitativ och svår litteratur då Lyman (2010) i sin avhandling har sett att även högläsning av bilderböcker med äldre elever kan bidra till att eleverna utvecklar en positiv attityd gentemot läsning.
Lärares kunskap
Kindle (2010) har i sin studie sett att lärare har olika tillvägagångssätt vid sin högläsning och kunde därför se stora skillnader i elevernas lärande. För att högläsning ska vara ett gynnsamt lärtillfälle och inte bara vara en mysig stund lyfts lärarens kunskap som väsentlig. Lärare behöver bättre kunskap kring hur de ska högläsa så att alla lärare kan skapa utvecklande undervisning med högläsning som metod. Beck & Mckeown (2001) har i sin studie också lyft svårigheten med att utnyttja högläsningen för att utveckla elevernas litteracitet. De menar precis som Kindle (2010) bekräftar i sin studie att lärares kunskap är väsentlig. Att bara läsa en text högt är inte så svårt, men att skapa en levande diskussion, lyfta viktiga textdelar och modellera elevernas tankar är desto svårare. Även syftet med högläsning skiljer sig åt. Håland (2021) har i sin studie tittat närmare på i vilket syfte lärare högläser för eleverna. Det
framkommer att norska lärare framförallt högläser i syfte att underhålla eleverna. Många lärare anger dock att de gör spontana stopp i läsningen för att förklara svåra ord för eleverna i syfte att utveckla deras ordförråd även om högläsningen i sig inte sågs som ett lärtillfälle.
Avslutningsvis framkommer det av den genomgångna forskningen att att högläsning kan bidra till lärande. Dessutom har Lande & Wright (2011) sett att det även bidrar till att utveckla elevernas egen läsglädje. De lyfter dock fram att det är viktigt att inte ta bort läsglädjen
genom att alltid prata om det lästa. Flera artiklar har som beskrivts ovan lyft fram de viktiga aspekterna att tänka på vid högläsning och de gynnsamma effekter som högläsningen har på elevernas utveckling och lärande. Med bakgrund av detta väcks en nyfikenhet gällande i vilken utsträckning lärare faktiskt högläser för eleverna och i vilken utsträckning litteraturen diskuteras?
Teoretisk utgångspunkt
Nedan följer en beskrivning av det perspektiv som utgör uppsatsens teoretiska utgångspunkt.
Perspektivet utgör ett stöd vid genomgång av undersökningens resultat vilket framhävs och diskuteras i arbetets diskussionsavsnitt.
Sociokulturellt perspektiv
Grunden i Vygotskijs teori är det språkliga samspelet mellan människor (Vygotskij, 1999).
Genom samspel med omgivningen kan en kulturell gemenskap skapas som sedan ligger till grund för vidare utveckling. Skolan, enligt Vygotskij (1999) är att betrakta som ett socialt sammanhang som inriktar sig på att omforma tänkandet. Skolan utgör en pedagogisk verksamhet och en gemenskap som elever och lärare delar tillsammans. Vygotskij (1999) ansåg att kärnan för lärande utgörs av ett samspel mellan lärare och elev genom
undervisningsprocessen. Samspelet kan leda till att eleverna i kontakt med vuxnas
vetenskapliga begrepp kan klara av mer än vad de skulle gjort på egen hand. Vygotskij (1999) uttrycker det som den närmaste utvecklingszonen. Det innebär skillnaden mellan det som ett barn eller en elev klarar av själv och vad som klaras av med hjälp av en vuxen. Den proximala utvecklingszonen är således en interaktionsprocess som betonar vikten av dialog och
ömsesidig förståelse för att eleven ska kunna utveckla sitt lärande till en högre nivå. Genom att interagera och samspela med en vuxen, eller mer kompetenta kamrater, kan eleverna prestera mer än vad de skulle gjort på egen hand. Kunskapen ägs sedan av eleven när den utan stöttning från en mer kompetent kamrat eller vuxen klarar av att genomföra uppgiften
självständigt. Vygotskij (1999) lägger vikt vid att lärande inte är en ensidig aktivitet, utan ett samarbete där alla deltar och bidrar utifrån sina egna förutsättningar. Läraren är enbart en vägledare som styr elevernas kognitiva processer för att främja lärande och utveckling.
Vygotskijs tankar om utvecklingsfrämjande pedagogik spelar en viktig roll i synen på lärande då han menar att god undervisning leder utvecklingen framåt och är orienterad mot individens framtida utveckling (Vygotskij, 1999).
Språket som redskap
Språket har en viktig roll inom Vygotskijs teori om lärande och utgör tänkandets sociala redskap (Vygotskij, 1999). Ord och begrepp är en viktig del i barns språkliga utveckling då det utgör de betydelsebärande redskapen i barnens repertoar. Begreppsförståelse innebär att eleverna kan utveckla kännedom om sammanhang och en förståelse för innehållet i
undervisningen. Dialog och mening är centrala för kunskapsprocessen enligt Vygotskij (1999). Inlärning sker genom en social process som bidrar till att eleverna blir delaktiga i den gemensamma kulturen. Elevernas utveckling befinner sig i ett förhållande till undervisningen och lärandet tolkas genom kommunikativa termer. Vygotskij (1999) menade att lärande sker genom internalisering av processer som eleverna först gör genom samspel med läraren och som de senare klarar av att göra själva. Genom att läraren modellerar strategier och tänkande i en undervisningssituation kan ett medierat lärande ske där lärarens strategier kan överföras till eleverna. Det är således ett systematiskt samarbete mellan läraren och eleven där eleverna utvecklas och lär med hjälp av läraren (Vygotskij, 1999). Då den aktuella undersökningen intresserar sig för användandet av högläsning av skönlitteratur som undervisningsmetod kan Vygotskijs tankar om lärande och språk anses vara centrala. Då eleverna tillägnar sig
högläsningen genom att lyssna är språket en central del. Vygotskijs tankar om modellering kan också anses vara centrala då läraren modellerar läsning för eleverna genom högläsningen.
Metod
I följande text presenteras undersökningens metodansats, urval, datainsamlingsmetoder, tillvägagångssätt samt dataanalys. Nedan följer även en redogörelse för undersökningens kvalitetsvärdering samt etiska överväganden.
