Arkitekturen som berättare

Arkitekturen som berättare

En jämförelse mellan Judiska Museet POLIN i Warszawa och Judiska Museet i Berlin.

Carola Sandgrim & Maria Lindström

B-uppsats i Konstvetenskap 2, Kulturvetenskapliga programmet vid Linköpings

Universitet vårterminen 2015

Innehållsförteckning

1. Inledning

1.1 Syfte, frågeställning, avgränsning 2 1.2 Metod 2

1.3 Tidigare forskning/litteraturöversikt 3

2. Huvuddel

2.1 Museiarkitektur 4

2.2 Judiska Museet i Warszawa – POLIN 5 2.3 Judiska Museet Berlin 8

2.4 POLINmuseet i Warszawa och Judiska Museet i Berlin, en komparativ analys och jämförelse 11

3. Slutdiskussion

4. Källförteckning

1

1. Inledning

Arkitektur är en konstart som vi exponeras för i våra dagliga liv, oavsett var man befinner sig.

Den speglar i stor utsträckning liv och identitet hos en stad och människorna som lever i den, både framtid, nutid och dåtid. Byggnationen har olika syften, de kan vara alltifrån bostäder, arbetsplatser och ibland utrymmen för uppvisning av något som man vill förmedla till

samtiden. Museibyggnader är ett inslag som präglar ett stort antal städer med sitt, i en del fall, utstickande uttryck som invånarna exponeras för dagligen. Debatt uppstår ofta kring museets arkitektur i samband med dess invigning, i synnerhet om det utmärker sig markant från den övriga arkitekturen i kringliggande stadslandskap. I skymundan kommer ibland arkitektens och uppdragsgivarens egentliga tanke bakom museets utformning.

Två kulturhistoriska museer som uppmärksammats för sin arkitektur är Jüdisches Museum Berlin och Polin Muzeum Historii Zydow Polskich i Warszawa. Dessa museer har upprättats för att berätta om det judiska folkets historia i respektive land. Båda museernas arkitektur är talande för ämnet, och en viktig del av museernas innehåll. Byggnaderna är utsmyckade med många symboliska inslag. Trots det skiljer de sig åt på flera sätt. En analys av respektive byggnad och senare en jämförelse mellan dessa två kommer att utgöra en väsentlig del av uppsatsen.

Arkitektur- och i synnerhet museiarkitektur är intressant för uppsatsen med anledning av dess vida exponering för allmänheten som exempelvis institutionell konst inte bidrar till.

Arkitektur är mer konkret och bestående och bidrar i större utsträckning till stadens identitet då den inte är mobil som en målning eller skulptur.

Museibyggnaden är så mycket mer än bara en institution för utbildning och förvaring eller utställning av konst och historia.¹

Element som ljus, atmosfär och design fyller sin funktion som viktiga element i upplevelsen vid ett museibesök. Museets arkitektur, om den är noga genomtänkt, bidrar med en extra dimension till dess utställningar, samlingar och den stämning eller mening man vill förmedla

1 Simonsson Märit, Displaying Spaces - Spatial Design, Experience, and Authenticity in Museums, Print & Media Umeå University, 2014, sida 1.

2

till besökarna. I de fall där man åsidosatt tanken kring arkitekturens design och museets innehåll kan byggnaden kanske upplevas enbart som en förvaringsform av konsten. I sådana fall tappar man konversationen mellan museets form och innehåll.

Intresset för just dessa arkitektoniska verk består i att den judiska historien känns väldigt samhällsaktuell samt att det är ett starkt drabbande kollektivt minne.

1.1 Syfte, frågeställning och avgränsning

Båda byggnaderna har stor betydelse för deras respektive funktion, och man kan se hur arkitekturens form samspelar med museets innehåll. Vi är intresserade av att analysera och jämföra dessa två för att få en översikt över hur arkitekterna och museerna tänkt och på vilka sätt de skiljer sig åt och vilka grundtankar de har gemensamt. Utgångspunkten i

uppsatsskrivandet blir att försöka bygga upp en förståelse för museernas exteriöra element som egen artefakt och hur den samspelar med dess innehåll och funktion. Uppsatsens syfte blir att studera museiarkitekturen, inte enbart som ett arkitektoniskt element utan som en samspelande artefakt.

Hur är museerna utformade i relation till sitt specifika syfte?

Hur kommer den judiska historien till uttryck exteriört och interiört?

Vilka likheter och skillnader uppvisar museerna vid en jämförelse?

För att inte lägga för stort fokus på historia och museernas interiöra innehåll, kommer uppsatsen främst avgränsas till arkitekturen och inte innehållet. En analys av relationen mellan yttre och inre element kommer däremot att vara central.

1.2 Metod

Jämförelsen och analysen av de två museer som uppsatsen berör bygger på en

sammanfattande arkitekturanalys ur Hazel Conway och Rowan Roenisch Understanding Architecture- an introduction to architecture and architectural history då den på ett övergripande plan behandlar och förklarar arkitekturens element i olika steg så som arkitekturens historia, utrymme och funktion, ljus, material och konstruktion. Vad boken däremot inte behandlar är personliga, emotionella intryck av arkitektoniska verk. Ämnesvalet arkitektur är i högre grad förknippat med tolkningar och skilda upplevelser än exempelvis en vetenskaplig teori. Detta gör att de personliga intrycken och tolkningarna blir relevanta i just denna uppsats.

