Överklaganden av Länsstyrelsens i Dalarnas län beslut om licensjakt efter varg utanför renskötselområdet, länsstyrelsens dnr

Ek, Hanna

Tel: 010-698 10 96

Hanna.Ek@naturvardsverket.se

BESLUT

2015-01-12 Ärendenr:

NV-08454-14 NV-08699-14 NV-00108-15

Jägarnas Riksförbund distrikt Dalarna

Svenska Naturskyddsföreningen Svenska Rovdjursföreningen Världsnaturfonden WWF

Wolf Association Sweden

Överklaganden av Länsstyrelsens i Dalarnas län beslut om licensjakt efter varg utanför renskötselområdet, länsstyrelsens dnr 218-13035-2014

Beslut

Naturvårdsverket bifaller överklagandena från Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden WWF samt Wolf

Association Sweden och upphäver länsstyrelsens beslut.

Naturvårdsverket avslår yrkandena från Jägarnas Riksförbund Dalarna om att starttiden för licensjakten ska flyttas tillbaka till den 2 januari 2015 och att antalet vargar som får fällas ska utökas till 22.

Bakgrund

Länsstyrelsens beslut

Länsstyrelsen i Dalarnas län beslutade den 5 december 2014 om licensjakt efter 4 vargar utanför renskötselområdet i länet. Jakten får bedrivas från och med den 9 januari 2015 till och med den 15 februari 2015 eller till dess länsstyrelsen avlyser jakten. Spårning får utföras mellan den 7 januari och den 15 februari

B E S Ö K: S T O C K H O L M – V A L H A L L A V Ä G E N 1 9 5

Ö S T E R S U N D – F O R S K A R E N S V Ä G 5 , H U S U B P O S T:1 0 64 8 S T O C K H O L M

T E L: 0 1 0 -6 9 81 00 0

F A X:0 1 0 -6 9 81 09 9

E-P O S T: R E G I S T R A T O R@N A T U R V A R D S V E R K E T.S E I N T E R N E T: W W W.N A T U R V A R D S V E R K E T.S E

2015. Om det framkommer att jaktområdet innehåller ett högre antal individer än som får fällas kan länsstyrelsen genom tilläggsbeslut utöka antalet tillåtna vargar i området. Beslutet är förenat med en rad villkor i enlighet med Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2014:24) för länsstyrelsens beslut om licensjakt efter varg och är förenat med ett s.k.

verkställighetsförordnande.

Beslutet motiverades bl.a. enligt följande. Beslutet har stöd av artikel 16.1 c i Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet). Närgångna vargar som under lång tid uppehåller sig i nära anslutning till bebyggelse skapar ofta en stor oro. Denna oro är ofta svår att bekämpa och kan avsevärt påverka människors livskvalitet och därmed allmän hälsa. Den kan också på längre sikt ge bristande acceptans för rovdjursstammarna. Att bryta ett beteendemönster där vargar uppehåller sig nära bebyggelse är därför förenligt med både det av den svenska politiken angivna målet att ta socioekonomisk hänsyn och i samklang med de långsiktiga bevarandeintentioner som finns angivna i art- och habitatdirektivet. I det utvalda reviret har varg under större delen av 2014 rapporterats inom eller i direkt anslutning till bebyggda områden i fyra samhällen. Vargarna har varit föremål för tre skyddsjaktsansökningar. En av dessa bifölls av länsstyrelsen, men revs upp av Naturvårdsverket efter överklagande. Det har även gjorts försök med direkta skrämselåtgärder. En annan lämplig lösning kan vara att flytta varg.

Vargar kan förflytta sig över mycket långa sträckor under kort tid. En flytt medför dessutom en hög grad av stress för det fångade och flyttade djuret som måste sövas. Flytt av varg är också en personalintensiv åtgärd som är förenad med mycket höga kostnader. En flytt av det antal vargar som omfattas av detta beslut skulle innebära orimliga kostnader. Det finns inte någon annan lämplig lösning för att minska vargarnas förekomst i anslutning till bebyggelse än att bedriva licensjakt efter varg inom det föreskrivna begränsade området.

Det beräknade jaktuttaget i länet försvårar inte vargens bevarandestatus.

Inventeringar indikerar att länets vargstam har varit under tillväxt de senaste nio åren. Sedan 2008 har medelökningen i antal föryngringar varit 7,5 procent per år. Det totala uttaget i renskötselområdet motsvarar hälften av denna ökning.

