Avdelningen för kunskapsstöd Marit Birk
marit.birk@socialstyrelsen.se
Regeringskansliet Justitiedepartementet 103 33 Stockholm
SOCIALSTYRELSEN
106 30 Stockholm Telefon 075-247 30 00
Fax 075-247 32 52 socialstyrelsen@socialstyrelsen.se www.socialstyrelsen.se
Socialstyrelsens yttrande över betänkandet Våld i nära relationer – en folkhälsofråga (SOU 2014:49)
Sammanfattning
Socialstyrelsen välkomnar flera av de förslag som utredningen presenterar i betänkandet och anser att de kan bidra till att öka skyddet och stödet till våldsutsatta samt tydliggöra ansvaret för insatser inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. Socialstyrelsen anser vidare att det är positivt att ut- redningen framhåller arbetet med våldsutövaren och konstaterar att betän- kandet innehåller flera viktiga förslag i den delen. I likhet med utredning- en menar Socialstyrelsen att frihet från våld i nära relationer bör vara ett nationellt folkhälsomål. När det gäller förslaget att genom operativa ar- betsgrupper främja samverkan i arbetet med våldsutsatta, menar Social- styrelsen att det redan idag finns ett regelverk och förutsättningar inom socialtjänsten för att arbeta samordnat. Istället för att införa nya arbetsme- toder och funktioner, vore en framkomlig väg istället att förstärka och stödja befintliga strukturer och ge verksamheterna förutsättningar att ar- beta effektivt med sitt grunduppdrag.
Socialstyrelsen lämnar synpunkter endast i den del som förslaget har bäring på socialtjänstens eller hälso- och sjukvårdens arbete.
Författningsförslagen
Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, reglera skyddat boende och att detta görs till- ståndspliktigt.
Socialstyrelsen tillstyrker vidare förslaget att ansvaret för att ge stöd och hjälp till våldsutövare tydliggörs i socialtjänstlagen.
Socialstyrelsen avstyrker förslaget att i socialtjänstlagen reglera en skyldighet för socialnämnden att inleda utredning när barn utsatts för eller bevittnat våld i en nära relation.
Socialstyrelsen avstyrker förslaget i 11 kap. 4 c § SoL att förlänga uppföljningstiden till sex månader och efterfrågar en djupare ana- lys.
Socialstyrelsen tillstyrker att bestämmelsen i 2 g § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, kompletteras med en fjärde punkt, men har synpunkter på utformningen av bestämmelsen.
Socialstyrelsen avstyrker förslaget om ny sekretessbrytande regel i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL.
Socialstyrelsen tillstyrker förslaget om ändring i förordningen (1988:691) om kontaktförbud.
Uppdragen till Socialstyrelsen
Socialstyrelsen tillstyrker att myndigheten ges i uppdrag att ge- nomföra och utvärdera försök med rutinmässiga frågor om vålds- utsatthet samt sammanställa erfarenheter från redan påbörjade verksamheter.
Socialstyrelsen avstyrker att myndigheten ges i uppdrag att föreslå lösning på problem med myndighetsålder för personer med intel- lektuell funktionsnedsättning.
Socialstyrelsen avstyrker att myndigheten ges i uppdrag att utar- beta förtydliganden avseende provisoriska pass.
Socialstyrelsen ställer sig tveksam till att myndigheten ges i upp- drag att utvärdera insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck, på sätt som innehållet i uppdraget är utformat.
Socialstyrelsen tillstyrker att myndigheten ges i uppdrag att ut- veckla behandlingen av våldsutövare.
Socialstyrelsen tillstyrker att myndigheten ges i uppdrag att ta fram en långsiktig utvecklingsstrategi för den fortsatta metodut- vecklingen.
Socialstyrelsen avstyrker att myndigheten ges i uppdrag att ut- veckla en metod för lokala och regionala utredningar av allvarligt våld, och menar att frågan behöver utredas ytterligare.
Förslagen i övrigt
Socialstyrelsen avstyrker förslaget att inrätta operativa arbetsgrup- per och införa särskilda lotsar.
Socialstyrelsen tillstyrker att frihet från våld i nära relationer ska vara ett nationellt folkhälsomål.
Socialstyrelsen avstyrker att våld i nära relationer enbart ska ingå som en del av ANDT- arbetet.
