Förlossningsrädsla-litteraturstudie

(1)

Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap

Förlossningsrädsla - en litteraturstudie

Författare Handledare Pernilla Björnstolpe Gunilla Aneblom

Karin Engblom Examinator Christine Rubertsson

Uppsats i Vårdvetenskap 15 hp Grundläggande nivå

Ht 2010

(2)

SAMMANFATTNING

Upplevelsen av att vara gravid och föda barn är en central händelse i kvinnors liv. I Sverige är förlossningsvården högteknologiskt inriktad och medicinskt säker och har lägst mödra- och barnadödlighet i världen. Trots detta visar en del kvinnor rädsla för att föda barn.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka och beskriva vilka faktorer som har

betydelse för förlossningsrädsla samt vilket stöd och behandling som finns att tillgå.

Metoden var en beskrivande litteraturstudie baserad på 19 stycken vetenskapliga artiklar publicerade under åren 2000-2010. De utvalda artiklarna har analyserats för att se likheter och skillnader i resultaten.

Resultatet visade att vanliga bakomliggande faktorer för förlossningsrädsla var rädsla för barnets hälsa, rädsla för smärta, tidigare traumatiska förlossningserfarenheter och brist på socialt nätverk. Kvinnor med förlossningsrädsla hade oftare dåligt självförtroende och brist på tilltro till den egna kroppen. De med starkast förlossningsrädsla visade också oftare

depression och ångest symtom. För att behandla förlossningsrädsla har beteendeterapi visat goda resultat. Gruppterapi har också använts för att lindra förlossningsrädsla och ger

möjlighet att prata med andra kvinnor i samma situation. Stödrådgivning med barnmorska var också effektivt att få prata om sina farhågor.

Slutsatsen blir att för kvinnor med förlossningsrädsla, som identifieras i ett tidigt skede av

graviditeten, finns stöd och behandling att tillgå.

Nyckelord

Förlossningsrädsla, peronlighet, oro, ångest och stöd.

(3)

SUMMARY

The experience of being pregnant and giving birth is a central event in women's lives. In Sweden maternity care has a highly technological orientation, is medically safe and has the lowest maternal and child mortality rate in the world. Despite this a number of women express fear of childbirth.

The aim of the study was to examine and describe which factors are involved in fear of

childbirth, and what support and treatment are available.

The Method was a descriptive literary study based on 19 scientific articles published during the period 2000-2010. The selected articles have been analysed to discover the differences and similarities in the results.

The Results showed that common underlying factors for fear of childbirth were concern for the child's health, fear of pain, a past traumatic birth experience and lack of social networks.

Women with fear of childbirth were associcated with low self-confidence and a lack of confidence in their own body. The women with highest levels of fear more frequently showed symptoms of depression and anxiety. The support and treatment for women with a fear of childbirth was behavioral therapy. Group therapy was also considered to be very useful to relieve the fear of childbirth and offer a possibility to talk to other women in the same situation. Crisis counseling with a midwife was also effective - being able to talk through their apprehensions.

Conclusion: For women with a fear of childbirth, who are identified in the early stages of pregnancy, there is effective support and treatment available.

Key word

Fear of childbirth, personality, anxiety, and psychosocial support.

(4)

INNEHÅLLSF ÖRTECKNI NG

INTRODUKTION ... 1

Definitioner och begrepp ... 1

Primär förlossningsrädsla ... 2

Sekundär förlossningsrädsla ... 3

Stöd och behandling ... 3

Syfte ... 4

Frågeställning ... 4

METOD ... 4

Design ... 4

Urval ... 4

Datainsamlingsmetod ... 4

Genomförande av datainsamling ... 5

Dataanalys ... 6

Etiska överväganden ... 6

RESULTAT ... 6

Bakomliggande faktorer till förlossningsrädsla ... 6

Tidigare trauma ... 7

Psykosociala och psykiska faktorer ... 7

Stöd och behandling vid förlossningsrädsla ... 9

DISKUSSION ... 10

Resultatdiskussion ... 10

Metoddiskussion ... 12

Slutsats ... 13

REFERENSER ... 13

BILAGOR ... 17

Bilaga 1 Kvalitetsbedömningsmall för kvalitativa artiklar ... 18

Bilaga 2 Kvalitetsbedömningsmall för kvantitativa artiklar ... 19

Bilaga 3 Översikt av vetenskapliga artiklar ... 20

(5)

1

INTRODUKTI ON

Upplevelsen av att vara gravid och föda barn är en central händelse i kvinnors liv. I Sverige är förlossningsvården högteknologiskt inriktad och medicinskt säker och har lägst mödra- och barndödlighet i världen. Trots detta visar en del kvinnor rädsla för att föda barn. Graviditeten är oftast fylld av glädje och förväntan men även av oro och ängslan. För en del kvinnor tar oron över och uttrycks som förlossningsrädsla. I Sverige lider ca 17 %, av måttlig

förlossningsrädsla och ca 6-8 % lider av svår förlossningsrädsla. De senaste åren har kejsarsnitt utan medicinsk indikation ökat i Sverige (Berg & Lundgren, 2004). Enligt Socialstyrelsen är den rapporterade kejsarsnittsfrekvensen i Sverige år 2008 17,2 % (www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas). Enligt Sjögren (2003) kan ökningen av förlossningsrädsla bero på att kvinnor numera är mer benägna att erkänna sin oro och söka hjälp. Det kan även vara så att människor i dag i större utsträckning än förr förväntar sig att medicin och teknik ska lösa deras livsproblem. Mödradödligheten i samband med kejsarsnitt har minskat sedan 1970-talet, men är fortfarande trefaldigt förhöjd vid planerat kejsarsnitt jämfört med vaginal förlossning, även barnadödligheten vid kejsarsnitt är tre gånger högre för barn som förlösts med kejsarsnitt (Stjernholm, 2006). Vid ett planerat kejsarsnitt ökar risken för sårinfektion och infektion i livmodern, blodpropp och hjärtlungkomplikationer hos kvinnan. Det kan även innebära en fördröjd amningsstart, kortare amningsperiod och svårigheter att knyta an och ta hand om det nyfödda barnet ( Lobel & DeLuca, 2007). Hos barnet är risken för andningsstörning och respiratorisk sjuklighet två till tre gånger högre efter planerat kejsarsnitt jämfört med vaginal förlossning (Hansson et al. 2007).

Under flera århundraden har ansträngningar gjorts för att lindra förlossningssmärta. Redan på 1920-talet gjordes studier kring förlossningsrädsla (Hofberg & Ward, 2003). En

förlossningsläkare på 40-talet, Grantly Dick Read, påstod att förlossningsrädsla kunde bero på otillräckliga kunskaper, missuppfattningar eller ren vidskepelse. För att minska rädsla

föreslogs att förbereda kvinnorna genom upplysning, fysisk träning och psykologiskt stöd. Så sent som 1971 fastslogs det i Sveriges riksdag att kvinnor hade rätt till smärtlindring under förlossning (Sjögren, 1998).