Tillsammans med det tillåtna jaktuttaget inom renskötselområdet motsvarar det totala jaktuttaget den årliga populationsökningen. Jakten förväntas därmed inte minska Dalarnas vargstam, bara minska risken för att den expanderar i områden där den kan anses göra mest skada och där ingen annan lämplig lösning finns för att förebygga dessa skador. Jakten kommer att ske selektiv och under strängt kontrollerade former.

Överklaganden

Nedan återges vad de olika klagandena har yrkat och anfört i sina respektive överklaganden.

Jägarnas Riksförbund i Dalarna

Jägarnas Riksförbund i Dalarna (riksförbundet) överklagar beslutet i de delar som avser antal individer som får fällas och beslutad jaktstart och anför bl.a.

följande. Det inventerade antalet vargar avser tiden före årets föryngringar fötts och måste kompletteras med beräknat antal födda, och överlevande, avkommor.

Länsstyrelsens beslut bör utökas med 14 vargar och det totala antalet vargar bör uppgå till minst 22 st. Naturvårdsverket bör förelägga länsstyrelsen att utöka antalet vargar till 22 st. Vidare yrkas att starttiden för licensjakten flyttas tillbaka till den 2 januari 2015 av Naturvårdsverket. Om inte jakttiden ändras krävs en fullständig förklaring till varför det inte går att börja jakten den 2 januari.

Överklagandet ska inte påverka jaktstarten.

Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och Världsnaturfonden WWF

Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen och

Världsnaturfonden WWF (föreningarna) överklagar beslutet och yrkar att det ska upphävas och att inhibition ska meddelas fram till dess att målet slutligt avgjorts samt anför bl.a. följande. Länsstyrelsens beslut om licensjakt strider mot den svenska jaktförordningen och Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och

habitatdirektivet). Vargen har en viktig ekologisk roll i naturen. Vargens närvaro ger upphov till positiva ekologiska effekter. Vargen är klassificerad som ”starkt hotad” i den nationella rödlistan som upprätthålls av ArtDatabanken. Den svenska vargstammen härstammar från endast fem individer som vandrat in i landet sedan 1980-talet. Det har medfört en hög inavelsgrad. Orsaken till att stammen inte får in nya gener från grannpopulationer i Finland och Ryssland är att varg inte tillåts etablera sig i norra Sverige på grund av rennäringen.

Effekterna av isolering och hög inavelsgrad får snabbare genomslag i en liten stam.

Länsstyrelsens beslut avviker på många sätt från Värmlands och Örebro läns beslut. Det grundar sig på en undantagsregel som inte tidigare tagits i bruk för licensjakt i Sverige. Beslutet är dessutom betydligt mer kortfattat än besluten från de andra länsstyrelserna. Speciellt för Dalarnas län är också att antalet vargar har vikit de två senaste åren. Länet uppvisar också ett extremt högt antal fall av skyddsjakt utan föregående myndighetsbeslut under år 2013.

Syftet med beslutet

Det anges inte något uttalat syfte men det framgår att man vill minska oron hos boende i området. Det var just jakt på varg som initierade problemet. Det finns en risk för att ökad jakt ytterligare påverkar vargarna i reviret åt fel håll.

Föreningarna invänder starkt emot att det skulle röra sig om risker för hälsa och säkerhet. Möjligen kan det röra sig om en orsak av social karaktär. I

Naturvårdsverkets beslut i ett överklagat skyddsjaktsärende i oktober 2014 hänvisades till att länsstyrelsen och Viltskadecenter inte ansåg det föreligga någon hotbild för de lokalboende. Det har inte framkommit några nya omständigheter som skulle föranleda någon annan bedömning.

Kravet på tvingande orsaker som har ett allt överskuggande intresse Föreningarna har begärt ut underlag till länsstyrelsens beskrivning av oro i bygden. Sammanlagt ett dussintal personer har vid något tillfälle uttryckt oro, rädsla, obehag eller liknande enligt dokumentationen. Vägledning från EU- kommissionen understryker att undantag kräver ett allmänintresse men att det måste vara fråga om ett allt överskuggande intresse. Det är rimligt att bara långsiktiga intressen kan omfattas av undantaget. Länsstyrelsen har hänvisat till

omständigheter som långtifrån är att betrakta som allt överskuggande eller tvingande. Det rör sig förmodligen också om ett kortsiktigt intresse.

Annan lämplig lösning

Den ena lösningen som nämns i beslutet är att flytta varg. Den andra åtgärden som länsstyrelsen skriver om är skrämselåtgärder. Man nämner att man

genomfört försök med direkta skrämselåtgärder. Dessa försök har varit mycket begränsade. Det finns alternativa lösningar. Skrämselförsöken kan t.ex. prövas i närheten av varg. Man kan också försöka stävja oro genom bättre information.