3

Analysen kommer att tillämpas komparativt. Denna analysmetod används för att belysa att samma tema som museerna syftar i att visa upp kan utvecklas till olika idéer kring

arkitekturen och dess design

1.3 Tidigare forskning/litteraturöversikt

Tidigare forskning har bedrivits inom ämnet, men främst inom genren konstmuseum. Vi har dock kunnat utsortera för oss relevant information och teser ur bland annat en uppsats som berör skillnaderna mellan kulturhistoriska museer och konstmuseum samt hur museiarkitektur avspeglar institutionernas roll. Ett namn som vi vid upprepade tillfällen har konfronterats med är David Fleming, en museichef som gjort sig känd för sin artikel ”Creative space”.

Anledningen till att Flemings artikel är av relevans för uppsatsen är att den berör ett relativt smalt ämne. Fleming berör innebörden av museets utrymme och rumslighet samt dess betydelse för innehållet.

Suzanne Macleod bygger sina teser i boken Reshaping museum space: architecture, design, exhibitions på bland annat Flemings teorier men också på andra forskares teorier inom ämnet.

En användbar samling av artiklar som berör allt ifrån museernas exteriöra innebörd till dess interiöra innebörd genom historien.

Även Märit Simossons avhandling Displaying Spaces: Spatial Design, Experience and

Authenticity in Museums har bidragit till tidigare relevant forskning med sin teori om rummets primära betydelse i utställningsmediet.

Huvuddelen kommer att behandla först museiarkitektur och museet som institution och dess historiska utveckling av design i förhållande till funktionen samt hur museernas uppgifter har varierat genom tiderna och som ständigt utvecklas. Uppsatsen kommer senare att lägga fokus på de separata museer, POLINmuseet i Warszawa och Judiska museet i Berlin. Dessa museer delar ett gemensamt tema och uppsatsen bygger på att analysera och jämföra likheter och skillnader dem i mellan.

4

2. Huvuddel

2.1 Museiarkitektur

Vår tids museum är en utveckling av antikens tempelbyggnader som upprättades i bevaringssyfte och för att belysa dåtida kulturideal.

Van Uffelen, författare till Musei Arkitektur drar parallellen till hur museibyggnader påminner om medeltida relikskrin, där innehållet ibland inte är av samma ryktbarhet och dyrbarhet som dess förvaring. Det betyder givetvis inte att reliken i sig behöver vara oansenlig men att utsidan får upplysa om en sevärdhet och på så sätt signalerar även museerna i städerna en sevärdhet.²

Under en lång tid var museer eller uppvisningslokaler för konst och historiska föremål något som förknippades med privat ägande och separatism. Fenomenet ”gallerier” var främst en företeelse för högre samhällsklasser, gallerierna ägdes av de som hade ekonomisk möjlighet till att köpa konst och detta uteslöt en stor del av befolkningen från att beskåda den.

Hur utvecklingen mot allmänna museer kom att fortskrida skiljer sig åt mellan olika länder men ett av de tidiga allmänna museerna upprättades år 1874 i Liverpool, som en produkt av en kulturell efterfrågan. Museet heter The Walker, National Museum Liverpool. ³

Numera har museernas uppgift förändrats till att bli institutioner för allmänheten som utöver bevaring och uppvisning, också bedriver forskning och undervisning.

Museibyggnaderna idag har gått ifrån det rena bevaringssyftet till viss del och framhävs i större utsträckning som egna artefakter med koppling till det temat som präglar

utställningsverksamheten samt som representanter av staden som museet placerats i.

Museer kan sätta städer på den kulturella kartan och på så sätt lyfta en stad eller en region genom ökad kulturturism. Ett exempel på denna reaktionära utveckling är Guggenheimmuseet i Bilbao, Spanien.

Till följd av denna spridning utvecklas nya stilbildningar och museerna idag kan vara spektakulära, experimentella eller informella, alternativen är många.

Intresset för museibyggnaden som fristående artefakt uppenbarades redan under 1970-talet men Guggenheimmuseet i Bilbao som anrättades 1997 kom att bli den verkligt utlösande faktorn i diskussionen om museibyggnation och design, den kom att kallas Bilbaoeffekten.

2 van Uffelen Chris, Musei Arkitektur, Braun Publishing AB 2010, sida 9

3 Macleod Suzanne, Reshaping Museum Space - architecture, design, exhibitions, Routledge 2005 sida 13-15

5

I Understanding Architecture menar författarna att dagens museiarkitektur urskiljer sig från övrig offentlig bebyggelse så som banker, kontorsbyggnader eller tågstationer.

Museet kan med sin utformning inbjuda till att vilja se det som finns innanför fasaden.

Museibyggnaden syftar till stor del i att tydliggöra sitt syfte genom arkitekturen snarare än att bli en kamouflerad del av stadsbebyggelsen.

Museerna är under ständigt behov av utveckling för att bibehålla attraktionen från besökarnas sida och för att bidra till stadens eller regionens rykte.

Genom medierapportering i form av reportage och recensioner lär sig potentiella besökare att förknippa länder, städer eller regioner med sevärdheter.

Stadsplanerare och de som investerar i museer är medvetna om denna effekt av ökad kulturturism och de väljer därför att tillämpa design som väcker uppmärksamhet.

Uppdraget att designa eller att investera i en museibyggnad är eftertraktat på grund av att uttrycket i museiarkitektur ofta underlättar en friare design för arkitekten och investerande företag framstår som bildade och främjande för kulturen.⁴

De museer som uppsatsen berör, har uppmärksammats genom sin exteriöra symbolik och sitt monumentala uttryck. Museerna är utplacerade på platser som har varit av stor betydelse under andra världskriget och för dess historia.

