Pussel
Therese Wissö
Mars 2009
Utvärdering av en
familjeverksamhet
i stadsdelen Kortedala
i Göteborg
© FoU i Väst/GR
Första upplagan mars 2009 Layout: Infogruppen GR
Innehåll
SAMMANFATTNING ... 5
INLEDNING ... 6
Syfte och frågeställningar ... 6
Projektets aktörer... 7
Rapportens disposition ... 8
SAMHÄLLETS STÖD TILL BARN OCH FAMILJER ... 9
Förskola och öppen förskola ... 9
Socialtjänsten ... 10
Barnhälsovården ... 11
Ytterligare stöd till föräldrar ... 12
Familjebehandling ... 12
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 14
Samverkan ... 14
Om organisationer och dess aktörer... 15
Förebyggande arbete ... 16
GENOMFÖRANDE ... 18
Intervjuerna ... 18
Etiska överväganden ... 20
FAMILJEVERKSAMHETEN PUSSEL – IDÉ OCH ORGANISATION ... 21
Initiativet ... 21
Placering och lokaler ... 21
Målsättning och målgrupp ... 22
Styrning av projektet ... 22
Samverkan ... 22
DEN FÖRSTA TIDEN – OSÄKERHET OCH PERSONALOMSÄTTNING ... 26
Nyrekrytering och nystart i januari 2008 ... 27
PUSSEL SOM VERKSAMHET ... 29
Vägen in i verksamheten ... 30
Informationsmöte ... 30
Uppföljningsmöten ... 31
Vilken sorts verksamhet är Pussel? ... 32
Vad gör man på Pussel? ... 32
Avslappning ... 34
Spädbarnsmassage ... 35
”Golvarbete” ... 35
Samarbete/kontakt med andra verksamheter ... 35
Metodutveckling och handledning ... 36
PERSONALENS TANKAR OM ARBETET MED FAMILJERNA ... 38
Vad ska Pussel arbeta med i familjerna? ... 38
Ett exempel på arbete – familjen Svensson ... 39
Att stärka föräldrarna på olika sätt ... 40
Märker personalen några förändringar hos föräldern? ... 41
Ser personalen några förändringar hos barnet? ... 42
Om familjernas framtid på Pussel ... 42
FÖRÄLDRARNAS UPPLEVELSE AV PUSSEL ... 43
Varför är man på Pussel? ... 44
Vad för sorts verksamhet är Pussel? ... 45
Vad är det som är bra med Pussel? ... 46
Om att bli filmad ... 46
Vad betyder Pussel för barnen? ... 47
HÄNDELSEFÖRLOPPET HÖSTEN 2008 ... 48
Nedläggning ... 48
ANALYS OCH DISKUSSION ... 50
Organisation ... 50
Samverkan eller inte ... 51
Arbetsmetoder och förhållningssätt... 52
Generellt eller riktat stöd ... 53
Slutord ... 54
Sammanfattning
F
öreliggande rapport är en utvärdering av en projektverksamhet för föräldrar och barn. Projektet är en familjeförskola, kallad familje-verksamheten Pussel, och är ett samarbete mellan Göteborgs Stad Kortedala och Primärvården i Göteborg. Projektet leds av en styrgrupp med re-presentanter från förskola/skola, socialtjänst och primärvård. Arbetsgruppen på Pussel består av tre personer, vilka utgörs av socionom, förskollärare samt barnsjuksköterska. Verksamheten är öppen tre dagar i veckan. Pussel är en riktad verksamhet som vänder sig till föräldrar med barn i åldern noll till tre år i stadsdelen Kortedala. Målet är att stärka föräldrarna i föräldrarollen, samt att föräldrarna ska utveckla relationen till sitt barn. Förutom gruppverksamhet erbjuds föräldrarna enskilda samtal och samspelsträning enligt Marte Meo-metoden. Det krävs inget biståndbeslut enligt socialtjänstlagen för deltagande och verksamheten kan således kategoriseras som en öppen servicein-sats. För att delta i verksamheten krävs dock att familjens BVC-sköterska eller socialsekreterare ansett att familjen är i behov av extra stöd.Syftet med utvärderingen har formulerats i samarbete mellan verksamhetens styrgrupp och FoU i Väst. Det övergripande syftet har varit att undersöka vad som sker på Pussel, det vill säga hur arbetet med familjerna är utformat, samt hur verk-samheten är organiserad. Dessutom är personalens och föräldrarnas upplevelse av arbetet intressant, samt huruvida de inblandade upplever att det sker någon förändring gällande relationen mellan föräldrar och barn under den tid som familjerna deltar i verksamheten.
Studien har genomförts under perioden april till december 2008. Kvalitativa metoder har
an-vänts i materialinsamlingen, så som intervjuer med projektets styrgrupp, personal vid Pussel samt deltagande föräldrar. Dessutom har vissa observationer i verksamheten gjorts och tillgäng-liga verksamhetsdokument studerats. Resultatet har analyserats med hjälp av teorier som belyser organisation, samverkan, förebyggande arbete och interventioner.
Studien har visat att de deltagande föräldrarna är nöjda med verksamheten och de tillskriver den ett stort värde. Både föräldrar och personal kan peka på förändringar som de upplever har ägt rum under den tid familjen deltagit i verksamheten. Stu-dien har dock visat att projektets organisatoriska ramar varit oklara. Det har varit diffust för såväl styrgruppens representanter som personalgrupp varför projektet ska drivas i samverkan och vad de olika yrkesgrupperna ska bidra med. Det har inte funnits någon projektledare och ingen klar ansvarfördelning mellan styrgruppens medlem-mar. Socialtjänsten är den verksamhet som haft lättast att motivera Pussel som en del av det egna verksamhetsområdet. Förskola/skola och primär-vård har redan från start varit mer tveksamma till sin inblandning i projektet. Dessa tveksamheter, i kombination med praktiska omständigheter, resulterade i att primärvården drog sig ur projek-tet redan två månader innan projekttidens slut. Därefter beslutade förskola/skola att de inte ville medverka till en fortsättning av projektet och soci-altjänsten ansåg att de inte att hade möjligheter att driva verksamheten vidare på egen hand. Familje-verksamheten Pussel upphörde därmed i slutet av december 2008. n
1. Inledning
S
edan mitten av 1900-talet har det svenskasam-hället, genom olika reformer, utvecklat system som syftar till att stödja barn och deras föräldrar. Makarna Myrdal ansåg att stödet till barnfamiljer skulle utformas genom generella socialpolitiska bidrag och inte förknippas med den gamla fattig-vårdens förödmjukande hjälpverksamhet (Myrdal, 1934). De sociala reformer som genomförts sedan dess har innefattat såväl ekonomiskt stöd i form av olika bidrag, som praktiskt stöd, till exempel i form av utbyggd barnomsorg. Generella insatser som riktas till alla har kompletterats med mer specifika, till familjer som anses vara i behov av extra stöd.
Med tiden har betydelsen av relationen mellan föräldrar och deras barn kommit att lyftas fram allt mer (se t.ex; Hwang & Wickberg 2001, Bremberg 2004 och Broberg 2006). Detta synsätt bygger på idén att goda relationer mellan föräldrar och deras barn är väsentliga för barnens psykiska hälsa och utveckling. Genom att fokusera på relationen har samspelet mellan föräldrar och deras barn hamnat i blickpunkten. Samspelet är det som sker i den direkta kontakten mellan människor. En relation kan ses som ett resultat av ett regelbundet samspel mellan två personer (Lindberg, 2000). Det har därmed blivit angeläget att tidigt uppmärksamma när samspelet inte fungerar bra och erbjuda riktade insatser för att förbättra rådande förhållanden. De verksamheter som möter små barn och deras föräldrar, så som barnhälsovård och socialtjänst, har utarbetat olika arbetssätt för att stödja ett gott samspel. Under senare år har det runt om i landet bland annat vuxit fram ett stort antal spädbarnsverksamheter, inriktade på behandling av samspelsproblem (Hwang & Wickberg, 2001).
Många av dessa har en personalgrupp som består av sjuksköterska, förskollärare och socionom. Hwang och Wickberg lyfter fram att dessa verk-samheter behöver utvecklas och utvärderas, samt att verksamheternas organisatoriska tillhörighet och samarbetspartners behöver belysas.