Fenomenologi som metodansats
Fenomenologi innebär ”läran om det som visar sig”, och intresserar sig för människans subjektiva upplevelse kring ett fenomen (Brinkkjær & Høyen, 2020). Teorin har sin
utgångspunkt i den tyske filosofen Edmund Husselrs tankar kring hur människor uppfattar sin livsvärld. Fenomenologin utgår från att ett fenomen framträder på olika sätt beroende på vilket perspektiv det betraktas ur. Det är alltså läran om det som visar sig för vårt medvetande.
Husselrs fenomenologiska teori lägger tyngdpunkten vid att förstå människans tankar. För att förstå dessa behöver vi tänka bort, reducera, olika antaganden eller föreställningar. Genom att sätta våra antaganden i parantes när vi analyserar kan vi förstå fenomenet som det verkligen är (Allwood & Erikson, 2010). Vidare beskrivs Husselrs utgångpunkt vara att tankar och
medvetande alltid är riktat mot något, det innefattar alltid ett objekt. Objekt och subjekt kan därför inte förstås oberoende av varandra. Då den aktuella undersökningen intresserar sig för lärares subjektiva tankar och erfarenheter kring fenomenet högläsning av skönlitteratur som undervisningsmetod, kan objektet ses vara högläsning av skönlitteratur och subjektet vara lärarna som högläser. Fenomenologin är en beskrivande aktivitet som inte har som syfte att härleda generella lagbundenheter (Brinkkjær & Høyen, 2020). Då det som ska undersökas innefattar erfarenheter och tankar kring fenomenet hos lärare beskrivs observation och intervjuer vara lämpliga datainsamlingsmetoder (Brinkkjær & Høyen, 2020; Fejes &
Thornberg, 2019). Med bakgrund av detta kommer intervjuer och observationer som datainsamlingsmetoder att ligga till grund för denna kvalitativa studie. Fenomenologi som metodansats beskrivs lämplig när utgångspunkten är ett empiriskt material då en fördel är att den effektivt får fram fenomenets mest väsentliga beståndsdelar. Fenomenologisk
metodansats innebär en utforskning av meningsinnehållet med hjälp av kontextuella tolkningar och innebär att empirin utgör utgångspunkt (Fejes & Thornberg, 2019).
Urval
Att välja ut vilka som ska delta i en undersökning beskrivs vara en viktig del i en kvalitativ studie (Christoffersen & Johannessen, 2015). En kvalitativ metod, som är utgångpunkten i denna studie, kännetecknas av att försöka få ut mycket från ett begränsat antal personer.
Informanterna i den aktuella studien utgör ett icke-sannolikhetsurval och har valts ut med hjälp av ett strategiskt bekvämlighetsurval. Bekvämlighetsurval beskrivs av Christoffersen och Johannessen (2015) innebära det urvalet som är enklast och mest bekvämt. Vidare nämns bekvämlighetsurval kunna innebära att generaliseringar inte kan göras. Då studien är av fenomenologisk karaktär och syftar till att lyfta tankar och erfarenheter hos lärare är
generaliserbarheten dock inte något som önskas. Informanterna i den aktuella studien utgörs av kontakter som existerar i lärarstudentens sociala nätverk och utgörs av både tidigare handledare och av lärare som arbetar på skolor som besökts genom utbildningen. Lärarna arbetar på två olika skolor i samma kommun. Samtliga informanter för studien är kvinnor, har pedagogisk utbildning, undervisar i ämnet svenska i grundskolan och har arbetat som lärare i minst 15 år. Totala antalet informanter är fyra stycken. Lärare 1 och lärare 2 är ämneslärare i svenska. Lärare 3 och 4 arbetar som klasslärare.
Datainsamlingsmetod
Observation
Observation beskrivs vara en lämplig metod för att ges direkt tillgång till det som undersöks (Christoffersen & Johannessen, 2015). Observation som datainsamlingsmetod valdes för att komplettera intervjuerna och för att få en inblick i vad som faktiskt sker vid ett
högläsningstillfälle i klassrummet. Observationens kontext beskrivs vara viktig vid
observationen och därför är valet av plats som observeras mycket viktigt för att belysa den problemställning som forskaren har (Christoffersen & Johannessen, 2015). Observationerna som genomfördes i studien var icke-deltagande observationer och samtliga genomfördes i en naturlig kontext, i klassrumsmiljö under pågående lektion med högläsning som
undervisningsinslag. Observationer beskrivs kunna vara både strukturerade och
ostrukturerade. Strukturerade observationer nämns vara att forskaren opererar med ett schema som innehåller på förhand bestämda kategorier som ligger till grund för det som ska
observeras och registreras (Christoffersen & Johannessen, 2015). Vid de genomförda observationerna användes ett observationsschema (se bilaga 2). Observationsschemat utformades i enlighet med Christofferssen och Johannessen (2015) beskrivning där schemat kategoriseras i fördefinierade sektioner för att möjliggöra att på ett enkelt och smidigt sätt föra anteckningar över vad som sker. Då observationerna avsåg att besvara frågeställningen
gällande hur lärare arbetar med högläsning kategoriserades schemat för att täcka lärarens arbetssätt och metoder vid högläsning i undervisningen. Observationsschemat delades därför upp i kategorierna; före läsning, under läsning och efter läsning.
Intervju
Genom samtal tillåts vi få inblick i människors livsvärld. Kvalitativa intervjuer beskrivs därför vara lämpliga och vara en användbar metod för insamling av data. Intervjuer bidrar till fylliga och detaljerade beskrivningar av informanters erfarenheter och uppfattningar om ett fenomen (Christoffersen & Johannessen, 2015). Intervjuer kan genomföras på olika sätt.
Intervjuerna i denna studie är semistrukturerade och bygger på en övergripande intervjuguide som bildat utgångspunkten för intervjuerna. Frågorna i en semistrukturerad intervju beskrivs av Christofferssen och Johannessen (2015) utgöras av i stort sätt öppna frågor. Däremot beskrivs det kunna vara nödvändigt med en viss standardisering för att kunna systematisera svaren i efterhand.
Tillvägagångssätt
Observationer
Observationernas syfte var att komplettera intervjuerna för att få en helhetsbild av fenomenet.