Sammanfattningsvis har länsstyrelsen inte förmått leva upp till sin bevisbörda.

Gynnsam bevarandestatus

Länsstyrelsen gör bedömningen att jaktuttaget inte skulle försvåra vargens bevarandestatus och hänvisar till att länet haft en stadig tillväxt i antal

föryngringar sedan år 2008. Länet har haft en tillväxt i längre perspektiv men föreningarna gör gällande att det skett ett trendbrott. Sedan 2011/12 har antalet revir i länet minskat. Bara under år 2013 fälldes 16 vargar i skyddsjakt och licensjakt. Det är lika mycket som i övriga landet totalt under det året. Det stora antalet vargar som fällts på eget initiativ gör det extra svårt att förutspå

dödligheten i länet. Denna omständighet tillsammans med den vikande tillväxten i länet är en problematik som länsstyrelsen inte belyst i sitt beslut. Länsstyrelsen har inte ens gjort troligt att beslutet inte kommer att ha en negativ inverkan på vargens bevarandestatus.

Begränsad mängd

I 23 c § jaktförordningen anges att jakten måste vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek. Länsstyrelsen har inte förmått visa att man efterlever detta krav. Det är oklart om det ens berörs i beslutet.

Selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden

Länsstyrelsen skriver mycket kortfattat att man anser sig efterleva kravet.

Föreningarna gör gällande att beslutet inte kan anses uppfylla kravet på

selektivitet eftersom alla vargar som påträffas inom området får skjutas. Det är också felaktigt att beslutet innebär en strängt kontrollerad jakt. Jakten kommer till största delen att utföras av för myndigheterna okända privatpersoner eftersom endast jaktledaren ska registrera sig. Jakten ska vidare ske utan något som helst överinseende av myndigheterna på plats.

Proportionalitetsbedömning

Den osäkra effekten som den beslutade jakten kommer att ha på de lokalboendes oro innebär att denna inte är proportionerlig mot den skada den orsakar

vargstammen. I bedömningen ska det beaktas att länsstyrelsen lämnat en synnerligen knapphändig beskrivning av problemen. Beslutet måste vidare ses som en del i den större licensjakten efter 44 vargar i riket. Denna jakt kan inte ses som proportionerlig.

Föreningarna har bifogat ett flertal bilagor till sitt överklagande.

Wolf Association Sweden

Wolf Association Sweden överklagar beslutet och yrkar att licensjakten stoppas omedelbart och förklaras olaglig samt anför bl.a. följande. Jakten är inte

godtagbar. Licensjakten i Dalarnas län är just nu inhiberad. Vi har cirka 200 vargar i landet. Sedan finns det alltid ett mörkertal när det gäller döda vargar.

Gynnsam bevarandestatus är ännu inte uppnådd. Innan den uppnåtts kan inte licensjakt i någon form eller i något län vara förenligt med svensk och europeisk lagstiftning. Både EU-kommissionen och svenska domstolar har kritiserat licensjakten skarpt. Vargjakten år 2014 hann aldrig påbörjas och ärendet är ännu inte avgjort. En ny licensjakt kan inte ses som någon annat än rent lagtrots. Det finns inget giltigt skäl till att verkställa licensjakten. Det är inte acceptabelt att rätten att överklaga är borta och Naturvårdsverket har blivit en domstol. Svenska myndigheter och domstolar obstruerar ständigt mot både svensk och europeisk lag.

Övriga beslut om licensjakt efter varg

Länsstyrelsen har även fattat beslut om licensjakt efter fyra vargar inom

renskötselområdet i Dalarnas län (se länsstyrelsens dnr 218-13034-2014). Beslut om licensjakt efter varg har även fattats av Länsstyrelsen i Örebro län (se

länsstyrelsens dnr 218-6634-2014) respektive Länsstyrelsen i Värmlands län (se länsstyrelsens dnr 218-8140-2014 ). Totalt har beslutats om ett jaktuttag på 44 individer i de tre länen. Naturvårdsverket beslutade den 5 januari 2015 att avslå överklagandena i sak gällande Länsstyrelsen i Örebro respektive Värmlands län beslut om licensjakt men ändrade besluten så att spårning av varg får ske först från och med den 9 januari 2015.

