Malmö Högskola
Lärarutbildning: Historiska Studier Historia med kulturanalys III, 61-90hp
”Kvinnorna som röjde sig i allt”
Skromberga Kvinnoklubbs aktiviteter under 1930-talet
”The women who interfered in everything!”
Skromberga Women’s Club activities during the 1930’sSelena Harvey
Datum: 12 augusti 2009
Handledare Irene Andersson Examinator Nils Andersson
Sammanfattning:
Min studie handlar om hur kvinnor samarbetade för att förbättra sina levnadsvillkor, genom att använda sig av och engagera sig i politik. Som mödrar och hustrur fick de klarar sig ekonomiskt på mannens arbetslön av vilka de flesta arbetade på Skrombergaverken i Ekeby. Genom att analysera Skromberga Kvinnoklubbs mötesprotokoll ifrån åren mellan 1930 och 1940 var det min avsikt att titta närmare på vilka sorters frågor de intresserade sig för, samt titta på hur de använde sig av sitt nätverk. Genom att kartlägga kvinnornas frågeställningar har jag fått en inblick i deras drivkraft och vilka resultat de lyckades nå. Deras frågor har jag analyserat temavis under denna tioårsperiod. Teman blev hälsa, skola, politiska kvinnofrågor och upprustning inför kriget. Dessutom har jag analyserat hur Skromberga Kvinnoklubbs nätverk såg ut och hur de förändrades under tiden. Min avsikt med denna studie har varit framförallt att skildra hur vanliga kvinnor har samarbetat med varandra och hjälpt varandra inom en, för dem accepterad ram, för att förbättra sina möjligheter ekonomiskt, socialt och även kulturellt. Genom att engagera sig och ta tag i frågorna med hjälp och inspiration av det Socialdemokratiska partiet och Kvinnoförbundet, har de lyckats åstadkomma förändring i samhället.
Abstract:
This study deals with the way in which a group of women worked to improve their living conditions by getting involved in politics. As wives and mothers, they had to mange financially on their husbands’ salary from working at Skrombergaverken in Ekeby. By analysing the minutes of the Skromberga Women’s Club’s meetings between 1930 and 1940, my aim has been to look more closely into the type of issues they were interested in and to see how they used their network. By mapping the problems that these women identified, I have got an insight into their motivations and their achievements. I have analysed the issues which they raised over the ten year period under the following headings; health, school, women’s politics and wartime preparations. Furthermore, I have analysed Skromberga Women’s Club’s network and the way in which it has changed during this time. My principle goal with this study has been to describe the way in which ordinary women worked together and helped each other to improve their opportunities financially, socially and culturally, within the social framework acceptable in the 1930’s. By getting involved and addressing the issues with the help and encouragement of the Social democratic Party and the Womens Association, they have managed to change their community for the better.
Innehållsförteckning
1. Inledning……….….. 3
1.1. Syfte……….… 4
1.2. Frågeställningar……….….. 4
1.3. Historisk bakgrund……….…. 5
2. Teoretiska perspektiv och begrepp ………. 7
2.1. Genus……….. 7
2.2. Nätverk………... 10
3. Forskningsläge ………... 12
3.1. Socialdemokratiska Kvinnoförbundet……… 12
3.2. Nätverksforskning……….. 16
4. Metod- och materialdiskussion ……….. 18
4.1. Material……….. 18 4.2. Metod………. 18 4.3. Källkritik……… 19 5. Undersökning……….…. 21 5.1. Hälsa……….….. 21 5.2. Skolfrågor……….….. 24 5.3. Kvinnofrågor……….…. 28 5.4. Upprustning………...…. 38 5.5. Nätverk………... 41 6. Slutdiskussion………. 45 7. Käll- och litteraturförteckning……… 50
1. Inledning
Jag vill undersöka hur kvinnorna som levde i ett litet industrisamhälle mitt i Skåne organiserade sig för att förbättra sin vardag, genom sitt sociala nätverk och genom att intressera sig för politik. Som en del av detta, skulle jag vilja undersöka hur kvinnor förhöll sig till sina män både ekonomiskt och i sina roller som hemmafruar.
Skromberga är en liten ort som idag är en del av Ekeby, en by utanför Helsingborg. Hela Ekeby var från början ett agrarsamhälle, men i slutet på 1800-talet hittades kol och tack vare leran som var dess biprodukt grundades Skromberga AB för att tillverka eldfast tegel och senare torrpressad klinker. Bolaget blev så småningom en del av Höganäs AB, men är idag nedlagt. Jag undersökte arbetsvillkoren för manliga och kvinnliga arbetare på 40-talet i min B-uppsats då jag intervjuade en man och en kvinna. Kvinnor fick inte lov att ansöka om arbete på bolaget förrän 1941, och kvinnan som jag intervjuade började snart därefter. Båda hade då arbetat på Skrombergaverken under en tid då kvinnorna inte förväntades arbeta, åtminstone inte efter dem hade gift sig och fått barn. Under intervjuarna blev jag intresserad av deras barndom och hur det måste ha varit för deras mödrar. Både berättade att det var svårt ekonomiskt med, i princip, bara mannens lön och dessutom var det fysiskt ansträngande med många barn och mycket hushållsarbete. Jag tyckte att det även skulle vara intressant att undersöka kvinnornas möjlighet till förändringar i ett samhälle som dominerades av manliga arbetare, men hur skulle jag kunna göra det?
Skromberga har än idag en egen kvinnoklubb som startade 1907, redan då anknuten till det Socialdemokratiska Partiet vilket var ganska tidigt eftersom det inte var förrän på 1920-talet som de flesta klubbar anslöt sig till partiet. Alla protokollen finns kvar från alla möten de har haft sedan 1907. Idag är dessa kvinnor mest kända för att ha kämpat för att få ett eget badhus vilket de fick byggt av bolaget 1925. Badhuset står kvar som monument till dessa kvinnors kamp för en bättre levnadsstandard, men de åstadkom mycket mer än bara badhuset. Min första tanke var att koncentrera mig på 30- talet för att dessa kvinnor skulle ha startat ett daghem för att stödja de kvinnor som behövde förvärvsarbeta, men efter läsning visade det sig att det inte startades förrän på 40-talet. Under denna läsning fann jag att dessa kvinnor diskuterade mycket annat som var intressant, bland annat semesterhem för kvinnor, skolpolitik och hälsovård. För att citera den nuvarande ordföranden; ”dessa kvinnor röjde sig i precis allt”. Dessutom agerade den nationella kvinnorörelsen för kvinnors fritid, vilket också syns i den social demokratiska kvinnoklubbens tidning Morgonbris då de agiterade bland
annat för ett semesterhem för kvinnor. Det skulle vara intressant att se hur den nationella rörelsens idéer påverkade och blev verkligheten på det lokala planet.
1.1. Syfte
Mitt syfte är att analysera Skromberga Kvinnoklubbs protokoll för att förstå hur kvinnorna organiserade sig för att hjälpa varandra få bättre levnadsvillkor och för att se vad de lyckades åstadkomma. Jag är intresserad av att se vilka frågor de drev i sin organisation och hur deras nätverk såg ut. På den tiden fanns det väldigt lite lönearbete för kvinnor och det skulle, som sagt, dröja fram till 40-talet innan kvinnor fick söka arbete på Skrombergaverken. Jag vill se hur den lokala kvinnoklubben påverkas av den nationella rörelsen. Skromberga kvinnoklubb kämpade bland annat för att få en hemsyster i byn, för att få bättre skolgångar för sina barn och de även ville driva ett daghem i början på 1940-talet vilket var ganska tidigt jämfört med det nationella genomsnittet. Samtidigt var dessa mellankrigsår väldigt svåra ekonomiskt vilket troligtvis bidrog till deras beslut. Jag vill analysera dessa kvinnors verksamhet utifrån tankar om ett genuskontrakt med män.
1.2.
Frågeställningar
• Vilka frågor drev kvinnorna på Skromberga Kvinnoklubb för under 1930-talet? Höll de sig innanför genuskontraktet?
• Hur förhöll sig klubben till frågan om ”vila för husmödrar” enligt protokollen? • Vilken reaktion syns mot upprustningen och krigsfaran i världen på 1930-talet i
protokollen?
• Hur påverkades den lokala kvinnoklubben av den nationella kvinnorörelsen? Hur såg deras nätverk ut?
