Redaktör
Formgivning & layout Texter & research
Morgan Finnsiö Agnes Florin Anders Dalsbro Morgan Finnsiö Malin Holmqvist Jonathan Leman Johan Nordqvist Daniel Poohl Erik Sidenbladh
Tidigare rapporter finns på www.expo.se
© Expo & enskilda skribenter Publicerad i Stockholm 2020-04-29
Expos årliga sammanställning
av den svenska rasideologiska
miljöns aktiviteter
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Förord: Data för demokratiskt självförsvar
Sammanfattning / Executive Summary (English) 1. Om denna rapport
1.1 Syfte 1.2 Metod
1.3 Diskussion av metod 1.4 Om Expo
2. Den svenska rasideologiska miljön 2.1 Definition och kännetecken
2.2 Hotet från den rasideologiska miljön
Ett hot mot individer och minoritetsgrupper Ett hot mot demokratin
2.3 Belysning: Aktörer
Nordiska motståndsrörelsen Det Fria Sverige
Alternativ för Sverige
2.4 Belysning: Mindre aktörer i urval Asatru Folk Assembly Scandinavia Palaestra Media
Nordisk Styrka
2.5 Belysning: Händelser under året
Splittring av Nordiska motståndsrörelsen Nordisk Ungdom läggs ner
2.6 Belysning: Tendenser
Etablering av fastigheter som baser för verksamhet Heterogenisering av miljön
2.7 Geografisk utbredning 2.8 Online
2.9 Internationella kopplingar 2.10 Finansiering
3. Data
3.1 Innehållsförteckning över grafer 3.2 Övriga grafer
Fig. 18. Antal rasideologiska aktiviteter per län, 2015–2019
Fig. 19. Antal rasideologiska aktiviteter per kommun, 2015–2019 Fig. 20. Antal rasideologiska aktiviteter per aktör 2018–2019 Fig. 21. Antal rasideologiska sktiviteter per typ, 2015–2019 Fig. 22. Sluttabell
3.3 Slutnoter 3 5
6 7
7 8
8 9
10 12
12 14
15 15
22 24
25 25
25 26
26 26
30 32
32 34
37 40
41 42
44 45
46 46
50 63
65 66
101
Den rasideologiska miljön är ett hot mot vår demokrati och de människor som pekas ut som hatobjekt. Därför har samhällets institutioner, politiken och civilsamhället ett stort ansvar att aktivt förebygga och motverka de rasideologiska gruppernas rekrytering, politiska
kampanjer, brottslighet och hatbudskap.
Det här borde vara en självklarhet i ett land som Sverige. Ändå ser det inte alltid ut så.
Det finns en tendens att underskatta den rasideologiska miljöns påverkan på samhället. Många politiker,
opinionsbildare och tjänstemän saknar grundläggande kunskap och insikt i hur mycket skada en liten och fanatisk antidemokratisk gruppering kan orsaka enskilda människor, ett lokalsamhälle och i förlängningen vår demokrati.
De aktörer som tar frågan på allvar hanterar en politisk miljö som är svår att få insyn i. Den rasideologiska miljön byter skepnad och strategi. Ibland blåser den upp sig för att se större ut än vad den är, i andra fall vill den hålla sig under radarn.
För lite mer än tio år sedan bestämde vi oss för att förnya sättet att analysera den svenska rasideologiska miljön. Genom att sammanställa deras aktiviteter kunde vi visa på miljöns förmåga att mobilisera och entusiasmera sina anhängare samt se dess geografiska spridning i landet.
Det här är tionde året som vi ger ut vår årsrapport. Nu har kan vi se de stora dragen. Den rasideologiska miljöns hat och våld försvinner inte av sig självt. Den har rest sig ur interna konflikter och strategiska misslyckanden. Den har lyckats föryngra sig och utnyttja flyktingfientliga tendenser i opinionen. Vi kan visa att det är en vital politisk miljö, som samtidigt är känslig för inre strider och misslyckade satsningar.
Det är data som gör skillnad. Det går inte längre att ignorera hotet från den rasideologiska miljön. Visst varierar graden av antalet aktiviteter från år till år.
Men den sammantagna bilden är att vi har att göra med ett växande problem.
Vår data har gett nya insikter som hjälper de som idag arbetar med att förebygga och motverka den rasideologiska miljön. Ett mönster vi sett är att hoten från miljön i första hand är lokala problem som särskilt drabbar specifika regioner i landet. Det är där stödet och insatser borde sättas in först.
Datan ger oss inte hela bilden.
Men utan våra sammanställningar hade vi i större grad famlat i blindo i arbetet med att skydda vår demokrati.
Det har vi inte tid och råd med.
Daniel Poohl,
vd för Stiftelsen Expo
FÖRORD:
DATA FÖR DEMOKRATISKT SJÄLVFÖRSVAR
Fig. 1.
Antal aktiviteter i den svenska rasideologiska miljön, 2010–2019
1400
8 10 12 14 16 18 20 22 24
2010
2010
2011
2011
2012
2012
2013
2013
2014
2014
2015
2015
2016
2016
2017
2017
2018
2018
2019
2019 1800
2200
1600 2000 2400 2600 2800 3000 3200 3400 3600 3800 4000
Fig. 2.
Antal verksamma aktörer i den svenska rasideologiska miljön, 2010–2019
1465 1475
1824
2330 2865
2222
2535 3064
3660 3938
SAMMANFATTNING
• För första gången sedan 2015 minskar det årliga antalet aktiviteter i den
rasideologiska miljön, bland annat till följd av att Nordiska motståndsrörelsen försvagats efter en splittring.
• Antalet aktiviteter är fortfarande relativt högt. Minskningen i antalet
aktiviteter är ojämnt geografiskt fördelad.
I en handfull län och kommuner sker istället en ökning.
• Fler aktörer i miljön etablerar sig i fastigheter och använder dem som baser för kontinuerlig verksamhet.
• Den rasideologiska miljön utvecklas i riktning mot att bli mer heterogen med fler aktörer som arbetar på olika sätt.
Den grupp som dominerat miljön de
senaste åren, Nordiska motståndsrörelsen, har ökad konkurrens.
• Den rasideologiska miljön fortsätter att utgöra ett säkerhetshot mot såväl enskilda individer som minoritetsgrupper samt mot demokratins grundläggande processer.
EXECUTIVE SUMMARY
• For the first time since 2015 the rate of ideologically racist activity has declined, due in part to a weakening of the Nordic Resistance Movement following a split.
• The rate of activity remains relatively high. The overall decline in activity is unevenly distributed geographically. In a handful of counties and municipalities the rate of activity has increased.
• More ideologically racist groups are acquiring real estate for use as a central base of operations for their activity.
• The ideologically racist milieu in Sweden is in a process of heterogenization, with more actors working in different ways. The Nordic Resistance Movement, which has dominated the milieu in recent years, faces growing competition from smaller groups.
• The ideologically racist milieu remains a security threat to individuals and
minority groups, as well as to the basic
processes of democracy.
1. Om
denna
rapport
1.1 SYFTE
Syftet med denna rapport är att ge en överblick av den svenska rasideologiska miljön, genom att sammanfatta dess aktivitet under 2019.
Med överblick menar vi att rapporten av nödvändighet är begränsad i djup och omfång, och därför inte ger en fullständig bild av miljön.
Med aktivitet menar vi en specifik del av den rasideologiska miljöns verksamhet, nämligen dess yttre verksamhet, som bedrivs så pass öppet att den är möjlig att dokumentera och kvantifiera. Ofta, men inte uteslutande, är detta aktörernas avsikt: att synliggöra sig själva inför omgivningen, och försöka skrämma, imponera och på diverse andra sätt påverka allmänheten i enlighet med sin rasistiska och antidemokratiska agenda. Det rör sig alltså oftast om politisk
aktivism, vilket kan betraktas som en synonym till det vi kallar aktivitet i rapporten.
