Arkeologisk undersökning av Raä 447 i Korsnäs, Grödinge socken, Södermanland, maj 2010

Rapporter från Arkeologiska forskningslaboratoriet nr 17

Arkeologisk undersökning av Raä 447 i Korsnäs, Grödinge socken, Södermanland

maj 2010

Elin Fornander

Med bidrag av:

Nathalie Dimc Christoffer Andersson Markus Fjellström Malgorzata Wojnar-Johansson Sven Isaksson

2011

Omslag: Keramikkoncentration (AC31) påträffad vid undersökningarna. Foto: Valeska Aviles

Diaz

Innehåll

Inledning ... 3

Topografi och fornlämningsmiljö ... 3

Historik ... 4

Projektet 2009-2011 ... 7

Målsättning ... 7

Sammanfattning av undersökningen 2009 ... 8

Undersökningsområden ... 9

Metod och genomförande ... 12

Resultat ... 13

”Åkern” ... 13

Stratigrafi ... 13

Anläggningar ... 15

Fynd ... 16

”Skogsbacken” ... 19

Stratigrafi ... 19

Anläggningar ... 20

Fynd ... 23

”Platån” ... 26

Stratigrafi ... 26

Anläggningar ... 28

Fynd ... 29

”Sänkan” ... 31

Stratigrafi ... 31

Anläggningar ... 31

Fynd ... 32

”Strandschaktet” ... 33

Stratigrafi ... 33

Fynd ... 33

Diskussion ... 34

Referenser ... 36

Tekniska och administrativa uppgifter ... 38

Bilageförteckning ... 39

3

Inledning

Under maj 2010 utförde Institutionen för arkeologi och antikens kultur vid Stockholms universitet en arkeologisk undersökning, i form av en seminariegrävning för studenter, på den neolitiska fornlämningslokalen Raä 447 i Korsnäs, Grödinge socken, Södermanland. Projektet organiserades av Arkeologiska forskningslaboratoriet och leddes av Elin Fornander och Sven Isaksson. Studenter i allmän arkeologi (grund-, magister- samt masterstudenter), laborativ arkeologi (masterstudenter) samt osteoarkeologi (masterstudenter) deltog i undersökningarna.

Undersökningarna 2010 utgör en del i ett större fältprojekt rörande lokalen. En mindre förundersökning utfördes hösten 2009 (Fornander 2010), och avslutande undersökningar utförs våren 2011. I projektet ingår vidare laborativa analyser av keramik- och jordprover från undersökningarna. Projektet har genomförts med finansiellt bidrag från Berit Wallenbergs Stiftelse.

Topografi och fornlämningsmiljö

De aktuella undersökningsytorna inom Raä 447 i Korsnäs är belägna inom fastigheterna Snäckstavik 3:94 samt Svalsta 2:1 i Grödinge socken på nordvästra Södertörn (Fig. 1).

Fornlämningslokalens östra del ligger delvis inom nuvarande Korsnäs gårds bebyggelse.

Närområdets topografi karaktäriseras av ett kuperat sprickdalslandskap med flera nord-sydliga åsryggar och mindre sjöar, där Malmsjön samt den mindre Brudträsket utgör naturliga

avgränsningar för Raä 447 i NO respektive SV. Dagens landskapsbild utgörs främst av skogsbevuxna höjdpartier med moränmark samt uppodlade glacialleror i dalgångarna.

Berggrunden i området, vilken ställvis går i dagen på höjdpartierna, utgörs främst av gnejs och gnejsgranit. Raä 447 breder ut sig över en mindre åsrygg, separerad från den större Uppsalaåsen. Huvuddelen av fornlämningslokalen är placerad på åsens sydväst- och sydostsluttningar, och jordarterna på platsen domineras av isälvsgrus, isälvssand samt, på lägre nivåer, finsand, silt och lera.

Lokalens utbredning har utifrån fosfatkarteringar uppskattats till ca 95 000 m ² (>100 P°), topografiskt omfattande nivåer mellan 18-50 m ö h (Arrhenius, G. 1945, Eriksson 1971, Olsson et al. 1994). Utifrån tidigare arkeologiska undersökningar på platsen har en högre fyndfrekvens identifierats inom intervallet 25-35 m ö h (Olsson et al. 1994). Dessa nivåer motsvarar en lokalisering på den NÖ delen av en mindre ö, vilken så småningom kom att växa ihop med det huvudsakliga Södertörn i öster. Det neolitiska landskapet utgjordes av ett inre skärgårdslandskap, där Korsnäs låg placerat på en udde eller ett näs längst in i en skyddad fjärd (Fig. 2).

I området finns ett flertal kända gropkeramiska lokaler, bl a Kyrktorp, ca 400 m SV om

Korsnäs, och Smällan ca 2 km österut. På Södertörn som helhet är över 30 gropkeramiska

lokaler kända, generellt belägna på nivåer mellan 25 och 35 m ö h i anslutning till den dåtida

kustlinjen (Olsson 1996)(Fig. 2). I Korsnäs närområde finns vidare flera boplatslokaler som

kan dateras till äldre och yngre stenålder samt järnålder, liksom en fornborg (se vidare Olsson

et al. 1994). Inom Raä 447 har även en urnegrav daterad till förromersk järnålder undersökts

(Werthwein 2002).

4

Figur 1. Utdrag ur terrängkartan över Grödingeområdet med Raä 447 i Korsnäs markerad med cirkel. ©Lantmäteriverket, Gävle 2011. Medgivande I 2011-0094.

Historik

Den gropkeramiska lokalen i Korsnäs upptäcktes 1930 av Ivar Schnell (ATA dnr 4197/30).

Upptäckten föranledde en seminariegrävning av dåvarande Institutionen för Nordisk

Fornkunskap, Stockholms högskola, 1933 under ledning av Nils Åberg, Ivar Schnell och Sten

Florin (ATA dnr 3683/33), då tretton provrutor om vardera 1 m ² undersöktes inom lokalens

sydvästra delar, på nivåer mellan 23-33 m ö h. Fosfatkarteringar utfördes på platsen av Olof

5 och Gustav Arrhenius 1931 respektive

1944 (Arrhenius, O. 1931, Arrhenius, G. 1945, se Fig. 3 för karta över tidigare undersökningar på lokalen).

I samband med en planerad grustäkt 1964, då ytlagret banades av från ca 2000 m ² inom fornlämningens sydvästra del, skadades stora delar av lokalen. Där hade tidigare mycket höga fosfatvärden samt ett flera dm tjockt fyndförande lager

dokumenterats. Cirka 1250 m ² av det skadade området ytinventerades av Stockholms högskola samma år, då exponerade fynd och anläggningar omhändertogs och dokumenterades (ATA dnr 3347/64). Ingreppet föranledde vidare en arkeologisk undersökning av

Riksantikvarieämbetet, UV Stockholm under ledning av Evert Baudou, med syfte att undersöka den skadade ytan samt att avgränsa lokalen, speciellt åt norr där man förväntade sig finna spår av tidigneolitiska aktiviteter (Olsson et al. 1994). Totalt undersöktes fyra schakt med en sammanlagd yta av 136 m ² inkluderandes nivåer mellan 29,0-37,3 m ö h, främst koncentrerade till det vid avbaningen skadade området (Fig. 4). I samband med dessa undersökningar utfördes även ytterligare en fosfatkartering (Eriksson 1971) samt en kvartärgeologisk undersökning omfattandes bl a pollenanalyser av en stratigrafisk sekvens från Korsnäsmossen, ca 250 m SV om det utgrävda området (Miller & Robertsson 1981).

Mindre schaktkontroller, bl a i anslutning till V/A-dragningar, har utförts inom Korsnäs gårds ägor av Riksantikvarieämbetet, UV, 1973, 1973 samt 1991 (Östmark 1973 ATA dnr 2811/73, Åkerlund 1981 ATA dnr 2498/79, Olsson & Kihlstedt 2000).

På en åker ca 100 m SO om den störda delen av lokalen utfördes 2002 en mindre

undersökning om 4 m ² , tillsammans med en begränsad ytinventering, med anledning av att keramikskärvor av stridsyxekaraktär samt brända ben framkommit i ploggången. De brända benen visade sig härröra från en urnegrav, och kunde ¹⁴ C-dateras till förromersk järnålder.

Vidare påträffades vid ytinventeringen två mörkfärgningar vilka tolkades som härdar (Werthwein 2002).