1.3.
Historisk Bakgrund
Skromberga kvinnoklubbs mål som de uttryckte det 1907 var ”att verka för kvinnans höjande särskilt i intellektuellt hänseende, att på värksamt sätt inträsera kvinnan för deltagande i det kommunala och politiska lifvet, bör ansluta sig till platsens arbetare kommun och derigenom till sosialdemokratiska partiet”. På detta första möte den 6 juni 1907, var det en man som nämndes som första ordförande i sin roll som kommunalordförande. På samma möte valdes den första styrelsen med mål att framförallt vara till ”nytta för medlemmarna i ekonomiskt afseende”. De första frågorna handlade bland annat om mat, skola, en fana, agitation för nya medlemmar och även en yttrande
mot kyrkans kontroll.1
Redan från början var Skromberga Kvinnoklubb ansluten till det Socialdemokratiska Partiet men enligt Socialdemokraternas hemsida kom Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund inte till förrän 1920, när 120 existerande kvinnoklubbar slöt sig samman. Det var då Skromberga Kvinnoklubb blev en del av Kvinnoförbundet som under de första decennierna hade som mål ”att förbättra villkoren för kvinnor och barn genom att kräva drägliga arbetsförhållanden, rättvisa löner, möjlighet till utbildning, barnomsorg, tryggare villkor för ensamstående mammor, kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp och fri abort”. Det är mot denna bakgrund som Skromberga kvinnoklubb mer eller mindre
agerade.2
Skromberga Kvinnoklubb förde protokoll vid varje möte, vilket under den tid min studie behandlar innebar ett styrelsemöte och ett allmänmöte en gång i månaden. Protokollen är
en förteckning över allt som dessa ”husmödrar” som de benämner sig själva3, gjorde,
vilket innefattade allt som hade med hemmet att göra och lite till. Moderskap var väldigt viktigt, liksom hushållsekonomi, det vill säga mat, kläder, och även möjlighet till ett socialt umgänge. Detta ledde till ett intresse i politiska frågor som i sin tur utvidgade kvinnornas världsbild med intresset för fred som resultat.
1 Skromberga protokoll 15-03-1907 §1, 2, 7
2http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/S-kvinnor/S-kvinnor/Organisation/Var-historia/2009-05-20
När andra världs krig bröt ut 1937 och fram till sitt slut 1945, var Sveriges del i kriget så kallad neutral. Detta var trots Per Albin Hansons berömda påstående att ”vår beredskap är god” och även trots att nazitrupperna använde sig av den svenska järnvägen. Krigets effekt på ”den lilla människan” lär vara begränsad, men samtidigt pågick både en kamp för fred och en upprustning i förberedelse för krigets effekt. Ett förbund bildades för att ge information till många runtom i landet, om ”det civila luftskyddet” som handlade om hur
hemmet och dess medlemmar skulle skyddas i nödfall.4 Framförallt var det kvinnor som
engagerade sig i initiativet för att skydda sina familjer och hem. Syns den här nationella oron i lokala protokoll?
Min förhoppning är att allt detta går att spåra i protokollen.
2.
Teoretiska perspektiv och begrepp
2.1.
Genus
Ordet genus används för att tydligt markera en skillnad mellan könen som vi är födda med och genus som är socialt konstruerat av samhället vi lever i. Enligt Yvonne Hirdman, finns det en ”uppdelning mellan kön, kön som i kropp, könsorgan, biologi, natur och roll, roll som i social/kulturell överbyggnad, konstruktion” vilket skapar en skillnad mellan kön och genus. Därmed blir genus en konstgjord, social konstruktion till skillnad från vår
biologi.5
Utifrån tänkande om genus har teoretiker exempelvis Hirdman och Wetterberg funderat kring varför kvinnounderordningen har blivit så omfattande. Yvonne Hirdman beskriver kvinnounderordningen som en generell problematik i sin bok Genus – om det stabilas
föränderliga former där det finns ”systrar, döttrar, mödrar och hustrur som lever andra liv
bredvid, under helt andra villkor” från sina manliga motparter.6 Hennes drivkraft är då att
det finns ”systematiska orättvisa som man kan kalla för genussystemet eller
genusordningen”.7 Vad menar hon då med ett genussystem?
I sin artikel ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala underordning” framhäver Yvonne Hirdman att genussystemet är en dynamisk struktur av kön och dessutom är ”en
förutsättning för andra struktur” på sociala, ekonomiska och politiska nivåer.8 Hon
framhäver att ”varje samhälle och varje tid har något slags ”kontrakt” mellan könen”, ett kontrakt som handlar om ”konkreta föreställningar […] om hur män/man, kvinnor/kvinna
ska vara mot varandra; i arbetet […] i kärleken […] i språket […] i gestalten”.9 Hirdman
beskriver detta genuskontrakt genom en liknelse med en dans där mannen för och kvinnan blundar och följer, en självklarhet som grundas i en gemensam längtan, det vill säga att båda parter är med av sin egen vilja. Vidare menar hon att det är kvinnan som ser till att hon ”gillar läget” och som ” energetiskt arbetar för att återforma kontraktets
5 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s13 6 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s5 7 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s6
8 Hirdman, Yvonne, ”Genussystemet – reflexioner kring kvinnors sociala ordning” i Wetterberg, Christina Carlsson och Anna Jansdotter,
Genushistoria – en historiografisk expose, s116
gränser” och därmed vaktar hon sitt eget fängelse.10 Grunden till ”kontraktet” är isärhållande där män och kvinnor, manligt och kvinnligt inte bör blandas och en hierarki
med mannen som norm.11 För att återkoppla till Hirdmans analogi om dans, talar hon om
en ömsesidig, ärftlig, ”genuskoreografi” där man ser hur långt kontraktens gränser kan sträckas. Det genomsyrar hur ”män och kvinnor ständigt handlar och tänker med det för tillfället rådande genussystemets olika kontrakt som fond” och att det är lika mycket kvinnors handlande som mäns handlande som borgar för dess framgång på både individ-
och samhällsnivå.12
Hirdman menar att sättet som människor formas och hur de formar sig till Man och Kvinna och vidare ”hur dessa formeringar bildar samhälleliga avlagringar, ingår i
kulturens, politikens, ekonomins ”väggar” som bärande kolonner”.13 Genom att använda
ordet genus istället för kön kan vi visa mer av kön utöver ”prägling, fostran, tvång och
underordning”.14 Genus ger distans och en möjlighet till ”social differentiering” helt
utanför biologins förutsättningar.15
Historiskt sett menar Hirdman att kvinnans uppdrag har varit ”att föda och uppföda” och
därmed att bidra med något som inte män kan.16 Konsekvensen var att det som betecknade
en kvinna var livmodern, äggstockarna och brösten, alltså det är de yttre könstecknen som utgör genus. Hirdman talar om att komma bort från ”hund och kattvarianten” där vi letar
efter konkreta belägg grundade i könsskillnader som kan förklara genusskillnaderna.17
Detta tänkande genomsyrar också handlingar, alltså vad som anses vara manligt alternativt kvinnligt. Mannen ska ha maskulina kvaliteter; vara stark och beskyddande och kvinnan
ska vara feminin; mjuk, moderlig.18 Hirdman menar dock att kvinnor kan vantrivas med
hur det är men det är kulturen som gör att ”kvinnor är delaktiga i självklarheten”.19
10 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s91 11 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s117 12 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s125 13 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s11 14 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s12 15 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s16 16 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s38 17 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s55 18 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s51 19 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s75
Kvinnan är själv delaktig i att fastställa sin naturliga plats som ”hemma, underordnad,
underrepresenterad, underbetald”.20 Dessutom är biologin trumfkortet som gör att det är
”önskvärt därför att det är naturligt”.21
Utifrån denna naturliga ordning byggs det stereotypa genuskontraktet upp vilket där ordet kontrakt innebär en gemensam överenskommelse. Det handlar om en naturlig ordning som växer ur en gemensam längtan till att bli en självklarhet men poängen med underordning enligt Hirdman
”är onekligen att den sköts bäst av de underordnade själva. […] det är Hon som har nyckeln i sin hand: det är Hon som med sina försök att göra livet drägligt, att få ut så mycket som möjligt av de möjligheter som läget bjuder, är den som mest intrikat, mest energetiskt arbetar för att återformar kontraktets gränser […] Eftersom genuskontraktets villkor berör HELA Hennes liv, blir det Hennes strategier som kraftfullast återskapar mönstret, eftersom Hennes strategier inte kan expandera utanför kontraktet. […] fångvakterskorna i genusordningens
fängelse”.22
Christina Carlsson Wetterbergs avslutande kommentar i Genus Historia En
historiografisk expose förklarar att det finns olika sätt att analysera frågan om kvinnans
förtryck. Westerberg förespråkar
”ett perspektiv där vi – istället för att leta efter den minsta gemensamma nämnaren för kvinnors underordning, vare sig det är i termer av patriarkala strukturer och manligt egen intresse eller i termer av genussystem och dess logiker – ser kvinnor (och män) som handlande subjekt i komplexa, historiska sammanhang. Ett perspektiv som har som ambition att synliggöra såväl variationerna inom kvinnokollektivet som hur kvinnors underordning är kopplad till andra makthierarkier […] att utgå från de kontextuellt bundna variationerna
inte i sig behöver utesluta ett antagande om kvinnlig underordning”.23
20 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s81 21 Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s83 22Hirdman, Yvonne, Genus – om det stabilas föränderliga former, s91
Det är inte så enkelt som att säga att kvinnorna har varit förtryckta, kvinnan har spelat sin roll i de historiska händelserna åtminstone till en viss del. Visst har det funnits manlig dominans, det vill säga ett patriarkaliskt samhälle men maktspelet har varit mer komplicerat än så. Det är just känslan av att det inte bara män som har fångat kvinnan, snarare är det frågan om att vara en medbrottsling i processen som intresserar mig och som jag tror kommer att synas i Skromberga. Accepterade kvinnorna sina roller kan man ifrågasätta hur underordnade de egentligen var.