Städerna är centrala reseobjekt till stor del på grund av de spår som finns kvar från kriget, vilket gör att många reser till platserna av den anledningen. Då judarnas historia främst under och efter andra världskriget har blivit påtaglig i dessa länder är det därför logiskt att anlägga museer inom temat på dessa platser.

2.2 Judiska Museet i Warszawa – POLIN

Sommaren år 2005 kommer det slutliga avgörandet i arkitekttävlingen rörande byggandet av ett judiskt museum i Warszawa, vinnande ut ur tävlingen går den finska arkitektbyrån Lahdelma & Mahlamäki med arkitekten Rainer Mahlamäki i spetsen. ⁵

Tävlingen utlystes på initiativ av Polish Minister of Culture and National Heritage,

borgmästaren i Warszawa och ledningen för Association of the Jewish Historical Institute i Warszawa.

4 van Uffelen Chris, Musei Arkitektur sida 9

5http://culture.pl/en/article/polin-museum-idea-architecture-and-activities

6

Syftet var att utnyttja ett stycke relevant mark för den polskjudiska historien där monumentet Warszawaghettohjältarna som upprättades 1948 står. Områdets namn är Muranów, en del av stadsdelen där nazisterna inrättade Warszawaghettot. ⁶

Museet skulle komplettera den kringliggande parken och monumentet. POLIN skulle bli ett museum över det judiska livet i Polen och inte fokusera på förintelsen.⁷

Utöver museets huvudsakliga tema skulle det också verka för undervisning, utbildning, forskning och att vara en kulturell mötesplats.

Juryns motivering till det vinnande bidraget var bland annat att konceptet hade möjliggjorts utan onödig retorik med enkelhet och elegans.⁸

Rainer Mahlamäki’s vinnande bidrag till utformningen av museet heter Yum Suf och utgör en byggnad på sammanlagt 12800 kvadratmeter.⁹

POLINmuseet är placerat i Willy Brandt-parken som tillsammans med monumentet är betydelsefull för museets design och funktion. ¹⁰

I sin helhet är byggnaden en storskalig rektangulär box med en fasad av glasrutor som skiftar i gröna, gråa och blåa kulörer installerade mellan lameller i koppar.

På byggnadens ena kortsida, baksidan av museet, finns en stor osymmetrisk glasformation med mjuka former som ger insyn av vad som finns innanför fasaden.

Dessa mjuka former kontrasterar mot den sortens skarpt rektangulära glasrutor som omger resten av fasaden.¹¹

På andra kortsidan finns entrédörrarna placerade under en osymmetrisk valvbåge som utgör början på en utdragen ¹²vestibul eller spricka som delar bygganden.

Enligt Conways Understanding Architecture har arkitekturen ofta en framstående sida, många gånger med fokus mot en väg. Conway menar på att byggnadens fasad i många fall enbart har en viktig sida, vilket brukar vara entrésidan. Denna sida ska ge det största intrycket vilket en

6 http://www.polin.pl/en/about-museum

7 Otryckt intervjumaterial av Rainer Mahlamäki

8 http://www.dezeen.com/2013/10/03/museum-of-the-history-of-polish-jews-by-lahdelma-mahlamaki- architects/ sida 11

9 http://www.polin.pl/en/about-museum/building

10 Otryckt intervjumaterial av Rainer Mahlamäki och https://www.youtube.com/watch?v=Win5y3DWBi4

11 http://www.dezeen.com/2013/10/03/museum-of-the-history-of-polish-jews-by-lahdelma-mahlamaki- architects/ sida 11

12 Förrum, ingångsrum eller ingångshall i en byggnad. Ur Jan Torsten Ahlstrand, Arkitekturtermer 2010, Holmbergs Malmö, sida 191.

7

unik design eller skulptur ska bidra till. ¹³

Mahlamäkis byggnad skiljer sig här från den teorin då den har två sidor av fasaden som båda är ämnade att ge ett lika stort intryck, entrésidan och baksidan.¹⁴

Entrén leder in i lobbyn vars böljande fria former tillsammans med taket ska bilda illusionen av en uttorkad flodfåra.

Lobbyn refererar till legenden ur gamla testamentet som bygger på historien om hur Röda Havet öppnades vid judarnas uttåg ur Egypten samtidigt som det speglar de abstrakta och universella fenomenen hos naturen.¹⁵

Genom entréfönstren kan man se ut mot två olika vinklar av parken, den ena mot träden och grönskan och den andra mot monumentet.

Materialet påminner om sandsten men består av en strukturerad skelettkonstruktion av stål sprejad med ett tjockt lager av betong från golv till tak.

Denna förbindelse som utgör liknelsen med flodfåran delar byggnaden mitt itu med endast taket och en liten balkbro mellan byggnadens två delar som förbindelse. Detta speglar museets roll i att återskapa historiska minnen och sammanbinda det förflutna och nutiden.¹⁶ Sprickan kan ses som en symbol för sprickan i judarnas historia.

Golvet följer samma tema som de kurvade väggarna och består av travertin, en porös bergart bestående av kalciumkarbonat som liknar kalksten till form och färg.¹⁷

De stora glasrutorna som utgör delar av exteriören reflekterar naturligt ljus in i entrén samtidigt som det lyser upp väggarna i interiören med ett ljusmönster bestående av texter på latin och hebreiska.

Mahlamäki har lagt stort fokus på de icke-artificiella ljuskällorna som finns att hitta utomhus, vilket ska bidra ytterligare till att avspegla något närmast naturrelaterat.

Utställningen är fördelad mellan åtta gallerier varav det första består av en skogsinstallation som berättar om legenden kring judarnas ankomst till Polen.