Socialstyrelsen är tveksam till förslaget om organisationsbidrag till vissa idéburna organisationer av flera skäl som utvecklas ne- dan.
Socialstyrelsen ifrågasätter förslaget att åtskilja utvecklingsmedel från det regionala och nationella kompetensstödet.
Allmänna synpunker på utredningen
I kommittédirektivet framhålls att det behövs en kraftsamling mot våld i nära relationer. En sådan kraftsamling förutsätter enligt Socialstyrelsens mening att kompetensen höjs hos framförallt den personal i vård och om- sorg som möter våldsutsatta, men även hos beslutsfattare och ansvariga i verksamheterna. Socialstyrelsen saknar i utredningen en analys av hur kompetensen på området ska kunna förbättras och bevaras, t.ex. genom krav på ämnet i olika grundutbildningar och genom fortbildning.
Socialstyrelsen konstaterar att vissa av förslagen saknar förankring i form av t.ex. lagförslag eller utredningsuppdrag, och det finns därför en risk att de inte realiseras. Ett exempel på detta är förslaget om att kommu- nerna bör erbjuda tillfälligt boende för våldsutövare (6.3), där det saknas en beskrivning av hur frågan ska föras vidare.
Utredningens förslag
3.1 Förbättra samarbete och koordinering mellan myndig- heter utifrån den enskildes behov
Socialstyrelsen avstyrker förslagen om att kommunerna ska inrätta en operativ arbetsgrupp, särskilda lotsar för barn och vuxna och en obero- ende stödfunktion för den våldsutsatta. Enligt 3 kap. 5 § SoL ska social- nämndens insatser för den enskilde utformas och genomföras tillsammans med den enskilde och vid behov i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationser och föreningar. Av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) om våld i nära relationer följer att den som bedriver socialtjänst eller hälso- och sjukvård ska ha de processer och rutiner som behövs för att säkra kvaliteten i arbetet med våldsutsatta och barn som bevittnat våld samt att det ska finnas rutiner för samverkan. I SOSFS 2014:4 regleras dessutom att socialnämnden och vårdgivare ska samverka internt och ex- ternt för att samordna insatserna för enskilda så att de inte motverkar varandra. Vidare föreskrivs i författningen att verksamheterna ska fast- ställa var i verksamheten ansvaret för den interna och externa samverkan ska ligga.
Detta visar sammanfattningsvis att samverkan för att samordna insatser till enskilda framstår som en naturlig väg och inom ramen för nuvarande regelverk finns det goda förutsättningar för kommuner att utveckla det arbetet. Det torde snarast handla om att få förutsättningarna att falla på plats. Vad avser införandet av särskilda lotsar för vuxna och barn, anser
Socialstyrelsen på motsvarande sätt att det redan idag finns möjlighet att tydliggöra handläggarens roll och uppgifter inom ramen för ett sådant uppdrag, snarare än att införa en ny funktion.
Socialstyrelsen ser också en risk med att förslaget om operativa arbets- grupper kan bidra till en oönskad fragmentisering av olika målgrupper inom socialtjänsten. Operativa arbetsgrupper skulle kunna lämpa sig även för andra målgrupper med sammansatta behov. Det finns exempelvis re- dan idag lotsar inom funktionshinderområdet. Socialstyrelsen uppfattar att den operativa arbetsgruppen inte ska omfatta samordning av insatser till alla våldsutsatta utan arbetet avgränsas utifrån våldets allvar (betänkandet s. 66). En sådan ordning kan leda till en otydlighet och oförutsägbarhet då det gäller vilka våldsutsatta barn och vuxna som ska omfattas av den ope- rativa arbetsgruppens arbete.
Angående förslaget om individuella handlingsplaner, finns redan nu ett system för att dokumentera planerade insatser och för hur dessa ska följas upp.Ett nytt krav på individuella handlingsplaner riskerar därför att bli en administrativ börda för verksamheterna som inte motsvaras av någon egentlig nytta. Socialstyrelsen har beslutat om nya föreskrifter och all- männa råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS. 1 I författningen rekommenderas att den som utför insatser upprättar en genomförandeplan. Av planen bör det bl.a. framgå vilket eller vilka mål som gäller för insatsen enligt nämn- dens beslut och hur utföraren ska samverka med nämnden, andra utförare eller huvudmän. Socialstyrelsen föreskriver att åtgärderna för att följa upp insatsen ska dokumenteras (SOSFS 2014:5).
