Riksbanken och dyrtiden Author(s): Gustav Cassel
Source: Ekonomisk Tidskrift, Årg. 19, häft 8 (1917), pp. 291-294
Published by: Wiley on behalf of The Scandinavian Journal of Economics Stable URL: http://www.jstor.org/stable/3437385
Accessed: 27-06-2016 01:00 UTC
Your use of the JSTOR archive indicates your acceptance of the Terms & Conditions of Use, available at http://about.jstor.org/terms
JSTOR is a not-for-profit service that helps scholars, researchers, and students discover, use, and build upon a wide range of content in a trusted digital archive. We use information technology and tools to increase productivity and facilitate new forms of scholarship. For more information about JSTOR, please contact support@jstor.org.
Wiley, The Scandinavian Journal of Economics are collaborating with JSTOR to digitize, preserve and extend access to Ekonomisk Tidskrift
Af Gustav Cassel.
Under ofvanstaende rubrik har riksbankschefen i julihaftet af denna tidskrift gjort atskilliga uttalanden, som pakalla en gensaga fran min sida.
Herr Moll forklarar, att min kritik af bankpolitiken utgar fran kvantitets- teorien. Detta ar bevisligen oriktigt. Jag har aldrig >utgatt* fran kvan- titetsteorien, knappast ens talat om den i hvad jag skrifvit om krigstidens valutaproblem. Jag har af naturen en stark motvilja mot alla dogmatiska formuleringar, och jag har fran f6rsta b6rjan stallt mig afvisande mot kvantitetsteorien sasom alltfor dogmatisk och aprioristisk. Orsakerna till den allmanna prisnivans forandringar har jag darfor sbkt analysera pa empirisk vag; resultaten af dessa undersbkningar aro framlagda i denna tidskrift sa tidigt som I905. Sedermera har jag fullfoljt analysen opp till tiden narmast fore krigsutbrottet och har ocksa utarbetat en fullstan- dig framstallning af detta amne till min teoretiska ekonomi, hvars tryck- ning till foljd af kriget tyvarr f6rdrojts. Mitt hufvudresultat var, att varl- dens relativa guldfors6rjning belt och hallet bestammer de sekulara pris- forandringarna, men att guldf6rsorjningen ar utan inflytande pa de kort- variga prisf6randringarna.
Nar efter krigsutbrottet en plotslig och utomordentligt stark om- hvalfning agde rum i varldens forsorjning med betalningsmedel, erbjod sig ett tillfalle att pa empirisk vag unders6ka, hur denna hastiga omhvalf- ning skulle inverka pa den allmanna prisnivan. Fran den synpunkten gick jag att samla allt material som kunde erhallas f6r fragans belysning, och jag hade darvid ingen f6rutfattad mening om resultatet. Snarast var jag bojd att tanka mig, att kvantitetsteorien icke skulle visa sig tillamplig for sa korta perioder, som har var fraga om. Emellertid visade sig, att nagon einhetlig f6rklaring, som stod i 6fverensstammelse med samtliga foreliggande data, icke kunde erhallas utan att man fbrutsatte en tam- ligen strang proportionalitet mellan prisniva och cirkulation samt antog en teori for vaxelkurserna, som ser vaxelkursens vasentliga bestamnings- grund i kvoten mellan valutornas inre varden sadana dessa framtrada
GUSTAV CASSEL
den allmanna prisnivan. Min rent empiriska undersokning hade alltsa fort mig till dessa teoretiska resultat. Hvad kvantitetsteorien betraffar, sa ligger den i sin gamla formulering i viss man utanf6r de resultat jag kommit till. Jag betraktar icke egentligen cirkulationsokningen sjalf sa- som orsak till en mot densamma proportionell stegring af prisnivan. Or- saken till prisstegringen ser jag i det artificiella tillskapandet af ny kop- kraft: kvantiteten cirkulerande betalningsmedel, som haller sig kvar i rorelsen, bestammes af prisstegringen. Hur detta skall tankas f6rsigga tror jag mig, bade i fraga om krigf6rande lander och neutrala, tamligen utf6r- ligt ha klargjort i min bok Dyrtid och sedelofverflod (forsta och andra, fjarde och femte kapitlen). Jag har pa denna punkt agnat fragan om orsakssammanhanget mera ingaende uppmarksamhet an tidigare varit van- ligt, och jag har har ingalunda anslutit mig till nagon pa f6rhand gifven dogmatisk formel.
Herr Molls pastaende, att jag i denna sak skulle }forbigatt fragan om hvad sonm ar orsak och verkan, hvad som ar det primara och sekun- dara,, maste jag alltsa bestamdt tillbakavisa.
