This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit
creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.5/se/
”Nyheter från Nicaragua” nr 4 - 2006 Vänskapsförbundet Sverige – Nicaragua
Antonia Chavarría – en röst som når bortom byn
De sista veckorna i september hade VFSN besök av Antonia Chavarría. Främsta anledningen var att vi hade försökt hitta en journalist som kunde komma och prata om yttrandefrihet på bokmässan i Göteborg och Berit Svensson H, vår koordinatör i
Nicaragua, tipsade oss om en organisation som verkade i hjärtat av Nicaragua, där en idé av några kvinnor lett till förändring i ett helt samhälle.
För drygt 14 år sedan, i den lilla byn Bocana de Paiwas, grundades en kvinnoorganisation kallad Casa de Mujer (Kvinnohuset).
Byn är belägen fem timmars bussresa inåt landet från Matagalpa, i
Nicaraguas mittpunkt. Liksom på så många andra platser i världen levde kvinnor under oacceptabla levnadsförhållanden.
Många kvinnor på landsbygden levde i starkt traditionella äktenskap, där det inte fanns mycket de fick göra utan tillåtelse av sina män. Byn hade också stora problem med unga flickor som blev gravida alldeles för tidigt.
Synen på manlig och kvinnlig sexualitet hade lett till en situation där åsikten om att flickan lockat och provocerat fram mannens beteende gav en väldigt skev bild av frivilligt sexuellt umgänge respektive våldtäkt.
Casa de Mujer har sedan starten organiserat föreläsningar, workshops och olika aktiviteter. En annan viktig del av verksamheten har varit att ge stöd åt kvinnor och unga flickor i processen från att medvetandegöra en våldtäkt eller misshandel, till den juridiska anmälan, polisförhör och
människors misstro. De ordnar inte bara aktiviteter för att utbilda och stödja utan också för att underhålla. Organisationen har en väl utvecklad kulturdel som håller dansklasser, teater och andra aktiviteter.
Det var ur kulturarbetet som organisationens mest kända karaktär utvecklades, la bruja mensajera (häxan med ett budskap). Idén om häxan improviserades fram till en gatuteater. Tre av kvinnorna klädde ut sig till häxor och agerade på byns gator. Rollen som häxa kom naturligt, eftersom
”häxa” alltid varit ett annat ord för kloka kvinnor som brännmärkts genom
historien. De ville helt enkelt återerövra begreppet och göra det till något positivt.
– Eftersom livet alltid har samma rutiner i byn så älskade folk
gatuteatern, berättar Yamileth Chavarría, som var en av de kvinnor som kom upp med idén.
Tolv plastpåsar i entréavgift
Teaterverksamheten växte. Kvinnorna vävde ihop historien med nyheter, saker som hänt i byn, på ett skämtsamt sätt. Det brukade komma uppåt hundra personer och entréavgiften var tolv plastpåsar som plockats på gatan.
– På så sätt blev byn städad på samma gång, ler Yamileth Chavarría.
När Casa de Mujer startades var Antonia Chavarría bara en liten flicka. I dag är hon en ung tjej som ägnar en stor del av sin tid till att arrangera olika aktiviteter, bland annat håller hon i danskurser för barn. Men det största arbetet hon gör, görs inom organisationens radiostation.
Palabra de Mujer – kvinnans röst
I dag har häxorna förflyttat sin verksamhet från gatan in till radiostudion.
Kvinnoorganisationen har nämligen utökat sin verksamhet till att även driva traktens enda lokalradiostation, som även är Nicaraguas enda feministiska radiostation. Genom radion har byn fått en röst, kvinnans röst.
Idén till att starta radion föddes dock ur en tragedi. Byn isolerades totalt under orkanen Mitch. Den enda telefon som fanns var en telefonkiosk som var ur funktion, vägarna var oframkomliga och det fanns ingen möjlighet att få in några nationella radiostationer. Under dessa omständigheter
bestämde sig kvinnorna för att Bocana de Paiwas behövde en egen radio och det var Casa de Mujers uppgift att driva den. Namnet blev Palabra de Mujer, kvinnans röst.
Sedan dess har trakten utfört sina morgonsysslor till ljudet av La bruja mensajeras röst. Precis som i gatuteatern berättar häxan om det som händer i byn. Genom att titta i sin kristallkula ser hon vad invånarna har för sig, hon ser alla orättvisor och hon delar gärna med sig. Varje morgon anger hon någon man som behandlat sin fru eller någon annan kvinna illa. Hon berättar vad som skett och vilken ynkrygg till karl han är. Hon berättar också om flickor som inte tillåts fortsätta i skolan för att de måste arbeta.
Ibland berättar hon allmänna nyheter och allting hon förmedlar görs med en stor portion bitsk humor. Den riktiga kristallkulan är i själva verket byns invånare själva. Vem som helst kan gå och lämna ett meddelande om någon behandlats illa. Men hur fungerar det här egentligen? Det borde väl vara enkelt att lista ut vem som angivit vem?