Utredningen föreslår vidare en oberoende stödfunktion för våldsutsatta.
Socialstyrelsen konstaterar att det är socialnämndens ansvar att bevilja det stöd och den hjälp som den enskilde behöver, t.ex. sådan hjälp som stöd- funktionen föreslås ge. Nämnden kan själv utföra insatsen, t.ex. genom handläggare eller överlämna uppdraget till annan utförare. Förslaget till- för således inget nytt i förhållande till nuvarande lagstiftning. Det finns även, som utredningen också påpekar, redan idag en lagstadgad möjlighet att utse en kontaktperson som skulle kunna fungera på motsvarande sätt som en oberoende stödfunktion.
3.2. Fråga rutinmässigt om våldsutsatthet i hälso- och sjuk- vård och socialtjänst
Socialstyrelsen tillstyrker utredningens förslag att i samarbete med kom- muner och landsting genomföra och utvärdera försök med rutinmässiga frågor om våldsutsatthet i socialtjänst och inom hälso- och sjukvård. So- cialstyrelsen tillstyrker även förslaget att myndigheten ska sammanställa erfarenheter och utvärderingar från redan påbörjade verksamheter för
1 Författningen träder i kraft den 1 januari 2015. För närvarande gäller Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:5) om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS. Även nu gällande författning innehåller rekommendationer om genomförandeplan.
ökad upptäckt. Det är dock viktigt att det i ett sådant uppdrag tydligt framgår vad som ska utvärderas och vilka verksamheter som omfattas.
Socialstyrelsen anser att det vore värdefullt om en sådan utvärdering kunde omfatta huruvida upptäckten av våldsutsatthet ökar, om upptäckten leder till förbättrad hälsa för enskilda samt övriga konsekvenser för en- skilda.
3.3 Vidareutveckla insatsen skyddat boende
Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att reglera skyddat boende i social- tjänstlagen samt att detta blir tillståndspliktigt. En sådan lagändring skulle tydliggöra enskildas rätt till skyddat boende och bidra till en kvalitetshöj- ning av insatsen. Likaså tydliggörs därmed socialnämndens ansvar i för- hållande till ideella föreningar i den mån dessa verkar utan uppdrag från socialtjänsten. Det saknas en legaldefinition av skyddat boende, och Soci- alstyrelsen delar utredningens bedömning att en sådan bör införas i social- tjänstförordningen (2001:937), SoF.
I regeringens uppdrag till Socialstyrelsen om skyddat boende
(S2011/8989/FST) ingick bl.a. att analysera frågor om tillståndsgivning för skyddade boenden. Socialstyrelsen tog med anledning av regerings- uppdraget fram vägledningen Fristad från våld – en vägledning om skyd- dat boende. I vägledningen konstateras att förhållandet att ett boende är ett skyddat boende inte i sig konstituerar någon tillståndsplikt. Samtidigt kan verksamheten i ett skyddat boende, om den bedrivs under sådana former att det kan likställas med ett ordinärt hem för vård eller boende, HVB, vara tillståndspliktig enligt 7 kap. 1 § 1 SoL och 3 kap. 1 § SoF. En bedömning av huruvida tillståndsplikt föreligger eller ej måste alltid göras i det enskilda fallet (vägledningen s. 66). I den fortsatta beredningen av förslaget om tillståndsplikt för skyddade boenden anser Socialstyrelsen att det är viktigt att tillståndsplikten avgränsas väl mot HVB. För en sådan avgränsning är det viktigt att definitionen av skyddat boende i social- tjänstförordningen blir tydlig.
Insatsen skyddat boende kan behöva ges till såväl kvinnor och män som till flickor och pojkar (prop. 2006/07:38 Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor s. 31). Socialstyrelsen har i ett yttrande (dnr 10.1- 7441/2014) över delbetänkandet Boende utanför det egna hemmet - place- ringsformer för barn och unga (SOU 2014:3) påpekat att skyddat boende som placeringsalternativ för barn som utsatts för våld behöver tydliggö- ras. Det är angeläget att utredningens förslag i den vidare beredningen ses i förhållande till översynen av LVU i S 2012:07 Utredningen om tvångs- vård för barn och unga.
