SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

/an

B. n<lolander

Friesendahas timmerflottare

idé, finansiering

sch markliga

handelser

Torsdagen den 30 september 1937 höll Sollefteå Konstförening ett offentligt möte p i Stadshotellet, dar föreningens vice ordförande, läkaren och konstvannen Helge Dahl- stedt, vältaligt presenterade skulptören Fredrik Frisendahls idé att i Angermanälvens nedersta fors vid Sollefteå satta upp ett monument över skogsnäringen som en hyllning till skogens arbetare,' Föreningens ordfQrande, Einar Ljunggren, deklarerade avsikten att monumentet skulle finansieras med en allmän penninginsamling. TiPB mötet hade också vissa personer särskilt inbjudits. Dar fanns representanter för Sollefteå stad, sock- narna i Adalen, landstinget, h e t s vägstyrelse, Angermanalvens flottningsförening, trävaruindustrin och industrins fa~korganisationer.~

Förslaget antogs och en kommitté bestående av 23 personer bildades för att realisera projektet. Den blev redovisningsskyPdig inför Sollefteå konstf~renirig. Weda.n här kan - .

vi saga att projektet var väl förankrat i samhälls- livet. Men en s i stor konnmitté var förstås inte funktionell för den krävande beslutsprocess som förestod. Kommittén utsåg i sin tur ett arbetsut- skott.4 Flera av utskottsledamöterna ingick i séy- relsen för Osteråsens sanatorium dar Dahlstedt var överläkare.

Men en representativ kommitté och ett be- slutsfähigt utskott var inte tillräckligt för Helge DahPstedt, som hela tiden var projektets pri- mus motor. Skulle det flyta in pengar i behövlig mängd krävdes ett storstilat upprop underteck nat av samhällets toppar. Så var också tidsandan i ännu större grad an idag, f i r vi saga. Dahlstedt som var en lobbyist av hög klass fick som de tre översta underskrifterna satta dit kronprins Gustav

Adolf, landshövding Anders Wijkman och biskop Foto: Almquist e+ Cöster

77

Torsten Bohlin. Skogsindustrins agare anslöt sig i en imponerande utstra~kning.~ För landskommunerna i Adalen tecknade sig elva kommunaPfulPmäktiges och fem kom- munalnamndens ordf6rande. För Solleftei kommunaPfuhnllmaktige" skrev P O Eriksson på. Fem riksdagsman, bland dem Gerhard Strindlund i Skedom, representerade ocksi menigheten, frin Wjasta och Harnösand vid kusten anda upp till Sisjö i inlandet.

P den digra listan av namnteckningar noterar vi också ett antal professionella opi- nionsbildare och intellektuella, bland andra riksdagsmannen Carl Lindhagen, som varit stridbar i den s i kallade Norrlandsfrigan vid förra sekelskiftet, författaren Leid- vig "kubbe" Nordström, kulturskribenten Gustaf Näsström, bördig från fiterlannas, konstnären Helmer Osslund, konstkritikern Nils Palmgren, komministern i Multri och ortnamnsforskaren Erik Modin, Nya Norrlands chefredaktör Karl Maler, Väs- ternorrlands Allehandas chefredaktör Ivar Osterström samt portalfiguren f6r Ang- ermanlands hemslöjdsförening och grundaren av Angermanlands Textilarkiv Anna Fahlén.

Opinionsbildning och

sponsorer

Monumentets syften hade hststäPPts redan i Helge DahPstedts anförande 30 september 1937:

en folklig manifestation i landskapet Angermanland ert äreminne över skogsnäringen

ett äreminne över Adalsbygden e ett äreminne över Angermanälven

DahPstedt fick de båda författarna %&be Nordström och Albert Viksten att propagera f6r monumentet. Nordström gav en stöt i sin "gamla blecktrumpet" som han sjalv be- skrev det, en artikel publicerad i Ornsköldsviks Posten, Kisternorrlands Allehanda och ytterligare en tidning i bhirjan av februari 1938. Dahlstedt tyckte att den var viil bom- bastisk och den isikten delar vi nog P dag:

Där skall, i Sollefteå-forsen, Trä-landets monument resa sig, och det verket skall Angerrnan- lands folk möjliggöra. Angermanlands Konst och Angermanlands folk skola äntligen mö- tas och sluta förbund. Om ej, da has Angermanland f ~ r s a t r sin stora chans att leda in hela Norrland i en ny, liulturellt högre epok. Den chansenfar helt enkelt inte fersiteas. Ty då har Angermanland satt sin andliga förstfödslorätt på en grynviilling. Må varje ingermanlänning besinna detta och höra orden eka i sin själs innersta ...

Men har trader ett landskap fram och lyfter sin symbol till nationens beskådan och be- grundan. Det ar en handling av norrliindsli storvulenhet och stolt självmedvetenhet, ja, det

är första gången, Norrland genom sitt gamla ledar-landskap Angermanland stiger fram och hiivdar sin rangplats i Riket. Det as så och endast så, som varje ångermanlänning skall be- trakta och uppfatta detta monument.

Ett skarpt kontrasterande perspektiv hade Albert Viksten. Helt i linje med sin tidigare socialistiskt agitatoriska gärning hade han arbetaren i fokus:

Tidigare var det mest hjältemodet på slagfältet som inspirerade konstnärerna till monumen- tala konstskapelser. Man hade inte sinne för den ära, som dolde sig på arbetets valplats

...

Därför vore det en heder for Adalen, om tanken förverkligades just där.

Därefter stallde Viksten frågan om Adalen har råd med ett så dyrt konstverk:

Omkring fjortonhundra miljoner kr. utgör landets årliga intäkter från skogarna. Skulle h g - ermanland, hela Sverige, inte ha råd att kosta på ett monument till skogarnas och arbetets ära? Det vore skamligt!