I takt med att nya verksamheter och arbetsme-toder vuxit fram har det således uppstått en diskus-sion om hur arbetet bäst ska utföras och huruvida man kan veta att insatser i familjer leder till önskat resultat. Kommuner och landsting har prövat olika sätt att arbeta och man vill känna sig säker på att det kommer familjerna till godo. Föreliggande rapport kan ses som en illustration av samhällets ambition att forma en god verksamhet för små barn och deras föräldrar, såväl som en strävan efter att fastlägga arbetets utfall. Rapporten är en utvärd-ering av en familjeförskola, Familjeverksamheten
Pussel, som drivits i projektform under perioden
augusti 2007 till december 2008. Verksamheten har bedrivits i stadsdelen Kortedala i Göteborg och projektet har haft två huvudmän, stadsdels-förvaltningen Kortedala samt primärvården i Göteborg. Verksamheten vänder sig till familjer i Kortedala, med barn mellan noll och tre år. Målet är att stärka föräldrarna i föräldrarollen, samt att föräldrarna ska utveckla relationen till sitt barn. Föräldrarna erbjuds bland annat enskilda samtal och samspelsträning enligt Marte Meo-metoden (SDF Kortedala, 2006).
Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med utvärderingen är att undersöka vad som händer på familjeförskolan Pussel, det vill säga hur deltagare och personal vid Pussel beskriver verksamheten, samt om de
upple-ver att det skett någon förändring avseende sam-spelet mellan förälder och barn under den tid som familjen deltagit i verksamheten. Detta innefattar berättelser och reflektioner kring arbetsmetoder, förhållningssätt och mål. Utvärderingen ska också belysa de organisatoriska ramar som omger projek-tet och sätta in verksamheten i en större helhet. De frågeställningar som studien avser besvara är:
Hur ser organiseringen och styrningen av Pussel ut?
Vilka arbetsmetoder och förhållningssätt förekommer på Pussel och hur har dessa utarbetats?
Vad har deltagandet i Pussel inneburit för familjerna?
Utvärderingsuppdraget har formulerats i samarbete mellan verksamhetens styrgrupp och FoU i Väst. Innan vi går in på närmare detaljer kring hur denna utvärdering har genomförts, kan man konstatera att det finns olika sätt att se på och genomföra utvärdering. Dessa hänger samman med olika sätt att betrakta och värdera kunskap (Karlsson, 1999). I Ove Karlssons översikt av utvärderingsforskning urskiljs tre utvärderingsmönster; mål- och
resul-tatutvärdering, processutvärdering och interaktiv utvärdering. Dessa tre mönster har utvecklats vid
olika tidpunkter under slutet av 1900-talet och inledningen av 2000-talet. Evert Vedung (2004) beskriver utvärdering som en megatrend i väst-världen, och identifierar olika drivkrafter bakom detta fenomen. Vedung konstaterar att inom socialt arbete har den kvantitativt-vetenskapliga inrikt-ningen av utvärdering vunnit terräng på senare år, vilket bland annat avspeglas i uttalanden om att åtgärder ska grundas på evidens och vetenskaplig grund.
Karlsson sammanfattar sin syn på vad utvär-deringar syftar till på följande vis:
”Utvärderingens centrala uppgift är att uttrycka ett vär-deomdöme om sitt utvärderingsobjekt. Utvärdering bör vara en kritiskt granskande verksamhet som kan komma in under eller efter den insats som man vill bedöma. Upp-giften är inte enbart att beskriva, kartlägga eller mäta en attityd. Snarare bör strävan vara att försöka gå djupare och ifrågasätta det som tas för givet och hålls som självklart.” (Karlsson, 1999, s 17).
Då det saknats konkreta och mätbara mål med
projektet, är föreliggande utvärdering inte inriktad mot mål- och resultatutvärdering. Den har snarare karaktären av processutvärdering där aktörer fått beskriva hur de upplevt olika aspekter av projek-tet. Enligt Sahlin (1996) bör man betrakta projekt som en förändringsprocess, där mål och syftesför-skjutningar är naturliga inslag. Det är svårt att mäta hur väl man lyckats med de urpsrungliga målsättningarna, eftersom omformuleringar och omtolkningar av ursprungliga idéer är resultat av nödvändiga reflexionsprocesser. Ambitionen har varit att, i överensstämmelse med Karlssons tankar om utvärderingars syfte, ifrågasätta det som tas för givet och hålls som självklart.
Projektets aktörer
Familjeförskolan, som sedermera kom att beteck-nas ”familjeverksamheten Pussel”, är ett projekt som finansieras och organiseras av SDF Korte-dala och Primärvården i Göteborg. Styrgruppens medlemmar representerar tre olika verksamheter; Barnavårdscentralen Spinnaren (primärvården Göteborg), Familjeenheten inom individ- och familjeomsorgen (SDF Kortedala), samt enheten Barn & Ungdom (SDF Kortedala).
Göteborgs Stad är indelad i 21 stadsdelsför-valtningar och dess verksamheter är bland annat social omsorg och service, förskola och grundskola. Stadsdelsnämnderna ansvarar för att innevånarna får den service och insatser de behöver och har ett befolkningsansvar. Familjeenheten vid SDF Kor-tedala innefattar socialtjänstens arbete med barn och familjer. De tillhör enheten Individ- och familj (IFO). Familjeenheten har tre centrala uppdrag: att utreda och besluta om insatser enligt socialtjänst-lagen och socialtjänst-lagen om vård av unga (LVU), att ge råd och stöd till enskilda och familjer som bedöms vara berättigade, samt att ge generellt förebyggande insatser. Enligt verksamhetsplanen för 2008 ska familjeenhetens förebyggande arbete organiseras i en särskild grupp inom enheten, för att stärka möjligheterna till samarbete inom enheten och med förskola/skola.
Skola och förskola tillhör enheten som be-tecknas Barn & Ungdom. Barn & Ungdom ansvarar för stadsdelens förskoleverksamhet och skolbarnomsorg, samt grundskoleverksamhet. Förskoleverksamheten vänder sig till barn i åldern
1-5 år. Förskoleklassen vänder sig i första hand till 6-åringar och i grundskolan går barn mellan 7 och 16 år.
Primärvården i Göteborg bedriver offentliga
basverksamheter så som vårdcentraler, barnavårds-centraler, mödravårdscentraler samt rehab-enheter. Primärvården är organiserade i tre primärvårds-områden, Centrum Väster, Hisingen och Öster. Barnavårdscentralen Spinnaren har sina lokaler i Gamlestaden och tillhör primärvårdsområde Nord-Ost. Barnavårdscentralernas övergripande mål är att stödja föräldrar i ett aktivt föräldraskap, att upptäcka och förebygga fysisk och psykisk ohälsa hos barn, samt att uppmärksamma och förebygga risker för barn i närmiljö och samhälle (Västra Götalandsregionen, 2004).
Rapportens disposition
I kapitel två tecknas en bild av hur samhällets stöd till barnfamiljer vuxit fram i Sverige. Syftet med detta kapitel är att sätta in familjeverksamheten Pussel i ett större sammanhang och visa hur de tre verksamheter som drivit Pussel har en lång tradi-tion av arbete med små barn och deras föräldrar. Detta följs av ett kapitel som presenterar rappor-tens teoretiska grund och viktiga begrepp. Kapitel fyra beskriver vilka metoder som använts och hur utvärderingen har genomförts. I kapitel fem till tio redogörs resultatet av utvärderingen. Dessa kapitel grundas framför allt på de intervjuer som genom-fördes under perioden april till oktober 2008, samt tillgängliga dokument. I kapitel fem till åtta är det främst personal och styrgrupp som kommer till tals. Föräldrarnas åsikter om verksamheten fram-förs i kapitel nio. Kapitel tio kan betraktas som en epilog och grundas på de samtal med personal och styrgrupp som gjordes i december 2008 och januari 2009. Avslutningsvis diskuteras resultaten i kapitel elva. n
2. Samhällets stöd till barn
och familjer
P
rojektets huvudmän tillhör de offentligt finan-sierade välfärdstjänsterna, vilka ska ge samhäl-leligt stöd till barn och deras familjer. Socialtjänst, barnhälsovård och förskola/skola har en lång tradition av såväl stödjande som kontrollerande funktion i samhället. Genom att inledningsvis ge en historisk överblick av verksamheternas framväxt och utveckling, kan man se att olika aspekter av stöd framhållits vid olika tidpunkter. Det går också att urskilja förskjutningar vilka medfört att verk-samheterna i viss mån överlappar varandra.Förskola och öppen förskola
Familjeverksamheten Pussel betecknas som en familjeförskola. En familjeförskola har vissa lik-heter med en öppen förskola, men skiljer sig från dessa på väsentliga punkter. En öppen förskola riktar sig till alla föräldrar i ett område, medan en familjeförskola är en riktad verksamhet som vänder sig till ett fåtal familjer. Den öppna för-skolan tillkom som komplement till den vanliga förskolan, och en familjeförskola är ytterligare en ansats att stötta föräldrar som bedöms ha ett mer omfattande stödbehov. Begreppet familjeförskola är inget enhetligt begrepp och det finns inga na-tionella rekommendationer om hur en sådan bör organiseras. Det saknas också information om hur många familjeförskolor det finns i Sverige och hur dessa är organiserade.