Definitioner och begrepp

I en sammanställning av Saisto & Halmesmäki (2003) beskrivs förlossningsrädsla som kan innebära fruktan, ångest eller skräck för att föda fram sitt barn. Vid svår förlossningsrädsla

(6)

2 har kvinnan ofta svårt att klara av sitt dagliga liv, har mardrömmar, fysiska besvär och

koncentrationssvårigheter på arbetet samt vid aktiviteter med familjen. De menar också att detta ofta leder till en önskan att föda med kejsarsnitt (7-22 %). Rädsla kan också ta sig uttryck i bristande förtroende och tillit för sjukvården, att vara rädd för att inte få adekvat hjälp vid förlossningen och skräck för att förlora kontrollen, eller oro över att personalen ska tappa greppet över situationen. Kvinnan kan också tvivla på sin förmåga att kunna föda och därmed känna sig otillräcklig.

Sjögren (1997) har i en intervjustudie med förlossningsrädda kvinnor visat att många av kvinnorna hade en uttalad dödsskräck, både för sig själva och för barnet samt dessutom en rädsla för att dö under förlossningen. Ibland hade även partnern förlossningsrädsla och tilltrodde inte alltid kvinnan om att klara en vanlig förlossning eller att han själv kunde vara ett adekvat stöd. Trettiosju procent av de förlossningsrädda kvinnorna hade en man som var påtagligt orolig och 22 procent av kvinnorna hade en man som önskade kejsarsnitt. Sjögren (1997).

Åmark & Ryding (2006) har i sin intervjuundersökning med kvinnor som fått kejsarsnitt utan medicinsk indikation på grund av förlossningsrädsla visat att flera av kvinnorna inte velat skaffa barn på många år på grund av förlossningsrädsla eller att de hade velat göra abort om de inte fått möjlighet till kejsarsnitt.

Hildingsson et al. (2002) visade i sin nationella kohortstudie med 3061 kvinnor att 8,2 % föredrog ett planerat kejsarsnitt när det fick frågan i tidig graviditet. De som önskade

kejsarsnitt var mer deprimerade och oroliga, inte bara för förlossningen utan för andra saker i livet. En önskan om kejsarsnitt var associerat till förlossningsrädsla, tidigare kejsarsnitt eller en tidigare negativ förlossningsupplevelse.

Primär förlossningsrädsla

Rädsla kan klassificeras utifrån primär förlossningsrädsla som innebär att kvinnan känner rädsla inför förlossningen före sitt första barn och att den kan uppkomma redan i tonåren eller tidig vuxen ålder (Holberg & Ward, 2003). Enligt Hofberg & Brockington, (2000) kan det bero på att kvinnan är deprimerad eller hört skrämmande berättelser om förlossningar. Det kan även bero på att man tidigare varit sexuellt utnyttjad eller tidigare har haft traumatiska sjukdomsupplevelser.

(7)

3 Sekundär förlossningsrädsla

Sekundär förlossningsrädsla kan uppstå efter en traumatisk förlossningsupplevelse och enligt Saisto, Ylikorkala, Halmesmäki, (1999) är det den främsta anledningen till en ökad rädsla för förlossning hos omföderskor. Sex månader efter förlossningen förekom posttraumatiskt stressyndrom hos mellan 2,8 till 5,6 % (Olde, van der Hart, Kleber, van Son, 2006). Tschudin et al. (2009) anser också att tidigare dåliga erfarenheter eller tidigare kejsarsnitt ökar en önskan om ett planerat kejsarsnitt.

Stöd och behandling

Förlossningsrädda kvinnor behöver identifieras och behandlas tidigt under graviditeten eftersom det orsakar ett stort lidande för kvinnan och konsekvenserna kan bli allvarliga.

Behandlingen omfattar dels psykologisk behandling dels av obstetriska och andra medicinska åtgärder som t.ex. planerad igångsättning av förlossningen eller speciellt anpassad

smärtlindring (Berg & Lundgren, 2004). Barnmorskan på mödravårdscentralen har en central roll i den första kontakten med kvinnan. Barnmorskan gör då en bedömning om en eventuell remiss behöver skrivas till särskild mottagning för förlossningsrädsla, så kallad

Auroramottagning (Olofsson, 2003). Aurorasamtalet bör vara genuint, att bemöta kvinnan med respekt och öppenhet och lyssna på vad kvinnan har att berätta. Viktigt är att inte försöka tillrättalägga eller gå i försvar för de negativa upplevelserna som kvinnan har av vården, utan i stället försöka klara ut eventuella missförstånd. Ett besök på förlossningsavdelning kan ingå som en del i behandlingen. En förlossningsplan inför den kommande förlossningen är mycket viktig där bakgrunden till rädslan beskrivs och hur kvinnan känner för de olika momenten under förlossningen (Berg & Lundgren, 2004).

Stjernholm (2006) beskriver i sin artikel att minskade resurser till de blivande föräldrarna, som möjlighet till samtal, information och stöd angående graviditetens fysiologi och

psykologi, kan medföra ökade krav på kejsarsnittsförlossning. Stjernholm nämner också att kvinnor som har bra stöd i omgivningen har bättre självbild, starkare tilltro till sig själva som mödrar och mindre tendens till nedstämdhet efter förlossningen.

Kejsarsnittsönskan har ökat under de senaste åren och det är därför viktigt med ett fungerande omhändertagande av dessa kvinnor. Denna litteraturstudie kommer att belysa olika faktorer som kan påverka förlossningsrädsla och vilket stöd som kvinnorna kan erbjudas.

(8)

4 Syfte

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka och beskriva vilka faktorer som leder till kvinnors förlossningsrädsla samt att undersöka vilket stöd och vilken behandling som kvinnorna kan erbjudas.

Frågeställning

Vilka bakomliggande faktorer finns beskrivna för förlossningsrädsla?

Vilket stöd och vilken behandling erbjuds förlossningsrädda kvinnor?

METOD Design

Deskriptiv litteraturstudie.

Urval

Urval av artiklarna har begränsats på följande sätt:

Vetenskapliga artiklar skrivna på engelska och svenska och som bedöms som relevanta för studiens syfte. Vetenskapliga artiklar som går att läsa i fulltext och som är publicerade mellan 2000 och 2010.

Utifrån genomläsning av titel och sammanfattning av sökta artiklar bedömdes vilka som motsvarade studiens syfte och kunde ingå i en vidare granskning. Både kvantitativa och kvalitativa studier inkluderades.

Datainsamlingsmetod

Databassökning efter vetenskapliga artiklar har gjorts i PubMed och CINAHL med sökorden fear, anxiety, childbirth, support, psychosocial support, fear of childbirth. I PubMed användes MesH-termerna personality, fear, anxiety and delivery obstetric samt fritextordet fear of childbirth. I Cinahl har sökts med fritexten fear of childbirth. Se tabell 1.

(9)

5 Genomförande av datainsamling

Databassökning utförd 100422. Databaser, sökord, sökordskombinationer, antal träffar och antal utvalda artiklar.

