Att vara familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson i Östra Norrbotten: en beskrivande studie av kontakten och mötet med socialtjänsten

Rapport från FoU-Norrbotten

Besöksadress V.varvsgatan 11 971 28 Luleå

Telefon 0920-20 54 00

Fax0920-942 49

Hemsida www.

Rapport Nr 27, 2005

Att vara familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson i Östra

Norrbotten

- en beskrivande studie av kontakten och mötet med socialtjänsten

Utredare:

Benitha Eliasson

Petra Wikström

Det är viktigt att vårda de personer, familjer som finns.

För att de skall orka med uppdraget och för att förmedla en positiv bild av uppdraget

till andra,

så att de också vill ta uppdrag.

(Citat lämnat av ett familjehem)

FÖRORD

Denna undersökning har genomförts under våren och hösten 2004 och är en del av projekt Östra Sosam, socialtjänsten i samverkan. För- hoppningen är att rapporten ger läsaren ökad insikt i hur det är att vara familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson i Östra Norrbotten.

Det är många människor som har varit betydelsefulla för vårt arbete och vi känner en stor tacksamhet gentemot de familjehem, kontakt- familjer och kontaktpersoner som så öppenhjärtigt har delat med sig av sina erfarenheter. Utan Er hade denna undersökning inte varit möj- lig att genomföra. Vi vill även framföra ett varmt tack till de social- sekreterare som har gett sin syn på arbetet med familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna.

Östra Norrbotten, januari 2005 Benitha Eliasson

Petra Wikström

SAMMANFATTNING

Syftet med undersökningen är att beskriva hur de som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner (familjer) i Östra Norrbotten upplever kontakten och mötet med socialtjänsten. Bakgrunden är att socialsekreterarna inom Individ- och familjeomsorgens barn- och familjeenhet har beskrivit att arbetet gentemot dessa grupper inte fun- gerar tillfredsställande. De har identifierat ett antal områden som är viktiga att förbättra. I stor utsträckning handlar det om att familjerna lämnas att klara uppdraget på egen hand när en placering väl är genomförd; handledning och stöd till dem prioriteras inte, andra arbetsuppgifter får företräde. Börje Lindberg, en privat familjehems- konsulent, menar att handledning till familjehemmen är oerhört vik- tigt, för att de skall klara av och orka med uppdraget.

Även familjerna upplever att kontakten med socialtjänsten kan förbätt- ras. Samtidigt ger de en positiv bild av uppdraget och socialsekrete- rarna framställs på ett bra sätt, de lyssnar, är positiva och trevliga. I sina berättelser är de, trots bristerna, inte speciellt kritiska till social- tjänsten, vilket kan bero på att de har en stor förståelse för andra män- niskor, så också för socialsekreterarna. Problemen ligger, enligt familjerna, till största del på det organisatoriska planet, inte på det individuella – socialsekreterarnas arbetssituation gör att de inte har möjlighet att uppfylla socialtjänstens åtaganden. Att socialtjänsten brister i arbetet innebär att stödet till familjerna är litet. I längden sät- ter socialtjänsten sig själv, familjerna och inte minst de utsatta barnen i en svår och många gånger ohållbar situation.

Den situation som beskrivs är från familjernas sida mest uttalad i Kalix och i Haparanda. I Övertorneå och Överkalix är situationen något annorlunda, här har socialsekreterarna ett stort behov av att arbetet förbättras. Kompetensen är svår att upprätthålla i de mindre kommunerna där socialsekreterarna arbetar med alla förekommande ärenden.

INNEHÅLL

INLEDNING... 1

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 2

METOD... 3

KONTAKTEN MED SOCIALSEKRETERARNA OCH STYRGRUPPEN... 3

KONTAKTEN MED FAMILJEHEMMEN, KONTAKTFAMILJERNA OCH KONTAKTPERSONERNA... 4

BEGREPPSLIGT RAMVERK... 7

VIKTIGA BEGREPP OCH DEFINITIONER... 7

FAMILJEHEM, KONTAKTFAMILJ OCH KONTAKTPERSON... 7

DISKURSBEGREPPET... 8

ARBETET MED FAMILJEHEM ... 10

ÄRENDEGÅNG – BARNETS PERSPEKTIV... 10

ÄRENDEGÅNG – FAMILJENS PERSPEKTIV... 11

ATT ARBETA SOM FAMILJEHEMSKONSULENT – ETT EXEMPEL... 12

ARBETSSITUATIONEN I ÖSTRA NORRBOTTEN ... 14

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORGENS SKILDA FÖRUTSÄTTNINGAR... 14

MÖTET MED DE ANSTÄLLDA INOM BARN- OCH FAMILJEENHETEN.... 15

Samverkansvinster... 16

KOSTNADER FÖR DE FYRA KOMMUNERNA... 17

FAMILJERNAS KONTAKT MED SOCIALTJÄNSTEN ... 19

BAKGRUNDSFAKTA... 19

KONTAKTEN MED SOCIALTJÄNSTEN... 20

Kontakten med socialtjänsten, som helhet ... 21

Kontakten mellan socialtjänsten och familjerna ... 22

Familjernas önskemål om kontakten med socialtjänsten ... 23

MÖTET MED SOCIALTJÄNSTEN... 25

Bemötandet från socialtjänsten ... 25

Kvaliteten på träffarna med socialtjänsten ... 26

DET UPPFÖLJANDE ARBETET... 28

Behovet av att någon specialiserar sig på att ge råd och stöd... 28

Råd och stöd ... 28

Handledning samt utbildning och fortbildning ... 30

EKONOMISKA ERSÄTTNINGEN... 31

SAMMANFATTNING AV RESULTATET... 33

Kalix ... 33

Haparanda... 34

Övertorneå och Överkalix ... 34

Mötet mellan familjerna och socialsekreterarna/socialtjänsten 35 REFLEKTIONER... 36

REFERENSER ... 40

BILAGOR

BILAGA 1: PROJEKT SAMVERKAN MELLAN KOMMUNER OCH FAMILJEHEMSVÅRD

BILAGA 2: ENKÄT

BILAGA 3: INFORMATIONSBREV - INTERVJUER BILAGA 4: INFORMATIONSBREV - ENKÄT

BILAGA 5: STATISTISKA UPPGIFTER FÖR ÖSTRA NORR- BOTTEN

BILAGA 6: FREKVENSTABELLER, BAKGRUNDSFAKTA BILAGA 7: RESULTAT, UPPDELAT EFTER INSATSFORM

INLEDNING

Insatser till skydd för barn och ungdomar är en uppgift som blir allt viktigare för socialtjänstens Individ- och familjeomsorg. Det handlar om att ge barnen goda och trygga uppväxtvillkor. I normalfallet är det föräldrarna som är bäst lämpade att ta hand om barnet då den speciella relation som finns dem emellan uppväger många av livets svårigheter.

Det är dock inte alltid tillräckligt, föräldrarna kan ha egna svårigheter som gör det omöjligt för dem att vara goda föräldrar. Även barnen kan bidra till att göra det svårt för föräldrarna att räcka till.¹ De barn som lever under svåra och otrygga hemförhållanden behöver skydd och hjälp av socialtjänsten. Insatserna kan ske i öppna former, då kan bar- net bo kvar hemma, exempelvis genom att socialtjänsten beviljar bar- net en kontaktperson eller en kontaktfamilj. När de öppna insatserna inte är tillräckliga kan vård utanför det egna hemmet bli aktuellt. En av de vanligaste vårdformerna som kommer ifråga när det finns all- varligare sociala problem i hemmet är placering i familjehem. I en del fall rör det sig om kortare placeringar varefter barnet kan återvända till sina föräldrar, i andra fall stannar barnet i familjehemmet under hela uppväxten.²

År 2003 kostar socialtjänstens insatser till barn och ungdomar ungefär 10,6 miljarder kronor. Huvuddelen av dem avser vård utanför det egna hemmet, det vill säga i familjehem eller på institution. De totala kost- naderna ökar med ungefär 22 procent mellan åren 1999 och 2003.