Dagens allmänna förskola skiljer sig från so-cialtjänsten och primärvården, genom att de inte har samma uttalade uppdrag att stödja föräldrar. Förskolans roll i samhällets omsorg om familjer blir mer tydligt i ett historiskt perspektiv. En sorts föregångare till dagens förskola var barnkrubbor och barnträdgårdar, vilka etablerades i början av
1900-talet (Myrdal, 1934). Barnkrubborna var ett slags fattighjälp, en i grunden behovsprövad verksamhet för de mödrar som av olika anled-ningar inte klarade att ta hand om sina barn på dagarna. Barnträdgårdarna var å andra sidan ofta underbyggda privatskolor och en tillgång för ett fåtal familjer. Alva Myrdal ansåg att småbarnens gemensamhetsfostran vare sig skulle vara fattig-vård eller lyx. De barnkammare som skulle inrättas skulle riktas så brett att det snarare skulle vara regel än undantag att familjerna behövde dessa tjänster. Det kunde handla om familjer där båda föräldrarna förvärvsarbetade och där barnen var i behov av ett ”vikarierande hem”. Barnkamrarna vände sig också till hemarbetande föräldrar för att underlätta moderskapet och ge hemarbetande mödrar avlösning under en del av dagen.
Från 1930-talet och fram till slutet av 1960-ta-let kan man se politikernas intresse för barn-omsorgen som en spegling av efterfrågan på kvinnlig arbetskraft och växlande konjunkturer ( Berg & Fredholm, 1983). I tider då behovet av kvinnlig arbetskraft varit stor, så som efter andra världskriget, föreslogs att statsbidrag skulle utgå till heldagsomsorgen. När arbetsmarknaden för kvinnor försämrades på 50-talet ifrågasattes det om det var bra för barnen att vara borta hela da-garna. 1968 tillsattes barnstugeutredningen för en översyn av barnomsorgsverksamheterna, inklusive innehåll, organisation och utbyggnad. 1972 kom två huvudbetänkanden, Förskolan 1 och 2 (SOU 1972:26 och SOU 1972:27). Barnstugeutredningen föreslog bland annat att barn i behov av särskilt stöd skulle kunna få detta inom förskolans ram. I SOU 1972:27 fanns också tankar om uppsökande verksamhet samt planer på verksamheter som
rik-tade sig till hemarbetande föräldrar och deras barn. Man ansåg att barn som inte tillhör den vanliga barnomsorgen hade behov av pedagogisk stimulans och att detta skulle kunna avhjälpas till exempel med lekrådgivning vid barnavårdscentralerna. Försök med lekrådgivning i olika kommuner blev populära bland föräldrar och dagbarnvårdare och verksamheterna utvecklades och fick benämningen öppen förskola.
Öppen förskola vänder sig till barn som inte har plats i den vanliga förskolan. Den erbjuder en mötesplats och kontaktpunkt för föräldrar som är hemma på dagarna. Det som är utmärkande för öppen förskola är att det inte krävs någon inskrivning, samt att barnen som vistas där måste ha någon vuxen med sig. 1983 gjorde Margareta Gustafsson en översikt av den öppna förskolans utveckling och organisation (Gustafsson ,1983). Hon konstaterade att verksamheterna vid de öppna förskolorna mer och mer inriktats mot de vuxna besökarna och att kom att stämma överens med socialtjänstlagens intentioner om förebyggande och utåtriktat arbete.
Antalet öppna förskolor ökade under 1980-ta-let. 1991 nådde det sin kulmen då det fanns 1 644 verksamheter i landet (Skolverket, 2005). Sedan dess har antalet öppna förskolor stadigt minskat och ekonomiska besparingar har angetts som huvudskälet. I samband med förändringarna i Skollagen 1995, där kommunerna blev skyldiga att erbjuda barnomsorgsplats för alla barn mellan 1 och 12 år vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar, minskade också målgruppen för öppen förskola. Enligt Skolverket bör barn som inte går i vanlig förskola ha tillgång till öppen förskola. 2004 var det 141 av landets kommuner som hade öppna förskolor, totalt 447 stycken. 90 procent drivs i kommunal regi och av de som drivs i egen regi är svenska kyrkan den vanligaste huvudman-nen. Drygt hälften av de öppna förskolorna drivs som fristående verksamheter. Den näst vanligaste organisationsformen var att den öppna förskolan ingick i en familjecentral. Enligt skollagen ska den öppna förskolan ses som ett komplement till den vanliga förskolan. I den statliga utredningen ”Stöd i föräldraskapet” bedöms de öppna förskolorna även fortsatt ha en viktig föräldrastödjande funk-tion (SOU 1997:161).
Socialtjänsten
Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att barn som far illa får stöd och skydd. I socialtjänstlagens femte kapitel, § 1, framgår att socialtjänsten ska verka för att barn och ungdomar växer upp under goda och trygga förhållanden. Socialtjänsten ska dessutom, i nära samarbete med hemmen, sörja för att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver, och om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. Den sociala barnavården har således två övergripande mål; att utreda huruvida barns hemförhållanden och uppväxtvillkor är acceptabla, samt att vid behov ge barn och familjer lämpligt stöd. Arbetet har en dubbel funktion, eftersom det handlar om att både utreda och stödja. Varje kommun kan själv besluta hur detta arbete ska organiseras. Vissa kommuner har valt en integrerad modell där socialarbetarna arbetar med både utredning och stöd, medan andra har valt att dela upp arbetet och specialisera olika enheter. Vissa stödinsatser kräver beslut enligt socialtjänstlagen, medan andra kan vara av mer rådgivande natur och frikopplas från myndighetsutövning. Lundström (2000) konstaterar att den sociala barnavården framför allt är en individinriktad verksamhet, där enskilda barn och föräldrar erbjuds olika typer av stöd, vilka bedömts i en utredning efter ansökan eller anmälan. I en artikel i Socialvetenskaplig tidskrift ger författarna inget gott betyg till utvecklingen inom den sociala barnavården. ”Socialtjänstens barnavård är oförändrat en inrättning som be-traktas med misstänksamhet och som tenderar att stigmatisera sina klienter” (Lundström & Sallnäs, 2003 s. 209.)
En grundläggande förutsättning för att social-tjänsten ska kunna ge stöd och skydd till barn som far illa, är den anmälnings- och uppgiftsskyldighet som enligt socialtjänstlagen föreligger för myndig-heter vars verksamhet berör barn och unga. Det finns ett antal studier som visar att personal inom BVC och förskola gör olika bedömningar för vilka barn som befaras fara illa, och att det förekommer en underrapportering av dessa fall till socialtjänsten ( Lagerberg, 1998, Lundén, 2000). En anmälan till socialtjänsten är dock ingen garant för att barn som far illa får den hjälp och det stöd de behöver.
Kommunernas barnavårdsutredningar har kritise-rats för allvarliga brister, både vad gäller formella krav på handläggningen, men också att många barn och föräldrar som berörs är missnöjda med bemötande och utredningsförfarandet (Egelund & Sundell, 2000). För att ge familjer rätt stöd och hjälp krävs dock inte bara bättre utredningar utan också tidiga insatser (ibid).
Enligt socialstyrelsen är det angeläget att socialtjänsten prioriterar tidiga insatser utanför myndighetsutövningens ram i nära samverkan med andra myndigheter och organisationer. Samverkan mellan myndigheter lyfts fram som något värdefullt och nödvändigt för att tidigt upptäcka och hjälpa familjer där ett barn far illa eller riskerar att fara illa (Hjortsjö, 2006). Pettersson (1999) påpekar att so-cialtjänstens traditionellt formella hantering i och med myndighetsutövning kan ställa till svårigheter i samarbetet med förskola och BVC. Lundström och Sunesson (2000) beskriver hur försök med att arbeta fram nya metoder utanför den vanliga socialtjänstens ramar inte lyckas förändra organi-sationens grundläggande kännetecken. De skriver att möjligheterna till förändring av socialtjänstens organisationer i stor utsträckning förmodligen be-stäms utanför socialtjänsten själv, till exempel när nya organisationer för sociala tjänster uppstår.
