This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Behovet fortfarande stort
Industrifacket har gått ut i en kampanj mot insamling och export av begagnade kläder från Sverige. Kritiken riktar sig mot bl.a. Myrorna och Praktisk Solidaritet/Emmaus.
Men facket hamnar fel när man i syfte att skydda textilarbetarjobb i vissa länder nu slår mot all insamling och export av begagnade kläder.
I många länder finns det en intressemotsättning mellan de som äger eller arbetar inom
textilindustrin och den fattiga befolkningens intresse av att kunna köpa kläder till överkomliga priser. En utredning från den schweiziska Akademien för Utveckling visade till exempel att 98 procent av närmare tusen tillfrågade i Ghana inte ville stoppa importen av begagnade kläder.
Betydelsen av billiga, importerade kläder för befolkningen i förhållande till vikten av en egen textilproduktion måste avgöras av varje lands regering utifrån det enskilda landets
förutsättningar och prioriteringar. En styrning kan ske genom olika tullsatser och andra importrestriktioner eller genom subventioner till den egna textilindustrin.
Textilindustrin och fackföreningsrörelsen bör därför föra fram sina krav till de nationella regeringarna i respektive land, och inte intala folk i Sverige att de gör en insats genom att kasta användbara kläder i soporna. Vi ska inte bränna kläder som endast har använts en bråkdel av sin brukbara livslängd. Om man ska lösa problemen i den afrikanska textilindustrin på det sättet får man lov att bränna de lågpriskläder som importeras från Asien också.
En stor del av den klädvolym som tidigare producerades i Afrika tillverkas nu av
textilarbetare i Asien. Därifrån exporteras i dag mycket kläder direkt till Afrika. En del går till Europa och Nordamerika där kläder efter en tids användning samlas in och skickas som bistånd eller säljs i second hand-butiker. En del går på export av insamlingsorganisationer, vanligtvis för att finansiera en ideell verksamhet.
Det är givetvis ingen tillfredsställande världsordning när stora grupper av människor har så låga inkomster att de endast har råd att klä sig i begagnade kläder. Men än värre vore det om också den möjlighet nu togs ifrån dem.
Slavlöner ger låga priser
En än större orättvisa i sammanhanget är att vi i västvärlden till underpris köper kläder som har tillverkats av arbetare med svältlöner, vilket innebär ett ojämnt utbyte och en ren utsugning av dessa arbetare.
Om vi i västvärlden ska uppföra oss anständigt gentemot andra folk är det alltså mer angeläget att vi betalar för oss när vi handlar deras produkter än att vi upphör att exportera begagnade varor som dessa länder efterfrågar.
Störst nytta för både Asiens och Afrikas textilarbetare gör facket därför genom att stödja de asiatiska textilarbetarnas fackliga organisering, bland annat genom "Rena Kläder Kampanjen"
där Industrifacket är aktivt. När väl textilarbetarna i Asien får upp sina löner kommer priset på kläder att öka och därmed kommer sannolikt också västvärldens överkonsumtion att minska.
Vi bör alltså eftersträva en utveckling mot lika lön för lika arbete i alla länder. Då kommer sannolikt produktionen av kläder att bli mer jämt fördelad över världen och konsumtionen av både nya och begagnade kläder att ske mer lokalt, med färre transporter över världshaven till följd.
Till dess ska vi på bästa sätt ta vara på de kläder som har producerats och se till att de kommer till en bra användning och återanvändning. Det är också angeläget ur resurs- och
miljösynpunkt. För de kläder som kasseras i förtid och måste ersättas med nyproduktion åtgår det, såsom odling av bomull och tillverkning nu sker, cirka ett kilo kemikalier för att
framställa ett kilo kläder.
Angola är det land som i dag mottar merparten av klädsändningarna från Praktisk Solidaritet.
De begagnade kläderna fyller där ett stort behov och kommer så att göra ytterligare en tid.
Mycket talar för att Angola, efter decennier av krig, med många angelägna behov och begränsade resurser, inte väljer att satsa på en stor utbyggnad av textilindustrin så länge tillgången på billiga begagnade kläder i världen är så god som i nuläget.
Om industrifackets kampanj nu leder till en minskad insamling och en minskning av våra klädsändningar till Angola så kommer ingen att gynnas, däremot kommer många att missgynnas. Det gäller även PS klädstöd till Polisario och flyktingarna från Västsahara.
Läs mer:
Klädinsamlingar kan hindra utveckling Arbetaren
Emmaus ratar Industrifackets rapport om handel med begagnade kläder Stockholms Fria Tidning
Göran Larsson