Största ökningen står de öppna insatserna för, men även kostnaderna för institutionsvård och familjehemsvård blir högre. I genomsnitt är utgiften för verksamheten till barn 4 700 kronor per invånare upp till 20 år. Glesbygdskommunerna har lägre kostnad jämfört med vad stor- städerna har, 2 400 kronor respektive 5 700 kronor per invånare upp till 20 år.³

Det senaste decenniet har barn- och ungdomsvården förändrats.

Socialstyrelsen beskriver att den har:

genomgått stora förändringar, dels kvantitativt, i form av ökade ärendeantal, insatser och kostnader, dels kvalitativ, genom betoningen av barnperspekti- vet, ett mer varierat utbud av insatser och en tydligare struktur i handlägg- ningen.⁴

Trots att barnens problem uppmärksammas i allt större utsträckning är gapet mellan behov och insatser fortfarande stort. Dessutom har den ökade professionaliseringen i arbetet höjt socialtjänstens ambitions- nivå.⁵ Vidare skriver Socialstyrelsen att Individ- och familjeomsorgen har utvidgat sin verksamhet, de har fått nya klientgrupper och arbetar med nya typer av problem. Det kan handla om barn med allvarliga relationsproblem i familjen eller barn som far illa i vårdnads- och um-

1 Fridh, B. och Norman, G. 2000.

2 Svenska Kommunförbundet. 2003.

3 Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2004.

4 Ibid:25.

5 Ibid.

gängestvister. Detta ställer andra krav på Individ- och familjeomsor- gen samtidigt som det traditionella arbetet också måste utvecklas.

Speciellt för de mindre kommunerna, där möjligheterna till specialise- ring är mindre, blir situationen svår då kraven på kompetens och kun- skap ökar. I och med detta blir behovet av samverkan över kommun- gränser samt mellan professions- och sektorsgränser större. Ett väl fungerande samverkansarbete ökar förutsättningarna att möta de krav som finns i samhället. Det handlar många gånger om att förbättra kva- liteten och servicen till medborgarna samtidigt som samhällsresur- serna används mer effektivt. Behovet av att samla resurserna inom kommunen eller regionen gäller inte enbart de mindre kommunerna, men nödvändigheten är ofta större och motiven fler för dem. I många kommuner räcker inte det egna befolkningsunderlaget till för specia- listtjänster och det är nära nog en omöjlighet att upprätthålla en hög kompetens i de ärenden som förekommer mer sällan. Speciellt tydlig blir behovet av samverkan inom de områden där arbetsuppgifterna inte är tillräckligt omfattande för att motivera heltidstjänster samtidigt som kraven på kompetens är höga.⁶

Detta förhållande gäller i allra högsta grad de fyra kommunerna i Östra Norrbotten – Haparanda stad samt Kalix, Övertorneå och Över- kalix kommuner. Förhoppningarna är att samverkan leder till högre kvalitet i arbetet, effektivitetsvinster och som en bakomliggande fak- tor finns behovet, speciellt för de två mindre kommunerna, Övertorneå och Överkalix, av att samverka för att klara den egna verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Ett av de arbetsområden som socialsekrete- rarna i Östra Norrbotten har behov av att förbättra och där möjlig- heterna till samverkan är stora, är arbetet gentemot dem som är famil- jehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Det är svårt att upprätt- hålla en hög kvalitet och kompetens i arbetet, andra arbetsuppgifter får många gånger företräde.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna undersökning är att beskriva hur de som är familje- hem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i Östra Norrbotten upplever att kontakten och mötet med socialtjänsten fungerar.

Våra frågeställningar:

- Vad skall socialtjänsten bidra med?

- Vilka brister finns i socialtjänstens arbete gentemot familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna?

Vad kan dessa bero på?

- Vilka konsekvenser kan bristerna få dels för familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna, dels för socialtjäns- ten?

6 Individ- och familjeomsorg. Lägesrapport 2003.

METOD

Projekt Östra Sosams styrgrupp har fastställt fyra samverkansområden att arbeta med. Ett område berörs i denna rapport; det handlar om att undersöka hur arbetet med familjehem, kontaktfamiljer och kontakt- personer kan förbättras inom regionen.⁷ I utredningen ingår dessutom att utforma ett förslag på hur arbetet kan förbättras, vilket har resulte- rat i en separat rapport som har överlämnats till kommunernas social- nämnder för beslut under vintern 2005. Där föreslås att en gemensam familjehemskonsulent anställs inom regionen. Konsulenten riktar sitt arbete mot familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna och arbetar med rekrytering, utbildning och handledning.

Under projektets gång har träffar och seminariedagar med de anställda anordnats och familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktperso- nerna har deltagit i en enkätundersökning. Således har såväl en kvantitativ som en kvalitativ ansats, med intervjuer och enkäter, använts. Vidare innefattar undersökningen litteraturstudier, inhäm- tande av statistiska uppgifter bland annat gällande ärendemängd och kostnader för familjehemsplaceringar, skriftlig och muntlig informa- tion av styrgruppen och av Ingrid Löfstrand, Kommunförbundet Norr- botten FoU-enheten, som bedriver ett projekt i syfte att rekrytera familjehem till tonåringar i Luleå, Boden, Piteå och Kalix.⁸

Samtliga moment i undersökningen genomförs i enlighet med Veten- skapsrådets Forskningsetiska principer inom humanistisk-sam- hällsvetenskaplig forskning. Dessa principer utgör ett skydd för de individer som direkt berörs av undersökningen. Deltagandet bygger på frivillighet, de väljer själva hur länge och på vilka villkor de vill delta.

Alla i undersökningen ingående personer ges största möjliga konfi- dentialitet och personuppgifterna förvaras på ett sådant sätt att obe- höriga inte kan ta del av dem. Materialet avidentifieras vid resultat- och analysbearbetning.

Kontakten med socialsekreterarna och styrgruppen

Behovet av att förbättra socialtjänstens arbete gentemot familje- hemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna har växt fram vid de inledande träffarna och vid de seminariedagar som har genomförts under våren och hösten 2004 med dem som arbetar med barn och familjer. Tanken med de inledande träffarna var att personalen skulle berätta vilka samverkansbehov, vilka förutsättningar och vilket intresse för samverkan som finns. Efter de inledande träffarna sammanställdes resultatet. Styrgruppen fastställde de fyra områden som vi i projektet arbetar med.

7 De tre andra prioriterade samverkansområdena handlar om: (1) att införa gemen- samma riktlinjer för arbetet med försörjningsstöd, (2) att förbättra samverkan mellan socialtjänsten och vårdcentralen, samt (3) att genomföra seminarier och utbild- ningsinsatser.

8 Bilaga 1.

Det första seminarietillfället genomfördes under månad 2004. Det huvudsakliga syftet med seminariedagen var att personalen, med utgångspunkt i de prioriterade områdena, skulle komma med förslag och idéer på hur vi kan arbeta vidare med projektet. Det var efter det första seminarietillfället som detta område utkristalliserades som ett av de viktigaste områdena att arbeta med, vilket medförde att styrgruppen gav det en hög prioritet. De beslutade att inom projektets ram under- söka hur de som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i Östra Norrbotten upplever kontakten och mötet med socialtjänsten. I september 2004 genomfördes det andra seminarietillfället. Tanken som hade växt fram handlade om att undersöka möjligheterna att en person anställs gemensamt i regionen för att arbeta med familjehem- men, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna. På seminariet diskute- rades vilka arbetsuppgifter som kan tänkas ingå i en sådan tjänst.

Resultatet från seminarietillfället bildar underlaget till det förslag som vi inom projektet lägger fram till de fyra kommunernas social- nämnder.

Kontakten med familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna

Under senvåren och sommaren 2004 kontaktades de som är familje- hem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i Östra Norrbotten. Avsik- ten var att få en fördjupad bild av hur de upplever kontakten och mötet med socialtjänsten. En enkät utformades⁹, vilken innehåller ett antal bakgrundsfrågor, frågor som handlar om uppdraget, om kontakten med socialtjänsten samt om bemötandet från socialtjänsten. Vidare finns frågor som handlar om behovet av utbildning, handledning samt av råd och stöd.