Samtliga observationer ägde rum i klassrummet under ett högläsningstillfälle. Förberedelserna inför observationerna genomfördes genom att bryta ner frågeställningarna och skapa ett observationsschema som var centralt för syftet med observationerna. Vid
observationstillfällena användes högläsning som undervisningsmetod och direktobservationer genomfördes. Under observation skrevs anteckningar i observationsschemat som efter
genomförd observations analyserades och kompletterades i observationsschemat för att säkerställa att väsentlig information antecknats.
Intervjuer
Intervjuerna var av semistrukturerade samtalsintervjukaraktär då samtalet utgick från en intervjuguide med öppna frågor. Frågorna formulerades med anknytning till studiens frågeställningar för att säkerställa relevans och ges så utförliga svar som möjligt. Samtliga
intervjuer spelades in med informanternas samtycke, och klargörande för dem, att materialet enbart används för studiens ändamål och att samtliga informanter är anonyma. Majoriteten av intervjuerna ägde rum på den skola som läraren undervisar på, en intervju var en digital videointervju. Kvalitativ videointervju beskrivs vara ett likvärdigt och pålitligt alternativ då en traditionell intervju ansikte mot ansikte inte är möjligt (Saarijärvi & Bratt, 2021). Varje intervju tog ca 20–30 minuter.
Bearbetning och analys av data
Utmaningen i kvalitativ analys beskrivs av Fejes och Thornberg (2019) vara svårigheten med att skapa mening i insamlad data. De beskriver vidare att det finns flertalet beskrivningar, anvisningar och procedurer för hur kvalitativ analys kan genomföras, men att det inte finns några absoluta regler. Eftersom varje kvalitativ studie är unik så kommer även det kvalitativa analysarbetet att vara det. Den fenomenologiska analysmetoden beskrivs dock vara lämplig för analys av mindre mängd data. Därför har analys av data från intervjuer och observationer valts att utgå från fenomenologisk analys.
Det första steget för analys av data var att läsa igenom transkriptionerna från intervjuerna och anteckningarna från observationerna flera gånger för att bekanta sig med materialet. Fejes och Thornberg (2019) beskriver första steget i analysprocessen inom fenomenologisk analys handla om att bedöma användbarheten i materialet. Vidare lästes materialet igenom på en detaljerad nivå för att bryta ned det och upptäcka meningsbärande enheter. Ord, uttryck och meningar som ansågs relevanta för fenomenet markerades för att synliggöras. Citat som ansågs talande och meningsbärande markerades. Citat som uppfattats betydande och relevanta för uppsatsen presenteras i resultatet för att synliggöra transparensen i analysarbetet.
Meningsenheterna transformerades sedan genom att texten komprimerades och ersattes med kortare och mer precisa utsagor. När upprepningar och irrelevanta utsagor tagits bort skrevs meningsenheterna återigen samman till en enhetlig beskrivning. I det sista steget studerades de situerade beskrivningarna noggrant i syfte att identifiera centrala teman. När identifiering av teman har genomförts lyftes teman som var invarianta fram då de utgör det väsentliga i fenomenet. Genom att följa analysmetodens fem steg synliggjordes teman där invariata meningsbärande enheter synliggjordes (se tabell 1).
Tabell 1
I tabellen presenteras några av de citat som ligger till grund för analysarbetet. Citatet presenteras i sin helhet under steg ett. I steg två presenteras meningsbärande delar av citatet och under steg tre ses citatet i
transformerad och preciserad utsaga. Steg fyra utgörs av en enhetlig beskrivning av citats budskap och slutligen steg fem där identifiering av tema presenteras.
Uppsatsens tillförlitlighet: Kvalitetsvärdering
Fejes och Thornberg (2019) förklarar kvalitetskriterier i kvalitativ forskning kunna vara skilda beroende på perspektiv och traditioner men lyfter framförallt begreppet validitet. Begreppet refererar till i vilken utsträckning undersökningen som genomfört och de valda metoderna faktiskt undersöker vad som avses. Andra begrepp som lyfts är trovärdighet och tillförlitlighet som handlar om noggrannhet under processen och hur trovärdiga och tillförlitliga resultaten är.
Trovärdighet
Då både observationer och intervjuer har legat till grund för denna kvalitativa undersökning kan de ses utgöra ett komplement och jämföras mot varandra. Observationerna bidrar till att bekräfta vad informanterna delger och beskriver vid intervjuer och kan således stärka intervjuernas resultat. De deltagande lärarna har inför intervjuerna inte delgivits frågorna på förhand och har därför saknat möjlighet att förbereda sina svar eller fundera kring vilka svar som de trodde efterfrågades. Intervjuguiden har utgjort en bas och följdfrågor har varierat, vilket medfört en viss spontanitet i intervjuerna och således kan tolkas innebära en ökad tillförlitlighet gällande ärliga svar från informanterna. Larsson (1994) beskriver att
tekniktriangulering kan öka tillförlitligheten i en kvalitativ studie. Tekniktriangulering innebär att det finns olika former av data på samma fenomen. Intervju och observationsdata är
exempel på olika former av data som ligger till grund för denna undersökning och utgör därför triangulering. Att det råder samstämmighet mellan olika källor ökar uppsatsens tillförlitlighet.
Analysexempel av empiriska data Centralt tema: Gemenskap Steg 1
Citat från transkriptionerna
Steg 2
Meningsbärande delar av citatet
Steg 3
Transformerad och preciserad utsaga
Steg 4
Enhetlig beskrivning
Steg 5
Identifiering av tema
Lärare 1
”Högläsningen har blivit ett lugn och en gemenskap. I början klarade de bara av att lyssna i fem minuter, nu har det blivit ett lugn och något som vi delar.”
Har blivit ett lugn och en gemenskap som utvecklats över tid till något som vi delar.
Läraren menar att högläsning som metod inte alltid är uppskattad hos eleverna från början.
Genom att fortsätta högläsa har det blivit ett lugn och en gemenskap.
Genom att fortsätta högläsa har det utvecklats till att skapa ett lugn och en gemenskap.
En gemenskap som delas.
Lärare 3
”Om det är rätt bok och med rätt stöd till olika barn så har det varit den
gemensamma stunden där vi har kunnat landa ihop i gemenskap. Det kan verkligen vara något jättefint och är något som jag jobbar för.”