Aktivitet är ett huvudsakligen kvantitativt mått, alltså något vi räknar på, men också något vi diskuterar kvalitativt. Eftersom aktivitet utgör en viktig indikator på den rasideologiska miljöns förmåga att mobilisera, aktivera och organisera sina medlemmar och anhängare – och därmed utgöra ett hot mot så väl personer som mot
demokratins funktioner – är begreppet centralt för Expos årsrapporter.
Vad som menas med den rasideologiska miljön förklaras i avsnitt 2.1 nedan.
Genom att delge våra betraktelser och analyser i denna sammanfattande form vill vi bidra till att rusta allmänheten, civilsamhället, demokratiska aktivister, forskare, journalister, tjänstemän, förtroendevalda, beslutsfattare, myndigheter och alla andra som har ett intresse att upprätthålla demokratin med den kunskap som är nödvändig för att förstå och värna sig mot hotet från den rasideologiska miljön. Expos övertygelse är att just kunskap om demokratins fiender är nödvändig för dess överlevnad.
1.2 METOD
Underlaget för denna rapport består dels av Expos kvalitativa kunskaper om den rasideologiska miljön och dess verksamhet, dels av beräkningar av miljöns aktivitet. Det rent kvantitativa
underlaget – statistiken, såsom den presenteras i tabeller och grafer, och hänvisas till i löpande
text – är en produkt av Expos ambition att
dokumentera all aktivitet som genomförs i landet av miljöns aktörer. Dokumenteringen, som utgår från både öppna källor och vår egen research, sker systematiskt för att verifiera att uppgifterna är riktiga samt för att upprätthålla jämförbarhet över tid. Det dokumenterade materialet
kvantifierias utifrån ett antal variabler, som tidpunkt, plats, aktivitetstyp, aktör, och så vidare.
Även denna kvantifiering följer en systematik för att garantera jämförbarhet, validitet och reliabilitet. Slutligen görs ett urval från detta kvantitativa material för vad som bör presenteras i årsrapporten, utifrån målet att ge en rättvisande bild av statistiken, publicistiska överväganden och syftet, som för denna årsrapport anges i föregående sektion.
Aktiviteterna som presenteras i den här rapporten sorteras i följande kategorier:
•
kampförberedande aktiviteter (organiserade former av fysisk träning eller stridsträning under premissen att det är nödvändigt att utöva våld som en del av den politiska kampen)•
manifestationer, demonstrationer och marscher (framträdanden i det offentliga rummet under flaggor eller paroller)•
indoktrinering (föredrag, studiecirklar, förevisningar av propagandafilmer och dylikt som syftar till att ideologiskt påverka deltagarna)•
sociala aktiviteter (organiseradesammankomster huvudsakligen för att bygga eller stärka gemenskap kring en aktör)
•
propagandaspridning (tillfällen då aktörer under systematiska former och under en betydande tid och i ett eller flera specifikaområden sprider fysisk propaganda som affischer, klistermärken, banderoller eller dylikt i det
offentliga rummet)
•
I vår dokumentation av den rasideologiska miljöns verksamhet förekommer även aktiviteter som inte passar in i någon av dessa kategorier, och i dessa fall presenteras de under etiketten övrigt i denna rapport.Endast aktiviteter som utförts inom
Sverige redovisas i vår statistik, men svenska rasideologiska aktörer bedriver även viss verksamhet utomlands och har omfattande internationella kontaktnätverk (läs mer om detta i avsnitt 2.10)
Det är värt att notera att vi i vår dokumentation inte kvantifierat den rasideologiska miljöns
aktivitet online (däremot finns en kortare kvalitativ diskussion om detta i avsnitt 2.9).
Tidigare har vår bedömning varit att en avgränsning till statistisk över fysisk aktivitet varit ändamålsenlig. Men från och med 2020 avser Expo att börja räkna även digital rasideologisk aktivitet, som exempelvis antal publicerade avsnitt, eller antal publicerade timmar, av rasideologiska podcasts.
Observera att siffror över tidigare år som redovisas i denna rapport i enstaka fall kan skilja sig marginellt från siffror i tidigare rapporter, i och med att vår data uppdateras med eventuell ny information om tidigare händelser. Sådana skillnader är typiskt sett statistiskt försumbara.
1.3 DISKUSSION AV METOD
För Expo är det viktigt att vara tydliga och öppna med vad vår årsrapport säger och vad den inte säger, varför vår metod är utformad som den är, samt vad vårt kvantitativa underlag speglar och vad det inte speglar.
Som påpekas i föregående sektioner har vi i denna årsrapport varken för avsikt eller möjlighet att ge en fullkomlig beskrivning eller förklaring av den rasideologiska miljön.
En sådan mer fördjupad kunskap försöker vi istället tillhandahålla genom helheten av Expos verksamhet – genom vår tidskrift, vår sajt med dess kunskapsbank, vår utbildningsverksamhet och vår expertis. I våra årsrapporter väljer vi istället att fokusera på en enskild – men
avgörande – aspekt av den rasideologiska miljön, nämligen dess aktivitet. Vi bedömer att det är en av de viktigaste sakerna att belysa, då det fungerar som ett mått på miljöns förmåga till mobilisering.
Men även diskussionen om aktivitet i sig har sina inneboende begränsningar.
För det första kommer vi aldrig kunna ta fram exakta siffror på antalet aktiviteter som genomförs av miljöns aktörer – även om vi tror att vi lyckas dokumentera en betydande del. Ett mörkertal finns över sådana aktiviteter som vi inte lyckas uppfatta, dokumentera eller verifiera.
För det andra går det alltid att tänka sig
alternativa kriterier till de vi använder oss av för vad man räknar och inte räknar som aktiviteter, vilka variabler vi använder oss av för att bryta ner statistiken och hur dessa kodas. Vår metod
i dessa avseenden utvärderas kontinuerligt, och är utformad efter vår bedömning av vad som är möjligt att räkna på, och vilka statistiska enheter som har bäst validitet för att bedöma
den rasideologiska miljöns kapacitet.
För det tredje finns alltid en risk att aktörers förmågor överdrivs eller underdrivs när deras verksamhet beskrivs utifrån en viss metod.
Exempelvis strävar Nordiska motståndsrörelsen efter att framställa sig som en stark och
framgångsrik organisation just genom att genomföra utåtriktade aktiviteter, som de sedan presenterar online på ett sätt som ofta är överdrivet och vilseledande. För att motverka risken att bidra till att reproducera organisationers propagandistiska självbild arbetar vi på ett
analytisk sätt gentemot vårt källmaterial, bearbetar det med en kritisk blick, bedömer och kvantifierar det med våra egna kriterier och presenterar det från vårt eget perspektiv.
1.4 OM EXPO
Expo är en religiöst och partipolitiskt obunden antirasistisk stiftelse. Vår vision är ett samhälle där rasistiska idéer saknar inflytande. Vi arbetar för ett öppet, demokratiskt samhälle genom att motverka rasistiska organisationer och idéer. Det gör vi genom omvärldsbevakning, journalistisk granskning och utbildning. Expos arbete syftar till att öka människors förmåga att bemöta rasistiska idéer, myter och konspirationsteorier.
Läs mer om Expo på expo.se.
2. Den
svenska
rasideologiska
miljön
2.1 DEFINITION
OCH KÄNNETECKEN
Inom den bredare kategorin av högerextremism finns den
rasideologiska miljön. Denna miljö består av en mångfald aktörer som på olika sätt bejakar ideologiskt rasistiska föreställningar och på denna grund bedriver olika former av politisk eller så kallad
”metapolitisk”1, det vill säga kulturell och medial, verksamhet.
Aktörernas gemensamma vision är att uppnå en ”rasligt homogen nation” i hemlandet. Vad som avgör en raslig identitet, vad som är en acceptabel grad av homogenitet, och vad en nation består av är godtyckligt och varierar mellan miljöns aktörer.
