Maktens fantasier och servicearbetets praktik
&
MAKTENS
FANTASIER
SERVICEARBETETS
PRAKTIK
– ARBETSVILLKOR INOM HOTELL- OCH
RESTAURANGBRANSCHEN I MALMÖ
PAULA MULINARI
Linköping Studies in Arts and Science • No 414 Linköpings universitet, Institutionen för Tema Linköping 2007
Linköping Studies in Arts and Science • No
Vid filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet bedrivs forskning och ges forskarutbildning med utgångspunkt från breda problemområden. Forskningen är organiserad i mångvetenskapliga forskningsmiljöer och forskarutbildningen huvudsakligen i forskarskolor. Gemensamt ger de ut serien Linköping Studies in Arts and Science. Denna avhandling kommer från Tema Genus vid Institutionen för Tema.
Paula Mulinari, Maktens fantasier och servicearbetets praktik
– arbetsvillkor inom hotell- och restaurangbranschen i Malmö
© Paula Mulinari Första upplagan
Omslag: Jesper Weithz/Revoluform Inlaga: Pål Brunnström Tryck: LiU tryck, Linköping
ISBN: ---- ISSN: - Distribution: Institutionen för Tema Linköpings universitet Linköping
9 FÖRORD
13 INLEDNING
14 Att analysera ekonomi – vad är det? 16 Syfte och frågeställningar 17 Disposition
19 Tillbaka till framtiden
21 MALMÖ OCH HOTELL- OCH RESTAURANGBRANSCHEN
22 Malmö – möjligheternas stad 26 Hotell och restaurang
30 Könsmässig och etnisk arbetsdelning inom branschen 32 Kontinuitet och förändring
34 Sammanfattning
37 TJÄNSTER UTAN TJÄNSTESAMHÄLLE
37 Tjänstesamhället
41 Feminiserad tjänsteekonomi
43 Tjänste- och industrisamhället – konvergens och polarisering
45 LÖNEARBETE OCH ARBETSPROCESS
46 Arbetsprocess som analytiskt begrepp 52 Servicearbetets arbetsprocess 55 Arbetsprocess och görandet av kön 57 Arbetsprocess och ojämlikhet
59 INTERSEKTIONALITET I ARBETE
– TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
59 Arbete och det rena genuset – genussystemet 63 Mer förtryckta?
65 Ständiga undantag 67 Intersektionella interventioner 69 Klass, kön och arbete 72 Klass, kön och identitet 74 Arbete och rasifieringsprocesser 78 Sammanvävda ekonomiska processer 80 Komplexa ojämlikheter
82 Intersektionella analyser av den svenska arbetsmarknaden 86 Intersektionalitet i arbete
87 ATT TALA OM ARBETE: METOD OCH METODOLOGI 88 Att komma in i fältet
89 Informanterna 91 Intervjuerna 94 Tid och plats 95 Arbetsplatser 97 Arbetsplats Malmö 97 Insändare
98 Att arbeta utifrån en ståndpunkt
105 SERVICEARBETETS KOMPLEXA NÄT
106 Servicearbete: som medfödd kunskap 109 Servicearbete: som omsorgsarbete 115 Servicearbete: som teaterarbete 121 Servicearbete: som ett löpande band 123 Servicearbete: som fysiskt arbete
127 Servicearbete: som meningsfullt och meningslöst 133 Servicearbete: allt i ett
135 SERVICEARBETE SOM KROPPSARBETE
137 Den önskvärda kvinnliga kroppen 141 Synliga och osynliga arbetskroppar 143 Sexuella spel och trakasserier 147 Den ”exotiska” kroppen
153 Kroppens rasifierade och bekönade arbete
155 SERVICEARBETETS PLATS
157 ”Om du berättar var du jobbar – berättar jag vem du är” 162 Större kontroll och misstänksamhet
165 Kontroll som manlig dominans 168 Bakom och framför kulisserna 172 Den jämställda platsen 176 Vems plats – vems arbete?
179 HUR LÅNG TID TAR DET ATT GÖRA SERVICE?
181 Undantaget är regel: tillfälliga anställningar 183 Ekonomisk osäkerhet
188 Att inte kunna tacka nej 190 Framtidens ekonomiska otrygghet
192 Waiting by the phone – i väntan på betalt arbete 197 Att arbeta gratis och mer – den ökade utsugningen 202 Att arbeta mer under samma tid
204 Privilegierad okunskap eller kundens tid i centrum 209 Det tar en massa olika tid
211 SERVICEARBETETS RÖRLIGHET 213 Rörlighet i arbetet
219 Rörlighet i tid
222 Rörlighet och urholkning av yrkesstolthet 227 Varför blev det som det blev
230 Yrkesstolthetens rörlighet
233 STRATEGIER MOT OJÄMLIKHET
237 Vi och dom – och alla dom andra: kollektiva vi 242 Hotell- och restaurangfacket
243 Facket: vi som är aktiva
247 Facket: vi här nere – dom där uppe
251 Unga och invandrare: för mycket och för lite samtidigt 257 Solidaritetsfällan
260 Individuella strategier
265 Att synliggöra den sociala relationen 271 Mellan och utanför samtycket
273 MAKTENS FANTASIER OCH SERVICEARBETETS PRAKTIK
275 Arbetsprocess och intersektionalitet: en ny förälskelse? 276 Servicearbetets många ansikten
276 Bekönade och rasifierade arbetskroppar 278 Platsen och ojämlikhet
279 Tidens ojämlika ansikte
280 Kollektivitet, individualitet och solidaritetsfällor 281 Framtiden är tillbaka
283 SUMMARY
297 FOTNOTER
Även om det står mitt namn på boken, är denna avhandling en kollektiv produkt. Hade det inte varit för alla människor som jag har fått möta, alla som tyckt till, läst vad jag har skrivit och ställt frågor, hade avhandlingen inte blivit av.
Mitt första tack går till alla informanter. Tack för att ni tog er tid att disku-tera arbete och arbetsvillkor med mig. Tack för att ni tog mig och mitt pro-jekt på största allvar. Tack för att vi kunde skratta tillsammans. Tack, jag hop-pas att avhandlingen ska kunna synliggör ert arbete och era arbetsvillkor.
Agneta Stark var min första handledare på Tema Genus. Agnetas speciella förmåga att identifiera centrala teoretiska frågor utifrån vardagen och hennes intresse och engagemang för människors arbetsvillkor var (och är) en viktig inspirationskälla i mitt arbete. Kirsti Niskanen, min nuvarande handledare, har med mycket respekt och intresse hjälpt mig att forma en struktur av allt mate-rial, och alla idéer och fantasier. Tack för alla intressanta diskussioner och inte minst för hjälp med textbearbetning. Nina Lykke har förutom att skapa en intellektuellt produktiv miljö på Tema Genus under den sista tiden fungerat som min bihandledare. Hennes kunskaper (och erfarenheter) inom skilda teo-retiska och politiska fält har gjort att jag vågat söka svar på mina frågor inom en mängd olika teoretiska perspektiv och ändå känt mig trygg som genusvetare.
Det är med viss ambivalens jag blir klar, framförallt för att det innebär att lämna Tema Genus och mina doktorandkollegor: Anna Adeniji, Anna Lund-berg, Cecilia ÅsLund-berg, Hanna HallLund-berg, Malena Gustavson, Kristina Lindholm,
Ingrid Osika, Stine Adrine, Robert Hamrén och Wera Grahn. Om det så har varit på seminarier, i fikarummet eller i vårt överbefolkade kollektiv har dis-kussioner förts med nyfikenhet, intresse, humor och respekt. Ett varmt och stort tack… speciellt mycket värme till Cissi för alla sena nätter, och till Kris-tina och Ingrid för diskussioner om ekonomi och orättvisor.
På Tema Genus fanns också Kerstin Sandell, vars kommentarer både efter -procentseminariet och slutseminariet varit viktiga för den inriktningen avhandlingen tagit. Sedan är det alltid roligt att prata politik med dig. Tema Genus intendent Berit Starkman har med varsam hand hjälpt mig genom universitetets snåriga byråkrati, och varit en bra vän under åren. Ian Dicks-son höll min dator vid liv, tack för alla vänsterlösenord som jag aldrig glöm-de och alla diskussioner.
Katarina Mattsson vid Centrum för Genusvetenskap vid Uppsala univer-sitetet som opponerade vid mitt -procentseminarium kom genom sina generösa och kritiska kommentarer att övertyga mig om att mina frågor var relevanta. Lena Petterssons enormt noggranna, generösa och uppmärksam-ma läsning och hennes kommentarer kring struktur och metod vid slutsemi-nariet övertygande mig om att det var möjligt att avsluta avhandlingen.
Ett stort tack till Alexandra Ålund och Anita Göransson för kommentarer på slutseminariet. Alexandras funderingar om plats och kontextualisering gav avhandlingen en stomme att stå på och tack Anita för kommentarer kring arbetstid.