Med rätt bok och med rätt stöd till olika elever så har högläsning varit den gemensamma stunden där vi har kunnat landa ihop i gemenskap.
Läraren beskriver högläsning av skönlitteratur kunna skapa en gemenskap för klassen att landa i. Det är något som eftersträvas.
Att kunna landa i en gemsamstund kring högläsning är något som läraren arbetar mot.
Landa i gemenskap.
Reliabilitet är ytterligare en aspekt som lyfts som önskvärd men som i denna uppsats varit svårt att uppnå. Reliabilitet kan mätas genom test-retest samt interreliabilitet som innebär upprepad undersökning och att flera forskare analyserar data vilket inte varit möjligt i den aktuella uppsatsen, dels på grund av tidsbrist men också för att uppsatsen endast har en författare. Även respondentvalidering var svårt att uppnå då informanterna för
undersökningen angett att de har tidsbrist och således inte haft möjlighet att gå igenom materialet i efterhand.
Generaliserbarhet
Generaliserbarhet handlar om i vilken utsträckning som undersökningens resultat är applicerbara på situationer, människor och händelser som inte ingått i den aktuella
undersökningen (Fejes & Thornberg, 2019). Då den aktuella undersökningen är av kvalitativ karaktär och använder sig av fenomenologisk metodansats som inte har till syfte att härleda generella lagbundenheter är generaliserbarhet inte något som eftersträvats. Om en annan utgångspunkt legat till grund och urvalet utökats till fler skolor och respondenter som inte utgjorts av icke-sannolikhetsurval hade generaliserbarheten i undersökningen kunnat ökas. I vilken utsträckning resultaten kan tänkas vara överförbara i andra situationer och till andra grupper diskuteras dock i uppsatsen diskussionsavsnitt.
Etiska överväganden
Vid skrivandet av denna uppsats har de fyra huvudkrav som Johannessen och Christofferssen (2015) beskriver legat till grund för de etiska överväganden som gjorts för att efterleva de forskningsetiska principerna. Dessa fyra huvudkrav ligger i linje med de fyra begrepp som beskrivs i vetenskapsrådets rapport god forskningssed (Vetenskapsrådet, 2017). Vid första kontakten med informanterna redogjordes för undersökningens syfte för att uppfylla
informationskravet inom forskningsetik. Deltagarna fick själva välja och bestämma över sin medverkan, vilket ligger i linje med samtyckeskravet. Deltagarna blev informerade om att alla uppgifter och all information som de delgav skulle behandlas med största möjliga
konfidentialitet. Intervjuerna anonymiserades vid transkription och samtliga uppgifter har behandlat så att obehöriga inte kunnat ta del av informationen i enlighet med
konfidentialitetskravet. Deltagarna har slutligen informerats och garanterats att informationen som framkommer genom undersökningen endast kommer att nyttjas för den aktuella
uppsatsen, vilket ligger i linje med det forskningsetiska nyttjandekravet.
Andra etiska aspekter som tagits i beaktning under arbetet med denna uppsats är en medvetenhet gällande intervjufrågorna och de tankar och känslor dessa kan väcka hos respondenterna. Trost (2010) beskriver att intervjufrågor kan väcka obehagliga minnen eller andra känslor som den som intervjuar behöver vara beredd på att hantera och beskriver det vara något som behöver tas i beaktning inför och vid intervjutillfället. Genom att reflektera över detta på förhand fanns en medvetenhet gällande de känslor och tankar som kan uppstå hos respondenterna med vid genomförandet av intervjuerna. En ytterligare aspekt som reflekterats över och tagits i beaktning är valet att inte fingera namn på informanterna eller att lämna ut mer information än vad som kan anses nödvändigt för studien. Trost (2010) avråder från att fingera uppgifter då det kan finnas personer som kan stämma överens med
egenskaperna och namnet på den fingerade personen, vilket kan leda till att någon felaktigt
”utpekas” som den intervjuade.
Resultat
I följande text redogörs för resultatet som framkommit genom intervjuer och observationer.
Resultatet presenteras utifrån de teman som framkommit under analysarbetet. Resultatet presenteras utifrån de övergripande kategorierna; högläsning som undervisningsmetod, högläsningens syfte samt lärares uppfattning. Under varje kategori lyfts de teman fram som framkommit som väsentliga genom analysarbetet. Under rubriken högläsning som
undervisningsmetod presenteras resultatet som framkommit från både intervjuer samt
observationer. Under rubrikerna högläsningens syfte samt lärares tankar presenteras resultatet som framkommit av intervjuer.
Högläsning som undervisningsmetod
Av intervjuerna framkommer det att högläsning alltid finns med i de intervjuade lärarnas undervisning. Då lärare 1 samt lärare 2 är ämneslärare i svenska i årskurs 4–6 och använder därför enbart högläsning som undervisningsmetod i svenska. Lärare 3 och 4 är klasslärare i årskurs 4–6 och berättar att de gärna integrerar högläsningen med ämnen och teman som de pratat om i andra ämnen än svenska för att skapa en röd tråd. Nedan presenteras det resultat som framkommit efter observationer och intervjuer gällande hur lärarna använder sig av högläsning av skönlitteratur i undervisningen. Resultatet presenteras utifrån de teman som framträtt vid analysarbetet.
Samtalet före läsning
Gemensamt för samtliga lärare är hur de väljer att presentera och introducera en ny text eller berättelse som ska användas i undervisningen. När lärarna ska introducera nya texter för eleverna berättar samtliga att de tillsammans med eleverna börjar med att titta på bokens omslag för att väcka nyfikenhet och samtala om vad omslaget innehåller. De lärare som har smartboard i klassrummet uppger att de visar bild på både fram- och baksidan av den nya boken på storbild för att tydliggöra för eleverna. Hur lärarna gör när de högläser varierade enligt vad som framkom i intervjuerna. Det som framkommer vara återkommande vid läsning av en ny bok är just samtalet kring bokens fram- och baksida samt diskussioner kring vad boken kan tänkas att handla om. Att lärarna introducerar nya texter på detta sätt är något som bekräftas vid observation då lärare 3 vid observationstillfället introducerade en ny text och startade lärtillfället genom att visa bilder på bokens fram- och baksida. Lärare 3 ställde frågor till eleverna och lät dem fundera över eventuellt innehåll samt om de kände igen berättelsen eller bilderna på omslaget. Boken hade valts för att lyfta illustratören då de tidigare läst en bok med samma illustratör och fascinerats över de vackra bilderna.
