Föreläsning 12
Moralfilosofi
Kants etik
3
Immanuel Kant (1724- 1804) är en av mest betydelsefulla moderna filosoferna
Kant utvecklade inte bara en teori om moralen utan också teorier i metafysik, epistemologi,
religionsfilosofi, estetik, politisk filosofi, m.m.
4
För att förstå Kants etiska teori så måste man göra en distinktion mellan hypotetiska och kategoriska
imperativ – två olika sorters ”bör”
Ett hypotetiskt imperativ har följande form:
Om du vill uppnå ett visst mål så bör du göra X
Ett sådant ”bör” är hypotetiskt i den meningen att det är beroende av att man har en viss önskan el.
målsättning
5
Exempel:
- Om du vill klara tentan så bör du läsa kurslitteraturen
- Om du vill bli bra på att spela piano så bör du öva
Dessa ”bör” har en bindande kraft som är beroende på din önskan eller målsättning
Du kan undgå dessa bör genom att ge upp målsättningen ifråga
Det kategoriska imperativet
Ett kategoriskt imperativ har istället följande form:
Du bör göra X (punkt slut)
Ett sådant bör är oberoende av önskningar eller målsättningar
Du kan inte undgå ett sådant bör genom att ge upp någon önskan eller målsättning
6
7
Kants tanke är att moraliska skyldigheter är av det kategoriska slaget
Den bindande kraften hos moraliska bör är inte beroende på att man har vissa önskningar eller målsättningar
Man kan inte undgå moraliska bör genom att ge upp någon önskan eller målsättning. Du är
förpliktigad att handla på vissa vis oavsett vad du har för önskningar
8
Hypotetiska imperativ är inte så svåra att förstå men hur kan ett kategoriskt imperativ vara
möjligt?
Hur kan man vara förpliktigad att handla på ett visst sätt oberoende av vad man har för mål?
Kants svar är att precis som hypotetiska bör är
möjliga för att vi har önskningar så är kategoriska bör möjliga eftersom vi har förnuft
9
Alla bör av det kategoriska slaget (moraliska bör) härstammar från en enda princip som vi kan inse enbart genom förnuftet och som varje rationell person måste acceptera: ”Det kategoriska
imperativet”
Det finns alltså bara ett kategoriskt imperativ, men det har flera olika formuleringar
Andra moraliska plikter kan sedan härledas från detta enda kategoriska imperativ
10
En formulering av det kategoriska imperativet lyder:
Handla endast efter den maxim som du kan vilja upphöja till allmän lag
’Maxim’ = handlingsbeskrivning (R: ”regel”)
Du skall alltså endast handla efter de ”regler” som du kan vilja att alla skulle följa i alla lägen
11
När du skall avgöra om en viss handling är moraliskt acceptabel så skall du alltså fråga:
Är denna handlingens ”maxim” sådan att jag kan vilja att den blev ”allmän lag”? Dvs. kan jag vilja att alla följde denna regel under alla
omständigheter?
Om ja, så är handlingen moraliskt ok
Om nej, så är den moraliskt förbjuden
12
Konkret exempel:
Anta att du behöver låna pengar. Du vet att ingen kommer att ge dig ett lån om du inte lovar att
betala tillbaka. Men du vet också att du inte
kommer att kunna betala tillbaka. Skulle det vara ok att avge ett falskt löfte?
Maximen för denna handling är:
Närhelst man behöver ett lån så skall man lova att betala tillbaka även om man vet att man inte kan
13
Nu skall du fråga: Kan jag vilja att denna maxim skulle bli allmän lag?
Dvs. kan jag vilja att alla som behöver ett lån och som vet att de inte kommer att kunna betala
tillbaka skall avge ett falskt löfte?
Nej. Man kan inte rationellt vilja detta eftersom det skulle motverka sitt eget syfte. Om denna maxim blev allmän lag så skulle ingen tro på sådana löften och ingen skulle låna ut några pengar
14
Att avge ett sådant falskt löfte skulle vara att
handla enligt en maxim som man inte rationellt kan vilja att den skulle bli allmän lag
Att (närhelst man behöver låna pengar och vet att man inte kan betala tillbaka) avge ett falskt löfte är alltså inte moraliskt acceptabelt. Det är moraliskt
förbjudet, du bör inte göra det
Kant ansåg att detta gäller utan undantag
15
På samma sätt skall vi resonera om att ljuga. Att ljuga skulle vara att handla efter maximen: det är ok att ljuga
Kan man vilja att denna maxim skulle bli allmän lag? Kan jag vilja att alla skall ljuga?
Nej. Detta skulle motverka sitt eget syfte. Om denna maxim blev allmän lag så skulle ingen tro på någon annan längre. Och det skulle bli
meningslöst (och på sätt och vis omöjligt) att ljuga för att ingen skulle bry sig om vad man sa
16
Kant ansåg att vara en moralisk person innebär att man låter sina handlingar styras av ”allmänna
lagar” – moralregler som gäller utan undantag under alla omständigheter
Regeln mot att ljuga ansåg han alltså vara absolut.
