Your use of the JSTOR archive indicates your acceptance of the Terms & Conditions of Use, available at

(1)

Växelkurs och bankränta Author(s): Knut Wicksell

Source: Ekonomisk Tidskrift, Årg. 17, häft 5 (1915), pp. 159-171

Published by: Wiley on behalf of The Scandinavian Journal of Economics Stable URL: http://www.jstor.org/stable/3437265

Accessed: 27-06-2016 10:43 UTC

Your use of the JSTOR archive indicates your acceptance of the Terms & Conditions of Use, available at http://about.jstor.org/terms

JSTOR is a not-for-profit service that helps scholars, researchers, and students discover, use, and build upon a wide range of content in a trusted digital archive. We use information technology and tools to increase productivity and facilitate new forms of scholarship. For more information about JSTOR, please contact support@jstor.org.

Wiley, The Scandinavian Journal of Economics are collaborating with JSTOR to digitize, preserve and extend access to Ekonomisk Tidskrift

(2)

Vadxelkurs och bankrdnta.

Af Knut Wicksell.

Den gladjande sankning, som pa senare tiden intraffat i v/ra vaxelkurser pa London, Amsterdam, Paris och New York, ger pa nytt anledning till fragan, om ej vara skandinaviska centralbanker nu skulle vara mogna f6r att taga steget fullt ut, bppna sina luckor f6r sedelinvaxlingen och darmed pa samma gang utplana den ater- staende kursdifferensen af 2 "a 3 % gent emot de lander, som alltjamt f6rstatt att halla sin valuta uppe vid pari. Vi skulle darigenom definitivt gora slut p5a en pappersmyntregim, som icke ar vardig ett modernt penningvasen, sadant som vart, om ocksa dess lag- lighet, sedan grundlagsfragan numera bragts i hamn, icke langre kan bestridas.

Men dess varre lamna vara egna bankauktoriteter harvidlag alltjamt intet hopp. I den framstallning, som af hrr riksbanksfullmaktige den 9 april d. a. aflats till Kungl. Maj:t, pastas, att den isaval i politiskt som finansiellt hanseende oklara politiska situationen synes utesluta mojligheten af ett aterupptagande af sedelinlosningen under den narmaste tiden . Sveriges riksbank skulle darjamte ha >>en sarskild anledning att i detta afseende iakttaga forsiktighet>), i det namligen vfar sedelcirkulation allt sedan krigsutbrottet varit omkring sex/io mi/lioner kr. storre an > hvad som kan anses sasom normalt,. De 6fverskjutande sedlarna aro enligt riksbanksfullmaktiges asikt fortfarande undang6mda (tesau- rerade) af allmanheten, och om sedelinvaxlingen aterupptages, innan dessa sedlar atervandt till riksbanken, >>kan man befara, att sedlarna, i den man de anvandts f6r tesaureringsandamal, skulle komma att utbytas mot guld, hvilket i sin ordning skulle gommas

undan > o. s. v.

Det skulle roa mig att veta, om hrr fullmaktige i narvarande stund kanna till nagot enda verkligt fall af denna formenta ,tesau- rering,, som ar sa stridande mot vara ekonomiska vanor. Det

Ekonomisk Tidskrift. 19 Haft. Hfi. . 12

(3)

finnes ju en omstandighet, som fullkomligt val kan forklara det okade sedelbehofvet, utan att man tvingas att tillgripa denna hypo- tes, namligen det valdsamt stegrade priset pa alla eller de fiesta forn6denheter. Under eljest lika omstandigheter maste ju behofvet af kassa variera proportionellt med varuprisen, och da dessa stigit med 20, 30, 50 procent eller darut6fver, innebar en ikning af den cirkulerande sedelmangden med c:a 25 % ingenting forvanande.

Men afven forutsatt att ett antal millioner kr. i sedlar fortfarande

lIge undangomda i kassaskapen utan omedelbar anvandning - att sa torde ha varit fallet under panikstamningen vid krigets borjan, ar ju ganska sannolikt - hvad anledning finnes att tro, att de, om sedelutvaxlingen aterupptoges, skulle i namnvard ut- strackning utbytas mot guld? Att man gommer undan riksbankens sedlar, visar ju, att man, trots allt, har fortroende for dessa sedlar, och detta f6rtroende skulle val starkas och icke forsvagas, om deras inl6sning mot guld vid anfordran pa nytt blefve ett faktum.