2.2 Nätverk
Nätverksteori kan vara behjälplig i förståelsen för kvinnorörelsens utveckling och aktiviteter. Enligt Hreinsson & Nilsons är ett nätverk ”en varaktig, frivillig, icke
formaliserad mellanmänsklig förbindelse där hierarkiska relationer inte kan uteslutas”.24 I
Skromberga kvinnoklubbs fall handlar det däremot om både ett formaliserat nätverk i och med att de följer stadgar och för protokoll och ett icke formaliserad nätverk såsom Hreinsson och Nilson menar. Jag vill påstå att det icke formaliserade nätverket är lika viktigt för hur kvinnoklubben bygger relationer och därmed sitt nätverk. Poängen med att
göra en nätverksanalys är att ”synliggöra mellanmänsklig interaktion”25 och i deras bok
Nätverk som social resurs redogör Hreinsson och Nilson för hur nätverksteori används
och hur teorin har utvecklats inom historisk forskning. Det finns olika redskap som tillsammans gör nätverksteori begripligt exempelvis grafteorin då nätverket representeras av ett sociogram som består av noder och linjer där noder representerar individer och
linjerna relationer de sinsemellan.26 Detta utvecklades vidare till en fältteori som
”illustrera hur olika sociala konfigurationer påverkades av sättet de var sammanlänkade
med varandra”.27 Alltså miljön utvidgas för att inkorporera olika grupper som är
uppbyggda på samma vis med noder och linjer som ett sociogram. Klickbegreppet beskriver de informella relationerna som utvecklas mellan undergrupper tills vi har ett samhälle som är ”socialt organiserat som ett nät av relationer genom vilka människor
24 Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s29 25 Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s8 26Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s10 27 Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s11
interagerar”.28 De menar att detta är ett mönster särskilt förekommande i fabriks- och småstadsmiljöer. Därmed ses samhället som ett övergripande nätverk på en individs nivå
eller en övergripande nivå som innefattar politik, släkt, vänskap och/eller arbetsplats.29
Powelltraditionen betonar olika ramar för mänskligt agerande; hierarki som består av formella och vertikala relationer som utmärks av rutin och disciplin; marknaden som utmärks av instrumentella relationer och som kräver ett minimalt utbyte och nätverk som
är det mellanmänskliga, ömsesidiga, horisontella och informella relationer.30 Han menar
att nätverkets viktigaste funktion är ”olika typer av utbyten mellan individer” och nätverket fungerar lättare med individer som delar ”samma resurser, värderingar och
normer”.31 Irene Andersson visar hur ett nätverk byggs upp genom exemplet av ett
mobiliseringsnätverk medan Powelltraditionen fokuserar på hur nätverket hålls vid liv. Dock har dessa gemensamt i att de har ett behov av att vara ”varaktigt, frivilligt och
icke-formaliserat”, värden som jag tycker kan finnas i vilket nätverk som helst.32 Som jag ser
det så beskriver dessa värden en ideal förening som på ett konkret sätt samlar som individer för att använda sina nätverk till att förbättra sin sociala ställning. Denna känsla präglar Skromberga Kvinnoklubbs protokoll, tycker jag.
Anknytning görs till Bourdieus teori om socialt kapital där kapitalet är ”det som byts ut i de
mellanmänskliga relationer som utgör ett nätverk”.33 Bourdieu delar upp kapitalet i
kategorier; ekonomiskt, kulturellt och symboliskt men istället för att tala om en nätverksteori använder han familjbegreppet istället. Han menar att familjen är en konstruktion – förtroende och tillit – samhällsgrupper kan beskrivas som familjer med hjälp av Bourdieus
familjebegrepp.34 Det är just detta som jag tycker kan vara meningsfullt i Skrombergas fall
eftersom jag tror att ett litet samhälle byggs på förtroende och tillit och att anledningen till att Skromberga Kvinnoklubb startades ska ha varit just för detta stöd som kvinnorna behövde, och vilket jag hoppas att kunna visa, att de också fick.
28 Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s13 29 Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s16 30 Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s18 31 Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s19-20 32 Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s25 33Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s21 34 Hreinsson, och Nilsson, Nätverk som Social Resurs, s23
3. Forskningsläge
3.1. Socialdemokratiska Kvinnoförbundet
År 2007, firade Skromberga Kvinnoklubb sitt hundraårsjubileum. Under flera år innan dess hade några av Kvinnoklubbens nuvarande medlemmar läst de gamla protokollen tillsammans i en studiecirkel. Resultatet av detta blev ett litet häfte som producerades.
Skromberga Socialdemokratiska Kvinnoklubben 100 år, är en redogörelse för vad de
tidigare medlemmarna hade åstadkommit sedan allra första början. Detta häfte ger en känsla av hur mycket de tidiga kvinnorna arbetade tillsammans för att förbättra sin levnadskvalitet och ”hur de stred för sina rättigheter”. Dessutom är detta det enda som är skrivet om Skromberga Kvinnoklubb men eftersom jag har tittat själv i protokollen
kommer jag inte använda den.35
När det gäller den stora bilden av ”Kvinnoorganisering och kvinnorörelser i Sverige” har Beata Losman skrivit i Handbok i Svensk kvinnohistoria att föreningar startades beroende
på intresse men också för att ”verkar för ”kvinnliga” mål”.36 Intressena handlade bland
annat om socialt arbete, fackliga organisationer eller politiskt intresse. Under 30-talet menar hon att den socialdemokratiska kvinnoklubben utgjordes av ”icke yrkesaktiva
hustrur till socialdemokratiska män”.37 Dessutom finner hon att intresset för dessa
organisationer grundade sig i behovet av ”att ’trolla’ med de knappa resurserna” till skillnad från nutiden då även om kvinnoorganisationerna finns kvar, de har svårt att
rekrytera yngre medlemmar.38 Hon nämner även Kata Dalström och beskriver henne som
”en ryktbar agitator”39, något som är intressant eftersom hon nämns i protokollen i
Skromberga. Genom detta kan jag möjligtvis koppla Skromberga tillbaka till denna stora bild.