Tabell 1 Databas PubMed

Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2

#15 Personality

[MESH]

70768

#13 ”Fear”

[MESH]

6170

#11 ”Anxiety”

[MESH]

13009

#9 ”Delivery obstetric”

[MESH]

13015

#9 AND # 11 58 7 4

#9 AND # 11 AND #13 AND # 15

2

”fear of childbirth” AND anxiety AND pregnancy AND support

15 2 1

“fear of childbirth” AND

“support”

26 8 5

“fear of childbirth” 51 5 5

Childbirth AND anxiety AND fear

45 2 2

Databas Cinahl

Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2

“psychosocial support”

1 1 1

“support”

7 1 1

(10)

6 Dataanalys

De valda vetenskapliga artiklarna har granskats enligt granskningsmallar (Willman & Stoltz, 2006). Se bilaga 1 och 2. Mallarna innehåller 10 stycken frågor för kvantitativa respektive 14 för kvalitativa studier. Varje fråga poängsätts i syfte att kvalitetsbestämma varje artikel, så att varje frågeställning ger en poäng för ett positivt svar. Den totala poängsumman räknas

därefter om till procent av den totala, möjliga poängsumman. Resultaten har delats in i grad I, 80-90 % när artiklarna är av (hög kvalitet), grad II, 70-79 % (medelkvalitet), Grad III, 60-69 % (låg kvalitet). Artiklar som fick lägre än 60 % exkluderades. Resultatet presenteras i tabell samt i löpande text med underrubriker. Se bilaga 3.

Etiska överväganden

Då detta är en litteraturstudie av tidigare godkända vetenskapliga artiklar är inga ytterligare etiska överväganden aktuella.

RESULTAT

Bakomliggande faktorer till förlossningsrädsla

Flera studier har använts sig av mätinstrumentet W-DEQ (förväntningar på förlossningen och erfarenheter) och har då kommit fram till att förstföderskor har en mer intensiv rädsla för förlossningen än omföderskor (Nieminen et al., 2009; Spice et al., 2009; Roche et al., 2009).

Nieminen et al. (2009) undersökte i sin tvärsnittsstudie kvinnors nivå av rädsla för förlossning i olika graviditetsveckor och faktorer i samband med intensiv rädsla samt förekomsten av kejsarsnitt. Resultatet visade att det fanns ett tydligt samband mellan rädsla för förlossning och de som föredrog kejsarsnitt men inget samband mellan grad av rädsla och

graviditetsveckor. I studien av Spice et al. (2009) studie visades också att graden av

förlossningsrädsla inte skiljer sig i olika graviditetsveckor. I den finska studien av Roche et al.

(2009) påvisades dock att det var mer vanligt med svår förlossningsrädsla i sen graviditet och bland de kvinnor som tidigare förlösts med kejsarsnitt eller sugklocka.

I tre studier påvisades att bakomliggande orsaker till förlossningsrädsla var rädslan för smärta (Geissbuehler & Eberhard, 2002; Helk et al., 2008; Nilsson & Lundgren, 2009). I tre andra studier framkom att orsaker till förlossningsrädsla var rädsla för sin egen och barnets hälsa

(11)

7 samt rädsla för att tappa kontrollen (Geissbuehler & Eberhard, 2002; Helk et al., 2008; Nerum et al., 2006). Kvinnorna visade också rädsla för vad som kunde förväntas av dem att inte ha tillräcklig styrka, oro över att känna sig ensam och rädsla för att känna sig löjlig och dum (Geissbuehler & Eberhard, 2002).

Alehagen et al. (2006) undersökte i sin studie 47 svenska förstföderskors förlossningsrädsla under graviditeten och efter förlossningen samt smärta i tidigt stadium av förlossningen.

Resultatet visade att de som upplevt rädsla inför sin förlossning tidigt i sin graviditet även upplevde rädsla i ett tidigt stadium av förlossningen. Detta avspeglades även en tid efter förlossningen. Förlossningsrädsla i sen graviditet hade inget samband med smärta i ett tidigt skede av förlossningen.

I en svensk intervjustudie av Nilsson & Lundgren (2009) ingick åtta svensktalande kvinnor som sökt hjälp inom öppenvården för förlossningsrädsla. Resultatet visade att bakomliggande faktorer för förlossningsrädsla var tidigare dåliga förlossningserfarenheter och negativa erfarenheter av vårdpersonal.

Tidigare trauma

I en stor studie av Heimstad et al (2006) medverkade 1452 kvinnor. Resultatet visade att kvinnor som blivit fysiskt eller sexuellt utnyttjade i barndomen visade starkare

förlossningsrädsla och det påverkade förlossningssättet negativt och detta var en riskfaktor för en komplicerad förlossning. I en intervjustudie av Nerum et al. (2006) där 86 gravida kvinnor med förlossningsrädsla ingick påvisades att 63 % av kvinnorna hade utsatts för en viss typ av övergrepp och att 43 % av kvinnorna hade eller hade haft problem med ätstörningar.

Psykosociala och psykiska faktorer

I en stor dansk studie av Laursen et al. (2008) intervjuades 30480 förstföderskor vid två tillfällen. Resultaten visade att lågt självskattad hälsa var den viktigaste riskfaktorn för förlossningsrädsla följt av bristen på ett socialt nätverk, låg utbildning eller yrkesutbildning, rökare, låg ålder eller arbetslöshet. Symtom på ångest var associerat med en nästan femfaldig ökning av förlossningsrädsla och symtom på depression med mer än dubbel ökning av förlossningsrädsla. Ryding et al. (2007) bekräftade också i sin studie att ångest och dåligt socialt nätverk påverkade förlossningsrädslan negativt. Saisto et al. (2001) visade liknande resultat men också att kvinnor som var rädda för att föda vaginalt uppgav ett missnöje med sin relation.

(12)

8 Nerum et al. (2006) påvisade i en studie med 86 gravida kvinnor med förlossningsrädsla att 90 % av dessa kvinnor hade upplevt ångest eller depression. En kanadensisk undersökning av Hall et al. (2009) med 650 kvinnor visade också på att höga nivåer av ångest predicerade höga nivåer av förlossningsrädsla hos kvinnor. Kvinnor med hög förlossningsrädsla hade ofta flera dagliga stressfaktorer som mer trötthet och mindre tillgänglig hjälp. Tjugofem procent rapporterade höga nivåer av förlossningsrädsla, och 21 % rapporterade att de sov mindre än sex timmar per natt.

Nilson & Lundgren (2009) nämnde att rädsla för förlossning drabbar kvinnor på ett sådant sätt att de började tvivla på sig själva och kände sig osäkra på sin förmåga att kunna bära och föda ett barn. I deras resultat framkom också att kvinnorna kände sig utsatta av sina egna och andra människors förutfattade meningar och åsikter. Kvinnorna kände även skuld och skam, vilket ökade deras sårbarhet. I Nerums studie (2006) beskrevs också att kvinnor med

förlossningsrädsla hade dåligt självförtroende, dålig självbild och även brist på tilltro till den egna kroppen.

I en studie av Ryding et al. (2007) jämfördes 85 kvinnor med förlossningsrädsla, som sökt hjälp hos ett specialteam på ett sjukhus i Sverige, med en kontrollgrupp som gick på

rutinmässiga kontroller på MVC. Resultaten visade att kvinnorna som sökt hjälp tenderade att vara mer ångestfyllda och hade ett dåligt socialt nätverk. De rapporterade, trots rådgivning, en mer intensiv rädsla för förlossning och smärta, än för jämförelsegruppen. Det visades också att kvinnorna med intensiv förlossningsrädsla, dåligt socialt nätverk och kroniskt

trötthetssymtom hade en mer negativ upplevelse av sin förlossning.