För att så många som möjligt skulle få möjlighet att delta utformades en enkät som skulle skickas ut till samtliga familjehem, kontaktfamil- jer och kontaktpersoner. Då enkäten kom att innehålla ett flertal öppna frågor genomfördes i första hand telefonintervjuer. En enkät med många öppna frågor har en tendens att minska svarsfrekvensen. Jan Krag Jacobsen (1993) jämför djupintervjuer med telefonintervjuer och poängterar att det finns faktorer som bör observeras när det gäller tele- fonintervjuer. En telefonintervju är inte detsamma som en intervju där intervjuaren och respondenten möts öga mot öga. Man går i hög grad miste om den omedvetna kommunikationen, kroppsspråket säger ofta något annat än vad som sägs med ord. Slutligen menar Jacobsen att vissa personer har lättare att uttrycka sig i telefonen och att det kan vara en fördel att inte se den man pratar med, medan andra blir fåordiga och tycker att situationen är påfrestande. Telefonintervjuer har fördelen, jämfört med enkäter, att respondenterna lättare kan utveckla sina tankar då de inte behöver formulera dem skriftligt samt att de får otydligt formulerade frågor förklarade. Genom telefoninter- vjuerna får vi en djupare förståelse och en mer nyanserad bild av hur

9 Bilaga 2.

det är att vara familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson, än vad vi hade fått om enbart enkäter hade använts.

Undersökningen omfattade de familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner som hade uppdrag åt Kalix, Haparanda, Övertorneå eller Överkalix kommuner. Den riktade sig till dem som vid studiens genomförande har barn upp till 18 år placerade hos sig. Således ingick inte de som är kontaktpersoner för vuxna och de som inte hade något uppdrag, i studien. Urvalet gjordes utifrån tanken att samtliga familje- hem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i regionen skulle ges möj- lighet att delta. Enligt Jan Trost (1994) genomförs en totalundersök- ning då hela populationen tillfrågas. Detta är möjligt då det är fråga om en relativt liten grupp, som en organisation eller en förening.

Någon enstaka respondent som hade uppdrag som familjehem eller som var kontaktperson åt ungdomar över 18 år är dock medtagna i undersökningen då uppdraget har pågått sedan den placerade var min- derårig.

Varje kommun distribuerade en lista över aktuella familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Med den som utgångspunkt valde vi ut de respondenter som stämde överens med urvalskriterierna.

Telefonintervjuer genomfördes med dem som hade telefonnummer angivna på listorna, enkäten utgjorde underlaget för telefoninter- vjuerna. Dem vi inte hade möjlighet att kontakta via telefon fick en enkät hemskickad. Vid telefonintervjuerna berättade respondenterna medan vi antecknade svaren för hand. Totalt kontaktades 65 personer och familjer, varav 46 stycken deltog, det ger en svarsfrekvens på 70,8 procent. Av dem kontaktades 42 personer per telefon och 23 personer fick enkäten hemskickad till sig. Av det totala urvalet genomfördes 29 telefonintervjuer och 17 personer svarade på enkäten, vilket utgör 44,6 procent respektive 26,2 procent av det totala urvalet.

Till dem vi ämnade kontakta via telefon sändes ett informationsbrev ett par veckor innan undersökningens genomförande.¹⁰ I brevet gjor- des en kort presentation av oss och av undersökningens syfte, vilka veckor studien skulle genomföras samt att de forskningsetiska princi- perna följs. Under de tre veckor som var vår tidsram kontaktades respondenterna tre till fem gånger, på varierande tider under dagen och kvällen. I samband med telefonintervjun förtydligades den skrift- liga informationen som respondenterna fått. Dem vi inte kom i kontakt med under tidsperioden fick en enkät hemskickad. Efter svarstidens utgång skickades ytterligare en enkät ut. Av de 13 utskickade enkä- terna fick vi 6 svar. De som inte hade telefonnummer angivet på listan fick en enkät och ett följebrev.¹¹ Två påminnelser skickades efter svarstidens utgång till respondenterna där enkäten bifogades. Bort- fallet utgör 29,2 procent, eller 19 personer, av det totala urvalet. En person har avböjt att medverka i undersökningen, resterande har varken svarat i telefon eller på den utskickade enkäten.

10 Bilaga 3.

11 Bilaga 4.

Orsakerna till bortfallet kan vara många. Man bör ha i åtanke att de som har valt att inte delta kan skilja sig från dem som har deltagit.

Resultatet hade troligtvis sett annorlunda ut om fler hade deltagit. Det kan vara de som tycker att kontakten med socialtjänsten fungerar sämst som inte har svarat. Urvalet är med andra ord för litet för att dra några generella slutsalter för samtliga familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. Frågeställningarna har dock belysts på ett bra sätt och resultatet kan visa hur det förhåller sig för dessa grupper i allmän- het. En del personer kan dessutom känna oro över integritetsskyddet, att socialtjänsten får veta vad just de tycker. Till stor del kan bortfallet bland dem som fick enkäten hemskickad bero på enkätens utformning med många öppna frågor. Trost varnar för att konstruera en enkät med öppna frågor, ofta blir bortfallet större på dessa frågor. Dessutom berör Trost några aspekter som gäller de svarande, deras synsätt och beteende. Respondenten kan, när de skall svara på en enkät, känna en osäkerhet på vad de egentligen anser och då är det lätt att inte svara på den. Somliga är dessutom ovana vid att skriva och formulera sina tankar skriftligt. En annan orsak kan vara att en del respondenter drar sig för att avsätta tid på att fylla i en enkät om den inte berör något som intresserar dem. Ytterligare en orsak kan vara att vissa frågor i enkäten har en retrospektiv karaktär. Det kan vara svårt för respon- denterna att svara på frågor som berör händelser bakåt i tiden, vilket kan inverka på hur de har svarat.

De etiska övervägandena som gjorts handlar dels om de familjer som har deltagit i undersökningen, dels om de socialsekreterare som har varit närvarande vid träffarna och seminariedagarna. Exempelvis har resultaten från enkäten delats in i tre kommunkategorier där Övertor- neå och Överkalix har slagits samman till en kategori för att inte respondenterna skall känna sig utpekade. Detta möjliggjordes då deras svar i mycket hög grad överensstämde. Dessutom har mindre språk- liga justeringar av citaten gjorts, uppgifter och uttryck som kan kopp- las till en person eller en familj har ändrats till mer neutrala formule- ringar. Tanken är att undvika att personen känns igen samt att under- lätta läsningen. De etiska överväganden som görs när det gäller mötet med socialsekreterarna handlar främst om att de inte skall känna sig utlämnade. Av den anledningen presenteras endast de övergripande skillnaderna mellan kommunerna, inte vad någon enskild socialsekre- terare har berättat.

BEGREPPSLIGT RAMVERK

Viktiga begrepp och definitioner

I rapporten används begreppet familjehem när vi till exempel beskri- ver vilka arbetsmoment som ingår i socialsekreterarnas arbetsupp- gifter. Att vi väljer att skildra arbetet med familjehemmen betyder inte att kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna är mindre betydelsefulla utan det är för att begränsa rapportens omfattning. Dessutom är litte- raturen om kontaktfamiljer och kontaktpersoner mer begränsad än den om familjehem. De arbetsmoment som ingår i socialtjänstens arbete gentemot familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna skiljer sig inte i någon större utsträckning. Arbetet är vanligtvis inte lika omfattande för kontaktfamiljer och kontaktpersoner som för familjehem, exempelvis vad gäller utredning och handledning.

En annan aspekt som vi vill tydliggöra handlar om begreppen barn och ungdomar eller unga. I allmänhet används endast begreppet barn;

med detta menas barn och ungdomar upp till 18 år. Används begrep- pet ungdom är det för att visa skillnader där ålder har betydelse, vissa problem är specifika för ungdomar.

För att underlätta läsningen används begreppet familj då samtliga insatsformer – familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson – åsyftas.

Finns skillnader mellan insatsformerna används begreppen familje- hem, kontaktfamilj och kontaktperson i det enskilda sammanhanget.

Då barnets biologiska familj beskrivs används begreppet barnets familj eller barnets föräldrar.

Familjehem, kontaktfamilj och kontaktperson

En kontaktperson är en efterfrågad insats som kan erbjudas de flesta människor och som används i allt större utsträckning för barn med egna svårigheter eller för dem som har en problematisk hemsituation.