Barnhälsovården
Den förebyggande mödra- och barnhälsovården har funnits i Sverige sedan 1930-talet och verk-samheterna utvecklades parallellt under 1900-talet. En föregångare till dagens barnavårdscentraler var Mjölkdroppen som startade 1901 på Södermalm i Stockholm (Wikander, 2006). Syftet med verksam-heten var att ge mjölksubstitut till fattiga mödrar, men också att ge en del goda råd.
Barnavårdscentralernas verksamhet var inled-ningsvis i stor utsträckning inriktad på somatiska problem. Under 30- och 40-talet var det vanligt med bristsjukdomar och infektionssjukdomar. Alva Myrdal var dock bekymrad över de dåliga psykolo-giska kunskaper som svenskar hade i stort och inte minst bland personalen vid barnavårdscentralerna. Hon konstaterade att det saknades konsultations-möjligheter för småbarnens uppfostringsproblem och ansåg att det bör bli lika lätt för en mor att få sakkunniga råd om sitt barns psykiska vård som om dess fysiska (Myrdal, 1944).
1981 formulerade Socialstyrelsen att barnhäl-sovårdens huvudmål ska vara att minska dödlig-het, sjuklighet och handikapp bland barn, minska skadlig påfrestning för föräldrar och barn, samt stödja och aktivera föräldrar i deras föräldraskap och härigenom bidra till gynnsamma betingelser för en allsidig utveckling för barn (Socialsty-relsen, 1981). Barnhälsovårdsarbetet delas in i primärprevention, inklusive hälsobefrämjande åtgärder och sekundärprevention (Hagelin m fl, 2007). De hälsobefrämjande åtgärderna innefat-tar vaccinationer, allmänt föräldrastöd och allmän föräldrautbildning. Sekundärpreventionen handlar om hälsoövervakning, det vill säga hälsounder-sökning, tillväxtmätning, screening samt specifikt stöd och rådgivning vid problem. Barnhälsovården ska förmedla information till föräldrar om ett brett spektrum av ämnesområden: amning, mat och matvanor, tandhälsa, praktisk barnavård, egenvård vid vardagssjuklighet, samlevnad och familjerelationer, föräldraroller, barnuppfostran, barnets normala utveckling, lek och fysisk aktivitet, kultur och media och samhällets stödresurser till barnfamiljer ( Socialstyrelsen, 1994).
I målbeskrivningen för sjuksköterskor inom barnhälsovården anges att målen för verksamheten ska uppfyllas genom att stödja föräldrarna i aktivt föräldraskap, att upptäcka och förebygga fysisk och psykisk ohälsa, samt uppmärksamma och förebygga risker för barn i närmiljö och samhälle (Dozai, 2003). Föräldrastöd ses som en av barn-hälsovårdens viktigaste uppgifter. Överlag har det skett en förskjutning av barnhälsovårdens arbete under de senaste decennierna, från ett övergripande somatiskt perspektiv mot ett alltmer folkhälsoin-riktat och psykosocialt perspektiv. En förklaring till denna förändring anges vara att barnen fysiskt har blivit allt friskare, medan de psykosociala och miljömässiga problemen har ökat (ibid). Detta krä-ver en mer stödjande roll av BVC-sjuksköterskan. Barnhälsovården ska arbeta både generellt med alla föräldrar och barn och mer specifikt med de familjer som är i behov av ökat stöd. Hur många familjer som en BVC-sköterska ansvarar för, beror på ärendenas vårdtyngd. Med hög vårdtyngd kan avses stor andel föräldrar med utländsk bakgrund, hög andel förstabarnsföräldrar, många ensamstå-ende föräldrar, låg utbildningsnivå hos föräldrarna, hög arbetslöshet eller liknande såsom till exempel
hög omflyttning inom området (ibid).
De medicinska kontrollerna inom barnhälso-vården har med tiden således kommit att kom-pletteras med psykosociala bedömningar för att identifiera familjer som behöver extra stöd, eller där barnen riskerar att fara illa. Samtidigt som barnhälsovården ska vara generell och dess styrka är att den vänder sig till alla, så anges ofta att vissa grupper är i behov av särskilt stöd. I läroboken
Barnhälsovård, vilken också är tänkt som stöd i det
dagliga arbetet inom barnhälsovården, pekar man på familjer där det förekommer missbruk av alko-hol/narkotika, sociala påfrestningar som arbetslös-het, täta flyttningar/bostadsproblem, bristfälligt socialt nätverk eller ekonomiska problem. Dessa familjer behöver erbjudas ”speciellt noggranna och individuellt anpassade hälsoundersökningar, rådgivning och stöd” (Hagelin, 2007 s 54). Det har dock visat sig vara svårt att förutsäga och tidigt identifiera riskfamiljer och hur man ska ingripa när man ser ett problem. Familjer i behov av stöd har i de flesta fall haft en kontakt med BVC långt innan socialtjänsten kopplas in på ett eller annat sätt. I en översyn av mödra- och barnhälsovården i Göteborg framkommer att man vill utveckla mo-deller och samarbete för att tidigt uppmärksamma och stödja föräldrar med ogynnsamma sociala och ekonomiska förutsättningar (Hälso- och sjukvårds-kansliet Göteborg, 2006).
Ytterligare stöd till föräldrar
Utöver föräldrautbildning i samband med barnets födelse erbjuder idag både kommuner och landsting olika utbildningar, kurser och gruppverksamheter för föräldrar med barn i olika åldrar. Istället för föräldrautbildning talar man idag oftare om stöd i föräldraskapet, vilket ska motsvara det engelska begreppet ”parenting” (Hagelin m fl, 2007). Det finns en uppsjö av manualbaserade program för att stärka samspelet mellan barn och föräldrar, så som Active parenting, Cope, De otroliga åren och Komet.
1997 genomfördes en statlig utredning för att undersöka hur stödet till föräldrar bör utformas (SOU 1997:161). I förordet till utredningen står att läsa:
”Om föräldrar behöver stöd eller inte kan vanligtvis bara föräldrarna själva avgöra. De kan och skall också
formulera vilket stöd, vilken hjälp och information de behöver… Målet med föräldrastödjande verksamhet är, i korthet, att ge kunskap, information, råd och stöd för att utveckla föräldrars kompetens och stärka deras trygghet och självtillit i föräldrarollen, alltifrån de som väntar barn och under barnets hela uppväxttid. En föräldraroll som de skall kunna utveckla utifrån sin egen övertygelse om vad som är en bra förälder” (SOU 1997:161, s. 10) .
Utredaren är dock tydlig med att man inte helt kan överlåta initiativet till föräldrarna att söka service, stöd och behandling. ”Samhället kan inte passivt vänta till dess att en krissituation är ett faktum, då kan det kosta mer lidande än nödvändigt för den enskilde och förorsaka stora kostnader för samhället” (ibid, s.11). De som i sitt dagliga arbete träffar barn och föräldrar har därför ett ansvar att läsa signaler om att allt inte står rätt till och agera i förebyggande syfte.
Familjebehandling
De flesta kommuner i Sverige erbjuder idag någon form av familjebehandling, även om det går under olika benämningar och har olika innehåll. I en kunskapsöversikt om familjebehandling beskriver Kjell Hansson flera vanligt förekommande metod-inriktningar inom det psykosociala området (Hans-son, 2001). Kärt barn har många namn, och det talas i dessa sammanhang om familjebehandling, familjearbete, familjepedagogiskt arbete, miljöte-rapeutiskt arbete och relationsbehandling, för att nämna några. Gemensamt är att det handlar om att på olika sätt stödja och hjälpa utsatta familjer. Vilka som ingår i en familj och hur arbetet med familjen går till kan dock se olika ut. Kapitel sju i denna utvärderingsrapport innehåller en kort be-skrivning av metoden Marte Meo, vilken används i familjeverksamheten Pussel.