Tack Paulina de los Reyes för kunnig och stringent kritik i arbetet med utredningstexten. Jag har burit dina kommentarer med mig under hela forskningsprocessen. Vid två tillfällen har jag gjort projekt vid sidan om som båda inspirerat mitt avhandlingsskrivande. Inom ramen för Hela-projektet intervjuade jag ofrivilligt deltidsarbetslösa. Tack för att ni tog er tid och för att era kunskaper fick mig att intressera mig för arbetsprocesser, och tack till Jan Ottosson och Handels i Västerås som gav värdefulla kommentarer på mitt arbete. Tack också till Carl-Ulrik Schierup och de som arbetade inom ramen för New Migration Regimes and Informal Labour in the EU för läro-rikt arbete kring frågor om migration, och tack till Åsa Lundqvist som läste manuset och gav relevanta synpunkter och stöd.
Ett stort tack till Jesper Weithz som gjort omslaget. Tack till alla som korrade i sista stund: Agnes, Britta, Hanna, Ia, Ian, Leo, Lina, Mirjana, Sanna och Shai.
Utan vänner inom akademin är det svårt att överleva. Jag har haft turen att vara doktorand samtidigt som Anna Bredström på Tema Etnicitet. Våra diskussioner om det mesta, sena kvällar framför Cityakuten, och din kun-skap kring intersektionalitet och antirasistisk teori är en viktig del av avhandlingen. Rebecka Selberg vid Sociologiska Institutionen i Växjö delar min passion för arbete och ojämlikhet. Våra framtida projekt har fått mig att vilja gå vidare på nya vägar. Ni är fantastiska.
I Malmö finns mina vänner och kollegor Susanna Lundberg vid Demokrati forskarskolan i Örebro och Maja Sager vid Centrum för Genusvetenskap i Lund. Våra seminarier utan hämningar och diskussioner om akademin, teori och metod har varit centrala för att skapa en intellektuellt hem också i Malmö. Jag ska inte ens försöka tacka min familj – de har alla på olika sätt genom att ta hand om mig, lyssna på mitt tjat om och om igen och diskutera med mig gjort denna text möjlig. Los amo – ni är de bästa. För att säga det med några få ord. Min mamma Diana, och min pappa Anders för deras kunskap, omsorgsarbete och tålmodiga lyssnande under alla år (inte bara dessa sex). Farmor Trudi för att du lärt oss att inte lyssna allt för mycket på idioter och att njuta av livet. Britta, Janne och Ola Brunnström: Tack för allt intresse ni visat och all värme. Ett särskilt tack till Ola för alla diskussioner om service och fackligt arbete som hjälpt mig att identifiera nya saker i mitt material och att ställa nya frågor.
Lite längre från Malmö med ändå här finns min pappa Giuseppe, Cristina och mina småsyskon Ernesto och Malena, min faster Susi, farbror Eduardo och kusiner Maria och Tomas, tack för att ni gjort det möjligt att ha familjer bortom nationsgränserna.
A las tias y primos de la comunidad latinoamericana (till mina ”mostrar” och kusiner i den latinamerikanska diasporan) som hållit ett vakande öga på mig. Besos och muchas gracias. En särskild beso till feministtian Claudia som alltid försvarar mig.
Ia och Tove för vänskap, öl på Ölkaféet och för att ni är bäst. Lawen och Devrim för alla diskussioner om rasism, feminism och ilska. Klara som satt sena nätter och diskuterade teorier med mig i Holland, Johanna för diskus-sioner om feministiskt arbete, utbildning och vikten av ett gemensamt eget rum. Till alla i Vi Bryr Oss för att vi (tillsammans) har skapat politik bortom det anständiga.
Under dessa sex år har jag varit mer eller mindre politiskt aktiv i Vänster-partiet och Ung Vänster. Mycket värme till mina vänner/kamrater Daniel, Patrik, Nela, Ruzica, Micke, Niklas, Christian, Robert, Sara, Hanin, Emma, Marianne, Matilda och alla andra. Respekt till alla er som även när det blåser hårt fortfarande finns där med kämparglöd, passion och humor.
Vad jag skulle ha varit utan Hanna och Agnes vill jag inte ens fundera över. Ni är en så integrerad del av mig och mitt liv att det är svårt att tacka er på ett rimligt sätt. Vår vänskap utgör fundamentet. Älskar er.
Pål har levt avhandlingen med mig och gjort mitt (ibland vårt) arbete både mer intressant och roligt. Våra teoretisk/politiska diskussioner har hela tiden utvecklat boken (och mig). Boken hade varit sämre utan dig. All respekt och kärlek: te amo, miljoner kyssar. Raquel som snart är ett år: du har fått mig att skratta och leka och orka kämpa, drömma och skriva.
Runo, Shai, Leo, Gino, Felicia – mis hermanas y hermanos – tillägnar jag boken, för allt – diskussioner, idéer, entusiasm, barnpassning, fikor – och för alltid.
Paula Mulinari
Ett plan landar. En stor vit hand springer in i planet och städar till livlig musik. Handen ser glad och energisk ut. Till slut drar handen sitt ena finger över ett av sätena som om den kollar efter damm, hoppar glatt och nöjt och springer ut ur planet. Scenen är från en reklam för ett flygbolag. Reklamen störde mig alltid: det är människor som städar och ger service – inte stora vita händer. Reklamen osynliggjorde människors arbete och de maktrelatio-nerna som formar det. Detta är en avhandling som vill placera frågor om arbete i fokus för diskussioner om ojämlikhet, maktrelationer och motstånd. Mitt intresse för den privata tjänstesektorn generellt och hotell- och restau-rangbranschen specifikt grundar sig i en vilja att synliggöra just det arbete som doldes i reklamen, och som så ofta förblir osynligt trots en expande-rande servicesektor.
Jag ville analysera hur servicesektorns expansion i Sverige kunde kopplas samman med den ökade klasspolariseringen. I min fantasi såg jag en avhandling som var full av stora beräkningar, tabeller och siffror. Men jag började mitt forskningsprojekt med att intervjua människor om deras arbe-te. Mötet med informanterna fick mig att förstå att ett alternativt sätt att utforska kontinuitet och förändring i maktrelationer inom arbetslivet är att analysera hur arbete görs inom ramen för servicesektorn. Det är också mötet med informanterna som till slut kom att avgöra syftet med avhandlingen, då deras kunskap om servicearbetet på flera sätt fångar och belyser många av de frågor om makt, ojämlikhet och motstånd som jag ville utforska. Syftet med
avhandlingen är att utifrån människors erfarenheter analysera och utforska hur och inom vilka ramar som servicearbete görs. Fallstudien utgörs av kva-litativa intervjuer med hotell- och restauranganställda som har kundkontakt i sitt vardagliga arbete.
Jag har valt att placera min studie i Malmö, en stad som ofta beskrivs som en tjänstestad där turism och evenemang pekas ut som grundläggande för stadens ansikte utåt och dess ekonomiska framtid. Talet om tjänstesektorn är ofta bärare av en paradox: Å ena sidan har vissa delar av tjänstesektorn beskrivits som globaliseringens spjutspets, å andra sidan har de arbetsvillkor som finns inom framförallt personlig service förblivit osynliga. Jag ville granska den kontinuitet, men också de förändringar i hur arbetet organise-ras som formar ojämlikheter inom ramen för en tjänstestad.
Jag har drivits av en vilja att sätta arbete i fokus för debatter inom genus-vetenskapen och att skapa länkar mellan teoretiska fält som på olika sätt kan fånga hur ojämlikheter görs och formas. Jag vill få dessa olika teoretiska tra-ditioner, som ofta inte interagerar, att sammanföras i ett kritiskt och pro-duktivt samtal. Teoretiskt befinner sig avhandlingen därmed i ett brokigt teoretisk fält. Jag är influerad av marxistiska feministers debatter om arbets-processer, av feministiska, antirasistiska och postkoloniala perspektiv som betonar vikten av intersektionella maktanalyser samt av feministiska teorier om tjänster och tjänstearbete. I studien undersöker jag hur servicearbete görs ur ett intersektionellt arbetsprocessperspektiv, för att förstå hur själva görandet av servicearbete rasifieras, bekönas, sexualiseras och klassmärks, och hur detta i sin tur påverkar de förväntningar som finns på hur arbets-kraften skall utföra arbetet. Jag använder begreppet rasifiering för att belysa de processer som skapar vissa arbetskroppar som ”de andra”. Processer som ofta bygger på koloniala föreställningar kring både ”ras”/etnicitet och kul-turella skillnader.
Att analysera ekonomi – vad är det?