Som kontaktperson behövs ett personligt engagemang och en vilja att lägga ned en stor del av sin fritid på uppdraget. En kontaktperson kan aldrig ersätta en mer professionell behandlarinsats utan skall fungera som ett stöd och eventuellt som ett komplement till andra insatser som görs i familjen. Insatsen bör ses som ytterligare en vuxen som är en- gagerad i barnet och som kan stötta och bidra till en mer aktiv fritid.¹² En annan insatsform som är efterfrågad är kontaktfamilj. Det är en familj som ställer upp på sin fritid och tar sig an en annan familj eller delar av en familj som behöver stöd. Det kan handla om föräldrar som sviktar i sin omsorg om barnet eller om en förälder som behöver av- lastning.¹³ I många familjer saknas ett socialt nätverk, de kanske lever ensamma och har en sparsam kontakt med släkten och vännerna är få.

För dem kan kontaktfamiljen få stor betydelse då den erbjuder ett

12 Fridh, B. och Norman, G. 2000.

13 Göthson, E. och Karlström, E. 1999.

engagerat nätverk av vuxna personer. Beroende på vilket stöd som kontaktfamiljen skall ge kan dess egenskaper och sammansättning variera.¹⁴

Saknas för mycket för att ett barn skall kunna sägas ha acceptabla uppväxtvillkor och det inte verkar troligt att föräldrarna inom rimlig tid skall förändras för att i någon mån kunna tillgodose barnets behov kan det vara ett alternativ att placera barnet i ett familjehem.¹⁵ Familjehem är den vanligaste vårdformen då barn behöver vård utanför det egna hemmet, den är också den viktigaste. Ett barn har rätt att växa upp i en så normal uppväxtmiljö som möjligt. Tanken är att barnet blir en familjemedlem som är delaktig i ett stabilt och tryggt familjeliv. För att tillgodose de skilda behov som barn har behövs familjehem av olika sammansättningar och levnadsförhållanden.

Avgörande är att familjehemmet lever under ordnade förhållanden och att de har känslomässigt och praktiskt utrymme för ytterligare en familjemedlem.¹⁶

Diskursbegreppet

Det insamlade materialet analyseras med utgångspunkt i diskurs- begreppet. I en diskursanalys är texten som text det centrala. Genom att tänka i termer av diskurser kan man förstå vad som sägs och hur det sägs vid en intervju. När man talar uttrycker man sig genom olika typer av diskurser. Det som sägs påverkas av de föreställningar som intervjuaren och intervjupersonen har. Intervjupersonens tal om ett tema får olika betydelser beroende på i vilket sammanhang intervjun sker.¹⁷

En diskursanalys kan säga något om de diskurser som respondenterna försöker leva efter och något om de diskurser som dominerar i sam- hället. Alla människor förhåller sig till samhällets olika diskurser, Karin Widerberg förklarar:

Diskurs är ett slags metasamtal som omfattar strukturerade övertygelser, rationaliteter, logiker och kunskapsformer som alla i ett samhälle förhåller sig till då de fattar beslut, argumenterar och prioriterar. Man positionerar sig och ger en bild av sig själv i förhållande till något eller någon just genom diskurser.

Diskurser är pågående metasamtal som möjliggör förändringar inte bara av individernas självförståelse utan också av diskurserna som sådana. Diskur- serna kan överlappa varandra och därmed understödja varandra, men de kan också stå i ett motsättningsförhållande.¹⁸

14 Fridh, B. och Norman, G. 2000.

15 Ibid.

16 Svenska Kommunförbundet. 2003.

17 Widerberg, K. 2002.

18 Ibid:156f.

Andra bilder träder fram ur ett material då det analyseras utifrån ett diskursperspektiv. Det gäller att inte enbart förstå det som sägs tema- tiskt, till exempel när respondenten säger att den ekonomiska ersätt- ningen är lagom, utan även att tänka hur svaret förhåller sig till de diskurser som finns i samhället. Ett intervjumaterial kan analyseras med utgångspunkt i en allmän diskurs – det är så man förväntas tala om sig själv i dagens samhälle, eller utifrån en speciell diskurs – det är så familjehemmen förväntas vara eller förstå sig själva. Naturligtvis kan det vara en kombination av båda förhållningssätten och givetvis har även de faktiska uttalandena betydelse.¹⁹

19 Widerberg, K. 2002.

ARBETET MED FAMILJEHEM

I början av kapitlet beskrivs hur socialsekreterarna arbetar med ett ärende från det att en ansökan eller anmälan om att ett barn eventuellt far illa kommer in till socialtjänsten till det att socialtjänsten beslutar om en eventuell åtgärd. Därefter beskrivs vilka arbetsuppgifter som ingår i socialsekreterarens arbete när det gäller familjehemmen. Slut- ligen skildras familjehemskonsulenten Börje Lindbergs arbete med familjehem.

Ärendegång – barnets perspektiv

Ett ärende inleds med en anmälan eller en ansökan. En anmälan syftar till att socialtjänsten skall uppmärksamma att ett barn far illa och att det kan vara i behov av skydd. Flertalet anmälningar handlar om familjer som på något sätt har det svårt och som behöver stöd för att orka med sin situation.²⁰ Vanligtvis kommer anmälningarna från de myndigheter som har anmälningsskyldighet, exempelvis polis, skola, vårdcentral. Även privatpersoner kan göra en anmälan. En ansökan kommer vanligtvis från barnet själv eller från dess föräldrar. Många gånger handlar en ansökan om att få en kontaktfamilj eller kontaktper- son beviljat till barnet eller så är föräldrarna i behov av avlastning.

Då en anmälan eller ansökan kommit socialtjänsten tillhanda görs en förhandsbedömning. Socialsekreteraren kontaktar barnet och dennes föräldrar för att ta reda på om de önskar kontakt med Individ- och familjeomsorgen. Flertalet anmälningar leder till att en utredning inleds, dock inte alla. Visar det sig att familjen inte vill ha kontakt med socialtjänsten och hemmiljön uppfattas som väl fungerande avslutas ärendet utan insats. Framkommer det att ett barn far illa kan socialtjänsten inleda en utredning utan familjens samtycke.

Finner handläggaren att en barnavårdsutredning bör påbörjas fattas beslut om detta varefter utredningen startas omgående. Beslutet delges föräldrarna. Utredningen inleds för att ta reda på vilka behov familjen har, syftet är att få en så god bild av barnets situation att man kan ta ställning till om stödåtgärder bör vidtas eller om man skall ingripa mot föräldrarnas vilja. Allt utredningsarbete dokumenteras, den enskilde har med tanke på rättssäkerheten möjlighet att ta del av det material som har samlats in och som är avgörande för den bedömning som görs i ärendet.²¹ En utredning skall enligt socialtjänstlagen handläggas skyndsamt och får pågå i högst fyra månader. Vid särskilda skäl kan socialnämnden förlänga utredningstiden.

Barnavårdsutredningar genomförs på olika sätt till form och innehåll, mycket beroende på vilken socialtjänst som gör utredningen. Vanligt- vis består den av ett eller flera samtal med föräldrarna, tillsammans eller enskilt, samtal med barnet samt med olika referenter som för- skolepersonal, lärare eller goda vänner till familjen. Det är en fördel

20 Fridh, B. och Norman, G. 2000.

21 Ibid.

om två handläggare är delaktiga i utredningen då det kan vara svårt att hålla en professionell distans till familjen. Dessutom kan två hand- läggare bidra med olika erfarenheter och referensramar vilket förstär- ker rättssäkerheten för klienten.²²

Därefter fattar socialsekreteraren ett beslut som kan föranleda en åtgärd. Vanliga åtgärder som beviljas är stödsamtal, kontaktperson eller kontaktfamilj, en annan är familjehemsplacering. Enligt Fridh och Norman blir tvång aktuellt endast där förhållandena är så allvar- liga att barnet inte kan fortsätta leva med föräldrarna²³.

Ärendegång – familjens perspektiv

Det första steget i arbetet med familjehem är rekrytering. Rekrytering kan ske på familjehemmets initiativ, genom annonser i tidningar eller genom information på kommunernas hemsidor. Handläggarna använ- der även egna, personliga kontakter i det lokala nätverket. När den som söker har förslag på en familj utreder socialtjänsten om familjen är lämpad för det barnet. Socialtjänsten annonserar och tar emot intresseanmälningar, ett arbete där mycket tid åtgår till att svara på frågor kring uppdraget som blivande familjehem kan ha.