I Sverige, som i andra länder, har den rasideologiska miljön en historia som sträcker sig över flera sekler. På 1800-talet tog den sig bland annat uttryck genom antisemitisk agitation. Sedan 1920-talet har den dominerats av den så kallade ”nationella rörelsen”, en brokig gemenskap av aktörer som kombinerar olika former av nationalism med vit makt-ideologi och antisemitism. Förutom rent inhemska traditioner influerades denna rörelse före och under andra världskriget främst av tysk nazism och italiensk fascism och årtiondena efter kriget av nazismens och fascismens diverse ”nya”
former, för att under 80- och 90-talen även hämta inspiration från den brittiska vit makt-musiken och USA:s white supremacy-rörelse.2 Bland annat av detta skäl, och för att den svenska
rasideologiska miljön länge uttryckligen fokuserat på en föreställd
”vit ras” och doktrinen om denna ras absoluta ”överhöghet”, har den ofta kommit att betecknas som vit makt-miljön, så även av Expo i de senaste årens årsrapporter över den rasideologiska miljöns aktivitet.
I detta års upplaga återgår vi till vår tidigare praxis av att benämna miljön som rasideologisk, vilket också fångar in och något tydligare betecknar de många varianter av ideologiskt rasistisk högerextremism, utöver öppen nazism, som idag florerar såväl i Sverige som utomlands. Många grupperingar i denna miljö har präglats av den nyfascistiska så kallade ”Nya högern”, exempelvis de som säger sig befrämja vad de betecknar som de ”europeiska nationerna” eller västvärldens gemensamma
”etnokulturella identitet” på bekostnad av människor som godtyckligt exkluderas från dessa imaginära gemenskaper.
Där finns även ”etnopluralister” som säger sig tillskriva alla
”folkslag” lika värde, samtidigt som de på rasistiska grunder vill tvinga människor som bedöms icke ”hemmahörande” till så kallad ”återvandring” från sina faktiska hemländer. Även dessa ideologiska varianter utgör i en slutgiltig analys olika former av vit makt-ideologi, men vi bedömer att den rasideologiska miljön är en term som på ett tydligare sätt betecknar fenomenet som beskrivs ovan och samtidigt inkluderar öppet nazistiska grupper.
Den rasideologiska miljöns diskurs och praktik präglas bland annat av rasism i form av antisemitism, antiziganism, afrofobi och islamofobi; en avsky för pluralism, liberalism och socialism;
och reaktionär agitation mot feminism, hbtq-personer och aborträttigheter. Miljön upprätthåller kulter kring högerextrema
”martyrer”, och den sprider konspirationsteorier om till exempel
”kulturmarxism” och ”Frankfurtskolan”.3 Miljön är systemfientlig och dess aktörer hävdar att samhället och dess etablissemang i grunden är besudlade av ”främmande element”. Den bejakar sådana apokalyptiska metanarrativ som ett pågående ”vitt folkmord”,4
”Eurabia”-teorin,5 ”Kalergiplanen” och ”Det stora utbytet”.6
Hemsnickrade begrepp ägnade att ompaketera rasistiska ideologier såsom ”etnopluralism”, ”differentialism” och ”återvandring”
används kontinuerligt.7 Delar av miljön är våldsinriktad i såväl praktik som retorik. Typiskt för miljön är en självbild som en förtryckt men modig skara patriotiska hjältar och frälsare och som nationens förkämpar.
Dessa ideologiska aspekter kombineras och formuleras ofta inom miljön i termer av en extrem form av nationalism, vare sig nationen sägs omfatta ett visst territorium eller en regional eller global raslig gemenskap. För denna ultranationalism är både rasismen och antifeminismen lika centrala som nödvändiga.
Eftersom den rasideologiska miljön ser nationen som bestående av fysiska personer med rätt ras, betraktas kvinnor först och främst som det nödvändiga redskapet för nationens överlevnad, i sin roll som barnafödare. Av detta följer att kvinnors beteende, värderingar, kroppar och reproduktiva rättigheter måste kontrolleras – både individuellt och kollektivt – av män, för att säkerställa att de fullgör sin ”naturliga plikt” mot nationen som sexuellt tillgängliga för män och som aktiva barnafödare. Kvinnor som inom den rasideologiska miljön bedöms bära på ideologiskt ”sunda värderingar” och leva
i enlighet med ultranationalismens ideal, vare sig som aktivister jämsides män eller som opolitiska barnafödare, lyfts ofta upp och hyllas inom miljön, medan kvinnor som bedöms frångå dessa ideal – i synnerhet feminister och kvinnor som inte föder ”renrasiga”
barn – görs till måltavlor för hat, trakasserier, hot och våld.8 Detta drabbar inte minst kvinnorna i den rasideologiska miljön själva som inte sällan mobbas ut och trakasseras av männen.9
Trots kvinnohatet har kvinnliga aktivister och ideologer alltid närvarat och spelat nyckelroller i den rasideologiska miljön.10 Under det senaste årtiondet har antalet kvinnliga aktivister och deras avtryck ökat inom miljön. Män är dock ständigt kraftigt överrepresenterade, såväl i grupper aktiva på gatan som bland de rasideologiska propagandasajternas skribenter.11
2.2 HOTET FRÅN DEN
RASIDEOLOGISKA MILJÖN
ETT HOT MOT INDIVIDER OCH MINORITETSGRUPPER Den rasideologiska miljön utgör först och främst ett hot mot enskilda individer. Dess aktivism har ofta som uttalat eller implicit mål att eliminera, tysta, förtrycka eller rensa bort människor från platser – från ett kvarter, en ort, ett land, en region eller en hel kontinent – på rasistiska eller antidemokratiska grunder. För att uppnå detta mål använder sig miljöns olika aktörer av varierande medel, allt från lagliga medel och propagandaspridning till trakasserier, hot, vandalisering, mordbränder, handgripligt våld och rena terrordåd. Olika aktörer gör olika analyser av vilka metoder som är bäst.
Vissa aktörer i den rasideologiska miljön begränsar sig till opinionsbildning, vilket kontinuerligt bidrar till att radikalisera miljön och individerna inom den. Andra aktörer, exempelvis Nordiska motståndsrörelsen, bedriver verksamhet som i relativt hög utsträckning kretsar kring ett förhärligande av, planer på, träning i och utövande av våld, och har medlemmar som till relativt stor andel åtalas och döms för vapen- och våldsbrott.
Individer i och kring Nordiska motståndsrörelsen har de senaste åren genomgått paramilitär träning och utfört terrorliknande
bombdåd. Individer inom den rasideologiska miljön har också deltagit i krig utomlands och därmed tränat sin kapacitet att utföra våld.
Sedan 1980-talets början har närmare 30 människor dödats i Sverige av personer i den rasideologiska miljön.12 Utomlands har ensamagerande terrorister som radikaliserats av miljöns propaganda mördat hundratals människor, på platser som Utöya, London, Charleston, Charlottesville, Portland och Pittsburgh, samt bara under år 2019 i Christchurch, Poway, El Paso, Baerum och Halle.13 Under perioden 2010–2018 har antalet högerextrema terrordåd i västvärlden per år mer än tiofaldigats.14 FN:s säkerhetsråd bedömer att antalet högerextrema attentat har ökat 320 procent globalt de senaste fem åren.15 Även Sverige har drabbats av ensamagerande attentatsmän med rasistiska motiv som John Ausonius, Anton Lundin Pettersson och Peter Mangs, som tillsammans mördade sammanlagt sex personer och allvarligt skadade många fler.
Det finns inget som tyder på att benägenheten att utöva hot och våld mot enskilda personer och grupper, eller att begå mer komplexa vålds- och terrorattentat, har minskat i den rasideologiska miljön.
Säkerhetspolisens analyser och bedömningar av den svenska rasideologiska miljön har under de senaste åren utvecklats och tydligare betonat säkerhetshotet från miljön, och menar att ”risken ökar för att individer kan inspireras att begå attentat eller grova våldsbrott” i takt med att högerextrem ideologi normaliseras och vinner mark i offentligheten.16
0 2 4 6
1985–1989 1990–1994 1995–1999 2000–2004 2005–2009 2010–2014 2015–2019
Fig. 3.