För dem som tillfälligt behöver lämna sitt hem på grund av att de är utsatta för våld står inte alltid behovet av skydd i förgrunden. Istället kan behovet vara att få en tillfällig bostad för att ordna upp sin situation och hitta en permanent bostad. Socialnämnden kan efter utredning, och om det motsvarar den enskildes behov, även erbjuda annat lämpligt tillfälligt bo-
ende i t.ex. utslussningsbostäder, lägenheter eller andra former (jämf. 7 kap. 2 § SOSFS 2014:4). Det kan även vara fråga om familjehem, HVB eller boende på kvinnojour, i den mån det inte definieras som skyddat boende. Det är viktigt att även denna rättighet till tillfälligt boende för våldsutsatta beskrivs och lyfts fram i det vidare arbetet.
3.9.2 Personer med funktionsnedsättning
Socialstyrelsen avstyrker förslaget om att myndigheten ska utarbeta för- slag kring myndighetsålder för personer med intellektuell funktionsned- sättning (s. 121). Problembeskrivningen är otydlig och det går därför inte att förstå vad problemet består i eller vad som skulle kunna uppnås med Socialstyrelsens uppdrag.
3.10 Kunskap om våldsutsattas behov ger ökad kvalitet
Regeringen har satsat drygt 100 miljoner kronor årligen för att kvalitets- utveckla kommunernas arbete. Mellan 2007-2012 har Socialstyrelsen fått fyra olika uppdrag från regeringen med syfte att stödja kommunernas kva- litetsutveckling av stödet till våldsutsatta. Socialstyrelsen saknar en över- skådlig beskrivning av hur regeringens fördelning och syfte med utveck- lingsmedlen sett ut sedan satsningen inleddes 2007. En sådan hade varit till nytta för att bedöma förändringar inför fortsatta satsningar (se vidare under 10.1.2).
4.3.2 Barn som lever med våld i nära relation ska alltid utre- das av socialnämnden
Socialstyrelsen avstyrker förslaget. Skyldigheten att utreda barn vars situation kan föranleda åtgärd av nämnden finns i 11 kap. 1 § SoL. Att därutöver reglera en utredningsskyldighet i socialtjänstlagen för en viss grupp av barn riskerar att skapa ett gränssnitt gentemot barn som behöver utredas till följd av andra orsaker än våld i nära relation, t.ex. omsorgs- brist. Risken finns att en sådan särreglering uppfattas som ett uttryck för en prioritering från lagstiftarens sida och att tyngdpunkten därmed för- skjuts till ett synsätt där det huvudsakligen är våld eller andra övergrepp som utgör tillräckliga skäl för att inleda utredning.
4.3.5 Socialtjänsten bör kalla till möte när rättsprocessen är avslutad
Socialstyrelsen har inget att erinra mot förslaget, men anser att det behö- ver kopplas till ett lagförslag eller ett uppdrag för att kunna få genomslag i praktiken.
4.3.6 Bättre möjligheter till uppföljning
Socialstyrelsen avstyrker förslaget om förlängning till sex månader och anser att en ändring kräver en mer genomgripande analys. Socialstyrelsen
anförde i yttrande till betänkandet Lag om stöd och skydd för barn och unga SOU 2009:68 att en tid för uppföljning på två månader var för kort.
En uppföljningstid på sex månader är emellertid en mycket lång tid. Det kan ifrågasättas om det är rimligt att acceptera en fortsatt oro för ett barn i upp till ett halvt år utan att socialnämnden tar steget vidare och öppnar ny utredning. Även ur ett integritetsperspektiv kan man behöva resonera om det är lämpligt att barn och deras familjer är föremål för uppföljning un- der en så pass lång tid. Alternativa möjligheter vore att lagstifta om en förlängd tid vid synnerliga skäl, eller välja en tidsperiod som inte är fullt så lång som ett halvår.
I sammanhanget vill Socialstyrelsen påpeka att socialnämndens möj- lighet att hämta in uppgifter inom ramen för uppföljningen är begränsad.
Enligt 11 kap. 4 c § SoL får nämnden ta de kontakter som anges i 11 kap.