Nagon synnerlig olycka vore det val for ofrigt icke heller, om nagra millioner i guld komme ut pa enskilda hander eller i rorelsen.

Slutligen tala ocksa riksbanksfullmaktige, liksom direktor Moll forut gjort i en tidningsuppsats, oin den efter krigets slut fore- stiende finansiella generalregleringen olika lander emellan,,, hvilken enligt deras formenande ,kan komma att stalla kraf pa riksbankens guldkassaD, som ~f6r narvarande undandraga sig hvarje be- rakningz. Hvad dessa, n,got mystiska antydningar egentligen asyfta, ar ju icke godt ftr en utanf6r staende att afgora. A priori forefaller det mig dock ytterst osannolikt, att vi efter kriget - forutsatt naturligtvis, att vi hadanefter som hittills segerrikt mot- sta alla frestelser att lata oss dragas med i hvirfveln - icke fullkomligt val skola bli i stand att bibehalla eller eventuellt ater- forskaffa oss allt guld, som vi behofva och kunna ha anvandning for. Har skulle jag darf6r vilja saga: den dagen den sorgen, eller som ordstafvet lyder: det blir nog bra med likstoln, bara

folket far lefva.1

I Under debatten ang?aende placeringen af riksgaldskontorets kontanta medel pastod en talare i Andra kammaren (2I april d. a.), att }vi vail nappeligen upplefvat en period, da det gatt si litt att taga in guld som just nu.? Detta f6refaller som en paradox, ty i vanlig betalningsvag kan ju guld under nuvarande f6rhallanden 6fverhufvud icke inkomma i vArt land. Fran Vasteuropa (eller Amerika) kan det icke komma, eftersom vaxelkursen dar ar emot oss, och om nagon i Tyskland vill afhanda sig guld f6r att betala en skuld

(4)

VAXELKURS OCH BANKRANTA

Om emellertid ett atergaende till den rena guldmyntfoten for narvarande anses alltf6r farligt, sai kunde man atminstone begara, att dess ,yngre broder~, den s. k. guldvixelfotens system, som i Indien, Mexiko m. fl exotiska lander mned framgang anvandes sasom surrogat for den forra, och som f6r narvarande torde vara den myntregim, som man i Frankrike, Holland m. fl. lander faktiskt lefver under, ocksa i vart land genom riksbankens f6rsorg komme till anvandning. Uti Indien aro rupier och rupiesedlar icke obligatoriskt inlosbara mot guld, men sedan I908 har regeringen antagit den praxis att i Calcutta forsalja sterlingvaxlar mot rupier till ett oforanderligt pris af i shilling 3 - pence pr rupie. Da rupiens parivarde numera ar i shilling 4 pence, sa innebar detta tydligen, att rupiens kurs mot guld aldrig kan sjunka mer an c:a 1/2 % under pari. Det skulle ha varit synnerligen valgorande, om var regering, nar den nu bemyndigade riksbanken att fortfarande och till den i oktober d. a. goimma pa sitt guld, hade bifogat en admonition till riksbanken att under mellantiden s?a vidt mojligt tillhandahalla allmanheten a vista vaxlar p'a London eller New York till, lat oss saga, hogst '/4 resp. 1/2 % under pari! Da vore, sa att saga, all afund forsvunnen, ty att aldrig se rikets guldmynt in corpore for vara 6gon aro vi ju af gammalt vana vid, och darmed mna i varsta fall fortfara hur lange som helst.

Men har nu riksbanken ocksa makt att g6ra detta, och bor den i sa. fall anvanda denna sin makt? Ofver detta amne har som bekant i tidningen Svenska Dagbladets spalter en langre polemik pagatt mellan riksbankschefen och professor Cassel, en polemik, om hvilken jag maste saga, att sa langt min insikt racker har Cassel i snart sagdt hvarje detalj ratten pa sin sida - jag tanker icke sarskildt pa den juridiska ratten, ehuru han till for nagra

i Sverige, s.a maste det ovillkorligen stalla sig billigare for honom att sanda detta guld t. ex. till Amsterdam och dar uppk6pa vixlar p?a Sverige. Man maste alltsa i nagon form har ha betalat en premie f6r det guld, som ,tagits in? hit, och detta kan ju ha varit lo6nande, om guldet skulle ga vidare, t. ex. till England. Men sa'.mycket sakrare borde man da, och utan alla extra omkostnader, ha fatt in guld fran Tyskland, darest vaxelkurserna fatt taga sitt naturliga f6rlopp - i det bankluckan 6ppnats f6r sedelinvaxlingen.