Antal dödsoffer av våld från personer i den svenska rasideologiska miljön, 1985–2019
ETT HOT MOT DEMOKRATIN
Den rasideologiska miljöns verksamhet, i synnerhet dess publika aktivitet, utgör en kontinuerlig anfrätning på demokratin och en störning av dess grundläggande processer, särskilt i lokalsamhället och på mindre orter. På sådana orter får rasideologiska aktörer en större relativ tyngd och styrka gentemot allmänhet, civilsamhälle och myndigheter. När en våldsam, rasistisk och antidemokratisk aktör får fäste på en ort utsätts det lokala samhället och den vardagliga demokratin för påfrestningar. Lokalpolitiker, lokaljournalister, aktörer inom civilsamhället, minoriteter och andra som den rasideologiska miljön utpekat till sina måltavlor och fiender kan komma att utsättas för hot, trakasserier, grova kränkningar och våld. Detta innebär i sin tur att den lokala
demokratin, som ju förutsätter att lokalsamhällets diverse aktörer och medlemmar kan verka i offentligheten fritt och utan rädsla, riskerar att inskränkas. Konkreta exempel på detta är hur svenska nazister på senare år lyckats pressa en lokalpolitiker i Skurup att avgå och Judiska föreningen i Umeå att lägga ner sin verksamhet.
Sådana händelser är ett omedelbart problem för den lokala orten, och på längre sikt och satt i system över hela landet blir det också ett problem för den svenska demokratin.
I likhet med Expo har även Säkerhetspolisen under senare år börjat uppmärksamma ”ett långsiktigt hot mot demokratin där aktörer i vit makt-miljön utför /…/ brott mot politiker, minoritetsgrupper och andra samhällsföreträdare”, och noterar att miljöns aktörer
”vill diktera villkoren för vilka som får höras och synas”, försöker
”polarisera, underblåsa och hetsa fram en samhällskollaps ” och tenderar att ”systematiskt använda våld, hot och trakasserier för att avskaffa eller ändra vårt demokratiska styrelseskick”.17 18 19
I dagsläget besitter ingen svensk rasideologisk aktör kapacitet att göra det som miljöns mest extrema anhängare i snart ett sekel har drömt om – att genom revolution ta makten och störta demokratin. Det rasideologiska hotet mot det demokratiska
Fig. 4.
Antal högerextrema terrordåd i västvärlden, 2010–2018. Källa: START GTD, IEP Calculations
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60
2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018
2.3 BELYSNING: AKTÖRER
NORDISKA MOTSTÅNDSRÖRELSEN Historik
Nordiska motståndsrörelsen (NMR) är en våldsam och sektliknande nazistorganisation som uppskattas ha ett par hundra aktiva medlemmar och ett par tusen sympatisörer.
Organisationen bildades 1997 under namnet Svenska
motståndsrörelsen (SMR) som en utbyggnad av organisationen Nationell ungdom.20 Organisationen lockade bland annat till sig tidigare aktivister i det nazistiska terrornätverket Vitt ariskt motstånd (VAM). Bland dem fanns den för dråp och bankrån dömde Klas Lund, som grundade SMR och blev dess första ledare. I december 2015 lämnade Lund ledarskapet och ersattes av Simon Lindberg, tidigare aktiv i Nationalsocialistisk front (NSF) och Folkfronten. Samma år bytte organisationen namn till NMR. Sommaren 2019 splittrades organisationen, och utbrytarna bildade Nordisk styrka. (Läs mer om splittringen i avsnitt 2.6 och om Nordisk styrka i avsnitt 2.5)
Ideologi och grundverksamhet
NMR är en uttryckligen nazistisk organisation som bejakar vad de kallar en nationalsocialistisk världsåskådning, med bland annat Hitler-Tyskland som en positiv förebild. Organisationens ideologi kretsar kring rasbiologi, antisemitism, reaktionism, ekofascism21 och konspirationsteorier. NMR beskriver det svenska samhället och stora delar av världen som fundamentalt korrumperade av ”sionistiskt” (en term som bland antisemiter är synonymt med judiskt) inflytande. Demokrati, liberalism, socialism och kristendom ses alla som destruktiva judiska påfund som ska bekämpas. Icke-vita beskrivs av NMR som ”rasfrämlingar”
som på sikt ska elimineras eller fördrivas, och antirasistiska aktivister, journalister, tjänstemän och politiker från alla partier som ”folkförrädare” som på sikt ska avrättas. NMR hävdar att nazismen är en ”biologisk” ideologi i samklang med miljön och naturens lagar.
NMR:s uttalade politiska målsättning är att genomföra en revolution och störta det demokratiska samhället och ersätta
det med en nazistisk diktatur som omfattar hela Skandinavien.
Denna diktatur ska sedan identifiera och rensa befolkningen på
”rasfrämmande” och ”folkfientliga” element. Det revolutionära målet används som motivering för organisationens verksamhet i sina olika delar, framförallt att sprida propaganda, utöva fysisk träning i förberedelse för våldsutövning, indoktrinera medlemmar och anhängare, olika former av publika manifestationer och marscher, samt att värva nya medlemmar.
Våld som princip och praktik
NMR är en våldsorienterad organisation. Våld är centralt för organisationen, både som ideologisk princip och som politisk praktik. Organisationens ledning uppmuntrar, hyllar och belönar våld.22 Våld är centralt för NMR, både som ideologisk princip och som politisk praktik. Våld uppmuntras, hyllas och belönas av organisationens ledning. En betydande andel av individerna som kunnat identifieras som aktiva i NMR är dömda för brott, varav många för vålds- och vapenbrott.23 Ett okänt antal medlemmar i NMR har genomgått paramilitär stridsträning i ryska läger.24 Vintern 2016–2017 utförde medlemmar i NMR, som tidigare genomgått paramilitär träning, en serie terrorliknande och ideologiskt motiverade bombdåd i Göteborgsområdet.25 I USA:s lagstiftande församling, den 116:e Kongressen, pågår sedan förra året diskussioner om att låta USA:s utrikesdepartement klassa NMR som en terrororganisation.26
Medlemmar och stöd
Exakt hur många som är aktiva inom NMR runt om i landet är svårt att beräkna, i och med organisationens slutenhet. Kretsen av dedikerade aktivister uppskattades innan sommarens splittring (se avsnitt 2.6) vara mellan 150–300 personer. I dagsläget är siffran troligen lägre.
Antalet anhängare och sympatisörer är också svårt att beräkna, men kan uppskattas baserat på ett antal indikatorer.
Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, beräknade år 2017 att NMR:s hemsida och propagandakanal, Nordfront, hade cirka 4 500 aktiva användare.27 I riksdagsvalet 2018 fick NMR drygt 2 100 röster.28 I EU-valet 2019 fick organisationen 644 röster.29 Den sistnämnda siffran är betydelsefull då den kan antas spegla
den ungefärliga omfattningen på organisationens mest lojala krets,
”golvet” för NMR:s stöd, eftersom motiveringen att rösta i EU-valet bedöms vara relativt låg i den rasideologiska miljön och i synnerhet bland nazister, och eftersom motiveringen att rösta i EU-valet bedöms vara relativt låg bland nazister, och eftersom organisationen inte ens beställt valsedlar till detta val. Det förelåg dessutom
konkurrens från Alternativ för Sverige i EU-valet. Endast de mest hängivna sympatisörerna kan därför antas ha röstat på NMR.
Organisering
NMR:s organisationsstruktur är strikt hierarkisk. I en imitation av den historiska rumänska fascistgruppen Ärkeängeln Mikaels legion, också känd som Legionen eller Järngardet, har NMR delat upp sin organisation i regionala avdelningar som benämns
”Nästen”. Inom dessa avdelningar finns lokala aktivistgrupper, benämnda ”kampgrupper”, som var för sig styrs av en gruppchef.
Sedan en organisationsreform som implementerades 2019 finns även ”medlemsgrupper” för medlemmar som inte uppnått den högre graden av medlemskap som ”aktivister” inom
organisationen. Grupperna sammankallas regelbundet till möten.
NMR arbetar systematiskt för att infoga sina medlemmar i en sektliknande gemenskap genom socialt umgänge, indoktrinering i högerextrema och rasideologiska läror, och att sysselsätta dem med frekventa kollektiva uppdrag som propagandaspridning och offentlig aktivism.