2 § första stycket SoL. Bestämmelsen i 11 kap. 4 c § SoL motsvaras dock inte av den uppgiftsskyldighet som finns för anmälningsskyldiga myndig- heter, befattningshavare och yrkesverksamma att lämna uppgifter till nämndens utredning (14 kap. 1 § fjärde stycket SoL). Eftersom det inte finns någon uppgiftsskyldighet för dessa kontakter kommer den informa- tion som socialnämnden begär in att begränsas av respektive myndighets eller verksamhets sekretess- eller tystnadspliktsregler. Det är önskvärt att regeringen beaktar möjligheten till justering av 11 kap. 4 c § SoL i förhål- lande till 14 kap. 1 § fjärde stycket i den fortsatta beredningen.
4.5.2 Fördjupad analys behövs
Socialstyrelsen tillstyrker att barnens situation i skyddat boende utreds i särskild ordning. Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att det är av yttersta vikt med ett klargörande av barnens rättsliga status när de vis- tas på skyddade boenden, inklusive de familjerättsliga konsekvenserna.
4.6.2 Beakta barns behov av information, råd och stöd
Socialstyrelsen tillstyrker att bestämmelsen i 2 g § HSL kompletteras med en fjärde punkt om våld i nära relationer. Bestämmelsen torde dock be- höva utformas på ett annat sätt för att stå i bättre överensstämmelse med punkterna 1-3 samt för att även omfatta barn till våldsutsatta i situationer då våldsutövaren inte bor tillsammans med barnet. Även i sistnämnda situation finns risk för allvarliga konsekvenser för barnet. I 2 g § första stycket 1-3 HSL fångas barn upp i situationer i vilka barnet inte primärt är patient men där det finns behov av information, råd och stöd till barnet. I föreslaget till en fjärde punkt anges situationen där barnet själv utsätts för våld, vilket avviker i förhållande till hur bestämmelsen är utformad i öv- rigt. En möjlig utformning av fjärde punkten kunde i enlighet med vad som nu anförts vara ”utövar våld eller andra övergrepp mot en närstå- ende eller utsätts för våld eller andra övergrepp av en närstående”. Vid en sådan utformning skulle även ett barn till en förälder som utsätts för våld av en närstående som inte bor tillsammans med barnet omfattas.
Enligt 3 kap. 1 § patientdatalagen (2008:355), PDL, ska en patientjour- nal föras för varje patient och får inte vara gemensam för flera patienter.
Det är i nuläget oklart på vilket sätt vårdgivaren ska dokumentera uppgif- ter om barnet som framkommer till följd av 2 g § HSL, om barnet inte är patient. Det är vidare oklart i vilken utsträckning det är möjligt att
journalföra uppgifter om barnet i förälderns journal. Det är önskvärt att detta tydliggörs i den vidare beredningen.
Socialstyrelsen vill i sammanhanget erinra om att SOSFS 2014:4 inne- håller bestämmelser som reglerar hur hälso- och sjukvårdspersonalen ska agera vid misstanke om att ett barn utsatts för våld eller bevittnat våld eller då en vuxen misstänks ha utsatts för våld.
5.5.2 Riktlinjer för socialtjänstens yttranden avseende provi- soriska pass
Socialstyrelsen delar inte utredningens bedömning att myndigheten bör utarbeta förtydliganden till socialnämnden med innebörden att risk för hedersrelaterat förtryck, tvångsäktenskap eller könsstympning bör ingå i bedömningen när nämnden ombeds lämna yttrande avseende ansökan om provisoriskt pass, enligt 11 a § passlagen (1978:302). I förarbetena till 11
§ och 11 a § passlagen, prop. 2005/06:144 Utfärdande av provisoriska pass för barn för direkt resa till Sverige, nämns inte hedersproblematik, tvångsäktenskap eller könsstympning. Rekommendationer om hur en författning kan eller bör tillämpas ges inom ramen för allmänna råd.
Socialstyrelsen kan inte utan djupare analys avgöra om sådana rekom- mendationer är möjliga och ändamålsenliga.
5.7 Utvärdera insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck
Socialstyrelsen ställer sig tveksam till förslaget att myndigheten ges i uppdrag att utvärdera insatser, såsom uppdraget beskrivs i betänkandet.
Innan insatserna mot hedersrelaterat våld och förtryck kan utvärderas be- hövs det en kartläggning av de mest spridda och använda insatserna i Sve- rige, samt en gedigen beskrivning av vad dessa innehåller. Detta för att olika arbetsmetoder ska kunna jämföras med varandra vid en eventuell utvärdering. Om det visar sig att en insats fungerar bättre än en annan för en viss målgrupp så är det viktigt att kunna peka på vad som skilde ut just denna insats från andra. Erfarenheter från en tidigare utvärdering Social- styrelsen utfört styrker detta resonemang (Behandling av män som utövar våld i nära relationer – en utvärdering. Socialstyrelsen 2010). När de mest spridda insatserna har beskrivits kan nästa steg bli att utvärdera dem.