Delar av de dumphögar som ackumulerats i samband med 1964 års avbaning har sållats av Grödinge hembygdsförening 1971-72 (ATA dnr 3347/64), samt vid olika tillfällen av

allmänhet och skolelever, under ledning av Sven-Gunnar Broström, sedan 2005 (Broström et al. 2008, 2009, 2011).

Figur 2. Södertörn 25 m ö h. Kända gropkeramiska lokaler markerade, Korsnäs markerat med stjärna. Redigerad efter Olsson 1996.

Figur 2. Södertörn 25 m ö h. Kända gropkeramiska lokaler

markerade, Korsnäs markerat med stjärna. Redigerad efter Olsson

1996.

6

De hittills genomförda arkeologiska undersökningarna i Korsnäs har genererat ett omfattande, och för området ur flera hänseenden unikt fyndmaterial. Detta domineras av keramik, främst av Fagervik III- och IV-karaktär (vid 1970 års undersökningar tillvaratogs ca 231 kg keramik) samt stenmaterial, främst avslag, avfall och fragment men även ett antal artefakter och kärnor (stenmaterialet 1970 uppgick till ca 75 kg) (Olsson et al. 1994). Korsnäs uppvisar vidare mycket förmånliga bevaringsförhållanden för organiskt material, varför lokalen utgör en central informationskälla för såväl faunautnyttjande som artefakter av organiskt material i Östra Mellansveriges neolitikum. Djurbensmaterialet från 1970 års undersökningar (ca 17 kg obränt material), liksom från sållning av dumphögarna, representerar en rikt varierande fauna, där säl dominerar, följt av svin. Även fiskben har framkommit i ansenliga mängder, och är troligen underrepresenterade i fyndmaterialet i stort, då stora delar av materialet sållats med grovmaskigt maskinsåll (Aaris-Sørensen 1978, Broström et al. 2008, 2009, 2011). Ett flertal ben-/hornartefakter, såsom harpuner, fiskekrokar, hornhackor och -yxor, prylar, spetsar och tandpärlor har framkommit vid undersökningarna. Vidare identifierades 1970 tre säkra och tre osäkra gravar (säkra gravar definieras av Olsson et al. (1994) som medvetet deponerade, ursprungligen någorlunda intakta, skelett. Osäkra gravar utgörs av koncentrerade förekomster av människoben) på nivåer mellan 31,3-32,3 m ö h. Bevaringsgraden i dessa gravar varierar, från kraftigt nedbrutet till synnerligen välbevarat skelettmaterial. Vidare har människoben påträffats spritt i kulturlagret liksom i de sållade dumphögarna. Benmaterialets bevaringsgrad har vidare möjliggjort analyser av stabila isotoper i ben och tänder från minst sju individer, samt ett antal djurarter, där en tydligt marin diet dominerad av säl har kunnat påvisas. Elva

14 C-dateringar på djur- och människoben, från dumphögar samt 1970 års undersökningar, faller inom intervallet 3350-2640 cal. BC (2σ), varför dessa delar av lokalen kan antas ha varit i bruk mer eller mindre kontinuerligt under hela mellanneolitikum A (Fornander et al. 2008).

Figur 3. Tidigare undersökningar på

Korsnäs. Redigerad efter Werthwein

2002. Ur Fornander et al. 2008.

7

Övriga anläggningar som påträffats utgörs av nedgrävningar, mörkfärgningar, stensamlingar samt (icke daterade) härdar (Fig. 4, se vidare Olsson et al. 1994). Inga strukturer som kan kopplas till hus-/hyddkonstruktioner har påträffats vid tidigare undersökningar.

Då en stor del av de undersökta ytorna på Korsnäs är lokaliserade till det vid avbaning skadade området är kunskapen om lokalens stratigrafiska förhållanden begränsade. Även kunskapsläget rörande den rumsliga organisationen är knapp, då inga uppdelningar i

aktivitetsytor eller kronologiska faser kunnat identifieras. Vid 1970 års undersökningar kunde lokalen avgränsas åt norr, dvs på högre nivåer, då inga fynd framkom ovan 36 m ö h. Inga fynd av tidigneolitisk karaktär påträffades vid dessa undersökningar, men tidigneolitisk keramik framkom senare i lokalens nordöstra del (Olsson & Kihlstedt 2000). Då den lägst belägna undersökningsytan vid 1970 års undersökningar, 29 m ö h, var fyndförande har lokalens begränsning söderut inte kunnat bestämmas. Vidare har inga ytterligare fynd av stridsyxekaraktär, eller säkert daterade till mellanneolitikum B, gjorts utöver de skärvor stridsyxekeramik som framkommit på den sydöstra delen av lokalen. Utöver fosfatkartering och 2002 års begränsade utgrävning/ytinventering har detta område, stört av sentida åkerbruk, inte varit föremål för några arkeologiska undersökningar.

Projektet 2009-2011 Målsättning

Det övergripande syftet med föreliggande projekt är att undersöka den rumsliga organisationen på Raä 447. Inom lokalens centrala delar (inom och i anslutning till det

Figur 4. Undersökta ytor 1964 och 1970.

Märkta anläggningar utgör identifierade gravar 1970 (anläggningsnummer efter Olsson et al. 1994). Vidare är

undersökningsområdet 2009 markerat i

grått. Redigerad efter Olsson et al. 1994

samt Fornander et al. 2008.

8

område som uppvisar högst uppmätta fosfatvärden, >500 P°) förlades undersökningsytor uteslutande till områden som ej störts av avbaning eller annan sentida aktivitet, i syfte att nå information om såväl horisontella som stratigrafiska depositionsmönster. För att nå ökad kunskap om hur lokalen brukats under neolitikum låg fokus till stor del på huruvida olika aktivitetsytor eller kronologiska faser kan urskiljas, liksom huruvida olika topografiska miljöer utnyttjats på olika vis. Vidare var relationen mellan begravningar och övriga aktiviteter av intresse. En ytterligare målsättning var att undersöka huruvida de enstaka skärvor av stridsyxekeramik som påträffats i den åker som utgör lokalens östra del kunde kopplas till något bevarat kulturlager eller anläggning, liksom huruvida mer material av liknande karaktär fanns bevarat i detta område. Om delar av det förmodade kulturlagret bevarats under ploggången, kunde i så fall kronologiska eller aktivititetsrelaterade skillnader gentemot lokalens centrala del urskiljas? Kunde lokalens begränsning i öster identifieras?

Även fyndmaterialet i ploglagret var här av intresse, då den horisontella förflyttningen av material i ploglager är relativt begränsad. Eventuella spridningsmönster i fyndmaterialets karaktär och frekvens över de här mer omfattande undersökningsytorna kunde potentiellt ge information om aktivitetsmässiga eller kronologiska skillnader, samt kunna sättas i relation till materialet från lokalens centrala delar.

Av särskilt intresse var vidare den rumsliga spridningen av djurben, då en viss diskrepans föreligger mellan frekvensen ben från olika arter inom lokalen (utifrån tidigare

undersökningar) och information om dieten hos människorna på lokalen. Genom analys av stabila isotoper i humant skelettmaterial från Korsnäs kan en tydligt marin diet, dominerad av säl, påvisas (Fornander et al. 2008). Säl dominerar även faunamaterialet, men även svin, vilka inte utgjort något ansenligt inslag i den humana dieten, förekommer frekvent i benmaterialet (Aaris Sørensen, 1978). En central fråga var därför huruvida olika djurarters ben deponerats på olika vis eller inom olika rumsliga kontexter, och vad detta i så fall kan säga om hur olika djurarter utnyttjats/konsumerats. Diet och faunamaterial kommer vidare kontrasteras mot den studie av kärlanvändning på lokalen, genom analyser av fettsyror (lipider) i keramik från undersökningen, som kommer publiceras av Nathalie Dimc (se sammanfattning av dessa resultat i Bilaga 7). Denna kombination av analysmetoder gör det möjligt att nå inblickar i matkulturen på Korsnäs från flera olika aspekter, där enskilda måltider tillagade i

keramikkärlen kan sättas i relation till den vardagliga dieten.