Geografisk utsträckning
NMR har som mål att verka i hela Norden. Den klart största avdelningen finns i Sverige, men organisationen har även mindre förgreningar i Norge, Finland, Danmark och Island.
I Finland har NMR förbjudits av myndigheterna, men trots svårigheterna detta innebär för organisationen fortsätter den att verka i landet under täckmantel av frontorganisationer. Förbudet är interimistiskt och har ännu inte slutligt prövats av Finlands högsta domstol.
I dagsläget har NMR åtta regionala avdelningar i Sverige:
näste 1: Omfattar länen Stockholm, Uppsala och Gotland
näste 2: Omfattar länen Västra Götaland och Halland Omfattar länen Skåne och Blekinge
Fig. 5.
Geografisk spridning av aktiviteter i NMR:s regionsavdelningar,
”Nästen”, 2019
Flest aktiviteter
N6
N4
N5
N1 N8
N2
N7
N3
näste 4: Omfattar länen Västernorrland, Jämtland och norra Gävleborg
näste 5: Omfattar länen Dalarna, Värmland och södra Gävleborg
näste 6: Omfattar länen Västerbotten och Norrbotten
näste 7: Omfattar länen Jönköping, Kalmar och Kronoberg
näste 8: Tidigt under 2019 upprättade NMR ett nytt ”Näste 8”
som omfattar länen Södermanland, Västmanland, Örebro och Östergötland, vilka tidigare ingick i Näste 1.
Av alla avdelningar var Näste 3 och 2 de som utförde flest
aktiviteter 2019, och Näste 4 det som utförde minst antal aktiviteter.
Kvantitativ belysning
Av NMR:s aktiviteter under 2019 bestod knappt 11% av
kampförberedande, knappt 7,5% av manifestationer och marscher, 5,5% av indoktrinering, drygt 73% av propagandaspridning, och drygt 3% av övriga aktiviteter som sociala träffar. Proportionerna på uppdelningen mellan aktivitetstyper är snarlika de från tidigare år.
Det anmärkningsvärda med NMR:s statistik för 2019 är den drastiska minskningen av antalet utförda aktiviteter jämfört med tidigare år, från 3 554 aktiviteter år 2018 till 2 271 aktiviteter år 2019 – en minskning med drygt 44%.
Att antalet aktiviteter skulle minska under 2019 var väntat av två anledningar. För det första att det föregående året, 2018, var ett valår, då NMR satsade särskilt på att göra sig synliga för allmänheten och att kampanja inför valet, och därför utförde ovanligt många aktiviteter. För det andra att organisationens ledare, Simon Lindberg, i början av 2019 signalerade att NMR skulle sänka sin ambitionsnivå i termer av antal utförda
2019
0%
Kampförberedande Övrigt
Manifestationer & marscher Indoktrinering Propagandaspridning 10%
248 168 125 1658 72
20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%
Fig. 6.
Andelar i procent av aktivitetstyper utförda i Sverige av NMR, 2019
aktiviteter, särskilt propagandaspridningar. Det sistnämnda var ett implicit erkännande att det från organisationens perspektiv dåliga valresultatet 2018 resulterat i en demoralisering inom organisationen och därmed en begränsad förmåga att bedriva verksamhet i samma tempo som åren innan.
Splittringen av organisationen som kom under sommaren var ett resultat bland annat av detta interna missnöje, och innebar såväl ett bortfall av medlemmar och aktivister, som en ytterligare demoralisering bland de kvarvarande medlemmarna – med effekten att ännu mer reducera NMR:s kapacitet att utföra aktiviteter. (För mer om denna splittring och dess effekt på NMR:s verksamhet, se avsittet om den i del 2.6 av denna rapport.)
På nivå av aktivitetstyp består minskingen av antalet utförda aktiviteter nästan uteslutande på ett ras i antalet utförda
propagandaspridningar, vilket framgår av en jämförelse med tidigare års statistik.
Detta faktum föranleder en belysning av aktivitetstypen propagandaspridning och dess betydelse för Nordiska motståndsrörelsen.
Propagandraspridning inom NMR
En aktivitet kodas som propagandaspridning i vår statistik när den innehåller ett eller fler av följande element: medlemmar eller sympatisörer av exempelvis NMR beger sig under
organiserade former till en eller flera orter för att under ett antal timmar dela ut organisationens flygblad eller pamfletter
i människors brevlådor eller brevinkast, på offentliga platser sätta upp affischer eller klistermärken, hänga fanor eller veckla ut banderoller, eller på andra sätt sprida rasideologisk propaganda i den fysiska offentligheten.
Fig. 7.
Antal aktiviteter i den svenska rasideologiska miljön, 2010–2019:
NMR respektive övriga 0
500 1000 1500 2500 2000 3000 3500 4000
2010
Totalt NMR Övriga
2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019
För Nordiska motståndsrörelsen och liknande organisationer fyller propagandaspridning flera viktiga funktioner:
•
den är först och främst ett sätt för organisationen att synas och nå ut med sitt namn, sina slagord och ideologiska budskap, men också för att markera det man försöker göra till sitt reviri områdena där propagandan sprids
•
att med hotfulla budskap om avrättningar och dyliktskrämma eller demoralisera motståndare och de man pekar ut som sina måltavlor
•
att signalera sin lokala närvaro till sympatisörer och potentiella rekryter, och uppmuntra dessa att ta steget till att bli medlemmar•
att kontinuerligt aktivera sina medlemmar och sammansvetsa dem i en organisatorisk gemenskap, och hela tiden hävdaorganisationens auktoritet över dem, genom att beordra ut dem på frekventa enklare uppdrag.
Nordiska motståndsrörelsen benämner ofta
propagandaspridning som ”basaktivism” och framställer den som organisationens vardagliga och grundläggande agerande.
Det bör i sammanhanget påpekas att när en så pass
våldsorienterad aktör som Nordiska motståndsrörelsen skickar ut sina medlemmar på gator och torg i grupp föreligger alltid en förhöjd risk för att de delar av allmänheten som kommer i kontakt med dem utsätts för kränkningar, hot eller våld.
Rent praktiskt utgör propagandaspridningens frekvens och omfattning en indikator på rasideologiska aktörers förmåga att mobilisera mänskliga resurser i den fysiska världen. Det är därför betydelsefullt att antalet aktiviteter av typen propagandaspridning som utförts av NMR under 2019 har fallit så dramatiskt från de senaste årens nivåer.
Fig. 8.
Antal aktiviteter utförda i Sverige av NMR per typ, 2015–2019
Kampförberedande
Propagandaspridning Övrigt
Manifestationer & marscher Indoktrinering 2015
0 500 1000 1500 2000 2500 3000 3500 4000
2016 2017 2018 2019
DET FRIA SVERIGE
Det fria Sverige (DFS) är en rasideologisk förening baserad i Töreboda kommun med syfte att bygga en social och kulturell gemenskap kring rasistiska idéer. Denna gemenskap vill DFS på sikt utveckla till ett parallellt samhälle.
Under år 2017 enades de respektive upphovsmännen för de rasideologiska poddarna Motgift och Ingrid & Conrad i uppfattningen om att ”svensken är på väg att bli minoritet i sitt eget land”, en rasideologisk tes som länge drivits av den
”nationella rörelsen” i Sverige.30 Tillsammans bildade de DFS, som de själva beskriver som ”en intresseförening för svenskarna, den svenska kulturen och den svenska särarten.” Organisationen beräknades under år 2019 ha mellan 1 000–1 500 medlemmar totalt, av vilka ett par hundra kan beskrivas som aktiva.
DFS ledning har lång bakgrund i den svenska rasideologiska rörelsen. Ordföranden Dan Eriksson har ett förflutet bland annat i det nedlagda nazistpartiet Svenskarnas Parti (SvP)31 och det nazistiska nätverket Info14.32 Under sin tid i SvP medverkade Eriksson i dess poddradioprogram, Radio Framåt, som senare kom att bli podcasten Motgift. Eriksson är också ordförande i den högerextrema stiftelsen Europa Terra Nostra, som är kopplad till det europeiska politiska partiet Alliance for Peace and Freedom.33 Även styrelseledamoten Magnus Söderman har länge figurerat i den nazistiska miljön, och var tidigare tongivande i Svenskarnas Parti och ideolog i Svenska motståndsrörelsen (idag Nordiska motståndsrörelsen).