Flottaren var, fortsatte han, genom sitt viktiga och farliga arbete värd ett monument: "Natt och dag står Aot- taren på vakt, sätter sitt liv p; spel, skapar hjältedåd i det tysta, när de väldiga rikedomarna flyter förbi." Några invändningar mot monument- projektet kunde han inte tåla:

"...

de ljumma, de håglösa och de odugliga ... fyller omgivningen med sin jäm- rande kritik

...

de har alltid fått släpa med i landsvagsdammet bakom ut- vecklingens vagn."

utskottet FrisendahPs Tim- Foto: Ut~kottetfir Frisendahls Tiname~+j9ottare. merflottare skickade ut det under-

tecknade uppropet med bifogade

insamlingslistor och en broschyr, "Fredrik Frisendahls Timmerflottare.

Till

Arbetets Ara, Till Adalsbygd", som DahPstedt skrivit gå grundval av sitt anförande 30 septem- ber. Utskottets ordförande åkte också själv ut och gjorde personliga besök i Adalen. l[ sin kommunikation använde Dahlstedt och utskottet två olika symboler eller vad vi numera kallar logotyper. Den ena var en emblematiskt utformad bild som Frisendahl själv gjort av tre timmerflottare på en bröt omgiven på båda sidor av en strömmande fors och skog. Denna bild sattes

p i

upprop och brevkwert. Den andra symbolen var ett foto av F~risendahls modell.

Alla skulle också få möjlighet att på ett Iatt och synligt sätt manifestera sitt stöd till monumentidén. Utskottet bestallde hos Sporroaags i StoclthoPm dels en förgylld Aot- tarhake i miniatyr, dels marken av oxiderat nysilver präglade med en timmerflottare och inskriptionen "Till arbetets ära, tiP1 Adalsbygd". Haltar och marken kostade 50 öre styck. H mars 1933 hade utskottet sant ut 8 779 nålar och 1 979 märken. I f ~ n s t r e t till Handelsbanken i Sollefteå uppsattes en modell av bron och fundamentet som PR

för projektet. Insamlingslistorna skickades tydligen ut i december 1937, vid en felaktig tidpunkt enligt Albert Viksten. De skulle sandas ut efter jul: "Nu tanker folk bara på julklappar och förberedandet av sin kommande magkatarr." Det successiva utfallet av insamlingen hölls hemligt i möjligaste mån. Positiva resultat kunde få intresset att mattas och sprida en inställningen att projektet ändå skulle gå i hamn. Sekretessen sat- tes verkligen på prov nar skogsindustrins bidrag hade inkommit. Då gallde det "att tala tyst och att fortsatta med nalgot bekymmersam optimism". Nar det ändå Backt ut att ett stort bidrag inkommit var det viktigt att hemlighålla storleken på detra.

Hur man i en socken tankte gå tillvaga med insamlingen vittnar ett brev från Pands- tinigsrnannen Petrus kidström i Häxrno, adals-kiden, till Helge Dahlstedt. Först gjorde man upp en förteckning över dem som uppskattades kunna skänka en större slant utan kännbar uppoffring.

Till

dessa cirka 25 personer skickades först upprop och Broschyr och sedan avlades personligt besök med insamlingslista

P

hand. Den insatsen Grvän- tades avkasta tusen kronor. Inför den andra omgången gjordes nya listor upp, dar inga större belopp var nedtecknade. Nu tankte sig insamlarna få med så många som misjligt av socknens invanare på listorna, aven om de bara tecknade sig för femtioöringar och enkronor. I det skedet raknades en femma eller en tia som 'Storslantar". Eidström me- nade att den modellen sakert skulle passa fler områden i övre Adalen: "Sjapger man planlöst ut en lista sal att man redan vid Ejarde, femte namnet ar nere i tvåkronorsteck ningen, ar det ekonomiska resultatet på den listan tillspillogivet." På den f ~ r s t a Iistan skulle 25 kronor vara ett minimum. Skulle man gal för långt på linjen att hålla valö- rerna uppe på alla Pistor, fick man ingen bred anslutning. Det ar just denna samfallda medverkan efter vars och ens förmåga som var viktigast för det storstilade projektet.

kidström hade märkt att det gjort ett stort intryck på människor han pratat med nar de fick veta att alla handlingar, aven teckningsJistorna, skulle bindas in nar allt var firdigt och p3 så satt följa monumentet i alla tider. Manniskor värdesatte att kunna få sina namn f ~ r e v i g d e . Daifhir föreslog Lidström att det gjordes ett litet rappt skrivet cirkulär om den saken "jamte eventuellt någon annan synpunkt som kan vara agnad att pigga upp teckningslistan" att bilaggas varje Pista för studium. Petrus Lidström hade det bestämda intrycket att många värdesatte högre att få sitt namn med i urkun- den an att bli begåvade med någon plakett, vilket tydligen hade varit på tal från början. Ett p+ekande att givarens namn skulle bevaras i en handling för all framtid skulle bli betydligt billigare an en plakett och kunna framföras till alla oavsett bidragets storlek. Denna öppet redovisade taktik kan inge ett visst mått av ambivalens hos eftervarldens Pasare. Metoden med två dags insamlingslistor och löfte till givaren om att insatsen blir dokumenterad in i evigheten ger å ena sidan intryck av cynism, men å andra sidan visar brevskrivaren på en metod för allas likaberättigade deltagande.

Det demokratiska folkhemmet var under uppbyggnad. Alla skulle fal delta i insam- lingen. Efter en hembygdsfest i Resele hette det att varje gård i bygden skulle ha sitt namn med på listan. Och nar projektet var genomfört sammanfattade Albert Viksten: "Alla lämnade bidrag: arbetare och arbetsgivare, bönder och tjansteman, rika och fat-

tiga. M o n u m e n t e t blev e n h o m o g e n norrländsk-patriotisk angelägenhet." D e n fackliga arbetarrörelsen gjorde också tappra försök att hjälpa till. Svenska Skogs- o c h Flott- ningsarbetareförbundet, representerat 30 september av Petter Gradin, rekommende- rade i e n skrivelse sina m e d l e m m a r att delta i insamlingen. Sågverks- o c h Pappersindu- striarbetareförbunden deklarerade sin välvilliga medverkan o c h på central nivå skänkte Svenska Sågverksindustriarbetareförbundet tusen kronor på villkor att projektet k u n d e finansieras m e d insamlade medel. Däremot var det stopp på högsta nivå. D e t blev avslag på e n ansökan till LO, trots att till o c h m e d utrikesministern Richard Sandler uppvaktades. H a n var son till e n rektor för Hola folkhögskola. Arendet betraktades i

S t o c k h o l m s o m e n lolial angelägenhet.