Den marxistfeministiska sociologen Joan Acker argumenterar i texten ”Tan-kar om klass: några feministiska metodologiska frågor” () för att femi-nister mer aktivt måste börja analysera och utforska ”ekonomin”. Acker häv-dar att ekonomi har definierats utifrån vita mäns erfarenheter. Det är därför centralt, menar hon, att feministiska forskare försöker analysera och belysa
andra erfarenheter av ekonomi. Acker pekar på risken att feminister i sin kri-tik av till exempel marxismen eller nationalekonomin kodar ekonomi som manlig och lämnar den därhän, samtidigt som behovet av att diskutera och analysera ekonomi och de ojämlikheter som finns och föds ur dagens ekono-miska system är stort. Begreppet klass menar författaren är tätt kopplat till begreppet ekonomi, och har därför i likhet med ekonomi ofta beskrivits som något som män är bärare av. Acker menar att det finns ett behov av att syn-liggöra andra erfarenheter av klass. Hon skriver:
Lösningen på osynlighetsproblemet är att i sökande efter kunskap om ekonomi och klass börja titta på vardagliga erfarenheter för konkreta kvinnor och män som tillhör olika etniska grupper och att fråga sig hur och genom vilka sociala relationer deras erfarenheter skapas. Strategin innebär att man utgår ifrån de ståndpunkter som representeras av grupper som tidigare osynliggjorts i ekonomisk teori och klassteori. (:)
Författaren ställer oss inför en utmaning: att åter placera frågor rörande eko-nomi, arbete, ojämlikhet och exploatering i centrum för den feministiska debatten, men att göra detta samtidigt som vi utvecklar teoretiska och analy-tiska verktyg som förmår synliggöra andra erfarenheter av klass och ekono-mi än de doekono-minerande. Hennes utmaning ligger också i att placera frågor rörande konstruktionen av specifika grupper av arbetare utifrån kön, sexua-litet och rasifieringsprocesser i centrum för analyser av ekonomins organise-ring. Den feministiska och postkoloniala teoretikern Chandra Mohanty lyf-ter en liknade frågeställning. Hon skriver:
Vad som intresserar mig här är inte det ”arbete som kvinnor utför” eller ens de yrken som de/vi råkar vara koncentrerade till, utan snarare hur vissa yrken och sysslor ideologiskt konstrueras utifrån olika föreställningar om feminitet, huslighet, (hetero)sexualitet samt utifrån rasmässiga och kulturella stereotyper. (Mohanty :)
Influerad av dessa feministiska bidrag antar jag i denna avhandling med största ödmjukhet Ackers och Mohantys utmaning. Denna studie behandlar en sektor inom den svenska ekonomin som sällan utforskats, även om den
har varit viktig för både arbetarklasskvinnor från majoritetssamhället och rasifierade grupper av kvinnor och män – låglönbranscherna inom den pri-vata tjänstesektorn. Acker har i likhet med andra feministiska forskare syn-liggjort hur ekonomi ofta definierats utifrån de sektorer där (privilegierade grupper av) män arbetar. Hotell och restaurang är en sektor av den svenska arbetsmarknaden som ofta osynliggjorts. Jag vill belysa människors erfaren-heter av ekonomi och dess organisering utifrån denna lokalisering för att genom deras erfarenheter och kunskap bidra till att skapa andra bilder och andra berättelser om vad ekonomi och servicearbete är. Fokus för studien är människor som ofta definieras som tillhörandes grupper som finns vid sidan av ”ekonomin”, eller som mindre centrala delar av arbetarklassen.
Som feministiska forskare visat har reproduktion av marxistiska forskare ofta definierats som något som i grunden inte påverkar den kapitalistiska samhällsformationen. Samtidigt har genusforskningen med fokus på arbets-livet i Sverige tenderat att marginalisera rasismens roll i organiseringen av arbetslivet inom ramen för den svenska nationalstaten. Bekönings- och rasi-fieringsprocessers inverkan på organiseringen av ekonomin, på organise-ringen av klassamhällets ojämlikheter och på människors upplevelser av klassamhället, är en grundläggande fråga i denna avhandling.
Syfte och frågeställningar
Lönearbete definieras ofta som lösningen på existerande samhälleliga pro-blem, bland annat ojämlikheter baserade på såväl klass, kön som etnicitet. Frågan är om inte arbetet i sig också skapar ojämlikheter, samtidigt som det ger möjligheter för kollektiva gemenskaper som utmanar och förändrar dessa ojämlikheter.
Avhandlings syfte är att – med utgångspunkt i lönearbetandes erfarenhe-ter inom hotell- och restaurangbranschen – analysera servicearbete med tonvikt på vilken roll arbetsprocessen har i skapandet av varierande former för ojämlikheter. Syftet är också att i samtal med informanterna utforska betydelsen av kön, sexualitet, klass och rasifieringsprocesser i görandet av servicearbete.
De frågeställningar som styrt avhandlingen är: Hur görs servicearbete, och under vilka villkor görs servicearbete? På vilket sätt påverkar klass, kön, sexua-litet och rasifierade ojämlikheter den konkreta arbetsprocessen? Hur förhåller
sig anställda till arbetets organisering och vilken roll spelar arbetsgivare, kunder och medarbetare i att styra arbetets organisering? Vilka strategier, indi-viduellt och kollektivt, utvecklar anställda inom ramen för dessa arbetsvillkor? Disposition
Avhandlingen inleds med ett kapitel som placerar avhandlingen på en speci-fik geografisk plats, i Malmö, och i en specispeci-fik bransch: hotell- och restau-rangbranschen. I de nästföljande kapitlen (två, tre och fyra) problematiseras mina egna teoretiska utgångspunkter, utgångspunkter som skall fördjupas och utvecklas genom hela studien med syfte att skapa en dialog där teori och empiri berikar varandra och inte konstitueras som varandras motsats.
Det första av dessa kapitel tar avstamp i teorier kring tjänstesamhället och diskuterar en rad problem som jag menar att begreppet ”tjänstesamhället” är bärare av och som har konsekvenser för analyser av servicearbete och ojäm-likheter. Kapitlet introducerar marxistiska och feministiska kritiska röster, som enligt min mening erbjuder en mer systematisk förståelse av både kon-tinuitet och förändringar i hur arbete organiseras.
I kapitel tre presenteras och diskuteras arbetsprocessperspektivet som teo-retisk ram, med syfte att placera görandet av arbete i fokus för analysen. I dialog med feministiska arbetsprocessteoretiker och arbetsprocesskritiker försöker jag utveckla ett arbetsprocessperspektiv som utifrån ett intersektio-nellt synsätt överskrider teorins klassreduktionism och sätter fokus på kopp-lingar mellan arbetsprocessen och olika former av ojämlikhet.
Kapitel fyra inleds med en analys över de begränsningar vilka genussystem som teoretisk utgångspunkt har i analyser av komplexa relationer i arbetsli-vet. Tonvikten i detta kapitel ligger på en reflektion kring intersektionalitet, ett perspektiv som är grundläggande för denna studie. Framförallt fokuserar jag på teoretiska försök att expandera och fördjupa det intersektionella perspek-tiv där frågor om (betalt) arbete och ojämlikhet befinner sig i centrum.
I kapitel fem reflekterar jag över de epistemologiska och metodologiska utgångspunkterna för avhandlingen, samt redogör för det empiriska materi-alet. Jag tar min utgångspunkt i ståndpunktsteoretikernas förståelse av kopp-lingen mellan specifik lokalisering och kunskap, samt placerar studien i en emancipatorisk feministisk tradition. Kapitlet belyser och problematiserar forskningsprocessen samt diskuterar begränsningar och styrkor i metodvalen.
Den empiriska undersökningen inleds med kapitel sex. I detta kapitel disku-teras utifrån informanternas beskrivningar de många olika ansikten som ser-vicearbetet är bärare av. Informanternas berättelser målar upp en komplex bild av servicearbete vilken på flera sätt ifrågasätter de dikotomier som konstrueras mellan tjänste- och varuproduktion. Här utforskas vilken roll specifika former för femininitet har för hur servicearbetet görs, men också hur omsorg och fysiskt arbete utgör grundläggande delar i görandet av servicearbete.
I kapitel sju utforskas arbetskroppens betydelse i görandet av service. Utifrån ett intersektionellt perspektiv diskuteras hur kundernas och arbets-givarnas fantasier om hur service skall göras påverkar arbetets utformning, samt hur kroppen kodas utifrån hierarkiska föreställningar om kön, (hetero)sexualitet, klass och rasifiering.
I kapitel åtta och nio diskuteras hur plats och tid i formas i görandet av arbete, och hur plats och tid formar arbetet och arbetsvillkoren. Kapitel åtta utforskar hur tiden formar arbetet på en rad olika sätt. Jag analyserar både effekterna av tidsbegränsade anställningar och hur tiden är närvarande i informanternas berättelser om arbete där kundernas förväntningar på att tiden är anpassad efter deras behov reglerar vardagen. Kapitlet belyser också hur krav på ökad arbetsintensitet och gratisarbete införlivas i förväntning-arna av hur servicearbete skall göras.