Ej slutligt beslut

Naturvårdsverket förordnade den 22 december 2014 (NV-08699-14) att länsstyrelsens beslut tills vidare inte får verkställas i avvaktan på att ärendet slutligen avgörs av Naturvårdsverket eller Naturvårdsverket dessförinnan beslutar annat (inhibition).

Skäl

Tillämpliga bestämmelser m.m.

I 23 c § jaktförordningen anges följande. Förutsättningen för att licensjakt efter björn, varg, järv och lo ska kunna tillåtas är att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och

sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden.

Av 23 d § jaktförordningen följer bl.a. att ett beslut om licensjakt får utformas och förenas med villkor som är ändamålsenliga med hänsyn till de olägenheter som förekomsten av täta rovdjurspopulationer orsakar.

Bestämmelserna i jaktförordningen ska tolkas mot bakgrund av motsvarande bestämmelser i Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet).

Enligt artikel 12.1 a art- och habitatdirektivet ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4a, med förbud mot att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen, oavsett hur detta görs. Vargen finns uppräknad i bilaga 4a såsom en djurart av gemenskapsintresse som kräver strikt skydd.

Enligt artikel 16.1 c i art- och habitatdirektivet får en medlemsstat göra undantag från bestämmelserna i artikel 12 av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön om det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde. Av artikel 16.1.e samma direktiv följer att förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga

utbredningsområde får en medlemsstat göra undantag från bestämmelserna i artikel 12 för att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 i en begränsad mängd som fastställs av de behöriga nationella myndigheterna.

Vägledande avgöranden m.m.

Av EU-domstolens praxis (se mål C-342/05 Europeiska kommissionen mot Republiken Finland, REG 2007 I-04713 punkt 25, 31) framgår bl.a. följande.

Den myndighet som fattat beslutet har bevisbördan för att nödvändiga

förutsättningar föreligger för varje undantag. Medlemsstaterna ska säkerställa att varje åtgärd som påverkar skyddade arter endast tillåts genom beslut som är noggrant och tillräckligt motiverade och som hänvisar till de skäl, villkor och krav som anges i artikel 16.1. När det gäller kommissionens anmärkning avseende att jaktlicenser utfärdas i preventivt syfte, eller i vilket fall som helst utan att något samband med den individ som orsakar den allvarliga skadan har upprättats, kan det konstateras att det inte krävs att en skada ska uppstå innan undantagsåtgärder kan vidtas. Den finländska regeringen har likväl medgett att jaktlicensen inte alltid kan avse den eller de individer som orsakar den allvarliga skadan. Även om det a priori inte kan uteslutas att utfärdandet av en licens för att skjuta en eller flera individer i en vargflock i vilken vissa medlemmar orsakar eller skulle kunna orsaka allvarlig skada, kan medföra att denna skada undviks, undanröjs eller minskas, kan det konstateras att uppgifterna i målet inte ger något stöd för att detta skulle bli resultatet i förevarande fall. Kommissionens invändningar mot att jaktlicenser utfärdas i preventivt syfte godtas. Republiken Finland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 12.1 och 16.1 b i livsmiljödirektivet genom att tillåta skyddsjakt på varg utan att det visats att denna skyddsjakt förhindrar sådana allvarliga skador som avses i artikel 16.1 b.

Kammarrätten i Stockholm meddelade den 14 november 2014 dom i mål nr 3273-13 om den selektiva och riktade jakten efter varg 2013. I domen uttalas bl.a. följande. Kammarrättens slutsats är att begreppet insamling i artikel 16.1 e art- och habitatdirektivet har en förhållandevis vid innebörd och omfattar även

jakt i syfte att döda djur, t.ex. varg. Detta får anses gälla även med beaktande av att artikel 16.1 innehåller undantagsbestämmelser som ska tolkas restriktivt. Det får ligga i sakens natur att insamling av djur i vissa fall inte kan ske på annat sätt än genom att djuret dödas. Det är nödvändigt att det finns ett syfte angivet i ett beslut om undantag. Det måste ligga inom en överprövande domstols kompetens att göra en prövning av om det syfte som beslutsmyndigheten har angett är acceptabelt i sig.

Förvaltningsrätten i Stockholm meddelade den 23 december beslut i mål nr 30966-13 och 598-14 om licensjakt efter varg 2014. Förvaltningsrätten för ett liknande resonemang som kammarrätten gällande betydelsen av att ha ett syfte i beslut om licensjakt och uttalar sig sedan om det syfte som låg till grund för beslutet om licensjakt 2014. Förvaltningsrätten bedömde att minskad förekomst av varg inte kan utgöra ett självständigt syfte utan att det snarare utgör ett medel för att uppnå andra syften som i det aktuella fallet var att minska de

socioekonomiska konsekvenserna. Det senare bedömdes som ett möjligt syfte, men förvaltningsrätten bedömde att det inte visats att det syftet skulle kunna uppnås.