R e d a n i ett tidigt skede hade Helge Dahlstedt tackat S C A : s c h e f T o r s t e n Hernod för dennes sympati för m o n u m e n t e t . Förutom d e n brevkorrespoiidens mellan Dahlstedt o c h Torsten Hernod s o m finns bevarad i S C A : s centralarkiv, Merloarkivet i S i m r å , finns e n a n n a n intressant källa, nämligen Elisabeth Hård, dotter till dåvarande t u m - ningschefen i Sollefteå, Oskar Hernod. Enligt h e n n e hade "farbror Torsten" o c h Helge Dahlstedt träffats flera gånger i Sollefteå f6re september 193;' i hennes föräldrahem. D e båda briaderna hade e n m y c k e t bra syskonrelation o c h under perioden april 1336-

juni P337 var detta kanske viktigare ä n någonsin för Torsten Hernod, s o m da var ä n k e m a n o c h besökte Sollefteå oftare ä n vanligt. Oskar fanns bland d e församlade 30

september 1937 o c h båda hade undertecknat uppropet. D e t iir alltså mycket möjligt att Helge Dahlstedt g e n o m Torsten Hérnod k u n n a t höra sig för o m möjligheten till ett engagemang fran skogsindustrins sida i n n a n "nn tog initia.tiv till monumentprojektet. G a n s k a snart efter att insamlingen startat lät h a n skicka f e m insamlingslistor till Hk-

rnod i S t o c k h o l m o c h skrev bland annat: "Jag vågar nu be att i fortsättningen få Edert varma stöd o c h att n i tänker på oss vid lämpliga til1Eallen så att v i får i n pengar." S o m v i skall se gav Hernod verkligen sitt stöd.

R e d a n i januari 1938 hade Hernod o c h Carl K e m p e , direktör för M o & Domsjö A B ,

s o m väl k ä n d e Fredrik Frisendahl o c h hans konst sedan åratal, fatt i h o p 78 000 kronor från industrin, pengar s o m av sekretesskäl sattes i n p2 e t t k o n t o i Handelsbanken i S t o c k h o l m för att k u n n a rekvireras vid behov. S o m n ä m n t s gällde det att inte släppa ut

uppgifter o m större bidrag s o m flöt i n , e n t a k t i k s o m också Hernod o c h K e m p e stödde. Aven d e önskade bredast möjliga uppslutning i Adalen kring insamlingen.

Skogsindustrins egen teckningslista låter oss i detalj studera h u r bolagen bidragit. D e k a n delas i n i tre huvudgrupper: S C A : s dotterföretag, M o & Domsjö

AB

o c h öv- riga företag. För d e n största o c h först uppsatta posten står Kramfors Aktiebolag m e d

25 008 kronor, naturligt nog m e d t a n k e på att det var S C A : s största dotterföretag i

Adalen. Därnäst följer m i n d r e poster från Strömnäs aktiebolag, då ä n n u ej fusionerat m e d Kramfors A B , o c h från andra dotterbolag (nominellt deras direktörer) till S C A s o m till exempel M u n k s u n d AB, Molmsund AB o c h Ostrand. SCA-&ren stod för totalt 40 000 kronor. Längre ner på listan f6ljer e n rad poster från M o & Domsjö m e d totalt 21 000 kronor. Bland d e övriga återfinns bland andra Per Hjalmar Hed-

berg, Björk; AB, o c h hans bror T h e o d o r , direktör för Köpmanbolmens AB, uppsatta för

5

880 kronor vardera. Därutöver finns det belägg f6r att Cerard Versteegh, Gra- niamgeverken, o c h J o h n E k m a n , bolagen Vaja, Dynas o c h Svanö, skickade i n respektive

5

0 0 0 o c h 1 5 0 0 kronor till insamlingen. Industrin stod alltså för m i n s t

84

5 0 0 kronor av insamlingens totalresultat,

B27 483

kronor.

Albert Vikstens kontrovers med

Gerard

Versteegh

Beträffande Versteeghs insats finns det "en plump i protokollet", d o c k inte ditsatt av h o n o m själv. I e n sammanfattning av monumentprojektet 1941 skrev Albert V i k s t e n bland annat att ' e n av d e större arbetsgivarna [ställde sig] avvisande till insamlingen. M e n detta var logiskt riktigt. M e d detta k o m h a n ofrivilligt att ~ t t e r l i g a r e markera sitt främmande påbrå, sin oförmåga att k ä n n a m e d folket o c h landet." D e t var e n olustig formulering i denna nazismens o c h antisemitismens era. D e n något inlindade formu- leringen var tydlig nog ftir att direktören för Graningeverken, Gerard Versteegh, skulle k u n n a k a n n a igen sig. S o m vi sett var påståendet osant. Versteegh hade dessutom ställt i utsikt ett m y c k e t större belopp a n

5

000 kronor " o m det knipit" (Dahlstedts understrykning). H a n var e n av d e första Dahlstedt uppvaktade ftir projektet o c h e n av d e m s o m undertecknade uppropet. A n d å hade Versteegh i början uttryckt skepsis över vad h a n s i g s o m ett synnerligen vanskligt företag. H ett brev d e n 30 november

1937

framförde Graningeverkens direktör niistan alla d e viktiga estetiska aspekter på m o n u m e n t e t s o m skulle k o m m a att diskuteras o c h visa sig komplicerade: "Gruppens dimensioner, dess Brgton, platsen för fundamentet, postamentets höjd över vattenytan o c h dess u t f o r m n i n g , allt detta ar frågor av svåraste slag". Versteegh trodde också att konstverket skulle verka oansenligt i d e n mäktiga omgivningen o c h m o t h i m l e n , H a n trodde inte att det skulle lyckas m e n uttryckte andal e n förhoppning o m motsatsen.