Herr Moll skrifver (sid. 272): >)Nar Cassel forst framkastade ankla- gelsen, att riksbanken framst var skulden till dyrtiden, forbisag han helt och hallet den svenska valutans beroende af guldet.% Herr Moll pastar t. o. m., att jag skulle ha erkant detta f6rbiseende! Bada pastaendena aro fullkomligt ogrundade. I >?Dyrtid och sedelofverflo6d> har jag utfor- ligt klargjort min uppfattning af riksbankens forhallande till den svenska valutans f6rsamring. Jag har for andamalet uppdelat krigstiden i tre perioder: den f6rsta, somn stracker sig fram mot slutet af 1915 (atminstone till november), kannetecknas daraf, att den svenska kronan lag under gul- det i varde. Det var under den perioden som jag - fortfarande vagar jag tro med full ratt - anklagade riksbanken for forsamringen af den svenska kronan. Under den andra perioden var den svenska kronan i paritet med guld och lagligen bunden vid guldet. Det ar pa denna period som mitt af herr Moll citerade yttrande af den 6 sept. I916 har afseende. Detta yttrande kan alltsa icke heller ha inneburit nagot som
helst aterkallande af mitt omd6me om riksbankens forfarande under den
forsta perioden. Under den tredje perioden, da den svenska valutan fri- gjorts fran guldet, intrader ater ett riksbankens ansvar f6r den fortsatta forsamringen af det svenska penningvardet. Allt detta ar i min bok sa ingaende klargjordt, att ingen, som last boken med nagon uppmarksamhet,
292
behofver ta miste pa hvad som i dessa fragor varit och fortfarande ar min mening.
Herr Moll pastar afven, att jag gjort mig skyldig till ett forbiseende af afgorande betydelse darutinnan, att jag icke skulle ha observerat Dan- marks och Norges mojligheter att g6ra var guldsparrning mindre effektiv.
Jag tror mig ha yttrat mig offentligen om denna sak sa utfbrligt och tyd- ligt, att man bade i Sverige och i de 6friga skandinaviska landerna ganska v/il har reda pa min mening och nappeligen kan taga herr Molls ankla- gelse f6r god. Jag vagar t. o. m. tro, att jag tidigare an riksbanken haft 6gonen 6ppna for nodvandigheten af att i varsta fall befria oss fran vart be- roende af grannlanderna for att under alla omstandigheter ha fria hander att ordna var egen valuta. I denna sak skref jag redan nara ett ar fore guldsparrningen (Sv. D. 6 mars I915). ,De monetara forbindelser med grannlanderna, som bringa den svenska valutan i ett dylikt beroende, synas utgora en fara, som under nuvarande forhallanden kan bli nog sa allvarsamn och som krafver sin sarskilda uppmarksamhet. Vara strafvan- den att hoja var kronvaluta till dess ratta varde fa under inga omstan- digheter hindras af de ofriga kronlandernas eventuella oformaga att folja med.>> (Dyrtid och sedelofverflod, sid. 170.) Om riksbanken redan vid den tiden och sedermera alltjamt velat mera bestamdt hafda Sveriges ratt att halla sin valuta uppe i varde utan att kanna sig bundet af Norge eller Danmark, skulle stallningen nu kunnat vara en annan och speciellt hade guldsparrningen da fran bbrjan kunnat goras effektiv. Sedan Danmark och Norge, sasom herr Moll framhaller, b6rjat med guldexportf6rbud, hade Sverige enligt min mening full ratt att handla oberoende af myntunionen.
Herr Molls forsok till forsvar f6r den oerhorda placeringen af riks- banksmedel i utlandet ar utomordentligt svagt och torde knappast vara agnadt att lugna den synnerliga oro, som inom sakkunniga kretsar gor sig gallande ofver dessa placeringar. Att riksbanken till foljd af dessa placeringar har ett starkt privatekonomiskt intresse af att den svenska valutan pa ett icke alltf6r langt afstand foljer de utlandska i deras fort- gaende r6relse nedat, ar ju sa uppenbart, att ingen i den punkten torde vilseledas af herr Molls tal om att riksbanken icke gjort nagra fors6k att halla uppe sjalfva noteringarna i Stockholm.
Herr Moll sager, att >)vardepappersimporten och kreditgifningen till utlandet i hbg grad inverkat pa vardet af den svenska valutan?. Detta ar just min mening, och jag anklagar riksbanken for att sjalf i sa utom- ordentlig omfattning ha tagit del i denna kreditgifning till utlandet och
GUSTAV CASSEL
dessutom genom sin on6digt rikliga sedelutgifning underlattat bade varde- pappersimport och kreditgifning till utlandet fran privat hall.
I fraga om riksbankens forluster pa sina utlandska valutor forklarar herr Moll, att mycket betydande afskrifningar gjorts och att man inom riksbanken ar af den meningen, att det vid krigets slut skall visa sig, att afskrifningarna varit tillrackliga. Det tror jag ocksa, men endast under den forutsattningen att den svenska valutan ytterligare betydligt f6rsamras.
Det ar just har som den utomordentliga faran af riksbankens privateko-
nomiska intresse framtrader. Med bibehallande af den svenska kronans nuvarande varde maste emellertid riksbankens forluster bli mycket stora.
Det ar i hvarje fall anmarkningsvardt, att jag icke traffat nagon praktisk bankman, som delar den optimism i denna sak, som enligt herr Molls
framstallning skall vara radande inom riksbanksledningen.
Herr Moll afslutar sin artikel med den retoriska fragan: >>hvad ar nationalekonomi?D och soker besvara den med n?agra ord, som tydligen afse att sa mycket som m6jligt diskreditera denna vetenskap i den bre- dare publikens ogon. Sa f6rfar endast den som har en mycket svag still- ning att f6rsvara och darfor maste vara angelagen att bortleda allman-
hetens kritiska blickar fran sig sjalf.
294