Den andra avdelningen tar vid där den första slutar och skildrar medeltidens början fram till år 1500.

13 Conway Hazel & Roenisch Rowan Understanding Architecture- an introduction to architecture and architectural history. Florence Production Ltd 2005, sida 159

14 https://www.youtube.com/watch?v=Win5y3DWBi4

http://www.dezeen.com/2013/10/03/museum-of-the-history-of-polish-jews-by-lahdelma-mahlamaki- architects/ sida 11

15 Otryckt intervjumaterial av Rainer Mahlamäki

16 https://www.youtube.com/watch?v=Win5y3DWBi4

17 http://global.britannica.com/EBchecked/topic/603661/travertine

8

Därefter kommer den tredje avdelningen som skildrar åren mellan 1569-1648 en period av religiös frihet och ekonomisk blomstring i den polskjudiska kulturen.

Nästkommande avdelning berör åren 1648-1772, en tid när Polen börjar hotas av framväxande stormakter.

Galleriet i denna avdelning rymmer fragment av en rekonstruerad synagoga från 1700-talet.

Avdelningen som följer innehåller utställningen Encounters with Modernity som presenterar ett judiskt samhälle 1772-1914 när Polen delats av olika stormakter.

År 1918 tar första världskriget slut och Polen återfår sin självständighet, tiden som följer efter detta fram till 1939 behandlas i utställningen On the Jewish Street som finns i sjätte galleriet.

Andra världskriget 1939-1945 behandlas i den sjunde avdelningen där delar av utställningen består av en tågkonstallation där besökaren får resa genom en gata under den tid som skildras.

Avdelningen är mörk och dyster i sin utformning i kontrast till de andra gallerierna.

Sista avdelningen behandlar tiden efter andra världskriget 1945-nutid och bestående av tematiken kring efterkrigstidens antisemitism och judarnas närvaro i Polen idag.¹⁸

2.3 Judiska Museet Berlin

År 1971 uppdagades idén om att anlägga ett tyskjudiskt historiskt museum i Berlin då det tidigare bara funnits tillfälliga utställningar rörande temat.

Det var i samband med en utställning vid namn Achievement and Destinysom tanken

uppkom. Ledningen för Jewish Community, Berlins museiledning och lokala politiker i Berlin beslutade om byggandet av ett museum. Syftet skulle vara att inkludera den judiska historien i Berlins stadshistoria men samtidigt hålla den separerad från övriga områden.

Museet skulle också vara ett kulturellt mötescentra och en plats för utbildning och övrig verksamhet under temat.

Platsen för museibyggnationen är ett tyskjudiskt område i Västberlin.

En anonym tävling utlystes år 1987 för en komplettering av den gamla byggnaden som då var museum för Berlins historia. Utbyggnaden skulle rymma det nya judiskhistoriska museet.

År 1989 presenteras Daniel Libeskind som vinnare av tävlingen med sitt bidrag Between the Lines.¹⁹

Juryns motivering var bland annat att Libeskinds unika design var den mest radikala,

18 http://www.polin.pl/en/exhibitions/core-exhibition-grand-opening-october-28-2014

19 http://www.jmberlin.de/main/EN/04-About-The-Museum/02-History-Museum/01-background.php

9

intrycksfulla, symbolistiska och därmed mest lämpad för sitt syfte.²⁰

Libeskinds tillbyggnad är i stor kontrast till den gamla barockinspirerade museibyggnaden.

Tillbyggnaden har en area på 15,49994 kvadratmeter. ²¹

Museets fasad är om man ska se till Conways Understanding Architecture, entrésidan som består av den äldre barockinspirerade byggnaden och en liten del av Libeskinds nya tillbyggnad.

Från denna sida kan man inte uppfatta den nya byggnaden i sin helhet.

Byggnadens fasad är tillverkad i förzinkat stål och kulören skiftar i silvergrått vilket kan komma att förändras då zinken oxiderar med tiden och skiftar karaktär.²²

Det nya museet är ritat i ett sicksackmönster och har uppförts därefter.

Byggnaden i sin helhet domineras av vassa, kantiga former som återkommer osymmetriskt i sin helhet men också i detaljer som fönster eller övriga ljusinsläpp, tak och den tillhörande trädgården Garden of Exile.

Fasaden säger mycket lite om innehållet och större delar av Libeskinds byggnadsidé går bara att se från ovan då sicksackmönstret delvis dolds av omgivande natur och taket går inte att se från utsidan då det är ett plantak.²³

I zinkfasaden har arkitekten adderat olika linjer och märken som kan tolkas som symboler och fungerar som ljusinsläpp.

Libeskind själv hävdar att han inspirerats av olika tankar som tillsammans bidragit till

designprocessen. Walter Benjamins text Einbahnstrasse som beskriver en apokalyps, kommer till utryck i byggnaden i form av linjer och kanter i fasaden.

Libeskind har även i sin formgivning inspirerats av Operan Moss & Aron skriven av Arnold Schönberg. ²⁴

Inspirationen av musik följer Libeskind på flera sätt. I en intervju uttalar han sig om att arkitektur ska skapas som musik för att på så sätt kommunicera fram känslor.

Libeskind menar att både musik och arkitektur ska komponeras utifrån en berättelse.²⁵

20 http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:528878/FULLTEXT05.pdf

21 http://libeskind.com/work/jewish-museum-berlin/

22 http://www.jmberlin.de/main/EN/04-About-The-Museum/01-Architecture/01-libeskind-Building.php

23 http://www.jmberlin.de/main/EN/04-About-The-Museum/01-Architecture/01-libeskind-Building.php

24 https://www.youtube.com/watch?v=lQ6SPYaiST8

25 Bitter Jan, Daniel Libeskind Jewish Museum Berlin Berlin Photographic Essay by Jan Bitter, 2011 sida 21

10

Libeskinds tillbyggnad nås endast genom en passage från den gamla museibyggnaden.