Samme talare prisade mycket metoden att halla en extra guldkassa i riksgaldskon- toret, hvilket skulle im6jligg6ra for staten att kunna verkstalla sina utlindska betalningar och for detta andamtal exportera guld, utan att detta synes i raji5jorterna, (kursiveradt af mig), nhagot som enligt denne talare ?kan ha en niycket stor betydelse i vissa gifna situa- tionerD. Oppenhet i affTrer tyckes inte sta i hog kurs fOr narvarande! Jfr i ofrigt det foljande, s. i69.

(5)

veckor sedan kunde aberopa jamval denna. De skal tater, som direktor Moll anfbr till sitt forsvar, synas mig bade motsagelsefulla och i hvarje fall icke vittnande om nagra synnerligen vida eller djupgaende ekonomiska vyer. Dock fir det erkannas, att situationen varit ganska svar, vil agnad att fresta en bankchefs nerver, och de fel, som var riksbanksledning, afven enligt min mening, latit komma sig till last, har den ju begatt i ett synnerligen stort och imponerande sallskap - en nagot mindre agres- siv ton fran Cassels sida hade dirfore kanske varit pa. sin plats, sa mycket hellre, som han fran borjan sjalf intog en standpunkt, tamligen nara 6fverensstammande med riksbankens egen, nagot som direktor Moll naturligtvis icke varit sen att papeka.

Skulle den namnda Stgarden ha vidtagits, och alltsa t. ex.

pundkursen alltjamt hallits vid pari, sa ihade gifvetvis markkursen hos oss kommit att sjunka ungefar lika djupt som i Amsterdam och New York, pa hvilka platser den stundom st'att anda till 15 % under pari. Herr Moll pastar nu emellertid, att om den redan

Dorimligt laga>> markkursen >ytterligare nedpressats,, sa skulle ,vara export6rers missnoje med detta firhallande ha stegrats och med fog vandt sig mot riksbanken,. Man tror knappt sina bgon, nar man laser sadant. Hade riksbanken ofver hufvud varit i stand att uppritthalla guldinvaxlingen af sina sedlar -hvilket ju i sa fall varit icke blott dess ratt, utan dess ovillkorliga skyldighet bade juridiskt och moraliskt sedt -, soa hade naturligtvis afven da, mark-

kursen fallit till sitt minimum; men ligger det nagon mening i, att hrr export6rer med fog kunde ha beklagat sig hiarofver hos riksbanken? Den enda institution, som harfor kan anklagas, ar ju den lyska riksbanken. For ofrigt hade val vara exportorer

f.att halla sig skadelosa genom att hoja priset i mark pa sina varor eller ock begaira betalning i kronor, d. v. s. i guld.

Till yttermera visso meddelar hr Moll den intressanta upp- lysningen, att man hos riksbanken anfort klagomal savdl ofver den higa pundkursen som ofver den laga markkursen - fattas bara, att han skulle anse, att bada dessa klagomal haft fog for sig. Hvad man med fog kunde klandra, var naturligtvis uteslu- slutande de h6ga pund- och dollar- (resp. franc- och hollandska florin-)kurserna, namligen om riksbanken ofverhufvud varit i till- falle att salja dessa valutor till pari. Hur forhaller det sig nu

(6)

harmed? Ja, har svifvar direkt6r Moll onekligen hbgst betydligt p~ mAlet. An talar han om sv'righefen att anskaffa pund, an om Ida'the/en att gora detta fbJrmedels de fyska tillgodohafvanden, som ,hela tiden stodo till f6irfogande, och som >)kort efter krigsutbrottet, sedan arbitrageaffairerna ater kommit i gahg, utan svo- righet (obs.!) kunde fbrvandlas direkt till dollar, floriner och schweiziska francs samt via dessa myntslag till pund och francs pa

Paris,.