6.3 Erbjud våldsutövare tillfälligt boende
Socialstyrelsen delar utredningens bedömning att våldsutsatta och barn så långt möjligt ska kunna bo kvar hemma, och att våldsutövare därför bör erbjudas tillfälligt boende i första hand när så är möjligt. Det är dock svårt att se hur utredningen enbart genom sitt ställningstagande ska kunna
åstadkomma en förändring i praktiken. En möjlig väg hade varit att upp- dra åt en aktör att följa upp de verksamheter som har arbetat enligt en sådan modell, i syfte att identifiera möjligheter och hinder samt eventuella risker för våldsutsatta och deras barn.
6.4 Utveckla behandlingen av våldsutövare
Socialstyrelsen tillstyrker uppdraget, men vill peka på utmaningen att i ett andra steg kunna tillhandahålla differentierade insatser i alla kommuner. I många kommuner rör det sig om mycket små verksamheter med ytterst begränsade resurser.
När det gäller relevanta skillnader mellan våldsutövare är det av vikt att i ett första led undersöka grupper och individer, identifiera risker med olika behandlingar och ta reda på förutsättningar för att kunna differen- tiera behandlingen vid olika typ av verksamheter. Det behövs både kvan- titativa och kvalitativa studier vid ett antal verksamheter för våldsutövare för att kunna få reda på om det går att dela upp våldsutövare i olika grup- per. Därefter kan det bli fråga om implementering av olika behandlings- modeller.
6.5 Inrätta en nationell telefonlinje för våldsutövare
Socialstyrelsen tillstyrker förslaget men vill understryka vikten av att per- sonalen har tillräcklig kompetens om våld i nära relationer och förmåga att omsätta kunskaperna i praktiken.
6.7 Socialnämndens ansvar att erbjuda våldsutövare hjälp att förändra sitt beteende uttalas i lag
Socialstyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Myndigheten delar utred- ningens uppfattning att det av förarbetena inte tydligt framgår att våldsut- övaren ingår i målgruppen i 5 kap. 11 § SoL. Insatser till våldsutövaren kan vara av central betydelse för att indirekt ge skydd åt våldsutsatta barn och vuxna samt för att förebygga våld i kommande generationer. Det är därför viktigt med ett förtydligande i lagstiftningen.
6.8 Ny sekretessbrytande regel till förebyggande av brott
Socialstyrelsen avstyrker förslaget om ny sekretessbrytande regel och anser att förslaget behöver utredas ytterligare. Socialstyrelsen anser bl.a.
att det behöver problematiseras ytterligare hur sådana komplexa progno- ser för allvarlig brottslighet ska kunna göras samt efterfrågar en djupare analys av integritetsaspekterna. Vidare bör det klargöras hur regeln för- håller sig till bestämmelsen i 23 kap. 6 § brottsbalken, BrB, om skyldig- heten att avslöja ”brott som är å färde”.
I utredningen anges att polisen inte har någon möjlighet att kräva upp- gifter av myndigheterna (s. 278). Av 6 kap. 5 § OSL framgår dock att en myndighet på begäran av en annan myndighet ska lämna över uppgift
som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets gång. Det betyder att om det finns en möjlighet för socialtjänsten eller hälso- och sjukvården att lämna ut uppgiften med stöd av de sekretessbrytande bestämmelserna i 10 kap. OSL, så finns det en skyldighet att lämna ut uppgifterna om polisen begär det.
7.2 Organisationsbidrag och minskad administration ska stärka vissa idéburna organisationer
Socialstyrelsen ifrågasätter lämpligheten i att ändra nuvarande bidrags- form till ett långsiktigt organisationsbidrag som ska utbetalas av Social- styrelsen. Ett organisationsbidrag ska i första hand främja verksamheter som är rikstäckande eller som har riksintresse (prop. 2009/10:55 En poli- tik för det civila samhället). I utredningen föreslås att organisationsbidrag ska ges till riksorganisationer men att det ska vara dessa organisationers medlemmar som huvudsakligen får ta del av medlen. Indirekt ger man då ett organisationsstöd till verksamhet på lokal nivå.