I kapitel nio diskuterar jag informanternas erfarenhet av att arbeta på olika platser och hur detta i sin tur påverkar arbetsvillkoren. Plats är i likhet med tid centralt för arbetets organisering och kan inte reduceras till ett fysiskt rum utan formas av sociala relationer. De frågeställningar som lyfts i detta avsnitt är: Vilken är kopplingen mellan plats och rasifiering, och skapar denna geografi skilda arbetsvillkor?
Kapitel tio tar sin utgångspunkt i tidens och platsens rörlighet och utfor-skar hur rörligheten på olika sätt upplevs genom de anställdas förhållande till servicearbete som yrke. Avslutningsvis diskuteras hur kraven på ökad ”flexibilitet” beskrivs av informanterna.
I kapitel elva analyseras informanternas olika strategier för att hantera och bemöta de ojämlikheter som finns i arbetslivet. Ur materialet växer en bild fram av skapandet av en starkt kollektiv arbetaridentitet som samtidigt är bärare av interna motsättningar. En viktig del av kapitlet utgörs av informan-ternas syn på fackföreningsarbete något som jag identifierar som en viktig
del, men inte den enda delen av det kollektiva motståndet mot ojämlikheter på arbetsplatsen. Jag granskar hur solidariteten mellan de anställda både för-stärker och utmanar ojämlikheter, via vad jag kallar för solidaritetsfällan. Jag diskuterar också kollektiva och individuella strategier som både reproduce-rar och ifrågasätter de rådande maktrelationerna.
Avhandlingen avslutas med en rad reflektioner som belyser studiens bidrag till intersektionalitetsforskning om arbete samt argumenterar för nödvändig-heten av att fördjupa och utvidga analysen av betalt arbete och av genusforsk-ningens förståelse av ”ekonomi” inom ramen för en globaliserad värld. Tillbaka till framtiden
När jag var liten brukade mina syskon, mina vänner och jag hämta upp våra föräldrar på ett speciellt kafé i Lund, el café de los invandrares kallades det (i alla fall av oss). Detta var under slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet och orsaken till att vi befann oss på kaféet var att det låg bredvid komvux där våra föräldrar läste på SFI (Svenska för invandrare). Det klagades en hel del på fiket: där fanns bara kanelbullar och vanligt svart kaffe. Annat var det Buenos Aires, Santiago eller Montevideo. Klagandet gjorde det klart för mig att Lund och Sverige inte var ett ”civiliserat” ställe, då det saknade offentliga platser att mötas på över en kopp kaffe. Under avhandlingens gång har jag återvänt till klagandet och förstått att det synliggjorde att den privata ser-vicesektorns utbredning var relativt begränsad i Sverige.
Idag är situationen annorlunda. Fiket finns inte mer. I Lund finns det massor av kaféer och det var länge sedan jag hörde människor klaga över utbudet. Men klagandet gav mig en bild av den roll som kaféer har som offentliga mötesplatser där sociala band kan skapas och gemenskapen för-stärkas utanför hemmets privata (och kontrollerande) former. Kaféet har för mig alltid förblivit en kvinnoplats. Kanske beror det på att vi ofta gick och hämtade våra mammor på kaféet och gick hem med dem, kanske kan det bero på att jag tillsammans med mina (ofta kvinnliga) vänner har tillbringat många timmar på olika kaféer och barer. I en känd argentinsk tango, Café de
los Angelitos, sjunger sångaren om allt han har lärt sig på kaféet: vänskap,
filosofi, passion och politik. I tangons texter är kaféet som plats central, där-emot är ”el mozo” (servitören) en vän som mest lyssnar och förstår utan att ta aktiv del i konversationen. Delvis erkänner tangosången den relevans
som människors arbete inom hotell- och restaurangverksamheten har för en levande offentlighet, samtidigt som de anställdas röster reduceras till kun-dernas fantasier. Titeln på avhandlingen, Maktens fantasier och servicearbetets
praktik, fångar paradoxen att det arbete som ger möjligheter till avkoppling,
njutning, värme och vänskap förblir underbetalt, stressigt och ofta osynligt. Den fångar också ett för avhandlingen centralt tema: hur kunders och arbetsgivares fantasier och förväntningar om tid, plats, kön, klass, sexualitet och ”ras”/etnicitet på olika sätt formar servicearbetet.
Jag har märkt att här på Möllan finns det restauranger som är fulla, men det är ändå bara två som serverar, och dom springer och springer. Och dom flesta jobbar svart eller fifty fifty. Men om du går till Lilla Torg så ser du att det finns mer personal.
Informanten i citatet ovan målar upp en bild av en ett polariserat Malmö. Han reflekterar över två olika Malmöområden: Möllan, en stadsdel med en stor andel personer med utländsk bakgrund och låg medelinkomst, samt Lilla Torg i centrum med hög medelinkomst och med en låg andel personer med utländsk bakgrund (Malmö stad ). Polariseringen beskrivs å ena sidan genom skillnaden i bemanning och därmed arbetstakt, och å andra sidan genom graden av informalisering (formell eller informell anställning). Citatet berör flera av de aspekter som kommer att behandlas i avhandlingen och som i detta kapitel kommer att relateras till Malmö, hotell- och restau-rangbranschen och berättelsen om en post-industriell stad. Syftet med det här kapitlet är att placera den empiriska analysen av arbetsprocesser och komplexa ojämlikheter såväl geografiskt (i Malmö) som i den bransch jag valt att undersöka (hotell och restaurang). I kapitlets första del presenterar jag den geografiska platsen: Malmö. I den andra delen fokuserar jag på hotell- och restaurangbranschens utveckling och därefter på sammansätt-ningen av arbetskraften vad gäller kön, ålder och etnicitet. Kapitlet avslutas med en kort sammanfattning.
Kapitel 1
MALMÖ OCH
HOTELL-OCH
RESTAURANG-BRANSCHEN
Malmö – möjligheternas stad
Välkommen till Malmö – en mångfald av möten och möjligheter. (Malmö Stad :)
Från industristad till kunskapsstad. (Malmö Stad :)
Malmö är Sveriges tredje storstad och utgör tillsammans med Lund och Köpenhamn ett ekonomiskt centrum för södra Skandinavien. I början av var antalet invånare i Malmö . Förvärvsintensiteten var år , procent och arbetslösheten fem procent. Dessutom befann sig tre pro-cent i arbetsmarknadspolitiska program, vilket sammanlagt innebär en lägre sysselsättning och högre arbetslöshet i Malmö än i Stockholm och Göteborg, och även i jämförelse med genomsnittet i Sverige.1
Andelen arbetstillfällen i Malmö och Sverige,
uppdelat efter bransch år 20052
Malmö Riket
Jordbruk 0,2 1,9
Övrigt 1,0 1,3
Energi, vatten, avfall 1,2 1,0
Offentlig förvaltning 5,3 5,7
Byggindustri 5,9 6,0
Personliga och kulturella tjänster, restaurang 8,0 7,3
Utbildning och forskning 9,3 11,1
Tillverkningsindustri 11,1 17,1
Vård och omsorg 15,3 16,4
Finans och konsult 19,0 13,6
Handel och kommunikationer 23,8 18,6
Totalt 100,0 100,0
Tabellen ovan visar dels betydelsen av såväl privat som offentlig tjänstepro-duktion jämfört med tillverkning,3dels dess relativa tyngd i Malmö, i
arbetstillfällena i Malmö, återfinns branschen ”Personliga och kulturella tjänster”, där hotell- och restaurangyrkena ingår. Andelen förvärvsarbetande inom branschen har historiskt varit låg i Malmö, men ökade under -talet och framförallt efter mitten av -talet. fanns det anställda inom hotell- och restaurang i Malmö, av dessa var kvinnor.4
Förvärvsarbetande inom hotell- och restaurangbranschen i Malmö 1960-2001
I Malmö finns det idag cirka hotell, ungefär lika många som vid mitten av -talet, men hotellen har blivit något större. Det har sedan -talet skett en konstant ökning av till exempel gästnätter.5Trots att antalet
arbetstillfäl-len inom hotell- och restaurangbranschen är lågt jämfört med andra bran-scher lyfts den ofta fram som ett viktigt element i skapandet av Malmö som en kunskaps- och evenemangsstad. Dess expansion under senare år ses som ett led i förändringar av Malmö från en industristad till en kunskapsstad.6
Det är framförallt minskningen av arbetstillfällena inom tillverkningsindus-trin från -talet och framåt som ligger till grund för berättelsen om Malmö som en stad som förvandlats från en industri- till en tjänstestad.7
0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000 4500 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1992 1993 1994 1995 1996 1998 2001 Män Kvinnor
Den ekonomiska och politiska krisen under -talet slog mycket hårt mot Malmö som förlorade ungefär en fjärdedel av alla sina arbetstillfällen. Arbetslösheten, relativt andra storstäder, har varit hög sedan -talet. Arbetstillfällen förlorades framförallt inom tillverkning och handel samt inom vård och omsorg, det senare som en konsekvens av kraftiga nedskär-ningar inom den kommunala verksamheten. Från mitten av -talet fort-sätter nedgången av andelen sysselsatta inom tillverkning samt vård och omsorg, samtidigt som det sker en ökning inom personliga och kulturella tjänster (där hotell och restaurang ingår), samt utbildning och finansiella tjänster – centrala branscher i diskussionen om tjänstesamhället.8