Large Carnivore Initiative for Europe

Large Carnivore Initiative for Europe (LCIE) har på EU-kommissionens

uppdrag tagit fram riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå¹. Riktlinjerna antogs av EU-kommissionen sommaren 2008 och de kan enligt EU- kommissionens bedömning ligga till grund för inriktningen av

rovdjursförvaltningen inom EU. I riktlinjerna anges bl.a. följande om jakt med stöd av artikel 16.

"From a conservation point of view there is no principle reason why large carnivore populations cannot tolerate some levels of lethal control or be

managed under the same type of harvest system as wild ungulates or game birds, provided that the harvest is well managed. Proper management in this case requires effective monitoring of the population size, the setting of appropriate quotas and hunting seasons, and careful enforcement of these regulations. In other words, if properly organized, well managed harvest can potentially be sustainable. — In summary, Article 16 provides a scope for permitting the use of lethal control, and even the maintenance of traditional hunting activities for annex IV species as long as the three conditions can be met. "(s. 28)

Avseende möjligheten till jakt med stöd av artikel 16.1 e) anges följande.

"... justification (e) could be used to justify a carefully regulated harvest of some animals. Justification (c) and (e) could cover cases where a de facto hunter harvest is needed to obtain local acceptance for large carnivores among the rural population. This situation is clearly present in many Nordic and Eastern European countries, and has been well documented in social science research.

In fact, Latvia has justified its continued hunter harvest of lynx under justification (e) (Ozolins 2001), and the example has been held up as a

1 Linell J., Salvatori V. & Boitani L. (2008), Guidelines for Population Level Management Plans for Large Carnivores in Europe. A Large Carnivore Initiative for Europe report prepared for the European Commission (contract 070501/2005/424162/MAR/B2).

successful demonstration of a well justified use of derogation point (e) by the Article 12 working group. "(s. 30)

Nationell förvaltningsplan för varg

I den nationella förvaltningsplanen för varg anges bl.a. följande om licensjakt.

Populationsreglerande jakt i syfte att reglera stammens täthet, storlek och tillväxt, det vill säga licensjakt, är en komponent i den svenska förvaltningen av de stora rovdjuren (se Nationell förvaltningsplan för varg förvaltningsperioden 2014-2019, Naturvårdsverket 2014 avsnitt 4.4, s. 78). Vargstammen i Sverige har en kontinuerligt hög tillväxttakt. Dessa förutsättningar kan ge ett utrymme för licensjakt som förvaltningsåtgärd i rovdjursförvaltningsområden som uppnått sina miniminivåer. Ett syfte med licensjakt kan vara att nå det rovdjurspolitiska målet med minskad koncentration av varg i särskilt vargtäta områden. När länet bedömer att det är motiverat att minska koncentrationen av varg i ett område för att ta socioekonomisk hänsyn, kan licensjakt som förvaltningsmetod användas om förutsättningarna för jakten i övrigt är uppfyllda. Licensjakt ska inte ses som en akut eller tillfällig lösning. Den ska inte heller på något sätt ses som den enda åtgärd som ska användas och utvecklas inom förvaltningen (se Nationell

förvaltningsplan, avsnitt 3.3.6, s 41).

Naturvårdsverkets bedömning Utgångspunkt

Inledningsvis konstaterar Naturvårdsverket att det genom ovan nämnda avgörande från Kammarrätten i Stockholm har bekräftats att det är möjligt att besluta om en viss licensjakt efter varg med stöd av 23 c § jaktförordningen utifrån artikel 16.1 e art- och habitatdirektivet. I förvaltningsrättens avgörande (se ovan) konstateras vidare att den undantagsbestämmelse i artikel 16.1 i art- och habitatdirektivet som kan vara aktuell är artikel 16.1 e. Det krävs dock att samtliga kriterier för jakten är uppfyllda.

Länsstyrelsen har i detta fall tolkat bestämmelsen om licensjakt i

jaktförordningen mot bakgrund av 16.1 c i art- och habitatdirektivet. Enligt Naturvårdsverkets tolkning av direktivet avser denna punkt främst skyddsjakt i syfte att tillgodose allmän hälsa och säkerhet i det enskilda fallet. Den är således typiskt sett inte utformad för en licensjakt riktad mot en grupp individer. Beslut om licensjakt ska istället prövas utifrån kriterierna i 23 c § jaktförordningen som motsvarar kriterierna i 16.1 e i art- och habitatdirektivet, detta särskilt mot bakgrund av förvaltningsrättens uttalande i ovan nämnt avgörande. Det är dessa kriterier Naturvårdsverket utgår ifrån i den fortsatta prövningen.