Den socialdemokratiska rörelsen mellan 1890 och 1910 har Christina Carlsson skrivit om i sin avhandling Kvinnosyn och Kvinnopolitik. Hennes syfte är att undersöka hur kvinnor ställde sig praktiskt till politik vad gällde såväl rösträtt som lika lön och familjepolitik
35 Skromberga Socialdemokratiska Kvinnoklubb – 100 år, 2007
36 Losman, Beata, ”Kvinnoorganisering och kvinnorörelser i Sverige” i Handbok i Svensk kvinnohistoria, s198 37 Losman, Beata, ”Kvinnoorganisering och kvinnorörelser i Sverige” i Handbok i Svensk kvinnohistoria, s211 38 Losman, Beata, ”Kvinnoorganisering och kvinnorörelser i Sverige” i Handbok i Svensk kvinnohistoria, s223 39Losman, Beata, ”Kvinnoorganisering och kvinnorörelser i Sverige” i Handbok i Svensk kvinnohistoria, s210
med tidens politiska ideologier som bakgrund.40 Hon menar att även om det inte fanns en konkret politik kring familjen så utvecklades en riktning mot manliga
familjeförsörjarlöner och ett hemmafrusystem inom arbetarklassen.41 Många kvinnor hade
en dubbel arbetsbörda med skötsel av hem och barn å ena sidan och betalt arbete å andra
sidan. Carlsson använder sig av teorier om patriarkalisk social struktur.42 Samtidigt lyfts
Humphries teori fram om könsmotsättningar och konflikten som uppstår utifrån de olika
intressen som män och kvinnor har och vilket resulterar i kvinnans underordning.43
Hennes slutsatser lyfter fram skillnaden mellan teori och praktik i socialdemokratisk politik. De tidiga socialdemokratiska målen av ”ekonomiskt oberoende och ett
upphävande av arbetsdelningen mellan könen”44 skulle praktiskt betyda ”eget arbete och
samhällelig barnomsorg”.45 I verkligheten var den politiska lösningen ”den manliga
försörjarlönen” vilket var samtidigt som ett generellt moderskapsskydd efterlystes av kvinnorna. Idealet som politiken framförde var att vara hemmafru, ett ideal som Carlsson menar handlade lika mycket om kvinnans val som mannens. Att välja mellan ”ett hårt, enformigt och slitsamt utearbete” och ett lika hårt arbete fast med en viss frihet som hemmet gav, var för många inte särskilt svårt. Problemet enligt Carlsson var nog snarare
att de flesta kvinnor inte fick välja själva.46 Deras verklighet var begränsad och
motsägelsefull i och med att det berodde på om man var gift och hade barn eller ensamstående. Alla förhandlade för sig själva. Vad som behövdes var en organisation kvinnor emellan för att förbättra de dåliga arbetsvillkoren. Helene Uggland nämns av Carlsson som en av förespråkarna för kvinnofrigörelse vilket skulle uppnås genom bland annat samhällelig barnomsorg, moderskapsskydd och barnbegränsning. Kvinnor levde i en motsägelsefull verklighet då de själva accepterat ett hemmafrusystem vilket inte automatiskt betydde att de var maktlösa. Tvärtom i det sociala nätverk de levde i hade de en nyckelposition. Däremot var de definitivt underordnade i arbetslivet. Den socialdemokratiska rörelsen kan betraktas som patriarkal och genom lönearbetet hade
40 Carlsson, Christina, Kvinnosyn och Kvinnopolitik, s74-5 41 Carlsson, Christina, Kvinnosyn och Kvinnopolitik, s23 42 Carlsson, Christina, Kvinnosyn och Kvinnopolitik, s24 43 Carlsson, Christina, Kvinnosyn och Kvinnopolitik, s28 44 Carlsson, Christina, Kvinnosyn och Kvinnopolitik, s250 45 Carlsson, Christina, Kvinnosyn och Kvinnopolitik, s257 46 Carlsson, Christina, Kvinnosyn och Kvinnopolitik, s260
mannen en starkare position.47 Det kanske går att synas något liknande i Skromberga även om det handlar om andra tidsramar.
Fortsättningen på det socialdemokratiska kvinnoförbundets kamp för inflytande och makt behandlas av Gunnel Karlsson i hennes avhandling Från broderskap till systerskap. Hennes fokus ligger på åren mellan 1950 och 1970 men hon tar även upp relevanta händelser från 1930- talet. Hon använder Hirdmans teori om genuskontrakt för att förklara relationen män och kvinnor inom det socialdemokratiska partiet framförallt ”könens
isärhållande” men även maktrelationen mellan män och kvinnor.48 Under 1920- och 1930-
talen pågick ”en politiseringsprocess” då en relation utvecklades mellan partiet och
kvinnoförbundet. Det är denna relation som Karlsson beskriver som ”ett genuskontrakt”.49
Hulda Flood som blev sekreterare för kvinnoförbundet 1929 var en av flera starka
personligheter som utvecklade förbundet och hjälpte politiseringsprocessen på traven.50
Karlsson menar att det var genom frågorna rörande hemmen, med vilket menas allt som har med barnen, familjen och hemekonomin att göra, som kvinnornas intresse för politik
skulle väckas.51 Morgonbris med Kaj Andersson som chefredaktör spelade en stor roll i
vad gällde att få ut information till husmödrarna i form av ”upplysnings- och
propagandaartiklar”.52 Flood tyckte att kvinnoförbundets linje borde vara att samarbeta
med männen och därmed bli integrerad med arbetarrörelsen medan andra föredrog att arbeta med ”kvinnofrågor” som en särlinje, det vill säga skild från mannens värld, som
den professionella hemmafrun och husmödrar.53 Partiet valde då just denna särlinje vilket
Karlsson beskriver som ett genuskontrakt, det vill säga relationen mellan det manliga partiet och kvinnoförbundet var obestritt. Även om det inte förklarades ”i termer av könsmakt och över- och underordning”, uppstod bristen på inflytande och känslan av vanmakt hos kvinnorna själva tack vare att ”de var för få, de var ovana vid det politiska spelets regler, de isolerade sig i sina kvinnoklubbar”. Karlsson hävdade att det är genom genuskontraktet som kvinnan blev underordnad expert på ”det lilla livet: hemmen, barnen,
47 Carlsson, Christina, Kvinnosyn och Kvinnopolitik, s277 48 Karlsson, Gunnel, Från bröderskap till systerskap, s30 49Karlsson, Gunnel, Från bröderskap till systerskap, s69 50 Karlsson, Gunnel, Från bröderskap till systerskap, s68 51 Karlsson, Gunnel, Från bröderskap till systerskap, s110 52 Karlsson, Gunnel, Från bröderskap till systerskap, s111 53 Karlsson, Gunnel, Från bröderskap till systerskap, s120
kvinnorna, de sjuka och de gamla” och med det utestängdes de från den stora politiska
arenan som lönearbete gav deras män.54
Däremot kommer Karlsson fram till slutsatsen att det fanns en fördel med ett separat kvinnoförbund och det var att de garanterades en plats i partiet. Hon menar att det fanns ytterligare en komplikation i och med att de tävlade mot ”sina egna makar, fäder och bröder” vilket gjorde motståndet ännu svårare. De fick hitta egna frågor som de ansågs vara experter på som rörde sig om ”kvinnornas, mödrarnas, barnens och hemmens intressen” och göra om de till politiska frågor för att helt enkelt tränga sig in på den politiska arenan. På så sätt kunde de komma in i politiken och därmed utmanar de maktrelationer och det som Karlsson kallar för ”den förnekade könsproblematiken”, att männen inte ville dela sin makt med kvinnorna. Karlsson skriver mycket om den nationella rörelsen på 1930-talet och jag hoppas kunna se spår av detta i hur detta präglar den lokala nivån i Skrombergas protokoll. Eftersom jag också kommer att använda mig av genuskontraktets teori blir det intressant att se om det finns någon skillnad mellan den
nationella och den lokala synen.55
Under 1930-talet var Kaj Andersson chefredaktör för Morgonbris, det socialdemokratiska kvinnoförbundets nationella tidning. Eva Ekstrand har skrivit en avhandling om Kaj Anderssons engagemang för, framförallt strävan efter fritid för kvinnor och semesterhemrörelsen. Kaj Anderssons förhoppning var att hjälpa arbetarkvinnor ”bli en maktfaktor att räkna med i byggandet av det socialdemokratiska, moderna Sverige” och
därmed driva bort fattigdom och okunskap.56 Genom tidningen skapades drömmen om fri
tid och längtan efter att få vila från ”kvinnogörat” vilket ”manifesterades i egna initiativ, i
skapandet av det dryga hundratalet husmoderssemesterhem”.57 Ekstrand har undersökt
förhållandet mellan tidningen och därmed Andersson, förbundet och läsaren och funnit ”en sammansatt historia” mycket tack vare semesterhemmets roll. Längtan efter semester förde samman allas ”vardag, bekymmer och glädjeämnen” och att ha tagit makten i egna
händer och skapat ett handlingsutrymme i de nyöppnade semesterhemmen.58 Fast det
54 Karlsson, Gunnel, Från bröderskap till systerskap, s125-6 55 Karlsson, Gunnel, Från bröderskap till systerskap, s327-9 56 Ekstrand, Eva, Kaj Anderssons Morgonbris, s204 57 Ekstrand, Eva, Kaj Anderssons Morgonbris, s206 58 Ekstrand, Eva, Kaj Anderssons Morgonbris, s209
fanns fortfarande ett krav på kvinnorna att vara produktiva, att utvidga sina vyer och
utveckla sina kunskaper. Semesterhem handlade inte om att lata sig!59 Den här
avhandlingen ger en större bild över semesterhemsrörelsen som också avspeglas i Skromberga. Men på vilket sätt blir avspeglingen?