Alldeles utmirkt, men hvarf6r skedde det doa icke? Jo, det skedde i sjilfva verket, men - och har har Cassel i sin polemik tvifvelsutan lagt fingret poa den sjuka punkten, direktbr Moll diremot undviker fbrsiktigtvis att inlata sig poa denna fiqtga hade riksbanken harvid f6rsglt dessa pund-, dollar- m. fl. vixlar till pari eller diromkring, sa hade den sjilffallet vid hvarje sadan

)fiorvandling, gjort en nettof6rlust po i medeltal kanhanda io % och darmed hade en stor del af dess arsvinst fb3r I914 strukit med.' Man fbredrog att lata den konsumerande allminheten i Sverige betala st6rre delen af detta deficit genom att 1gta pund- och dollarkurserna stiga longt 6fver pari, under det att markkursen intill pa senaste tid fiitt stanna ungefair halfvags mellan sitt parivarde och det varde, som den intog gent elnot de effektiva guldlanderna, och som den afven hos oss skulle ha intagit, om var egen valuta hMllits i pari mot guld. Att detta tillvdgagoende nappeligen kan fullt fdrsvaras, synes mig sjalfklart. Har voar riksbank genom bristande f6rutseende - en brist som fbr bfrigt icke torde b6ra 6ifver hdfvan klandras, d'a val ingen varit i stoand att fiirutsaga det fbirlopp, som vdrldshandelserna skulle taga under de senast gongna manaderna - rokat ff ett tillgodohafvande pa

ioo millioner eller daromkring i ett land, som loter sin valuta de-

1 Enligt bankoutskottets memorial n:r i var bokf6rda v/irdet i kronor af riksbankens utlindska saldo d. 30 juni 1914 c:a 1 14 millioner kr., hvaraf i riksmark c:a 94 millioner mk, men enligt en uppgift af Cassel i Sv. Dbl. (nationaluppl. 23 april d. A.) hade fdrstndimda tillgodohafvande d. 25 juli I914 stegrats till ej mindre an I43,6 millioner kr. Itill allra st6rsta delen placerade i riksmark>,. Vid Arets slut utgjorde riksbankens utlindska total- saldo c:a 51 millioner kr., hvaraf c:a 48 millioner riksmark. Hur stora belopp af v.ra marktillgodohafvanden, som pl ofvanndimnda si.tt f6rvandlats i andra valutor, framg'ar visserligen ej med sdikerhet af dessa siffror, ej heller liimnar memorialet i 6frigt niagon upp- lysning hirom. I hvarje fall torde beloppen ifr'tga ha varit mycket ansenliga, savida direkt6r Molls uppgift (Sv. Dbl. nat.-uppl. 25 april d. 'a.), att vi fir ndrvarande ha stor export pi Tyskland och ringa import dirifr3.n, ocks. tillniirmelsevis g.ller f6r den f6rega.ende krigs- perioden.

i63

(7)

precieras med ofver tio procent, sa borde den sja/lf ha burit den harigenom uppkommande, oundvikliga forlusten. Att skjuta den ofver pa allmanheten, som ingen skuld lar i det skedda, som fortroendefullt ofverlamnat sina tillgangar i riksbankens forvar och nu far dem tillbaka med sex eller sju procents afdrag, var val icke

rattvist.

Nu kan det ju sagas, och formodligen vilja riksbanksfullmaktige forsvara sig harmed, att da banken ar en statsinstitution, sa blir dess f6rlust eo ipso allmanhetens, och kan da lika garna ut- tagas pa detta satt som a vanlig skattevig. Men for det forsta har val ,svenska folkets urgamla ratt att sig sjalf beskatta,> icke transporterats pa riksbanken, och for det andra blir dock resultatet af det hela, att man for ett blott sken, for att sa att saga bok- foringsmassigt undandolja en ofrankomlig f6rlust, uppoffrade en reali/et, namligen landets kredit, som val alldeles ovillkorligen har blifvit lidande pa var oformaga att uppratthalla ett fast vaxel- pari mot guldlanderna.

I hvad man riksbanken genom ett resolut afskrifvande af denna sin firlust, m. a. o. genom att lata markkursen sjunka till dess naturliga minimum, under den gangna tiden skulle ha varit i stand att utan andra atgarder halla vara egna sedlars guldkurs vid pari, ma lamnas darhan. Doa denna kurs pa senaste tiden af sig sjalf i sia hog grad fbrbattrats, hade moahanda ingenting mer erfordrats. Dock ar detta ovisst, och i alla handelser uppstar har en fraga af stort bade teoretiskt och praktiskt intresse: af hvilka faktorer regleras vaxelkurserna i ett land, som icke langre inloser sina sedlar med guld, och i hvad man kan dess centralbank afven utan guldutlamning inverka pa denna. Herr Moll pastar, dock ratt mycket i strid med hvad han for ofrigt yttrat, att centralbankerna endast >>konstatera,> vaxelkurserna; dessa skulle alltsa i verkligheten bestammas af andra faktorer. Hvilka?'