Helge Dahlstedt blev m y c k e t upprörd o c h ledsen över V i k s t e n s osanna beskyllning av Versteegh o c h skrev e n dementi till organet Alotiserf~2n Arbetarnas Kaltai.historiskd SalLskap, där h a n uttryckte sin besvikelse till författaren. H a n var rädd för att " K o m - m i t t é n för Frisendahls Timmerflottare" - på vilken ansvaret vilade sedan m o n u m e n t e t satts u p p - skulle misstänkas h a varit källa till beskyPPningen. H a n bad Frisendahl att

absolut inte sprida de separattryck av pubBikationen denne fått o c h inte heller sprida fadasen vidare på nalgot satt, o c h r-porterade olyskan f6r k o m m i t t é n först efter tre manader.

V i k s t e n berättade i ett brev till Dahlstedt o m ftirhållandet under vilket h a n skrivit texten. H a n hade författat artikeln ngstan e t t år tidigare o c h dal varit "mycket palver- kad från e t t

halll.

Själv har jag helt f ~ r s ö k t att k o m m a ftirbi historien i BolPsta". D e n n a handelse hade direkt fallit DahPstedt i tankarna. H a n hade osökt erinrat sig Gerard Versteegh o c h " d e t ominösa uppträdet på kontoret i Bollsta mellan h o n o m o c h Albert Viksten". V a d s o m åsyftas ar e n m y c k e t omtalad handelse

i

skogsnaringens Adalen. Efter att h a skrivit e n starkt negativ artikel, publicerad i flera tidningar, o m direkttir

FRIESENDAHLS TIMMERFLOTTARE

Versteeghs och Graningeverkens betydelse för Graningebygden, hade Viksten blivit kallad till företagets huvudkontor i Bollstabruk den 23 mars 1940. Versteegh hade då bett Viksten förklara sina beskyllningar om skogsskövling och vanhävd av jordbruks- fastigheter i Graninge socken samt utarmning av samhället Graninge bruk. Viksten såg ingen anledning till avbön. Direktören blev ursinnig, skällde ut Viksten, tog sedan tag i Viksten i syfte att k6ra ut honom. Nar denne spjärnade emot och krävde att få utträda på värdigt sätt gav Vmteegh honom en örfil. Viksten hävdade först i en polis- anmälan och sedan den 20 maj i n h r Boteå tingslags häradsratt i Nyland att han fått ett knytnävsslag och att han kunde uppvisa lakarintyg på detta. Orfil eller nävslag - Versteegh dömdes för misshandel "varav ringa skada fioljr'' och smädelse till 25 dags- böter á 300 kronor plus 150 kronor i skadestånd för "sveda och vark" och för "lidande i anledning av smädelse" samt 150 kronor för Vikstens läkarkostnader och 250 kronor i rättegångskostnader.

Förutom den dementi som Dahlstedt skrivit angående Vikstens beskyllningar mot Vensteegh fick han Viksten att göra en offentlig rättelse. Vid geiaomgång av vissa hand- lingar från den tiden infinner sig dock ett tvivel om att hela sanningen någonsin kom fram. H brev till Dahlstedt skriver Viksten att FrisendahP, som han pratat med i Stock- holm, haft samma uppfattning, det vill saga att Versteegh inée skänkt några pengar till monumentet. Frisendahl hade också sagt att Graningeverkens vil-kesstamplar inte kommit med på skulpturens sockel. Frisendahl nämnde själv inget sådant för Dahl- stedt, utan framförde bara att Viksten sagt sig ha hört från "fulit tillf61litligt håll" att Versteegh inte bistått insamlingen och att han själv då framhållit för Viksten att detta var fullkomligt onödigt att röra vid.

Det är ingen personlig skuldfråga som håller oss kvar vid denna olyckliga episod men det som nämnts om bolagsstamplar på sockeln leder oss fram till ett mycket intressant dokument. Dahlstedt hade önskat att de ekonomiskt bidragande skogsbo- lagens timmermärken skulle sättas på stenarna i fundamenter och att nigra utvalda märken skulle huggas in gå stockarna som ingick P skulpturen. Han skrev till bolagen i ärendet och skickade beskrivningar av märkena till konstnären. Som svar skickade Frisendahl den 25 april 1939 ett förslag tP11 placering av märkena. I det brevet, bilaga B till protokoll nummer

l5

från "Utskottet för FrisendahPs Timmerflottare", redogör Frisendahl noggrant för hur han i en modell till skulpturen huggit in timmermärken från de skogsbolag som stött projektet med pengar. Han har satt upp bolagen och dess stämplar i nummerordning, tydligen efter hur iögonfallande de skulle te sig på skulpturens sockel. Efter nr

l,

Kramfors AB skriver han inom parentes "mycket peng". Efter nummer

5,

Graningeverken, har han motsvarande tillagt "[o] m så påfordras kan märket tas bort". Jag har inte funnit någon kommentar från Helge Dahlstedt om detta brev och dess innehåll. Men Frisendahl skrev: "Alla de bolag, vars marken Du - det vill säga Helge Dahlstedt själv - i första hand ville ha med fingo plats". Om iiven kom- mentaren till Graningeverkens timmermärke hade nigot stOd i Dahlstedts instruktion vet vi inte. Men som sagt, dementi från Helge Dahlstedt i det skedet saknas.

T i m m e r m a r k e n a k o m på plats i denna märkliga belöning av skogsindustrins stöd till monumentprojektet. På motsvarande satt s o m förekom i till exempel Holland vid slutet av 1500-talet, där konstnärer framhävde personer P grupportratt efter h u r m y c k e t var o c h e n hade betalat konstnaren, har skogsbolagens olika insatser markerats. D e t var befogat o m m a n tanker på varifrån pengarna huvudsakligen k o m , m e n inte gärna

i

förhå1Pande till m o n u m e n t e t s o c h insamlingens uttalade syften. M e n så ar det bara d e n m y c k e t skarpsynte - o m inte kikare används - sorn k a n se dessa förnämliga he-

dersbetygelser.