Familjebehandling bygger bland annat på teo-retiska antaganden om barns utveckling i relation och samspel med sina föräldrar. John Bowlby och Daniel Stern är två av de teoretiker som försökt förklara hur människor lär sig utveckla varaktiga känslomässiga relationer, vilket grundas på späd-barnets medfödda behov av att knyta an, det vill säga söka kontakt och samspela med en eller ett par vårdare (Bowlby, 1969, Stern, 1991). Bowlby betraktas som skapare av anknytningsteorin (Lin-dén, 2002). Utgångspunkten är barnets sökande efter kontakt och bekräftelse från en annan
män-niska. Spädbarnets anknytningsutveckling beror på hur väl de vuxna som finns i barnets närmaste omgivning, vanligtvis föräldrarna, reagerar och svarar på barnets anknytningssignaler. Enligt Stern är föräldrar olika känsliga i samspelet med sina barn. Han talar om känslointoning för att beskriva en förälders förmåga att förmedla till sitt barn att man har uppfattat och förstått barnets känslor. Om föräldern klarar att läsa av sitt barn och reagera på ett sätt som passar in på barnets beteende, ger det barnet en känsla av att vara förstådd. Motsatsen inträffar om föräldern genom bristande intoning gör att barnet inte känner sig förstått. Enligt Bro-berg (2006) har föräldrar med svåra obearbetade upplevelser svårare att tolka spädbarns signaler och reagerar istället med aggressivitet eller rädsla. Eftersom barnet inte kan låta bli att knyta an, knyter alla barn på något sätt an till sina föräld-rar. Kvaliteten på anknytningen påverkas dock av det känslomässiga samspelet mellan barnet och föräldern.
Donald Winnicott är en annan teoretiker inom det psykodynamiska tänkandet som introducerat många begrepp som används kring föräldraskap och barns tidiga utveckling, bland annat hållande (Winnicott, 1993). Hållande innefattar både det fysiska och det psykiska hållande av det lilla barnet för att ge barnet närhet och stöd. Genom ett gott hållande blir barnets upplevelser av omgivningen anpassade till ett tempo som passar barnet och inte enbart på den vuxnes villkor. n
3. Teoretiska utgångspunkter
F
öljande kapitel kommer att kort beskriva någrabegrepp och teoretiska utgångspunkter som kommer att vara till hjälp i analysen. Det handlar om samverkan, om organisation och om profes-sion. Dessutom kommer begreppen förebyggande arbete och interventioner att presenteras.
Samverkan
Under detta avsnitt kommer begreppet samverkan att diskuteras. Utvärderingen syftar inte till att undersöka vilka effekter samverkan inneburit för projektet. Det handlar snarare om att undersöka huruvida det finns en samsyn kring grundläggande syften och målsättningar, vilket enligt Danermark & Kullberg (1999), är en förutsättning för all samverkan. Det handlar också om att undersöka aktörernas syn på samverkan och om det finns något värde i att samverka.
Samverkan är ett ord som ofta nämns när det handlar om relationen och kommunikationen mellan olika offentliga aktörer. Ett problem med själva begreppet är dock att det inte finns någon entydig definition av samverkan. Trots det, har samverkan blivit ett positivt värdeladdat ord i det svenska välfärdsarbetet (Hjortsjö, 2006). Inom välfärdsområdet anges samverkan till och med vara en nödvändig arbetsform (Danermark & Kullberg, 1999). För socialtjänstens och barnhälsovården lades en grund för dagens samverkan i och med de lagförändringar som genomfördes i början av 1980-talet. De nya ramlagarna uppmanade och gav utrymme för nya verksamhetsformer i samar-bete med andra myndigheter och organisationer. Nödvändigheten att samverka hänger enligt Daner-mark & Kullberg samman med att aktörer, så som socialtjänst och hälsovård, idag har delvis samma
arbetsuppgifter. Myndigheter har med åren påförts nya uppgifter och blivit av med vissa av de gamla. För att aktörerna ska kunna utföra sina åtaganden krävs det att verksamheterna samverkar.
När olika offentliga verksamheter ska samverka sker detta ofta i projekt- och försöksverksamheter. Ett sätt att beskriva samverkan är att kategorisera graden av samverkan. En ofta använd och cite-rad modell för detta utarbetades av Claes-Göran Westrin i mitten av 1980-talet. Modellen tar sin ut-gång i en nollpunkt, där verksamheter inte samver-kar eller samarbetar. Därefter identifieras följande nivåer av interaktion mellan verksamheter:
Koordinering/samordning. Här finns inget närmare
samarbete mellan de olika verksamheterna, utan det handlar snarare om att man remitterar ären-den till varandra för att uppnå önskat resultat i frågor där man anser att den egna verksamheten inte räcker till.
Kollaboration/samverkan betyder mer än att bara
addera olika kunskaper eller insatser. Här kom-mer man tillsammans fram till lösningar runt vissa frågor. Även på denna nivå är de olika yrkesgrup-perna åtskilda och upprätthåller var och en sina särskilda ansvarsområden och kompetenser. Inom denna nivå kan man också tala om konsultation, det vill säga när en person från en yrkesgrupp gör en tillfällig insats i en annan verksamhet
Sammansmältning/integrering. Yrkesgrupper
integreras med varandra och uppgifter löses inte yrkesspecifikt utan gemensamt. Bak & Gunnars-son (2000) kallar dessa uppgifter för nyskapelser. Det kan handla om arbetsformer eller aktiviteter som inte fanns tidigare och inte ingick i de enskilda enheternas arbete, men som nu skapas i samverkan
mellan flera yrkeskategorier.
Utvärderingar av samverkansprojekt har visat att det finns faktorer som främjar, respektive mot-verkar samverkan. Både organisationsstrukturen och personalens attityder till samverkan och till varandras kompetens är faktorer som påverkar förutsättningarna (Sundell & Flodin, 1994). Enligt Danermark & Kullberg (1999) är det viktigt att samverkan återfinns på både personell, politisk och administrativ nivå. Om samverkan inte har stöd utifrån kan lojalitetskonflikter uppstå mellan olika organisationers enskilda intressen. Ett sådant intresse kan till exempel vara att värna om status-skillnader som kan finnas mellan de professioner som är representerade. Ett annat område som lyfts fram för att lyckas med samverkan är
processinrik-tade faktorer. Sådana faktorer kan handla om att
ge personalen förutsättningar att kunna samverka i form av gemensamma kunskaper och förkla-ringsmodeller. Detta kan göras genom regelbundet avsatt tid för att diskutera värdegrunder och genom gemensam fortbildning (ibid).
När samverkan planeras bör aktörernas förutsättningar för att gå in i samverkan klargöras. Vilket synsätt med teori och språk som präglar de olika aktörerna, vilken organisation som aktören ingår i där aktörens eget be-slutsmandat, avsatt tid för samverkan och position till målgruppen är avgörande faktorer samt vilket regelverk som omfattar aktören, t.ex. lagstiftning” (Danermark & Kullberg, 1999, s 58).
Om organisationer och dess aktörer
Det finns olika sätt att studera och analysera organisationer, som bland annat beror på vilken utgångspunkt man har för studien. Enligt ett ra-tionalistiskt synsätt skapas organisationer för att effektivt utföra ett arbete, och det finns således ett rationellt och logiskt samband mellan målet och hur organisationen utformas och arbetet bedrivs (Bakka, 2006). Nyinstitutionell teoribildning ifrå-gasätter den traditionella synen, där organisationer betraktas som rationella slutna system. Istället ser man organisationer som öppna för påverkan från och i interaktion med det omgivande samhället (Johansson, 2002). Organisationen är en produkt av idéer, värdesystem och värdeuppfattningar, det vill säga är ett socialt konstruerat fenomen. Vid studier av organisationer fokuserar
nyinstitutio-nell teoribildning på det som kallas institutionyinstitutio-nella faktorer, så som förhållningssätt, handlingsmönster och kulturella tolkningsmallar. Enligt Meyer och Rowan (1991) finns det i en organisations omgiv-ning rationaliserade myter som anger hur saker och ting ska vara eller bör organiseras. Det betyder inte nödvändigtvis att detta är det mest effektiva sättet att organisera verksamheten på, utan snarare utifrån vad som anses vara det rätta sättet, baserat på kulturellt betingade föreställningar.
DiMaggio och Powell (1991) använder beteck-ningen organisatoriskt fält för att ringa in orga-nisationer som producerar liknande tjänster eller produkter. Organisationerna inom ett fält delar till exempel konsumenter, regler och omgivningsfak-torer. Barnhälsovård, förskola och socialtjänst kan sägas tillhöra det organisatoriska fältet “samhällets omsorg om barn”. De olika verksamheterna tillhör dock även andra fält, så som “pedagogiskt arbete” och “hälsovård”. Fältet “samhällets omsorg om barn” påverkas således av utveckling och föränd-ring inom andra områden.