De fiesta torde vilja svara: genom tillgangen och efter- fragan pa vaxlar, men detta svar ar mindre riktigt, eller i alla

Att det i alla hdndelser ej kan f6rhalla sig sa, som herr Moll i detta sammanhang yttrar, att ))kursen pa en viss valuta bestammes af vart handelsbyte med vederborande land" (kursiveradt af mig), ar val ainda sjalfklart. Detta skulle ju f6rutsitta, att intet vaxelarbitrage alls dgde rum, i strid med hvad herr Moll uttryckligen f6rsdkrar ha varit fallet dfven under kriget.

(8)

hlindelser ar sammanhanget hlir mindre enkelt an t. ex. i fraga om tillga.ng och efterfr,'gan poa varor. Minskas produktionen af en viss vara, och kan tillgangen pa den alltsoa icke lIngre ticka efterfroagan vid normalt pris, soa stiger priset, efterfrfgan minskas, och samtidigt 5kas ma.hdinda produktionen ddiraf, lockad af det hogre priset; m. a. o. tillgomg och efterfraogan komma poa nytt jirmvikt, blott vid ett h6gre pris. Men hdir dir det ju i f6rsta

hand icke fraiga om varor utan om skuldfibrbindelser. Tillgangen pa utlindska vlixlar dir beroende p?a storleken af vaira vid en viss tidpunkt eller under en viss tidsperiod f6rfallna fordringar i utlandet, efterfra.gan p-a vlixlar pa samma sditt pa storleken af voara samtidigt till betalning f/Srfallna skulder. Men hvarken den ena eller den andra af dessa skuldsummor f6rdindras till sin storlek dcirfbr, att vlixelkursen stiger eller sjunker; det kunde allts'a tyckas, sorn om denna skulle kunna stiga eller sjunka obegrdnsadt, utan att jiimvikt pa vdixelmarknaden intriader, d. v. s. utan att fbr- hallandet mellan vara fbrfallna fordringar och skulder haraf po.

minsta sitt paverkas - allt under fiirutsattning att icke guld- sdindningar till eller fran landet utjlimna skillnaden.

S'a kan det dock icke fk$rha.lla sig, och bdista beviset hlirfbr dir, att difven under normala omstdindigheter, da centralbankerna p, anfordran inlbsa sina sedlar med guld, f6rekomma guldslindningar ytterst f6ga och sdirskildt fran v,rt land sai godt som aldrig till betalningsbalansens utjdimnande. Det maste alltsa finnas andra medel att uppna detta mcl, hvilka naturligtvis sta till fiirfogande, iifven om bankerna principiellt icke utlimna guld. Soadana medel finnas ocksa och af manga slag, men alla gao de ut pa ett och detsamma: ett prolongerande af den svdifvande handelsskulden, till dess handelsbalansen far tid att automatiskt rditta sig sjlilf, hvar- till den fbr det mesta tenderar. Ofta sker difven denna prolonga- tion rditt automatiskt utan bankernas ingripande, men icke sMllan maste den uinderhjdilpas genom en fbrdindring af diskoniriinlan.

Hoja vi vora rdintesatser, sa blir utlinningen mera bendigen att lana oss pengar, slinka vi dem, sa. drar han sina kapital tillbaka, och kanske vaora egna kapital delvis g'a att uppstbka den utlindska marknaden. Alltsao: genom diskonlrdnlan regleras v5ixelkursen, och endast vid bankernas frrsummelse att anvinda detta medel

x65

(9)

kan den komma att i nagon vasentlig grad afvika fran pari.' Ar det nu tankbart, att en sa enkel och valbekant ekonomisk lag skulle alldeles upph6ra att galla under en kristid sadan som den nuvarande. Herr Moll sager sa, men nagra skal for sitt pasta- ende har han ej lamnat. Han gor sig lustig 6fver tanken pa, att en procents rantef6rh6jning har hemma skulle forbattra voara be- talningsforhallanden till utlandet. Anspelande pa Cassels uppma- ning till allmanheten att under denna svara tid inskranka sin kon- sumtion af mindre niodvandiga utlindska varor, t. ex. kaffe, ut- brister han: >)Jag fr&agar prof. C.: Ar det sannolikt, att en hojning af diskontot med i % pro anno skulle afskracka fran den on6diga import, som icke later sig hindra af en pundkurs, sorm star 7 proc. ofver pari? Har ardiskontskrufven otvifvelaktigt utan verkan.>>