Därefter finns det ingen utgång, och man slussas genast rakt ner i källaren där museets första avdelning tar vid.

Den består av tre korsande gångar, som alla refererar till varsin del av judarnas historia under förintelsen. Golv, väggar och tak består av mörk gråsvart betong och sten.

Väggarna rymmer hålrum som glasats in och fungerar som montrar vars innehåll kan kopplas till judarnas öde under förintelsen.

Golvet i denna del av museet har en lutning som även löper ut i Garden of Exile, slutet på en av gångarna.

Var och en av gångarna har sitt tema, varav huvudgången heter Axis of Continuity och löper raka vägen till trappan som leder besökaren vidare till den övriga utställningen.

Den andra gången heter The Axis of Emigration vilken är den gång som leder ut i Garden of Exile, en befintlig del av exteriören. Den kortaste av gångarna är Axis of Holocaust som löper ut i ett mörkt, kallt och högt torn, kallat Holocaust Tower vilket är slutet på gången.

Vertikalt genom Libeskinds byggnad finns det fem hålrum eller voids som ryms mellan väggar av mörk betong.

Dessa hålrum upplyses endast av icke artificiellt ljus och i ett av hålrummen ryms en

installation av den israeliske konstnären Menashe Kadishman. Installationen består av 10 000 förvrängda ansikten i obehandlat stål som täcker hela golvet.²⁶

Axis of continuity är den gång som leder vidare upp till resterande utställning som berör den tvåtusenåriga judiska och tyskjudiska historien och kulturen.

Avdelningarna är uppbyggda i kronologisk ordning och börjar med utställningen Pomegranate.

Den syftar i att beskriva judarnas tidiga historia före vår tideräkning genom den bibliska frukten granatäpplet som symboliserar Israels rikedom, passion och fertilitet. Resterande utställningsdelar berör relevanta milstolpar i den tysk-judiska historien och uppvisar symboliskt värdefulla föremål och biografier ur varje tidsperiod.

I kontrast till holocaustutställningen på källarplanet som är belagt av mörka färger och en delvis osymmetrisk arkitektur med sina lutande golv och skarpa former, är utställningarna på övre planet präglade av ljusa färger och en enkel harmonisk arkitektur.

Källarplanet som inte har några naturliga ljuskällor, upplyses av kyligt artificiellt ljus.

26 http://www.jmberlin.de/main/EN/04-About-The-Museum/01-Architecture/01-libeskind-Building.php

11

I övriga delar av byggnaden förekommer naturliga ljusinsläpp men även de domineras av artificiella ljuskällor men här i en varmare ton.

2.4 POLINmuseet i Warszawa och Judiska Museet i Berlin, en komparativ analys och jämförelse

När en arkitekt ritar ett museum, är det inte säkert att hen är fullt medveten om vad som kommer att visas på museet i framtiden, vilka konstnärer som kommer att ställa ut och vilka teman utställningarna kommer att beröra.

Det finns alltid en potentiell möjlighet att samlingarna varierar genremässigt och kontextuellt sett.

Museichefen David Fleming redogör i artikeln Creative Space för sin teori om att arkitekterna ofta inte ser till museets funktion gentemot innehållet.

Fleming menar på att museiarkitekter ibland lägger för stort fokus på att göra storartade intryck med sin arkitektur och på så vis åsidosätts innehållets betydelse.

I Flemings artikel påvisas dock att syftet med arkitekturen i vissa fall är just att vara ett konstverk i sig och sätta museet på kartan.

Fleming nämner i sammanhanget Guggenheimmuseet i Bilbao som blivit ett omtalat arkitektoniskt verk, en egen artefakt som drar fler turister än vad endast museets innehåll skulle ha gjort.²⁷

När man istället ser till kulturhistoriska museum, som de museer denna uppsats berör kanske det snarare handlar om att göra museet till ett monument än till enbart en artefakt med förvaringssyfte.

I Understanding Architecture beskriver författarna det Judiska Museet i Berlin som både ett monument och ett museum, vilket styrker Flemings teori om museibyggnader som egna artefakter.

Mahlamäkis museum POLIN är också ett exempel på detta då han har anpassat sin arkitektur till parken och monumentet intill. Mahlamäki har vävt in monumentala element i byggnaden, i form av religiösa betydelser och symboler såsom fasadens glas med hebreiska och latinska texter som upprepar namnet Polin, det hebreiska ordet för Polen som betyder ”vila här”.

Byggnadens lobby som utgör den interiöra delningen, den konstellation som liknar en flodfåra

27 Macleod Suzanne, Reshaping Museum Space - architecture, design, exhibitions, Routledge 2005, sida 53-57

12

är i sig ett monument över judarnas historia kopplad till röda havet.

De monumentala delarna upprepas både exteriört och interiört och på så sätt kommer den judiska historien till uttryck och arkitekturen samspelar med museets syfte.

Museet kan därmed ses både som en egen artefakt men också i form av en byggnad som samspelar i hög grad med dess innehåll.

För att stärka Flemings teori om byggnaden som egen artefakt kan man återigen dra

parallellen till Libeskinds museibyggnad som visades först i form av ett skal utan inredning och innehåll. Över 100 000 besökare betalade entréavgift för att se byggnaden i sig som ett verk innan det blev ett museum. ²⁸

Byggnaden är designad för att rymma både minnet och bevisen för den starka historiska period som präglar judarnas historia främst under förintelsen.