Primärvård, socialtjänst och förskola/skola är organisationer som kan betecknas som människo-behandlande. Hasenfeld (1992) beskriver tekno-login inom människobehandlande organisationer som obestämda system som inte alltid kan finna vägledning utifrån beprövad kunskap. Det som är utmärkande för dessa organisationer är att de arbetar med människor, vilket på olika sätt kom-plicerar det arbete som ska utföras. Människor är inga maskiner, utan komplexa varelser med egna tankar, åsikter och känslor och som på olika sätt reagerar på det vi gör. Praktiken tvingas att bli mer praxisstyrd och kontextuell, vilket sker genom att verksamheten efterhand bygger upp ett idésystem av normer och handlingsförfaranden som utgångs-punkt för arbetet. När olika människobehandlande organisationer ska samarbeta kan det därför finnas konkurrerande synsätt om hur ett problem ska definieras, förstås och åtgärdas.
Medarbetarna på Pussel tillhör olika yrkes-grupper, så som sjuksköterska, förskollärare och socionom. Dessa yrkesgrupper kan betraktas som välfärdsstatsprofessioner, vilka vuxit fram i takt med utbyggnaden av den svenska välfärdsstaten (Evertsson, 2002).Välfärdsstatsprofessionerna har formats inom ramen för hälso- och sjukvårds-politik, socialpolitik och familjepolitik. De olika
yrkesgrupperna har också haft egna professionella ambitioner. En profession utgörs av en yrkesgrupp som lyckats avgränsa ett specifikt yrkes- och kun-skapsområde och därmed kan hävda viss aukto-ritet och expertstatus. Inom professionsforskning finns olika sätt att betrakta professioner, vad som utmärker dem och vilken roll de spelar i samhället. Olika forskare har utarbetat särskilda kriterier och egenskaper som utmärker professioner, hur profes-sionaliseringsprocessen ser ut och hur professioner upprätthålls (Scott, 2008). Med termen jurisdiktion menas att en yrkesgrupp har kontroll över ett eget kunskaps- och verksamhetsområde. Abbott (1988) urskiljer olika former av jurisdiktion, då det är vanligt att olika yrkesgruppers verksamhetsområ-den är delvis sammanfallande och överlappande, men också hierarkiskt ordnade. Olika yrkesgrup-per strävar således efter att hävda sin rätt till en viss sorts arbetsuppgifter, medan andra uppgifter framhålls som mindre önskvärda. Lagstiftning, så som hälso- och sjukvårdslagen, skollagen och socialtjänstlagen, är exempel på en arena där an-språk på vissa arbets- och kunskapsområden anges. Anspråken framkommer också på arbetsplatser. Behovet av att framhålla den egna professionens kompetens kommer särskilt fram i förhållande till och i konkurrens med andra yrkesgrupper (Lund-ström & Sunesson, 2000). Vissa arbetsuppgifter och kunskapsområden har klara tillhörigheter i de olika yrkesrollerna, men andra är mer diffusa.
Förebyggande arbete
Begreppet tidiga insatser används ibland synonymt med förebyggande arbete när man talar om arbete med barn och deras familjer. En bärande idé både inom barnhälsovård och socialtjänstens barna-vård är just att ge stöd och hjälp på ett så tidigt stadium som möjligt. Detta hänger samman med uppfattningen att det blir allt svårare att hjälpa en familj, ju senare stöd och hjälp erbjuds. Killén (2000) urskiljer tre nivåer av förebyggande arbete:
universellt (primärt) förebyggande arbete, selektivt
(sekundärt) förebyggande arbete, samt indikerat (tertiärt) förebyggande arbete. När det gäller stöd till föräldrar kan man se den föräldrautbildning som enligt lag erbjuds alla blivande föräldrar inom mödrahälsovården, och därefter barnhälsovården, som universellt förebyggande. Selektivt
förebyg-gande arbete kan vara föräldragrupper för personer som anses extra sårbara, till exempel unga föräld-rar. Indikerat förebyggande arbete riktar sig till föräldrar där professionella identifierar problem av olika slag. Åsa Lundström-Mattsson (2004) menar att de tre nivåerna är beroende av varandra och att det är nödvändigt att arbeta såväl universellt och selektivt som indikerat för att kunna ge ett gott stöd till dagens föräldrar. Lundström beskriver dock att det kan vara svårt att nå familjer med indikerat stöd, eftersom dessa familjer inte alltid själva anser sig behöva hjälp och istället uppfattas som ”motsträviga”.
I Lagerberg & Sundelins översikt av forsk-ningsmetoder och resultat i socialt arbete med barn, diskuteras effekter av olika preventions- och interventionsåtgärder (Lagerberg & Sundelin, 2000). Även här kan man utläsa en viss oenighet inom forskarvärlden huruvida stöd ska begränsas till dem som mest behöver det eller utgöra ett mer samhällsbaserat system med stöd till alla föräld-rar. Påståendet att man får bättre resultat med primärprevention som riktar sig till alla, än med riskgruppsstrategier kallas för den preventiva para-doxen. Även bland förespråkare av primärpreven-tion understryks många gånger att också generella program måste anpassas efter familjernas behov.
Med interventioner menas olika former av åt-gärder och insatser. Även dessa kan ske på primär-, sekundär eller tertiärpreventiv nivå och utföras i olika verksamheters regi. Lagerberg och Sundelin (ibid) förespråkar systematiska utvärderingar av interventioner, för att det ska vara möjligt att ge kunskap om dess verkliga effekter. Med detta me-nas randomiserade kontrollerade försök där man jämför interventions- och kontrollgrupp och där grupperna ska vara socialt och personligt jäm-förbara. Det bästa är en slumpmässig fördelning av individer i experiment och kontrollgrupp. Det finns få svenska undersökningar som uppfyller dessa krav, varför författarna hämtar sitt huvud-sakliga stöd i internationell forskning. Lagerberg och Sundelins bedömning är att tidiga insatser med stöd till gravida kvinnor och deras barn har bättre effekt än senare insatser. Det har visats att sådant stöd kan ge betydande effekter avseende barnens utveckling och föräldra–barnrelationen. Lagerberg och Sundelin menar att man i Sverige bör
bygga vidare på den tradition av generellt basstöd inom förebyggande mödra- och barnhälsovård, i kombination med särskilda program för familjer i riskzon. n
4. Genomförande
U
tvärderingsuppdraget har bestått av tre de-lar;1. Att undersöka verksamhetens bakgrund, organisation, mål och arbetsmetoder
2. Att undersöka föräldrarnas upplevelse av deltagandet i Pussel
3. Att undersöka om personal och föräldrar upplever att det sker någon förändring i familjen, hur detta i så fall märks, samt hur det påverkar barnet
En målsättning har varit att utvärderingen ska ha ett barnperspektiv. I detta sammanhang har det inneburit att det finns ett intresse av att undersöka verksamhetens betydelse för barnen. Redan vid förberedelserna inför utvärderingen konstaterades att frågan om vad verksamheten betyder för barnen är svår att besvara inom ramen för en småskalig utvärdering. Eftersom barnen i verksamheten varit för små för traditionella barnintervjuer, hade det behövts noggrant utarbetade analysverktyg för att göra bedömningar av barnens utveckling. Då tid och utrymme för detta saknats har ambitionen snarare varit att försöka spegla barnens situation genom de vuxnas berättelser.
Utvärderingen har genomförts med kvalitativa metoder. Datainsamlingen har skett genom:
Dokumentstudier av tillgänglig projektdoku-mentation så som
projektbeskrivningar, beslut och arbetsplats-protokoll.
Intervjuer, samtal och mailkontakt med styr-gruppens representanter, personal och delta-gande föräldrar
Observationer vid besök i verksamheten
Studien har genomförts av Therése Wissö och datainsamlingen har främst skett under perioden april till oktober 2008. Några kompletterande uppgifter och kommentarer insamlades under de-cember 2008 och januari 2009. Intervjuerna med styrgruppens representanter har skett individuellt. Personalen på Pussel intervjuades både i grupp och individuellt. De deltagande föräldrarna har inter-vjuats individuellt. I samband med intervjuerna har jag besökt verksamheten och observerat vissa moment. De filmer som spelats in i Marte Meo-behandlingen har inte studerats eller analyserats av utvärderaren.
Beskrivningen av verksamhetens bakgrund och organisation grundas på tillgängliga dokument (projektbeskrivningar från SDF Kortedala samt Hälso- och sjukvårdskansliet), intervjuer med projektets nuvarande styrgrupp, samt mailkontakt med tidigare representant i styrgruppen. Frågan om verksamhetens bakgrund och vilka tankar som initialt ledde fram till ett förslag om att starta en familjeförskola, har delvis varit oklar bland de personer som intervjuats, såväl styrgrupp som per-sonalgrupp. En anledning är att flera av de chefer som var med under planeringsstadiet, både inom SDF Kortedala och inom Primärvården, inte längre arbetar kvar. Vissa frågor har fått besvaras av en tidigare chef inom SDF Kortedala.