3.2. Nätverksforskning
Skromberga Kvinnoklubb samarbetade med andra föreningar och klubbar både lokalt och regionalt vilket byggde ett nätverk. Johan Lundin har, i sin avhandling Näten på
Limhamn, undersökt hur ett socialt nätverk konstrueras och till vilken nytta det kan vara.
Han fann att folkrörelsens sociala aktiviteter var viktiga för ett samhälle. Dessutom innefattade en arbetarkommun olika föreningar och det fanns en viss överlappning de emellan som även omfattade andra familjmedlemmar. I Limhamns fall fanns nätverk på flera olika nivåer med en relation mellan cementbolaget och fiskarna, arbetarrörelsens föreningar, band mellan familj och andra släktingar. Det är ett nätverk som präglas av
olika strukturer60 och som inte behöver vara geografiskt begränsat till det lokala
samhället.61 I denna mening ser jag en liknande bild i Skromberga.
Genom att engagera andra kvinnor politiskt byggde fredsaktivisterna upp ett nätverk för att skapa opinion och genomföra sina aktioner vilket Irene Andersson beskriver i sin
avhandling Kvinnor mot krig.62 Enligt Andersson var det socialdemokratiska
kvinnoförbundet medvetet om civilskyddet genom cirkulär som skickades bland
klubbarna.63 En del av detta var upprustningen till kriget, bland annat luftskydds arbete
som handlade om stickning av knä- och handskydd och försäljning av fredsblommor. Hur kvinnorna organiserade sig och demonstrerade för fred genom detta nätverk speglas i Skromberga Kvinnoklubb. Dessutom är detta nätverk inte bara aktuellt för upprustning och oron inför andra världskriget utan fungerar också för alla all sorts politisk agitation vilket jag tror kommer att speglas i protokollens handlingar.
59 Ekstrand, Eva, Kaj Anderssons Morgonbris, s216 60 Lundin, Johan, Näten på Limhamn, s362 61 Lundin, Johan, Näten på Limhamn, s348 62Andersson, Irene, Kvinnor mot krig, s305 63 Andersson, Irene, Kvinnor mot krig, s156
Dessutom har Irene Andersson skrivit en artikel om nätverk och kvinnorörelse vilket ingår i Rennee Frangeurs rapport Gråt gärna – men forska: om kvinnorörelse och kvinno-/genusforskning. Enligt denna artikel uttrycker nätverket ”en uppfattning om hur personliga relationer mellan människor fungerar”, relationer som kan uppstå mellan individer, grupper eller även organisationer. Hur nätverket byggs upp kan variera beroende på lokala, nationella och/eller även internationella plan. Oftast lämnar nätverket
spår efter sig som går att rekonstruera genom personliga brev eller allmän reklam.64 Det är
just detta nätverk som jag tror kommer att synas i protokollen.
4. Metod och Materialdiskussion
4.1. Material
Jag kommer att använda mig utav Skromberga Kvinnoklubbs protokoll. De finns i Ekeby hos den nuvarande ordföranden från år 1907 fram till idag. Jag har läst från allra första början, alltså 1907 för att få en förståelse för klubbens mål när de började. Sedan har jag fokuserat på hela 30-talet, alltså från 1930 fram till 1940. Jag har valt att citera precis som det står i protokollen, både vad gäller stavning och grammatik. Jag tycker det ger en annan känsla för dessa kvinnor och denna tid. De var inte lika utbildade som vi är idag men ändå gjorde de vad de kunde för att förbättra sina liv.
Jag har valt att begränsa min undersökning till att omfatta åren mellan 1930 och 1940 därför jag tror att där syns aktiviteter på både den lokala, nationella och även, med tanke på andra världskriget, den internationella nivån. Dessutom fick inte kvinnorna söka arbete på Skrombergaverken förrän 1941 vilket bidrog till kvinnans roll som hemmafru och husmoder. Även om kvinnorna hittade arbete var frågan om barnomsorg och hushållsarbete högst aktuell. Mellankrigsåren var ekonomiskt svåra där nöd kan ha gjort det särskilt nödvändigt för kvinnorna att åstadkomma förbättring genom organisation. Eftersom kvinnorna nu var myndiga, var den politiska arenan möjlig på ett helt annat sätt än på 20-talet.
4.2.
Metod
Jag ska göra en textanalys och använder ”texten som berättande källa”65 för att återskapa
en bild över vad dessa kvinnor intresserade sig för under denna tid. Jag vill, genom
materialet försöka ”lära känna gångna tiders människor” och dess levnadsvillkor.66 För att
förenkla förståelsen för kvinnoklubbens beslutstagande ska jag analysera protokollen temavis. De teman som jag har valt ut till min studie är hälsa, skolfrågor, kvinnofrågor, upprustning till andra världskriget och nätverket. Under min läsning av protokollen såg jag att det mesta av diskussionsämnena föll naturligt under dessa rubriker. På så sätt blev
65 Dahlgren, Stellan, Fråga det förflutna, s190 66 Dahlgren, Stellan, Fråga det förflutna, s192
det enda som valdes bort den som fixade kaffet och vem som skrev protokoll, alltså administrativa klubbfrågor.
När det gäller nätverksanalys, ska jag använda mig av kvantitativ analys även om, enligt
Dahlgren, ”det ingår många kvalitativa moment i de kvantitativa metoderna”.67 Det
handlar om att tolka siffrorna, inte bara att presentera de i ett diagram. Han menar dessutom att det ställs många krav på kvantitativa undersökningar, bland annat nämner han reliabilitet, pålitlighet och validitet i själva undersökningen, det vill säga att ”man
mäter det man avser att mäta”.68 Praktiskt taget har jag för avsikt att räkna hur många
gånger och med vem kvinnoklubben har kontakt, såsom det är skrivet i varje mötesprotokoll. Det ska jag göra för varje år inom denna tioårsperiod. Med denna typ av kvantitativ studie är det viktigt att jag är noggrann i mina anteckningar Jag tror att det blir värdefullt att visa en bild över hur kvinnoklubbens nätverk såg ut gentemot andra klubbar i byn, andra klubbar i Skåne och även kontakter på en nationell eller internationell nivå. Dahlgren varnar dock att det är viktigt att kvantiteten inte övervärderas ”på kvalitetens
bekostnad”.69 Jag ska titta på kontaktnätverk överlag för att se vilka organisationen
samarbetade med och därmed vilka som hade inflytande i kvinnoklubbens verksamhet. Dessutom vill jag titta på vilken typ av kontakt som fanns exempelvis möte eller brev, och hur ofta kontakten syns under åren mellan 1930 och 1940. Jag hoppas kunna se hur kontakten kan ha förändrats över tiden och även om det är möjligt att identifiera någon orsak.