Bilden av Malmös förändrade ekonomiska struktur är inte neutral. Det är mäns förändrade sysselsättningsmönster som ligger till grund för beskriv-ningarna av att staden gått från att ha varit en industri- till en kunskapsstad (som i citatet ovan). Skulle berättelsen ta sin utgångspunkt i kvinnors ändrade sysselsättningsmönster så skulle man kunna tala om en tjänstestad som blir en annan tjänstestad, det vill säga från offentligt till privat produce-rade tjänster då den centrala ekonomiska förändringen för kvinnor kom under - och -talen när textilindustrierna lades ner och kvinnor bör-jade arbeta inom den expanderande offentliga sektorn (Vall ).9 I den
officiella beskrivningen av Malmös förvandling identifierar jag två händelser som ofta lyfts fram som de som formar staden idag. Den första är nedlägg-ningen av de tunga industrierna och hur politiker med kraft (och över block-gränserna) tillsammans bygger upp kunskapsstaden. Nedläggningen av industrierna ses idag som en framgång (Billing ; Stigendal ).10Den
andra strukturella förändringen är att andelen människor med utländsk bakgrund ökade.11Denna ökning beskrivs ofta som en av orsakerna till de
sociala problemen som idag finns i staden. Beskrivningen av Malmös struk-turomvandling har en tydlig geografiskt bundenhet där vissa delar av staden kopplas samman med kunskaps- eller tjänstesamhället och andra länkas till fenomen såsom sociala problem och arbetslöshet. Historiken Peter Billing hävdar att:
Ingen annanstans i Malmö ställs ytterligheterna så tydligt mot varandra som i Rosengård och Västra hamnområdet. Medan Rosengård förkroppsligar vad som allmänt uppfattas som samtidens stora hot i form av arbetslöshet,
bidragsberoende och utanförskap, representerar Västra hamnområdet med högskola och expansiva kunskapsföretag det som bär framtidens möjligheter i sitt sköte. (Billing :)
De geografiskt bundna berättelserna ger upphov till en bild av att Malmö är en stad bestående av två ansikten.12Citatet belyser hur
kunskaps/framtids-staden kopplas samman med vissa geografiska områden, och dess männis-kor, medan stadens sociala problem länkas till andra geografiska områden och dess människor. Statsvetaren Dalia Mukhtar-Landgren argumenterar i texten ”Den delade staden. Välfärd för alla i kunskapsstaden Malmö” (Mukhtar-Landgren ) för att man såväl vetenskapligt som politisk pro-ducerar bilden av Malmö som en stad bestående av två städer: framtidssta-den och mångfaldsstaframtidssta-den. Dessa två olika ansikten kopplas, menar hon, säl-lan samman och berättelsen om Malmö konstruerar därmed bilden av att ”invandrare” är orsaken till stadens sociala problem, och något som står vid sidan av Malmö som framtidsstad. Mukhtar-Landgren hävdar att förän-dringarna i Malmö inte är naturgivna utan politiskt styrda processer som förstärker bilden av de två skilda ansiktena i Malmö. Hon skriver:
Malmö är en delad stad, detta är inte bara tydligt vad gäller socioekonomiska förhållanden, utan även vad gäller beskrivningarna av staden – närmare bestämt de separerade diskurserna om ”kunskapsstaden” och den ”mångkulturella staden”. Från detta perspektiv blir exkluderingen av invandrare tvåfaldig, dels genom att de inte ingår i artikulationer om ”framsteg” och dels genom att de är en stor del i problemdiskurser (så som kriminalitet, arbetslöshet och så vidare). (:)
Berättelsen att Malmö gått från att ha varit en industristad till att bli en kun-skapsstad skall därför inte läsas som en objektiv beskrivning av staden, utan analyseras som en berättelse om vilka områden och vilka människor som definieras som stadens framtidssubjekt och vilka som inte gör det. Det är också en berättelse som synliggör vems förändrade livsvillkor som definieras som strukturella och tillräckligt omfattande för att byta namn på ekonomier – från industriekonomi till tjänsteekonomi. Dessa beskrivningar döljer också beroendet som finns mellan olika sektorer i Malmös ekonomiska struktur.
I avhandlingen vill jag använda mig av Malmö som ett privilegierat rum för analysen av arbetsvillkoren inom servicearbetet. Med ett privilegierat rum menar jag ett rum som fångar och är bärare av de sociala och ekonomiska relationer som jag genom denna avhandling vill utforska. Jag har valt att pla-cera min studie i Malmö av framförallt fyra anledningar: För det första beskrivs staden ofta som en kunskapas/tjänstestad där turism och evenemang spelar en central roll för stadens framtida utveckling. Även om Malmö inte kan likställas med de metropolitiska städerna som kulturgeografen Sassen (; ) beskriver är staden bärare av de drag hon identifierar i dessa stä-der: En växande privat tjänstesektor, tydliga klassojämlikheter och etnisk seg-mentering. För det andra vill jag analysera hur de komplexa formerna för ojämlikhet grundade i klass, kön och ”ras”/etnicitet som finns i Malmö for-mas genom lönearbete, inte minst eftersom lönearbete lyfts fram som lös-ningen på nästan alla sociala problem. För det tredje finns det en tydligt bekö-nad och rasifierad berättelse av Malmö, där olika geografiska områden och de människor som bebor dem kopplas till olika delar av den ekonomiska utveck-lingen.13Jag är intresserad av att analysera hur dessa diskurser formar
arbets-villkoren inom hotell- och restaurangbranschen. För det fjärde bor jag i Malmö och jag känner mig varken bekväm med eller igen mig i de officiella bilder som används för att beskriva staden, dess invånare och de ojämlikheter som finns. Jag vill visa en bild bortom dikotomin mellan den levande kultur-och tjänstestaden kultur-och staden med de sociala problemen, en annan bild av sta-den som tar sin utgångspunkt i människors levda erfarenhet av (löne)arbete. Hotell och restaurang
När politiker av olika färger talar om tillväxt och arbetstillfällen sitter de fast i ett industriellt tänkande där fordonsindustri, bioteknik, läkemedel, IT och telecom är de branscher som ska lyfta landet. De glömmer helt enkelt bort den bransch som har den snabbaste expansionen i hela världen;
upplevelseindustrin.
Ella Niia, ordförande Hotell- och restaurangfacket14
Hotell- och restaurangnäringen är ingen ny bransch. Redan år utvecklades i Sverige de första reglerna för hur mat och alkohol skulle säljas till resande.
Den första krogordningen Ordning för Krögare och Gästgivare är från och innebär att endast krögare och gästgivare hade rätt att sälja öl, vin och brännvin till ”främmande” (Jarnhammar :). I mitten av -talet började Kaffehusen etablera sig i städerna som en konsekvens av en växande borgerlighet. Kaffehusen hade en klar klasskaraktär, dels för att endast vissa klasser kunde efterfråga husen och dels för att de tydligt skapades som en plats där endast borgarklassen skulle närvara och njuta.
Och må icke rörelsen missbrukas eller tillträdes för den egentliga arbetarklassen och obildad allmogen lämnas, alldenstund rörelsen icke får urarta till s.k. krog. (Jarnhammar :)
Det är industrialismens genombrott med en ökad urbanisering och ett mer omfattande resande som lägger grunden för näringens framväxt framförallt i storstäderna Stockholm och Göteborg. Lennart Jarnhammar, kulturhistorisk skribent och författare till boken Kampen bakom svängdörrarna. Historien
om Hotell och Restaurang Facket (), menar att det är under denna tid
som grunden för dagens hotell- och restaurangbransch läggs.
-talet var ett ekonomiskt tungt årtionde för branschen, lönenivåerna var låga och arbetsmiljön dålig. Tiden präglades av omfattande strejker och konflikter, framförallt med krav på ökade löner och bättre arbetsmiljö. års Stockholmsutställning hävdar Jarnhammar är en symbolisk vändpunkt för branschen. Den tekniska moderniseringen som delvis initierades genom utställningen, innebar inte en förbättring av de anställdas löner eller en minskning av arbetstiden, men på vissa arbetsplatser innebar den en viss för-bättring av arbetsmiljön: Till skillnad från andra branscher expanderade näringen under andra världskriget, framförallt genom en etablering över hela landet.15Uppsvinget ledde till en omfattande personalbrist som kom att
mötas med ”svenska” kvinnor, flyktingar och invandrade (såväl kvinnor som män) från länder såsom Norge, Finland, Litauen, Polen, Jugoslavien, Tjeck-oslovakien, Österrike, Italien och Frankrike. I boken Vi serverar. Hotell- och
restauranganställdas organisationskrönika skriver författarna Sture Lantz och
Sigvard Nyström: ”Hade inte talrika flyktingar funnits i landet hade stora svårigheter uppstått för restauratörerna.” (:) Flyktingarna utgjorde då, och kom även senare att utgöra, en central del av arbetskraften och är en
av förklaringarna till att branschen har kunnat tillgodose kraven på perso-naltäthet trots låga löner. Lönerna inom branschen var enligt Jarnhammar ofta så låga att det inte fanns ett intresse bland den ”svenska” manliga befolk-ningen att ta dessa anställningar.