Socialstyrelsen avstyrker vidare förslaget att det föreslagna organisa- tionsbidraget ska förordningsregleras genom ändringar i förordningen (2011:1062) om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala om- rådet (s. 314). Enligt förordningen ska organisationer som får statsbidrag styra sin verksamhet mot fastställda mål och förväntade resultat. Ett orga- nisationsbidrag är inte avsett att åtföljas av krav på redovisning av hur medlen används. Socialstyrelsen menar att det skulle innebära en omoti- verad särbehandling i förhållande till andra organisationer om vissa skulle undantas från kravet på en resultatstyrd verksamhet. Socialstyrelsen anser vidare att det får anses rimligt att organisationer som är mottagare av om- fattande statsbidrag redovisar vad pengarna har använts till.
Socialstyrelsen vill även korrigera utredningens beräkningar av berörda anslag och bidragets storlek (sid 314). Socialstyrelsen utgår från att be- räkningarna rör år 2014. Det är felaktigt att Socialstyrelsen fördelar 30-40 miljoner utöver de 23,4 miljonerna som tas från anslaget 3:1 Särskilda jämställdhetsåtgärder (utgiftsområde 13). Den korrekta siffran är att Soci- alstyrelsen för år 2014 har fördelat ca 19 miljoner kronor utöver de 23,4 miljonerna (samma siffra gäller för åren 2013 och 2012). Det har alltså totalt fördelats ca 42 miljoner till området våld mot kvinnor för år 2014.
Utöver detta har Socialstyrelsen fördelat 20 miljoner i utvecklingsmedel till ideella aktörer. Så även om utredningen föreslår en höjning med 10 miljoner kr inför 2015 kommer Socialstyrelsen de facto att fördela mindre eftersom man i betänkandet föreslår att utvecklingsmedlen i sin nuva- rande form tas bort. Den totala summan kan därför antas bli ca 10 miljo- ner kr lägre än idag.
8.1 Frihet från våld ska vara ett folkhälsomål
Socialstyrelsen tillstyrker förslaget.
8.2 Våld i nära relationer en del av ANDT- arbetet
Socialstyrelsen avstyrker förslaget att låta området enbart bli en del av ANDT- arbetet. Våld i nära relationer är inte en fråga som bara har bäring på ANDT- arbete utan skär på tvärs genom flera folkhälsopolitiska mål- områden, vilket också poängteras i utredningen (s.19). Några av dessa områden är ekonomiska och sociala förutsättningar, sexualitet och repro- duktiv hälsa samt barn och ungas uppväxtvillkor.
Om regeringen skulle gå vidare med förslaget, är det viktigt att se över hur arbetet med våld ska kunna synliggöras på ett tillräckligt bra sätt inom ramen för ANDT- arbetet.
8.6 Utveckla och förtydliga länsstyrelsernas uppgifter
Socialstyrelsen tillstyrker förslaget att länsstyrelsens uppgifter inom om- rådet våld i nära relation ska utvecklas och förtydligas så som det beskrivs i kapitel 8.
8.7 Utveckla det kunskapsbaserade arbetet
Socialstyrelsen tillstyrker utredningens förslag och delar bedömningen att det behövs en långsiktig inriktning för myndighetens arbete inom områ- det. I utredningen föreslås att strategin ska hantera den fortsatta metodut- vecklingen. Likaså är det viktigt att det fattas beslut om vem som ska för- valta de modeller och metoder som tas fram, t.ex. FREDA.
Socialstyrelsen anser att utvecklingsstrategin brett kan ange riktning för myndighetens kunskapsstyrning inom området våld i nära relationer. So- cialstyrelsen arbetar med alltifrån föreskrifter och statsbidrag till vägled- ning, uppföljning och statistik och bedömer att det vore positivt att mer systematiskt och långsiktigt utveckla, använda och följa upp kunskapen inom områdets alla delar. Det kommer antagligen leda till en mer effektiv styrning och en mer samlad kunskapsutveckling.