Intervjuerna
Intervjuerna har liknat samtal, där jag utgått från ett antal frågeområden. Intervjuerna med styr-gruppens medlemmar har främst rört frågor om verksamhetens bakgrund, organisation, mål och arbetsmetoder. Dessa intervjuer genomfördes på
den intervjuades tjänsterum vid respektive arbets-plats. Intervjuerna med personalen har ägt rum i Pussels lokaler vid ett flertal tillfällen. Intervjuerna har skett både i grupp och individuellt. Perso-nalintervjuerna har bestått av två övergripande teman. De inledande intervjuerna fokuserade på delvis samma frågor som intervjuerna med styr-gruppen, det vill säga verksamhetens bakgrund, organisation, mål och arbetsmetoder. Därefter fick personalen ett antal frågor som handlade om det mer konkreta arbete som sker med de deltagande familjerna. Personalen fick utifrån en frågeguide sammanställa hur arbetet fortskridit med de olika familjerna, från det att familjen initierades till Pus-sel, fram till intervjudagen. Personalen förberedde detta på egen hand, och informationen återgavs i intervjuerna. Personalen har i dessa intervjuer inte namngivit familjerna och jag har således inte kunnat jämföra personalens svar med föräldrain-tervjuerna på individuell nivå.
Samtliga deltagande föräldrar informerades om utvärderingsstudien och dess syfte både skriftligt och muntligt. Här framgick att det var frivilligt att medverka vid en intervju och att de individuella svaren inte skulle återges till personalen eller någon annan. Även anonymitetsaspekten diskuterades med föräldrarna och de fick löfte om att läsa ige-nom utskrifterna av intervjuerna, samt att eventu-ella citat inte skulle kunna spåras av utomstående. Glädjande var att alla deltagande föräldrar lät sig intervjuas och jag upplevde ingen tveksamhet kring att ställa upp. Intervjuerna med föräldrarna har va-rit viktiga för att deras upplevelse av verksamheten ska komma fram. Intervjuerna med föräldrarna skedde innan jag intervjuade personalen om deras tankar om arbetet med de olika familjerna. Jag anser att det funnits en poäng i att låta föräldrarna komma till tals först, vilket medfört att jag i sam-talet med dem inte var styrd av personalens berät-telser om arbetet med familjerna. Det är endast deltagande föräldrarna som intervjuats. Eftersom de deltagande föräldrarna uteslutande var mödrar har således inte barnets fäder eller eventuella part-ners till mödrarna intervjuats.
Under våren 2008 deltog sex familjer i verk-samheten. En av familjerna började redan under hösten 2007, men övriga tillkom vid olika tid-punkter under våren. Vid intervjutillfället hade
föräldrarna deltagit i verksamheten mellan tre och åtta månader. Fyra av föräldraintervjuerna genomfördes under våren/försommaren 2008.Vid denna tidpunkt var två av de inskrivna familjerna inte närvarande i verksamheten, på grund av att de beviljats bistånd i annan form från stadsdels-nämnden och att det därför inte var möjligt för dem att delta i Pussel. Dessa föräldrar återkom till Pussel efter sommaren och intervjuerna med dem skedde i oktober. Samtliga intervjuer har ägt rum i Pussels lokaler. Föräldrarna tillfrågades om de hellre ville att intervjun skulle genomföras någon annanstans, men samtliga ansåg att det var enklast att göra den i Pussels lokal. Det rum som användes i intervjusituationen ligger i anslutning till övriga verksamhetslokaler, men med två stängda dörrar emellan. Rummet är dock på intet vis ljudisolerat. Under intervjun berättade föräldrarna att de i andra sammanhang, till exempel under avslapp-ningen, ibland irriteras av att rummet släpper in mycket ljud. Det är svårt att avgöra till vilken grad detta kan ha påverkat innehållet i intervjuerna. Eftersom ljudnivån utanför rummet var relativt stimmig och hög under intervjuerna, har jag svårt att tänka mig att någon som befann sig utanför rummet kunde uppfatta det som sades. Min upp-levelse är att föräldrarna var avslappnade under intervjuerna och även om de främst var positiva till verksamheten som sådan, också berättade om sådant som de var mindre nöjda med.
De föräldrar som inte har svenska som mo-dersmål erbjöds tolk vid intervjusituationen. Det vara bara en förälder som valde att ha tolk med under intervjun. Det visade sig att både jag och den intervjuade mamman inte var nöjda med tolkens insats. Mamman, som kan en del svenska, upplevde att tolken inte hade återgivit allt det hon berättat. Med anledning av detta bokades en tid med en ny tolk, då vi tillsammans gick igenom intervjun och kompletteringar gjordes.
Samtliga intervjuer har spelats in på band och därefter skrivits ut ord för ord. Därefter har materialet analyserats med hjälp av de teman som återfinns i utvärderingsuppdraget, men också utifrån teman som framträtt i genomläsningar av intervjuutskrifterna. Samtliga föräldrar har fått läsa utskrifterna av sina intervjuer och haft möjlighet att kommentera innehållet i dem. I
re-sultatkapitlen återges citat från såväl styrgrupp, personalgrupp och föräldrar. Citaten har i några fall bearbetats från talspråk till skriftspråk för att öka läsbarheten.
Det finns några aspekter av intervjuer och intervjusituationen som är viktiga att belysa när det handlar om hur man ska värdera och använda det som framkommer vid en intervju. Mitt sätt att betrakta intervjuer handlar inte om att försöka avtäcka en mer eller mindre stabil livsvärld. Det som framkommer i en intervju är inte spegelbilder av ”verkligheten”, utan är beroende av flera olika faktorer, och inte minst av den situation som in-tervjusituationen innebär (Järvinen, 2005). Genom att intervjua både personal och föräldrar framkom-mer parallella bilder av situationer som båda har varit inblandade i, och som man tolkar och återger på olika sätt. På liknande sätt kan de bilder som styrgruppens representanter förmedlar om verk-samhetens framväxt och dess villkor, skilja sig från personalens berättelser. Syftet med intervjuerna har inte varit att försöka slå fast vad som ”verkligen har hänt”, utan att presentera olika bilder av hur verksamheten uppfattas och framställs. Dessa berättelser kan sedan tolkas på olika sätt, både av mig som utvärderare, med också av läsare.
Etiska överväganden
Att intervjuer skulle vara helt demokratiska och fria är något som Steinar Kvale ifrågasätter, när han pekar på de maktförhållanden som konstituerar intervjun (Kvale 2006). Enligt Kvale har makt-förhållanden i kvalitativa intervjuer diskuterats väldigt lite i litteraturen. Kvale räknar upp ett antal förhållanden som medför att den kvalitativa inter-vjun inte är jämlik. Det handlar exempelvis om att det är intervjuaren som styr innehållet, att det kan finnas en mer eller mindre dold agenda med inter-vjun och att intervjuaren har tolkningsföreträde. Även om detta är självklarheter för många som använder sig av kvalitativa forskningsintervjuer, är det inte säkert att intervjupersonen har detta klart för sig eller i alla fall inte fullt ut reflekterat kring dessa omständigheter. Vi kan aldrig ta för givet att de människor vi studerar har fullt ut förstått syftet och innebörden av vår forskning, för att kunna ge verkligt informerat samtycke (Silverman, 2006). Kvale (ibid) påpekar att intervjupersonen å sin sida
kan utöva makt över innehållet i intervjun genom att undvika att svara på vissa frågor eller genom att svara så som han/hon tror att intervjuaren önskar. Forskaren kan försöka att återskapa maktbalansen mellan intervjuare och intervjuad, genom att låta intervjupersonerna komma till tals i olika delar av forskningsprocessen. Inom ramen för denna utvärdering har det funnits en dialog mellan utvär-derare och personalgrupp/styrgrupp där resultat och tolkningar har kunnat diskuteras.