Wiklund et al. (2006) jämförde i sin observationsstudie personlighetsdrag hos kvinnor som krävde ett planerat kejsarsnitt med de som planerade vaginal förlossning. Kvinnorna som deltog i studien var 388 stycken. Resultatet visade på att kvinnorna som begärt ett planerat kejsarsnitt hade ett sämre socialt nätverk och kände mer likgiltighet. Ett personlighetsdrag som likgiltighet skiljer sig avsevärt innan födseln mellan de kvinnor som begärt kejsarsnitt och de som valde vaginal förlossning.

I en annan studie av Andersson et al. (2003) tillfrågades 1734 kvinnor på det rutinmässiga ultraljudet om möjligheten att ingå i en studie med syfte att undersöka förekomsten av symtom på psykisk sjukdom under graviditeten. Resultaten visade att psykisk sjukdom

(13)

9 förekom hos 14 %. Sju procent led av en depression, 3,5 % hade en egentlig depression och ångest visade sig hos 7 %. Kvinnorna med psykisk sjukdom visade betydligt fler somatiska symtom och en mer uttalad förlossningsrädsla.

Stöd och behandling vid förlossningsrädsla

Gruppterapi studerades i en studie i Finland av Saisto et al. (2001) med 112 kvinnor som önskade ett planerat kejsarsnitt på grund av förlossningsrädsla. Kvinnorna randomiserades och delades in i två grupper, den ena gruppen fick konventionell terapi och den andra gruppen intensiv terapi. Den intensiva terapin gick ut på att ge kvinnorna information, samtala om tidigare förlossningserfarenheter, känslor och eventuella missuppfattningar. Terapin gick även ut på att kvinnorna skulle lära sig att se problemen på ett annat sätt och att ändra sina

beteenden genom kognitiva och beteendemässiga övningar. I båda grupperna minskade förekomsten av planerade kejsarsnitt med 62 %. I gruppen som fick intensiv terapi minskade förlossningsrädslan och den genomsnittliga förlossningstiden men förlossningstiden ökade för dem som fick sedvanlig konventionell terapi.

Saisto et al.(2006) gjorde också en jämförelse mellan två grupper finska kvinnor som led av förlossningsrädsla, där 102 kvinnor deltog i en gruppterapi som innebar fem möten med psykolog och ett möte med en barnmorska samt en uppföljning tre månader efter

förlossningen. Studien gick ut på att lära ut både ny kunskap och kognitiv förståelse av det som patienten just lärt sig och på så sätt hjälpa henne att förändra sitt beteende. Resultaten jämfördes med 85 kvinnor som deltog i en kontrollgrupp som fick traditionell, individuell rådgivning av en barnmorska vid två tillfällen. Resultatet visade att gruppterapi och

avslappnande övningar var effektivt. Åttiotre procent av kvinnorna i studiegruppen förlöstes vaginalt och antalet kvinnor som önskat ett planerat kejsarsnitt var lägre än hos

kontrollgruppen. Kvinnorna var mycket nöjda med gruppterapin och kände att den var

användbar. Att ha en diskussion med andra kvinnor i samma situation var det som ansågs vara det mest användbara för att lindra förlossningsrädslan. I en annan studie av Eriksson et al.

(2006) där 20 kvinnor deltog i en intervju, visade resultatet också på att kvinnorna hjälptes av att prata om sin rädsla, men det var också svårt då de upplevde att det inte var passande att känna rädsla enligt den sociala normen.

(14)

10 I Nerum et al. (2006) studie ingick 86 kvinnor som begärt planerat kejsarsnitt på grund av sin förlossningsrädsla. Kvinnorna erbjöds individuell stödrådgivning av 2 stycken erfarna

barnmorskor med utbildning i psykisk ohälsa, läkare och vid behov även kurator. Resultatet visade att 86 % ändrade sin ursprungliga begäran om ett planerat kejsarsnitt och ville föda vaginalt. Uppföljningen efter två till fyra år efter förlossningen bekräftade långsiktig tillfredsställelse med behandlingen.

I en norsk retrospektiv studie av Helk et al. (2008) var det 80 stycken förlossningsrädda kvinnor som svarade på en enkät 1 år efter att de gått i en Gaia behandling, där de fick stöd av erfarna barnmorskor vid två till tre tillfällen. Gaia-barnmorskornas uppgift är att aktivt lyssna så att kvinnorna kan berätta om sin oro och tidigare erfarenheter, att vara där som utbildad personal och delge information samt att uppmuntra kvinnorna att skriva en omvårdnadsplan inför förlossningen. Dessa möten var ofta på förlossningsrummet för att minska deras oro inför den kommande förlossningen. Sjuttio procent av kvinnorna ansåg att mötena bidragit till att göra resten av graviditeten och den faktiska förlossningen mer positiv än väntat. Åttio procent ansåg att Gaia-mötena gjort dem mera säkra på att klara av förlossningen.

I Ryding et al. (2003) studie gjordes en utvärdering efter förlossningen av 106 nyblivna mödrar som träffat en specialistutbildad barnmorska för sin förlossningsrädsla. De jämfördes med en kontrollgrupp. De kvinnor som hade behandlats för förlossningsrädsla rapporterade något mer skrämmande upplevelser av förlossningen och mer symtom på posttraumatisk stress än kvinnorna i jämförelsegruppen. Trots detta var kvinnorna i båda grupperna mycket nöjda med vården.

DISKUSSION Resultatdiskussion

Resultatet visade att kvinnorna med förlossningsrädsla uppgav rädsla för barnets hälsa, rädsla för smärta, tidigare traumatiska förlossningserfarenheter samt brist på socialt nätverk.

Kvinnor med förlossningsrädsla hade oftare dåligt självförtroende och brist på tilltro till den egna kroppen. De med starkast förlossningsrädsla visade också oftare depression och ångest symtom. För att behandla förlossningsrädsla har beteendeterapi visat goda resultat.

Gruppterapi har också använts för att lindra förlossningsrädsla och ger möjlighet att få prata

(15)

11 med andra kvinnor i samma situation. Stödrådgivning med barnmorska var också en

framgångsrik behandlingsmetod, att få prata om sina farhågor.

För de flesta kvinnor var den vanligaste anledningen till förlossningsrädsla, rädsla för smärta och rädsla för sin egen och barnets hälsa samt rädsla för att tappa kontrollen. Kvinnorna kan uppleva det svårt att känna sig utlämnad, att inte själv ha kontroll över sin situation.

Flera studier har visat på att förstföderskor har en mer intensiv förlossningsrädsla än omföderskor. (Nieminen et al., 2009; Spice et al., 2009; Roche et al., 2009; Ryding et al., 2003). Detta skulle kunna bero på ovissheten inför den kommande förlossningen. I Nieminen et al. (2009) påvisades att äldre förstföderskor visade starkare förlossningsrädsla och angav att det skulle kunna bero på att dagens svenska kvinnor ofta är vana att planera och strukturera sina liv in i minsta detalj, vilket kan vara svårt att göra med en förlossning.