Både Libeskind och Mahlamäkis museibyggnader sammarbetar med interiören och utställningarna för att bevara det kollektiva minnet.

Libeskinds ritning av byggnadens sicksack mönster kan relatera till en bruten Davidsstjärna som en motreaktion till Svastikan och den imperialistiska örnen.²⁹

Det påvisar att museibyggnaden präglas av monumentala drag som i så hög utsträckning talar för sitt syfte att den kan visas som egen artefakt utan att rymma en utställning.

Precis som Fleming påvisar finns här en risk för att Libeskinds museibyggnad inte riktigt innefattar eller tar hänsyn till hur museets innehåll ska visas.

Denna problematik belyses även av Nick Stanley, direktör över Birmingham Institute of Art and Design på ett liknande sätt.

Stanley talar om konflikten mellan arkitekturen och konsten i den avantgardistiska

museiarkitekturen där konsten i hög grad riskerar att åsidosättas på grund av en överdådig eller kostsam exteriör.³⁰

Libeskind har placerat sina sprickor och öppningar osymmetriskt i fasaden utan att ta hänsyn till utställningens upplägg och den interiöra rumsligheten.

På så sätt utmanar han de traditionella utställningslokalerna med planerade ljusinsläpp och

28 http://naomistead.com/wp-content/uploads/2008/09/stead_ruins_of_history_2000.pdf

29http://naomistead.com/wp-content/uploads/2008/09/stead_ruins_of_history_2000.pdf

30 Simonsson Märit, Displaying Spaces - Spatial Design, Experience, and Authenticity in Museums, 2014 sida 36

13

fria utställningsytor.³¹

Libeskinds hårda, skarpa och kantiga formspråk ligger i kontrast till Mahlamäkis mer sirliga och mjuka formspråk på många sätt, främst i det exteriöra helhetsintrycket men någonstans syftar de ändå i att tala om en gemensam historia och tematik.

Arkitekterna Mahlamäki och Libeskind är två individer med olika bakgrunder, förutsättningar och inspirationskällor som kommer till uttryck i deras stilskillnader.

I videointervjun med Mahlamäki angående POLINmuseet, har man filmat museets besökare och aktivitet under en dag på en specifik plats i lobbyn och sedan påskyndat alla rörelser.

Människorna står för den föränderliga strömmen medan byggnaden är ett bestående monument som en del av naturens oföränderlighet.

Mahlamäki tillsammans med två kollegor uttalar sig i artikeln Man is an Eternal Wanderer om naturen som en plats för vila där vi hämtar material och inspiration till våra byggnader och hem, detta var innan han fick uppdraget att designa POLINmuseet, som betyder just ”vila här”

på Hebreiska.³²

I några av Mahlamäkis tidigare arbeten, kan man se influensen av naturen exempelvis i The centre of folk art, Kaustinen där delar av byggnaden innefattas i ett berg, vilket är ett medvetet val för att byggnaden ska smälta in i den omkringliggande karaktäristiska miljön.

Innerväggarna i byggnadens konserthall består delvis av bergets naturliga material, liknande formmässigt sett POLINmuseets lobby.

Även färgskalan är återkommande oavsett om han använder sig av trä eller berg, en varm, naturbrun sandstensfärg.

Något som Mahlamäki också tar upp i videointervjun är hans speciella relation till den finske designern och arkitekten Alvar Aalto där han hämtat inspiration.

Mahlamäki tar främst upp Aaltos specifika tankesätt kring ett utrymme i varje byggnad som ska ge betraktaren ett intryck att bära med sig under en lång tid, i Mahlamäkis fall är det POLINs lobby.

I Understanding Architecture skrivs det om sambandet mellan utrymme och funktion, tonvikt

31 http://naomistead.com/wp-content/uploads/2008/09/stead_ruins_of_history_2000.pdf

32 Form Funktion Finland 1995, volym 4, Man is an Eternal Wanderer

14

läggs vid rummens syfte oavsett om det rör sig om ett café eller väntrum.³³

Utrymmen kan också finnas utan att innefatta någon specifik verksamhet. I Mahlamäkis fall har POLINmuseets lobby utformats på så sätt att det finns mer utrymme än bara det som besökarna kan beträda.

Utrymmets funktion kan därmed anses vara ett sätt att ge besökarna de intryck och känslor som arkitekten vill framhäva.

Lobbyn talar om en berättelse med sin utformning liknande en flodfåra på samma sätt som Libeskinds tomma utrymmen ”voids” i hans museibyggnad också har berättandet som funktion.

Libeskinds så kallade ”voids” finns utplacerade som element i arkitekturen för att symbolisera den tomhet som Berlin fått erfara efter förintelsen då judarnas närvaro byts mot en tydlig frånvaro.³⁴ Formspråket med de hårda, kantiga formerna och tomma utrymmen som Libeskind använder, återkommer i flera av de arbeten som präglat hans karriär.

Återuppbyggandet av World Trade Center på området som nu kallas Ground Zero, ett av Libeskinds andra projekt, följer delvis samma monumentala tema som museet i Berlin.

Under den plats där World Trade Center stod före terroristattacken år 2001 har Libeskind skapat ett underjordiskt minnesmuseum, likt förintelseavdelningen i Judiska museet i Berlins källarplan.