- och -talen innebar ett uppsving för hotell- och restaurangnä-ringen som en effekt av införandet av fyra veckors semester, motbokens avskaffande och löneökningar för flera löntagargrupper. Branschen växte, men personalbristen var omfattande då människor sökte sig till branscher med högre löner och bättre karriärmöjligheter. I likhet med efterkrigsåren var det återigen flyktingar som kom att utgöra lösningen på arbetskraftsbristen.
Under -talet drabbades näringen av en försämrad lönsamhet. Antalet sysselsatta minskade med elva procent mellan åren -.16Utredningen
, Hotell- och restaurangbranschen: betänkande (SOU :) belyser paradoxen att trots ökade lönenivåer i landet ökar inte efterfrågan på tjän-sterna. Orsaken till detta hävdar utredningen är att de matställen som gyn-nats är billigare matställen och storkök, samtidigt som efterfrågan på till exempel hotell inte ökade. Under -talet återhämtade sig branschen en del från -talets kris. Det var lätt att låna pengar till att öppna hotell och restauranger vilket ledde till en stor ökning av näringen både i termer av anställda och företag. Den ekonomiska krisen i början av -talet drab-bade dock branschen hårt. Avskedanden och konkurser blev mycket vanliga. I likhet med andra OECD-länder finns det i Sverige en ökning av de syssel-satta inom den privata tjänstesektorn efter mitten av -talet. Samtidigt finns det omfattande skillnader mellan länderna som bäst kan förstås utifrån skillnader i välfärdstatens organisering, lönekostnader och inkomst- och för-mögenhetsfördelning. Sverige har ungefär en lika stor tjänstesektor som andra OECD länder, men vad som skiljer Sverige från andra länder är att landets tjänsteproduktion till större del produceras inom ramen för offentlig verksamhet, även om antalet offentligt anställda minskat med drygt pro-cent sedan början av -talet. I jämförelse med andra EU-länder och USA har Sverige en relativt liten hotell- och restaurangsektor.17Även om
expan-sionen av sektorn inte är lika omfattande som i andra EU-länder har såväl antalet anställda som antalet företag och branschens andel av BNP ökat under -talet. Hotell- och restaurangnäringen utgör en relativt liten del av den svenska arbetsmarknaden både i termer av sysselsättning och BNP
men det är en näring som växter i termer av sysselsättning, omsättning och i skatteintäkter. År fanns cirka årsanställda ( inom hotell-och inom restaurangverksamhet), vilket på grund av den stora ande-len deltider gjorde att antalet sysselsatta individer uppgick till .18
De senaste siffrorna från SCB (utifrån egna beräkningar) visar att det fanns förvärvsarbetare inom branschen, cirka kvinnor och män. För en utveckling av antalet förvärvsarbetande sedan -talet se grafen nedan. Under perioden till har antalet anställda inom hotell- och restaurangbranschen gått från , till , procent av samtliga syssel-satta, det vill säga en långsam men trendmässigt stark ökning (SCB).19
Antal förvärvsarbetande 1960-1985 (5-årsperioder), antal sysselsatta 1987-2006 (årligen), inom hotell och restaurang
I rapporten Framtidsbranschen som glömde sina anställda – en rapport om
löner, anställning och utvecklingen för de fattiga riddarna i hotell- och restau-rangbranschen (Hanson ) betonas att de anställda inom branschen har
dåliga löne- och anställningsvillkor trots goda tider för branschen.21
Res-taurang- och köksbiträden, som utgör Hotell- och restaurangfackets stör-sta enskilda grupp, tjänar endast procent av en genomsnittlig LO-arbe-tarlön.22Även när det kommer till anställningsformer och tider särskiljer
sig branschen: den genomsnittliga arbetstiden för de anställda inom hotell- och restaurang är , procent, vilket innebär att nästa hälften av alla anställda endast får ut hälften av genomsnitt lönen på kronor.
0 200 400 600 800 1000 1200 1400 1960 1965 1970 1 975 1980 1985 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 År Förvärvsarbetande/sysselsatta (100-tal) män kvinnor totalt Källa: SCB.20
Vidare har endast var tionde person heltidstjänst, och fyra av tio arbetar mer än procent. Ett annat utmärkande drag är att andelen tillfälliga anställningar inom branschen enligt officiell statistik är hög, cirka pro-cent, men Hotell- och restaurangfacket utgår från att siffran i verkligheten är ännu högre (Hanson ).23
Könsmässig och etnisk arbetsdelning inom branschen
En sak borde qvinnan, å sin sida aldrig glömma, nämligen att hålla sig i den avdelning af hotellet, af källaren, som är hennes. D.v.s. ej bry sig om de saker och ting, som ej angår henne, som hon ej förstår. Qvinnan må föra befälet i köksdepartementet och öfver städerskorna och jungfrur, men ganymederna [kyparna] borde hon låta vara i fred. (Jarnhammar :)
Det finns en tydlig beköning samt reglering av sexualitet för olika yrken inom branschen. Liknade beskrivningar, som citatet ovan, kan hittas i flera tidningar kring sekelskiftet nittonhundra när branschen börjar etableras. Till exempel var kvinnor varken kypare eller servitriser på restauranger fram till strejken -, då arbetsgivarna anställde kvinnor istället för de strejkande männen (Jarnhammar ).
Den könsmässiga arbetsdelningen är inte bara historia, även idag finns det en tydlig könsuppdelning i termer av yrken, såväl vertikalt som horisontellt. Ofta har denna uppdelning tagit sig fysiska och geografiska skillnader då kvinnor och män dels arbetat på olika arbetsplatser och dels i olika rum. Kvinnorna dominerade branschen till en början, men med etablerandet av finare restaurangerna kom männen att arbetar som kypare och hovmästare, medan kvinnorna främst jobbade på ölstugor och krogar. Idag utgörs pro-cent av de anställda av kvinnor och propro-cent män. Hotell- och restaurang-branschen är en relativt ung bransch om man ser till de anställdas ålder. Majoriteten av dem som arbetar är som i det flesta branscher mellan och år, men över procent av de som förvärvsarbetar är under år, och endast sju procent är över år (Hanson ).
Det har redan nämnts hur människor med utländsk bakgrund varit centrala för branschens överlevnad.24 Även idag utgör de anställda med
Ett förlorat -tal: invandrades situation på den svenska arbetsmarknaden under perioden - jämför sociologen Mikael Hjerm () skillnaderna
på arbetsmarknaden mellan invandrare som kom till Sverige under den period då arbetskraftsinvandringen var dominerade och den period som domine-rades av flyktinginvandring.25Hjerm drar slutsatsen att den svenska
arbets-marknaden präglas av en omfattande diskriminering som bland annat tar sig utryck i att invandrare lättare hamnar i arbetslöshet. Han visar på de skillnader som finns för de anställda inom hotell- och restaurangbranschen. Båda grup-perna är överrepresenterade inom tillverkning och utvinnig, men rasifierade män av båda grupperna är överrepresenterade inom vård och omsorg, medan kvinnorna är underrepresenterade. Intressant är att för de nya invandrargrup-perna, såväl för kvinnor som män, finns det en högre andel som arbetar inom branschen personliga och kulturella tjänster än tidigare (Hjerm :). Inom Hotell- och restaurangfacket, ett av de fack som organiserar anställda inom området personliga och kulturella tjänster, finns en betydande andelen av per-soner med utländsk bakgrund (Nelander och Goding ).26
Ekonomhistoriken och genusforskaren Paulina de los Reyes (; ), och arbetslivs och genusforskaren Wuokko Knocke (; ), har båda visat hur såväl genusforskningen som migrationsforskningen osynliggjort det arbete som kvinnor från Finland och Tyskland utförde i svenska hem som hembiträden. Detta arbete bidrog till att svenska kvinnor som tidigare inte lönearbetat kunde komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. En överblick över hotell- och restaurangbranschens historia visar att migration haft betydelse för branschens organisering i Sverige. Arbetskraftsinvandring diskuteras oftast i relation till tillverkningsindustrin och tiden efter andra världskriget. En översikt av hotell- och restaurangbranschen visar emellertid att flyktingar varit centrala även för andra sektorer i den svenska ekonomin och vid andra historiska tillfällen. Vad som här är intressant är att tjänstear-betet och det reproduktiva artjänstear-betet (Glenn ) såväl idag som historiskt varit styrt av en rasifierad och bekönad arbetsdelning.