Sammanfattning av undersökningen 2009

Vid arkeologiska forskningslaboratoriets undersökning i september 2009 förlades ett schakt

om 16,75 m ² (Schakt 1, se Fig. 4) norr om den vid 1964 års avbaning skadade ytan, väster om

en grav undersökt 1970 (A3 i Olsson et al. 1994). Schaktet omfattade i ytan topografiskt

nivåer mellan 32,9-33,5 m ö h. Den primära målsättningen för undersökningen var att nå en

ökad kunskap om de fyndförande lagrens karaktär, sammansättning och stratigrafiska

förhållanden inför mer omfattande undersökningar 2010 och 2011. Det undersökta området

visade sig var nästintill opåverkat av sentida aktiviteter; utöver ett sparsamt, ytligt beläget,

recent material var fyndmaterialet uteslutande av neolitisk karaktär. Det omfattande

keramiska materialet var uteslutande av gropkeramikkaraktär. Identifierade anläggningar

9

utgjordes bland annat av en grav med ett delvis bevarat skelett av en ung vuxen man ¹⁴ C- daterad till 4496±37 BP, och där analys av stabila isotoper i skelettmaterialet indikerar en marin diet (se Bilaga 11). Vidare påträffades en grund nedgrävning (1,7×1,4×0,2 m) innehållandes mer än 3 kg deponerad keramik samt två icke erupterade molarer från människa. Fyra till fem mindre stolphål (ca 0,1 m diameter) undersöktes, varav tre var lokaliserade till en begränsad yta i schaktets NV del (se vidare Fornander 2010).

Undersökningsområden

Inom lokalens centrala delar återfinns en viss variation av topografiska miljöer. En markyta svagt sluttande mot söder och den forntida strandlinjen i öster, där 2009 års schakt (Schakt 1) förlagts, kontrasteras mot en plan platå på en bergsklack väster om det avbanade området. Här har det ställvis brant stupande berget nått över den forntida havsviken. I anslutning till platån återfinns de högsta uppmätta fosfatvärdena på lokalen. Idag avgränsas denna miljö av en öst- västlig grusväg. Direkt norr om denna, i nära anslutning till platån, återfinns en naturlig sänka, vilken hypotetiskt kunnat utgöra en småskalig våtmarksmiljö under mellanneolitikum. Inom dessa centrala delar av lokalen förlades såväl provrutor som ytmässigt begränsade schakt (Fig.

5). I syfte att undersöka en större sammanhängande yta undersöktes ett schakt om

Figur 5. Karta över aktuella undersökningsområden med undersökningsytorna från 2009 (blå) och 2010 (röd)

markerade. Fosfatvärden digitaliserade efter Eriksson 1971.

10

25,25 m ² (Schakt C) direkt N och V om 2009 års schakt (Schakt 1), i det område som här benämns ”Skogsbacken”.

Fem provrutor om vardera 1 m ² undersöktes längs ”Platån” i väst. I två fall kom dessa provrutor att utökas till mindre schakt om 4 m ² (Schakt D2) respektive 9 m ² (Schakt D1, övriga provrutor benämns Ruta D1, D4 samt D5). Ytterligare två provrutor (Ruta D6 och D7) förlades till ”Sänkan” N om platån. Under det brantaste segmentet av den bergsklack som utgör platåns begränsning i S förlades ett schakt om 4,8x1 m (Schakt D3, området benämns här ”Strandschaktet”) i syfte att undersöka om utkastat/nedrasat fyndmaterial avsatts på botten av den neolitiska havsviken (Fig. 5 och 6). Den ovanliggande platån/bergsklacken är här som mest tydligt markerad, och torde ha utgjort lokalens mest framträdande landmärke från viken betraktat.

Figur 6. Schakt och provrutor inom de västra undersökningsområdena; ”Platån”, ”Sänkan” samt

”Strandschaktet”. Fosfatvärden digitaliserade efter Eriksson 1971.

11

Norr om platån, samt direkt S om grusvägen, identifierades en flack koncentration av stenar täckta av vegetation. Då järnåldersaktiviteter tidigare noterats på lokalen beslutades att

undersöka huruvida detta representerade en stensättning från denna period. Då stenarna skulle avlägsnas noterades dock tidigt rester av plastbaserad rödfärg på undersidan av en sten, varför anläggningen avskrevs och återställdes.

På ”Åkern” i lokalens östra del undersöktes två ytmässigt mer omfattande schakt om 50 m ² (Schakt A) respektive 49 m ² (Schakt B) (Fig. 5 och 7). Schaktens placering baserades delvis på resultat från en fosfatkartering utförd av studenter i laborativ arkeologi (Fig. 7, Bilaga 10).

Schakt A förlades i NV-SO riktning över en yta där en variation i uppmätta fosfatvärden identifierats, med lägre värden på den yta som representeras av schaktets mellersta del. Schakt B, med N-S orientering, är lokaliserat till en yta med förhöjda fosfatvärden, och ansluter vidare i SO till det område där stridsyxekeramik och järnåldersfynd påträffades 2002.

Figur 7. Placeringen av ”Åkerns” Schakt A (väst) och B (ost) relativt resultat från fosfatkartering utförd

april 2010.

12

Utbredning

(m

) m.ö.h. i ytan

m.ö.h.

schaktbotten

"Åkern"

Schakt A 50 27,65/27,05 27,40/26,70

Schakt B 49 27,70/27,25 27,50/26,85

"Skogsbacken"

Schakt C 25,25 33,55/32,90 32,90/32,45

"Platån"

Ruta D1 1 28,50/28,45 27,90/27,80

Ruta D2 1 28,35/28,25 27,65

Ruta D5 1 28,60/28,50 27,85/27,80

Schakt D1 9 27,90/27,75 27,60/27,45

Schakt D2 2 28,70/28,50 28,10/28,00

"Sänkan"

Ruta D6 1 28,30 27,70

Ruta D7 1 28,40/28,35 28,00/27,20

"Strandschaktet"

Schakt D3 4,8 20,15/18,70 19,30/18,45

Metod och genomförande

Avtorvning utfördes manuellt med spade, och ytorna grävdes därefter med skärslev och hacka. Schakt och provrutor inom lokalens centrala delar undersöktes ner till kulturellt opåverkade nivåer, och allt material sållades med 4 mm såll. Fynden registrerades utifrån lagertillhörighet i m ² -rutor. För djupa lager delades sorterades fynden vidare fynden in

stratigrafiskt i 10 cm stick med anledning av att fyndförande lager vid tidigare undersökningar visat sig vara upp till flera dm tjocka till synes utan inre stratigrafiska avgränsningar.

Påträffade anläggningar undersöktes separat.

Denna strategi kom att revideras för Schakt A och B, förlagda till åkern, då undersökningen av det hårt packade ploglagret visade sig vara tidskrävande. På ett djup av ca 0,2 m avslutades undersökning i ca hälften av m ² -rutorna (se Bilaga 1), medan resterande rutor undersöktes ner till kulturellt opåverkade nivåer. För schakt A undersöktes vartannat par av m ² -rutor vidare, med motiveringen att få god överblick över hela undersökningsytan. För schakt B undersöktes fortsatt den södra delen av schaktet där en större fyndmängd identifierats, och där ett

sandlager under ploglagret, vilket saknades i N, bedömdes vara av intresse. Vidare

undersöktes 4 m ² NV, där de högsta uppmätta fosfatvärdena noterats, liksom 4 m ² i Ö där en lagergräns mellan sand- och lerlager identifierats. Jorden under 0,2 m djup sållades inte i dessa schakt, då fyndmaterialet visade sig framträda tydligt in situ.

Anläggningar och lager dokumenterades manuellt med ritning, samt i vissa fall med

totalstation. Anläggningar dokumenterades vidare med foto i plan samt sektion. Koordinatnät

Tabell 1. Schakt och provrutor inom de olika undersöknings-

områdena.

13

och höjddata etablerades i SWEREF 99 respektive RH 00. Efter genomförd undersökning fylldes schakten igen och marken återställdes.

En preliminär osteologisk analys av benmaterialet har genomförts av masterstudenter vid osteoarkeologiska forskningslaboratoriet under ledning av docent Jan Storå, och kommer publiceras i sin helhet efter avslutande av undersökningarna våren 2011. Stenmaterialet har bestämts okulärt av Kim Darmark tillsammans med studenter. Bearbetning av keramiken har utförts av undertecknad samt Nathalie Dimc, masterstudent vid arkeologiska

forskningslaboratoriet (Bilaga 7). Analyser av lipider i keramik, i syfte att studera

kärlanvändning, har utförts av Nathalie Dimc (Bilaga 7). Kemiska analyser av jordprover från lokalen har utförts av studenter i laborativ arkeologi under ledning av docent Sven Isaksson (Bilaga 9). Övrigt fyndmaterial har bearbetats av undertecknad.