Inlevelsefull läsning
Att stanna upp och pausa vid svåra ord är något som lärarna berättar att de gör men antalet pauser och spontana stopp har framkommit kunna variera beroende på syftet med
högläsningen. Lärare 1 anser att det inte får bli för många stopp för att läsningen inte ska bli allt för hackig och därför görs inte pauser på varje ord som eleverna kan ha svårigheter med.
Lärare 2 berättar att vid genomgång av svåra ord före högläsning så har eleverna uttryckt att det tar bort spänningen kring högläsningen då vissa ord kan vara talande för händelsen och därför görs numera endast spontana stopp när ett svårt ord eller begrepp dyker upp.
Gemensamt för samtliga lärare och samtliga högläsningstillfällen är att lärarna läser med inlevelse och gärna lägger till egna ljudeffekter. Lärare 1 och 4 anger dessutom att de utöver inlevelse och ljudeffekter även gestikulerar samt ändrar tonläge och röst vid högläsningen. Att lärarna läser med inlevelse framkommer även vid observationerna då lärare 1,3 och 4 valde att
högläsa med inlevelse och använde sig av förändringar i tonläget. Att lärare gör spontana stopp i högläsning för att förtydliga svåra ord sågs genomföras vid samtliga observationer, dock i olika utsträckning. Lärare 1 genomförde flera stopp och valde, att utöver att förklara svåra ord, även att stanna upp och ställa frågor till eleverna och modellera tankesätt högt inför elevgruppen.
Inte bara börja läsa
För att en högläsning ska bli ett bra undervisningstillfälle berättar de intervjuade lärarna att det krävs förberedelser. Lärare 1,2 och 3 berättar att de alltid förbereder sig inför en
högläsning. Lärare 4 berättar att förberedelser sällan hinns med men beskriver det vara den aspekt av högläsningen som är mest önskvärd att utveckla. De förberedelser som lärarna lyfter som väsentliga inför en högläsning är framförallt att läsa igenom texten på förhand. Lärare 3 berättar dessutom att texten, om tid finnes, även läses högt på förhand då det möjliggör ännu bättre förberedelse och möjlighet till inlevelse vid högläsningen. En ytterligare aspekt som lyfts av lärarna vid samtal om förberedelse är de eventuella frågorna som ställs till texten efter läsning. Lärare 2 berättar att eleverna alltid ges frågor efter läsning som behöver förberedas då eleverna ska besvara de skriftligt. Efter att eleverna har arbetat med frågorna enskilt och skrivit ned sina svar diskuteras frågorna i helklass och eleverna får efter det möjlighet att revidera sina svar innan de lämnar in. Andra typer av förberedelser som framkommer av intervjuerna att lärarna gör är bildstöd. Lärare 3 beskriver att vid läsförståelse och
hörförståelseövningar där högläsning används, ges eleverna som är i behov av det, bildstöd för att underlätta förståelse av svåra ord och begrepp före högläsningen. Samtliga lärare berättar i intervjuerna att texterna som höglästs alltid samtalas kring efter läsning och att förberedelser kring eventuella frågor och tankar därför krävs. I vilken utsträckning texten samtalas om varierar dock. Lärare 4 brukar förtydliga ord och begrepp för eleverna, lärare 3 brukar samtala om berättelsen med eleverna och lyfta elevernas tankar. Lärare 1 berättar att högläsningen brukar sammanfattas för att säkerställa att eleverna har förstått och hängt med i berättelsen. Samtalen och frågorna som lärarna anger att de arbetar med efter läsningen är något som observerats vid observationerna då lärarna vid samtliga observationstillfällen valde att avsluta läsningen med att ställa frågor och lyfta elevernas tankar. Lärare 3 lät eleverna reflektera över egna kopplingar till texten och valde att återgå till vissa delar av texten som diskussionerna kretsade kring. Lärare 4 valde också att låta eleverna reflektera över texten och göra kopplingar till sig själva genom att ställa frågor som ”hade ni gjort på samma sätt om det var ni” och ”har någon av er varit med om något liknande”?
Högläsningens syfte
Utifrån intervjuerna framkommer det att samtliga lärare högläser med ett bakomliggande syfte. Syftet framkommer dock kunna variera beroende på lärare och undervisningstillfälle.
Efter dataanalys har tre teman framträtt; gemenskap, inspirera till läsning samt elevernas lärande. Resultatet gällande lärarnas syfte med högläsningen presenteras utifrån dessa tre teman.
Gemenskap
Vid dataanalys framkom att gemenskap var en gemensam nämnare för högläsningens syfte (se tabell 1). Lärare 3 kommenterar och lyfter fram vad högläsningen kan bidra till i
klassrummet:
Om det är rätt bok och med rätt stöd till olika barn så har det varit den gemensamma stunden där vi har kunnat landa ihop i gemenskap. Det kan verkligen vara något jättefint och är något som jag jobbar för.
(Lärare 3)
Att gemenskap är något som högläsning av skönlitteratur kan bidra till är något som lärarna lyfter under intervjuerna. Genom att läsa högt för eleverna kan alla elever delta i
undervisningen, även de elever som har svårt för läsning och därför inte skulle läst på egen hand. Lärarna lyfter fram att högläsningen bidrar till att klassen lär tillsammans och att eleverna delar en upplevelse.
Inspirera till läsning
Att högläsningen även syftar till att inspirera till läsning framkommer genom intervjuerna.
En lärare uppger att ett underliggande budskap alltid är att elevernas ska erbjudas en
upplevelse av olika berättelser och budskap och att högläsningen därför syftar till att inspirera till läsning. Andra beskriver syftet med deras högläsning vara att eleverna ska ges tillgång till litteratur samt för att odla ett intresse för vidare läsning. Genom att högläsa böcker eleverna inte själva skulle valt ges de tillgång till litteratur som de annars inte skulle upptäckt.
Förhoppningen hos lärarna är att eleverna genom en breddad läsrepertoar upptäcker och hittar ny sorts litteratur som de sedan kan fortsätta upptäcka på egenhand. Lärare 1 kommenterar bokvalet som följande:
Vi försöker tänka att barnen ska få med sig vissa böcker som vi tycker är viktiga. Vi vill ge de lite av våran skatt. Att de ska få lite av våran kulturskatt med sig, det är så många som inte får det idag.