"Till

arbetets ara9'

Fredrik Frisendahl (1891-1984) fick sina första lärospån i skulptur fraln fadern, kyrko- herde i

AdaPs- iden

V i c t o r Bernhard Frisendahl. D e n n e snidade vackra figurer

i

masur o c h sjöskum o c h lärde ut konsten aven till d e andra sönerna Carl o c h Halvar s o m ocksa blev professionella skulptörer. Efter studentexamen i Härnösand bedrev Fredrik studier i skulptur vid Academie Colarossi P Paris 1320-21, R w u d s a k l i g e n f ~ r Antoine Bourdelle. H a n fortsatte studierna aven i Florens o c h R o m 1921-22, fick stalla ut på Höst- o c h M r s a l o n g i Paris o c h i Göteborg m e n hade d e flesta utställningarna i Stock- hoBm där h a n var bosatt.

Frisendah1 hade gjort porträtt i marmor o c h brons samt e t t offentligt arbete i Stock- h o l m , e n minnesplakett i brons uppsatt 1919

g2

platsen för Stockholms stads sjiepgs- varv vid Tegelviken, Södermalm. Plaketten ar e n relief m e d billder av t v å varvsarbetare. S a m m a år gjorde h a n ett förslag till Arbetarnas fredsmonument m e d e n arbetare s o m håller e n fredsduva. Dessa arbeten o c h ett uppdrag att göra kompositören C u r t At-

terbergs 50-årsportratt 1337 tyder på att Fredrik Frisendahl var relativt etablerad s o m skulptör när projektet Timmerflottare satte igång.

E n av Fredriks söner, J a n Erik ( f . 1329), själv bi9dkonstnäa i Norrköping, bekräftar vad plaketten vid Tegelviken o c h förslaget till Arbetarnas fredsmonument indikerar, nämligen att fadern var motiviskt intresserad av arbetare. H a n var socialdemokrat o c h sökte under hela 1330-talet efter tillfälle att få sätta u p p något hyllningsverli till arbe- tet. I ateljén fanns det malnga gipsmodeller s o m aldrig k o m längre a n till skisstadiet. D e hade m o t t o n sorn

"Till

arbetets ära", "Furan faller", " G u b b e m e d yxa" etcetera. E t t stort uppdrag s o m "Timmerflottare" skulle också bli i n h m s t b r i n g a n d e : "Pengar för att k u n n a få börja på allvar. Pengar för att slippa vara på jakt efter småskubb. Pengar för att få siippa glasgravering o c h annat merkantilt" skriver Fredrik själv i e t t brev.

N a r Fredrik Frisendahl egentligen koncipierade idén o m e n grupp timmerflottare ar svårt att saga exakt. Inristad på undersidan av foten till e n modell sorn Sollefteå k o m - mun fått i gåva från familjen Carl Forsgren 1997 står årtalet 1919. H e n egen levnads- berättelse lämnar h a n uppgiften "Skulpturen 'Flottare' beställd av Dir. K e m p e 1920". Därmed vet v i att d e n ena av skogsindustrins insamlingsledare för m o n u m e n t e t k ä n t till idén redan då. I samband m e d e n lantbruksutstallning i Ostersund B920 skulle

konstnärer i Norrland ges tillfälle att ställa ut vid en kulturmässa. Frisendahl blev antagen med en skiss till Timmerflottare och uppslaget välkomnades i en tid då det hårda kroppsarbetet börjat möta

full

uppskattning, i varje fall i den radikala samhälls- debatten. Tiden var inne för sådan skulptur efter det första världskriget, de politiska omvälvningarna i Europa och en författningsrevision i Sveriges riksdag 1919-21 som gjorde rösträtten nästan helt allmän i vårt land.

I Sollefted-Bladet juli 1920 var redaktör Arvid Ryberg entusiastisk över ett förslag från Frisendahl att hans Timmerflottare borde sättas upp i stadsparken som en symbol för den norrländska traindustrin. Tanken fick också stöd från den då helt socialistiska

Nya Norrland, vars redaktör Ivar Vennerström med entusiasm anslöt sig till initiativet och studerade skissen ingaende vid ett besök i Ostersund. Inte oväntat såg han helt andra varden i verket än en Biylhing till den norrländska traindustrin. H a n hade i riks- dagen ägnat stort intresse åt norrlandsfrågor och bland annat sökt förbättra villkoren för arbetarna inom cellulosaindustrin. Vennerström var övertygad om att konstverket förutom att representera arbetarna också skulle påverka dem att ställa krav på delak tighet i kulturlivet. Vare sig konstnären eller Vennerström kunde dock tänka sig en fi- nansiering utan bidrag från industrin. Inget ordentligt initiativ togs.

Sommaren 1337 besökte Frisendahl SoPPeftea och fick veta att bron över älven skulle ersättas med en ny, vilket gav honom ena idé som han framf~rde till Dahl- stedt. Medan den nya bron skulle vila på två pelare, hade den gamla tre och den mittersta skulle bli Iämp- Pig som fundament. Frisendahl såg sitt livs chans att få databas göra ett storslaget arbetaremonument. H efterhand såg Dahlstedt betydligt mer avspant på detta tillfälle: "Då föddes en flugig idé. Pelaren borde få bli kvar som ett minne och prydas med någon vacker skulptur". Den första kända skissteckningen av hela monumentet var fantastisk när det gällde utformningen av monumentet. Om- kring tre meter nedanför skulpturens fot var en avsats tecknad. På en gång runt pe- laren kunde flottare stå och arbeta för att lösa upp brötar kring pelaren vid vattnet. Dit ut skulle man kunna gå på en svängbro från en av den nya brons pelare. Någon kommentar från Dahlstedt om den teckningen har inte återfunnits, vilket framkallar misstanken att den aldrig tillsändes honom.

Offentlig utsmyckning utgör i regel en ytterst grannlaga uppgift för beställaren. Synpunkter kommer från olika håll och det är svårt att undvika kritik. Dahlstedt ville i det här fallet ha rådgivning med auktoritet från någon med "ett s5 ansett namn att han med sin åsikt slår ned allt skitprat", Han rådgjorde per brev med Frisendahl och konstkritikern Nils Palmgren. I detta samråd kom en ung arkitekt, Birger Borgström, länsarkitetekten Harry KjelPkvist i Härnösand och Nils Sjögren, professor i skulptur vid Konstakademin p5 tal. Möjligen var Palmgren själv intresserad av uppdraget.

Frisendahl hade förstås egna uppfattningar.