Resultat

”Åkern”

Stratigrafi

Ploglagret inom de undersökta ytorna på åkern består av sand- och siltinblandad lera (LA1, LB1, se Fig. 8 och 9). De översta ca 0,05-0,1 m utgörs av

vegetationsskikt. Ploglagret är mellan ca 0,15-0,4 m djupt och är fyndförande över hela de undersökta ytorna. Förutom neolitiskt fyndmaterial, främst i form av stenmaterial samt relativt kraftigt

fragmenterad keramik, påträffades recent material i form av bland annat tegel, stengods, järnskrot och kritpipfragment i lagret. I Schakt A övergår ploglagret, via en ca 0,05 m djup övergångszon, till en ljusare sand- och siltinblandad lera (LA2) på ca 0,15-0,35 m djup (Fig. 10).

Sparsam förekomst av förhistoriska fynd noterades i de övre 0,05 m av detta lager, vilket är undersökt till ca 0,10-0,20 m djup. Inga bevarade kulturlager

påträffades under ploglagret i Schakt A. Figur 8. Översikt över åkerns Schakt A från NV, med den

övre delen av ploglagret (LA1) exponerad. Foto: Julia

Victorin

14 I Schakt B påträffades ett lager av

ljusgul finsand i de på djupet

undersökta ytorna i S och Ö (LB2, se Fig. 9). Detta lager är undersökt till ett djup av ca 0,05-0,50 m och visade sig vara fyndtomt och kulturellt opåverkat.

Lagrets utbredning är avgränsad i på djupet undersökta ytor i SV samt i mellersta Ö delen av schaktet. Norr om, samt underlagrande sandlagret,

påträffades en mörkbrun sand- och siltinblandad lera (LB3, se Fig. 11), vilken ej är vidare undersökt. I

kontaktytan mot ploglagret påträffades i detta lager material från historisk tid samt ett bergartsavslag, i övrigt tycks lagret kulturellt opåverkat. Ytterligare ett lager, bestående av en ca 0,1 m djup stenpackning av ca 0,05-0,15 m stora stenar i en matris av gråbrun lera (LB5, se Fig. 11 och 12), identifierades i NV delen av Schakt B. Lagret är endast undersökt inom en yta av 4 m ² , och ej avgränsat i plan i någon riktning.

Kontaktytan mot det överlagrande ploglagret är diffus, och utgörs av en ca 0,10 m djup övergångszon. Lagret överlagrar vidare den kulturellt opåverkade leran. Fynd av såväl förhistorisk som historisk karaktär påträffades i stenpackningen, och lerfyllningen var ställvis fläckig av krossat tegel, keramik och kol. Denna kontext tolkas därför som härrörande från historisk tid, men dess karaktär eller eventuella funktion går ej att fastställa närmare. Möjligen rör det sig snarare om någon form av sentida anläggning.

Figur 10. Lerlagret LA2 i åkerns Schakt A framrensat.

Plogfåror löper i ungefärlig Ö-V riktning (foto från VSV), schaktets bredd är 2 m. Foto: Eva Wesslén

Figur 9. SO hörnet av åkerns Schakt B från NV med

lagergräns mellan ploglagrer (LB1) och finsand (LB2). Foto:

Linn Haking

15 Anläggningar

Tre anläggningar identifierades och undersöktes inom schakten förlagda till åkern. Ett eventuellt stolphål (AA3), ca 0,2×0,1 m i diameter och 0,3 m djupt, noterades redan mot botten av ploglagret i N delen av Schakt A. Anläggningen når ned i det underliggande

lerlagret. Fyllningen bestod av mörk sandinblandad lera med inslag av kol och mindre stenar, dock påträffades inga fynd i anläggningen. I S delen av samma schakt påträffades i ytan av det djupare lerlagret en grundare och mer diffus mörkfärgning av sandinblandad lera (AA4), där även skiffernodul påträffades. Anläggningen tolkas som en nedgrävning/grop, vars övre del eventuellt plöjts bort. En nedgrävning av liknande form och dimensioner (LB4), samt innehållandes ett benfragment, identifierades i ytan av det djupare lerlagret i S delen av Schakt B.

Figur 11. Nordligaste delen av V sektionen i åkerns Schakt B med stenpackning (LB5) överlagrandes lerlager (LB3). Foto: Linn Haking

Figur 12. Lodfoto över stenpackning (LB5) i NV delen av åkerns Schakt B.

Foto från N. Foto: Sven Isaksson

16 Fynd

Fyndmaterialet från åkern (Tabell 2) härrör, med ett fåtal undantag, från det undersökta ploglagret.

Schakt A Schakt B

Antal Vikt (g) Antal Vikt (g)

Keramik 395 1227,6 389 1224,5

Stenartefakter 31 5312,2 9 161,3

Övrigt stenmaterial 604 4046,1 332 1320,1

Ben 204 54,9 303 84,0

Hornfragment 1 3,3

Horn, bearbetat 1 0,7

Lerkula 1 4,3

Bränd lera, övrig 43 31,2 9 6,5

Slagg 11 89,9 18 67,9

Stenmaterial

Fyndmaterialet från åkern domineras till både vikt och antal av stenmaterial (Tabell 2), där den största andelen påträffades i Schakt A. Totalt har 40 artefakter eller fragment av artefakter tillvaratagits (Tabell 3 och 4), representerande bland annat slipstensfragment, spetsar/spetsfragment, yxfragment och yxämnen. Vidare

påträffades en kvartsskrapa, en

skiffermejsel samt ett skifferhänge i Schakt A. Övrigt slaget stenmaterial domineras i båda schakten av kvarts följt av grönsten, dock finns ett brett spektrum av råmaterial representerat. Avslag och avslagsfragment utgör de största fyndkategorierna (Tabell 5 och 6). Tillverkningstekniskt dominerar plattformsteknik, vilken finns representerad inom alla råmaterial. För kvartsmaterialet är dock fördelningen mellan plattformsteknik och bipolär teknik tämligen jämn, och bipolär teknik har vidare identifierats, i lägre frekvenser i bearbetat material av flinta och grönsten (Tabell 7).

Artefakt Material Antal Vikt

(g)

Medel- vikt (g)

Redskapsfragment Bergart 2 20,2 10,1

Redskapsfragment Kvartsit 2 9,8 4,9

Redskapsfragment Skiffer 4 6,9 1,7

Mejsel Skiffer 1 11,3

Pilspets Flinta 2 1,6 0,8

Skrapa Kvarts 1 116,5

Slipstenfragment Bergart 4 1883,8 471,0

Slipstenfragment Sandsten 6 1729,0 288,2

Spets, fragment Skiffer 2 6,1 3,1

Yxa, eggfragment Grönsten 1 27,3

Yxa, fragment Flinta 1 3,5

Hänge? Skiffer 1 1,8

Yxämne Grönsten 4 1494,4 373,6

Total 31 5312,2

Tabell 2. Sammanställning av fyndmaterialet från åkern

Tabell 3. Stenartefakter påträffade i åkerns Schakt A.

17

Tabell 4. Stenartefakter påträffade i åkerns Schakt B.

Tabell 5. Övrigt slaget stenmaterial från åkerns Schakt A angivet i vikt och antal.

Tabell 6. Övrigt slaget stenmaterial från åkerns Schakt B angivet i vikt och antal.

Artefakt Material Antal Vikt (g)

Medel- vikt (g)

Redskapsfragment Grönsten 1 16,5

Redskap, förarbete Bergart 1 10,9

Redskap, förarbete Skiffer 1 55,9

Redskap, förarbete? Skiffer/Grönsten 1 26,1

Slipstensfragment Sandsten 1 39,9

Spets Skiffer 2 5,1 2,55

Spets, fragment Skiffer 1 1,9

Redskap Flinta 1 5,0

Total 9 161,3

S pl it te r g (n) Fra gm e nt g (n) A v s la g/ A v s la gs - fra gm e nt g (n) K ä rna / k ä rn - fra gm e nt g (n) N odul g (n) Tota l g (n)

Bergart 121,5 (25) 123,6 (21) 61,5 (1) 306,6 (47)

Flinta 0,2 (1) 26,9 (16) 2,0 (1) 29,1 (18)

Gnejs 4,6 (1) 4,6 (1)

Granit 2,9 (2) 8,2 (2) 265,5 (1) 276,6 (5)

Grönsten 56,8 (13) 647,2 (64) 100,0 (3) 804,0 (80)

Kvarts 35,3 (101) 111,4 (32) 1122,1 (218) 346,9 (22) 321,7 (1) 1937,4 (374) Kvartsit 21,7 (5) 120,5 (13) 30,9 (1) 173,1 (19)