Eftersom denna studie talar om en namngiven verksamhet, med en liten personalgrupp, finns en risk att de intervjuades utsagor kan identifieras. Ett sätt att hantera detta är att de personer som intervjuats om verksamheten fått läsa de beskri-vande delarna i rapporten innan de publicerats. Både styrgrupp och personalgrupp har därmed haft möjlighet att kommentera innehållet. Ett annat etiskt dilemma med utvärderingen är intervjuerna med föräldrarna. Att intervjua föräldrar som på olika sätt kan vara utsatta och sårbara är en av-vägning, där viljan att inte i onödan exploatera familjernas liv, ställs mot värdet av att de personer som verksamheten riktar sig till får komma till tals. Av etiska skäl har intervjuerna med föräldrarna att begränsats till specifika frågor om erfarenhe-ten av Pussel och inte allt för utlämnande frågor om deras livshistoria. För att minimera risken att enskilda individer kan identifieras har noggranna överväganden gjorts vid beskrivningar av familjer och vid citat. n
5. Familjeverksamheten Pussel
– idé och organisation
Initiativet
I mitten av 2000-talet fördes samtal mellan stads-delschefen i Kortedala samt cheferna för Individ
och familj, respektive Barn och Ungdom, om ett
behov av en öppen förskola i stadsdelen, eftersom de ansåg att många föräldrar var i behov av stöd-insatser. Någon öppen förskola startades inte, men diskussionen ledde till ett beslut av stadsdelschefen om att starta en familjeförskola (Kortedala, 2006). Stadsdelen vände sig därefter till Primärvården för att fråga om det fanns intresse av att medverka i projektet.
I de dokument som ligger till grund för Pussel, varav några är författade av anställda vid stads-delsförvaltningen, och andra utarbetats av hälso- och sjukvårdskansliet, ges uttryck för delvis olika uppfattning när det gäller styrning och finansiering av projektet. Stadsdelsförvaltningen understryker nödvändigheten av att tillsammans med primär-vården utarbeta ett gemensamt instrument för att stödja utsatta barn och föräldrar (SDF, Kortedala, 2006). Här finns en tanke och förhoppning om två jämlika huvudmän. I ett dokument från Hälso- och sjukvårdskansliet presenteras projektet mer som en idé skapad inom stadsdelsförvaltningen, och som primärvården kan medverka i (Hälso- och sjuk-vårdskansliet Göteborg, 2006). Det framkommer att hälso- och sjukvårdsnämnden ställer sig positiv till en utveckling av tidigt stöd för barn och familjer i Kortedala. De ser det som viktigt att gemensamt arbeta för att tidigt stödja och stärka föräldrarna i deras roll. Vidare framhåller hälso- och sjukvårds-kansliet att personalen på BVC och MVC möter alla blivande och nyblivna föräldrar och att den medicinska kunskap och den ofta förtroendefulla kontakt med familjerna som byggs upp på BVC är
särskilt värdefull i arbetet med familjer med sär-skilda behov. Hälso- och sjukvårdskansliet anser emellertid att kostnaderna för själva verksamheten bör åligga stadsdelsnämnden som huvudman för verksamheten (ibid).
Redan i inledningsskedet fanns det tveksam-heter kring hur projektet skulle finansieras. Enligt den dåvarande chefen för Barn och Ungdom fanns det inom förskola/skola en osäkerhet kring hu-ruvida det fanns pengar att avsätta till projektet. Hans uppfattning är att stadsdelschefen angav riktning och ansåg att familjeförskolan skulle vara ett prioriterat område. De berörda cheferna inom socialtjänst, förskola/skola och primärvård arbetade med tanken om en familjeförskola i ett år, innan finansieringen blev klar. Lösningen blev att socialtjänsten finansierar resurser motsvarande en halvtidsanställd socionom, förskola/skola för en halvtidsanställd förskollärare och primärvården för en halvtidsanställd barnsjuksköterska. Socialtjänst och förskola/skola delar därutöver på kostnaderna för verksamhetens drift medan det är förskola/ skola som står för hyran. Alla inblandade har av-satt medel för utvärdering av verksamheten.
Placering och lokaler
Stadsdelsnämnden Kortedala omfattar delom-rådena Kortedala, Kviberg, Utby och Gamlesta-den. I stadsdelen bor drygt 27 000 människor. Familjeverksamheten Pussel håller till i en lokal i närheten av Kortedala Torg. Vid Kortedala torg finns också socialtjänstens lokaler samt lokaler för den administrativa personalen inom Barn och Ungdom. Barnavårdscentralen är lokaliserad till Gamlestaden. Pussels lokal består av en paviljong som tillhör Barn och Ungdom, där det tidigare
bedrivits olika verksamheter inom barnomsorgen. När Pussel skulle starta sin verksamhet var lokalen i ett nedgånget skick och stadsdelen bekostade en upprustning för 200 000 kronor. Lokalerna består av ett stort rum, som vid behov kan avdelas med en vikvägg. I ena delen av rummet finns en matplats och pentry. Här samlas besökare och personal för morgonfika samt lunch. Den andra delen av lokalen är anpassad för lek och samvaro, med soffgrupp, lekhörna och en öppen yta där man har samling. I anslutning till kapprummet ligger ett mindre rum som används för filmvisning, avslappning och enskilda samtal. Personalen har skapat en liten arbetsplats i en klädkammare som också ligger i anslutning till kapprummet.
Målsättningar och målgrupp
Familjeverksamheten Pussel riktar sig till familjer med små barn som har behov av särskilt stöd. I en tidig projektbeskrivning från SDF Kortedala anges att familjeförskolans syfte är att bedriva verksamhet med ett generellt hälsofrämjande, tidigt förebyggande och stödjande arbete (SDF Kortedala, 2006b). Genom att i ett tidigt skede kunna stödja de föräldrar som kan behöva hjälp i föräldrarollen kan verksamheten förhindra att mer omfattande insatser behövs i ett senare skede. Verk-samheten ska bland annat ge föräldrar förbättrade möjligheter att av egen kraft stärka föräldrarollen, ge stimulans till barnen, främja samspelet mellan barn och föräldrar, stödja utsatta familjer samt ge föräldrar möjlighet till nätverksbildning. En metod som ska användas i detta arbete är Marte Meo. Ytterligare ett syfte är att utveckla ett samarbete mellan familjeenheten, förskolan och barnavårds-centralen, som syftar till att förbättra kommunika-tion och förståelse mellan de som arbetar med och för familjer med barn i tidiga åldrar. Kompetensen på familjeförskolan ska bestå av förskollärare, socionom och barnsjuksköterska.
Kortedala stadsdel beskrivs som ett område med höga ohälsotal och där arbetslöshet och andelen familjer med socialbidrag är högre än ge-nomsnittet. Många personer i stadsdelen är födda utomlands. Detta ser man sammantaget som ett tecken på att många familjer är utsatta och be-höver extra insatser för att förebygga att barnen inte far illa. Pussel kan ses som ett projekt i linje med både stadsdelsnämnden och primärvårdens
ambitioner att utveckla det förebyggande arbetet med familjer. Pussel handlar inte i första hand om att förändra arbetet inom moderorganisationerna, utan om att tillföra en verksamhet där man söker efter nya arbetsformer.
Pussel kan ges som ett bistånd ifrån social-tjänsten, men det understryks att verksamheten inte behöver föregås av utredning och beslut enligt socialtjänstlagen. Det som krävs för att få komma till Pussel är att familjens BVC-sköterska, eller so-cialsekreterare, upplever att familjen har ett behov av verksamheten.
I intervjuerna har styrgrupp och personal fått beskriva vilka föräldrar som verksamheten vänder sig till. Sammantaget menar man att det handlar om föräldrar som behöver stöd, framför allt när det handlar om samspelet mellan förälder och barn. Det handlar om familjer där det finns risk att barnet inte får sina behov tillgodosedda. Pus-sels målsättning är att hjälpa föräldern att vara en så god förälder som möjligt för sitt barn, utifrån sina förutsättningar. Pussel har inte möjlighet att ta emot föräldrar med missbruk eller svår psykisk ohälsa.
Styrning av projektet
Enligt verksamhetsbeskrivningen ska Pussel ledas av en styrgrupp med representation från de tre verksamheterna. I praktiken handlar det om verk-samhetschef för barnavårdscentralen (primärvår-den), chefen för familjeenheten inom individ- och familjeomsorgen (socialtjänsten), samt verksam-hetssekreterare inom barn och unga (förskola/ skola). I den dagliga verksamheten och i talet om Pussel, används inte begreppet styrgrupp. Perso-nalen refererar till ”cheferna” eller till APT när de berättar om hur beslut om verksamheten fattas. I denna utvärdering kommer dock beteckningen styrgrupp att användas för att beteckna de tre verksamhetsrepresentanter som ansvarar för Pus-sel. Enskilda personer i styrgruppen kommer att benämnas som representanter för barnhälsovård, socialtjänst och skola/förskola.
När verksamheten planerades träffades styr-gruppen regelbundet, men under våren och hösten 2008 har styrgruppen inte haft några egna möten. Styrgrupp och personal på Pussel träffas en gång i månaden, då de har arbetsplatsträff, APT. APT är det enda forum där styrgrupp och personal träffas