A

ena sidan gillade han inte konstkriti- ker: "Jag är rädd för alla djävlar som syssla med Konst och Kritiker i synnerhet. Dom griper in i tid och otid." Och Nils Palmgren f ~ r s t o d han inte alls:

"...

jag begriper inte konstteorier när han lägger ut." Men han ville inte heller arbeta under överinseende av etablerade skulptörer som EBdh, Carl MiPles eller Hvar Johnson, "hellre då vilken konstdoktor som helst". Det hela slutade med att DahPstedt genom Palmgren vande sig till skulptören Ivar Johnsson och bad honom komma upp till Sollefteå under mel- landagarna 1337 för att bestämma "plats för monumentet i forsen eller på stranden och dimensioner inom för oss ekonomiskt överkomlig ram".

Ivar Johnsson (1885-1370) var vid denna tid den framsta exponenten för kPassicis- éisk skulptur i Sverige men grep också tillbaka till ungrenässans och Auguste Rodin. Han var i konstvarlden en erkänd auktoritet nar det gallde materialbehandling, sar- skilt av brons. Sitt genombrott hade han fått 1321 med den knäbtijande David. Han fick sedan uppdrag till utsmyckning av Stockholms stadsbibliotek och Stockholms högskola, på vilka byggnader han gjorde reliefer med antika motiv. Under en tid på 1930-talet var Johnsson en av de mest anlitade skulptörerna. Sin fiprmiga till skulptur i det verkligt stora och krävande formatet visade han i "Kvinna vid havet", ett respekt- ingivande monument som syntes på Pångt håll över vattnet. Detta minne över stupade och saknade till havs under det första varPdskriget sattes upp 1334 i Göteborg. Det är fem meter högt och dessutom placerat på en 40 meter hög pelare, vilken i sin tur står p i en 20 meter hög terrass. Man kan misstänka att den meriten vägde tungt vid Helge DahPstedts val av konstnärlig rådgivare: Hvar Johnsson visste hur man placerade ett monument vid vatten, imponerande i anblick från Pångt håll.

Skulpturens utformning

och

monumentets placering

Den

4

januari 1938 hade ett sällskap samlats på Sollefteibron. Dar fanns förutom Ivar Johnsson och utskottet Harry Kjellkvist, Nils Palmgren, ingenjör Olle Webjörn - av Dahlstedt anlitad som sakkunnig p i fallhöjder och vattenrätter - bröderna Hernod och Petrus Lidström. Nu skulle den konstnärlige rådgivaren med

hjaPp

av profiler P masonit uppsatta på den gamla brons mittpelare bedöma dels storleken i vilken monu- mentet skulle mföras och dels "övriga på monumentets konstnärliga effekt inverkande förhållanden, såsom dess bakgrund vid olika synvinklar, dess avstånd från bron, dess höjd i förhållande till denna o.s.v." Ivar Johnsson betraktade profilerna och bildade sig en uppfattning som han delgav de andra. Efter ett par veckor hade han också skrivit ett utförligt yttrande, utskottets beslutsunderlag i frågan om placeringen av monen- mentet.

Utskottet för Frisendahls Timmerflottare kunde aPPtså vara ganska säker p i sin sak från januari 1938, endast tre månader efter projektets början. Projektet hade till största del säkrats ekonomiskt i januari 1938 och Hvar Johnssons rådgivning hade gett riktlinjer för hur monumentet skulle sättas upp i forsen. Utskottet kunde tryggt skriva kontrakt

med konstnären. II detta framgick att modellen skulle vara i huvudsaklig överensstäm- melse med den skiss som visades vid det inledande mötet den 30 september 1937. Först skulle en skiss nummer 1 i lera och därefter i gips utarbetas. Den skulle vara i ungefär en tredjedels kroppsstorlek. På grundval av den skissen skulle göras en skiss nummer 2, vilken skulle förstoras så att varje figur i gruppen fick en kroppslängd av 90 cm. Även denna skulle utföras i lera och gjutas i gips. Utifrån skiss nummer 2 skulle till sist göras en förstoring i lera och gips till den storlek som den slutgiltiga bronsgruppen sltulle hålla, det vill säga 1,5 gånger naturlig storlek, vilken skulle fardigstallas av konstnären för avgjutning i brons.

Frisendahl satte igång och hade under arbetet kontinuerligt kontakt med Helge Dahlstedt, vars synpunkter han också välkomnade. Det första Dahlstedt anmärkte p i var flottarnas hattar, de 'Se ej nog klämmiga ut". Han framförde också kritik mot att flottarna höll sina hakar på ett felaktigt satt, synpunkter han övertagit från flottnings- chefen Nylén. Ifråga om den detaljen försvarade sig Frisendahl lika sakkunnigt. Men däremot Itom Dahlstedt med en annan kommentar som var mer befogad: gubbarna var ju "lika som trillingar". Kunde man inte skilja dem genom olika kroppshyddor? Detsamma hade Ivar Johnsson yttrat vid ett tillfalle och rekommenderat att Frisendahl letade rätt på nagra bra flottartyper.

Sommaren 1938 besökte Frisendahl Adalen fyra gånger för utförliga studier av flottartyper och flottningsarbete. I en tidningsintervju berattade han senare att han haft en flottare från Näsåker som modell till den mittersta figuren samt en från JunsePe och en från Ramsele som modeller för de andra två figurerna. Han hade inte eftersträ- vat någon porträttlikhet med modellerna, utan bara haft dem framför sig fgir att f i fram den riktiga typen och skapa verkliga flottare i karaktar och hallning.7

Frågan om var monumentet skulle placeras var en standigt pågiende urvalsprocess under hela projektet och den hade startat långt innan Ivar Johnsson inträtt som rådgi- vare. Den dominerande uppfattningen pai septembermötet 1937 var att monumentet skulle stå i forsen. En landstingsman Lundberg föreslog att inan för säkerhets skull borde satta upp det på en ny och underhållsfri pelare som placerades ur vag för flott- ningen. Helge Dahlstedt blev övertygad om att detta skulle bli nödvändigt. Han hade fått veta att vattnet successivt undergrävde den gamla brons mittpelare.