Porfyr 16,6 (1) 16,6 (1)

Ryolit 0,6 (1) 29,6 (13) 92,8 (22) 123 (36)

Sandsten 57,5 (7) 164,9 (12) 83,9 (1) 306,3 (20)

Skiffer 1,1 (1) 5,2 (1) 62,6 (1) 68,9 (3)

Total 36,1 (103) 402,5 (98) 2332,6 (371) 890,6 (30) 384,3 (2) 4046,1 (604)

S pl it te r g (n) Fra gm e nt g (n) A v s la g/ A v s la gs - fra gm e nt g (n) K ä rna / k ä rn - fra gm e nt g (n) Obe s tä m t g (n) Tota l g (n)

Bergart 18,7 (2) 18,7 (2)

Flinta 1,3 (3) 17,2 (11) 1,4 (1) 19,9 (15)

Granit 3,7 (1) 3,7 (1)

Grönsten 185 (38) 185,0 (38)

Kvarts 32,3 (77) 21,8 (7) 681,1 (146) 182,8 (18) 918 (248) Kvartsit 0,38 (1) 52,8 (9) 9,6 (2) 54,5 (1) 117,3 (13)

Porfyr 7,7 (1) 7,7 (1)

Ryolit 3,5 (1) 10,6 (4) 14,1 (5)

Sandsten 34,4 (6) 34,4 (6)

Skiffer 1,3 (2) 1,3 (2)

Hälleflinta 0,22 (1) 0,2 (1)

Total 33,6 (80) 25,7 (9) 1012,5 (220) 193,8 (21) 193,8 (2) 1320,1 (332)

18

Tabell 7. Frekvens av identifierad tillslagningsteknik per råmaterial från åkerns Schakt A och B. Siffror i parentes avser antal identifierade föremål med aktuell teknik.

Schakt A Schakt B

Plattforms- teknik

% av n (n)

Bipolär teknik

% av n (n)

Plattforms- teknik

% av n (n)

Bipolär teknik

% av n (n)

Bergart 48,9 (23)

Flinta 77,8 (14) 6 (1) 13 (2) 13 (2)

Granit 60 (3)

Grönsten 55 (44) 4 (3) 40 (15) 5 (2) Kvarts 17 (64) 16 (61) 21 (53) 21 (52)

Kvartsit 50 (9) 54 (7)

Porfyr 100 (1) 100 (1)

Ryolit 38 (13) 20 (1)

Sandsten 50 (9) 17 (1)

Skiffer 33 (1) 50 (1)

Keramik

Keramiken behandlas utförligt i Bilaga 7. Det tillvaratagna keramiska materialet från åkern uppgår till en vikt av knappt 2,5 kg fördelat på ca 800 skärvor (fragment <1 cm är ej räknade men inkluderade i totalvikten). Materialet är jämnt fördelat mellan de båda schakten.

Keramiken tycks, med endast ett undantag, vara av neolitisk karaktär, och godstyper, kärlform samt dekor indikerar en stor dominans av gropkeramik. Dock har en skärva av

stridsyxekeramik, vars ornering närmast påminner om Malmers typ F (se Malmer 1962), påträffats i ploglagret i Schakt B (FB305). Vidare återfinns i ploglagret i Schakt A en bergartsmagrad mynningsskärva (FA27) vilken utifrån dekor och karaktär kan placeras in i kategorin stridsyxekeramik eller möjligen tredje gruppenkeramik (se vidare Bilaga 7). Från samma lager har även en skärva av tidigneolitisk karaktär identifierats (FA217) vars ursprung eventuellt står att finna i de högre belägna delarna av fornlämningslokalen direkt N om åkern där Korsnäs gård idag är belägen. Slutligen har en skärva daterad till äldre järnålder (FB302) identifierats i fyndmaterialet från ploglagret i Schakt B (dessa avvikande skärvor återfinns alla på fotografier i Bilaga 8).

Benmaterial

Benmaterialet från åkern uppgår till knappt 140 g fördelat på ca 500 fragment. Materialet domineras av kraftigt fragmenterade brända ben. I den preliminära osteologiska analysen har mindre än hälften av fragmenten kunnat artbestämmas. Bland detta material dominerar till antalet fragment ej närmare bestämda mindre däggdjur följt av säl. Vidare har enstaka

fragment av fisk, bäver, hjortdjur, större däggdjur, hovdjur, idisslare samt nöt identifierats. Ett

tandfragment från människa har påträffats i ploglagret i Schakt A (FA332).

19 Övrigt fyndmaterial

I övrigt utgörs fyndmaterialet från åkern främst av fragment av bränd lera. En lerkula

påträffades i Schakt A (FA504). Ett bearbetat samt ett till synes obearbetat hornfragment har tillvaratagits, liksom ett trettiotal slaggfragment. Ej tillvarataget material från historisk/

modern tid utgörs av bland annat metall, stengods, glas, porslin och kritpipefragment.

”Skogsbacken”

Stratigrafi

Samtliga lager inom Schakt C utgörs av tämligen välsorterad mellansand, med ett steninnehåll

<5% (Fig. 13 och 14).

Vegetationsskiktet är endast ett par centimeter tjockt, och under detta uppträder ett ca 0,05-0,2 m djupt fyndförande lager med

humusinblandad mörkbrun sand (LC3). Keramikmaterialet i detta lager är generellt kraftigt

fragmenterat som resultat av

bioturbation. Utöver keramik, vilket utgör den dominerande

fyndkategorin, påträffades slaget stenmaterial, bränd lera samt mindre benfragment i lagret. En järnspik utgör det enda

identifierade recenta inslaget i detta lager. Inom fyra begränsade ytor i schaktet överlagrades dock LC3 av ca 0,01-0,20 m djupa fyndförande lager av gulbrun mellan- till grovsand (LC1, LC2, LC5 och LC10), påträffade direkt under ett tunt vegetationsskikt och utan spår av humusinblandning. Dessa lager

tolkas som påförda under senare tid och materialet kan, med utgångspunkt ur fynden, antas härröra från en eller flera ytor inom fornlämningslokalen. Dessa bör kanske inte betraktas som regelrätta lager. Under LC3 vidtar ett ca 0,05-0,5 m djupt lager av hårt packad brunröd

mellansand med inslag av finsand (LC4). Majoriteten av schaktets fyndmaterial och

anläggningar härrör från detta lager, vilket är stratigrafiskt och ytmässigt homogent. Endast neolitiska fynd har påträffats i lagret. Mot botten av lagret framkom flera större ytor med stora

Figur 14. Västra delen av norra sektionen i Schakt C, där LC40

undersökts till djupare nivåer. Det rödfärgade stråket i detta lager

tolkas som en naturlig anrikningshorisont. Foto: Elin Fornander

Figur 13. Foto över södra sektionen i Schakt C, där lagerföljden

samt stolphålet AC35 framträder tydligt. Foto: Elin Fornander

20

Figur 15. Komplex av grunda anläggningar påträffade i LC4 i N delen av Schakt C. Foto från V. Foto: Karin Mossberg & Julia Hahn.

mängder keramikskärvor av lägre fragmenteringsgrad än i lagrets övre delar, liksom ytmässigt begränsade keramikkoncentrationer. Nedåt i stratigrafin utgör LC32 en ca 0,02-0,15 m djup gradvis övergångszon mellan det rödaktiga LC4 och ett underliggande lager bestående av gulbrun mellan- till grovsand (LC40). LC32 består av sammanblandat material från dessa två lager, och fyndfrekvensen är lägre än i LC4. I det underlagrande LC40 är fyndfrekvensen påtagligt lägre än i LC4. På ett par dm djup blir detta lager successivt rödare och grövre nedåt i stratigrafin, vilket antas representera en naturlig anrikningshorisont. Även fynden avtar nedåt, och saknas helt på nivåer djupare än ca 0,2 m. Lagret är ej avgränsat nedåt, och är undersökt till ett djup av mellan 0,1-0,6 m.

Anläggningar

Den stratigrafiskt yngsta anläggningen, AC6, påträffades direkt under vegetationsskiktet i N delen av schaktet. Den utgörs av en ca 0,05-0,20 m djup nedgrävning, ca 1 m i diameter, med fyllning av mörkt rödbrun sand, vilken påminner om LC4 men är hårdare packad än detta lager. I fyllningen påträffades keramik, slaget stenmaterial samt en löpare av bergart och ett

slipstensfragment. Karaktären är sålunda neolitisk, men den stratigrafiska relationen talar snarare för att detta är en sentida inblandning där dock

fyllningsmaterial samt eventuellt medvetet utvalda fynd från lokalen använts. Anläggningen är

stratigrafiskt yngre än såväl det humusinblandade LC3 som det förmodat påförda LC5, och ingen humusinblandning noterades i anläggningen.