(Lärare 1)
Läraren menar att genom att göra medvetna bokval erbjuds eleverna att ta del av vår kulturskatt och vårt gemensamma kulturarv. Läraren önskar erbjuda klassisk barn- och ungdomslitteratur som eleverna kanske inte väljer att läsa själva men som anses vara en stor del av vårt gemensamma kulturarv.
Elevernas lärande
Det är inte enbart gemenskapen och inspiration för vidare läsning som lyfts fram som väsentligt och som bakomliggande syfte för högläsning. Elevernas lärande är en gemensam faktor som ligger till grund för undervisningen. Lärarna beskriver att eleverna, genom att lyssna till högläsning, erbjuds ordkunskap och ordförråd. Genom att lyssna till orden bidrar högläsningen även till att eleverna hör hur orden uttalas. Även om eleverna inte själva vågar använda orden så skapas en förståelse för dem och således ett utökat passivt ordförråd. Om eleverna dessutom har texten framför sig och läser med i texten samtidigt som läraren bidrar högläsning till stavning och ordbilder. Lärarna berättar även att de försöker att alltid samtala kring berättelserna för att möjliggöra och utveckla elevernas förmåga att samtala kring texter.
Genom att läraren modellerar och lyfter elevernas tankar kan de uppleva och skapa sig en förståelse för andras upplevelser, livsvärldar och perspektiv. Eleverna tränas i att sätta sig in i andras situationer och känslor samt att koppla till hur de själva tänker.
Lärares tankar
Att de deltagande lärarna uppskattar högläsning som inslag i undervisningen framkommer av intervjuerna. Samtliga lärare uppger att det är ett uppskattat återkommande tillfälle att få högläsa för eleverna. Lärarna uppger även att de uppfattar elevernas inställning till
högläsningen positiv men att det är något som har arbetats fram och att alla elever inte alltid uppskattat det från början. Gällande elevernas inställning säger lärare 1 följande:
Högläsningen har blivit ett lugn och en gemenskap. I början klarade de bara av att lyssna i fem minuter, nu har det blivit ett lugn och något som vi delar. Alla har det inte med sig hemifrån. Men jag tror att det är viktigt, att vi läser för de som inte får det hemma.
(Lärare 1)
För att högläsningen ska bli uppskattad och bidra till en gemenskap menar lärarna vidare att boken är av vikt. Om boken inte är anpassad efter elevgruppen och på en lämplig nivå kan högläsningen istället anses vara ett exkluderande undervisningstillfälle utan fördelar för elevernas lärande. Att hitta lämpliga texter och böcker anger lärarna inte vara helt enkelt men samtliga beskriver att de har ett samarbete med skolans eller kommunens bibliotek där de får hjälp med anpassad litteratur. Om det istället är en anpassad bok kan det vara ett lärtillfälle som bidrar till gemenskap, upplevelse av andra miljöer, tider och perspektiv.
Utvecklingspotential
Samtliga lärare anser att det finns utvecklingspotential i deras högläsning. Främst beskriver de planeringen som otillräcklig då de anser att det råder tidsbrist under arbetsdagen. De beskriver också att de hade velat våga göra fler spontana stopp i högläsningen för att utveckla mer av en dialogisk högläsning. Vad gäller att samtala om berättelserna kommenterar lärare 3:
Man får inte prata sönder det. Har jag deras uppmärksamhet så får jag passa på. Det är alltid en avvägning det där. Men om jag ska lyfta och prata om saker så måste det vara motiverat.
Barnen vill gärna komma igång så jag försöker att inte prata jättemycket innan.
(Lärare 3)
Lärare 3 beskriver en önskan om att vilja förklara svåra ord och begrepp innan läsningen för att möjliggöra lärande och förståelse för alla elever. Samtidigt som det uttrycks en otålighet hos eleverna att komma igång med högläsningen och att samtal före läsningen därför oftast försöker hållas kortfattat.
Elevernas inflytande
Vid frågan kring vilken typ av bok som lärarna väljer att högläsa för eleverna framkommer att lärarna anser bokvalet vara problematiskt. Samtliga lärare berättar att de tar hjälp av
bibliotekarier för att få tips och råd kring lämplig litteratur. Återkommande kriterium för lämplig litteratur är att innehåller ska vara ”vettigt”. Litteraturen beskrivs gärna få vara berikande men innehållet får inte vara för ”tungt”. Samtliga intervjuade lärare berättar att de upplever det svårt och tidkrävande att välja ut och hitta lämplig litteratur som passar in i elevgruppen och att därför hjälpen från bibliotekarier är uppskattad. Vidare framkommer att de låter eleverna lyfta tankar och förslag på litteratur för högläsning men samtliga anger att de väldigt sällan, eller aldrig, tar hänsyn till elevernas åsikter. Litteraturen som högläses är trots allt deras egna eller bibliotekets föreslagna litteratur. Lärare 1 beskriver elevernas inflytande som följer: ”barnen tycker till och ger förslag på böcker, men vi är nog inte allt för bra på att ta hänsyn till deras åsikter”.
Avslutningsvis uppvisar resultatet av lärarintervjuerna och observationerna att lärarna
frekvent använder högläsning i undervisningen fast med skilda syften. Lärarnas främsta syften till högläsning är att inspirera till läsning, utveckla elevernas lärande i form av ordförråd och
undervisningsmetod som är uppskattad av eleverna. Samtliga lärare berättar att det finns utvecklingspotential gällande deras högläsning och lyfter framförallt planeringen inför högläsningen som problematiskt. De lyfter även fram en önskan om att våga göra fler spontana stopp i högläsningen för att skapa mer samtal och reflektioner. Vid observation bekräftas lärarnas arbetssätt vid introducerande av ny text. Även sättet som lärarna högläser på bekräftas genom observation stämma överens med informanternas intervjusvar. Att förberedelse inför ett högläsningstillfälle är av vikt och något som lärarna önskar förbättra framkommer genom intervjuerna. Lärarna berättar att förberedelserna framförallt innebär att läsa in sig på litteraturen på förhand genom att läsa igenom texten som ska högläsas och förbereda eventuella frågor och tankar som kan diskuteras med eleverna efteråt.