Utredningen föreslår att Socialstyrelsen uppdras att inrätta ett nationellt kunskapscenter om våld och övergrepp mot barn (4.1.3). Socialstyrelsen har tidigare lyft fram behovet av en nationell samordning av kunskap om våld och övergrepp mot barn (Kunskap om våld mot barn - behov av na- tionell samordning, Socialstyrelsen 2012). Socialstyrelsen har den 21 au- gusti 2014 fått regeringens uppdrag att göra en utlysning bland statliga universitet och högskolor i Sverige och föreslå vilket lärosäte som bör få i uppdrag att vara ett nationellt centrum för kunskap om våld och andra övergrepp mot barn (S2012/275/FST).
8.8 Vidareutveckla arbetet med dödsfallsutredningar
Socialstyrelsen delar utredningens uppfattning att arbetet med dödsfallsut- redningar behöver utvecklas. Socialstyrelsen anser dock att en framtida nyordning behöver utredas ytterligare och avstyrker därför förslaget.
Statskontoret har i en slutrapport som presenterades i september 2014 redovisat sitt uppdrag att följa upp och utvärdera Socialstyrelsens utred- ningsverksamhet avseende vissa dödsfall. I rapporten föreslås att utred- ningsverksamheten flyttas till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.
Socialstyrelsen förutsätter att Statskontorets analys beaktas i det vidare arbetet. Det vore också värdefullt att ta tillvara erfarenheter från andra länder som tillämpar ett liknande system.
I det vidare arbetet är det också viktigt att beakta och försöka komma tillrätta med de svårigheter som finns i nuvarande system. Socialstyrelsen konstaterar att den inriktning på det fortsatta arbetet med dödsfallsutred- ningar som utredningen presenterar i likhet med nuvarande ordning inne- bär att man måste invänta att rättsprocessen är avslutad. Därmed kvarstår problemet att utredningen kan sättas igång först lång tid efter dödsfallet.
Någon direkt återkoppling kommer därför inte att kunna bli aktuell. Även enligt det föreslagna systemet förutsätts underrättelse från polis. Med er- farenhet av nuvarande system, krävs det sannolikt informationsinsatser till polisen för att se till att underrättelserna verkligen rapporteras in. Vidare har Socialstyrelsen redan tidigare i skrivelse till regeringen den 14 maj 2014 (dnr1988/20l4-1) påtalat vikten av att kunna begära in uppgifter om förövaren för att kunna få en helhetsbild av det inträffade.
10.1.2 Finansiering av vissa förslag
Socialstyrelsen anser att det är positivt att utredningen vill avsätta medel för ett fortsatt regionalt och nationellt kompetensstöd. Socialstyrelsen noterar dock att man i förslaget har för avsikt att förändra fördelningen av utvecklingsmedlen på så sätt att dessa ska fördelas av länsstyrelserna och att dessa därmed inte längre kommer att vara kopplade till kompetensstö- det som idag. Socialstyrelsen anser att det är fortsatt viktigt att man vid fördelning av medel för utvecklingsarbete integrerar detta med ett metod- och kunskapsstöd, men det saknas en beskrivning i betänkandet av hur fördelningen av medel ska länkas till det föreslagna metod- och kunskaps- stödet.
Anledningen till att Socialstyrelsen tog över fördelningen av utveck- lingsmedel från länsstyrelserna 2012 var att man sett att stödet till vålds- utsatta varierade kraftigt i landet. Ambitionen var att en fördelning på nationell nivå till viss del kunde motverka detta och att fördelningen skulle baseras på mer enhetliga bedömningsgrunder. Socialstyrelsen anser att man genom en nationell blick kan se hur stödet till våldsutsatta varie- rar i landet och genom medelsfördelningen försöka motverka att dessa variationer ökar samt stimulera en mer enhetlig kvalitetshöjning. Om medlen fördelas på regional nivå mister man denna överblick och enhet- lighet. Däremot skulle en regional fördelning kunna bidra till en förstärkt regional utveckling inom området. Det är viktigt att en samverkan mellan regional och nationell nivå sker vid fördelning av medel.
Socialstyrelsen anser att regeringen bör invänta den utvärdering av ut- vecklingsmedlen och kompetensstödet som kommer att presenteras i maj 2015, innan beslut om en framtida utformning fattas.
Beslut om detta yttrande har fattats av generaldirektören Lars-Erik Holm.
I den slutliga handläggningen har avdelningschefen Annemarie Danon och enhetschefen Beatrice Hopstadius deltagit. Juristen Marit Birk har varit föredragande.
SOCIALSTYRELSEN
Lars-Erik Holm
Marit Birk