Detta ar ju ett fullstandigt argumentum ad ignorantiam,

och Cassel har ej ens brytt sig om att i detalj besvara det;

framkommet fran ett sadant hall borde det dock kanske ej lamnas utan svar. Poa folks benagenhet att dricka kaffe och alltsoa pa storleken af kaffeimporten har visserligen en procents diskonto- forhojning ett mycket ringa inflytande, i synnerhet omedelbart;

daremot har den sakerligen ett mycket stort inflytande pa kaffe- importorernas formaga att betala sin utlandska handelsskuld. Hboja vi rantan, sa lamnar oss utlanningen tills vidare kredit pa kaffe (om medelbart eller omedelbart gior ingenting till saken) och kaffe- import6rerna behofva ej langre slass i marknaden efter vaxlar;

halla vi rantan lag, sa begar han likvid strax och vaxelkursen stiger i hojden.

Ett bland de vanligaste satten att indraga kapital fran utlandet och darigenom forbattra betalningsbalansen bestar som be-

1 For att bli fullt effektiv bor utan tvifvel centralbankens rantepolitik underst6djas af de 6friga bankerna, den s. k. 6ppna marknaden. Direkt6r Moll anmarker, icke utan skal, att diskontmarknaden f6r narvarande, afven i England, ar desorganiserad, i det 6ppna marknadens rantor alltsedan krigsutbrottet statt langt under engelska bankens, och i det hela synas ober6rda af denna. Under vanliga f6rhallanden brukar Bank of England, soam bekant, i dylika fall genom att forsdlja consols lagga beslag pa en del af marknadens lanemedel och darigenom tvinga denna att h6ja sina rantesatser. Hvarfor banken denna gang icke anvander samma praxis, ar mig obekant, mijligen vill den icke direkt bidraga till att nedpressa statsobligationernas kurs. Det ar emnellertid tydligt, att namnda f6rsalj- ning af vardepapper i regeln ar likbetydande med en inlining mtot rdnta fran bankens sida; och det torde kunna sattas i friaga, om icke da det enklaste vore, att en centralbank, nar den nodsakas att hoja sin utlaningsranta 6fver det normala, s.ad/futtryckligen beviljade en passande rdanta jbd inldn.

(10)

kant i fbrsaljning af vardepapper. Under normala forhallanden har ett vardepapper, praktiskt taget, samma kurs i alla lander, dar det ifverhufvud har en marknad; ty om det vore billigare i ett land an i ett annat, sa skulle det uppkipas i det fbrra och sandas till det senare for forsaljning, hvilket maste utjaimna kurs- skillnaden. I kris- och krigstider sjunka nu, som bekant, alla vardepapper i kurs, hufvudsakligen emedan en mangd personer af olika anledningar soker f6rskaffa sig kontanta medel. Men hartill kommer den okade misstron mellan landerna, hvilken gor, att ett vardepapper under eljest lika omstandigheter i regeln faller starkare i utlandet an i det land, som utfardat det. Lander, som i likhet med vart ha ofvervagande skulder i utlandet, bli darfor under sadana tider utsatta for en hotande invasion af sina egna vardepapper, hvilket uppenbarligen ar agnadt att forsamra deras be- talningsbalans. For att hindra detta maste rantan hojas, och i ett guldbetalande land sker detta helt mekaniskt, i det central- banken nidgas stegra sina rantesatser, sa snart guldkassan bbrjar sina ut. Lefver man daremot under en pappersmyntregim - sasom vi och de fiesta andra lander f. n. dess varre gora - sa har man tva alternativ. Antingen kan man hoja rantan, denna verkar da -precis som i forra fallet - till ett nedtryckande af vardepap- perens kurs, sa att invasionen utifran f6rhindras och kanske ersattes af en export af vardepapper. Eller ock kan man lata rantan f6r- bli oforandrad; guldet gar ju anda icke ut, eftersom det nu ar in- last; men i stallet stiger nu vaxelkursen, till dess den nar en sadan hojd, att den bildar en barriar for vidare invasion af vardepapper, sasom latt kan raknas ut. Men detta ar, som sagdt, blott ett alternativ och tydligen det samre alternativet. Genom en lamp- lig rantestegring skulle alldeles samma verkan astadkommas utan nagon hojning af vixelkursen. Tanka vi oss, att riksbanken hojde sitt diskonto med den omtalade enda lilla procenten, d. v. s. fran 51'/ till 6'/2, sa skulle ju, om denna rantestegring strax verkade med hela sin kraft - hvilket visserligen vore en ofverdrifven fore- stallning - alla vardepapper har hemma sjunka i forhallandet