Man får inte ljuga under några som helst omständigheter
Man kan dock ifrågasätta detta på Kants egna premisser
17
Maximen ”det är ok att ljuga” skulle man inte kunna vilja att det blev en allmän lag, men
maximen ”det är ok att ljuga när jag därigenom skulle kunna rädda någons liv” kan man mycket väl vilja upphöja till allmän lag!
Detta skulle inte motverka sitt eget syfte
Det kategoriska imperativet verkar alltså inte (i motsats till vad Kant själv trodde) förbjuda att man ljuger om man därigenom skulle kunna rädda någons liv
18
Detta leder dock till ett allmänt problem för
Kant: Hur vet man vilken den relevanta maximen för ens handling är?
Ex:
Det är ok att ljuga
Det är ok att ljuga om det skulle få goda konsekvenser
Det är ok att ljuga om det är måndag eftermiddag
Det är ok att ljuga om man har röda strumpor
Etc.
19
Om du alltid skulle kunna hitta på en maxim som din handling faller under (dvs. om du kan hitta en beskrivning av din handling) som skulle kunna
upphöjas till allmän lag så blir det kategoriska imperativet tandlöst
För att rädda Kants teori så måste man hitta på några bra anvisningar för hur man kan formulera maximer för handlingar på ett korrekt sätt
20
En annan formulering av det kategoriska
imperativet (som Kant menade betyder samma sak som den förra) lyder:
Du skall aldrig behandla någon person
bara som ett medel utan alltid också som ett mål i sig
Tolkning: Du får aldrig använda en person bara som medel för ett mål utan du måste också alltid se henne som en person med sina egna mål
21
Ett exempel på att behandla andra enbart som
medel skulle vara att man manipulerar dem för att uppnå sina egna syften
Detta får man alltså inte göra enligt Kants etik
oavsett hur goda dessa syften än må vara (oavsett om det skulle leda till bättre konsekvenser)
Kom ihåg exemplet med det falska löftet. Att lova att betala tillbaka även om man vet att man inte kan skulle vara att manipulera andra för dina
syften
22
Det kategoriska imperativet förbjuder dock inte att man använder andra människor som medel
(som t.ex. en arbetsgivare ”använder” en anställd) så länge man inte använder dem enbart som
medel
Man får alltså använda andra som medel så länge man också samtidigt respekterar dem som personer med sina egna mål
Man måste behandla dem med en sorts respekt;
”människovärde”
23
Kant ansåg att man inte heller får använda sig själv enbart som ett medel utan man måste alltid också se sig själv som ett ”mål i sig”
Av det skälet ansåg han att självmord är moraliskt förbjudet och att man har en plikt att ”odla sina talanger”
Det är dock inte så lätt att förstå vad det innebär i praktiken att behandla personer (inklusive sig
själv) som ”mål i sig”
Dygdetik
25
De normativa teorier som vi hitintills pratat om fokuserar på vad man bör (och inte bör) göra, på vad som gör handlingar rätt (eller fel)
Dygdetiken fokuserar istället på frågan om hur man bör vara som person, på personers karaktär
En ”dygd” är ett personligt karaktärsdrag som är bra eller berömvärt. Motsatsen till en dygd är en ”last”
– ett dåligt karaktärsdrag
26
Det finns dygder (och laster) som är knutna till vissa roller
Ex:
En bra bilmekaniker är skicklig, noggrann och ärlig
En god lärare är kunnig, välartikulerad och tålmodig
En god student är …, En bra mamma är …, En bra chef är …, osv.
De dygder (och laster) som förknippas med
bilreparationer är inte de samma som förknippas med undervisning, mödraskap, etc.
27
Men de dygder som främst är moraliskt relevanta är mycket mer allmänna; det är inte de dygder som kännetecknar bra bilmekaniker eller lärare, etc. utan de som kännetecknar bra personer som sådana
En bra person är [lista på moraliska dygder]
En dålig person är [lista på moraliska laster]
En moralisk dygd är alltså ett karaktärsdrag som varje moraliskt god person skulle ha
28
Men vilka är de moraliska dygderna (och lasterna)?