Enligt flera studier (Geissbuehler & Eberhard, 2002; Saisto & Halmesmäki, 2003; Nieminen et al., 2009) var förekomsten av svår förlossningsrädsla ca 6-7%. Det är också siffror som stämmer överens med övrig litteratur. I en kanadensisk studie Hall et al. (2009) rapporterade 25 % av kvinnorna höga nivåer av förlossningsrädsla, vilket skiljer sig avsevärt från de europeiska studierna. En möjlig anledning skulle kunna vara att undersökningen gjordes väldigt sent i graviditeten. Enligt Laursen el al. (2008) kan det verka som om

förlossningsrädslan ökat de senaste åren, men det kan istället bero på att kvinnor har blivit mera öppna och pratar om sina problem samt ställer större krav på sjukvården. Detta stämmer överrens med övrig litteratur.

Nilsson & Lundgren (2009) lyfte fram tidigare traumatiska förlossningserfarenheter som en bakomliggande faktor för förlossningsrädsla. Kvinnor som tidigare varit med om en

traumatisk händelse hade en stark rädsla över att behöva uppleva det igen. Kvinnor med psykisk ohälsa samt traumatiska förlossningserfarenheter hade också en ökad risk att utveckla post traumatisk stressyndrom (Söderquist et al., 2004; Nerum et al., 2006), vilket också överrensstämmer med övrig litteratur. Detta kan visa på vikten av att fånga upp dessa kvinnor redan på efterkontrollen på mödravården och då gå igenom förlossningsupplevelserna och kunna erbjuda lämpligt stöd och behandling.

I en studie påvisades att kvinnor som tidigare blivit utsatta för någon form av övergrepp hade ökad risk för komplicerad förlossning och en starkare förlossningsrädsla (Heimstad et al.

2006). I studien av Nerum et al. (2006) där 86 kvinnor med förlossningsrädsla ingick, hade så

(16)

12 många som 53 stycken av kvinnorna utsatts för någon typ av övergrepp. Författarna påpekar vikten av att upptäcka dessa kvinnor under graviditeten för att erbjuda extra stöd i samband med förlossningen.

Ångest och brist på dåligt socialt nätverk var något som återkom i flera studier som en

riskfaktor för förlossningsrädsla (Laursen et al., 2008; Ryding et al., 2007; Saisto et al., 2001).

Dåligt socialt nätverk skulle kunna bero på att vi i dagens samhälle lever allt mer ensamma och kontakten eller närheten till närstående kan vara komplicerad. Saisto et al. (2001) nämner att förlossningsrädda kvinnor har ett stort behov av socialt stöd under tidig graviditet men även en lång tid efter förlossningen.

Ångest och psykiska symtom var mer vanliga hos kvinnor med förlossningsrädsla. Många av dessa kvinnor var antagligen odiagnostiserade och obehandlade enligt Andersson et al.

(2003). Enligt Cullberg (2003) finns det ett utbrett tänkande att ett barn kan lösa psykiska problem hos kvinnan. Verkligheten är dock den att ett barn snarare kan förstärka psykiska problem hos föräldrarna, såvida de inte får hjälp att hantera situationen och ta itu med sina problem.

Flera studier visade på att samtal, gruppterapi och kognitivterapi samt beteendeterapi gav goda behandlingsresultat och minskade kvinnors förlossningsrädsla (Nerum et al., 2006;

Saisto et al., 2001; Saisto et al., 2006; Helk et al., 2008; Eriksson et al.2006). Kvinnor som begärt ett planerat kejsarsnitt på grund av sin förlossningsrädsla ändrade sin uppfattning och var beredda att föda vaginalt (Nerum et al., 2006; Saisto et al., 2001; Saisto et al., 2006). Det är viktigt att barnmorskan är lyhörd och tar kvinnan på allvar för att upptäcka

förlossningsrädda kvinnor i tidig graviditet samt att remittera vidare om så behövs. Detta stämmer överens med övrig litteratur. Det är också av stor vikt att barnmorskorna ges utbildning och träning i hur man möter kvinnor med förlossningsrädsla enligt Eriksson et al.

(2006). Omvårdnadsteoretikern Joyce Travelbee tar starkt avstånd från generaliserad omvårdnad då hon se varje individ som unik. Travelbee hävdar att det är viktigt för

sjuksköterskan att inrikta sig på individens upplevelse av sjukdom och lidande än på sin egen eller annan vårdpersonals bedömning (Kirkevold, 2000).

Metoddiskussion

Metoden som valdes var en beskrivande litteraturstudie. De valda artiklarna innehåller både kvalitativa och kvantitativa studier som stärker trovärdigheten i resultatet. Nitton artiklar

(17)

13 valdes ut för innehållsanalys och sexton av dem var från Norden och resterande från Schweiz respektive Kanada. Artiklarna som inkluderades var femton stycken kvantitativa och fyra stycken kvalitativa studier. De flesta studier genomfördes i Norden vilket troligen gör att resultatet också är tillämpbart i Sverige då praxis och rutiner har många likheter mellan länderna i Norden. Artiklarna som ingår i studien har publicerats de tio senaste åren för att få aktuella resultat.

Modifierade granskningsmallar av Willman & Stoltz (2006) har använts för att bedöma artiklarnas kvalitet.

I två av de valda studierna var bortfallet högt, 112 deltagare med ett bortfall på 64 (Saisto et.

al 2001) samt 147 deltagare och bortfall 100 (Alehagen et. al 2006). Trots högt bortfall valdes dessa studier med för att de ofta refereras i andra studier och fick god respektive hög kvalitet enligt granskningsmallarna.

Studiens kvalitet har stärkts då vi har varit två författare som kunnat diskutera de olika studiernas resultat och kvalitet. Trovärdigheten i de sammantagna studierna har ökat då

många artiklar har snarlika resultat. En svaghet i vår studie kan vara att vi endast har sökt i två databaser och att flera av studierna har samma författare.

Slutsats

Kejsarsnittsfrekvensen har ökat de senaste åren, vilket leder till problem för familjen, mor och barn samt för mödrahälsovården och sjukvården. Detta kan bero på antalet reducerade besök på mödrahälsovården och svårigheten att upptäcka dessa kvinnor under graviditeten.

Slutsatsen blir att för kvinnor med förlossningsrädsla som identifieras i ett tidigt skede av graviditeten finns stöd och behandling att tillgå.

(18)

14

REFERENSER

Alehagen, S., Wijma,B., Wijma, K. (2006). Fear of childbirth before, during and after childbirth. Acta Obstetricia et Gynecologica. 85:56-62.

Andersson, L., Sundström-Poromaa, I., Bixo, M., Wulff, M., Bondestam, K., Åström, M.

(2003). Point prevalence of psychiatric disorders during the second trimester of pregnancy: A population- based study. Am J Obstet Gynecol.189:148-154.

Berg, M., Lundgren, I. (red) (2004). Att stödja och stärka vårdande vid barnafödandet. Lund:

Studentlitteratur.

Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och Kultur.

Eriksson,C., Jansson, L., Hamberg, K. (2006). Women´s experiences of intense fear related to chilbirth investigated in a Swedish qualitative study. Midwifery. 22:240-248.