Utskottet beslöt att utreda möjligheterna för ett fundament uppströms den nya bron. Eftersom det inte fick vara etc hinder för flottningsarbetet prgivades tre aléer- nativa platser. Två av dem låg strax ovanför den nya bron, den ena nara forsens mitt, den andra vid södra stranden. Den tredje platsen var belägen något nedanför bron nara mitten av forsen. Helge Dahlstedt fick gåvobrev för båda platserna ovanför bron, det ena från källarmästaren för Hotell Appelberg, Thure Eriksson, och det andra från Anders Lundgren, som tillsammans med sin bror Gustaf agde den fastigheten. Som nämnts hade Dahlstedt fått gåvobreven. Det förtjänar att namnas att han personligen ägde platsen f ~ r monumentet under hela projektriden och ännu längre.

Vid den överläggning utskottet haft med Ivar Johnsson den

4

januari 1938 valde

utskottet d e n av bröderna Lundgren skänkta platsen. Postamentets överkant skulle ligga i nivå m e d brobanan. För b e d ö m n i n g e n av h u r det skulle utformas, sarskilt d e n sida s o m skulle vetta m o t bron, fick konstnaren i uppdrag att låta göra e n modell av bron o c h fundamentet. I sitt skriftliga yttrande efter m ö t e t d e n

4

januari 1938 hade rådgivaren f u n n i t placeringen i alvens m i t t lamplig ur estetisk synpunkt: passerande från staden skulle inte

B

det baltom sig efter endast e n kort gångstraeka u t på bron o c h d e s o m k o m f r i n Remslesidan, d e n norra sidan, skulle inte b e h i ~ v a se m o n u m e n t e t s konturer blandas i h o p m e d trad o c h Pius. D e t forsande vattnet bildade o c k s i e n r a m av "sareget o c h tjusande liv".

Avståndet till bron hade utskottet tidigare faststallt tiP1 40 meter, s o m Johnsson möjligen k u n d e acceptera, m e n h a n förordade ett avstand på 35 meter. D e t ar Batt att förestalla sig att ju Pangre ner i forsen m o n u m e n t e t k u n d e sattas, desto större sprutande vattenkaskader skulle det bli kring fundamentet, vilket skulle medföra e n förh6jd dra- matisk e f f e k t . Enligt radgivaren skulle postamentet h a e n sadan höjd, att figurerna syntes fritt över broracket betraktade från östra gångbanan. Beraknades deras höjd till ungefär 285 centimeter trodde h a n att gruppen m e d sin uppbyggnad, s t o r k k o c h vo- l y m skulle f5 e n bra m o n u m e n t a l verkan. Frisendahl ville h a fundamentet s2 nana den gamla brons linje s o m möjligt. K u n d e m a n k o m m a ner till 25 meters avstand vore det bast. D e n I april 1938 tog utskottet e t t n y t t avgörande o m avståndet mellan bro o c h m o n u m e n t : det skulle vara 28,$ meter, e t t beslut s o m stod sig ett ar. D e n 31 mars 1933

yrkade Helge Dahlstedt p5 a u fragan o m avståndet b r o l m o n u m e n t skulle omprövas. H a n b e d ö m d e att 28,5 meter var s i i i n g sträcka att rnanga intressanta o c h roande detaljer inte k u n d e uppfattas av betraktaren. Möjligheten utreddes m e d e n pjacering

annu närmare bron. N a r utskottet skulle formulera sin anbudsförfrågan för upphand- Ping av m o n u m e n t e t s uppsattning fick Dahlstedt i g e n o m att d e anbudsgivande företa- gen också skulle Bämna alternativa anbud på placering, varav det andra skulle avse 25

meters avstand, ja helst bara 20,22 meter från bron. Eftersom s t r ö m m e n var stridare dar o c h anläggningsarbetet skulle bli svårare

fick

företagen också l ä m n a två priser, ett bagre för 30 meter o c h ett högre for 25 meters avstånd från bron.

Förverkligandet

H mars I339 k u n d e utskottet behandla förslag till fundament ritat av Harry KjeBlkvist o c h kostnadsberäknat till 39 000 kronor av Per Hellström. Fundamentets övre planyta skulle vara 1,52 x 3,02 meter o c h basytan 2,50 x 5,IO meter, D e n m o t bron vända sidan var svängd m e d e n radie av

440

meter. D e n övre delen av fundamentet skulle beklädas m e d sten från bropelarna till d e n gamla bron, s o m Adalens O v r e V i g s t r i k t skänkt till projektet o c h s o m var upplagrad vid landsvagen i S k e d o m . I n o m parentes sagt: m a n

kan undra över hur m y c k e t dyrare projektet skulle h a blivit utan dessa bidrag o c h insatser från vägväsendet o c h lansmyndigheterna. I d e n ekonomiska redovisningen från 1342 står "att vägingenjören, vägmästaren o c h arkitekten u t f ~ r t sina arbeten u t a n

Foto: jan Molander

någon som helst ersättning". Alltnog skulle vissa stenar ha skulptural utsmyckning och dem skulle utskottet köpa hos en stenhuggare i Sollefteå.

Sju firmor lämnade anbud på arbetet att uppföra monumentet. Av dem förordade Per Hellström Svenska AB Christiani & Nielsen. Utskottet beslöt att till entreprenör " h r uppförande av monumentet på 28 m avstånd från bron" anta denna firma. Det skrevs kontrakt. En viktig passus var att entreprenören skulle montera skullpturen p i fundamentet. Uppdraget skulle vara utfört senast

P5

april 1940. Tidstypisk är formu- leringen att allt järn som skulle användas till armering "skall vara av prima Svensk tillverkning". Lika främmande för var tid är uppmaningen att "alla hos entreprenören anställda personer vid och i narheten av arbetsplatserna iakttaga ett ordentjigt upptrii- dande".