Organisationens verksamhet är spridd över mellersta och södra Sverige, men har under år 2019 i högre utsträckning koncentrerats till tätorten Älgarås i Töreboda kommun.
Under år 2018 samlade föreningens medlemmar ihop över en miljon kronor till köp av en fastighet i Älgarås i Töreboda kommun som DFS döpte till Svenskarnas hus – en fast gemensam punkt för föreningens medlemmar och deras familjer. Ett kriterium för husköpet var låga fastighetspriser i området runt fastigheten, för att möjliggöra inflyttning för föreningens medlemmar. I mars 2019 invigdes Svenskarnas hus formellt och sedan dess har fastigheten använts relativt flitigt för DFS aktiviteter.
Utmärkande för DFS är dess tydliga betoning på social verksamhet. Stort fokus ägnas åt opinionsbildning och media,
med hjälp av en nyhetssida, ett flertal podcasts och en tidning.
DFS har tydliga kopplingar till den övriga rasideologiska miljön och föreläsningar med framträdande personer inom miljön är vanligt förekommande. Ett tydligt tema i organisationens ideologiska övertygelse är det om behovet av en alternativ gemenskap som står utanför samhällets funktioner i stort, vilka man påstår håller på att fallera. Till denna gemenskap säger sig DFS välkomna de som känner sig svikna av samhället.
”Traditionalism” – ett högerextremt samlingsnamn för
reaktionära värderingar – framställs som överlägsen modernitet och urbanisering.
Jämsides med de politiska elementen syns en tydlig strävan mot en familjeorienterad gemenskap. DFS menar att familjen är samhällets grundpelare, och staten bör enligt föreningen underlätta familjebildning. Det ideologiska fokuset på familjer reflekteras i organisationens verksamhet. Träffar för mammor, familjedagar och barnvänliga aktiviteter i Svenskarnas hus är vanligt förekommande och tydliga ledord är familjeliv,
gemenskap och kultur. DFS mål ter sig vara att bedriva en relativt öppen verksamhet med fokus på livsstil i vilken nationalism och
”traditionalism” är ständigt närvarande element.
DFS verksamhet har under 2019 blivit alltmer socialt inriktad.
Av de 85 aktiviteter föreningen anordnade under 2019 var drygt 61% sociala sammankomster som middagar, medlemsträffar och fester. I jämförelse med tidigare år är detta en nämnvärd ökning (sociala aktiviteter utgjorde drygt 47% år av DFS aktiviteter 2018 respektive drygt 12% år 2017).
Förutom regelbundna möten och sociala träffar har DFS också anordnat föredrag i Svenskarnas hus med rasideologiska aktörer (7 tillfällen under 2019), bland annat med den amerikanska rasideologiska aktivisten Lana Lokteff (som framträdde via
videolänk), och Gonzalo Martin Garcia, talesperson för det spanska högerextrema partiet Democracia Nacional. Propagandaspridning har dokumenterats vid fem tillfällen, och då främst genom
flygbladsutdelningar. Det är knappt 6% av aktiviteterna under 2019, vilket är en markant minskning jämfört med tidigare år (knappt 38% år 2018 respektive drygt 74% under år 2017.)
Utöver aktiviteterna i Svenskarnas hus är andra vanligt förekommande orter för verksamheten Uppsala, Stockholm
och Örebro, vilket tyder på att medlemmarna är utspridda geografiskt. Det förekommer även att medlemmar i DFS bildar delvis fristående nätverk knutna till sina egna orter, och utför aktiviteter självständigt. Given denna utveckling kan det finnas ett betydande mörkertal för DFS aktiviteter i Sverige under 2019.
DFS har uppgett att de planerar etablera fler fasta baser likt
”Svenskarnas hus” för att expandera verksamheten.
ALTERNATIV FÖR SVERIGE
Alternativ för Sverige (AfS) bildades våren 2018 av bland andra Gustav Kasselstrand, William Hahne och Jessica Ohlson, samtliga med bakgrund i det sverigedemokratiska ungdomsförbundet SDU, vilket uteslöts från partiet 2015 efter en konflikt med partiledningen där bland annat SDU-ledarnas kontakter med nyfascister lyftes fram.34 Kort efter partiets bildande gick en handfull riksdagsledamöter från SD över till det nya partiet, men i valet 2018 misslyckades AfS med att komma in i riksdagen och ledamöterna blev av med sina stolar.35 Partiets överlappningar med den rasideologiska miljön blev tydliga redan under det första året, inte minst genom dess riksdagskandidaters spridande av antisemitism och förintelseförnekelse, och partiets framträdande användande av den rasideologiska myten om ett pågående
”folkutbyte”.36 37 Kontakter med och dubbelanslutningar till grupper i vit makt-miljön förekom både bland partitoppar och valarbetare, inte minst till Det fria Sverige (DFS).
Genom att ta avstånd från Sverigedemokraternas idé om ”öppen svenskhet”, och förneka att utlänningar kan bli Fig. 9.
Aktiviteter utförda i Sverige av DFS per typ, 2017–2019
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90
2017 2018 2019
Kampförberedande
Sociala aktiviteter Övrigt
Indoktrinering Propagandaspridning
svenskar, har AfS positionerat sig för att konkurrera med SD om högerextrema väljare.38
Under 2019 satsade AfS bland annat på EU-valet, där partiet fick drygt 19 000 röster, eller 0,46%. Inför valet höll partiet en kampanj, benämnd ”frihetsturné” som bestod av ett antal torgmöten runt om i Sverige som drog relativt få besökare. Dessa möten utgjorde lejonparten av AfS aktiviteter under 2019.
2.4 BELYSNING:
MINDRE AKTÖRER I URVAL
ASATRU FOLK ASSEMBLY SCANDINAVIA
Asatru Folk Assembly är en internationell organisation grundad i USA på 1990-talet av rasideologen Stephen McNallen,
som en del av den så kallade nyvölkisch-rörelsen.39 I korthet kretsar rörelsens idéer kring en ”raslig” spiritualitet knuten till ett föreställt germanskt etniskt arv.40 Den skandinaviska avdelningen, som bejakar McNallens idéer, bildades år 2015 och leds idag av Anders Nilsson, en tidigare aktivist i Svenska motståndsrörelsen, som inom Asatru Folk Assembly benämns Folkbuilder (”folkbyggare”). Organisationen har kopplingar till den övriga svenska rasideologiska rörelsen. Asatru Folk Assembly Scandinavia hävdar vikten av etnisk gemenskap och förespråkar kärnfamiljen. Organisationen har deltagit vid aktiviteter i ”Svenskarnas hus” tillsammans med Det Fria Sverige och figurerar med bokbord under DFS-arrangemang. Nästan alla av organisationens aktiviteter är så kallade ”blot” – rituella offerceremonier till asagudarna som utförs i grupp i naturen.
PALAESTRA MEDIA
Mediaplattformen Palaestra media drivs och startades år 2017 av Jonas Nilsson, som har bakgrund bland annat i Svenska motståndsrörelsen. Palaestra media producerar dokumentärer, youtubeklipp och podcasts med rasideologiska teman och narrativ som konspirationsteorin om ett folkmord på vita i Sydafrika.41 Det sydafrikanska temat är också föremål för ett av Palaestras särskilda mediaprojekt, ”The Boer Project”, som även
engagerar Ingrid Carlqvist, tidigare styrelseledamot i AFS och opinionsbildare inom den rasideologiska miljön.
Nilsson håller även föreläsningar på dessa ämnen och har bland annat föreläst hos Det Fria Sverige. Under 2019
anordnade Palaestra media en debatt mellan AFS-ledaren Gustav Kasselstrand och högerdebattören Alexander Bard.
NORDISK STYRKA
Nordisk styrka (NS) är en nazistgrupp som bildades sommaren 2019 efter en utbrytning ur Nordiska motståndsrörelsen (se avsnitt 2.6 av denna rapport). Gruppen tros ha färre än 50 medlemmar.