I LC4 identifierades 19 anläggningar. AC8, AC9, AC12, AC15, AC18 och AC20 påträffades alla i den N delen av schaktet, direkt under LC3, och är alla av liknande karaktär (Fig. 15 och 16). Dessa anläggningar utgörs av oregelbundna, grunda (djup generellt ca 0,05 m) mörkfärgningar av varierande storlek, med fyllning av mörkbrun mellansand med inslag av grovsand.

Fyndmaterialet utgörs främst av ofta kraftigt fragmenterad keramik. De tolkas här som förmodligen tillhörande samma komplex.

Eventuellt utgör de en ställvis bevarad botten av en ursprungligen större, sammanhängande anläggning. Direkt V om dessa anläggningar påträffades ytterligare en nedgrävning med

Figur 16. Snitt av AC9, en av de grunda

anläggningarna i LC4 i N delen av Schakt C. Foto

från SV. Foto: Elin Fornander

21

Figur 18. Snitt av AC29, stolphål i LC4. Foto från O. Foto: Rickard Heimdahl

Figur 19. Snitt av AC36, stolphål i LC4. Foto från V.

Foto: Josefina Kennebjörk

liknande fyllning (AC11), men då denna är ca 0,2 m djup kopplas den ej direkt samman med de grundare anläggningarna inom ytan. Ytterligare en grund nedgrävning påträffades i N delen av schaktet (AC34), men denna påträffades först några cm ner i LC4. Övriga

anläggningar i N utgörs av ett ca 0,25 m djupt förmodat stolphål, vars yta är utsmetad, men där diametern på djupare nivåer är ca 0,15 m, samt en tydligt avgränsad keramikkoncentration (AC31, se Fig. 17) påträffad några cm ner i LC4.

I S delen av schaktet påträffades i LC4 åtta anläggningar som mer eller mindre säkert kan tolkas som mindre stolphål (AC25, AC26, AC28, AC29, AC30, AC35, AC36, AC47).

Diametern är generellt omkring 0,1 m, i vissa fall uppemot 0,2 m (Fig. 18 och 19). Stolphålen är påträffades alla i SV delen av schaktet, och kan eventuellt tillhöra samma konstruktion, vars utbredning då når utanför undersökningsytan i V och S. Stolphålen identifierades dels i ytan av LC4, dels några cm till någon dm ner i lagret. I schaktets södra del påträffades vidare ett par cm ner i LC4 en diffus nedgrävning med hög koncentration av keramik, eventuellt avsiktligt deponerad, samt en kolkoncentration i fyllningen (AC38, se Fig 20).

Figur 17. AC31, keramikkoncentration i LC4, från S. Foto:

Valeska Aviles Diaz

22 I LC32 identifierades sex

anläggningar, bland annat ett mindre stolphål i V (AC45) samt två mindre, diffusa

mörkfärgningar/nedgrävningar i NO (AC44) respektive SV (AC46). I den mycket diffusa, grunda nedgrävningen AC36 i S delen av schaktet, påträffades sekundärt bränd keramik samt kol i ytan. I V undersöktes ytterligare en diffus mörkfärgning, AC42, med en ytligt belägen keramikkoncentration.

AC43, i N, var en mer tydligt

markerad nedgrävning där en mindre benkoncentration påträffades i den SV delen av anläggningen.

Åtta anläggningar identifierades i LC40, dock utgörs en anläggning av fyra separat

dokumenterade kontexter (AC57, AC58, AC59, AC60, se Fig. 21). I NO hörnet av schaktet påträffades ca 0,2-0,3 m ner i LC40 en diffus färgning, där den brungula mellan- till

grovsanden avvek något i sin färg och packningsgrad från det omgivande lagret, och där inslag av rödare fläckar noterades i sanden. Den del av kontexten som låg inom

undersökningsytan var ca 0,8×0,6 m i diameter, med rundad sida. Anläggningen tolkades initialt som ett eventuellt (naturligt) lager, men dess inåt rundade sidoform såsom den var synligt i schaktets N och O sektioner, indikerar snarare att detta är någon form av

nedgrävning. Denna senare tolkning stärktes av förekomsten av ett fåtal keramikskärvor i fyllningen, samt tre identifierade mörkfärgningar inom anläggningen. Den största av dessa mörkfärgningar (AC57) påträffades i anläggningens yta, och når även den utanför

undersökningsytan i N och O. Vidare påträffades två mindre mörkfärgade linser (AC59, AC60), varav en innehöll keramik, ca 0,1 m ner i anläggningen. Då tidsbegränsning omöjliggjorde totalundersökning av anläggningen avslutades undersökningen av den exponerade delen på ett djup av ca 0,2 m, när dess karaktär av nedgrävning identifierats.

Vidare undersökningar av anläggningen planeras till seminariegrävningen våren 2011.

Övriga anläggningar i LC40 utgörs av fyra tämligen diffusa nedgrävningar, varav två fyndförande, av varierande form och djup (AC49, AC53, AC56, AC63) två mer tydliga, fyndförande gropar (AC48, AC61), samt ett mindre stolphål (AC50) i N delen av schaktet.

Figur 20. AC38, nedgrävning, med ytlig keramikkoncentration i

S delen. Foto från O. Foto: Markus Fjellström.

23

Tabell 8. Sammanställning av fyndmaterialet från skogsbacken (Schakt C)

. Fynd

Majoriteten av alla fynd (Tabell 8) från skogsbackens Schakt C härrör från det röda sandlagret, LC4, samt, i lägre frekvens, från LC32, det lager som utgör en övergånszon mellan LC4 och LC40.

Stenmaterial

Stenmaterialet från Schakt C uppgår till drygt 24,5 kg fördelat på ca 1300 fynd (Tabell 8). Totalt har 81 artefakter eller fragment av artefakter tillvaratagits (Tabell 9), varav 33 utgörs av slipstensfragment av sandsten. Vidare har två slipstensfragment av grönsten samt en slipsten av bergart identifierats. Bland övriga artefakter återfinns bland annat skrapor, glättstenar, knackstenar, en löpare, ett möjligt mejselfragment i grönsten, yxfragment (varav ett från en trindyxa),

skifferspetsar, flintspån samt ett skifferhänge. Övrigt slaget material (Tabell 10) domineras till både vikt och antal av kvarts, vidare är grönsten, sandsten och kvartsit riktligt representerat. I stenmaterialet återfinns ett brett spektrum av utnyttjade råmaterial. Avslag och

avslagsfragment utgör de största representerade fyndkategorierna. Tillverkningstekniskt dominerar plattformsteknik, vilken finns representerad inom alla råmaterial. För

kvartsmaterialet är dock fördelningen mellan plattformsteknik och bipolär teknik tämligen

Antal Vikt (g)

Keramik 13527 59768,2

Stenartefakter 81 12405,9

Övrigt stenmaterial 1241 12263,9

Ben 3880 636,6

Horn, bearbetat 1 1,7

Lerpärla 1 1,1

Figurinfragment ? 8 23,6

Bränd lera, övrig 61 120,9

Förkolnat frö 1 <0,1

Hasselnötsskal 1 0,1

Harts 3 0,4

Ockra? 3 2,1

Figur 21. Anläggning påträffad i NO hörnet av Schakt C, ca 0,20-0,30 m ner i

LC40. Anläggningen utgörs av en gulfärgning (AC58), här undersökt till ett djup av

drygt 0,1 m, vars utbredning är markerad i sanden. Inom färgningen framkom tre

mörkfärgningar, varav AC59 här är framrensad och markerad i plan. I schaktets

hörn syns mörkfärgningen AC57 i sektionen. Foto från V. Foto: Nathalie Dimc.

24

jämn. Bipolär teknik har vidare identifierats, i lägre frekvens, i bearbetat material av kvartsit, ryolit och sandsten (Tabell 11).