Innan socialnämnden beslutar om en placering utreds familjehemmet.

Utredningen syftar till att få fram det underlag som behövs för att kunna bedöma hemmets och familjens förutsättningar att vårda ett barn.²⁴ Handläggaren har ett stort ansvar när det gäller att hitta rätt familjehem som kan svara mot barnets behov. Det handlar om att inte öka barnets bördor på så sätt att det måste placeras i ett annat familje- hem efter en tid. Därför är det av största vikt att socialtjänsten får en god bild av såväl barnet som familjehemmet.²⁵ Under utredningen görs ett till två hembesök då familjen intervjuas. Efter hembesöken sammanställs resultatet och blir beslutsunderlaget. Om det för tillfället inte finns något barn som är aktuellt utreds familjen för framtida behov. När det finns ett barn vars behov är en familjehemsplacering försöker socialsekreterarna hitta en familj som matchar barnets behov, ett arbete som många gånger är tidskrävande och svårt. När ett lämp- ligt familjehem har hittats träffar barnet och dess föräldrar familje- hemmet. Vanligtvis sker flera träffar innan placeringen av barnet är genomförd.

Bedöms familjen som lämpad för uppdraget tas utredningen till socialnämnden för beslut. Därefter skall de komma överens med familjehemmet vad som ingår i uppdraget. För att undvika framtida tvister regleras det parterna kommit överens om i ett skriftligt avtal, där bland annat uppdragets omfattning, uppsägningstid, parternas rättigheter och skyldigheter samt ersättningsnivåer anges. Familje- hemmet ersätts i enlighet med Svenska Kommunförbundets rekom-

22 Fridh, B. och Norman, G. 2000.

23 Ibid.

24 Svenska Kommunförbundet. 2003.

25 Fridh, B. och Norman, G. 2000.

mendationer. Huvudregeln är att ett avtal upprättas innan en placering.

När placeringen sker akut skall ett avtal upprättas snarast, ett ansvar som ligger på socialnämnden. Under placeringens gång ses avtalet över med jämna mellanrum och justeras vid behov, exempelvis då barnets situation ändrats eller då vårdplanen reviderats.²⁶

En viktig del i socialtjänstens arbete är att ta reda på vilken typ av stöd familjehemmet behöver för uppdraget samt att se till att familjen verkligen får det stödet²⁷. Naturligtvis varierar behovet av kunskaps- utveckling och handledning efter det placerade barnets vårdbehov och de svåra situationer som familjehemmet kan ställas inför, exempelvis vad gäller kontakten med barnets biologiska föräldrar. Ansvaret för att familjehemmet får den utbildning och handledning de behöver ligger på socialnämnden. Genom att socialnämnden ansvarar för utbildning och handledning tar de ansvar för stödet såväl till det placerade barnet som till familjehemmet. Socialnämnden kan genomföra utbildning och handledning i egen regi eller i samverkan med andra kommuner eller med studieförbund.²⁸ Handledning till familjehemmet är mer omfat- tande i början av uppdraget, då träffar socialsekreteraren familje- hemmet en eller ett par gånger i veckan, därefter ungefär en gång per månad.

Att arbeta som familjehemskonsulent – ett exempel

Nedan beskrivs Börje Lindbergs erfarenheter av att arbeta som privat familjehemskonsulent. Arbetet innebär att Lindberg som en av sju företagare ingår i en familjevårdsorganisation som har till uppgift att tillhandahålla familjehem som är lämpliga för ett visst uppdrag samt att ge handledning och stöd till dem så länge uppdraget pågår. Kom- munernas socialtjänst, som vanligtvis är uppdragsgivare, vänder sig till dem då de inte hittar ett lämpligt familjehem eller när de anser att familjehemmet kommer att behöva mer stöd än de har möjlighet att ge. I många kommuner, speciellt i mindre kommuner, får socialsekre- terarna utföra alla arbetsuppgifter, allt från utredningar som rör ekonomiskt bistånd till att handleda familjehemmen. Det är ingen lätt uppgift, menar Lindberg. Många gånger sker arbetet under stor tids- press och andra stressmoment vilket gör att familjehemsarbetet kom- mer i andra hand, ibland till och med i tredje hand. Risken för utbrändhet eller att personalen tröttnar och byter arbetsplats är stor.

Lindberg poängterar att socialsekreterarnas arbetsförhållanden i allra högsta grad påverkar hur de kan ta hand om sina familjehem. Tar socialtjänsten inte hand om dem försvinner de, många gånger till pri- vata uppdragsgivare.²⁹

26 Svenska Kommunförbundet. 2003.

27 Fridh, B. och Norman, G. 2000.

28 Svenska Kommunförbundet. 2003.

29 Lindberg, B. 2003.

Familjehemmen är nöjda med det arbete som familjehemskonsulenten utför och det är relativt lätt att rekrytera familjehem. Fördelen med arbetet är att möjligheten att vidareutbilda sig inom området är stor.

De är tillgängliga när problem uppkommer, de byter inte arbete eller genomgår organisationsförändringar i någon stor utsträckning. Dess- utom får de i och med att de enbart arbetar gentemot familjehemmen en annan relation till dem än vad som är möjligt inom socialtjänsten.

Det som socialtjänsten är ålagd att göra enligt socialtjänstlagen, soci- alsekreterarnas myndighetsroll, kan ingen familjehemskonsulent i privat regi överta. Socialsekreterarna skall träffa barnet och familje- hemmet för att informera sig om att förhållandena i familjehemmet är till belåtenhet för barnet. Konsulentens huvuduppgift är att handleda och stödja familjehemmen. Förutom handledning ingår arbetsuppgif- ter som att tillhandahålla ett för uppdraget lämpligt familjehem, att betala omkostnad och arvode. Det handlar även om stöttning, jour- arbete, rekrytering, utredning, rapportering och som Lindberg skriver annat fixande. I samband med placeringen upprättas en samman- hangsmarkering som på ett enkelt sätt tydliggör vilket ansvar och vil- ken uppgift de inblandade parterna har. Om alla vet vad som förväntas av dem fungerar arbetet bra och många missförstånd undviks.³⁰ Handledning till familjehemmen sker såväl enskilt som i grupp. Syftet är att hjälpa dem att lyfta fram sina egna tankar och erfarenheter, att tydliggöra dem, att presentera alternativ och att diskutera vilka konse- kvenser olika val kan få. Vanligtvis sker handledningen en gång per månad, ibland var fjortonde dag. Det kan variera men den bör inte ske för ofta eller för sällan. Sker den för ofta kan det placerade barnet på- minnas om otrevliga minnen i samband med placeringen. När det gäller små barn är det betydelsefullt att handledning och stöttning till familjehemmet sker så obemärkt som möjligt för att normaliserings- processen skall få tillfälle att utvecklas. Detta förhållningssätt är svårt att upprätthålla för de socialsekreterare som själva utför handledning, menar Lindberg.³¹

Många gånger har de barn som placeras i familjehem traumatiska upplevelser med sig i bagaget och ibland finns även psykiska och sociala störningar som familjehemmen måste lära sig att hantera. Det handlar om att lösa de problem och konflikter som uppstår i det var- dagliga livet. Det kan vara svårt att veta hur man skall gå vidare då man ställs inför problem. Handledning är ett viktigt instrument som ger både nya infallsvinklar och förslag på hur problem kan lösas. Det underlättar för familjehemmet, så att de orkar med uppdraget och kan ge barnet kärlek, en god vård och fostran. Lindberg påpekar att det borde vara lika självklart att erbjuda familjehemmen handledning som det är att erbjuda andra yrkesgrupper handledning, exempelvis social- sekreterare och psykologer. Inte minst för att de skall klara av att till- mötesgå barnets behov.³²

30 Lindberg, B. 2003.

31 Ibid.

32 Ibid.

ARBETSSITUATIONEN I ÖSTRA NORR- BOTTEN

Nedan beskrivs hur barn- och familjeenheten är organiserad i de fyra kommunerna, vilka övergripande skillnader som finns mellan kommunerna. Vidare presenteras det som har framkommit vid träf- farna med socialsekreterarna och med styrgruppen. Slutligen redovisas de kostnader som kommunerna i Östra Norrbotten har för familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner samt för institutions- och HVB- placeringar (Hem för vård och boende).