Grafen nedan visar på sammansättningen av de förvärvsarbetande inom Hotell- och restaurangbranschen under perioden -. Det finns ett antal trender som kan vara intressanta att notera. För det första minskar andel svenskfödda kvinnor,27medan andelen svenskfödda män trendmässigt
Sammansättning av förvärvsarbetande
inom hotell- och restaurangbranschen 1993-2005
Den tydliga trendminskningen bland förvärvsarbetande svenskfödda kvinnor inom hotell- och restaurangyrkena motsvaras av en tydlig ökning bland utlandsfödda män, och en betydligt mindre, men trendmässig, ökning av utlandsfödda kvinnor. Det kan även noteras att den ekonomiska krisen utgör de svagaste åren i utvecklingen för såväl utlandsfödda män som kvinnor, vilket stärker tesen att de till en viss del utgör en reservarbetskraft som varierar beroende på konjunkturen (Neergaard ).
Kontinuitet och förändring
Hotell- och restaurangnäringen kan varken sägas vara en produkt av den ”nya tiden”, eller ”den nya ekonomin”. Yrkena inom branschen har funnits under lång tid, men branschen påverkas i allra högsta grad av å ena sidan ekonomins internationalisering, med omfattande ägarkoncentration, och å andra sidan av köpkraften hos potentiella kunder och därmed av inkomst- och
0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 % 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 År Procent av samtliga Utlfödda män Utlfödda kvinnor Svfödda män Svfödda kvinnor
förmögenhetsfördelning (Persson ). Samtidigt som branschen inte är del av den nya ekonomin brukar dess expansion ibland läsas som en del av utvecklandet av en ny tjänsteekonomi – upplevelsesektorn. Men många av de drag som definieras som ”nya” inom den ”nya ekonomin” har alltid funnits inom branschen som till exempel en omfattande mobilitet och rörlighet i tid. Att producerar tjänsten/varan ”just in time” var något som man påtalade om förhållandena i branschen redan .
Restaurangpersonal av dylikt slag har sålunda i regel ej någon fullt bestämd arbetstid utan får i stället utföra arbetet vid påfallande behov, relativt oberoende av den tidpunkt, vid vilken arbetet utföres (Socialstyrelsen :)
Branschens historia kan ge oss en annan berättelse om Sverige. Om man tar sin utgångspunkt från hotell- och restauranganställdas perspektiv ser man till exempel att delar av arbetarkollektivet till en början inte omfattades av krav på kollektivavtal och arbetstidslagen. De två sista yrkesgrupperna som fick -timmarsveckan var hotell- och restaurangpersonalen och hembiträ-dena, två kvinnodominerade branscher. Det finns också en annan historia i relation till flyktingar som redan efter första och andra världskriget kom att spela en avgörande roll för att hålla branschen vid liv, ofta genom låga löner. Hotell- och restaurangbranschen är en bransch som fångar de klassmässiga orättvisorna som funnits i landet, orättvisor som tydligt haft könsmässig såväl som etnisk karaktär.
Genom att se arbetslivets historia genom en relativt marginell bransch som denna kan andra berättelser skapas om den svenska arbetsmarknaden och de ojämlika relationerna som präglar denna berättelse. Inte minst synlig-gör en sådan berättelse att en etniskt segmenterad arbetsmarknad varit vik-tig för organiseringen av arbetslivet i Sverige. Jag tror också att en analys av branschen synliggör en del av de spänningar som funnits inom den svenska arbetarrörelsen. Hotell- och restauranganställda beskrevs inom facklig litte-ratur ofta som illojala och okunniga om fackföreningens roll och betydelse (Jarnhammar ). Bilden av de lössläppta servitriserna och av kyparna som har mer gemensamma intressen med kunden än med de andra arbe-tarna, kan i sig ha påverkat hur arbetarrörelsen förhållit sig till de anställda
inom branschen. verkar Socialstyrelsen till exempel oroa sig för att de anställda inom branschen inte gifter sig. De skriver:
I fråga om civilståndsförhållandena synes såsom anmärkningsvärt särskilt böra framhållas det betydande antalet ogifta bland de anställda, nämligen , % av männen och , % av kvinnorna, vilka siffror, även med hänsyn till de anställdas låga genomsnittsålder, måste anses såsom anmärkningsvärt höga. (:)
På flera sätt har de anställa befunnit sig i centrum för den ekonomiska utvecklingen samtidigt som de identifierats som marginella och utmanande. Intersektionen mellan klass, kön, sexualitet och etnicitet är av betydelse för att kunna förstå de beskrivningar som finns i flera av mina informanters upplevelse av hur människor betraktar dem och det arbete de utför.
Sammanfattning
I detta kapitel har jag introducerat avhandlingens plats och fält genom en kort diskussion av Malmö som en tjänstestad i relation till en översikt av hotell- och restaurangbranschen. Branschens omfattning, både i termer av sysselsättning och andel av landets BNP är låg, även om den ökat något under senare år. I avsnittet om Malmö har de historiska förändringarna av sysselsättningen och näringslivsstrukturen kortfattat redogjorts för: en sedan -talet minskande tillverkningssektor samt en under tidiga -talet kraftigt fallande andel anställda inom offentlig sektor parallellt med en trendmässig, om än med variationer, ökning av antalet anställda inom hotell- och restaurangbranschen. Jag har också visat hur Malmö ofta repre-senteras och förstås med hjälp av begrepp som kunskapssamhälle och tjän-stesamhälle vilka producerar en bild av att vissa områden och invånare till-hör stadens framtid medan andra utgör dess problem.
Dessa bilder är problematiska både för att de fördunklar de kopplingar som finns mellan olika delar av ekonomin och för att den vetenskapliga för-ståelsen av dessa processer utgår från en begränsad grupp av män som arbe-tar inom tillverkningsindustrin. Genom att utgå från andra människors erfa-renheter av arbete och förändring skapas andra bilder av Malmö, bilder som till en viss utsträckning ifrågasätter den dominerade bilden.
I avsnittet om hotell- och restaurangbranschen redovisas en översikt av branschens historia och dess nuvarande ställning. Det finns mycket som pekar på en förändring inom branschen: Det finns en ökad internationalise-ring och en starkare ägarkoncentration samtidigt som andelen små företag inom branschen ökar. Branschen beskrivs ofta som en framtidsbransch sam-tidigt som den är bärare av drag som anses vara nya, men som funnits i och restaurangyrkena under lång tid. Sammanfattningsvis är hotell-och restaurangnäringen ingen ny näring inom svensk ekonomi. Det finns drag som visar på kontinuitet i branschen. Det är en bransch som länge varit beroende av migration på olika sätt. Det finns en stark könsuppdelning av yrkena även om man kan se förändringar i dessa avseenden. De flexibla arbetstiderna är ett drag som alltid funnits tillsammans med de lägsta lönerna på arbetsmarknaden. Branschens historia erbjuder en annan berät-telse om Sverige och Malmö, än den som råder både i det offentliga och vetenskapliga samtalet.
Jag har i föregående kapitel kortfattat introducerat diskussionen om Malmö som tjänstestad samt givit en översikt över hotell- och restaurangbranschen. Utöver en introduktion till platsen och fältet för avhandlingen har presenta-tionen även syftat till att utgöra en konkret inledning till debatten kring begreppen postindustrialism och tjänstesamhället. Syftet med detta kapitel är att kortfattat diskutera det (enligt min mening) problematiska begreppet tjänstesamhälle. Tonvikten i kapitlet ligger på en rad marxistiskt och feminis-tiskt inspirerade debatter som har ifrågasatt uppfattningen om tjänstesam-hället samt på en reflektion över hur begreppet service skall förstås och tolkas. Tjänstesamhället
Det är först under det senaste decenniet som frågan om tjänstesamhället (vilket implicerar privat tjänsteproduktion) kommit att bli en integrerad del i den samhällspolitiska och vetenskapliga debatten i Sverige.29Den
teoretisk-ideologiska debatten kring tjänstesamhället och det postindustriella sam-hället har dominerats av anglosaxisk forskning.30Mot bakgrund av skilda
välfärdsregimer och olika näringslivsstrukturer innebär den här diskussio-nen även en del utmaningar när den skall översättas till en svensk kontext (Schierup m.fl. ).