Precis som Libeskind utnyttjar och markera tomrummen i sina ”voids” på museet i Berlin, använder han tomheten i Ground Zero och minnesmuseet för terrorattacken som en markör för det som utraderats på platsen.³⁵

Libeskinds syn på museets syfte, framför allt i Berlin, men också säkerligen vid uppförandet av Ground Zero, är att existera för att inte minnet ska förintas med människorna som

försvann. ³⁶

Libeskind tycks finna sin inspiration i att provocera med neutrala utrymmen i kontrast till utställningarna och på så sätt skapa stämning och intryck.

33 Conway Hazel & Roenisch Rowan Understanding Architecture- an introduction to architecture and architectural history. 2005 sida 59-60

34 http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:528878/FULLTEXT05.pdf

35 http://libeskind.com/work/ground-zero-master-plan/

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:528878/FULLTEXT05.pdf

36 http://www.dn.se/arkiv/kultur/den-amerikanske-arkitekten-daniel-libeskind-fick-sitt-efternamn-felstavat-i

15

Mahlamäki i sin tur verkar vilja använda materialen, färgen och formerna i arkitekturen för att skapa känslor hos betraktaren.

Gemensamma drag i arkitekturens koncept är utöver innehållets tema – judarnas historia i respektive land, vissa likheter i hur arkitekterna har valt att ta in miljön utanför som en del av sina byggnadsverk. I Libeskinds trädgårdsdel, Garden of Exile som är uppbyggd av rätblock i betong, liknande träd, med grönska på toppen som i sin kontext symboliserar hopp. Liknelsen drar Libeskind till ekar, kanske på grund av deras långa livslängd.

Mahlamäki i sin tur tar också in trädet som ett monumentalt yttre element då hans byggnad placerades i en park delvis utefter trädens placering.

Utanför byggnadens bakre fasad står ett träd centralt i utsiktsperspektivet, det hindrar även insikten in i byggnaden.

Oavsett vilken inspirationskälla eller metod arkitekterna har för att ge intryck och påverka besökarna har de olika fördelar och ingen metod är bättre eller sämre än den andre.

Tankesättet hos Mahlamäki och Libeskind har efter noggrann analys och jämförelse visat sig ha många olika men också gemensamma drag.

Bland annat har båda arkitekterna uttalat sig om vikten av symbolik i arkitekturen och hur arkitekturen som verktyg ska spegla teknikens möjlighet och utveckling och stå kvar lång tid framöver som ett spår och ett bevis på nutidens bebyggelse.

3. Slutdiskussion

De gemensamma syftet för de båda museerna är att skapa en plats för att visa upp den judiska historien i respektive land. Hur arkitekterna har valt att tolka detta skiljer sig åt men båda har valt sitt sätt att påvisa syftet i sin arkitektur.

Mahlamäkis utgångspunkt har varit att göra POLINmuseet som en naturlig del av Warszawa på en plats som har stor betydelse för de polska judarna, området där Warszawaghettot låg.

Redan vid valet av plats för museibyggnaden har det tagits hänsyn till det specifika syftet med museet. Mahlamäki har utnyttjat förutsättningarna och vävt in den omliggande naturen och monumentet som står i parken för att göra museet till ett eget, nytt monument i samspel med det som står på platsen sedan tidigare.

Den judiska historien kommer till uttryck både exteriört och interiört. Exteriört är

museibyggnaden precis som Mahlamäki sagt, enkel på utsidan men vid närmare inblick är det

16

fullt av personlighet och liv, precis som den judiska kulturen.

Större delar av glasfasaden är täckta med ord på hebreiska och latin som härrör till den hebreiska benämningen på Polen, ”Polin”. Museets entré, är utformad i något som kan liknas vid en spricka, som leder in i lobbyn och den utdragna vestibulen. Lobbyn och vestibulen liknar en uttorkad flodfåra och refererar till judarnas uttåg ur Egypten genom röda havet.

Härmed påvisas arkitektens insikt i den judiska historien och planeringen av byggnaden därefter. Mahlamäki använder sig av mjuka former som finns att hitta i naturen och är en tydlig kontrast till Libeskinds formspråk.

Libeskinds tillbyggnad är snarare en markör i sin stadsdel än ett naturligt inslag i Berlins omgivande stadsarkitektur. Libeskinds Judiska Museum ska med sin närvaro lysa med en monumental funktion och förstärka det kollektiva minnet av judarnas historia i Berlin.

Byggnaden har på sätt och vis fått två syften, dels att verka som en egen artefakt utöver utställningsverksamheten men också att samspela med det som visas.

Exteriört sett är den judiska historien direkt drabbande i och med byggnadens utformning av ett sicksackmönster som kan refereras till en bruten Davidsstjärna samt de symboler som kan liknas vid ärr och sår i byggnaden, detta härrör till judarnas historia.

I kontrast till Mahlamäkis ljusa glasbyggnad, skiftande i blågröna kulörer, är Libeskinds byggnad klädd i mörkgrå zink.

Zinket är ett populärt material sedan tidigare i den tyska arkitekturhistorien. Dess karaktär är att det är föränderligt, ett material som kan komma att åldras och ändra färg och karaktär.

Delar av exteriören och fasaden ingår i interiörens funktion.

Från insidan kan man uppfatta tomma utrymmen som är invävda i byggnadens utformning, dessa voids är utomhus men uppfattas som en del av interiören genom ljusinsläpp.

Dessa voids funktion är att symbolisera tomheten av judarnas frånvaro.

I likhet med dessa voids har Mahlamäki sin sandstensfärgade flodfåra bestående av lobbyn och vestibulen som också består i större tomrum. Lobbyns takhöjd sträcker sig lika högt som byggnadens tak och bara botten av den används för museets aktiviteter.