Artefakt Material Antal Vikt (g) Medel- vikt (g)

Redskapsfragment Flinta 1 0,2

Redskapsfragment Bergart 1 12,3

Redskapsfragment Grönsten 4 51,9 13,0

Redskapsfragment Kvartsit 1 64,4

Redskapsfragment Sandsten 5 24,5 4,9

Redskapsfragment Skiffer 3 2,2 0,7

Redskap Sandsten 1 71,8

Redskap Skiffer 1 1,1

Redskap, slipyta Bergart 1 10,2

Redskap, slipyta Skiffer 1 0,4

Hänge? Skiffer 1 1,1

Glättsten Bergart 3 641,5 213,8

Knacksten Bergart 1 308,8

Knacksten Sandsten 1 398,9

Knacksten, fragment Sandsten 1 62,2

Löpare Bergart 1 702,0

Mejsel?, fragment Grönsten 1 1,9

Skrapa Grönsten 1 334,0

Skrapa Kvarts 2 8,2

Skrapa Kvartsit 2 103,2 51,6

Skrapa Sandsten 2 479,8 239,9

Skrapa? Sandsten 1 101,5

Slipsten Bergart 1 904,5

Slipstenfragment Grönsten 2 865,5 432,8

Slipstenfragment Sandsten 33 5831,7 176,7

Spets Skiffer 2 6,1 3,1

Spets? Skiffer 1 1,2

Trindyxa, fragment Grönsten 1 307,1

Yxa, fragment Grönsten 2 38,0 19,0

Ämne Bergart 1 1024,3

Ämne/förarbete Skiffer 1 41,5

Spån Flinta 1 4,0

Total 81 12405,9

Tabell 9. Stenartefakter påträffade i skogsbacken, Schakt C

25

S pl it te r g (n) Fra gm e nt g (n) A v s la g/ A v s la gs - fra gm e nt g (n) K ä rna / k ä rn - fra gm e nt g (n) N odul g (n) Tota l g (n)

Bergart 3,7 (4) 41,8 (8) 499,2 (34) 544,7 (46)

Flinta 0,1 (2) 0,5 (2) 5,6 (4) 6,2 (8)

Gnejs 104,5 (8) 104,5 (8)

Granit 4,8 (1) 214,8 (7) 214,8 (7)

Grönsten 1,1 (3) 77,2 (13) 1380,7 141) 50,1 (1) 1509,1 (158) Kvarts 114,2 (243) 125,6 (77) 1462,2 (365) 1692,4 (52) 3394,4 (737) Kvartsit 0,2 (1) 35,0 (6) 1914,1 (90) 10,1 (1) 1959,4 (98) Ryolit 0,9 (1) 2,8 (2) 176,3 (22) 41,6 (1) 221,7 (26) Sandsten 107,9 (8) 1957,9 (124) 884,1 (3) 270,8 (1) 3220,7 (136)

Skiffer 54,0 (8) 54,0 (8)

Total 120,2 (254) 395,6 (117) 7769,3 (803) 3707,9 (66) 270,8 (1) 12263,9 (1241)

Keramik

Keramiken behandlas utförligt i Bilaga 7. Det keramiska materialet från skogsbackens Schakt C uppgår till en vikt av knappt 60 kg fördelat på ca 13500 skärvor (fragment <1cm är ej räknade men inkluderade i totalvikten). Keramiken är uteslutande av gropkeramisk karaktär. Majoriteten av keramiken påträffades i LC4, med en relativt jämn horisontell spridning över schaktet. Flera

keramikkoncentrationer samt skärvor representerande större delar av kärl (Fig. 22 och 23) påträffades i LC4, och då främst i dess nedre delar. Mot botten av LC4 framkom även flera större ytor med stora mängder keramikskärvor av lägre fragmenteringsgrad än i lagrets övre delar. I LC4 påträffades två fragment representerande en omslipad keramikskärva (FC726, se foto i Bilaga 8).

Benmaterial

Benmaterialet från skogsbackens Schakt C uppgår till ca 630 g fördelat på knappt 3900 fragment. Materialet domineras av kraftigt fragmenterade brända ben. I den preliminära osteologiska analysen har mindre än hälften av fragmenten kunnat artbestämmas. Bland detta material återfinns en rikt varierad fauna. Materialet domineras till antalet fragment av ej närmare bestämda mindre däggdjur och däggdjur följt av säl och fisk. Identifierade fiskarter domineras till antalet fragment av gädda följt av sik, vidare finns abborre, gös, strömming, torsk och laxfisk representerade. Såväl grönlandssäl som vikare har identifierats, dock har

Tabell 11. Frekvens av identifierad tillslagningsteknik per råmaterial från skogsbacken (Schakt C). Siffror i parentes avser antal identifierade föremål med aktuell teknik

Plattforms- teknik

% av n (n)

Bipolär teknik

% av n (n) Bergart 52 (24)

Flinta 38 (3)

Gnejs 75 (6)

Granit 100 (7)

Grönsten 57 (90) Kvarts 21 (151) 17 (122) Kvartsit 54 (53) 4 (4) Ryolit 50 (13) 8 (2) Sandsten 49 (67) 4 (6)

Skiffer 38 (3)

Tabell 10. Övrigt slaget material från skogsbacken (Schakt C) angivet i vikt och

antal.

26

Figur 22. Keramikkoncentrationer i SV delen av schakt C, påträffade i nedre delen av LC4. Till vänster syns FC471, representerandes en större del av ett kärl. Foto från S. Foto: Josefina Kennebjörk

Figur 23. FC465, keramikskärvor

representerandes större del av kärl. Påträffad i NO delen av Schakt C, i nedre delen av LC4. Foto från S. Foto: Julia Hahn

majoriteten av sälbenen ej kunnat bestämmas närmare. Övriga, mer sparsamt representerade däggdjur utgörs av svin, bäver, mårddjur, rådjur samt ej närmare bestämd stor ungulat. Två kraniefragment av människa har påträffats, i LC5 (FC110) respektive LC40 (FC611).

Övrigt fyndmaterial

Det övriga fyndmaterialet från skogsbackens Schakt C (Tabell 8) domineras av bränd lera, där åtta fragment utgör möjliga delar av figuriner. En perforerad lerpärla har vidare identifierats.

Därutöver tillvaratogs tre små klumpar vilka eventuellt kan utgöras av ockra, ett fragment av bränt hasselnötsskal, ett förkolnat frö samt ett bearbetat hornfragment. Tre identifierade hartsfragment härrör alla från gränsskiktet mellan det humusinblandade LC3 och LC10, tolkat som ett senare påfört lager.

”Platån”

Stratigrafi

Inom provrutor och schakt på platån uppträder en till stor del likartad stratigrafi (Fig. 24 och

25). Vegetationsskiktet är generellt endast ett par centimeter tjockt, och under detta uppträder

ett ca 0,05-0,2 m djupt fyndförande lager med humusinblandad mörkbrun sand (LD2, LD3,

LD5, LD13, LD15). Keramikmaterialet i dessa lager är generellt kraftigt fragmenterat som

resultat av bioturbation. Utöver keramik, vilken utgör den dominerande fyndkategorin,

påträffades slaget stenmaterial samt mindre benfragment i lagren. Under de myllinblandade

lagren vidtar brunorange till rödbrun, hårt packad mellansand med ett djup av 0,08-0,35 m

(LD4, LD6, LD12, LD18, LD22). Majoriteten av platåns fyndmaterial härrör från dessa lager,

och endast neolitiska fynd har identifierats. Dessa övre delar av stratigrafin är av liknande

karaktär som skogsbackens LC3 respektive LC4.

27 I den västligaste provrutan på platån,

Ruta D5, vidtar ett lager av gulbrun mellan- till grovsand (LD28) under det rödbruna lagret. Fyndfrekvensen är här markant lägre, och fynden avtar successivt nedåt i stratigrafin.

Lagret har ej avgränsats nedåt. Direkt österut, i Schakt D2, underlagras det rödbruna lagret istället av morän (LD45). Fynd förekommer endast sparsamt i lagrets yta. I Schakt D1 samt Ruta D1 och D2 vidtar lager av gulbrun mellan- till grovsand med inslag av grus (LD23, LD26, LD50), ca 0,1-0,3 m djupa. Dessa är samtliga fyndförande, men med markant lägre fyndfrekvens än i ovanliggande lager.

I Schakt D1 är detta sandlager (LD50) grävt i botten i Ö delen av schaktet, där morän (LD59) vidtar.

Kontaktytan mellan dessa lager, där schaktets stratigrafiskt lägst belägna fynd påträffades, utgör en gradvis övergångszon. I V fortsätter

sandlagret på djupare nivåer. I de två ostligast belägna provrutorna, Ruta D1 och D2, påträffades under det gulbruna sandlagret en ca 0,05-0,15 m djup horisont av grus och sten i en matris av sand av liknande karaktär som ovanliggande lager (LD41 och LD35, se Fig. 26, 27 och 28). I Ruta D1 finns denna horisont ej

representerad i N delen av rutan.