I3: II d. v. s. med ofver 15 %, och en sadan kurssankning vore formodligen tillracklig att forvandla afven den kraftigaste import af vardepapper till en lika kraftig export. Fullt sa stark blir naturligtvis dess verkan icke, men afven om den stannade vid I67

(11)

mindre ain halften, skulle den ju astadkomma samma effekt som en vaxelkursstegring af 6 eller 7 %. Ja, formodligen storre effekt, ty forsamringen af var valuta framkallar sikerligen i och for sig ett okadt misstroende mot oss i utlandet och pa denna grund en ytterligare sankning af vara vardepappers kurs i utlandet.

Dessutom verkar rantestegringen pa flera andra satt i

samma riktning. Blir det dyrare att lana pengar har hemma, sa anvanda enskilda och korporationer i okadt matt den utlandska kredit, som de aga eller kunna f6rskaffa sig, allt till betalningsbalansens forbattrande. ,Pa detta omrade>, sager direktor Moll sjalf, >ges det inga omojligheter, om hansyn icke behofver tagas till kostnaderna> - jag skulle hellre vilja saga: om man blott vill betala, hvad saken kostar och hvad den pa grund af det ekonomiska laget maste kosta.

Slutligen astadkommer en h6gre ranta efter all anledning, att varuprisen har hemma ga ned eller hindras att stiga, hvarigenom varuexporten uppmuntras och importen af varor motverkas -

afven i detta afseende bildar den i viss man ett alternativ till en vaxelkursstegring, hvilken ju, atminstone i borjan, innan alla pris har hemma i motsvarande grad stigit, verkar uppmuntrande pfa varuexporten och hammande pa importen.

Allt detta ar nu teoretiska, aprioriska resonemang --- ehuru stodda pa en ej ringa erfarenhet fran flydda tider - boklardom

om man sa vill, nagon annan har jag i sjalfva verket ej att

bjuda pa, och om herr Moll eller nagon annan praktisk man vill visa oss teoretiker, hvarfor och i hvad man dessa gamla satser maste modifieras for att passa in pa den nutida verkligheten, sa skall jag for min del med storsta tacksamhet mottaga en dylik undervisning. Men nar man soker affeja oss med tomma slagord, pastaenden om att zallt det dar kan vara bra under vanliga forhallanden, men galler icke under krig eller kriser>, o. s. v., eller med godtkopsargument sadana som det ofvan anforda, sa rma det ursaktas, om vi icke kanna oss vidare imponerade.

Det ar emellertid icke bara i Sverige, som denna otrefliga strid mellan praxis och teori gor sig gallande, snart sagdt ofver- allt sticka i vara dagar pa. detta omrade gamla fbrdomar, som man trott for lange sedan aflifvade, upp sina hufvuden och framfor

(12)

allt naturligtvis ,guldvidskepelsen - sasom en ledamot af Andra kammaren haromdagen kallade den. I tidningen Politiken stod f6r en tid sedan pa ledareplats en artikel benamnd ,Guldet,, som f6r- modligen afsAg att inviga allmanheten i det nutida penningvasendets finesser, men sannerligen gjorde intryck af att harstamma fran den nattsvartaste merkantilism. ,Guldet,, heter det dar, >>ir ett lands sista reserv, som det forst betalar med, nar alla andra betalningsmedel, vaxlar och checker, vardepapper och kuponger aro f6rbrukade,(?), och om ett land lamnar ifran sig nigon namnvard del af sitt guld, sa f6rsvagar det darigenom sin kredit, ty

odet tolkas sa, som om det icke hade nagra kontanter gent emot utlandet,. Samtidigt upplyser dock artikelf6rfattaren om, att afven i de guldrikaste landerna utgora bankernas metallkassor foga mer an en procent af nationalf6rmogenheten; men icke dess mindre skulle denna lilla brakdel, eller en liten forandring dari, ,g6ra susen, i fra.ga om landets kredit! Nar det galler enskilda personer, resonerar man i hvarje fall icke sa. Da mangmillionaren, baron Dickson afled, skall bouppteckningen efter honom icke ha upp- tagit mer an c:a 90 kr. i kontanter - till pa kbpet formodligen blott sedlar och skiljemynt - man har dock icke h6rt, att detta hade nagot ogynnsamt inflytande pa sterbhusets kredit. Daremot skulle det sakerligen ha f6rsvagat baron Dicksons egen kredit, hur rik han an var, om han ibland haft for sed att betala sina skulder med 6 eller 7 % afdrag sasom de skandinaviska centralbankerna nu under kriget!