Sociologen Daniel Bells bok The Coming of Post-Industrial Society () brukar ses som en viktig utgångspunkt i diskussionerna om det postindus-triella samhället. Det är ett av de första försöken att utforska orsakerna Kapitel 2
TJÄNSTER UTAN
bakom tjänstesektorns expansion och avindustrialiseringen av OECD-län-derna. För Bell är begreppet det postindustriella samhället ett analytiskt begrepp som fångar förändringar inom ekonomin, i yrkesstrukturen och i relationen mellan vetenskap och teknologi. Kritiken mot Bells begrepp har varit omfattande. I Sverige har framförallt ekonomhistoriker påvisat att begreppet har liten empirisk bäring i beskrivningen av den svenska ekonomin. Ekonomhistoriken Lars Magnusson () menar att om man mäter produk-tionen i fasta priser har andelen tjänster i ett långsiktigt perspektiv varit stabil. Det är därför inte möjligt att se en omfattande ökning av tjänsteproduktionen vilket ofta är utgångspunkten i analyser av tjänstesamhället. Vidare är tjänste-produktion och varutjänste-produktion ofta sammanvävda (till exempel läkemedels-industrin, vapenindustri och så vidare). Statssekreterare Jan Erik Dølvik skri-ver i inledningen till boken At Your Service. Comparative Perspectives on
employment and Labour Relations in the European Private Sector Service (): […] the provision of services is increasingly reliant on capital-intensive infrastructure, technical equipment, and input of material goods, hence blurring the distinction between production of goods and services. Growth in demand of services and goods thus seem increasingly interdependent, indicating that the provision of services is not replacing but complementing production of goods as the raison d’être of economic activity in contemporary capitalism (:)
Det är därför svårt att skilja på de olika formerna av produktion då de idag ofta finns invävda i och beroende av varandra, menar han. Ännu ett argu-ment mot idén att vi befinner oss i ett tjänstesamhälle är att det inte är fler människor än tidigare som arbetar inom denna sektor. Den omfattande out-sourcing som sker inom industrin idag har lett till att många arbeten som tidigare klassats som industriarbeten idag ses som tjänstearbeten.31
Ekonom-historikerna Jan Ottosson och Lars Magnusson sammanfattar debatten om minskande antal industrijobb och ökande antal industrinära tjänster med följande ord:
Till skillnad från en del forskare som hävdar att den industriella eran är förbi, finns det anledning att betona att det inte finns något som tyder på att det postindustriella samhället definitivt har trätt in. Det finns tvärtom goda skäl
att hävda att en relativt stor del av den minskning vi ser av industrisektorn går att återföra på en omdefinition av många industriarbeten till
tjänstesektorn (:)
Begreppen tjänstesamhälle och det postindustriella samhället är tydligt bekönade. Tjänstearbete (betalt eller obetalat) som ofta utförts av kvinnor, har alltid varit en viktig del av ekonomin. Orsaken till att man tidigare undervärderat tjänstearbetets roll kan därmed härledas till att arbetet gjor-des gratis, eller inte sågs som produktivt. Uppfattningen att vi befinner oss i ett tjänste- eller postindustrielltsamhälle kan därför bäst förstås mot bak-grund av att ett fåtal män som lever i en geografiskt avgränsad del av världen, och deras förändrade livs- och arbetsmönster har varit utgångspunkten för teoretiserande av ekonomisk förändring och arbete.
Marxistiskt influerade forskare har riktat kritik mot idén om det postin-dustriella samhället och argumenterat för att det centrala problemet med dessa teorier är att de inte förmår se att de förändringar som sker, sker inom kapitalismen och att de därför måste förstås inom ramen för en analys av kapitalismens utveckling.32 Den feministiska sociologen Harriet Bradley
sammanfattar argumenten:
In this view continuities in the arrangement of capitalist organizations are as marked as changes: changes that are occurring are evolutionary rather than revolutionary, since the basic structural parameters of capitalist production remain unchanged (:)
Man kan läsa Robin Leidners Fast food, fast talk: service work and the
routini-zation of everyday life () som del av denna tradition. Leidner visar på den
omfattande industrialiseringen som sker inom snabbmatsrestauranger. Expansionen av snabbmatsrestauranger kan inte konceptualiseras som en del av serviceekonomin utan bör snarare enligt författaren förstås som ett bevis på den triumf som industrialiseringen av mattillverkning medfört.33
För kulturgeograferna Richard Walker, Andrew Sayer och Michael Storper (Sayer och Walker ; Storper och Walker ) är expansionen av service-sektorn en konsekvens av kapitalismens utveckling av arbetsdelningen för att öka specialiseringen, vilket i sig skapar en ökad komplexitet i produktionen.
De menar att mycket av det som ses som nya fenomen funnits tidigare, det finns därför, menar de, inte behov av att utveckla nya teoretiska ramar för att analysera dagens produktionsprocesser. En intressant aspekt av deras resone-mang är att arbetsdelningen är geografiskt organiserat. Detta innebär att även om man till exempel i ”Väst” ser en ökning av antalet serviceanställda, är utvecklingen sammankopplad med en expansion av varuproduktionen i Tre-dje världen och västvärldens periferi. Då dessa processer är sammanlänkade är det svårt att hävda att isolerade delar av ett ekonomiskt kretslopp kan befinna sig i ett eget stadium av ekonomin (samma resonemang kan appliceras på ett lokalt plan, exempelvis på arbetsmarknaden i Malmö).
Walkers, Sayers och Storpers analyser har vissa likheter med de svenska ekonomhistorikerna i det att de hävdar att mycket av det som förstås som tjänsteproduktion produceras inom ramen för varuproduktionen. De använ-der sig av begreppet extended labour process för att belysa att det som uppfat-tas som endast service i grunden produceras tillsammans med anda delar av produktionen, även om det inte finns synliga länkar. För Walker, Sayer och Storper producerar till exempel de anställda i restauranger joint productions, det vill säga både service och varor. Vad jag finner vara intressant med reso-nemanget är att de placerar frågor om arbetets organisering och produktion i fokus för tjänstedebatten. Författarna vänder blicken från slutproduktens
karaktär till arbetsprocessen, och ställer oss inför frågeställningen om hur
arbetsvillkoren görs när produktionen inbegriper såväl varor som tjänster. Ett problem med Walker, Sayer och Storper och liknade marxistiska ana-lyser är att det som läsare är omöjligt att inte få uppfattningen att författar-nas centrala argument är att hävda att inget (i grunden) har förändrats. Det finns en vilja att analysera tjänstearbete som varuarbete för att kunna hävda att industrialismen och den manliga arbetarklassen, som ofta identifierats som arbetarklassens befriare, fortfarande finns. Tjänsterna och de tjänste-producerande ges en roll endast i de fall där man kan se en ”rutinisering” av arbetet. Att tvinga in alla analyser av tjänsteproduktion inom ramen för en industriell logik innebär enligt min mening ett osynliggörande av viktiga förändringar och en marginalisering av människors arbete och skilda erfa-renheter av arbete.
Samtidigt har den marxistiska kritiken av teorier om tjänstesamhället och det postindustriella samhället synliggjort två arenor som inspirerat mig. Den
första är synliggörandet av att det bredvid expansionen av informations- och kunskapsföretag finns en omfattande expansion av näringar som exempelvis hotell- och restaurangsektorn, samt att det inom dessa branscher finns en omfattande industrialisering av arbetsprocessen. Marxismens kontinuerliga fokus på (löne)arbete och ojämlikheter belyser att mycket av det som anses vara nytt i tjänstesamhället i grunden är fenomen som kan länkas till ett gammalt ekonomiskt system. Det andra intressanta bidraget är att de belyser den klassmässiga polariseringen som är synlig i många av de ekonomier där ”kunskapsstaden” växer fram (Sassen ).
Feminiserad tjänsteekonomi
Ett problem med såväl marxistiska som postmodernistiska teorier om eko-nomisk förändring är att de tenderar att osynliggöra hur ekoeko-nomiska förän-dringar formas genom rasifierade och bekönade processer. Feministiska for-skare har bland annat belyst hur tjänstesektorns expansion både formas inom ramen för könsojämlikheter och skapar dem. Expansionen av tjänste-sektorn måste bland annat undersökas mot bakgrund av kvinnors inträde på den reguljära arbetsmarknaden och den omfattande rekommodifieringen som idag sker i välfärdstaterna. Sociologen och genusforskaren Joan Acker () menar att expansionen av den privata tjänstesektorn skall förstås mot bakgrund av migrationsrörelser och kvinnors inträde på arbetsmark-naden.34 Arbetslivsekonomen Guy Standing () hävdar i likhet med
Acker att internationella ekonomiska och politiska förändringar har lett till att kvinnor globalt anpassas in i en ny arbetsmarknad för att produk-tionen kräver en arbetskraft som både kan arbeta till låga löner och vara flexibel. Acker () och Standing () använder sig av begreppet femi-nisering för att fånga betydelsefulla bekönade förändringar i arbetslivet med syfte att synliggöra det faktum att kvinnor utgör en allt större del av den förvärvsarbetande befolkningen.
Styrkan med begreppet är att det bekönar ekonomiska och sociala proces-ser. Samtidigt är begreppets styrka också dess svaghet då begreppet ger intryck av att det skulle finnas en direkt koppling mellan vissa typer av arbe-ten och kvinnor. De arbearbe-ten som anses vara ”feminina” är arbearbe-ten med lite inflytande, dåliga arbetsförhållande och låga löner. Frågan är hur man då skall förstå och förklara de processer som skapar möjligheter för vissa grupper av