En tillfredställande dygdetisk teori måste ge en förteckning över dygderna
Ett sätt att närma sig denna fråga är att tänka på vilka karaktärsdrag man uppskattar hos personer man tycker om (och vilka karaktärsdrag man ogillar hos personer man inte tycker om)
29
Några kandidater:
Dygder:
Ärlighet, generositet, mod, arbetsamhet, pålitlighet, lojalitet, vänlighet, vishet,
självförtroende, medkänsla, hövlighet, rättvisa, tålamod, …
Laster:
Oärlighet, snålhet, feghet, lathet, opålitlighet, illojalitet, ovänlighet, dumhet, bristande
självförtroende, okänslighet, ohövlighet, orättvisa, otålighet, …
30
Antika tänkare som Sokrates, Platon och Aristoteles var dygdetiker
Det dygdetiska tänkandet föll dock i glömska och det är först på senare tid som vissa nutida filosofer har försökt väcka liv i dygdetiken igen
Detta började med en inflytelserik artikel från 1958 av Elisabeth Anscombe som innehåller en skarp kritik av den ”Moderna moralfilosofin”
Anscombe (som visserligen var djupt religiös)
menade att den moderna (sekulära) moralfilosofin är felaktig eftersom den bygger på föreställningen om en ”lag” (”morallagen”) utan en ”lagstiftare”
(Gud)
Begrepp som skyldighet,
plikt, det rätta, etc. är ”rester”
från en föråldrad religiös etik
Vi bör därför ge upp dessa begrepp
32
Alternativet enligt Anscombe är att återvända till Aristoteles synsätt och låta dygderna återigen inta den centrala platsen i etiken
Vi skall alltså sluta att prata om rätt och fel, tillåtet och förbjudet, plikt, etc. och istället använda
begrepp som ärlig, feg, tålmodig, generös, etc.
Ex: Ta det här med att ljuga. Vi skall inte säga att det är fel, eller moraliskt förbjudet, utan att det helt enkelt är oärligt. En ärlig person ljuger inte och
ärlighet är en dygd
”Den gyllene medelvägen”
33
Enligt Aristoteles är dygderna medelvägar mellan två laster som kännetecknas av överskott och brist
Ex:
Dygden generositet är medelvägen mellan lasten snålhet och lasten slöseri
Dygden mod är medelvägen mellan lasten feghet och lasten dumdristighet (övermod)
34
En fördel med dygdetiken:
De moralteorier (mest tydligt utilitarismen) som kräver att man skall vara opartisk i alla lägen, och bry sig lika mycket om alla, hotar våra personliga relationer
Dygdetiken undviker detta problem. En dygdig person är inte alltid opartisk. Tvärtom, en dygdig person är lojal mot sin familj och sina vänner, etc.
35
En annan fördel med dygdetiken:
Teorier som fokuserar på skyldigheter, plikter, etc., ger oss fel bild av de motiv som en moralisk person handlar på basis av
Även om någon handlar rätt så är det något fel med detta om motivet var ren pliktkänsla
Dygdetiken ger en bättre bild av våra motiv, en dygdig person handlar inte utifrån plikt utan för att hon är en god person
Varför är dygderna bra?
36
Tänk på en klassiskt dygd, ärlighet. Varför skall man vara ärlig?
Det räcker inte med att säga att ärlighet är en dygd. Vi vill veta varför ärlighet är en dygd (och varför oärlighet är en last)
Ett svar: Dygderna är bra eftersom den som är dygdig kommer att få ett bättre liv
37
Aristoteles hade denna syn och han hade också en teori om ”det goda livet”
Att vara dygdig är enligt Aristoteles inte bara ett medel till ett gott liv utan ett gott liv består i att vara dygdig
Det goda livet är det liv som består i aktiviteter som är i enlighet med dygden
38
Aristoteles tänkte sig vidare att det mänskligt goda livet är ett liv som är i enlighet med vår ”natur”, med människans naturliga syfte
Detta hänger samman med den teleologiska
världsbilden, att allting i universum har ett syfte och strävar mot ett visst mål, sin ”naturliga plats”
Precis som syftet med en sax är att den skall
klippa bra, och syftet med en bilmekaniker är att laga bilar effektivt, så har människan också ett
syfte, en funktion
39
Dygden är alltså aktivitet i enlighet med vårt naturliga syfte
Eftersom människan är en förnuftig och social
varelse så är det bra för oss att ha de dygder som utmärker ett rationellt och socialt liv
Det är dock väldigt få som skulle acceptera denna världsbild idag
40
Andra svar på varför dygden är bra:
1. Genom att vara dygdig så gynnar man sina egna intressen (och det bör man göra)
2. Genom att vara dygdig så främjar man den
allmänna lyckan i universum (och det bör man göra)
3. Vissa dygder är nödvändiga för att vi skall kunna leva tillsammans i fred och samarbeta med varandra
41
”Ofullständighetsproblemet”:
Dessa svar går bortom dygdetiken och hänvisar till någon annan etisk teori (etisk egoism, utilitarism, eller kontraktsteorin)
Enligt Rachels visar detta att dygdetiken inte kan vara en fullständig etisk teori som står på sina egna ben
Den kan bara vara en komponent i en mer omfattande teori
42
En annan del av ofullständighetsproblemet:
”Var snäll, var ärlig, var tålmodig, var generös, etc.” ger inte tillräcklig vägledning för att besluta hur man skall handla i enskilda situationer
Speciellt problematisk blir det i dilemma situationer:
vad en ärlig person och vad en snäll person skulle göra kanske hamnar i konflikt, vad skall man då göra?