NS leds av nazistveteranen Klas Lund som var Nordiska
motståndsrörelsens grundare och förre ledare, och består av en krets av några av de mest våldsbenägna och brottsbelastade aktivisterna från NMR.42 Lund och kretsen kring honom har kritiserat
Nordiska motståndsrörelsens utåtriktade och expansiva strategi under Simon Lindbergs ledarskap och föredrar en mer sluten och elitistisk och mindre offentlig form av verksamhet. NS har dock inte lyckats formulera en egen tydlig alternativ vision. I september införskaffade NS en fastighet i Köpings kommun som fungerar som gruppens högkvarter (se även avsnitt 2.7 av denna rapport).43 Under 2019 var organisationens utåtriktade verksamhet försumbar, och endast en kampförberedande aktivitet har kunnat beläggas. Det återstår att se om organisationen överlever sitt andra år.
2.5 BELYSNING:
HÄNDELSER UNDER ÅRET
SPLITTRING AV NORDISKA MOTSTÅNDSRÖRELSEN Sommaren 2019 splittrades Nordiska motståndsrörelsen (NMR).
En krets av några av organisationens mest framstående och brottsbelastade medlemmar, med organisationens grundare och förre ledare Klas Lund i spetsen, ställde ett ultimatum att den nuvarande ledaren, Simon Lindberg, skulle ersättas av Lund. Kravet beskrevs internt i NMR som ett kuppförsök och organisationens så kallade ”riksråd” under Lindberg vägrade godta kravet. Resultatet blev att kretsen kring Lund bröt sig ur NMR
och bildade den nya organisationen Nordisk styrka (NS). Detta innebar en försvagning av NMR på kort sikt, och är en bidragande orsak till den minskning av organisationens aktiviteter – som också medför den totala minskningen av den rasideologiska miljöns aktiviteter – som vi uppmäter i denna årsrapport.
Bakgrunden till splittringen är det missnöje som växt inom organisationen kring Simon Lindbergs ledarskap och den utåtriktade strategi som NMR följt sedan 2015, då Lindberg tog över från Lund, omkring samma period som organisationen bytte namn från Svenska motståndsrörelsen (SMR) till
Nordiska motståndsrörelsen. Denna strategi innebar i korthet att organisationen i allt större utsträckning skulle prioritera publik aktivism, att synas och höras i offentligheten i största möjliga mån, och att rekrytera så många nya medlemmar som möjligt.
Som ett led i denna strategi satsade NMR hårt på att ställa upp i de allmänna valen 2018, trots att organisationen förkastar demokratin – en motsägelse som tycks ha varit en utmaning för ledningen att motivera inför medlemmarna. Valet blev också ett fiasko ur organisationens perspektiv. Med sina drygt 2 100 röster till riksdagen, och sina förlorade kommunfullmäktigestolar i Dalarna – som man erhållit i föregående val efter en valteknisk kupp genom att skriva in sina namn på Sverigedemokraternas valsedlar – misslyckades organisationen fullständigt med möta sina uttalade målsättningar.44 Många inom organisationen demoraliserades och förbittrades över att det uteblivna
framgångsrika valresultat som ledningen hade ”garanterat”, och som många aktivister hade arbetat hårt med att kampanja för.45 Ytterligare en källa till osämja inom organisationen var den vidlyftiga rekrytering som Simon Lindbergs utåtriktade strategi medförde. Inom Klas Lund-kretsen, som hade en mer traditionell och elitistisk syn på organisering än ledningen, irriterades man över att många av de nya rekryterna som upptagits i organisationen under Lindbergs regim inte ansågs platsa i den ”elit” som kretsen kring Klas Lund menade att NMR borde utgöra.
Även personliga konflikter mellan inflytelserika medlemmar i NMR tros ha legat till grund för den interna konflikt som kulminerade i somras.
Den interna striden under 2019 var inte första gången NMR har splittrats. Den första allvarliga falangstriden skedde redan 2001, då
organisationen fortfarande hette Svenska motståndsrörelsen. Vid tillfället ledde Klas Lund organisationen, och figurerade även då som företrädare för den mer elitistiska falangen.46 Interna konflikter ledde till att Lunds ledarskap och strategi ifrågasattes, men han behöll kontrollen över organisationen medan de missnöjda bröt sig ur, varav vissa sökte sig till det nybildade Nationaldemokraterna.47 Ytterligare en splittring ägde rum mot 00-talets slut, varför den som skedde år 2019 kan betraktas som organisationens tredje i ordningen.
Splittringen 2019 innebar att betydande delar av NMR:s viktiga regionala avdelningar i Stockholm, Södermanland och Dalarna – Näste 1, 8 respektive 5 – lämnade NMR, däribland några av organisationens tyngsta namn, inklusive de två så kallade
”nästescheferna” för Nästen 1 och 8.
NMR:s ledning försökte initialt lägga locket på om den interna krisen, samtidigt som man uttalade sig generellt om strategiska frågor via Nordfront, organisationens sajt och huvudsakliga propagandakanal. Ledningen förnekade att NMR ska ha blivit
”liberala”, en kritik som framförts av utbrytarna, och markerade på olika sätt mot de som lämnat organisationen. Inte förrän i oktober kom ledaren Simon Lindbergs officiella kommentar till händelserna, då han i en NMR-podcast menade att kravet på hans avgång varit ett försök till ”utpressning” och avfärdade den kritik som avhopparna ska ha framfört.
De medlemmar och anhängare som stannade i NMR var varken tillräckligt talrika eller motiverade för att upprätthålla samma nivå av aktivism som under de föregående åren, förutom i ett fåtal kommuner, och efter sommaren 2019 märktes en tydlig minskning i antalet aktiviteter utförda av organisationen. Av en jämförelse med antalet aktiviteter 2017 (ett mer jämförbart år än valåret 2018, då aktivitetsnivån var synnerligen hög) framgår effekten av NMR:s splittring.
Under första halvåret 2017 utförde NMR 1 453 aktiviteter, och under andra halvåret 1 669, en ökning med knappt 15%. Under första halvåret 2019 utförde NMR 1 307 aktiviteter, men under andra halvåret – efter splittringen – endast 964, en minskning på mer än 26% från föregående halvår, och mer än 42% från motsvarande period år 2017.
Splittringen bedöms ha lett till två organisationer som var för sig i dagsläget är svagare. En sannolik följd är att NMR försöker
Fig. 10.
Antal aktiviteter i den svenska rasideologiska miljön per månad, 2017:
NMR respektive övriga
0
0 50
50 100
100 150
150 200
200 250
250 300
300 350
350 Jan
Jan Totalt
Totalt
NMR
NMR
Övriga
Övriga Feb
Feb Mar
Mar Apr
Apr Maj
Maj Jun
Jun Jul
Jul Aug
Aug Sep
Sep Okt
Okt Nov
Nov Dec
Dec
Fig. 11.
Antal aktiviteter i den rasideologiska miljön per månad, 2019:
NMR respektive övriga
förnya eller intensifiera sin verksamhet för att motverka den prestigeförlust som splittringen innebar, och för att hävda sin effektivitet. Nordisk styrkas strategi för att bedriva verksamhet eller etablera sin ställning inom den rasideologiska miljön är än så länge oklar. Hur de respektive organisationerna kommer förhålla sig till varandra framöver återstår att se.
NORDISK UNGDOM LÄGGS NER
Nordisk ungdom (NU) grundades 2010. År 2018 bildades den till NU knutna paraplyorganisationen Skandinaviska förbundet.
Den 2 augusti 2019 meddelade ledarna för NU och Skandinaviska förbundet, Patrik Forsén och Fredrik Hagberg, att all verksamhet upphör. I beskedet angavs som anledning att organisationen motarbetats från såväl myndigheter och rättsväsendet som politiska motståndare.
”Sverige av idag är varken en fungerande demokrati eller rättsstat. Den opposition som riktas mot regimen bekämpas med alla till buds stående medel”, skrev de båda ledarna.