4.3. Källkritik
Enligt Torsten Thoren finns det fyra viktiga kriterier som måste tas i anspråk när det gäller källkritik; äkthet, tidssamband, oberoende och tendensfrihet. Dessutom menar han att vi måste skilja mellan kvarlevor och berättelser i tolkningen av innebörden och bedömning
av sannolikhet.70
Skromberga kvinnoklubbs protokoll är äkta. Det finns ingen anledning att presentera dem som något annat än kvarlevor ifrån de möten som kvinnorna haft. Dock menar Thuren att
67 Dahlgren, Stellan, Fråga det förflutna, s210 68 Dahlgren, Stellan, Fråga det förflutna, s211 69 Dahlgren, Stellan, Fråga det förflutna, s211 70 Thuren, Torsten, Kälkritik, s13
frågan om äkthet snarare handlar om ”att vara medveten om att det kan vara frågan om en
förfalskning”, inte att den är det.71
Närhet i tid och rum, det vill säga hur lång tid skiljer mellan händelse och nedskrivning
påverkar en källas trovärdighet, beroende på hur samtida den är.72 Protokollen fördes vid
mötet och skrevs upp för hand efteråt. Det är svårt att säga hur lång tid det handlade om men eftersom anteckningar fördes i en bunden bok var det tvunget att vara färdig innan nästa möte. Det skrevs nog inte upp på mötet eftersom handstilen i allmänhet är fin om än lite svårläst ibland. Dessutom hade dessa kvinnor bara grundskolans sjuåriga utbildning vilket säkert har påverkat hur utförliga beskrivningarna har varit. Dessutom har olika klubbmedlemmar skrivit vid olika tillfällen.
Det är viktigt att mäta hur tendentiös en källa är eftersom, som Thuren framhäver, ”alla som har intresse av att ljuga också kan tänkas göra det”. Protokollen fördes för klubbens egen syfte, det vill säga för att minnas mötenas diskussioner vilket är partiskt i grunden. Det intressanta är att hur diskussioner beskrevs var inte särskilt detaljerat och det är därför svårt att få en helhetsbild av anteckningarna. Det är möjligt att tro att kvinnorna skulle vilja framstå som duktiga med sina anteckningar men jag tycker inte det var så, snarare var dessa anteckningars funktion menade som en aide-memoir för att komma ihåg beslut och handlingar. Däremot finns det en viss politisk tendens i och med kvinnoklubben är kopplad till det Socialdemokratiska partiet. Deras intresse var därför färgat av en viss politiskt linje gentemot exempelvis en kyrklig tendens. I fall att en källa är tendentiös
menar Thuren att den inte bör vara ensamstående.73 Detsamma gäller för om källan är
beroende av andra fakta. Det hade varit väldigt intressant att kunna bekräfta olika handlingar och beslut men tyvärr finns det inte möjlighet i denna studie.
71 Thuren, Torsten, Kälkritik, s29 72 Thuren, Torsten, Kälkritik, s30 73Thuren, Torsten, Kälkritik, s66-7
5. Undersökning
Skromberga Kvinnoklubbs allra första möte ägde rum den 6 juni 1907, och öppnades av mannen som var byns kommunalordförande. Kvinnorna inspirerades av Helena Uggland Andersson som höll ett föredrag som uppmuntrade åhörarna till att aktivera sig för
”kvinnornas outtröttlighet och envishet i en värld dominerad av män”.74 Som jag har förstått
var Helena Uggland Andersson väldigt engagerad i det socialdemokratiska partiet här i Skåne och därför bjöds in av den nystartade kvinnoklubben.
Under de åren jag har valt att analysera intresserade kvinnorna sig för många olika intresseområden bland annat; sagostund, skolkök, skolfrågor, lekplats, semesterhem, tandvård, barnavård, moderskap. Jag har delat upp diskussionsfrågorna temavis för att enklare se vad som kvinnorna lyckades åstadkomma och jag behandlar dessa teman kronologiskt.
5.1. Hälsa:
Tandvård: Kvinnoklubben ville att barnen skulle ha tillgång till tandvård, troligen på
grund av någon artikel som talade om hur viktigt det var att sköta sina tänder. Redan
december 1932 kom frågan om tandvård upp i protokollen.75 I mars 1934 bjöds lärarkåren
in till ett diskussionsmöte vilket ägde rum redan några dagar senare. En av lärarna visade sitt engagemang genom att läsa upp ”ett samtal mellan en tandläkare och en fru som
åhördes med livligt intresse”.76 Därefter efterlystes ett kostnadsförslag från en tandläkare i
Helsingborg vilket kom redan några dagar senare på 1kr per barn samt förslaget att den
bästa tidpunkten var i 3e klass.77 Tyvärr kom frågan om tandvård inte upp i protokollen
mer därefter och därför vet vi inte bestämt vem som egentligen stod för kostnader. Jag tolkar protokollen som att skolstyrelsen såg till att alla barnen fick tandvård i 3e klass men säkrare än så kan jag inte vara.
Hemsyster: Diskussionen om en egen hemsyster började redan i februari 1933 med en
diskussionsfråga om ”kvinnan och samhället”. Min tolkning är att den kom upp tack vare ett cirkulär som lästes i klubben men kvinnornas slutsats var att de ville ”försöka få en
74 Skromberga protokoll 06-03-1907 75 Skromberga protokoll 08-12-1932 §7 76 Skromberga protokoll 09-03-1934 §13, 14, 15 77 Skromberga protokoll 12-03-1934 §3
kvinnlig barnavårdsrepresentant i kommunan”. 78 Svaret de fick i slutet av mars var att det
inte gick på grund av ”våra dåliga ekonomi”. 79 Trots det, fortsatte frågan om hemsyster
att synas i protokollen under 1934 fast utan något definitivt beslut. Därefter 1935 bestämde sig klubben för att skicka en fråga om införande av fri läkare och sjukvård vid skolorna till den årliga socialdemokratiska konferensen i förhoppningen att kunna påverka ett eventuellt beslut på en högre nivå. Kvinnorna ansåg att det var ”farligt att föräldrar på
grund av kostnaden drar sig för att söka läkarevård för sina barn”.80 Emellanåt försökte
kvinnoklubbens medlemmar att stödja samhället genom till exempel att anordna en spädbarnskurs. Det dröjde fram till januari 1938 innan frågan om hemsystern kom upp igen och då höll kvinnoklubben ett stort möte om att anställa en barnavårdsman. Deras motivering skrevs upp i protokollen så här:
”Eftersom befolkningsfrågan så att säga ligger som hela landets väl och ve och är lämnas anslag till moderskapshjälp och dylikt så skall det väl även skänkas en tanke på den som skall söka detsamma. Det är ju inte allenast den ekonomiska hjälpen utan det kan många gånger vara den rent personliga som behövs. Därför anser vi att en kvinnlig barnavårdsman borde en kvinna går säkert med lättare hjärta till en annan kvinna, enär denna med bättre förståelse än en man kan sätta
sig in i sakens ställning”.81
Med detta har frågan om hemsyster kommit på tal många gånger och i juli samma år skickades ”ett protokollsutdrag till kommunalnämnden om dessa vill ta frågan till
behandling i och för anställandet av en hemsyster”.82 Enligt protokollen väntades svaret i
september men i oktober bad kommunalnämnden att ”åter remittera frågan dels genom
protokollsutdrag dels i en skrivelse”.83 I februari 1939 skrevs äntligen i protokollen att:
”Frida Olsson redogjorde om hemhjälpen i hemmen. Kommunen hade utsett Karin Gillstet och hon var villig att åta sig arbetet mot en avgift av 25 kr i mån
78 Skromberga protokoll 09-02-1933 §12 79 Skromberga protokoll 20-03-1934 §3 80 Skromberga protokoll 14-02-1935 §7, 10 81 Skromberga protokoll 13-01-1938 §7 82 Skromberga protokoll 17-07-1938 §5 83 Skromberga protokoll 13-10-1938 §15
av kommunen samt 25 öre i timmen i hemmen och 50 öre i timmen vid natt och
när så dant förekommer”.84
Det hade tagit flera år men till slut hade byn lyckats få sin egen hemsyster, mycket tack vare Kvinnoklubbens engagemang.