– I början var det svårt att få in meddelanden från folk, berättar Antonia Chavarría. Kvinnorna var rädda för att det skulle få konsekvenser, att deras situation skulle förvärras genom att de angav sina män. Men efterhand
började det släppa. I själva verket blev det lättare att handskas med männen när problemen uppmärksammats. Kvinnorna fick större självkänsla och
männen tyckte dessutom att det var så genant att bli utmålade i radio att många började hålla sig i skinnet. Ju större genomslag programpunkten fick, desto ängsligare blev de.
Radion som informationskanal
I Nicaragua i allmänhet, och i synnerhet på landet, är radion det största mediet. Då alla inte har el är det svårt att ha tv. Inte heller dagstidningar är huvudkanalen vad gäller nyheter, då de inte har samma spridning som här i Sverige. En radio kräver endast ett par batterier och man har händer och ögon fria. Man kan helt enkelt fortsätta med sina dagliga sysslor medan radion står på. Bocana de Paiwas är inget undantag.
Sedan Palabra de Mujer startades har den fått ett stort genomslag och det är något som kvinnorna tar tillvara på. Förutom häxans program på morgonen har de även fört över annan verksamhet från
kvinnoorganisationen. En del av föreläsningarna sänds på radion, precis som program om sexualundervisning för ungdomar. Det gör att deras budskap även når de som inte har möjlighet att medverka vid aktiviteterna på kvinnohuset.
– Många män uppskattar inte det arbete vi utför, berättar Antonia. De tillåter inte sina fruar att besöka oss, men genom radion har vi möjlighet att nå dem med.
Radioprogrammen har en genomgående feministisk prägel, men eftersom Palabra de Mujer är den enda radiostationen som rapporterar från byn med omnejd försöker man se till att täcka upp många olika intressen. Varje dag sänds en halvtimmes nyheter. Den bygger dels på lokala nyheter, dels på vad som stått i morgontidningen. Eftersom tidningen inte distribueras i byn på morgonen får man vänta på eftermiddagsbussen som har den med sig.
Precis som i resten av Nicaragua är baseboll den stora sporten. Därför kommenterar radion även alla stora basebollmatcher, något som framför allt lockar de manliga invånarna. Därför ser man också till att lägga in
feministiska jinglar istället för reklamjinglar i pauserna för att männen inte ska undgå radions budskap.
Prisbelönt radio
Tack vare sitt kreativa arbete och dess stora spridning har den lilla radiostationen uppmärksammats internationellt. Den 10 juni 2005 fick
Yamileth Chavarría ta emot den brittiska organisationen One World’s radiopris i London. Det var ett stort erkännande både internationellt och i Nicaragua.
För kvinnorna var det ett bevis på att deras engagemang lönat sig.
– Fast det största beviset är den förändring som skett i vår by, säger Antonia. Jag kan inte tänka mig att inte arbeta med radion och
organisationen. Arbetet är tätt integrerat, vi har fått ett stort inflytande i byn och vi gör en skillnad.
Även fast organisationen vilar på en feministisk grund är många män engagerade i olika aktiviteter. Eftersom byn inte är stor och Casa de Mujer
har så många aktiviteter har organisationen fått en stor betydelse både för kvinnor och för män. Organisationen fungerar som ett ungdomens hus eftersom alla har möjlighet att åka dit, dansa, spela teater och lyssna på musik. Det betyder inte att all verksamhet accepteras.
När allting började, för 14 år sedan, var stora delar av befolkningen fientligt inställda eller misstänksamma. Även fast Casa de Mujer inte fått någon information om ökat våld mot de kvinnor som angett sina män, betydde inte det att folk inte blev arga. Aggressionen riktades istället mot kvinnorna på radion. Männen ansåg att det var de som förstört deras fruar.
Fortfarande sker det överfall och skadegörels emot organisationen och dess aktiva. Detta har inte modfällt dem, men det kräver ändå en viss vaksamhet.
Samma problem i Sverige
När Antonia besökte Sverige informerade hon VFSN:s lokalgrupper, på skolor och andra organisationer. Hon hade också möjlighet att göra olika
studiebesök, såsom på lokalradiostationer, museer med mera. Efter besöket på en av Göteborgs kvinnojourer konstaterade hon att vi i Sverige verkar ha samma problem som de nicaraguanska kvinnorna, bara att det såg lite annorlunda ut. Ett konstaterade som tyvärr är alltför sant.
Därför värmer det troligtvis många hjärtan att veta att engagemanget för att förändra världen pågår överallt. I Bocana de Paiwas har Casa de Mujer bevisat att med mycket tro på sig själva och bra idéer kommer man långt.
Caroline Johansson
Intervjucitat tagna från Envio
När Casa de Mujer startades var Antonia Chavarría bara en liten flicka. I dag är hon en
ung tjej som ägnar sin tid till olika aktiviteter, främst inom organisationens radiostation.
FOTO: CASA DE MUJER