För gjutningen av skulpturen blev det bestämt att Otto Meyers Konst-, metall och zinkgjuteri skulle utföra det uppdraget. Mot slutet av april 1339 var FrisendaM klar ined sin slutgiltiga mode81 i gips. Det hade gatt åt mycket materiel, flera ton lera och "en hel vedbod" som fyllning inne i modellen. Nu var det dags för Meyers att för 20.000 kronor gjuta den "i bronsens naturfarg och i alla delar förstklassigt". 6 slutet av februari 1940 kunde konstnären meddela att gjutningsarbetet gick bra men att han skulle uppskatta uppdraget bättre i ett annat tidsläge. Han oroade sig nämligen över hur det skulle gå för Finland under vinterkriget 1339-40.8

I ritningen till fundamentet hade Harry KjePlkvist på e t t antal punkter satt i n större stenblock för att göra ytan mer levande o c h fijreslog dessutom att konstnären skulle hugga i n bilder på d e m . Sa skedde också. Stenhuggare Carl J o h a n Johansson m e d verkstad på Järnvägsgatan valde ut Pämpliga stenar o c h högg efter Frisendahls skisser o c h anvisningar in sjutton olika m o t i v "ur skogens o c h älvens värld": e n orre (Sollefteå stadsvapen), ett par Baxar, ett renhuvud, e n utter m e d e n fisk i m u n n e n (Härnösands stadsvapen), e n häst m e d ett timmerlass, e n rad arbetsverktyg, sågverk o c h cellulosafa- b r i k r , hällristningsfigurer i N a m f o r s e n m e d mera.

Sorgligt nog fick inte KjePlkvist sjalv se sitt eget verk, fundamentet m e d sina ut- smyckningar, eftersom h a n oväntat avled i januari 1340, d e n månad monteringsar- betena började. E n fyrkant av spåntade bräder slogs ned i alvbottnen så långt d e t var möjligt. Från e n hög ställning pumpades l u f t ned i djupet för att avlägsna grus o c h slam. D e t var nödvändigt att gräva sig f e m o c h e n halv meter ned i älvbottnen o c h dykare arbetade p5 ett vattendjup av tre meter. V i n t e r n var kall o c h e n period fick ar- betet avbrytas på grund av sträng kyla. M e n d e n 13 april stod fundamentet p i plats p2 3 0 meters avstånd från bron. D e t hade nämligen visat sig att e n placering längre ner i forsen skulle bli alltför komplicerad o c h kostsam.

D e n 17-18 april P940 sattes "Timmerflottare" u p p på sitt fundament. I e n tidning hade m a n då k u n n a t läsa att "Timmerflottare" skulle invigas m e d e n "hejdundrande folkfest" g å stora bron över alven. Alla skulle bjudas på helstekt bröd, v i n o c h helstekt oxe, grillade efter anvisningar av e n specialist på brasilianska delegationen

i

Stockholm. Detta dementerades m e d e m f a s av utskottet. M e d h ä n s y n till krigsläget - invigningen

av m o n u m e n t e t agde r u m endast e n dryg vecka efter tyskarnas invasion av D a n m a r k o c h Norge m e d åtföljande mobiliseringar o c h höjd beredskap i Sverige - skulle det h a varit högst olämpligt att ställa till m e d e n dyrbar fest. Avtäckningen skulle istället bli e n tillställning av stor enkelhet. D e t skulle inte ens hängas u p p något täckelse. N ä r tiderna förhoppningsvis hade blivit lugnare skulle frågan återupptas o m e n högtidlig fest.

H u r skall Frisendahls "Timmerflottare" bedömas i e t t konsthistoriskt perspektiv?

Vi far utgå från Auguste R o d i n , internationellt d e n stora förebilden i slutet av 1800- talet o c h kring fijrra sekelskiftet. Vid d e n tid Frisendahl studerade

i

Paris hade R o d i n s elever Aristide Maillol o c h hans egen lärare Antoine Bourdelle blivit tongivande. D e t är intressant att se släktskapet mellan dennes " D e n bågskjutande Werakles" o c h " T i m - merflottare". M a n skulle faktiskt k u n n a säga att Fredrik Frisendahl trefaldigat spiin- ningen bågskytt-båge mellan d e dragande flottarna o c h timmerstockarna. Samtidigt G r v i inte g l ö m m a Frisendahls radikalism o c h sympati för arbetarnas sak. Jan-Erik Frisendahl m i n n s h u r hans pappa gick o c h beundrade C o n s t a n t i n Meuniers " H a m n - arbetaren" från 1905, s o m då stod i Folkets H u s m e n numera är placerad utanför ABF-huset i Stockholm. Belgaren Meunier var m e d sina arbetaremotiv stilbildare för socialistiskt orienterade konstnärer kring år 1300.

Berglind. Dahlstedt blev ordförande, Ljunggren vice, Berglin sekreterare, Oberg kassör och Woberg insamlingsledare. Nar denne gick bort i augusti 1933 ersattes han av Gerhard Lindberg

5 Bland andra marks Mo Domsjö AB:s Mauritz Carlgren, Carl och Seth Kempe, SCA:s V D Torsten Hernod, John Ekman för Svanö AB, Väja AB och Dyiiäs AB, Nils Francke för Kungsgården-Marieberg, Per Hjalmar Hedberg för Björkå AB, Gerhard Versteegh för Graningeverken och Gunnar Hedlund för Adalens skogsägareförening.

G Stadsfullmäktige infördes senare. Det blev inte obligatoriskt för alla stader förrän 1955.

7 Vilka modellerna varit för dessa tre figurer har inte kunnat fastställas. Men om Frisendahl lånat kroppsgestalter från arbetande flottare, varifrån kommer d% figurernas säkert utarbetade fysionomier med sina utpraglade karaktärsdrag! Den frågan går att besvara nar der galler mittfiguren. Jag fotografe- rade den gipsbyst av huvudet som i fullt format kan studeras på Handeisbankens kontor i Sollefteå och skickade bilden till Jan-Erik Frisendahl. Nar hans hustru fick se den, utbrast hon: "Dec ar ju Fredrik upp i dagen!" Med all sakerhet var det inte första gången som en skulptör i brist på modell använde sin egen spegelbild.

8 I det genomgångna brevmaterialet finns Aera sådana kommentarer. Helge Dahlstedt var också oroad över kriget. Ett brev till Prisendahl 22 december 1939 avslutas med en julhälsning och orden: "Har 3

pojkar vid gränsen" och i brev till Nils Palmgren omtalar han att äldste sonen Lars kampar någonstans på nordfronten i Finland: "Gud hjalpe honom och det arma Finland."