Sexualhygien var en annan diskussionsfråga som behandlades och vi får läsa i
protokollen att:
”Enligt ett förslag ifrån kretsmöte angående föredrag beslutades att en sådant skulle hållas hus av Doktor Johnson från Lund i sexualhygien varvid alla klubbans kretsen skulle inbjudas samt särskilt unga kvinnor och allmänheten i
övrigt”.85
Sådana informationsmöten kan ha varit ett sätt att informera om barnbegränsning, ett ämne som kom upp i samband med nykterhetsrörelsen eftersom spriten starkt påverkade familjens storlek. Klubben fick svar i juli angående föredraget som Doktor Johnson skulle
hålla. Den lämpligaste tiden var den 12 september.86 Tyvärr fanns det inget mer skrivet
om själva mötet eller hur det bemöttes av klubben eller allmänheten. Däremot fortsatte en liknande fråga om sexualupplysning i skolan med resultatet att lärarkåren bjöds in till ett möte tillsammans med föräldrarna för att diskutera både ”sexualuppfostran och skolkök”! Vad dessa ämnen hade gemensamt vet jag inte, men eftersom frågor som handlade om
sexualitet oftast refererades till som ”saken”, kan det vara en fråga om prydhet.87 I april
fick kvinnoklubben ett svar ifrån folkstyrelsen om dessa skolfrågor. Vi känner inte till svarets innehåll men kvinnorna reagerade genom att kalla till ett föräldramöte för att ”göra våra krav gällande … om sexualupplysningen och skolköksfrågan”, vilket tyder på att
svaret var annat än de hoppades på.88 Inget mer syns i protokollen vilket betyder att vi
måste lämna den frågan åt sidan, även om något mer kanske syns lite längre fram men eftersom jag har begränsat mig till en tioårsperiod får vi bara gissa.
84 Skromberga protokoll 09-02-1939 §17 85 Skromberga protokoll 10-06-1937 §9 86 Skromberga protokoll 09-07-1937 §8 87 Skromberga protokoll 10-02-1938 §5 88 Skromberga protokoll 13-04-1938 §11
Sammanfattning: Kvinnorna insåg att kunskap var makt vilket genom att samla
information gav kvinnorna möjligheten att ta kontroll över sin egen hälsa och sina barns hälsa, men det handlade framför allt om familjens välbefinnande. De tog kontakt med lärarna på skolan, bjöd in både dem och föräldrar, försökte påverka kommunen och ställde krav. Männen som arbetade för bolaget fick gratis läkarvård i samband med arbetet men familjens hälsovård sköttes av familjen själv. Kvinnorna gav inte upp utan fortsatte att fråga tills de fick svaret de ville ha, åtminstone när det gällde frågan om hemsyster. Från början till slut hade det tagit sex år att få en kvinnlig vårdare i byn. Kvinnoklubben efterlyste en kvinnlig representant med anledning av att det tycktes vara lättare för en kvinna att prata med en annan kvinna. Dock kan anledningen till att de fick en kvinna har lika mycket varit av ekonomiska skäl. En kvinnlig hemsyster kostade inte lika mycket som ett manligt ombud. Kvinnornas engagemang i andra hälsofrågor spred information till allmänheten vilket troligen berikade hela byn, inte bara kvinnoklubbisterna. Det kan dessutom ha varit ett sätt att agitera för medlemskap i kvinnoklubben genom att visa resultat.
5.2. Skolfrågor: sagostund, skolstyrelsen, andra skolfrågor
Redan vid ett av de första mötena 1908 som Skromberga Kvinnoklubb höll uttalade kvinnorna sig för att ”motverka klassamhället” genom att värva ungdomar till ungdomsklubb. Intresset för barnen och oro över deras uppfostran och utveckling präglar protokollen genom alla åren. Framförallt ville de som föräldrar ha mer inflytande över barnens skolgång. De hade åsikter om allt från slöjd, historia, mat, städning till längd på skoldagen. Det kan vara bra att poängtera här att på den tiden fanns det sju olika skolor i Ekeby där varje liten by hade en egen; Skromberga, Valleberga, Truedstorp, Central för att nämna några. Barnaskaren var stor, det var inte ovanligt med sex, sju, åtta barn per familj.
Sagostunden: Kvinnoklubben hade skickat några medlemmar på besök till sagostunden i
Helsingborg i februari 1932, en verksamhet som liknade den moderna ”Öppen
Förskola”.89 Snart därefter kom frågan upp om att ha en egen sagostund i byn,90 snabbt
89 Skromberga protokoll 11-02-1932 §32 90 Skromberga protokoll 15-02-1932 §5
följt av ett föräldramöte.91 Skromberga fick sin egen ”sagostundsverksamhet” som en del
av kvinnoklubben i april.92 I oktober samma år bildades en ungdomsklubb. Dessa
verksamheter behövde ekonomiskt stöd då och då vilket de fick ifrån kvinnoklubben. Det är intressant att poängtera att det dessutom ofta fanns ”muntration” efter de olika mötena, alltså underhållning som hölls av sagostundsverksamheten i form av teater, dans eller musik. I januari 1938 efterlystes ombud för ledare till sagostunden som skulle ingå i sagostundsrörelsen. Det var alltså kvinnoklubbister som agerade som ledare i
verksamheten.93 Andra frågor om sagostundsverksamheten syntes i protokollen men inga
detaljer skrevs upp. I samband med sagostunden kom det upp en fråga om att ordna ”en
gemensam lekplats för barnen” kostnadsfritt av Höganäsbolaget.94 Lekplatsen kom upp
igen på mötet i juni eftersom ”kommittén hade besökt ingenjör Coster och han lovade att Lillemark användes som lekplats åt barn och om där blev visat intresse skulle anordningar
göras till trevnad för besökarna”.95 Trots detta positiva svar ifrån bolaget stod det i
protokollen maj 1939 att frågan ”angående lekplatsen i Lillemark” skulle låtas falla vilket
jag tolkar som att ingenting hade bestämts eller ordnats.96
Skolstyrelsen: I syfte att få mer inflytande i skolorna hade en skolstyrelse startats. I
protokollen från år 1934 var det en Hilda Werin, en aktiv kvinnoklubbist, som nämndes
mycket i protokollen under många år och valdes till skolstyrelsen.97 Min tolkning är att
initiativet till en skolstyrelse startades av kvinnoklubben. Under ett möte i november 1934 upplästes en artikel ur Morgonbris, om ”Barn och Politik” följd av en diskussion som antecknades som ”livlig”. Diskussionen återupptogs på nästa möte i december med samma livliga resultat. Under denna inledningsfråga skrevs denna passionerade sammanfattning av diskussionen, vilket enligt min uppfattning handlar om historieundervisning i skolan;
”Barn och Politik har inte med varandra att skaffa det är två världar för sig själv säger man. Förgifta inte våra barn med ting som överstiger deras
91 Skromberga protokoll 10-02-1932 §13 92 Skromberga protokoll 14-04-1932 §17 93 Skromberga protokoll 13-01-1938 §7 94Skromberga protokoll 12-05-1938 §12 95 Skromberga protokoll 04-06-1938 §4 96 Skromberga protokoll 11-05-1939 §9 97 Skromberga protokoll 14-06-1934 §10
fattningsförmågan så predikas det jämt och till sist. Skall det lyckas att uppfostra våra barn till friare människor det fodras ett visst välstånd till att man kan en fri människa. Här omtalas som läromästare de små österikiska människorna sönner och döttrar av en lidandets tid men det är blott verkligheten som ställa dem så målmedvetna på sin plats. Också ett låt barn sinnen vara fritt låt sinnet likaväl som kroppen följa med i utvecklingen men barn borde besparas böcker med krigiska bragder och fostras till fred och åter fred. Här omtalas barn som läromästare de små österiskiska människor sönner och döttrar av lidandets tid men det är blott verkligheten som ställt dem öga mot öga mot den verkliga faran
som gör dem till målmedvetna människor som vet var deras plats är”.98
Med detta menade kvinnorna att barnen inte skulle behöva oroa sig för krig, istället skulle de uppfostras till fred. Att de österrikiska barnen hade blivit utsatta för krig ansågs vara tragiskt, något som syns med upprepningen av vissa fraser men det var ingenting som Skrombergas barn behövde bekymra sig för. Befinner man sig i krigets verklighet, tar överlevnadsbehovet över och man försöker klara sig så gott man kan. Dock var inte detta Skrombergabarns verklighet och de kunde lika gärna vara omedvetna om ”lidandet” som pågick någon annanstans. Hur kvinnornas uttal påverkade undervisningen i skolan vet vi inte eftersom detta inte kom upp igen, men i vilket fall som helst har lärarkåren låtit höra sina åsikter. Senare i augusti 1936 skulle skolstyrelsen ”redogöra för skolans angelägenheter” men framförallt om den ekonomiska situation vilket åhördes med intresse. Skolans ekonomi var en viktig del av styrelsens uppdrag.
Andra skolfrågor: Det är intressant att se hur många olika andra skolfrågor som kom upp
under tidens lopp som är värda att nämna; skolkök och matlagningskurs för pojkar, slöjd för flickorna, skolstädning, resekostnader, konfirmation, skollovsfrågor, skolbad, uppvärmning och sexualupplysning som redan är nämnt.