Forsberg, C., Wengström, Y. (2003). Att göra systematiska litteraturstudier. Stockholm:

Natur och kultur.

Geissbuehler,V., Eberhard, J.(2002). Fear of childbirth during pregnancy: a study of more than 8000 pregnant women. Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology. 23:229-235.

Hall, W., Hauck, Y., Carty, E., Hutton, E., Fenwick, J., Stoll, K. (2009). Childbirth Fear, Anxiety, Fatigue and Sleep Deprivation in Pregnant Women. Obstetric and Neonatal Nurses.

38:567-576.

Hansen, A., Wisborg, K., Uldbjerg, N., Henriksen, T. (2007). Elective caesarean section and respiratory morbidity in the term and near-term neonate. Acta Obstet Gynecol Scand. 86(4):

389-94.

Heimstad, R., Dahloe, R., Laache, I., Skogvoll, E., Schei, B. (2006). Fear of childbirth and history of abuse: implications for pregnancy and delivery. Acta Obstetricia et Gynecologica.

85: 435-440.

Helk, A., Spilling, H. , Smeby, N. (2008). Psychosocial Support by Midwives of Women with a Fear of Childbirth. Vård I Norden. Vol. 28 2:47-49.

(19)

15 Hildingsson, I., Rådesta, I., Rubertsson, C., Waldenström, U.( 2002). Few women wish to be delivered by caesarean section. International Journal of Obstetrics and Gynaecology. 109, pp.

618-623.

Hofberg, K., Brockington, I. (2000). Tokophobia: an unreasoning dread of childbirth. Br. J Psychiatry. 176:83-5.

Hofberg, K., Ward, MR. (2003). Fear of pregnancy and childbirth. Postgrad Med J. 79:505- 510.

Karlström, A.(2010). Kejsarsnitt utan medicinsk indikation, Attityder, förekomst och önskemål. Sundsvall: Institutionen för hälsovetenskap.

Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier-analys och utvärdering. Lund: Studentlitteratur.

Laursen, M., Hedegaard, M., Johansen, C. (2008). Fear of childbirth: predictors and temporal changes among nulliparous women in the Danish National Birth Cohort. International Journal of Obstetrics and Gynaecology. 115:354-360.

Lobel, M., DeLuca, RS. (2007). Psychsocial sequelae of cesarean delivery. Review and analysis of their causes and implications. Soc Sien Med. 64:2272-2284.

Nerum, H., Halvorsen, L., Sörlie, T., Öian, P. (2006). Maternal Request for Cesarean Section due to Fear of Birth: Can it Be Changed Through Crisis-Oriented Counseling. BIRTH. 33:3.

Nieminen, K., Stephansson, O., Ryding, E-L. (2009). Women´s fear of childbirth and preference for cesarean section- a cross- sectional study at various stages of pregnancy in Sweden. Acta Obstetricia et Gynecologica. 88:807-813.

Nilsson, C., Lundgren, I. (2009). Women´s lived experience of fear of childbirth. Midwifery.

25, e1-e9.

Olde, E., van der Hart, O. Kleber, R., van Son, M. (2006). Posttraumatic stress following childbirth. Clin. Psychol. Rev. 26:1-16.

Olofsson, N. (red.) (2003). Förlossningssmärta - och dess behandling. Lund:

Studentlitteratur.

(20)

16 Roche, H., Salmela-Aro, K., Hamesmäki, E., Saisto, T. (2009). Fear of chilbirth according to parity, gestational age and obstetric history. Journal of Obstetrics and Gynaecology. 116:67- 73.

Ryding, E. L., Persson, Å., Onell, C., Kvist, L. (2003). An evoluation of midwives´

counseling of pregnant women in fear of childbirth.Acta Obstet Gynecol Scand. 82:10-17 Ryding, E. L., Wirfelt, E.,Wängborg, I-B., Sjögren, B., Edman, G. (2007). Personality and fear of childbirth. Acta Obstetricia et Gynecologica. 86: 814-820.

Saisto, T., Ylikorkala, O., Halmesmäki, E. (1999). Factors associated with fear of delivery in second pregnancies. Obstet. Gynecol. 94:679-82.

Saisto, T., Salmela-Aro, K., Nurmi, J-E., Könönen, T., Halmesmäki, E. (2001). A

Randomized Controlled Trial of Intervention in Fear of Childbirth. Obstet. Gynecol. 98:

820-826.

Saisto, T., Salmela-Aro. K., Nurmi, J-E., Halmesmäki, E.(2001). Psychsocial characteristics of women and their partners fearing vaginal childbirth. British Journal of Obstetrics and Gynaecology. Vol. 108:492-498.

Saisto, T., & Halmesmäki,E.(2003). Fear of childbirth: a neglected dilemma. Acta Obstetrician et. Gynecologica Scandinavica, 82:201-208.

Saisto, T., Toivanen, R., Salmela-Aro, K., Halmesmäki, E. (2006). Therapeutic group psychoeducation and relaxation in treating fear of childbirth. Acta Obstetricia et Gynecologica. 85:1315-1319.

Sjögren, B. (red.) (1998). Förlossningsrädsla. Lund: Studentlitteratur.

Sjögren, B. (1997). Reasons for anxiety about childbirth in 100 pregnant women. J.

Psychosom. Obstet. Gynecol. 18:266-272.

Sjögren, B. (2003). Förlossningsrädsla utmanar vården. Läkartidningen. Nr 38.

Spice, K., Jones, S., Hadjistavropoulos, H., Kowalyk, K., Stewart, S.(2009). Journal of Psychosomatic Obstetrics & Gynecology. 30(3):168-174.

(21)

17 Stjerholm, Y. (2006). Förebyggande mödrahälsovård i stället för allt fler kejsarsnitt.

Läkartidningen. Nr 12.

Söderquist, J.,Wijma, K., Wijma, B. (2004). Traumatic stress in late pregnancy. Journal of Anxiety Disorders. 18:127-142.

Tschudin, S., Alder, J., Hendriksen,S., Bitzer, J., Aebi Popp, K., Zanetti, R., Hösli, I.,

Holzgreve, W., Geissbühler, V. (2009) Previous birth experience and birth anxiety: predictors of caesarean section on demand?. Journal of Psychosomatic Obsterics & Gynecology. 30(3):

175-180.

Wiklund, I., Edman, G., Larsson, C., Andolf, E. (2006). Personality and mode of delivery.

Acta Obstetricia et Gynecologica. 85:1225-1230.

Willman, A., Stoltz, P. (2006). Evidensbaserad omvårdnad. Lund. Studentlitteratur.

www.socialstyrelsen.se/statistik/statiskdatabas/

Åmark, H., Ryding, E-L.( 2006) Kvinnor som önskar kejsarsnitt. Läkartidningen. Nr 12.

(22)

18

BILAGOR

Bilaga 1. Kvalitetsbedömningsmall för kvalitativa artiklar

*Är syftet klart och tydligt formulerat?

*Är frågeställningarna tydligt formulerade?

* Är det lämpligt att använda kvalitativ metod för att uppnå detta syfte?