Sammanfattningsvis framkommer av resultatet att högläsning en uppskattad
undervisningsmetod som går att variera och integrera med övrig undervisning och som är ett återkommande inslag hos de deltagande lärarna.
Diskussion
I följande avsnitt diskuteras och problematiseras undersökningens resultat, valda metod, teoretiska perspektiv samt den tidigare forskning som presenterats i bakgrunden.
Resultatdiskussion
Syftet med uppsatsen var att undersöka lärares användning och tankar om högläsning av skönlitteratur som undervisningsmetod. Det framkommer att resultatet ligger i linje med tidigare forskning sett ur många aspekter. Nedan diskuteras undersökningens resultat och ställs i relation till tidigare forskning och de aspekter som legat till grund för undersökningen som presenterats i bakgrunden.
Lärarnas arbetssätt
Vid dataanalys av intervjuer och observationer lyfts lärarnas tankar och arbetssätt kring högläsning av skönlitteratur som undervisningsmetod fram. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning gällande många aspekter. Vid genomgång av tidigare forskning har framförallt de gynnsamma aspekterna gällande högläsning för elevernas lärandeutveckling lyfts fram. Flera interventionsstudier har konstaterat att högläsning bidrar till ett utökat ordförråd och ordförståelse hos eleverna (Baker, et al., 2020; Baker, et al., 2013; Daud, et al., 2019; Delacruz, 2013; Marchessault & Larwin, 2013; Sezer, et al., 2021). Av resultatet framkommer att ett bakomliggande syfte till att de deltagande lärarna använder sig av
högläsning av skönlitteratur i undervisningen är just att högläsningen anses bidra till elevernas lärande. Nordenstam och Widhe (2017) lyfter även fram att litterär högläsning kan bidra till gemenskap och en delad erfarenhet, vilket även framkommit av lärarnas intervjuer vara en ytterligare aspekt som ligger till grund för högläsnings syfte. Gemenskapen kan även tolkas ligga i linje med Vygotskijs (1999) tankar om socialt samspel som innebär att skolan utgör en gemenskap som delas mellan lärare och elever där lärandet sker genom samspel. Genom att dela högläsningstillfället och tillsammans samtala kring litteraturen kan elevernas lärande utvecklas i samspel med varandra.
Det räcker inte att öppna boken
För att ett undervisningstillfälle med högläsning av skönlitteratur ska bli gynnsamt beskriver forskningen att det krävs förberedelser och att det inte räcker att bara läsa en bok högt. Fisher et al. (2004) och Johnston (2016) lyfter bland annat fram valet av bok, att läraren är inläst på boken och att det finns ett tydligt syfte med högläsningen som viktiga aspekter för en
gynnsam högläsning. Av undersökningens resultat framkommer att lärarna anser att det finns utvecklingspotential gällande deras högläsning. Framförallt framkommer att lärarna upplever just förberedelser som avgörande för att högläsningen ska kunna bidra till ett bra
undervisningstillfälle, samtidigt som det beskrivs vara något som är tidskrävande och svårt att hinna med i en redan fullspäckad arbetsdag. Att på förhand läsa boken, gärna högt för sig själv, och att tänka igenom de olika tankar och frågor som kan tänkas uppstå hos eleverna vid högläsning kräver förberedelser. Brist på planeringstid och lärares tunga arbetsbörda är något som ständigt diskuteras i den pågående samhällsdebatten. Av de intervjuade lärarna arbetar två som ämneslärare i svenska och undervisar samma lektion vid tre tillfällen vilket möjliggör för utvärdering och förbättringar mellan lektionstillfällena men också färre lektioner att planera jämfört med resterande informanter som undervisar som klasslärare och därför har många fler lektioner och ämnen att planera för. Frågan om hur alla lärare ska ges samma
och bästa innehåll är en fråga för beslutsfattare och skolledare, men förberedelser är betydande för ett lyckat undervisningstillfälle.
Utvecklingspotential
Vid dataanalys har tre olika teman framkommit som bakomliggande syfte för lärares skönlitterära högläsning. Resultatet visar att lärarna anser att högläsning kan bidra till en gemenskap i klassrummet. Gemenskapen menar lärarna framträder då eleverna delar en upplevelse av en skönlitterär bok tillsammans och kan samtala och diskutera kring den. Vid genomgång av tidigare forskning framkommer gemenskapen vara en av de alla aspekter som högläsning bidrar till. Nordenstam och Widhe (2017) lyfter fram just gemenskap och att alla elever genom högläsning kan tillägna sig innehållet, trots att de kanske inte kan läsa på egen hand, som väsentligt. Inom konceptet ’shared reading’ lyfts också gemenskapen fram som meningsbärande. Genom att sitta ner och samtala och tänka kring texten skapas en gemenskap och erfarenhet (Ohlsson, 2021), vilket även kan tolkas ligga i linje med Vygotskijs tankar om att lärande sker i samspel med andra (Vygotskij, 1999). Även om lärarna i undersökningen inte följt ’shared readings’ koncept fullt ut har trots allt eleverna vid ett och samma tillfälle getts möjlighet att lyssna på litteratur, om än inte runt samma bord, vilket bidragit till gemenskap. Gemenskap har lyfts fram av de intervjuade lärarna som ett av skälen till att de använder högläsning av skönlitteratur som undervisningsmetod. Det framkommer dock att det inte räcker att bara läsa högt. För att ett undervisningstillfälle med högläsning av
skönlitteratur ska bli gynnsamt beskriver Fisher et al. (2004) och Johnston (2016) att det krävs förberedelser och att det inte räcker att bara läsa en bok. Framförallt lyfts valet av bok och att läraren är inläst på boken vara aspekter som ligger till grund för att högläsningen ska bli gynnsam. Att välja bok är något som lärarna lyfter som svårt och ibland problematiskt.