Funktionen skiljer sig åt då Libeskind fokuserar på en begränsad del av judarnas historia, förintelsen och tomheten efter den, medan Mahlamäki fokuserar på naturen som en stilla plats att vila på och använder flodfåran som en liknelse till frihet i och med judarnas uttåg från Egypten genom Röda Havet.

17

Färgerna och ljuset skapar intryck efter de förutsättningar som finns och bidrar till att upplevelserna i museerna blir olika. Mahlamäkis varma jordfärger och mjuka former med mycket naturliga ljusinsläpp ger en välkomnande och inbjudande känsla av välbehag till besökaren.

Just denna effekt vill Mahlamäki uppnå med sina naturinslag i arkitekturen, därav namnet Polin, hebreiska för Polen – en plats att vila på.

Libeskinds byggnad bidrar istället till viss del med en obehagskänsla.

Detta fenomen uppdagas främst i förintelsedelen då det saknas naturliga ljuskällor och materialet som är kall och hård betong i skarpa former med lutande golv, bidrar till ett förvirrat intryck.

Voids eller tomrummen som upprepande delar av museet bidrar till en känsla av tomhet och att vara instängd. Här kan man referera till Libeskinds namn på sin byggnad - Between the Lines

Mahlamäki och Libeskind har ritat två museer med samma tema och liknande historia.

Material som går att sammanfatta ur recensioner och artiklar talar om skillnaderna mellan museerna på så vis att judiska museet i Berlin uppmärksammats för sin unika yttre design, symbolik och utformning. POLINmuseet som är betydligt yngre som museum har

uppmärksammats i högre utsträckning för sin inre design, sitt tema kring judiskt liv.

Museet ses vara ett sätt för Warszawa att göra upp med sin historia, ta fokus bort från förintelsen och istället belysa judarnas rika tradition och kultur som inte går att frånta dem.

Mahlamäki ställdes inför en stor utmaning när han fick uppdraget att rita museet då platsen som byggnaden skulle stå på är mycket central i Warszawas och judarnas historia.

För att citera Joanna Persman:

”Uppgiften påminde snarare om att skapa en kropp kring ett bultande hjärta.”³⁷

I två städer, Warszawa och Berlin har liknande arkitekttävlingar utlysts inför uppförandet av två judiska museer.

Tematiken har de gemensamt men resultatet har blivit två helt olika arkitektoniska verk med egen prägel och betydelse för sina stadsdelar som med sina skillnader har bidragit till två unika sätt att bevara minnet av judarnas historia.

37 http://www.svd.se/vardagsliv-med-exilens-vemod-i-nyoppnat-judiskt-museum_4270873

18

4. Källförteckning

Tryckt

(Elektroniskt) http://www.svd.se/vardagsliv-med-exilens-vemod-i-nyoppnat-judiskt- museum_4270873

(Elektroniskt) http://global.britannica.com/EBchecked/topic/603661/travertine

(Elektroniskt) http://www.dn.se/arkiv/kultur/den-amerikanske-arkitekten-daniel-libeskind-fick-sitt- efternamn-felstavat-i

(Elektroniskt) http://libeskind.com/work/jewish-museum-berlin/

(Elektroniskt) http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:528878/FULLTEXT05.pdf (Elektroniskt) http://www.jmberlin.de/main/EN/04-About-The-Museum/00-about-the- museum.php

(Elektroniskt) http://www.jmberlin.de/main/EN/04-About-The-Museum/01-Architecture/01- libeskind-Building.php

(Elektroniskt) http://www.jmberlin.de/main/EN/04-About-The-Museum/02-History-Museum/01- background.php

(Elektroniskt) http://www.polin.pl/en/about-museum (Elektroniskt) http://www.polin.pl/en/about-museum/building

(Elektroniskt) http://www.polin.pl/en/exhibitions/core-exhibition-grand-opening-october-28-2014 Ahlstrand Torsten Jan, Arkitekturtermer2010, Holmbergs Malmö, sida 191.

André Kullmar Arkitekturens teori & historia kullmar@kth.se Ashleigh David, Oktober 2013

(Elektroniskt) http://www.dezeen.com/2013/10/03/museum-of-the-history-of-polish-jews-by- lahdelma-mahlamaki-architects/

Bitter Jan, Daniel Libeskind Jewish Museum Berlin Berlin Photographic Essay by Jan Bitter, Ediciones Poligrafa Barcelona, 2011

Form Funktion Finland 1995, volym 4, Man is an Eternal Wanderer

Macleod Suzanne, Reshaping Museum Space - architecture, design, exhibitions, Routledge 2005

Gliński Mikołaj, April 2013, uppdaterad: Oktober 2014

(Elektroniskt) http://culture.pl/en/article/polin-museum-idea-architecture-and-activities

19

Stead Naomi, University of Queensland

http://naomistead.com/wp-content/uploads/2008/09/stead_ruins_of_history_2000.pdf Simonsson Märit, Displaying Spaces - Spatial Design, Experience, and Authenticity in Museums, Print & Media Umeå University, 2014

Schlyter Tora 2012 Lunds Universitet (Elektroniskt)

http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=2621096&fileOId=2621117 van Uffelen Chris, Musei Arkitektur, Braun Publishing AB 2010

Otryckt

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/463151?programid=4648 https://www.youtube.com/watch?v=SUTkt0z_NTU

https://www.youtube.com/watch?v=Win5y3DWBi4

Mailkorrespondens och skriftlig intervju med Rainer Mahlamäki