Individ- och familjeomsorgens skilda förutsättningar

De fyra kommunerna har organiserat Individ- och familjeomsorgen på olika sätt, beroende på den befolkningsmängd som kommunerna har.³³ I Kalix och Haparanda, de två största kommunerna, arbetar de anställda inom Individ- och familjeomsorgen uppdelade i tre enheter:

barn- och familjeenheten, ekonomienheten samt missbruksenheten. I Övertorneå och Överkalix arbetar socialsekreterarna med samtliga förekommande ärenden. Detta innebär skilda förutsättningar att organisera verksamheten där det framförallt i Kalix, men även i Hapa- randa, finns större möjligheter att specialisera sin verksamhet. I de mindre kommunerna däremot, är behovet stort av att samverka med andra kommuner, för att klara verksamheten och hålla en hög kvalitet i arbetet. Socialsekreterarna upplever att det kan vara svårt att upprätt- hålla den nödvändiga kompetensen för de arbetsuppgifter som före- kommer mer sällan.

Inom barn- och familjeenheten i Kalix arbetar tio personer, uppdelade i två grupper. Ena gruppen arbetar med barn upp till 15 år och den andra gruppen arbetar med ungdomar mellan 16-25 år. I ungdoms- gruppen handlägger en socialsekreterare de ärenden där ungdomar är i behov av ekonomiskt bistånd. Utöver detta arbetar två personer med familjerättsliga ärenden. I Haparanda finns inte denna uppdelning, där arbetar fyra personer med barn- och ungdomsärenden varav en av dem arbetar övergripande med familjerättsliga ärenden. Vid behov fungerar de andra socialsekreterarna som medhandläggare.

En annan skillnad mellan kommunerna är att personalomsättningen i Kalix och Haparanda har varit omfattande de senaste åren. I Kalix har i princip samtliga socialsekreterare bytts ut vilket medfört att klien- terna har mött flera socialsekreterare. Det har dessutom medfört vissa svårigheter att rekrytera personal till kommunerna. I Övertorneå och Överkalix har personalstyrkan varit stabil. Den höga arbetsbelast- ningen har i de flesta kommuner även medfört ett flertal längre sjuk-

33 Vid årsskiftet 2003/2004 har Kalix 17 653 invånare, Haparanda har vid årsskiftet 10 208 invånare. Övertorneå och Överkalix är de två mindre kommunerna, de har 5 244 respektive 3 933 invånare. (Folkmängd i riket, län och kommuner 31/12/2004 och befolkningsförändringar 2004).

skrivningar bland de anställda, något som drabbar klienterna som får byta socialsekreterare.

Mötet med de anställda inom barn- och familjeenheten

Med utgångspunkt i resultatet från de inledande träffarna och semina- riedagarna har ett antal områden identifierats som viktiga att förbättra när det gäller arbetet gentemot familjehemmen, kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna. Det mest uttalade området handlar om att förbättra handledningen och stödet till dem. Andra områden är rekrytering, utredning och grundutbildning av intresserade familjer samt att erbjuda dem vidareutbildning. Det sista området som berörs är upp- rättandet av riktlinjer och avtal. Socialsekreterarna upplever att arbetsbelastningen och tidsbristen gör det svårt att fullgöra de arbets- uppgifter som ingår i arbetet, i synnerhet när det handlar om det upp- följande arbetet. En annan brist är att gemensamma utredningsmetoder saknas, det medför en osäkerhet kring hur arbetet skall utföras. Vid de tillfällen då placeringen sker akut görs utredningen skyndsamt vilket kan resultera i bristfälliga utredningar. En orsak till bristerna är att problematiken hos barn och framförallt hos ungdomar blir tyngre, samhället hårdare, de sociala nätverken skörare och familjebilden mer komplex. Det gör dels att det blir svårare att hitta lämpliga familjehem och kontaktfamiljer, dels att fler barn behöver dessa insatser. Detta medför fler institutions- och HVB-placeringar.

Det mest centrala området där arbetet måste förbättras gäller stödet till familjerna. Gemensamt för de fyra kommunerna är att handläggarna upplever att familjerna glöms bort efter en placering. Kontakten som är intensiv i början av uppdraget avtar efterhand och initiativet sker ofta från familjernas sida. Med andra ord lämnas de mer eller mindre åt sitt öde efter uppdragets början och när ärendet flyter på får andra arbetsuppgifter företräde. Dessutom anges inte alltid i avtalet hur kontakten med socialtjänsten skall fortlöpa under placeringens gång.

Utredningen av en intresserad familj görs av varje kommun för sig.

Familjehemsutredningen är omfattande och tidskrävande, så är också kontaktfamiljs- och kontaktpersonsutredningen om än inte lika omfattande. I de mindre kommunerna förekommer inte dessa utred- ningar i någon större utsträckning, varför den nödvändiga kompeten- sen är svårare att upprätthålla där. Utredningsarbetet genomförs inte enligt samma utredningsmetod i de fyra kommunerna, inte heller genomförs de alla gånger enligt samma metod inom kommunerna.

Inte sällan uppstår ett akut behov av en familj, vilket innebär snabbt genomförda utredningar som inte alltid blir väl motiverade.

Ingen av kommunerna erbjuder i egen regi vare sig grundutbildning eller vidareutbildning. Det är nära nog en omöjlighet att genomföra bra utbildningar i de enskilda kommunerna då deltagarantalet är litet.

Istället bjuds familjerna att delta vid de årliga utbildningsdagar som Norrbottens läns familjehemsförening och Länsstyrelsen Norrbotten anordnar. Socialsekreterarna beskriver att få familjer deltar vid dessa utbildningstillfällen, vilket kan bero på svårigheter för dem att resa till Luleå, där utbildningarna för det mesta genomförs.

Bristerna i arbetet handlar dessutom om svårigheter att rekrytera familjer. Vissa kommuner har annonserat efter familjehem och kontaktfamiljer men ingen av dem arbetar aktivt med rekrytering. De upplever att det är ett resurskrävande arbete, mycket tid åtgår till att svara på frågor och att informera intresserade familjer. Idag sker rekryteringen främst genom personlig kännedom och genom befintliga kontakter. I de enskilda kommunerna är matchningsbasen liten vilket innebär svårigheter att hitta familjehem och kontaktfamiljer som ur olika aspekter kan svara mot de behov som barnen har. Eftersom det i dagsläget inte förekommer samverkan mellan kommunerna i någon större utsträckning är det sällan förekommande att barn och ungdomar placeras i andra kommuner, något som socialsekreterarna efterfrågar.

Det gäller speciellt familjehem till äldre barn och ungdomar med särskilda behov och till dem som har behov av att byta miljö för att bryta ett destruktivt beteende. Många gånger görs en institutions- eller HVB-placering med dyra kostnader som följd.

De riktlinjer och arvodesbestämmelser som finns används inte på samma sätt i de fyra kommunerna, även upprättandet av avtal skiljer sig åt. Det anges inte alltid i avtalet hur handledning till familjerna skall genomföras. Dessutom är upprättandet av avtal som gäller den ekonomiska ersättningen ett komplicerat område att arbeta med.

Socialtjänsten skall se till barnets behov samtidigt som de skall upp- rätta avtal och handskas med familjernas krav på ekonomisk ersätt- ning. Socialsekreterarna upplever att den ekonomiska ersättningen blir allt viktigare för familjerna och synen på att vara familjehem, kontakt- familj och kontaktperson har förändrats från att vara en samhällsinsats till att även handla om ekonomi. Även om samtliga kommuner utgår från Svenska Kommunförbundets rekommendationer vad gäller arvode och omkostnadsersättning händer det att ersättningsnivån skiljer sig åt såväl inom som mellan kommunerna, då dessa är generellt skrivna.