Förutom faktorer som NU själva valt att lyfta fram handlar beslutet om att lägga ned verksamheten en bristande förmåga att locka aktivister. Andra initiativ under Skandinaviska förbundets paraply, som det radikalkatolska Dackeinstitutet, hade inte någon verksamhet under 2019.
Nordisk ungdoms verksamhet har till stor del handlat om att skapa uppmärksamhet genom uppseendeväckande aktioner, som att störa Pridetåg. Under 2018 kunde Expo dokumentera 154 aktiviteter, varav de flesta skedde i Stockholms län. År 2019 hann organisationen med tio noterade aktiviteter innan nedläggningen, samtliga i Stockholms län.
Efter nedläggningen har de två ledarna startat podden
Motströms tillsammans med en annan högerextrem profil, Jonas De Geer. Det första avsnittet sändes ungefär en månad efter
nedläggningsbeskedet. Totalt gjordes det tio poddavsnitt under 2019.
Fig. 12.
Antal aktiviteter utförda i Sverige av Nordisk ungdom, 2015–2019
0 20 40 60 80 100 120 140 160
-2 0 2 3 4 6 8 12 14 16 18 20 22 24
2015 2016 2017 2018 2019
Mar18 Apr 18 Maj
18 Jun 18 Jul
18 Aug 18 Sep
18 Okt 18 Nov
18 Dec 18 Jan
19 Feb 19 Mar
19
Fig. 13.
Antal aktiviteter utförda i Sverige av Nordisk ungdom per månad, mars 2018 – mars 2019
2.6 BELYSNING: TENDENSER
ETABLERING AV FASTIGHETER SOM BASER FÖR VERKSAMHET
Ett ständigt problem inom den rasideologiska miljön är bristen på tillgång till lokaler att hålla arrangemang i eller att bedriva sin verksamhet ifrån. Få lokaluthyrare vill ställa sina lokaler till förfogande för extremister. I regel måste därför lokaler bokas under falska premisser och arrangemang omgärdas ofta av ett visst mått av hemlighetsmakeri. Risken att bli avbokad eller att tilldra sig oönskad uppmärksamhet är överhängande. Att hyra en lokal över längre tid eller att förvärva egna fastigheter kräver både ekonomiska resurser och en organisatorisk förmåga som få aktörer i miljön besitter. Genom åren finns dock ett antal exempel på organisationer som antingen har kunnat hyra en lokal över längre tid eller förvärvat en fastighet. I mitten av 2000-talet hade exempelvis Nationalsocialistisk front en gård i Vara kommun som fungerade som en mötesplats för medlemmar och där flera konserter anordnades. Under 2010-talet lyckades Nordisk ungdom i perioder hyra olika lokaler i Stockholmsregionen som fungerade som högkvarter för organisationen och där de med viss frekvens arrangerade olika sociala aktiviteter.
Under 2019 har ett antal organisationer, eller i vissa fall grupper av individer, inom den rasideologiska miljön förvärvat fastigheter eller tecknat hyreskontrakt för lokaler som ger dem möjlighet att bedriva kontinuerlig verksamhet. Förmodligen finns det idag fler fysiska mötesplatser att tillgå inom miljön än någonsin tidigare. Det är fullt möjligt att merparten av satsningarna blir kortlivade och verksamheten på de olika platserna är i dagsläget begränsad. Det är likväl en utveckling värd att följa och det är sannolikt att fler aktörer kommer försöka att förvärva fastigheter framöver. En organisation som än så länge saknar en fysisk mötesplats är Nordiska motståndsrörelsen. Bland åtta konkreta målsättningar som organisationen presenterade i början av 2019, och som är tänkta att uppnås inom fem år, är en att flertalet ”Nästen”, regionsavdelningar, ska ha tillgång till en lokal att kunna bedriva sin verksamhet ifrån.
svenskarnashus: Det fria Sverige förvärvade den fastighet i Älgarås, i Töreboda kommun, som skulle komma att bli det första
”Svenskarnas hus” under hösten 2018. Huset invigdes sedan den 23 mars 2019. Under året har föreningen regelbundet arrangerat både interna och publika arrangemang i huset. Det handlar om allt från festkvällar och konferenser till självförsvarskurser och vernissager. Det uttalade målet är att huset ska fungera båda som en mötesplats för medlemmar och som en plats som allmänheten kan besöka för att lära sig vad ”svensk nationalism handlar om, på riktigt”. Föreningens ambition är att på sikt förvärva fler fastigheter för att kunna öppna ytterligare ”Svenskarnas hus”
i andra delar av landet.
svea-huset: I ett industriområde i Huddinge i Stockholms län hyr en styrelseledamot i Alternativ för Sverige och dennes partner sedan hösten 2019 ut lokaler i en fastighet som fått namnet ”Svea-huset”. Fastigheten huserade tidigare ett tryckeri men renoverades om under 2019 och inrymmer numera en föreläsningssal, konferensrum och kontor. Den nionde november hölls det första arrangemanget i fastigheten när Palaestra media hyrde föreläsningssalen för ett publikt evenemang och under hösten har även Det fria Sverige och Alternativ för Sverige nyttjat lokalerna i huset.
vigridsvallenatletklubb: I en källarlokal i Mölndal strax utanför Göteborg finns Vigridsvallen Atletklubb. Det är ett gym som drivs av personer med bakgund i Nordiska motståndsrörelsen och fungerar som en samlingspunkt för en mindre grupp individer inom den västsvenska rasideologiska miljön.
nordisk styrkashus: Redan månaden efter att Nordisk styrka hade bildats förvärvade en av medlemmarna en fastighet i Västmanlands län. Byggnaden är ett gammalt församlingshem som tidigare tjänat som kapell. Utöver fastigheten ingick även ett markområde på över 2 000 kvadratmeter i köpet. Att fastigheten förvärvades för organisationen har framgått i sociala medier.
Organisationen har inte uttalat sig offentligt om vad deras avsikt med förvärvet är men det får antas att fastigheten kommer fungera som en samlingspunkt för dess medlemmar, som till största del är
utspridda i Södermanlands och Stockholms län. Under hösten har organisationens ledning hållit minst ett så kallat rådsmöte i fastigheten.
hammerskins hus: I Deje i Forshaga kommun hyr den
nazistiska grupperingen Hammerskins en fastighet. Lokalen fungerar framförallt som en plats där medlemmar kan umgås, men används ibland även för arrangemang. Under 2019 anordnades exempelvis ett möte där Pär Öberg från Nordiska motståndsrörelsens ledning höll föredrag och där intäkterna från inträdet gick till NMR.
kuggnäsmotorgård: I utkanten av Nyköping i Södermanlands län finns Kuggnäs motorgård. Den förening som äger gården är i grunden en motorklubb och merparten av den begränsade verksamhet som bedrivs på gården går att koppla till intresset för motorfordon. Föreningen har dock nära kopplingar till den rasideologiska miljön och arrangerar årligen den så kallade Kuggnäsfestivalen. Till festivalen bokas regelbundet band som ingår i den rasideologiska miljön och evenemanget attraherar nazister från hela Sverige. Expos granskning av 2019 års upplaga av festivalen visade att nazistiska slagord och symboler var vanligt förekommande inslag.48
HETEROGENISERING AV MILJÖN
Den rasideologiska miljön utvecklas i dagsläget riktning mot att bli mer heterogen, i termer av fler aktörer som etablerar sig och bedriver långsiktig verksamhet på olika sätt. (Se fig. 2.) Detta följer på, och signalerar möjligen början på slutet för, en period av överskuggande dominans för Nordiska motståndsrörelsen sedan 2015. Istället för att fortsätta konsolideras är denna dominans idag allt mer utmanad av aktörer med annorlunda former av organisering, aktivism och kommunikation, såsom Det fria Sverige och Alternativ för Sverige.
Skillnaderna i världsåskådning mellan miljöns aktörer ska inte överdrivas – och i många fall har aktivisterna inom dess olika grupperingar dels bakgrund inom samma organisationer och kretsar, dels ömsesidiga sympatier – men det är värt att notera deras olika strategier för att påverka det svenska samhället, och att flera relativt