Bokvalet behöver ha ett tydligt syfte, innehållet behöver vara lämpligt för elevgruppen och boken ska gärna bidra till att bredda elevernas läsrepertoar genom att erbjuda de böcker de inte själva hade valt, lite över elevernas egen läsnivå och böckerna får gärna vara en del av vårt gemensamma kulturarv. Att litteraturen som läses högt ska vara något över elevernas egen läsnivå samt gärna utgöras av litteratur de inte själva skulle valt kan tolkas ligga i linje med Vygotskijs tankar om den proximala utvecklingszonen (1999). Genom att läraren högläser och diskuterar litteraturen med eleverna kan de erbjudas en interaktionsprocess där eleverna kan utveckla sitt lärande till en högre nivå. Genom samspelet med läraren genom litteraturen kan eleverna klara av mer än de skulle gjort på egen hand.
Borde högläsningen av skönlitteratur i undervisningen kanske hämta ännu mer inspiration från ’shared readings’ koncept? Att välja ut högkvalitativ litteratur i syfte att bredda elevernas läsrepertoar kan trots allt tolkas ligga i linje med delar av det centrala innehållet för
grundskolans årskurs 4–6 (Skolverket, 2022) som implementeras efter sommaren där just betydelsefulla författare och deras verk beskrivs ha en plats i undervisningen. Förutom vikten av högkvalitativ litteratur inom ’shared reading’ innebär konceptet även pauser i läsningen där svåra ord och gemensam reflektion tillåts ta plats (Ohlsson, 2021). Att göra pauser i
högläsningen är något som de intervjuade lärarna beskriver att de gör, men samtidigt beskrivs pauserna och de spontana stoppen vara något som lärarna önskar utveckla och våga använda mer i sin undervisning. Somliga aspekter inom ’shared reading’, såsom att alla ska sitta runt samma bord för att möjliggöra ögonkontakt mellan alla deltagare och att varje ’shared reading’ tillfälle tar runt en och en halv timma att genomföra, kan vara svårare att
implementera i undervisningen. Dagens klassrum är ofta trånga och lektionerna är många gånger korta, men kanske skulle högläsningen av skönlitteratur gynnas av att implementera de delar av ’shared readings’ koncept som är implementerbara i undervisningen för att utveckla samtalet kring texterna, men också för att alltid erbjuda eleverna högkvalitativ litteratur.
Läsa vidare på egen hand
En aspekt som lyfts fram i resultatet är att lärarna, genom sin skönlitterära högläsning, önskar inspirera till vidare läsning. Lärarna önskar att högläsningen ska erbjuda eleverna en litterär upplevelse som således inspirerar eleverna att läsa vidare självständigt. Lärarna lyfter fram litteraturens bredd och möjlighet att genom högläsningen erbjuda eleverna litteratur som ligger något över elevernas nivå och som de inte skulle valt på egenhand. Att lärarna vill erbjuda eleverna litteratur som de kanske inte skulle valt på egen hand ligger i linje med vad tidigare forskning lyfter som viktigt. Beck och Mckeown (2001), Fisher et al. (2004) och Johnston (2016) beskriver i sin forskning att texten är viktig och att den litterära texten som högläses bör vara strax över elevernas egen nivå. Genom att erbjuda eleverna litterära texter strax över deras egen nivå kan eleverna befinna sig i den proximala utvecklingszonen som enligt det sociokulturella perspektivet beskrivs vara optimalt för elevernas lärande (Vygotskij, 1999). Det framkommer dock av undersökningens resultat att eleverna gärna kommer med förslag på litteratur för lärarna att högläsa men att lärarna sällan eller aldrig tar deras förslag i beaktning. Trots att lärarna anger svårigheter med att hitta lämplig litteratur väljer de bort de förslag som eleverna själva lyfter och som de vill höra. Kanske hade en ytterligare lust och nyfikenhet för litteraturen kunnat skapas om det faktiskt var elevernas egenvalda litteratur som läses högt. Lärarna lyfter dock fram vikten av att litteraturen anses lämplig, är berikande och passar in i elevgruppen. Att lärarna inte lättvindigt väljer att högläsa elevernas förslag på litteratur kan också anses visa på omdöme och ledarskap hos lärarna då de väljer litteraturen med omsorg och har hela elevgruppen i åtanke. Att en elev önskar en viss bok behöver trots allt inte innebära att boken är lämplig för hela elevgruppen.
Skolbibliotekens roll
Att arbeta läsfrämjande och således inspirera eleverna till läsning är något som lyfts fram av kulturdepartementet i deras rapport Barns & ungas läsning – ett ansvar för hela samhället (2018). Rapporten beskriver att skolan ska stärka elevernas läsutveckling men också att alla vuxna bör agera som läsande förebilder. Genom att använda högläsning som
undervisningsmetod kan lärarna agera läsande förebilder och erbjuda litterära upplevelser genom högläsning som eleverna inte annars hade givits. Att bredda elevernas läsrepertoar genom att högläsa skönlitteratur som de inte själva hade valt har genom resultatet
framkommit vara något som lärarna eftersträvar. Valet av bok är betydande för en gynnsam högläsning, men som nämnts tidigare är det inte helt lätt att hitta lämplig litteratur. Samtliga lärare har angett att de tar hjälp av bibliotekarier för att hitta lämplig litteratur. Bibliotekarier och skolbiblioteken beskrivs i kulturdepartementets rapport (2018) utgöra en viktig resurs för att bidra till elevers läsutveckling vilket även framkommer i rapporten Utredningen om stärkta skolbibliotek och läromedel (2021). Rapporten lyfter fram vikten av tillgänglighet av skolbibliotek på samtliga skolor och skolbibliotekens roll i att inspirera till läsning och att arbeta läsfrämjande. Att utnyttja professionen och kunskapen som bibliotekarier innehar är något som borde vara givet och finnas tillgängligt på alla skolor. Två av de intervjuade lärarna saknar skolbibliotek och närhet till kommunalt bibliotek i anslutning till skolan och beskriver därför att de på sin fritid besöker biblioteken för att inspireras och ges tips till lämplig
litteratur för högläsning. Kulturdepartementet (2018) menar att skolbiblioteken är av vikt då de dels fungerar som pedagogisk resurs i undervisningen och dels främjar elevernas intresse för litteratur och läsning, vilket även bekräftas av utbildningsdepartementets rapport (2021).
Att skolbibliotek saknas på skolor kan därför anses vara problematiskt och ytterligare en aspekt som försvårar lärares ambition och möjlighet att erbjuda eleverna högläsning av skönlitteratur med lämplig litteratur i undervisningen samt att inspirera till vidare läsning.