Samverkansvinster

Kommunerna i Östra Norrbotten kan genom samverkan upprätthålla en hög servicenivå även då ekonomin är kärv och befolkningen mins- kar. Samverkan innebär att de påvisade bristerna i socialtjänstens arbete kan reduceras. Arbetet kan bedrivas effektivare och med högre kvalitet, exempelvis genom att samordna arbetsuppgifter som rekryte- ring, utbildning och handledning. Då familjerna nyttjas bättre inom regionen bidrar det i längden till minskade kostnader, bland annat för

institutionsplaceringar. Barnen hamnar i familjer som är lämpade för dem. Det handlar även om att sprida en positiv bild av kommunerna som kan leda till att fler vill bli familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner. För socialsekreterarna innebär samverkan att arbets- situationen förbättras, de får möjlighet att ägna sin uppmärksamhet åt barnet och dess föräldrar. För barnen innebär det en bättre vård då deras behov lättare kan matchas med den kompetens som familjen har.

Slutligen får familjerna den utbildning, det stöd och den handledning de har rätt till för att klara av att ge barnen en god vård och upp- fostran.

Kostnader för de fyra kommunerna

Det finns ett stort behov av socialtjänstens insatser bland de barn och unga som far illa. Insatserna innebär såväl öppna insatser på hemma- plan som placering utanför hemmet. Insatser på hemmaplan kan handla om att barnet tilldelas en kontaktfamilj eller en kontaktperson.

Placering utanför det egna hemmet innebär att barnet placeras i familjehem eller på institution. Birthe Fridh och Gunilla Norman (2000) menar att i de fall där socialtjänsten inte hittar några bra möjligheter för de barn som far illa återstår i många fall endast dyr institutionsvård. De understryker att de stora pengar som institutions- vård kostar kan användas på ett bättre sätt. Länsstyrelsen skriver i Familjehemsvården i Norrbottens län år 2002 att för att minska beho- vet av mer långtgående insatser och ingripanden utgör socialnämndens förebyggande arbete för barn och ungdomar ett viktigt inslag.

I Kalix finns tio familjehem, 16 kontaktfamiljer samt 14 kontakt- personer. I Haparanda är sex familjehem, fem kontaktfamiljer och sju kontaktpersoner aktuella. Övertorneå har för närvarande ett familje- hem. I Överkalix finns tre familjehem, två kontaktfamiljer och fyra kontaktpersoner. Dessa familjer är de som är aktuella i de fyra kom- munerna under november och december 2004.³⁴

Under år 2002 finns det i regionen 125 barn placerade. Året efter är 104 barn placerade. Insatsformerna skiljer sig åt, de flesta barn har tilldelats en kontaktfamilj eller kontaktperson, det är också de insatser som har de lägsta kostnaderna. Institutions- och HVB-placeringar är de dyraste insatsformerna, men de är också till för de barn där andra insatser inte räcker till.

Tabellerna nedan visar vad de placerade barnen har kostat de enskilda kommunerna i Östra Norrbotten år 2002 och 2003. Det är en genom- snittlig beräkning som har gjorts med utgångspunkt i de olika insats- formerna och som redovisas uppdelat efter de fyra kommunerna.³⁵

34 Eftersom antalet familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner varierar under olika tidsperioder är dessa uppgifter inte jämförbara med dem som redovisas i nästkommande kapitel.

35 Bilaga 5, tabell 2-5.

Tabell1: Kostnader per placerat barn år 2002, tkr.

Kalix Haparanda Övertorneå Överkalix

Familjehem och släktinghem 115 70 86 262 Kontaktfamiljer och kontakt-

personer 4 14 44 74

Andra former av placeringar, t ex

institutions- och HVB-placering 378 163 - 131

Tabell 2: Kostnader per placerat barn år 2003, tkr.

Kalix Haparanda Övertorneå Överkalix

Familjehem och släktinghem 232 133 99 202 Kontaktfamiljer och kontakt-

personer 8 12 66 65

Andra former av placeringar, t ex

institutions- och HVB-placering 294 425 494 184

Kostnaderna per barn skiljer sig från år till år allt efter de barn som behöver hjälp av socialtjänsten. De mest behövande barnen är de som placeras på institution, det är också där de högsta kostnaderna finns.

Det skiljer sig dessutom mellan kommunerna, exempelvis har Kalix höga kostnader för familjehemsplaceringar samt för institutions- och HVB-placeringar. Även Överkalix har höga kostnader för familje- hemsplaceringar. Här bör läsaren beakta att denna beräkning inte tar hänsyn till kommunernas storlek – Övertorneå och Överkalix är de minsta kommunerna vilket innebär att de har en mindre budget att röra sig med.

FAMILJERNAS KONTAKT MED SOCIAL- TJÄNSTEN

I följande kapitel presenteras resultatet av undersökningen som riktar sig till dem som är familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner i Östra Norrbotten. Resultatet struktureras på följande sätt. Till en bör- jan görs en kort presentation av respondenterna. Därefter följer två avsnitt som handlar om kontakten och mötet med socialtjänsten.

Resultatets tyngdpunkt ligger på dessa två avsnitt. Nästkommande avsnitt handlar om hur det uppföljande arbetet fungerar. Slutligen berörs kort avtals- och ersättningsfrågan.

I första hand jämförs kommunerna, i andra hand de tre insatsformerna.

Övertorneå och Överkalix kommuner har slagits ihop till en kategori eftersom resultatet mellan dem överensstämmer och för att de är de två mindre kommunerna i sammanhanget, detta för att inte familjerna skall känna sig utlämnade. När en jämförelse görs mellan insats- formerna beror det på att de skillnader som finns mellan dem har betydelse.

När resultatet redovisas i tabellform utgår vi från dem som har svarat på frågan, inte på enkäten. Med andra ord har det interna bortfallet räknats bort. Anledningen till det är att vissa frågor bygger på att upp- draget har pågått minst sex månader, vilket innebär att de som har haft uppdraget kortare tid inte har haft möjlighet att svara på frågan. Om dessa räknas med ger det ett annat resultat som blir missvisande, i synnerhet för Övertorneå och Överkalix. För de frågor där bortfallet är stort kommer vi att nämna detta och har respondenterna lämnat kom- mentarer redovisas dessa.

Bakgrundsfakta

Totalt har 46 personer deltagit i undersökningen, vilket ger en svars- frekvens på 70,8 procent. Av dem som har svarat har 56,5 procent ett uppdrag som familjehem, kontaktfamilj eller kontaktperson åt Kalix kommun, 23,9 procent har ett uppdrag åt Haparanda stad och 19,6 procent har uppdrag åt Övertorneå eller Överkalix kommuner.³⁶ Andelen som är familjehem i någon av kommunerna uppgår till 39,1 procent av de svarande, kontaktfamiljerna utgör 28,3 procent och kontaktpersonerna utgör 32,6 procent av de svarande. I de familjer som har deltagit i undersökningen finns sammanlagt 72 barn place- rade. Av dessa är 50 procent upp till 12 år, 38,9 procent är mellan 13- 18 år och resterande är 19 år eller äldre. De som är äldre än 19 år finns i familjehem där de har varit placerade en längre tid eller så har de en kontaktperson. Längden på uppdragen varierar, vanligen har de pågått mellan ett och fem år. De längsta placeringarna finns i familjehem.

36 Bilaga 6. Frekvenstabeller.

De flesta familjer upplever att de fick det första uppdraget relativt snabbt. De familjer som svarar att de fick vänta länge har uppdrag åt Kalix kommun. Ett av skälen till detta är att familjens önskemål inte stämde överens med barnets behov. Detta beskrivs av en respondent:

”Fick vänta länge, det fanns inget barn som passade vår familj då vi hade småbarn hemma.” En annan anledning är att familjen kände sig bortglömda av socialtjänsten i Kalix: ”Efter första intresseanmälan till socialtjänsten glömdes vi bort. Sedan var det av en slump/privat kontakt med socialsekreteraren som ledde till kontakt.” Ytterligare en orsak som anges är att administrationen drog ut på tiden: ”Från den första kontakten tills papperna blev skrivna tog lång tid. /…/ Det tog lite för lång tid.”

De förväntningar som fanns inför uppdraget har för flertalet familjer infriats och de känner att de gör ett bra arbete.³⁷ I Övertor- neå/Överkalix uppger samtliga respondenter att uppdraget motsvarar deras förväntningar, en respondent beskriver: ”Det var ungefär som vi tänkt. I början var det inte det, men nu har det liksom landat.” När det gäller respondenterna från Kalix och Haparanda svarar en något mindre andel att uppdraget motsvarar förväntningarna. En familj redogör för detta: ”Hade inga direkta förväntningar. Det har varit slitigt, men jag vill inte vara utan det, vill inte säga upp uppdraget.