* Är urvalsmetoden lämplig till studiens syfte?

* Är urvalsmetoden tydligt beskriven?

* Är datainsamlingsmetoden lämplig i förhållande till studiens syfte?

* Är datainsamlingsmetoden tydligt beskriven?

* Är analysarbetets beskrivning tydlig och rimlig?

* Anges var och i vilken miljö studien genomfördes?

* Är bortfallet beskrivet och varför personerna avstått ifrån deltagandet?

* Finns det ett etiskt resonemang beskrivet?

* Är resultatet logiskt och trovärdigt?

* Redovisas resultatet klart och tydligt?

* Är studiens kliniska värde beskrivet?

(23)

19 Bilaga 2. Kvalitetsbedömningsmall för kvantitativa artiklar

* Är syftet klart och tydligt formulerat?

* Är frågeställningarna tydligt formulerade?

* Framgår det tydligt vilka som är deltagare i undersökningsgruppen?

* Är urvalsmetoden beskriven?

* Anges vilka mätmetoder som använts?

* Redogörs bortfallet i studien?

* Analyseras och beskrivs orsaken till bortfallet?

* Finns ett etiskt resonemang beskrivet?

* Är instrumenten i studien valida(tillförlitliga)?

* Är studiens kliniska värde beskriven?

(24)

20 Bilaga 3 Översikt av vetenskapliga artiklar

Tabell 2. Översikt av vetenskapliga artiklar Författare,

årtal, land

Titel Syfte Metod Deltagare,

(bortfall)

Reslutat Kvalitet

Alehagen et al., 2006, Sverige

Fear of childbirth before, during, and after childbirth

Syftet med denna studie var att undersöka sambandet mellan förlossningsrädsla under och efter förlossningen och rädsla för smärta.

Intervjuer av

förstagångsföderskor i vecka 37-39.

Mätinstrument W-DEQ (Förväntningar på förlossningen och erfarenheter). Delivery Fear Scale (DFS) och VAS (Visual Analog Scale).

n=47 (100)

Det fans ett positivt samband mellan

förlossningsrädsla tidigt i graviditeten samt under och efter förlossningen.

Hög

Andersson et al., 2003, Sverige

Point prevalence of psychiatric disorders during the second trimester of pregnancy: A population-based study

Syftet med denna studie var att undersöka den allmänna förekomsten av psykiska störningar under den andra trimestern av graviditeten.

Under ett år tillfrågades alla kvinnor vid det rutinmässiga ultraljudet.

Primary Care Evaluation of Mental Disorders (PRIME- MD) användes för

diagnostisering av psykisk sjukdom samt

telefonintervjuer.

n=1734 (61)

Psykiska störningar visade sig hos 14,1 procent av kvinnorna och egentlig depression hos 3,3 procent och 6,9 procent hade en mindre uttalad depression.

Ångest hade 6,6 procent av kvinnorna med psykiska störningar. Kvinnor med psykiska störningar visade betydligt mer somatiska symptom och mer uttalad rädsla för förlossning.

Hög

(25)

årtal, land

(bortfall)

Eriksson et al., 2006, Sverige

Women’s experiences of intense fear related to childbirth investigated in a Swedish

qualitative study.

Syftet med denna studie var att undersöka och beskriva vad intensiv förlossningsrädsla kan innebära för kvinnorna själva. Fokus var på hur kvinnorna upplever, hanterar och

kommunicerar om sin rädsla.

Intervjuer av

förlossningsrädda kvinnor mellan åldern 24-41 år.

n=20 (0)

Hantering av

förlossningsrädsla delades in i kategorierna att kringgå, bearbeta och söka hjälp. För vissa kvinnor hjälpte det att prata om sin rädsla samt att ha en förstående

barnmorska för att minska förlossningsrädslan.

Medel

Geissbuehler

& Eberhard, 2002, Schweiz

Fear of childbirth during pregnancy:

a study of more than 8000 pregnant women

Syftet med denna studie var att undersöka

intensiteten och vilken typ av förlossningsrädsla bland gravida kvinnor i sin andra och tredje

trimestern.

Kvinnorna fick hemskickat ett frågeformulär på 50 st.

frågor i graviditetsvecka 24-28.

n=8528 (2247)

Resultatet visade att 5,3 procent hade svår

förlossningsrädsla och 29,9 procent hade ingen rädsla och 57,5 procent kände en viss rädsla. Typ av rädsla;

var rädsla för barnets hälsa med 49,6 procent och förlossningssmärta 39,8 procent.

Låg

Hall et al., Childbirth Fear, Anxiety, Fatigue,

Syftet med denna studie var att undersöka kvinnors

Studien var en tvärsnittsstudie med

n=650 Tjugofem procent av kvinnorna rapporterade

Låg

(26)

årtal, land

(bortfall)

2009, Kanada and Sleep Deprivation in Pregnant Women

intensitet av förlossningsrädsla, sömnförlust, oro/ångest och trötthet samt deras relationer under den tredje trimestern av graviditeten.

beskrivande design.

Mätinstrument W-DEQ, Spielberger State Anxiety Inventory (STAI-S), Mindells Sleep Questionnaire och Multidimensional Assessment of Fatigue Questionnaire (MAF scale).

(222) höga nivåer av

förlossningsrädsla och 20, 6 procent rapporterade att de sov mindre än sex timmar per natt. Förlossningsrädsla, trötthet, sömnbrist och ångest var positivt korrelerade. Kvinnor med hög förlossningsrädsla har sannolikt flera dagliga stressfaktorer, ångest och trötthet, såväl som mindre hjälp. Höga nivåer av ångest förutspådde höga nivåer av förlossningsrädsla bland kvinnorna.

Heimstad et al., 2006, Norge

Fear of childbirth and history of abuse:

implications for pregnancy and delivery

Syftet med denna studie var att bedöma den allmänna förekomsten av förlossningsrädsla och att hitta möjliga samband bland utvalda

sociodemografiska

Frågeformulär skickades ut till gravida kvinnor i vecka 18. Mätinstrument W-DEQ och STAI.

n=1452 (1228)

Den allmänna förekomsten av allvarlig

förlossningsrädsla var 5,5 procent. Kvinnor som rapporterade att de blivit utsatta för någon typ av övergrepp i barndomen

Medel

(27)

årtal, land

(bortfall)

faktorer och viktiga livshändelser. Andra syftet var att undersöka

sambandet mellan dessa faktorer och leveranssätt.

hade ett högre W-DEQ poäng. Övergrepp i barndomen påverkade förlossningssättet negativt, detta var en riskfaktor för en komplicerad förlossning och en ökad

förlossningsrädsla.

Helk et al., 2008, Norge

Psychosocial Support by Midwives of Women with a Fear of Childbirth

Syftet med denna studie var att utvärdera arbetet som utfördes av en Gaiagrupp på

mödravårdscentralen samt att få mer kunskap om kvinnor med

En retrospektivstudie.