Syftet med jakten

Som framgått ovan är det nödvändigt att det finns ett syfte angivet i ett beslut om licensjakt då det är ett undantag från det strikta skyddet av vargen. Föreningarna anför att det inte finns något uttalat syfte i beslutet. Naturvårdsverket uppfattar dock att syftet med den beslutade licensjakten är att minska vargarnas förekomst i anslutning till bebyggelse. Samtidigt nämns i beslutet att jakten förväntas minska risken för skador i de områden där vargen gör mest skada. Inget av dessa eventuella syften utvecklas sedan närmare. Av det kammarrättsavgörande som omnämnts ovan framgår att det måste ligga inom en överprövande instans

kompetetens att göra en prövning av om det syfte som beslutsmyndigheten har angett är acceptabelt i sig. Naturvårdsverket anser att minska vargstammens koncentration inom ett visst område (såsom i detta fall nära bebyggelse) kan vara ett syfte för licensjakt efter varg. Det krävs dock att syftet utvecklas och motiveras i beslutet. Då detta syfte inte motiverats närmare i beslutet kan det inte enligt Naturvårdsverket läggas till grund för beslut om licensjakt.

Länsstyrelsen nämner även skador av varg. Att förhindra skador från varg i sig är inte ett acceptabelt syfte för en licensjakt då det typiskt sett avser situationer då skyddsjakt kan bli aktuellt i enlighet med reglerna i 23 a § jaktförordningen.² Vid direkt risk för skada bör i första hand verktyget skyddsjakt användas istället för licensjakt. Naturvårdsverket bedömer mot denna bakgrund att inte heller ett syfte att minska skador är acceptabelt i detta fall. Det syftet är inte heller närmare motiverat.

Naturvårdsverket vill samtidigt lyfta fram att omständigheter som särskilt sårbara områden och generella risker för konflikter mellan människa och varg är viktiga delar i bedömningen när de regionala förvaltningsmålen ska fastställas.

Samma typ av omständigheter kan också ligga till grund för val av jaktområden i licensjaktsbeslut.

Annan lämplig lösning

Då den av länsstyrelsen beslutade licensjakten tycks ha två syften försvåras bedömningen av huruvida det finns något alternativ till licensjakt, d.v.s. om det finns någon annan lämplig lösning. Andra lämpliga lösningar måste nämligen sättas i relation till det aktuella syftet med jakten även om det syftet kan ifrågasättas, som framgår ovan.

Länsstyrelsen redogör i sitt beslut för några alternativ till licensjakt. Om syftet med licensjakten är att minska vargstammens koncentration inom ett visst område kan det finnas andra alternativ att ta upp i denna bedömning, såsom sterilisering av varghonor. Naturvårdsverket anser dock att sterilisering inte är lämpligt att utföra på ett vilt djur då det utsätter djuret för onödigt lidande och utgör ett mycket stort ingrepp i djurets naturliga beteende. Om syftet istället är att förhindra skada orsakad av varg (vilket mest liknar en skyddsjaktssituation) finns det andra alternativ till jakt att bedöma beroende på vilken typ av skada som riskeras. Då är ju även själva instrumentet skyddsjakt i 23 a §

jaktförordningen sannolikt ett alternativ till licensjakt.

Naturvårdsverket anser sammantaget att länsstyrelsen inte har visat att det saknas alternativ till licensjakt i förhållande till de syften som angivits för jakten, varför kriteriet annan lämplig lösning inte kan anses uppfyllt.

Även om det redan på grund av Naturvårdsverkets bedömning av syftet med jakten samt kriteriet annan lämplig lösning kan finnas anledning att upphäva länsstyrelsens beslut finner Naturvårdsverket att det är angeläget att ändå bedöma samtliga kriterier för licensjakt.