Frågan om skolkök för pojkarna syntes först i november 1932 men vad betyder detta egentligen? Jag tolkar det som en fråga om mat i skolan. Dock kan det vara att frågan från mars 1936 om ”matlagningskurs för gossar” hade omvandlats. Men hade inte flickor samma behov? På den tiden utbildades flickorna hemma i hushållsarbete inklusive matlagning. En fråga som gällde flickorna kom upp i mars 1938 ”om flickor skulle ha praktisk istället för teoretisk undervisning blev beslutad att låta den samma vila och skulle
den tas upp på föräldramöte när detta kommer till stånd”. Lite senare i september 1940 undrade kvinnorna ”varför inte flickorna kan få fritt slöjdmedel eftersom gossarna har allt sitt fritt”, en fråga som var livligt diskuterad men eftersom ingen från skolstyrelsen var närvarande blev frågan bordlagd. Men i oktober kom ”fria slöjden för flickorna i skolan” upp igen och det beslutades att göra en framställning till Skolstyrelsen om fri slöjd för flickorna samt handdukar till skolorna. Det är oklart om flickorna skulle göra handdukar eller om skolan skulle få dem.
Skolstädning kom på tal i december 1934 då ”Fru Hulda Werin framkom med en fråga om städerska vid skolan blev kaserad av lärarinnan om det då inte var skäl att den kvinnlige styrelsen ledarmöten borde syna städningen”. Denna fråga diskuterades livligt utan att
något konkret beslutades och ”diskussion fick utgöra svar på frågan”.99 I januari fattades
ett beslut att överlämna frågan om skolstädning till styrelsen.
Fria dagar var frågan i februari 1935 då ”föräldrar till barn i skolan är mycke missbelåtna med di obestämda fri dagarna som barnen har”. Mötet ifrågasatte skolstyrelsen genom att
skicka ett protokollsutdrag formellt.100 Det dröjde fram till oktober 1935 innan kallelse till
ett föräldramöte blev aktuellt gällande skollovfrågan. Samma typ av fråga återkom i november 1938 under rubriken ”Nya frågor – Varför skall barnen gå och läsa längre tid på
vintern än på sommaren?”101 Inget definitivt svar gavs på funderingarna men i februari
kunde det ha handlat om uppvärmning eftersom ett förslag kan ses ”om inte skolarna kunde stängas under tiden då är så kallt eftersom di har så lite att elda med”, vilket
skolstyrelsen skulle framföra vidare.102 Responsen kom månaden därpå då ”Rapport
lemnades av representation i skolstyrelsen att skolan skall börja en tim senare så att
skolsalarna hant bli uppvärmda”.103 Det är intressant att se kvinnornas funderingar kring
när barnen ska vara lediga. Från skolans sida var tanken att barnen skulle vara ute i det fina vädret under sommartider god men ur familjens synpunkt var det kanske för lång tid utan sysselsättning. Det tål att fundera över.
99Skromberga protokoll 13-12-1934 §13 100 Skromberga protokoll 14-02-1935 §11 101 Skromberga protokoll 09-11-1938 §12 102 Skromberga protokoll 08-02-1940 §17 103 Skromberga protokoll 14-03-1940 §14
En fråga om transport togs upp november 1935 av ”skolrådsledamot Betty Persson” gällande bussresa som Vallenbergaskolan tog till gymnastiken men flera detaljer finns inte nedskrivna inte heller om hur frågan besvaras. Det är intressant att veta att barnen hade gymnastik i skolan men jag undrar vart de skulle och vad de skulle göra! En annan sorts transportfråga tog upp i november 1938 gällande ”billigare bud” till skolbarnen, det vill säga lägre kostnader för bussresan till och från skolan. På nästa möte i december preciserade kvinnorna sina önskemål om att halvera kostnaderna för barn i skolåldern till
”10–15 öre istället för 30 öre som nu är fallet”.104
Sammanfattning: Barnen var kvinnans huvudansvar och de tog detta ansvaret på allvar.
De ifrågasatte och engagerade sig i att barnen skulle ha en bra skolmiljö och tillgång till vad de ansåg behövdes samtidigt som de såg till att pengarna räckte så långt som möjligt. Det är tydligt att de på ett lokalt plan ansåg att de hade rätt att påtala vad de tyckte om olika förhållanden gällande skolan. De hade också direkt inflytande in i skolstyrelsen via en klubbmedlem. De la sig däremot inte direkt i själva undervisningen eftersom de ansåg att där gick gränsen, förutom att de hade någon synpunkt på att barnen inte skulle undervisas med krig som utgångspunkt utan för fred. Samtidigt ville de ha möjligheten att påverka beslut och de hade ett önskemål att det skulle vara rent och fint. Det finns däremot inget bevis på att de klagade vidare över lärarkåren, exempelvis till kommunen. Jag tycker snarare att lärarnas engagemang i frågorna som togs upp uppskattades högt. Kvinnorna ifrågasatte inte alls skillnaderna mellan behandling av pojkar och flickor vilket till stor del berodde på att flickor skulle lära upp sig till hemtjänst, då många av dem skulle tjänstgöra hos de ”fina” familjerna. Flickorna utbildades hemma i hushållsarbete och hade därmed inget behov av matlagningskurser i skolan. Däremot drar jag slutsatsen att eftersom pojkarna och flickorna behandlades olika hemma behövde pojkarna lära sig matlagning i skolan istället.
5.3. Kvinnofrågor:
semesterhem, bildning, politikTeman om kvinnofrågor innefattar mycket olika diskussioner som belysas i protokollen som jag har delat in i olika områden; semesterhem, politiska diskussionsfrågor och bildning. Många av dessa frågor lyfts fram tack vare broschyr, skrivelser, brev eller
artiklar ifrån det Internationella eller Nationella Kvinnoförbundet, det Socialdemokratiska partiet och dess tidning Morgonbris eller andra föreningar. Det visar, därmed, en tydlig koppling mellan den nationella och även den internationella rörelse och Skromberga kvinnoklubb. På det viset blir kvinnoklubbens protokoll en återspegling av den internationella rörelsen.
Semesterhem: Den största kvinnofrågan var semesterhem och därmed fritid för
husmödrar. Denna fråga drevs starkt av Morgonbris och det Socialdemokratiska partiet. Första inlägget kom i februari 1933 och talade specifikt om ”ett semesterhem för
skånekvinnorna” vilket var upplagt som ett ”koprativt företag med andelar”.105 Detta
innebar att klubbarna fick köpa andelar vilket Skromberga gjorde i december 1933 för
25kr.106 Referenser till semesterhemmet fortsatte regelbundet med livliga diskussioner
under 1934. I oktober bestämde sig klubben för att sälja lotter i semesterhemmets anda
och i december såldes det blommor för att få in pengar till semesterhemmet.107 En
förändring skedde i mars 1935 då de bestämde sig för att inte ”ta någon andel … utan fick de vara nöjda med de pengar de fått så länge för vi ansåg att inte klubbens medlemmar
fick nån nytta av de”.108 Kvinnorna tyckte därmed att de hade betalat mycket pengar utan
att få något i gengäld vilket de kände sig missnöjda med. Diskussioner togs upp omgående och även i maj skulle de inte köpa ”någon andel” men i maj 1937 kom semesterhemmet återigen på tal fast på ett annat sätt. Klubben hade fått en
”ansökan om att bara vara i Tallhem på semesterkursen. Styrelsen uttalade sig för att om några medlemmar ville söka sig dit för att vila ansåg di sig för att klubben skulle kunna taga medel av semesterhemskassen till att en veckas
vistelse jämte resa för en medlem”.109
Äntligen var kvinnorna erbjudna möjligheten att njuta av en semester själva och dessutom få en chans att lära sig något under en hel vecka. Klubbens förslag innebar både fri resa och vistelse på semesterhemmet för en medlem men även om semestern var gratis fanns det nog andra problem att lösa hemma, framförallt vem som skulle ta hand om barnen och
105 Skromberga protokoll 11-05-1933 §17 106 Skromberga protokoll 14-12-1933 §15 107 Skromberga protokoll 13-12-1934 §11 108 Skromberga protokoll 28-03-1935 §4 109 Skromberga protokoll 10-05-1937