Ett frågeformulär

skickades ut till kvinnorna som var registrerade på Gaiaträffarna under föregående år.

n=80 (20)

Sjuttio procent av

kvinnorna ansåg att mötena med Gaiabarnmorskorna gjort resten av graviditeten och faktiska födseln mer positiv än väntat. Åttio procent ansåg att

Gaiamötena gjort dem mera säkra på att de faktiskt skulle klara av

förlossningen. Den största rädslan var förlusten av kontroll, följt av att barnet skulle vara skadat eller dött och rädsla för sin egen

Låg

(28)

årtal, land

(bortfall)

smärta.

Laursen et al., 2008,

Danmark

Fear of childbirth;

predictors and temporal changes among

nulliparous women in the Danish National Birth Cohort

Syftet med denna studie var att beskriva sambandet mellan rädsla för

förlossning och sociala, demografiska och

psykologiska faktorer i en kohorstudie av

förstagångsföderskor med okomplicerade

graviditeter.

Datorstödda

telefonintervjuer i vecka 16 och i vecka 32.

n=30480 (9676)

Resultaten visade att låg självuppskattad hälsa var den viktigaste riskfaktorn för förlossningsrädsla samt bristen på ett socialt nätverk, outbildad eller yrkesmässig utbildning, rökare, ung ålder eller arbetslös. Symptom på ångest var associerad med en nästan femfaldig ökning av förlossningsrädsla och symptom på depression med en ökning på mer än dubbelt.

Hög

Nerum et al., 2006, Norge

Maternal Request for Cesarean Section due to Fear of Birth: Can It Be Changed Through Crisis-

Syftet med denna studie var moderns begäran om kejsarsnitt p.g.a.

förlossningsrädsla. Kan det ändras genom

Kvinnor med

förlossningsrädsla och som begärt ett planerat

kejsarsnitt samt fått erbjudande om rådgivning av ett psykosocialt team.

n=86 (0)

Rädsla för förlossningen åtföljdes av psykosociala problem hos de flesta kvinnorna. Nittio procent hade upplevt ångest eller depression. Fyrtiotre

Medel

(29)

årtal, land

(bortfall)

Oriented Counseling?

krisrådgivning. Data samlades in från mödravårdsjournaler och en uppföljande

undersökning två och fyra år efter förlossningen.

procent ätstörningar och 63 procent utsatts för någon form av övergrepp. Efter krisrådgivning hade 86 procent ändrat sin ursprungliga begäran om kejsarsnitt och var beredda att föda vaginalt.

Uppföljning två till fyra år efter förlossningen

bekräftade långsiktig tillfredställelse med att ha förändrat deras begäran om ett planerat kejsarsnitt till att föda vaginalt

Nieminen et al., 2009, Sverige

Women’s fear of childbirth and preference for cesarean section – a cross-sectional study at various stages of pregnancy in

Syftet med denna studie att undersöka kvinnors intensitet av rädsla för förlossning i olika graviditetsveckor och faktorer i samband med intensiv rädsla och

En tvärsnittsstudie.

Kvinnorna fyllde i ett frågeformulär på

mödravårdscentralen och de rapporterade sin bedömning enligt (W- DEQ).

n=1635 (29)

Det var 15,6 procent som upplevde svår rädsla och mycket svår rädsla 5,7 procent. Man fann inget samband mellan intensiteten av förlossningsrädsla och graviditetsvecka.

Förstföderskor rapporterade

Medel

(30)

årtal, land

(bortfall)

Sweden förekomsten av kejsarsnitt. en mer intensiv rädsla för

förlossning än omföderskor.

Det fanns ett tydligt samband mellan rädsla för förlossning och de som föredrog kejsarsnitt.

Nilsson &

Lundgren, 2009, Sverige

Women’s lived experience of fear of childbirth

Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors upplevda erfarenheter av förlossningsrädsla.

Inspelade intervjuer med kvinnor i 24-37:e

graviditetsveckan som sökt hjälp för sin

n=8 (1)

Grunden till

förlossningsrädsla hos kvinnorna kan delas in i fyra teman:

1. Skrämmande och hotande

2. Känner sig som en fånge

3. Känner sig ensam och underlägsen i mödraskapet 4. Tappa sin identitet

Hög

Rouhe et al., Fear of childbirth Syftet med denna studie Ett frågeformulär delades n=1400 Svår förlossningsrädsla var Hög

(31)

årtal, land

(bortfall)

2009, Finland according to parity, gestational age, and obstetric history

var rädsla för förlossning en jämförelse mellan olika graviditetsveckor och tidigare

förlossningserfarenheter.

ut med frågor om förlossningen.

Mätinstrument W-DEQ och VAS.

(600) mer vanligt hos kvinnor i första graviditeten och i senare stadium av

graviditeten än hos kvinnor med tidigare

Ryding et al., 2003, Sverige

An evaluation of midwives’

counseling of pregnant woman in fear of childbirth

Syftet med denna studie var att studera

förlossningsupplevelser, posttraumatiska

stressymptom samt tillfredsställelse bland nyblivna mödrar som träffat specialutbildade barnmorskor för sin förlossningsrädsla

Frågeformulär delades ut 1-14 månader efter förlossning och

jämförelsegrupp tillsattes som jämfördes med den studerade gruppen.

Mätinstrument W-DEQ och IES (Impact of Event Scale).

n=106 (9)

Kvinnorna som hade behandlats för förlossningsrädsla

rapporterade en något mer skrämmande upplevelse av förlossningen och mer frekventa symptom på posttraumatisk stress än de kvinnorna i

jämförelsegruppen. De flesta av kvinnorna var mycket nöjda med vården.

Hög

Ryding et al., 2007, Sverige

Personality and fear of childbirth

sambanden mellan stabila personlighetsdrag, rädsla

Kvinnor som sökte hjälp för sin förlossningsrädsla hos ett specialteam på Karolinska sjukhuset. De

n=85 (1)

De kvinnor som sökt hjälp tenderade att vara mer ångestfyllda. Trots

rådgivning så rapporterade

Medel

(32)

årtal, land

(bortfall)

för förlossning under sen graviditet och

jämfördes med en

kontrollgrupp som gick på rutinmässiga kontroller på BVC. Frågeformulär delades ut två gånger först under graviditetsvecka 34- 37 och den andra en vecka efter förlossning.

de en mer intensiv rädsla för förlossning och smärta än för jämförelsegruppen.

Kvinnor med intensiv förlossningsrädsla hade dåligt socialt nätverk och kronsikt trötthetssymptom och hade en mer negativ upplevelse av sin nuvarande förlossning.

Saisto et al., 2001, Finland

A Randomize Controlled Trial of Intervention in Fear of Childbirth

Syftet med denna studie var att jämföra intensiv och konventionell behandling mot svår förlossningsrädsla.

Kvinnor i 26:e

graviditetsveckan med förlossningsrädsla delades in i två grupper. Den ena gruppen fick intensiv- och den andra konventionell behandling och med uppföljning tre månader efter förlossning.

n=112 (64)

I båda grupperna minskade förekomsten av planerat kejsarsnitt med 62 procent.

I gruppen som fick intensiv behandling minskade förlossningsrädslan och den genomsnittliga

förlossningstiden men ökade för de med

konventionell behandling.

Låg

Saisto et al., Psychosocial characteristics of

En enkätundersökning under graviditetsvecka 30.

n=278 Resultatet visade att både graviditetsrelaterad ångest

Hög