2 Jfr C-342/05 Europeiska kommissionen mot Republiken Finland, REG 2007 I-04713.

Gynnsam bevarandestatus

Föreningarna och WAS anför att vargen inte har uppnått gynnsam

bevarandestatus. Naturvårdsverket rapporterade dock redan i december 2013 att vargens bevarandestatus var gynnsam och att referensvärdet för arten satts till 270 individer³. Av detta beslut framgår att hänsyn tagits till vargens genetiska status och behovet av fortsatt invandring. Referensvärdet beskriver det lägsta antal som motsvarar en gynnsam bevarandestatus. Som ytterligare ett led i regionaliseringen av rovdjursförvaltningen fastställdes sedan i oktober 2014 miniminivåer för varg⁴. Miniminivåerna fastställdes dels för de tre

rovdjursförvaltningsområdena, dels för varje län. De måste sammantaget motsvara minst det nationella referensvärdet för arten i syfte att säkerställa att det nationella målet inte underskrids. För det Mellersta

rovdjursförvaltningsområdet (där Dalarnas län ingår) fastställdes 27

vargföryngringar, vilket motsvarar 270 individer. För Dalarnas län fastställdes miniminivån till 7 föryngringar, vilket motsvarar 70 individer.

Föreningarna anför att antalet revir i länet har minskat och att 16 vargar fälldes vid skyddsjakt och licensjakt i länet under år 2013. Av beslutet framgår vissa beräkningar av vargstammens tillväxt i länet. Det anges dock inte tydligt i beslutet hur många vargar som länet berörs av. Även om vargen på nationell nivå har uppnått gynnsam bevarandestatus är det viktigt att i ett beslut om licensjakt i ett län ta ställning till hur jaktuttaget i länet t.ex. påverkar länets miniminivå och hur det förhåller sig till länets förvaltningsmål. Naturvårdsverket bedömer att länsstyrelsens beslut brister i detta avseende. I denna bedömning hade t.ex. hänvisningar till den regionala förvaltningsplanen kunnat vara till hjälp.

Ett läns beslut om licensjakt efter varg måste sedan även sättas i relation till vilket utrymme det finns på nationell nivå för licensjakt i förhållande till

referensvärdet för arten. En sådan bedömning saknas i länsstyrelsens beslut. Vid sidan av det rent numerära antalet vargar är, såsom föreningarna framhåller, även den genetiska faktorn viktig att beakta vid bedömningen av om den

gynnsamma bevarandestatusen äventyras av beslutet om licensjakt. Det är därför viktigt att belysa risken för att genetiskt viktiga vargar fälls vid jakten.

Bedömningar av dessa slag saknas helt i länsstyrelsens beslut. I beslutet anges endast att jakten inte får bedrivas i revir med säkerställd etablering av genetiskt viktig varg. Naturvårdsverket bedömer mot bakgrund av ovanstående att länsstyrelsen inte har visat att kriteriet om att inte försvåra upprätthållande av gynnsam bevarandestatus är uppfyllt.

Licensjaktens omfattning i förhållande till stammarnas storlek och sammansättning

Detta kriterium ska tolkas utifrån kravet på begränsad omfattning i artikel 16.1 e art- och habitatdirektivet. Villkoret är inte fast, varken i antal eller i procent, utan det handlar om en jämförelse med populationsnivån för en viss art med

3 Naturvårdsverkets ställningstagande om kompletterande rapportering angående rovdjur, den 16 december 2013, NV-09661-12.

4 Naturvårdsverkets fastställande av miniminivåer för varg och björn gällande rovdjursförvaltningsområden och län, den 30 oktober 2014, NV-00552-14.

beaktande av artens särskilda förutsättningar. Bedömningen är direkt kopplad till artens bevarandestatus.

Länsstyrelsens beslut omfattar fyra individer. I beslutet anges att det kan komma att fattas tilläggsbeslut om fler vargar upptäcks i jaktområdet. Som föreningarna anför berörs inte kriteriet om stammarnas storlek och sammansättning närmare i beslutet. Ett uttag på fyra individer kan visserligen uppfattas som försiktigt, men det är likväl nödvändigt att i ett beslut om licensjakt belysa hur uttaget förhåller sig till vargstammens storlek och sammansättning, såväl på ett regionalt som på ett nationellt plan. Någon sådan bedömning har länsstyrelsen inte gjort i detta fall varför länsstyrelsen inte har visat att kriteriet är uppfyllt.

Riksförbundet yrkar att antalet vargar som får fällas vid licensjakten ska utökas väsentligt till att omfatta totalt 22 individer. Mot bakgrund av att flera kriterier för licensjakt inte är uppfyllda finns det inte skäl att bifalla yrkandet om att utöka antalet individer som får fällas vid jakten. Yrkandet härom ska således avslås.