Artikeln kulminerar i pastaendet, att ,efter kriget kommer guldet att upphopa sig hos den eller de makter, som ta hem

sticket och inkassera vinsten,. Hvad dessa segerherrar sedan skola foretaga med sina upphopade guldmassor, antyder forfattaren icke; hans exempel fran f6rra franska kriget, da. Tyskland faktiskt lat utbetala till sig en del af den franska krigsskadeersattningen i guld, ar sa illa valdt som mojligt, ty vid den tiden stod ju Tyskland i begrepp att 6fverga till guldmyntfot och drog sig for att pa en gang kasta hela sin silfverfond pa marknaden i utbyte med guld.

Detta blir naturligtvis nagot helt annat.

Na, men afven i det nutida Tyskland, invander kanske nagon, soker ju riksbanken att draga till sig och skrinlagga allt guld den kan komma at, och en auktoritet som Helfferich (citerad af hr

I69

(13)

Moll) har sagt, att detta for ndarvarande vore langt viktigare an uppratthallandet af vardet pa riksmark i utlandet.

Jag undrar dock mycket, om det har ar vetenskapsmannenz Helfferich, som talar - i alla handelser har jag svart att forlika denna standpunkt med den, som han intager i sina afven af mig hogt skattade penningskrifter - eller om han icke snarare hiar upptrader sasom lydig adjutant at generalstaben, hvilken i sin nuvarande envaldsmakt tycks ha slagit under sig jamval den ekonomiska vetenskapen i Tyskland. Pa bordet framf6r mig ligger ett arbete: Grundlagen der Kriegstheorie von Reinhold Wagner, Oberst- leutnant a. D. (I912), i hvilket hela det system pa penningvasendets omrade, som Tyskland nu adopterat, finnes i minsta detalj beskrif- vet. Bl. a. yrkar forf. pa, att riksbanken borde vid krigstillfalle i sitt hvalf samla storsta mojliga mangd guld, ty, sager han, dess

flera sedlar kan man ge ut, utan att dessa falla i varde, sa

snart de blott med en viss procent - tredjedelen tyckes han anse tillracklig - aro tackta med guld. Detta ar ju idel nonsens, som erfarenheten redan pa det kraftigaste dementerat. - I likhet med hr Moll kanner jag mig ofvertygad, att Tyskland mycket val hade kunnal uppratthalla sin guldvaluta, allra bast genom att i likhet med England helt enkelt fortsatta med sedelinvaxlingen, och jag tror icke ens, att detta hade erfordrat nagra st6rre guldsandningar fran Tyskland; ty om detta stora och mak- tiga land hade visat sig fullt beslutet att icke pa nagot villkor lata sina sedlar sjunka under deras guldvarde, sa anser jag det mycket troligt, att dess valkanda 100- och iooo-marksedlar i utlandet - kanske till och med i fiendeland - skulle ha mottagits lika villigt som guld. Nu daremot ar det ju ytterst riskabelt att lagga sig till vare sig med marksedlar eller vardepapper lydande pa mark, da ingen kan f6rutsaga, om och nar de komma att in- losas till fulla vardet; och att denna omstandighet maste i hog grad ha okat framf6r allt Tysklands egna ekonomiska svarigheter under kriget, synes mig sjalfklart.

De tyska militarerna aro tvifvelsutan ytterst skickliga pa sitt specialomrade; men i fraga om den ekonomiska vetenskapens prin- ciper litar jag mera pa Adam Smith och Ricardo.

(14)

VAXELKURS OCH BANKRANTA 17 1 Rdttelse: I min uppsats Ekonomiska g'ator i H. x af denna tidskrift, s. 32, star, att, enligt hvad M. Ribot upplyste i sitt tal i deputeradekammaren, skulle de franska privat- bankerna efter krigsutbrottet ha f6rlorat s/dirs/a delen af sina depositioner. Jag har emellertid icke kunnat 'aterfinna denna uppgift i Ribot's tal, hvadan den torde ha berott pa. ett missf6rstand af mig. Att mycket stora summor sMalunda uttogos, hvilka endast kunde effektueras genom hjdilp frfin franska banken, /Jr d/iremot k/indt.