Jag känner att jag gör en god insats.” Av dem som svarar att uppdraget inte motsvarar deras förväntningar berättar en familj från Kalix: ”Det är olika, ibland känner man sig väldigt utnyttjad av socialtjänsten. Bara de blir iväg med ett barn så vill de inte ha mera kontakt – man får kämpa i det tysta – lösa saker själv.”

Kontakten med socialtjänsten

I detta avsnitt redovisas frågorna:

- Hur fungerar kontakten med socialtjänsten, som helhet?

- Hur ofta kontaktar socialtjänsten respondenterna?

- Hur ofta kontaktar respondenterna socialtjänsten?

- Hur ofta önskar respondenterna att socialtjänsten skall kontakta dem vid uppdragets början, efter ett halvt år samt hur bör den fortlöpande kontakten ske?

37 Denna fråga kan tolkas på flera sätt. Dels kan förväntningarna innan ett uppdrag vara stora och då är det större risk att de inte infrias, dels kan förväntningarna vara lägre och kan då lättare uppfyllas. Ett citat belyser att denna tolkning av frågan kan ha gjorts: ”Förväntningarna var att det skulle vara svårare än det var.” Detta är troligtvis vanligast bland dem som har fyllt i enkäten, då de inte hade möjlighet att ställa följdfrågor.

Kontakten med socialtjänsten, som helhet

Tabell 1: Kontakten med socialtjänsten, som

helhet, %. n=44

Kalix Haparanda Övertorneå &

Överkalix Mycket bra 12 36,4 37,5 Ganska bra 68 36,4 50

Då svarsalternativen mycket bra och ganska bra slås samman fram- kommer att en stor andel av respondenterna, oavsett kommun, svarar att kontakten med socialtjänsten, som helhet, fungerar bra. De från Övertorneå/Överkalix är mest nöjda, där svarar 87,5 procent att kon- takten med socialtjänsten fungerar bra. När svarsalternativet mycket bra granskas framkommer att endast 12 procent av dem från Kalix anser att kontakten med socialtjänsten fungerar mycket bra. Det är en betydligt lägre andel än i såväl Haparanda som Övertorneå/Överkalix, där ungefär 37 procent av familjerna från vardera kommun svarar att kontakten som helhet fungerar mycket bra.

När det gäller denna fråga finns även skillnader mellan de tre insats- formerna.³⁸ Hela 93,8 procent av familjehemmen svarar att kontakten med socialtjänsten som helhet fungerar bra. Det är en större andel än av kontaktfamiljerna och kontaktpersonerna. Av kontaktfamiljerna svarar 76,9 procent och av kontaktpersonerna svarar 66,7 procent att kontakten fungerar bra.

Ett urval av de kommentarer som respondenterna har lämnat presente- ras nedan, uppdelat efter de tre kommunkategorierna.

I Kalix upplever några av familjerna kontakten med socialtjänsten på följande sätt:

Hur socialsekreterarna än har det, så lyssnar de. De är glada och positiva och försöker göra det bästa av situationen.

De lyssnar och försöker man får man ofta tag på folket. Och man har väl inte så jättehöga förväntningar, man tar det som det är.

När de kommer med barnet bör man gå igenom och planera. Idag får vi ligga i själva. De lämpar över barnen.

Frågor och funderingar reds upp snabbt och man får svar. Förut tog det längre tid. De har bytt mycket folk. Det fungerar bra i dagsläget med den nuvarande socialsekreteraren.

De är positiva till de frågor vi har, ställer upp på våra krav. Lyssnar och tar till sig det vi säger.

Det är arbetsmässigt tungt för socialsekreteraren. Men att någon gång höra av sig vore bra. Man känner sig lite bortglömd.

38 Bilaga 7, tabell 1.

Man undrar när de skall höra av sig. Men vi vet att vi kan ringa dit.

Tidsbrist hos socialtjänsten! De är för få socialsekreterare.

Får aldrig kontakt med socialtjänsten.

I Haparanda beskrivs kontakten med socialtjänsten på följande sätt:

Helt okej. Om vi har eller har haft frågor så har vi fått svar.

Har blivit bättre, efter påtryckningar från oss. Stort behov av att någon specialiserar sig.

Man får inte tag på dem. Bemötandet har varit bra. Nog är de trevliga, bara det att de säger: ’Jag har så mycket att göra’. Man känner sig i vägen. /…/

[Socialtjänsten har] bytt personal. Mötena leder ingen vart. Vill ha hand- ledning med djupare diskussioner.

Tre familjer från Övertorneå/Överkalix beskriver kontakten med socialtjänsten:

De hör aldrig av sig till oss.

Bra handläggare /…/. De skall ha en eloge. De är duktiga, de är professio- nella. /…/ Och just det här ’vad är problematiken, vilka problem har [barnet], vad har [barnet] blivit utsatt för’, bakgrundsfakta.

/…/ Vi tycker att det är så bra. Man vet vem man kan ringa. De är till- mötesgående, inte stressade. De är inbjudande, man kan ringa.

Kontakten mellan socialtjänsten och familjerna

I detta avsnitt redovisas två frågor från enkäten: Hur ofta kontaktar socialtjänsten respondenterna? och Hur ofta kontaktar responden- terna socialtjänsten? Svarsalternativen är en aning onyanserade speci- ellt vad gäller det andra svarsalternativet (1-12 gånger per år) som har en något för vid tidsintervall. Detta svarsalternativ borde ha delats in i två alternativ. Vi har dock valt att redovisa resultatet av frågorna.

Bortfallet på de båda frågorna är relativt stort, ett flertal familjer har istället för att ange antal gånger valt att beskriva kontakten. Avgö- rande för hur ofta kontakten sker beror på barnet, på placeringens längd samt att det kan vara svårt att genomsnittligt ange hur ofta kon- takten sker. Ett familjehem beskriver att de kontaktar socialtjänsten

”[n]är behov uppstår. Socialtjänsten vet hur det fungerar. Vi kontaktar, mailar, de vet att de inte behöver ringa.”

Tabell 2: Hur ofta kontaktar socialtjänsten respon-

denterna, %. n=39

Kalix Haparanda Övertorneå &

Överkalix

Aldrig 13,6 0 42,9

1-12 ggr/år 81,8 90 42,9

Oftare än 12 ggr/år 4,5 10 14,3

Då svarsalternativ två och tre slås samman framkommer att i såväl Kalix som Haparanda anger en stor andel av de svarande att social- tjänsten kontaktar dem någon gång varje år. En betydligt mindre andel, drygt hälften av dem från Övertorneå/Överkalix, svarar att socialtjänsten kontaktar dem någon gång varje år.

Vanligast förekommande är att socialtjänsten kontaktar responden- terna, oavsett kommun, en till tolv gånger per år. Av familjerna från Övertorneå/Överkalix är det dessutom en stor andel som aldrig kon- taktas av socialtjänsten, hela 42,9 procent.

Tabell 3: Hur ofta kontaktar respondenterna social-

tjänsten, %. n=34

Kalix Haparanda Övertorneå &

Överkalix

Aldrig 15 40 25

1-12 ggr/år 55 40 50

Oftare än 12 ggr/år 30 20 25

När det andra och tredje svarsalternativet slås samman framkommer att respondenterna från Kalix är de som i störst utsträckning kontaktar socialtjänsten någon gång under året, 85 procent. I Haparanda är mot- svarande andel 60 procent och i Övertorneå/Överkalix 75 procent.

Respondenterna i Haparanda är de som i lägst grad kontaktar social- tjänsten någon gång under året. Lägga märke till att det enligt tabell 2 är de från Haparanda som kontaktas av socialtjänsten i störst utsträck- ning.

Familjernas önskemål om kontakten med socialtjänsten

Nedan redovisas hur ofta respondenterna önskar att socialtjänsten skall kontakta dem vid uppdragets början, efter ett halvt år samt fort- sättningsvis under uppdragets gång. Bortfallet på de tre frågorna är lägst när vi frågar om kontakten i inledningsskedet och högst när vi frågar om kontakten fortsättningsvis. Bortfallet beror troligtvis på att de som inte har haft uppdrag längre än sex har svårt att svara på frågor som handlar om kontakten efter ett halvt år.