Selektiv jakt

Föreningarna gör gällande att beslutet inte kan anses uppfylla kravet på selektivitet eftersom alla vargar som påträffas inom området får skjutas. Av beslutet framgår att licensjakten har begränsats till en del av länet och till ett specifikt jaktområde. Detta är en selektiv begränsning i sig. Revir med känd etablering av genetiskt viktiga vargar omfattas inte av licensjakten. Vidare kommer länsstyrelsen att omedelbart avlysa jakten om det framkommer att en genetiskt viktig varg uppehåller sig i jaktområdet. Naturvårdsverket bedömer att beslutet om licensjakt uppfyller kravet på selektivitet.

Strängt kontrollerade förhållanden

Beslutet om licensjakt innehåller såväl tidsmässiga som geografiska

avgränsningar. Vidare har beslutet förenats med en rad villkor i enlighet med NFS 2014:24 gällande jaktledarens ansvar, återrapportering av fällda eller påskjutna djur och kontroll av återstående tilldelning. Länsstyrelsen och ansvariga jaktledare har ett gemensamt ansvar att noga följa licensjakten. Till skillnad från vad föreningarna anför finns det således en myndighet som skulle följa licensjakten på nära håll. De jägare som deltar i jakten har också att följa villkoren för jakten samt övriga bestämmelser på jaktområdet. Naturvårdsverket bedömer att beslutet om licensjakt uppfyller kravet på strängt kontrollerade förhållanden. Det förhållande att endast jaktledaren behöver anmäla sig före jakten förändrar inte denna bedömning.

Jakttid

Enligt 3 § NFS 2014:24 får länsstyrelsen beslut om licensjakt efter varg endast gälla under perioden från och med den 2 januari till och med den 15 februari. Av 2 § jaktlagen (1987:259) följer att även spåra och förfölja vilt är att anses som jakt. Länsstyrelsen har tillsammans med ett flertal andra länsstyrelser i det aktuella rovdjursförvaltningsområdet i november 2014 ansökt om dispens för senarelagd jaktstart till den 9 januari 2015.

Naturvårdsverket beslutade den 27 november 2014 att medge undantag från den jaktstart som föreskrivits och beslutade att Länsstyrelsen i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i

Gävleborgs län och Länsstyrelsen i Västmanlands län beslut om licensjakt efter varg får gälla perioden från och med den 9 januari till och med den 15 februari 2015. Naturvårdsverket bedömde att det inte fanns något biologiskt eller praktiskt skäl som talar emot ett undantag. Undantaget omfattade de

länsstyrelser som planerade att eventuellt fatta beslut om licensjakt efter varg och syftet med samordnad jakt var därmed fortfarande uppfyllt.

Riksförbundet yrkar att starttiden för licensjakten ska flyttas tillbaka till den 2 januari 2015. Frågan om undantag från föreskriven jakttid har hanterats istället inom ramen för NV-07985-14. Det finns inte anledning att i detta ärende frångå denna bedömning. Yrkandet ska därför avslås.

Slutsatser

Naturvårdsverket vill framhålla att skyddsjakt och licensjakt är två olika instrument i den svenska viltförvaltningen som tar sikte på olika situationer.

För varje beslut om licensjakt krävs det att beslutet är noggrant och tillräckligt motiverat och hänvisar till de skäl, villkor och krav som anges i 23 c §

jaktförordningen mot bakgrund av artikel 16.1. e i art- och habitatdirektivet.

Naturvårdsverket bedömer att länsstyrelsens beslut om licensjakt uppfyller kriterierna om selektivitet och strängt kontrollerade förhållanden. Däremot har länsstyrelsen inte visat att kriterierna om att det saknas annan lämplig lösning, att upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus inte försvåras och begränsad mängd är uppfyllda. Det har inte heller visats att det finns ett acceptabelt syfte för länsstyrelsens beslut. Eftersom länsstyrelsen inte har visat att samtliga kriterier för licensjakt är uppfyllda upphäver Naturvårdsverket länsstyrelsens beslut.

Detta beslut får enligt 58 § 1 jaktförordningen inte överklagas.

_______

Beslut i dessa ärenden har fattats av generaldirektören Maria Ågren. Vid den slutliga handläggningen i övrigt har deltagit chefsjuristen Kerstin Cederlöf, sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka, juristen Hanna Ek, vilthandläggaren Martin Johansson och biträdande avdelningschefen Rikard Janson, den

sistnämnde föredragande.

För Naturvårdsverket

Maria Ågren

Rikard Janson

Kopia till:

Länsstyrelsen i Dalarnas län Länsstyrelsen i Värmlands län Länsstyrelsen i Örebro län