Stenarna är främst rundade snarare än kantiga. I båda provrutorna påträffades fynd i

stenpackningen, bland annat i form av delvis sekundärt bränd keramik samt ett större obränt djurben. Fynd påträffades bland annat en bit ner i stenpackningen. Under stenhorisonten vidtar naturliga lager av silt-/lerinblandad sand (LD39) respektive lerig morän (LD53), vilka båda är fyndtomma. Stenhorisontens genes är svår att bestämma då endast begränsade delar undersökts, men tolkas här som troligen av antropogent ursprung, speciellt då delar av fyndmaterialet tydligt tycks kunna låsas till kontexten. Kanske kan det röra sig om en större eller flera mindre anläggningar snarare än lager.

Figur 24. Västra delen av den södra sektionen i Schakt D2 (utsnittets bredd är 1 m). Den övre lagerföljden, med

humusinblandad sand följt av ett rödaktigt sandlager med hög fyndfrekvens återkommer över hela platån. I Schakt D2 underlagras dessa av stenig grusig sand (morän). Foto: Josefine Låås

Figur 25. Norra delen av den östra sektionen i Schakt D1. Den

övre lagerföljden, med humusinblandad sand följt av ett

rödaktigt sandlager med hög fyndfrekvens återkommer över

hela platån. I Schakt D1underlagras dessa av gulbrun sand med

lägre fyndfrekvens följt av stenig sand (morän). Foto:Kim

Darmark

28 Anläggningar

I det rödbruna kulturlagret påträffades totalt tre anläggningar. Två av dessa framkom inom Schakt D1. Vidare framkom ett eventuellt mindre stolphål (AD36) centralt i schaktet, samt en grop (ca 0,85×0,55×0,2 m) med fyllning av gul sand och hög koncentration av sten (AD17) i Ö delen av schaktet. I den senare framkom sparsamt med keramik och benfragment. I Ruta D5 delundersöktes en ca 0,15-0,23 m djup mörkfärgning (AD27) vars utbredning når utanför provrutan i S. Anläggningen är ca 0,35 m bred, innehåller fynd av keramik och tolkas som eventuellt utgörande resterna av en nedgrävning.

I det underliggande gulbruna sandlagret identifierades åtta anläggningar, varav sex i Schakt D1. Fyra av dessa utgörs av mer eller mindre säkra stolphål. Två större stolphål, varav ett med förmodad stenskoning, undersöktes i S (AD56, se Fig. 29) respektive SO (AD47, se Fig. 30)

Figur 27. Utsnitt av den östra sektionen i Ruta D2, där stenhorisonten LD35 framträder. Lagret underlagras av lerig/siltig sand. Foto: Christian Sunnerfjell

Figur 28. Keramikskärva påträffad i stenhorisonten LD35, Ruta D2. Norr är till vänster i bilden. Foto:

Katarina Karppinen

Figur 26. Stenhorisont, LD 41, påträffad i S delen av Ruta D1. Lagret

saknas i N delen av provrutan. Norr är nedåt i bilden. Foto: Josefine Låås

29

Figur 29. Snitt av stolphål, AD56, påträffat i LD50, gulbrunt sandlager, i Schakt D1. Foto från V. Foto:

Kim Darmark

Figur 30. Stolphål med stenskoning, AD47, i plan.

Anläggningen påträffades i LD50, gulbrunt

sandlager, i Schakt D1. Norr är nedåt i bilden. Foto:

Kim Darmark

Tabell 12. Sammanställning av fyndmaterialet från platån.

delen av schaktet. I NV delen av schaktet påträffades vidare ett mindre förmodat stolphål (AD58). Vad som förmodas vara den bevarade botten av ett mindre, eventuellt stenskott, stolphål (AD55) undersöktes i S delen av schaktet. I Ruta D2 påträffades två grunda

nedgrävningar av mörkbrun sand (AD30, AD29). Ingen av dessa är undersökt i sin helhet då de når utanför provrutan i SV respektive Ö. I AD 29, den ytmässigt största anläggningen i provrutan, påträffades bland annat fragmenterade rester av en kärlbotten. I Ruta D1 påträffades en keramikkoncentration (AD37) direkt ovanpå stenhorisonten, under den gulbruna sanden.

Fynd

Majoriteten av fyndmaterialet från platån (Tabell 12) härrör från de röda sandlagren.

Stenmaterial

Stenmaterialet från sänkan uppgår till drygt 2,8 kg fördelat på ca 270 fynd (Tabell 12). Totalt har 18 artefakter eller fragment av artefakter tillvaratagits (Tabell 13), där identifierade kategorier utgörs av

knackstenar, slipstenfragment, spetsfragment, flintspån samt en mejsel av grönsten. Övrigt slaget material (Tabell 14) domineras till antal helt av kvarts. Viktmässigt dominerar istället bergart och grönsten, där färre men större avslag finns representerade. Flinta, kvartsit och sandsten finns representerade i mindre frekvens, vidare finns enstaka fynd av andra material. I stenmaterialet återfinns sålunda ett brett spektrum av utnyttjade råmaterial. Avslag och

avslagsfragment utgör de största representerade fyndkategorierna, och domineras till antalet av kvarts. Tillverkningstekniskt dominerar plattformsteknik, vilken finns representerad hos alla identifierade råmaterial. Bipolär teknik har identifierats i kvartsmaterialet, dock i

betydligt lägre frekvens än plattformsteknik. Den bipolära tekniken finns vidare representerad i enstaka fynd av flinta och grönsten (Tabell 15).

Antal Vikt (g)

Keramik 4579 21732,0

Stenartefakter 18 1193,6

Övrigt stenmaterial 251 1655,0

Ben 801 156,4

Bränd lera 16 54,6

Hasselnötsskal 2 <0,1

30

Artefakt Material Antal Vikt (g)

Medel- vikt (g)

Redskapsfragment Sandsten 2 66,1 33,1

Redskapsfragment Grönsten 2 41,5 20,8

Redskapsfragment Skiffer? 1 0,5

Redskap Bergart 1 5,6

Redskap Grönsten 1 337,1

Tångedel?, fragment Flinta 1 0,4

Knacksten Bergart 2 196,3 98,2

Knacksten Granit 1 393,3

Mejsel Grönsten 1 12,1

Pilspets, fragment Skiffer 1 0,9

Slipstensfragment Kvartsitisk sandsten 1 54,5

Slipsten, fragment Sandsten 2 83,5 41,8

Spån Flinta 2 1,8 0,9

Total 18 1193,6

S pl it te r g (n) Fra gm e nt g (n) A v s la g/ A v s la gs - fra gm e nt g (n) K ä rna / k ä rn - fra gm e nt g (n) Tota l g (n)

Bergart 640,3 (8) 640,3 (8)

Flinta 0,7 (4) 0,3 (4) 14,4(21) 15,4 (29)

Gnejs 21,7 (2) 21,7 (2)

Granit 95,3 (2) 95,3 (2)

Grönsten 355 (23) 355,0 (23)

Kvarts 14,5 (64) 6,0 (5) 161,6 (74) 80 (6) 262,1 (149) Kvartsit 0,2 (1) 21,0 (2) 118,9 (14) 140,1 (17)

Porfyr 1,2 (1) 1,2 (1)

Ryolit 0,9 (1) 1,3 (2) 2,1 (3)

Sandsten <0,0 (1) 119,6 (15) 119,6 (16)

Skiffer 2,2 (1) 2,2 (1)

Total 15,44 (70) 28,2 (12) 1531,42 (163) 80 (6) 1655 (251)

Keramik

Keramiken behandlas utförligt i Bilaga 7. Det keramiska materialet utgör den dominerande fyndkategorin på platån sett till både vikt och antal, och uppgår till en vikt av drygt 21,7 kg fördelat på ca 4600 skärvor (fragment <1cm är ej räknade men inkluderade i totalvikten).

Keramiken är uteslutande av gropkeramisk karaktär. Majoriteten av keramiken påträffades i de röda sandlagren. Från platån tillvaratogs vidare ett fragment av en lerskiva (FD170).

Benmaterial

Benmaterialet från platån uppgår till ca 150 g fördelat på ca 800 fragment. Materialet

domineras av kraftigt fragmenterade brända ben. I den preliminära osteologiska analysen har

Tabell 14. Övrigt slaget material från platån angivet i vikt och antal.

Tabell 13. Stenartefakter påträffade inom platån.